Jobbar och lever som vanligt. Men dricker på kvällen!

Profile picture for user vindruvan06

Jag har en liten fråga och om det är någon som känner igen sig!
Jag har ett vanligt jobb och sköter det utan problem. Men när jag kommer hem på kvällen är det svårt att koppla av och framförallt svårt att sova!!!! Tankarna rusar.
Då är det så skönt att koppla av med lite vin som ger mig lugn i hela kroppen!
Det ger mig en känsla av välmående och lugn och efter några glas kan jag somna skönt!
Är det någon mer som känner såhär?

På helgen när jag är ledig kan jag dricka en hel bag in box på en dag!!!!

Profile picture for user Kristoffer

Välkommen hit! Du beskriver att du hamnat i ett mönster där alkoholen kommit in som avkoppling och hjälp att somna till vardags, och att det kan bli mycket mer på helgen. Tror att många här kan känna igen sig i din beskrivning. Ibland tar det lite tid innan en tråd "tar fart", så att säga, så om du vill får du gärna skriva lite mer. Vad får det här mönstret för konsekvenser för dig?

Igen, välkommen till forumet, hoppas att du hittar något hjälpsamt här.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Kaye

Hej och välkommen hit.
Jag är också ny här ?
Ditt beteende verkar vara precis som mitt.
Vet inte hur länge du hållit på, men för mig funkade det hyfsat i några år.
Men sen började ångesten bli värre.
Jag blev deprimerad.
Jag fick hjärtarytmier
Mådde klart sämre på morgnarna.
Somnade snabbt, men vaknade tidigt med hjärtklappning
Och nu utan A i 25 dagar så är jag klart mindre stressad och kan slappna av utan A.
Och ångesten försvann efter bara en vecka.
Så på din fråga så känner jag igen mig, och säkert många andra här.

Profile picture for user Lilleskutt65

Hej, känner igen mig totalt. Vad skall man göra när man har en hjärna som går på högvarv....?
Efter en lång coronaperiod + semester med vin varje dag har jag nu inte druckit något på 4 dagar. Går bra men största problemet är att jag inte kan somna! Ligger o snurrar till 3 på natten. Blir det bättre?

Profile picture for user knickan

Känner igen mig i att dricka för att slappna av, eller stressa av. Det kan bli några glas vin nästan varje kväll, blir det två är jag nöjd, blir det fler känns det som ett misslyckande. Jag har loggat mitt drickande sedan i juni för att se om det finns ett mönster. Jag dricker aldrig på dagarna, tar aldrig en återställare, har inget sug då. Suget kommer på kvällen, ofta triggas det av att jag haft ett jobbigt telefonsamtal med mitt ex. Det är den starkaste triggern har jag märkt. Stress på jobbet är en annan trigger.
Jag vill inte dricka pga stress. Jag vill att alkohol ska spela mindre roll i mitt liv.

Profile picture for user Ostrukturerad

Du låter ju precis som de flesta svenskar, om man ska tro kvällstidningarna! ? Höhö. Ursäkta spydigheten!
Verkar vara mer regel än undantag att svensken gör så. Det gör såklart inte ditt, mitt, eller andra enskildas alkoholbesvär (+konsekvenser) mindre på något sätt! Jag har en tendens att rationalisera bort min egen (över-) konsumtion av att tänka att "jamen om detta är så vanligt, då kan ju inte mitt beteende vara så farligt.." Eller hur! ?

