Tar ett nytt tag med detta forum. Ny tråd i "Det vidare livet", som är för mig något mycket bredare än alkohol, men eftersom alkohol har präglat mitt liv och fortsätter att prägla mitt liv trots att jag nu börjar känna mig bekväm med, och van vid, att inte dricka, så vill jag vara här och umgås med er

Jag har under många år vacklat hit och tid med att försöka dricka mindre och inte lyckats med något innan jag, för 76 dagar sedan, spontant och ilsket slutade dricka "tills vidare" (vad nu det betyder) och kan inte komma ihåg att jag mått så bra som jag gör nu, när abstinens och frustration lagt sig en smula och vanan vid en nykter vardag infunnit sig. För någon vecka sedan var jag med 3 gamla kompisar en dryg helg i en stad känd för öl och jag drack bara NA-öl hela tiden utan att ens reflektera över att jag, som gammal ölälskare, verkligen beter mig som om jag vore förbytt. Men varken mina kompisar eller jag tyckte det var speciellt konstigt. Och NA-öl fanns det att få på alla ställen. Riktigt gott dessutom. Det är klart att jag fick frågor och frågorna besvarades och sedan var det nog med det. De drack öl och jag drack öl och de blev fulla och jag blev bara trött.

Varför då återkomsten till Forumet efter en månads tystnad. Jo, jag vill kunna försöka återgälda till andra vad detta forum givit mig. När det behövde som mest, att någon läste och förstod, så läste och förstod många här och kom med råd och dåd. Och för det är jag evigt tacksam. Jag hade inte kommit igenom min första månad utan detta Forum. Och, nu när jag känner mig ganska säker på mig själv, kanske jag kan hjälpa någon annan. Jag hoppas det. Genom att läsa, förstå och försöka komma med goda råd.

Jag vill också verkligen veta vad som händer nu. Var ska jag göra när "alla andra" dricker? Kommer jag att fortsätta att var "hysteriskt hälsosam" som min hustru säger (hon dricker verkligen för mycket, fortfarande, för övrigt)? Fortsätta gå ner i vikt? Kommer jag att träna lika mycket som jag gjort den senaste tiden? Kommer jag att kunna fortsätta meditera? Vad händer när om jag inte kan eller vill fortsätta med någon del av "mitt nya liv"? När är risken som störst för återfall? Jag vet inte svaret på allt detta och jag vet att ni inte heller vet. Men jag vet också att ni vet mer än många andra och därför är det meningsfullt för mig att skriva här och hoppas att ni läser och tycker något. Jag vill också veta vad som händer i era liv, de nyktra, och hur ni påverkas av förändringen. Jag har inte för avsikt skriva lika mycket som jag gjorde under en period.

Detta inlägg innebär slut på "Nu jävlar tar vi upp den tappade sugen" som finns i "Förändra ditt drickande" och start på "Vad händer nu?" i "Det vidare livet". I fortsättningen skriver jag i "Vad händer nu?".

Kram till er alla.
/A

Akvariet

Tack för ditt inlägg. Jag blir glad av att läsa att mina erfarenheter och det jag skriver här kan vara till nytta. Jag skriver ett längre inlägg i din tråd.

Akvariet

God Jul alla forum-vänner. Själv firar jag en vit jul i dubbel bemärkelse, då vi befinner oss i fällen under julen. Härligt med skidåkning.
/Akvariet

Hertan

Morn! Tack för ditt långa inlägg i min tråd! Jag håller med och förstår dig på alla plan. Jag förstår att ni måste ha den toleransen mot varandra, du och din partner. Detta eftersom ni har olika viljor och önskemål. Jag tycker hur som helst att det är starkt att ni håller ihop och jag tycker hur som helst att du är förbannat stark som fixar´t! Här hemma ser vår situation annorlunda ut. Vi har krav på varandra för att vi ska fixa det här. Han vill att jag ska vara nykter och jag vill att han ska vara nykter om jag ska klara av att vara nykter :). Han har inga alkoholproblem, men det har jag. Därför är ju nykterheten ett bra val för oss båda.
Du skriver även om det förflutna och att försöka gå vidare. Jag har aldrig tittat i någon spegel alls tidigare. Kört på! Inte känt efter. Snabba lösningar som kanske inte funkar i längden........som alkohol t.ex. För ca 2-3 år kom allt ikapp mig. Jag började se mina mönster, mina misstag, sårandet av människor. Det var en jäkla käftsmäll. Jag har befunnit mig i ett mörker fyllt av förakt och skam, fram tills för nyligen. Jag har fått hjälp att ändra synen på mig själv. Från att tycka att jag var elak, misslyckad osv till att börja förstå bakomliggande. Det har varit en STOR lättnad. Nu känner jag att jag kan börja titta på nuet igen!
Hoppas du har en skön jul under fällen och i snön! I Skåne har vi regn! :)
Kram!!

