Hej igen,

Jag funderade mycket på om jag skulle flytta över hit till vidare livet, eller inte. Det jag kommer att skriva om här handlar i allra högsta grad fortfarande om att förändra mitt drickande. Men det handlar också om hur mitt förhållande till alkoholen skall vara under mitt vidare liv. Så då jag nu mått målet för "min resa"*, bestämde jag mig till slut att börja en ny tråd här.

Det här är en personlig tråd. Den handlar om ifall _jag_ kan ha alkohol i _mitt_ liv, eller inte. Den handlar inte om statistik, den handlar inte om dig, den handlar inte om någon av dina när och kära. Dina erfarenheter är naturligtvis väldigt värdefulla och du är mer än välkommen att kommentera helt fritt, utgående från allmän kunskap, eller dina helt personliga erfarenheter. Kom bara ihåg att dina erfarenheter inte direkt påverkar mig, lika litet som mina erfarenheter direkt påverkar dig. Om jag klarar av alkohol betyder det inte att det är en god idé för just dig att pröva. Om jag stapplar och faller, så betyder det inte att du behöver göra det.

Phui, vilken lång inledning, till saken: Jag har nu infriat det löfte jag gav mig själv i slutet av juli om att vara helnykter resten av år 2014. Nu är jag inte mera bunden av ett löfte och därmed fri att se framåt, in i det vidare livet. Hur tror jag att det kommer att se ut? kommer jag att pröva på alkohol? Kommer det att finnas vin på bordet till nyårsmiddagen?

Jo, jag kommer att pröva på hur jag klarar av alkoholen nu. Nej jag kommer inte att dricka vin idag. Jag har faktiskt ingen aning om när jag kommer att dricka något första gången. Vi har en överenskommelse med Sophie (min fru), om att inte tillsvidare dricka alkohol hemma, även om hemmet inte mera är helt a-fritt, då någon vinflaska dök upp här under julfirandet. Jag har inte ett särskilt aktivt socialt liv och går sällan på fest. Jag har ingen lust att springa iväg till krogen och "pröva". Så då januari är lågperiod för både fester och resor, ser det till och med sannolikt ut att jag förblir helnykter i en månad till, men det får tiden utvisa. Om någon ber ut mig på en öl i morgon, kanske jag tackar ja.

Mitt mål är alltså att kunna övergå till ett måttligt socialt drickande, men jag är fullt beredd på att det kanske inte lyckas. I så fall hoppas jag att jag märker det tillräckligt snabbt, så att jag kan återgå till helnykterhet före några problem hinner uppstå, men jag är nog medveten om att jag tar en risk. Min viktigaste styrka är den gångna hösten och vetskapen om att jag kan klara mig och trivas med ett liv utan alkohol. Den hösten har jag dokumenterad här på forumet och jag vill ännu en gång tacka er alla som var med och gjorde min resa så lyckad.

Stingo

_______
*Dagboken från "min resa", eller hur jag bröt med det dagliga drickandet och höll en helvit höst, hittar du här:
https://alkoholhjalpen.se/node/7582

träningstanten52

Bägge dina trådar och det är så inspirerande och positivt för mig. Vi delar en del åsikter och erfarenheter. Grattis, jag tänker inte heller bli absolutist men nykterist!

Vad klokt och fint du skrev i en annan tråd idag.
Svårt det där med whiskyn tycker jag. Min sambo är ju lite mer naiv. Jag har ju inte varit nykter lika lönge som du heller, men återföll där i februari -april när det hände mycket tråkigt i mitt liv. Innan det hände kändes allt väldigt stabilt. Sen förlorades respekten för oöppnat, mängd, sambons öl och jag hamnade i mitt gamla beteende. Jag skulle bli sjukt sur på sambon om han ifrågasatte om jag kunde ha flaskor hemma när jag visste att det skulle gå bra. Nu är jag mer osäker igen. Tror att det kommer en tid igen när jag kan ha oöppnade flaskor hemma igen, men skulle känna mig väldigt tveksam till whiskey. Särskilt som jag skulle kunna dricka upp den obemärkt. Oj, nu lånade jag din tråd här till funderingar som främst handlar om mig själv. Blev dessutom lite sugen på att dricka bara av att skriva här. Jag är långt borta från att kunna ha sprit hemma just nu känner jag. Vad jag menar är att du bör ha lite förståelse för sambons reaktion. Min är ju lite väl naiv i detta tycker jag. Fast jag förstår dig också om du blir lite besviken på bristen på tillit. Och som sagt, jag skulle nog bli arg. Herregud vilken kluven människa jag är. Du är nog lite klokare än jag.

