av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

mulletant
sön, 2012-12-30 - 16:54

bastun medan en del av maten sköter sig i ugnen. Ikväll kommer gäster och imorgon är huset fullt. Jag loggar ut nu, läser kanske imorgonbitti men skriver knappast. Allt gott, lev väl alla! / mt

höst trollet
mån, 2012-12-31 - 10:06

En nyårsönskan, om ett fridfullt, givande år till er i mulleholken och såklart till alla andra i Forumdelen..
Inte heller jag kmmer att sitta och skriva så mycket idag.
Ska summera året som gick och lyssna in vad det nya för med sig..
En fridfull nyårsvaka blir det i år ;-D
Kanske somnar vi innan tolvslaget? Spelar ingen roll, nyåret anländer ändå..

Kram /trollis

Dompa
mån, 2012-12-31 - 20:42

Gott Nytt År till dig, till Kärleken Mullegubben och till katter! /R

mulletant
tis, 2013-01-01 - 06:09

Detta måste ha varit vårt trettiosjunde nyår tillsammans. Kanske att jag aldrig sagt Gott Nytt År med sån känsla som igår... I natt när vi satt ensamma kvar bland disk och efterlämnade känslor. Vi firade nyår som vanligt med barn och barnbarn... fortfarande ovant nyktert i den situationen och i den konstellationen. För mig blir det tydligt hur olika långt vi kommit med olika familjemedlemmar. I en familj förändras ju också åldrarna... Från att ha vi haft många barn och andras barn och äldre släktingar med är vi nu "de äldste" barnen har varit vuxna länge och även en del av barnbarnen är tonåringar... Måste sluta för nu vaknar minsta barnbarnet:) Återkommer och fortsätter.

mulletant
tis, 2013-01-01 - 18:01

städat. Alla har åkt iväg och mannen for på AA-möte. Igår räknade han sitt halvår som nykter så jag har bakat tårta och delat den så att han har ½ tårta med sig. En mycket speciell födelsedagstårta i mitt liv!

Medan vi har städat har vi pratat om våra relationer till barnen och deras familjer, 14 personer, och följaktligen en mängd relationer. Nyårsaftonen var en nästan helt nykter tillställning och det är inte de nu vuxna barnen med respektive vana med - det har heller inte varit några otrevliga incidenter under våra fester så det är inte lätt för alla att förstå vår nuvalda nykterhet för alla.

Jag ser fram emot det här året som inrymmer trevliga möjligheter. Sen vet man ju aldrig hur det blir... men nu i stunden känns ser jag framåt med stor tillförsikt!

Blev berörd av Dompas ord riktade till "J" - mycket liknande språk som vi haft och har gemensamt... jag får tydliga bilder av att "sakna oss" - tror det var så han skrev. Blir en Körberg igen... den här har min man varit berörd av - det vet jag http://www.youtube.com/watch?v=yqQH-omn3Ko

mulletant
tis, 2013-01-01 - 18:57

två år sen det första + (eg ett minus) på min räkneramsa 24+53+15+173+60+179(- - -)... Nyårsdagen drack han en öl (jag hade räknat förstås) när vi städade. Det andra + är efter personalfesten med "två sociala glas till maten" - de övriga hans helt egna återfall... Nu har han varit helt nykter, vad jag vet och tror, sen 1 maj men räknar själv sin nykterhet från 1.7. I min värld idag 24+53+15+173+60+179(- - -)245 dagar.

Om jag tittar tillbaka som Lelas gjorde är våra första tio år i huvudsak helt nyktra - långt mitt krav då. Från 1985 och ca tjugo år framåt hade vi ett i huvudsak trivsamt och roligt drickande. Första gången jag fattade att han drack i enskildhet var kanske 2005. Annandag jul 2005 hade vi ett drama om alkoholens plats i vårt liv