God fortsättning till dig Akvariet! Härligt att läsa att det går fint för dig. Visst kan det kännas tråkigt med nykterheten emellanåt, men alternativet är inte så jäkla lockande heller... ;-)

Kram

Akvariet

Har haft det ganska tufft under delar av julledigheten. Började tvivla på det mesta, tyckte att saker och ting var ganska meningslösa, bråkade med hustrun etc etc. Hade jag inte varit vit under hela hösten, dvs etablerat vanan, hade jag säkert hällt i mig alkohol i en tröstlös jakt på lyckan.

Nu gjorde jag inte det, och nu mår jag bättre igen. Att inte dricka är inget problem för mig just nu, det är "resten" som ställer till det ibland. Men just nu är jag vid gott mod.

Vardag och mycket att göra som känns tillräckligt meningsfullt räcker oftast för mig, men ibland kommer en avgrund av tomhet som sveper över mig, inifrån, och tar bort all positiv energi och livsgnista. Jag känner mig ensam, rädd och liten, men framförallt är allting meningslöst. Som att vara i en djup depression. Oftast skakar jag av mig det snabbt, men runt nyår satt det i någon vecka och var riktigt jobbigt, både för mig själv och de närmaste runt mig.

Akvariet

Igår inföll dagen då jag varit nykter 6 månader. Det firades med att jag somnande ovanligt tidigt efter en hård arbetsvecka.

Jag har numera inte speciellt svårt med att inte dricka, trots att jag i stort sett varje dag har alkohol i min absoluta närhet. Däremot har jag lite svårt med andra saker. Vad gör jag för att koppla av när jag är dränerad på energi så jag inte orkar ta för min något alls ("slänga-sig-i-soffan-men-en-öl-mode")? Musik, dåliga filmer och ganska många tidiga kvällar har blivit mitt svar på det som tidigare var att dricka. Jag hade en rejäl dipp under nyårshelgen som jag tror inte har så mycket att göra med drickandet egentligen, möjligen blev det tydligare för mig själv i och med att jag valde att inte självmedicinera med att dricka.

Ja, min fru dricker som förut och det är både jobbigt och motiverande. Jobbigt för att tycker samtal och annan samvaro bli helt meningslös när hon druckit, motiverande för att det mycket levande illustrerar det som jag i mitt sinne tycker är en av alkoholdjävulens värsta uttryck: det stegrande tvångsmässiga vardagsdrickande som står i vägen för så mycket i livet. Jag vill och ska inte dit igen.

Jag har inte bestämt vad det är jag håller på med. Ska jag aldrig mer dricka? Kommer jag att kunna bli en normaldrickare? Vill jag det? Men just nu finns det inget som helst skäl att ändra nuvarande ordning. På det hela taget mår jag mycket bättre nu än jag gjorde tidigare. Framförallt känner jag att jag styr mitt liv, och det är en fantastisk känsla.

Det finns ingen gräns för hur tacksam jag är mot detta forum. Det här hade jag inte kunnat göra utan er, under de första månaderna låg återgång till gamla vanor hela tiden nära, men skriva och läsa fick mig att inte välja den vägen. Stort tack.

Kram till er alla där ute.
/Akvariet

Meredith12

Vill bara säga att jag tycker du har gjort en grym insats. Särskilt med tanke på att den du lever med dricker.