Dock har jag inget vettigt svar till dig, eftersom jag själv tar ett par eller fler öl i stort sett alla dar i veckan. Jag har haft detta beteende i flera år nu utan att lyckas bryta det. Jag har varit helt utan alko i 1-3 dagar då och då under åren, men längre går inte. Verkligheten gör sig påmind, kan man säga. Min verklighet är inte så mycket att hurra över! Det är ju såklart inte så att den blir bättre av det att jag dricker (+tar en annan tyngre drog) i den omfattning jag gör..! Den enda vettiga förklaring jag har till att det inte gått att lägga ner eller minska, är att det har blivit ett såpass invant och inlärt beteende att jag inte kan få stopp på det. Söka hjälp vågar jag inte eftersom de använder s.k. sammanhållen journalföring, vilket innebär att psykiatrin och Soc kommer se direkt när de går in på min journal att jag får hjälp för missbruk! Kan inte riskera att bli utan min ADHD- medicin eller riskera att inte få träffa min son! Så jag sitter fan rätt i råttfällan och kan inte fly åt något håll! Vad fan gör man i den situationen?!?

Profile picture for user Ostrukturerad

Viktigt att tillägga: jag har ALDRIG druckit en enda droppe i samband med att jag träffat min son! Varken i hans närhet eller innan jag ska dit! Det har hänt att jag gått på krogen när jag kommit hem från umgängena med honom däremot. Det är en ganska lång resa dit, och därifrån samma långa resa tillbaka, och jag är alltid så otroligt full av en massa olika känslor efter jag träffat honom, totalt känslomässigt utmattad! Jag har då känt behov av att sjunka ner i nån skön soffa på nån fin krog med några öl för att senare orka med sista resbiten hem, dvs tunnelbanan och att stå & vänta tills den kommer med alla andra människor i värsta tänkbara rusningstid!

Profile picture for user Lottan100

Som svar på av vindruvan06

Jag dricker oxå efter jobbet. Planerar och bestämmer vilken tid jag skall sluta, så att jag kan köra bil på morgonen. Det innebär att första ölen knäcks så fort jag kommer innanför dörren. På helgerna längtar jag till klockan 16.00 så att det skall vara socialt accepterat att dricka. Jag började med Campral idag, och igår var första gången på 10 år som jag inte gjorde slut på de öl som jag inhandlat för kvällen. Jag smyger för familjen och om min sambo köper alkohol till helgen, så har jag alltid köpt extra öl i smyg som jag trycker i mig när jag är i tvättstugan eller låtsas gå på toaletten. Så jäkla mycket ångest..

Profile picture for user Blenda

...sen blev det värre i samband med tunga livshändelser. Och värre. Och värre.
Som så många skriver, så blir den tidigare lösningen istället grundproblemet och allt blir ett enda trassligt helvete.
Jag har ganska nyligen bestämt mig för tre helvita månader. Efter det ska jag ta ett nytt beslut om min fortsatta alkoholförtäring, men just nu tänker jag inte längre än så. Varken lätt eller kul, men för mig blev det ett måste för att överleva på ett någorlunda vettigt sätt.
Jag kan rekommendera programmet här på alkoholhjälpen om du vill reflektera mer om dina egna alkoholvanor. Du har inte så mycket att förlora i alla fall :)

Profile picture for user knubbsael

Känner absolut igen mig, även om jag nu seden ett tag tillbaka lyckas låta bli att dricka i veckorna, men det blir desto mer fredag-lördag. För mig var det också delvis för att jag sov(er) dåligt, men jag har kommit fram till att just det antagligen beror på alkoholen.

Profile picture for user DetGårBättre

Jag och många med mig har börjat dricka på det där sättet. Risken är dock att det sen eskalerar, dels att man behöver öka mängden för att slappna av och sova. Sen blir det en liten extra guldkant i tillvaron att få "unna sig" lite vin även när man inte behöver slappna av. Sen kan det där sluta lite hur som helst beroende på vilken person man är. En kamrat till mig började likadant. Slutade med att han drack dygnet runt i två år men skötte jobbet till en dag då chefen misstänkte att något inte stod rätt till. Killen blåste då över 3.0 i promille. Han fortsatte dricka och som mest var det två flaskor vodka och en liter vin samt 10+ öl dagligen. Högsta han kom upp i var 5.6 i promille och då talade han inte sluddrigt eller vinglade. Nu har han blivit alkoholdement dessvärre! Men han körde jävligt hårt.