1975-1985 - nykterhet (i huvudsak), vardagsslit, studier, hus och barn, snapsvisor dock och sporadiska fester. Jag har kontroll...
1985-2005 - eskalerande drickande, i ökande grad vin - jag noterar att jag dricker mer än jag vill där ca 2005. Drar ner.
2006-2010 - kamp, smygande, snokande, tjat, böna-och-be, hot, ångest, resonemanger och brev, bara-detta-först, försök till uppmuntran - följt av besvikelse, allt mer aktiv lägenhetsspaning. Uppbrott och återvändande 6.12.2010.
2011 - vändningen, jobbig vinter-vår, sommar i "avskildhet", vita knogar men också välsignade stunder då kritiska ögonblick upplöser sig till intet...
2012 - den verkliga vändningen, han tar ansvar - jag släpper ansvaret...
2013 -

Dompa
tors, 2013-01-03 - 06:21

Bara det...ja...och så önskar jag dig en bra dag! Du har väl trappat ner nu? Bytt arbetsuppgifter? Du skrev efter nyår... Hur känns det?

Tack för att du bollar med mig...i min osäkra papparoll. Skaffa aldrig barn!!! Det rådet kom liiite försent va? Kram/R

mulletant
tors, 2013-01-03 - 06:54

jag jobbar med mitt vanliga ännu men med fokus på att samla ihop, formulera och överlämna.

Slängde nyss iväg en egen-erfarenhets-boll till dig... det är en livsgåva att få barn (och barnbarnbarn!), att de är så tåliga (de flesta), att vi får ha dom att öva på (jo), att lära oss med och av under den tid vi har dem till låns i våra liv. / mt

Stigsdotter
tors, 2013-01-03 - 15:37

... i era tankar om mingel och socialiserande. Ibland kan jag undra om det är något fel på mig som är så ointresserad av människor när det räknas som en kompetens att vara social? Jag är intresserad av människor som jag tycker om och "fastnar" för men inte alla. Min svägerska berättade nyss om en av hennes kollegor som var med på deras fest, att hon är så himla social och nyfiken på andra människor och frågar en massa. Och att hon brukar testa andra människor och blir jätteirriterad när de inte frågar tillbaka. Jag var också med på den där festen och försökte febrilt komma ihåg om jag hade pratat med henne och i så fall varit sådär otrevlig som hon inte gillar!!

Fast i mitt fall tror jag lite av det osociala var kopplat samman med drickandet, det tog så mycket resurser i anspråk att fundera över hur mycket alla andra dricker, hur mycket som finns kvar, hur jag själv ska kunna fylla på & fyllna till...

Stigsdotter
tors, 2013-01-03 - 15:59

...god fortsättning till dig och Mullegubben. Tack för att du finns här och delar med dig av era erfarenheter. Känns lite som att ha en mormor som sprider värme och vishet :-)

mulletant
tors, 2013-01-03 - 17:03

mormor och farmor och många av er här är väl i ålder med våra barn. Flera på mitt jobb är i ålder med våra barn. När de himlar sig och är trötta på sina föräldrar brukar jag tacka för tipsen:))) Jag rådfrågar dem också (på skoj och lite allvar) när jag funderar om våra barn ska fixa olika saker med barnbarnen - och de lugnar mig alltid och säger "man lär sig..."

Det är ganska härligt att jag känner mig helt "jämställd" med dem i arbetshänseende samtidigt som vi så uppenbart är olika generationer som i relation till barn- och familjeliv lever i olika världar. / mt

mulletant
tors, 2013-01-03 - 18:45

hämtat från lessenfruns tråd och hon har hämtat det från en förälder som förlorade sitt barn i tsunamin

Skört är ödet som vi fått oss givet,
Stor vår risk att trampa snett och skeft,
Farligast av allt är livet.
Det har ännu ingen överlevt