Ja, det där med att varva ner utan a kräver sin omställning. Att lyckas hitta ett fullgott alternativ kanske är nyckeln till livslång nykterhet.
För min del tänker jag att jag ska lyssna på mindfulnessband, eller ta ett ett avkopplande bad i det läget. Eller promenad. Men ack så sällan jag gör det ännu.
Nåväl, skynda långsamt....

Avslutat konto

Det är ni som varit nyktra en längre period och fortfarande skriver här som får oss nynyktra att hoppas på att det finns en möjlighet att klara detta. Att läsa och se att tvivlet kommer och går men att nyktra dagar ändå läggs på rad i vackra band (poetiskt va?) gör att åtminstone jag vill fortsätta kämpa. Som jag skrivit lite här och där tidigare så är jag så rädd att glömma varför jag vill sluta dricka. Varför jag aldrig kan dricka. Idag vet jag att det är så men minnet av allt negativa kommer att blekna och jag börjar tro att kusten är klar att "tuta" och köra igen. Jag kommer aldrig att kunna dricka normalt och ångestfritt. Så är det bara. Det är där ni "långkörare" kommer in och påminner mig. ;)
Så jäkla bra gjort! Kram H

Stingo

Grattis! Stor kram och tack till dig med. Supergrymt att klara det med en drickande fru. Det hade jag inte gjort.

Känner väldigt bra igen det där med att inte riktigt veta vart jag är på väg, men inte ha någon orsak att dricka just nu. Filmer har det också blivit klart mera av här. Försöker få mig själv ut och röra på mig, men det blir inte riktigt så mycket av det som jag skulle vilja, även om kondisen nog skjutit uppåt och vikten nedåt under det senaste halvåret.

mod60

För att ni fortsätter dela med er av era liv. Jag har nu klart 42 dagar nykter och det känns fantastiskt skönt. Kan bara tänka mig hur det är efter flera månader eller år.
Ja den stora frågan är för mig oxå vad jag ska göra mer för att varva ner? Jag tränar lite och sjunger o träffar människor så gott jag orkar efter jobb. Inte mycket alltså men jag saknar känslan av lugn ( falsk ja jag vet) som infann sig efter alkoholen. Brottas med detta.
Kanske livet inte är roligare än så här och jag behöver bara lära mig att det är ok det med. Livet är bra nykter även om det är lugnare. Jag är så oändligt glad för att jag hittat hit till detta forum tror inte heller jag klarat första tiden utan allas kloka och faktiskt väldig hjälpsamma råd o tips. Ha en skön kväll//mod60

Trassel

Hej Akvariet!

Grattis till halvåret! och tack för att du delar med dig.
Jag vågar inte titta så långt fram än.. men hoppas jag kommer dit. Har själv en man som dricker lite för mycket. Hur har du klarat det? Hemma ikväll tog han fram ett glas vin.. och nu börjar det svåra att stå emot. Tredje dagen utan A. Grymt Starkt av dig att klara ett halvår! och tack för att du delar med dig av detta. Det får mig att vilja lyckas också :-).

Trevlig Kväll!

//Trassel

Fina Akvariet!

Så glad jag blir av att det går bra för dig. Gratulerar till prestationen!

Jag har skrivit det förut, men jag tycker du är stark som fixar att din fru fortfarande dricker. Min man har dragit ner REJÄLT, men visst, det finns alkohol i huset. Men jag är ok med det. Däremot blir jag ganska snarstucken när han väl dricker och han ska inte ens drömma om att komma i närheten av mig! Jag förstår ändå vad du menar med att det "inspirerar till nykterhet" att se den andre. Jag känner mig löjligt duktig när han dricker och jag inte gör det. Ungefär som bäst i klassen. ;-)

Det är inte så konstigt att du inte riktigt vet hur du ska ersätta sjunka-ner-i-soffan-ptssssschy-ah! Så länge som vi använt det som avkoppling. Trott att det är det som ger oss lugn, avslappning osv. Det tar tid att lära om. Jag försöker tänka att jag numera belönar mig på annat sätt. Belönar mig med saker som är bra för mig, inte dåliga. Tex att jag får åka till stallet, jag får läsa en tidning, jag får ligga och kolla på dåliga tv-serier så mycket jag vill, jag får njuta av en skogspromenad, jag får sitta vid havet och bara andas osv. Ja, jag inser att jag låter som en gammal tant, men det funkar faktiskt ganska bra. ;-) Genom att föra in bra belöningar, så blir helgen äntligen den vila man faktiskt behöver.

