Mitt liv går käpprätt åt helvete, inser att jag är alkolist. Har vetat det i många år, men förträngt och ljugit för mig själv. alltför många gånger så har jag tänkt aldrig mer,, men efter några veckors uppehåll så tänker jag att det här går ju bra,, en bag in box skall väl jag kunna klara av,, första glaset,, mmm hjärnan har redan ställt in sig på den sköna känslan som infinner sig.. Glas två är ännu bättre.. Glas tre går fortare,, åhh vad jag mår bra,, glas 4,5,6. 7 .... Vaknar upp på morgonen smakar skit i munnen och kroppen värker.. Satan vad jag mår dåligt,, ända räddningen är att stappla ut och fortsätta bedövningen,, häller upp ett stort dricksglas och sveper snabbt ner vinet,, belöningen kommer omedelbart,, går tillbaka till sängen och väntar på att alkoholen skall slå. Går upp och fyller på glaset.. Ligger och tycker synd om mig själv,, alla saker som gått fel i livet.. Jag vet att jag inte skall dricka,, alla jag känner dricker ,, varför kan inte jag dricka måttligt,, blir ledsen och dricker mer..

Idioten

ligger och tänker på allt som hänt och hur mycket alkoholen har förstört men även givit glädje,,grillölen, vin till maten, wiskey till kaffet. Men allt handlande om att få känna berusning. separerad för 3 år sedan. Arbetslös, depprition och ångest. Höll upp i ett halvår förra året. Men som sagt alkohol finns överallt , och jag ville klara att hantera den.. jag känner att jag står vid ett vägval.. Sluta helt eller supa ihjäl mig.

answe77

Det du beskriver är tyvärr vanligare än man vill tro. Alkoholen har ställt till och ställer fortfarande till så mycket skit för många av oss. Vad jag utläser av det du skrivet så är du nog i samma sits spm jag är gällande måttlighet. Att det är dömt att misslyckas. Har försökt många gånger. Du behöver sätta upp ett mål och välja din egna väg till det målet. Ta hjälp omgående om du inte lyckas bryta mönstret eller om du inte kan stå emot då suget efter A sätter in. Det finns olika erfarenheter av vårdcentralernas stöttning gällande alkohol men det är absolut värt att prova. Att medicinera är ett bra alternativ då man genast behöver en förändring. Tänket då främst på antabus. Har själv tagit det. Tänk på att det verkligen inte är någon skam att be om hjälp!!

Idioten

Tack för dina ord, behöver verkligen all hjälp och stöttning. Hälde ut det sista glaset i slasken,, känner nu hur det sista lämnar kroppen.. Varför skall jag klara att sluta denna gång? Insett att allt umgänge jag haft har haft en gemensam nämnare,, alcohol .. Inser att jag inte bara måste lämna A utan även mina "vänner"

answe77

Du har en insikt att du måste förändra förhållandet till A. Och dessutom verkar du ha en vilja att verkligen vilja. Det är ingen lätt resa men du har ju ändå de viktigaste ingredienserna att påbörja den!? Tufft med vännerna men de kanske förstår? Annars går det oftast skaffa nytt umgänge. Det viktigaste just nu är att du tänker på dig själv och lägger din energi på "rätt" saker.

Idioten

Jag måste inse att jag är maktlös. Att jag slösat bort så mycket för denna drog. Resan börjar nu. Testade även på att ta cannabis istället för sprit, ett tips från en "vän" som själmedicinerat sig med detta i många år. Den resan slutade med en psykos. Trodde att allt var en film och att jag spelade huvudroll , det gör vi förvisso i våra egna liv .. Det slutade med en katastrof och en tvångsinläggning på psyk. Efterätten blev en djup depprition av mörkaste slag. Läkaren gav mig stämningsstabiliserande,, men eftersom jag inte vet om jag är bipolär så vill jag inte tillföra mer droger,, känner mig tillräckligt mindfucked som det är. Min erfarenhet av psykvården är skrämande,, ge piller utan att veta orsaken/ Helt enkelt så kan jag inte hantera droger,, det får bli mantrat och se det positiva i det hela.. Vem f-n gör det. men spriten är en slug djävul, socialt accepterad och reklam överallt. Nä du djävul vi har dansat färdigt du och jag. En dag i taget

