av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

mulletant
tors, 2012-12-27 - 06:07

Ägnade stor del av gårdagen till att städa i vårt stora hus. I långsamt tempo. På eftermiddagen fick vi barnbarnsbesök och hade det mysigt med dem; snöfästningen renoverades, vi la pussel och en har blivit nyfiken på pianot.

Talade med mullegubben om komplexiteten i beroende och fr.a medberoende och hur svårt det är att förstå. Vi talade om definitionen "alkoholist". Ska kolla på Jellinekkurvan idag. / mt

Dompa
tors, 2012-12-27 - 09:05

Hej Vännen mt! Visst var Predikaresvaret till dig (vem annars hade ens förstått det?)...och kanske till mig själv. Lika flum-flum som ditt inlägg. Har inte heller en blekaste aning om vart jag ville komma eller vart jag är på väg. Det sägs ju att det inte är målet som det är viktiga utan resan dit... Liksom du så låter jag bara orden komma ur mig...utan att veta varför. Ibland räcker de egna inte till...då får man citera ngn "klokare". Just den biten i gamla testamentet älskar jag...tycker det är vackert. Senare i Predikaren 3: ... Så tappar dom mig. Men början tycker jag är sann. Yep! Hur flum-flum var inte det? Tyckte mkt om ditt inlägg i min tråd...trots att jag inte greppade allt. Eller kanske FÖR att jag inte greppade allt. Att repetera vad man/jag/du redan kan är aldrig så intressant i mina ögon som att söka...efter/i det man inte kan.

Jag tänker mig - som skrivet - en resa. Vart är jag på väg? Vart är du på väg? Skitsamma tänker jag...målet är INTE viktigt. Just nu har jag tappat vem det var som sa/skrev det för första gången (kanske du kan hjälpa mig där?)...men det är så det känns. Väskan är packad - antagligen felpackad - men målet är oklart! Kram på dig! /R

mulletant
tors, 2012-12-27 - 09:53

men ofta citerad är Karin Boyes dikt I rörelse. Här på forumet får den andra strofen ett nytt perspektiv: Den bästa dagen är en dag av törst - men kanske det kan vara så också...

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Jag läste hela Predikaren 3 i morse på Bibeln.se och gillade det mesta från början till slut!

Igår högläste jag novellen/berättelsen Granen av Tove Jansson för man och barnbarn - hur förskräckta muminfamiljen blev då de vaknade och hörde talas om all stress inför Julen och vad allt som måste göras för att rädda sig. De som var sanningssägarna var de små, oansenliga och mycket blyga Knyttena... Som så ofta finns sanningen nån annanstans är där man förväntar sig finna den - barnet i Kejsarens nya kläder är ett "tidigt" exempel.

Glad att höra av dig!
Allt gott och lev väl denna dag!
Jag är insnöad och placerad i snömodd och väglag som bör undvikas om det är möjligt.
Har det bra där jag är. / mt

Lelas
tors, 2012-12-27 - 15:58

Ja du, mt... det väcker en hel mängd funderingar att läsa om hur flygcert (med flera!) har det. Jag skrev just i min egen tråd om en apa och en kokosnöt... Vad är det som gör att vi inte klarar att lämna, fast alla andra ser så tydligt att vi går under?

Koltrasten, ja. Favorit.

Kram till dig och mullegubben!
/H.

PS. Dompa! Pffft! Vi är allt fler som kan känna igen Predikaren, till och med in italiano! ;-)

Dompa
tors, 2012-12-27 - 20:57

Visst är vi det Lelas...många som kan texterna...jag menade inte så dumt som jag skrev. Snarare menade jag att jag tror att mt/A vet åt vilket håll jag vinglar. Nämligen ingenstans...men uttryckte mig dumt gjorde jag. Förlåt?

Tar till mig Karin Boye! Avundas Mullegubben ;-). Har också läst om flygcerts liv och öde...utan att kommentera. Eftersom min kommentar inte skulle bli "välkommen". Walk away....tänker jag...men jag är en trasig skit som ofta inte ens får ordning på mitt eget. /R

mulletant
fre, 2012-12-28 - 08:13

fortsätter jag reflektionen från igår. Lite brutal kanske... Jag funderar över kraften i medberoendet - varifrån kommer energin som håller processen vid liv?

Så enkelt att utifrån säga "Det är nog nu - du måste gå nu... annars går du under" ... Så ofattbart svårt att genomföra.
Och - det ska inte vara lätt, skrev jag, att lämna en människa man lovat älska; en sjuk människa; en människa till synes på väg mot undergången. Det ska inte vara lätt att lämna för att rädda sig själv.

Lelas skrev om apan som sitter fast i en fälla för att den håller fast i en kokosnöt. I den stund den släpper taget om kokosnöten är den fri. Så länge apan håller taget är båda fångade i samma grepp.

Den medberoende, som inte ens är säker på att hen vill ha kokosnöten (längre) - den sticks och luktar illa... men jag "vet" att den egentligen (kanske) är bra där innerst inne... Om jag bara klarar av att ... sitta alldeles stilla... hålla rätt... så blir kokosnöten som den var en gång.

Blicken - fast fokuserad på kokosnöten för att förstå vad den fått för fel och vad jag kan göra / hur jag ska vara för att den ska bli bra igen. Jag är stel i kroppen, ögonen värker, huvudet spränger... Men jag måste vara klar över kokosnöten innan jag kan / har rätt att / förmår mig att släppa taget.

Att släppa taget som (många gånger) verkar vara den enda räddningen.

Att ta ansvar för mitt liv. Att återge ansvaret för det egna livet till den andra.

Kokosnöten då... Kokosnöten har sin egen berättelse. Sitt eget liv. Sitt eget missbruk. Kokosnöten är fånge i fällan och måste välja sin egen väg att bi fri. Om den vill bli fri? Kokosnötens perspektiv - en annan berättelse...