Heja dig vännen! Kram

Nykter

Hjälp - känner mig ensam!

Har gått ca. en vecka sedan jag bestämde mig för att nu får det vara slut med rusdryckerna!
Jag har levt i förnekelse en lång tid, ja i många år faktiskt. Har alltid skött mitt arbete,
tyvärr några firmafester som gått lite överstyr. Inget bråk men lite för mycket dryck(kan inte sluta när jag startat)
I lördags hade jag lovat min sambo att inte köpa hem någon öl, men det gick åt fanders,
Bolaget på hemvägen och ställde diskret undan dom i källaren. Kvällen gick, jag smög ner och
drack några öl medan jag reparerade lite saker som hängt över mig länge nog. Efter det ett bad och ytterligare
ett par, fyra 33:or så var man lugn. Dum som jag är så vill jag ju inte inse att min sambo fattat vad det är frågan om.
Hon gick ner och lade sig, jag satt uppe länge och fick i mig ett antal burkar till. Jag gick också ner och lade mig
sedan, var då vresig och sur när hon vaknade till. Jag somnade i alla fall! På morgonen frågade hon rakt ut

- Har du druckit öl fast du lovade?
Och jag insåg då att det här inte håller, så jag svarade ja! Tårarna som rann från min sambos
ögon spädde på min ångest och insikt att jag måste ta tag i det här. Vi pratade länge och väl och
och hon ställde ett ultimatum att om vi ska fortsätta att leva ihop så fick det vara slut på det här!
Inga fler lögner, inga mer gräl pga alkoholen. Och slut med drickandet!
Och då jag själv insett att jag har problem genom att googla på beroende, alkoholism mm
så förstår jag nu att det är dags att ta adjö av dryckerna.

Men just nu känner jag mig så otroligt låg, orken har totalt försvunnit, ser folk med "påsar" överallt
min sambo hade lagt ett par inlägg på FB som jag genast tog som kritik mot mig och nu är vi osams igen.
Vet inte hur länge jag pallar det här. Arbetar med människor på dagarna så min ork är
totalt borta när jobbet är klart för dagen. Och min sambo har vänner som hon pratar med, det vet jag.
Känner mig som värsta boven, törs inte träffa dom nu. Men jag har bara berättat för en kompis, och han tog
det bra. Jag har även berättat för de som jag går en kurs med i hur man bearbetar ångest osv.
Psykologerna där sa att det var en bra insikt! Men nu då, känns som jag är ensam på den här planeten?
Mår skit rent ut sagt!

Nykter

Hoppas det känns något bättre snart, har svårt att vara här och nu för tillfället!

Akvariet

Nu är det 7 månader sedan jag drack (i går) och relationen till alkohol är tämligen okomplicerad. Jag gillar verkligen mitt nya liv, framför allt att jag inte behöver lägga en massa kraft på att komma i gång igen efter att ha druckit. Det mesta flyter på mycket enklare än tidigare: jag kommer lättare upp på mornarna och kan med gott mod ta tag i dagens uppgifter, eftersom jag dagen innan firat segrarna och dränkt sorgerna med andra medel... Jag har helt enkelt mer tid att göra saker jag vill. Jag styr mitt liv, inte ett beroende, inte en vana.

Vad gör jag då med med min tid? Jag önskar jag kunde skriva att jag tillbringar mer tid med min fru som jag verkligen älskar, så är det inte för jag har svårt med hennes drickande och hur jag ska förhålla mig till det. Men jag är glad över att jag tränar mer och regelbundet, att jag mediterar en lång stund i stort sett varje morgon, att jag jobbar mer (jag är småföretagare och arbetar just nu intensivt för att företaget ska utvecklas. Jag tycker det är mycket roligt) och att jag är mer aktiv i relationen till och gör mer tillsammans med mina barn (några har hunnit bli unga vuxna).