Personligen har jag inte kommit dit ännu utan hoppas jag hoppade av tåget i tid och kan leva nyktert framöver även om tankar kommer och går hela tiden. Försökt sluta ett flertal gånger senaste året! Jag påverkas dock mycket av hur omgivningen är, med stress och annat som kan anses vara kaos.

Profile picture for user Livat

Hej, jag hade det precis som du, förstår precis Drack varje dag, egentligen inte för att det var ett sug, men för att det var en vana och att det var lätt att somna. Femte juni i år så vaknade jag med den vanliga huvudvärken o ångest igen. Hade läst lite innan, men den dagen var det bara stopp, nu räcker det! Jag berättade för min familj att nu är det så här, tidigare hade jag bara lovat Mi själv, med noll resultat. Iallafall, nu har jag inte druckit en droppe sedan dess o mår så himla bra! Visst, det känns lite då o då, men detta livet är SÅÅÅÅ mycket bättre. Ingen ångest, inget dåligt samvete, osv osv. Livet utan alkohol är mycket enklare än livet med.
Så det går! Hade svårt att sova första veckan men sen gick det över.
Kram ??

Profile picture for user Sannex

Som svar på av Lottan100

Hej!
Känns som att det kunde varit jag som skrev den texten. Jag köper alltid extra för att jag är orolig att det ska ta slut..Jag genomlider veckorna för att vänta in fredag för då är det okej att dricka men sen dricker jag till söndag typ, ångesten måste dämpas och tristessen försvinna . Kram

Profile picture for user Isaksson09

Jag är en sådan som inte kan sluta när jag börjat. Jag dricker tills det tar slut eller att jag däckar. Nu har jag, efter helgen, en kraftig minneslucka men ska tydligen ha burit mig väldigt illa åt. Just nu sitter jag med världens ångest. Har gått med här idag för att nu vill jag verkligen inte dricka mer

Profile picture for user Lena Newfonland

Välkommen! Du har hamnat på rätt ställe för här vet vi alla vad riktig fyllångest är. Går över men tar ett tag och blir bättre för varje nykter dag. Lovar.

Kram för det behöver man mot ångesten?

Profile picture for user lunkens1

Som svar på av vindruvan06

Hallå,
Jag är i samma sits. Jag jobbar och tränar varje dag. Men kl 20 är det avslappningsvinet som gäller.
Jag tänker 1 glas men det blir lätt 3. Jag tror att jag inte kan somna utan. Gör allt för att bli själv i vardagsrummet så ingen ska se när jag fyller på glaset.

Profile picture for user Vesta

Som svar på av lunkens1

Hej Lunkens1, Den där texten kunde min sambo ha skrivit. Han sköter jobbet, tränar mycket, allmänt hälsosam i allas ögon. Sedan ett halvår tillbaka hittar jag vinflaskor lite överallt. Han blånekar. Jag börjar tro att det är jag som är galen, att jag kanske inte sett de där flaskorna ändå?! Hur ska jag nå honom, få honom att förstå att det inte är ok? Jag upplever att han inte vill erkänna detta ens för sig själv. Jag är beredd att hjälpa honom genom detta, men hur??

Profile picture for user Sandbakken

Som svar på av Lottan100

Jag gör precis likadant, knäcker en öl så fort jag kommit hem, planerar att lägga mig i tid för att kunna köra, ibland ligger dessutom alkoholmätaren bredvid sängen så att jag kan dubbelkolla mig om jag är osäker. Jag har på sista tiden gömt öl i bilen när jag vet att min mamma ska komma förbi (jag är 35) När helgen kommer så blir det betydligt mer, jag känner att jag inte har kontroll längre.