viktoria
fre, 2013-01-04 - 09:56

Hej min fina vän! Jag har landat i mitt hem långt norrut efter jul och nyårsfirande mad familj i söder. Har tillbringat nyårshelgen tillsammans med min saknade systers man och lille son. Både svårt och skönt på samma gång. "Min mamma får aldrig träffa R (min lilla)" konstaterade han, 4 år. Nej, så är det. Det smärtar mig, och har smärtat mig varje dag sedan lilla hon kom, att R inte får lära känna sin moster, en moster som är så oändligt älskad och beundrad av min stora dotter. Hon, min syster, har kunnat ta vid där mina tillkortakommanden visat sig, vara en väldigt klok vuxen, en stor tillgång i storas liv. De är dessutom vldigt lika på flera sätt, vilket glädjer mig.
Har tillbringat kaffestunden denna morgon med att läsa det som tillkommit i din tråd, och lite annat. Reflekterar över det du skrev till Dompa om föräldraskapet respektive far/morföräldraskapet. Hur det är lättare att göra rätt och bra i det senare pga livserfarenhet naturligtvis, men också för att många andra stressmoment är passerade. Alla olika roller vi (tror vi?)måste fylla/spela. Lite av det känner jag av nu då jag gäör mitt andra varv i föräldraskapet eftersom det skiljer nästan 20 år mellan mina flickor. Livet nu tillåter mig att vara närvarande och fullt ut på ett annat sätt, både känslomässigt och praktiskt. Det slår mig att detta är vad många män vittnat om då de relativt sent i livet skilt sig och startat om med ny kvinna och en ny kull barn, att de greppar möjligheten att gå upp i föräldraskapet på ett helt annat sätt än då allt annat i livet pockar på uppmärksamhet, som karriär, bygga bo och renovera, avancera på alla möjliga plan, bygga nätverk och "kraven" på att socialisera. Jag är tacksam över att jag som kvinna får möjligheten att uppleva något av den känslan.
Min andra reflektion då jag läser ikapp rör detta med hur vi upplever oss som osociala då vi skalar bort alkoholen, som kanske många gånger fungerat som socialt glidmedel. När vi (ofrånkommligt då vi tillfrisknar)väljer att leva mer och mer i sanning blir det så påtagligt overkligt och konstlat det som sägs och görs i berusning, även om det rör sig om sk salongsberusning, att det kan kännas obehagligt. Som att delta i en parallel verklighet på något vis. Sedan är det nog också en fas vi ska/bör? gå igenom i tillfrisknandet. För att hinna ikapp oss själva, hinna låta våra egna insikter förankras innan andras åsikter ock tankar får dem att skingras. Vi behöver samla ihop oss själva, alla pusselbitar som är vi, och själva lägga dem på rätt plats.
Så, detta tänker jag kring då jag läser runt för att uppdatera mig efter 2 veckors frånvaro. Önskar dig och din nyktra gubbe grattis till 1/2 året, och en fantastisk fortsättning på 2013, kramar♥

mulletant
fre, 2013-01-04 - 14:36

vännen v! Kom nyss hem släpande på två stora kassar fyllda med gamla arbetspapper som jag ska sortera och elda det som inte ska bevaras för min efterföljare. Blev glad när jag såg dig här! Till kaffet:) Kram, kram! / A

mulletant
fre, 2013-01-04 - 19:14

dag, tänkt, städat pappershögar, haft möte, skrivit dokument, sammanfattat... allt i vetskapen att jag småningom - snart - ska lämna över. Tagit hem papper att sortera o slänga en del i elden. Mannen på möte, kommer snart hem. Skönt med "vanlig" fredagskväll, det har varit mycket allt möjligt nu med alla helger.

Längtar efter uteväder, att kunna gå utan rädsla att halka, känna kraft i stegen, inte ha fokus på att hålla hålla balansen. Kände en stunds fläkt av vårvind i dag efter lunch - härligt. Fast gärna får det bli lite skidföre ännu... :) Bludder, bladder - samtidigt som en ung människa kämpar för sitt liv, oroliga anhöriga vakar... barn föds, människor skrattar, gråter, älskar...
Såg TV om sjukhusclowner igår... minns "mitt" stora sjukhus, så länge sen men minns många möten där... Sorg och glädje.
Världen är så stor, min värld är så liten... men den är min. / mt

Dompa
fre, 2013-01-04 - 19:47

Känner lite likadant. Håller på med mitt och mitt i allt detta mitt slår det mig; Min arbetskamrat G kommer att dö snart. (28 år !!!) Lessenfruns systerdotter (20 år!!!) kämpar för sitt liv. Man blir väldigt liten då när de tankarna slår till. Samtidigt som jag vet att jag måste fortsätta med mitt. Det blir minst sagt kluvet. Ibland önskar jag att jag kunde tro (trösta mig med) på en högra makt. /R