Men visst saknar jag min vän, den ständigt närvarande och härligt befriande kompisen som alltid fanns till hands. Som aldrig gnällde, uteblev, klagade eller var jobbigt krävande. Bara befriande, gjorde bekymren mindre, tillät att hämningar släppte, gjorde mig avslappnad, glad. Det är som att sörja en kamrat som gått bort. En vän som man av och till tänker på, och saknar. Som senast, från den senaste veckan: Man kanske skulle ta en weekend i London igen, där kan man ju gå på pubar och dricka Ale som inte finns i Sverige? (Eller, hmmmm, vänta nu.....) Åka på konferens till Åre vore trevligt, det finns så mycket bra ställen att gå på i backarna efter skidåkningen och ta en.....I ostdisken: ahh, Roquefort var länge sedan, till det passar ju.....Jag skulle vilja åka till Prag. Det är en vacker stad och tjeckerna gör ju fantastisk .... På tåget väg hem efter ett par dagars arbete på annan ort, hungrig, in i restaurangvagnen, där är det fullt med folk som inmundigar hela SJs utbud av ädla drycker, och jag känner mitt utanförskap och ett lätt sug, saknar min vän......... men köper min mat och mitt mineralvatten och går tillbaka till min plats.

Så, min vän jag saknar dig, vi hade verkligen bra stunder tillsammans (och dåliga i och för sig, men de ha vi nästan glömt, för, som bekant, man minns ju de goda stunderna blott...). Och jag tänker på dig med sorgset vemod, precis som jag tänker på annat ibland, det finns människor jag saknar, saker jag skulle gjort annorlunda, möjligheter jag missat. Men det är som är och nu har jag andra vänner. Som jag trivs med. Någonstans växte vi isär och det är uppriktigt ledsen för och jag kommer alltid att sakna dig. Men det finns ingen väg tillbaka.

Stingo

Nä vet du, Akvariet. Nu har du nog verkligen vävt alkoholen i ett rosa skymmer.

Grattis till 7 mån. Jag känner nog igen mycket av det du skriver.

Akvariet

Jag fick nog inte riktigt till texten i mitt förra inlägg i mars. Jag, som är en vemodig figur, behövde liksom säga farväl till en gammal kompis och minnas honom (eller henne?) på ett bra sätt. Ungefär som när man gör slut med budskapet: "Jag gillar dig men vill inte leva med dig. Vi kan väl vara kompisar" (egentligen betyder det väl: "jag tycker illa om dig och vill verkligen inte se dig igen" - men att uttala detta är svårt, både mot den man gör slut med och på ett sätt ett underkännande av ens egna val).
Självfallet har alkoholen varit en jobbig jävel på alla möjliga sätt för mig, men jag vill inte förringa att jag också har haft en massa trevliga stunder. Många gånger först trevlig stund, sedan en jobbig jävel under samma kväll.

Nu är det i alla fall.....(räknar flera gånger på fingrarna) snart 9 månader som jag varit nykter och på den senaste tiden reflekterar jag inte mycket över det. Jag dricker inte nu, och jag berättar det för folk som jag tycker kan få veta. Jag känner (nästan) aldrig något sug, och jag mår fantastiskt. Framför allt gillar jag mornarna; jag går upp tidigt, mediterar med slutna ögon 30-45 minuter och njuter sedan av att solen går upp och det sakta blir ljusare. Det är verkligen fantastiskt, jag hittar inte ord för det; jag känner mig totalt närvarande, ren, pånyttfödd, stark och glad.