Dompa
fre, 2012-12-28 - 08:42

...att du retades Lelas ;-). Men alla fattar inte det. Har läst runt litet och inser med fasa att en del forumvänner tycker att jag är en dryg jävel...kanske är jag det. Värt att grunna på...men inte här hos mt.

Jag läste också om apan och kokosnöten. Det där med medberoende är svårt...men ändå inte tänker jag. Den dagen jag insåg att J inte tänkte släppa vindunken så gick jag. Kanske är det "lättare" om man har yngre barn runt omkring sig. För i ärlighetens namn var det för deras skull jag gick. Själv hade nog "härdat" ut. Jag om ngn vet ju svårt det är att släppa sin drog. Men barnen? Vad får man utsätta sina barn för i kärlekens namn? Aktar mig noga för att skriva hos anhöriga eftersom jag tänker fel och ingen människa i kris behöver höra om sina felval. Men jag läser nästan allt och förundras över oviljan att släppa nöten...

mulletant
fre, 2012-12-28 - 10:49

om det är lättare för män att släppa taget... På ett generellt plan, inte personligt och individuellt.
Tycker mig ha märkt det. Antagligen ett livsfarligt antagande - hukar mig nu:) / mt

mulletant
lör, 2012-12-29 - 07:23

som ägnas åt lagom blandning av ledighet och arbete. Planerar nyårsfirande med familjen, mycket trevligt men också pyssel att få "allt att passa alla" - och det går ju inte. Efter nyår börjar den riktiga nedräkningen på jobbet - hisnar när jag tänker på det. Hisnar av lycka - inte att slippa jobbet som jag oftast gillat trots stressen - utan över den tid jag får. Har städat i olika skrymslen och vrår nu och njuter av att känna lusten och inspirationen att "göra" när jag har utrymme i tid och tankevärld. Lycklig och tacksam är jag! / mt

tekla
lör, 2012-12-29 - 09:53

Hej mt!

Jag vill sända dej en önskan om ett Gott Nytt År
och tacka för all respons du gett mig.
Skönt att läsa om att du har det bra och att din man återtagit sitt liv, om jag får uttrycka mig så.
Jag kan bara hoppas att min gubbe vill göra likadant.

Gott Slut och Gott Nytt År

Kramar tekla

mulletant
lör, 2012-12-29 - 23:26

och samtalar med mullegubben. Läste Stigsdotters inlägg om "lilla återfallet" och diskuterar nollöl och alkoholsvagt. Han gillar noll- och 0,5-öl och upplever inget sug efter starkare drycker men har konstaterat att det är ett ämne som man inte direkt talar om inom AA (han har nu synpunkter på mina formuleringar och jag korrigerar:)- "eftersom vars och ens lösning respekteras som den rätta så länge man har en önskan att vara nykter". (Eldsprutande odjur på TV:n - Gandalf faller)

För mig känns det inte hotfullt som han/vi dricker nu. Det känns som vi har den trevliga delen kvar, typ julskinka och noll-/0,5-öl, och problemen som kom med berusningen är borta.

Vi hade spontanmiddagsgäster idag och jag öppnade en flaska finvin (som vi köpte våren 2010) till gästerna och alkoholsvagt till oss. Halva finvinsflaskan blev kvar och får stå till nyår. För första gången kändes det totalt oproblematiskt för mig med de olika måltidsdyckerna och vi hade trevlig och avspänd samvaro.

Mannen berättar just nu att han iakttar situationer då han drack förr och att hågkomsten och suget går allr fortare över.
- Situationerna med sug håller på att bli mina vänner. "Tjänare kompis... Jasså du är här nu." Då ler jag och säger: du äger inte mig mera. (Nu är diktamen slut, säger han o skrattar)

Sagan om ringen läste jag i mitten av 1970-talet, den var het då... och jag var uppslukad i böckerna.

Ett bluddrigt men nyktert inlägg med två skribenter och ett samtidigt pågående drama om kampen mellan gott och ont... ständigt pågående i stort och smått.

Godnatt vänner önskar vi från mulleholken

Lelas
lör, 2012-12-29 - 23:47

Härlig läsning om en härlig vardag i mulleholken.

Hälsa gullegubben. :-)

/H.

Framtidsdrömmar
sön, 2012-12-30 - 07:18

Jag har också läst om kokosnöten i Lelas tråd. Det är en tänkvärd historia.
Jag vill önska dig ett gott nytt år, Mulletant.
Många kramar Framtidsdrömmar

Dompa
sön, 2012-12-30 - 09:05

Fortsätter på tankegången män och kvinnor....eller kanske ont och gott? Jo...det kan nog vara så att vi hanterar kokosnöten på lite olika sätt. Jag tror också att män har generellt (hukar mig...jag med) lättare att släppa nöten. Det finns ju fler!!! (se alla män som är seriemonogama) Alternativt banka sönder fällan/ buren den ligger i för att på detta sätt kunna plocka ut den. Sen att nöten också gick sönder under processen...ja, den hade vi ju inte tänkt på. Vi har ju "vunnit", sitter med en rutten/trasig nöt. Men det är våran nöt :-(.

Så tänker jag...men bara generellt.

Skönt att ni har det så bra nu, du och din gubbe. Kan sitta och se en film och diskuter nollöl, AA, what ever och allt är lugnt...och inte bara på ytan. Gör mig glad och skänker nog andra kokosnötsinnehavare hopp...fast jag tycker inte man ska jämföra nötter ;-). /R

Lelas
sön, 2012-12-30 - 11:46

Hihi, kul att min kokosnöt vänds och vrids på... och växer.

Kram, vänner!
/H.