Stingo

Tack!

Och du, liksom alla andra, är väldigt välkommen med egna funderingar här. Så där är det ju dessutom. Inget är svartvitt, varken mellan mänskor eller ens inom oss. Allt är kluvet och gråzon. Och visst har jag en hel del förståelse, men ibland behöver man vädra litet och då är det här forumet bra att ha.

Det kom förresten en ny ton med idag, då Sophie sade att en orsak till att whiskyn måste bort är att den nu lockar henne att dricka sig till sömns (hon har mycket ont just nu). En liten, men ändå en nick mot att erkänna att hon också haft en egen del i alkoholproblemen. För det mesta har hon vidhållit att problemet var mitt och hon drack bara för att jag gjorde det (vi drack båda mycket, men jag klart mera).

LenaNyman

Och jag tänker faktiskt en hel del på vilken tur att det är Lucas jag är tillsammans med och inte mig själv, för det skulle jag aldrig gå iland med. Japp, det är sant. Jag skulle stressas ihjäl av att vara tillsammans med en sån som jag. Såg herr Gardell i nåt teveprogram för länge sen. Det var i en av dom icke reklamfinansierade kanalerna och han skulle låtsasbjuda in fyra gäster på låtsasmiddag. Undra om det inte var Pekka Heino som ledde programmet.

I alla fall så var han omständlig, Gardell alltså, och ... ja, krånglig och omständlig. Och jag blev vansinnig av det lilla jag såg. När det händer, att nån retar livet ur en på det där viset, så sägs det ju att man bär på liknande egenskaper själv. Alltså torde väl jag och Lucas vara som Gardell och Levengood. ;)

Trevligt att läsa om Sophies insiktsfullhet i fråga om whiskyn. Vi har inget alkoholhaltigt hemma. Ja, några 3.5:or kan ju stå i kylen utan problem och ibland står där också nån liten tetra med vitt vin till matlagning. Inget vidlyftigare.

Klart man ska ventilera här på forumet, Stingo. Och intressant att S berättade om sina känslor inför whiskyn. Om den försvunnit, skulle du ha trott att hon gjort sig av med den, inte att hon druckit upp den. Ytterligare ett bevis på att det är knepigt med alkohol och att man måste ta ansvar för sin egen konsumtion. Läste förresten dina båda trådar och du verkar ha ett gott förhållande till a idag. Men då är det också väldigt sällan som du dricker. Det är där jag tror man bör vara om man ska dricka. Ett väldigt begränsat intag.
Och LN tur att du hittat din Mark.

Stingo

Nej, jag skulle inte ha trott att hon hade druckit den i smyg, det skulle vara totalt "out of character".

Blev förresten förvånad då du talade om att dricka whisky i smyg. Den som har så väldigt stark doft. Då man inte dricker själv, så känner man ju doften hos andra på många meters avstånd.

Out of My character too, men om man dricker när alla sover så funkar även whisky. Har inte hänt särskilt ofta, men nån gång.

för respektfullt och klokt inlägg tidigare. Beträffande S´s insikt kan jag berätta att jag har lärt mig mycket om egna beroendefällor och triggers via mannens nykterhet. Insikter som är mig till stor nytta. Önskar dig Lycka till med projektet och skön sommar! / mt

Kul att se bekanta namn här! Kanske skulle ta och läsa lite vad ni hållit på med, länge sen jag tittade in. Hoppas alla klarar sej bra!
Läste om whiskyn och kom ihåg att jag nog också stal av min mans whisky fast vin var min dryck. Om det krisade kunde jag hälla whisky i kaffet, även kallt kaffe gick bra. Ja hjälp! Jag har även tagit vodka och fyllt på med vatten i flaskan som en annan tonåring. Tur att man kom ur den skiten ?

Stingo

Så är det 2 år sedan jag slutade missbruka och 1,5 år sedan jag började bruka mycket måttligt.

Stugsemestern börjar vara bakom mig, precis som för två år sedan. I morgon skall jag tillbaka till jobbet. Nu finns det ingen oro om att bryta, eftersom det inte har blivit något semesterdrickande i år (jo, vi delade en cider på café med Sofie idag ;). Däremot fanns där en period med arbetsresor kring midsommaren under vilken jag drack något dagligen i två veckor. Aldrig mycket, men vin till maten och/eller en öl som afterwork med kolleger. Det gjorde jag helt medvetet, ville känna efter om det skulle förändra något för mig. Nej, jag eller min relation till A. känns inte förändrad efter det och nu har jag haft 3 nästan helnyktra veckor sedan dess.