Akvariet

På sista tiden har jag varit en dålig forumdeltagare. Jag har knappt varit inne, och inte varit i närheten av att skriva något. Mitt fokus den senaste tiden har till stor del handlat om annat än alkohol, men när jag igår upptäckte att jag nu varit nykter i drygt ett år (Idag: 1 år och 4 dagar) så började tankarna ändå röra sig mot forumet och vad som egentligen hänt med mig under detta år.
Jag har nu varit med om att vara nykter i alla de sammanhang där de flesta av oss dricker och jag tidigare drack. Jag drack mycket, nästan alltid mest. Kräftskivor, julfirande, påsk, midsommar, semestrar. Nu dricker jag N/A-öl. Ibland ganska mycket N/A-öl. Jag gillar smaken och jag gillar det faktum att jag kan dricka mycket om jag vill utan att bli påverkad. Men jag märker också att behovet av N/A-öl för att låtsas dricka på riktigt inte alls finns hos mig längre.
Det fanns i början, det som ni alla känner igen: Vad är det för fel på dig som inte dricker? Ska du köra bil? Är du sjuk? För att undvika frågorna hade jag öl i glaset. För att smälta in. Nu finns inget sådant behov hos mig längre.
Är jag tråkig? Ja, de flesta som dricker tycker jag är tråkig. Ju mer de dricker, desto tråkigare är jag. Jag kan ställa upp på att vara tråkig, om alternativet är att dricka. Sanningen är att de som verkligen tycker jag är tråkig inte har möjlighet att bedöma det, och jag har det trevligt, men på ett helt annat sätt än tidigare. Det tog tid för mig att hitta detta andra sätt. Nu, när jag är trygg i det, så behöver jag inte gömma mig bakom N/A- öl och låtsas dricka. Jag står för att jag inte dricker, det är mitt sätt att förhålla mig till tillvaron, och jag gör ingen sak av det, jag bara undviker alkohol. Jag gör det för att jag vill det, för att jag trivs med det.
Jag tar regelmässigt med mig alkoholfri dryck när jag går bort; dels för att det ofta inte finns något sådant alternativ (och finns det så smakar det ofta inget vidare) och dels för att ge värdar och värdinnor något att tänka på. Jag vill kunna dricka gott utan att det innehåller alkohol.
Min fru dricker fortfarande. Mycket. Och det sliter hårt på henne och på oss. Detta slitage tar mycket kraft. Periodvis känns det tröstlöst, men, än så länge, har jag inte givit upp hoppet om vår relation.
Jag funderar en hel del på hur jag fungerar i relation till min omvärld. Hur egocentrisk är jag? Går jag i försvar och anklagar omgivningen när jag tar emot tankar, handlingar och beteende som inte stämmer med min värdsbild eller tar jag emot det på ett öppet sätt, ser möjligheter och undersöker om det kan tillföra något. Och omvänt: hur engagerad är jag i andra, ser jag deras tillvaro, förstår den, och tar in den, på riktigt, eller är det bara något som perifert intresserar mig. Bryr jag mig? Och om jag svarar ”ja” på frågan, gör jag det för att jag verkligen gör det eller för att vara politiskt korrekt.
Jag tänker att jag kan bli bättre på att se och ta in andra, och framför allt gäller det de som är nära mig. Och jag tänker att jag ska arbeta mer med det. Men jag tänker också på hur min tidigare överkonsumtion av alkohol förstärkte min egoistiska sida, hur drickandet verkligen gick ut över andra. Då tänker jag inte bara på de saker jag sa och gjorde när jag var full, nej kanske mer på hur mycket jag var inne i missbruket även när jag inte drack. Jag planerade för att dricka, spenderade en massa pengar på det, och tid, och kraft och energi. Inte orkar man med andra då. Var jag en egoist då? Ja, jag brydde mig verkligen inte (även om jag trodde det då). Är jag en egoist idag? Nej, i alla fall inte lika mycket som jag var då.
Hade jag av idag mött mig själv för 1,5 år sedan hade vi inte stått ut med varandra. Men idag ångrar jag inte en dag av den kamp jag haft för att sluta dricka.
Kram till alla som kämpar
/Akvariet

Ja, vad säger man?! Hö hö har den äran! :-D Nä, men allvarligt - fantastiskt bra jobbat Akvariet! Vilken resa du har gjort och fortfarande gör. Vilken enorm förändring du har gjort i ditt tankesätt. Man blir alldeles varm av att läsa det du skriver.

Tråkigt att din fru fortfarande dricker på samma sätt. Jag förstår verkligen att det sliter både på dig och relationen. Hoppas att det någon gång kan få bli en förändring där också.

Var nu stolt över ditt år. Över ditt nya liva. Över din nya livsinställning. Härligt, härligt!

Stor kram / M