Profile picture for user Sisyfos

Det är så det blir tror jag. Har man druckit tillräckligt lång tid fungerar det inte längre när man använder alkohol som medicin mot tristess, ångest, stress eller vad det än är. Då är det dags att hitta en ny strategi. Det går att koppla av på andra sätt. Jag trodde länge att jag hade svårt att somna utan alkohol. Det går utmärkt. Så Johan79 läs lite härinne i Förändra ditt drickande så får du lite tips på hur man går vidare.

Profile picture for user AMEW

Bipolär sen 30 år. Högfungerande, Bra jobb, bra betalt, lever i en mycket kärleksfull relation. Bor bra, sommarställe etc.
Dricker en halv flaska vodka varje kväll, börjar behöva mer. Ett helsike att arbeta hemifrån. Idag började jag klockan 12. Det innebär att jag måste fylla på under kvällen. Min man jobbar också hemma men mer skift så han jobbar på kvällar. Äter antidepresssiva men det hjälper inte. Är 61, förhoppningsvis lever jag inte så långe till.
Har alltid varit duktig och arbetat och uppfostrad tre barn som det går väldigt bra för. Men nu är jag utarmad, trött, ledsen, vill inte leva längre, Alkohol är verkligen det enda som hjälper mot sorgen, ledsenheten, oron och ångesten. Jag tycker jag har varit strak och duktig men det räcker nu. Barnen klarar sig själva och när man är död kan man väl inte behöva ta ansvar mer.......

Profile picture for user Vin Santo

Många här som kämpar skall du veta. Vi försöker peppa varandra att komma vidare.
Börja och skriv din historia här så skall du se att många vill peppa dig!
Lycka till!

Profile picture for user Li-Lo

Den här tråden startades av vindruvan06 för ett halvår sedan och har haft lite sporadisk aktivitet. Så kan det vara och det är naturligtvis helt okej.

Nya användare, precis som du AMEW, börjar ofta genom att svara i en befintlig tråd. Något slår an, en kan känna igen sig eller bara vilja vara ett stöd. Vi brukar rekommendera nya användare att start en egen tråd, speciellt om det en förmedlar berör och andra användare vill ge stöd. Det blir enklare för såväl tråd-startaren och andra användare att hitta tillbaka.

Ditt inlägg MAEW, är så starkt och drabbande i sin uppriktighet. Du skriver om trötthet, inte bara på att dricka alkohol utan på själva livet. Det kan väcka oro och det väcker ofta en önskan om att vilja visa stöd precis som Vin Santo skriver.

Du gör såklart som du vill och kanske tog det på kraften att skriva det inlägg du skrev? Vill ändå uppmuntra dig att starta en tråd. Kanske har du redan sett att andra upplever eller har upplevt liknande livsleda som du beskriver.

Om du undrar något är du välkommen att skriva till oss i admi under fliken "fråga".

Vi finns här
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Profile picture for user Pianisten

Hej å välkomna alla. Kul med många nya namn.
Vi är ett blandat gäng "här inne" med båda lite gamla rävar och nya som fattat en kärlek för gemenskapen här i våra olika eländen. Det skönaste med att börja skriva och läsa här är att man så fort hittar själsfränder och kopior av sig själv. Kan vara lite svårt ibland att komma in i en tråd men det är bara att skriva på så lossnar det fort.

Läser om många inlägg här angående ångest, nedstämdhet, sömnsvårigheter, antidepressiva som inte fungerar.
Börja med att intala er en sak. Alkoholen föder alla dessa måenden. Att säga jag dricker för jag har sån ångest eller är så deppig är tyvärr som att säga "jag stannar i sjön för att det är så blött och kallt när jag går upp"
Man måste gå upp ur sjön för att kunna torka och komma in i värmen.

Sen är det nog mer regel än undantag att man har flera och kanske tunga bakomliggande orsaker till varför man börjat dricka och man har säkert haft problem med såna här saker även innan alkoholen. Men det är omöjligt att reda ut detta med alkohol som hjälp, det är EXAKT som att slänga ris på elden.

Att jag säger detta är såklart ingen lösning men det är en otroligt viktig vetskap.