Jag är fortfarande långt från att ha ett "normalt" förhållande till alkoholen, tror knappast jag någonsin kommer att ha det. Det finns en så väldigt stark medvetenhet kring allt som har med alkohol att göra. Det är otänkbart att bara beställa en öl, eller ta en flaska ur kylen (där finns förresten bara a-fritt). Allt bruk föregås och följs av medveten introspektion. Vetskapen om vad som varit och vad som kan vara följer mig hela tiden. Däremot känner jag mig för närvarande trygg med mitt måttliga bruk. Jag är nöjd med de beslut jag gjort och övertygad om att jag skulle ha det mycket svårare om jag försökt gå den helnyktra vägen.

Det här är en tid på året då många nya brukar dyka upp här. Om någon av er läser det här har jag ett råd att ge. Oberoende av hur du tänker att din framtid med alkoholen skall bli, håll ett tillräckligt långt fullständigt uppehåll. Hjärnan behöver en lång giftfri period för att klara av att se "nyktert" mot framtiden. En månads uppehåll räcker ingenstans om du druckit regelbundet i flera år.

Allt gott till nya och gamla forumvänner. Till alla dem som kämpar, till alla som valt den helnyktra vägen och till de få som valt måttlighet. Och en extra stor karm till alla er som är kvar från min aktiva tid, ni har betytt så väldigt mycket <3.

Heddali

Jag har läst dina trådar och tackar för de insikter och erfarenheter du delat. Jag kan på många sätt relatera även om jag är en yngre kvinna men jag är också en som tänker och analyserar, ofta lite väl mycket. Skriver på andra forumet, att förändra sitt drickande. Jag har haft ett "riskbruk" i drygt 5 år, men med viss eskalerande tendens. Jag är "nygammal", gjorde ett litet försök i jan, nu sista månaden igen men har inte visat någon större beslutsamhet eller karaktär. Vill verkligen göra ett längre uppehåll men är fortfarande offer för mina egna känslor och dåliga beslut. En tanke till ett tidsbegränsat uppehåll har iaf väckts hos mig, delvis genom dina trådar. Och att skippa ordet "försöka" och ersätta det med att bestämma mig...

Ebba

Bra Stingo. Härligt. Grattis!

Håller verkligen med om att hjärnan behöver en lång "giftfri" period. Mina två år känns som ingenting på grund av att jag nu har två år och känslan av hur mitt tankesätt och funderingar utvecklas och ändras och det tar liksom inte slut vid en viss tidpunkt eller efter 3 månader.

Alla borde testa, det är intressant.
Tycker jag.

är nykterheten nu fyra år och tre månader gammal och det föregicks av ett år och fyra månaders i det närmaste total nykterhet. Förändringsprocessen fortsätter och nu kan åtminstone inte jag säga vad som handlar om en giftbefriad hjärna, eller två - det handlar om att växa i relationen.

Vad gäller hjärnan i fysiologisk bemärkelse behövs nog det där halvåret för att överhuvudtaget komma till nån 'normalstatus'. Förstås är det svårt att urskilja vad som är fysiologiskt och vad som har med psyket att göra. Allt påverkar ju vartannat.

Grattis Stingo, och grattis Sofie! Grattis Ebba! Kära forumvänner. Varm kram / mt

LenaNyman

Så gott att det är funkar bra på alkoholfronten för dig. Skönt att du lämnar ett livstecken. Stor, stor augustikram till en av dom skönaste snubbarna jag lärt känna här på forumet.

Stingo

På resa igen och fick ett rum jag haft tidigare. Ett tag trodde jag att det var samma rum som jag för dryga 2 år sedan skrev mina allra första inlägg här ifrån men när jag läser de inläggen så verkar det inte stämma. Men den tanken lockade i alla fall in mig här, så jag kan väl lämna en kort hälsning med samma.

Inget nytt på västfronten. Kör fortfarande med min måttlighetslinje (nollinje hemma) och livet vandrar vidare. Efter en litet märklig fnurra med Sofie, då hon verkade tolka allt jag gjorde och sa som att jag börjat/skulle börja dricka igen, så vekar det att ha tagit några skutt framåt mellan oss och vi börjar kännas riktigt nära varandra. Men det där med tillit är nog en väldigt svår sak.

Hälsningar till alla gamla forumvänner, jag tittar in och läser om er ibland, fast jag inte skriver.