Elise

Om du vill och tror att du någon gång ska kunna besegra det där monstret (a), så finns det hopp. Depression kan orsakas av så många saker, men att alkohol GÖR dig dubbelt upp deprimerad är ett faktum. Att du haft ett nyktert halvår måste väl ha gett dig ett perspektiv på drickandet? Superduktigt! Varför är du då tillbaka i skiten? Vet ju hur det fungerar, men jag menar varför? Finns det en särskild anledning, eller är det helt enkelt beroendet som ställer till det för dig? Själv hade jag en förhoppning för ca ett halvår sedan att aldrig någonsin mer dricka en droppe. Så blev det ju inte riktigt, men en hel del bättre har det blivit. Var själv i ett svårt beroende, men har vandrat genom olika hjälpinstanser; beroendecentrum, möten på AA och har hemmaboende barn som är till hjälp genom att finnas där. När jag känner ett enormt sug, tänker jag alltid att jag måste kunna se mig själv i spegeln efteråt. Någon gång kanske det blir en 3,5:a och en annan en halvflaska vin. Låter så duktig nu. Det är jag allt annat än, men det vet jag. Jag räknar vita dagar, inte i en följd. Har gjort bort mig tusen gånger, men hoppas fortfarande på att kunna bli "normal" någon gång.

Elise

Köp aldrig hem mer än du vid dina sinnes fulla bruk anser är rimligt (ej gör dig full). Önskar att bib:en aldrig blivit uppfunnen!

Idioten

Ja varför är man tillbaka ,,Halvåret gjorde att jag fick mod och tänkte att det gick att dricka . Men jag använder Alkoholen som både straff och belöning. Och när jag mår dåligt så tar jag till flaskan/ i mitt fall vin,, sprit la jag ner för länge sedan i ett försök att vinna över "kompisen" men nu tar den mer än den ger,, och jag måste inse att jag inte klarar måttlighet,, jag vill bli full,, och när jag blir full blir jag en idiot. Sorgligt att vara kiddnapad av något som man vet skadar sig själv och närstående. Hur många gånger har jag inte sagt att idag skall jag inte dricka för mycket... Men denna gång tänker jag inte klandra mig själv,, det har jag gjort så det räcker.. Önskat mig död så många gånger av ångesten. Som sagt baginbox är slut,, faktum är att jag tänker se hur länge jag klarar att totalt bedövamin hjärna,, fast tanken kommer ,, bara en sista gång

Elise

Att bedöva hjärnan är ju i princip som att tillfälligt göra slut på sitt liv. Sen tror man att man har en chans igen, och igen! Tillslut får man inga fler chanser. Försök att hitta något bra i livet, något värt att kämpa för! Du kan inte bara ge upp! Vet egentligen inte vad för råd jag ska ge, vet bara att allt är en berg och dalbana. Försök hålla dig kvar när det går bra. Och fortsätt kämpa. Lite till.

Idioten

Ett långsamt självmord i mitt fall, tack för ditt stöd. Känns skönt att kaputilera och erkänna att jag måste välja livet eller alkoholen.. Och att jag inte klarar att förena dom.

Idioten

Ett långsamt självmord i mitt fall, tack för ditt stöd. Känns skönt att kaputilera och erkänna att jag måste välja livet eller alkoholen.. Och att jag inte klarar att förena dom.

Idioten

Ny dag, vaknar som ett spöke. Känner mig tom och ensam. Skall jag verkligen sluta dricka. Sluta vara den där galningen som bjuder på sig själv, som får andra att må bra för jag alltid blir fullast. Är det dags nu att ta farväl. Är rädd,, tänk om jag inte klarar det.. Vill jag verkligen.. Det är som två personligheter, en säger ja och en säger nej.

Bönsyrsan

Fundera igenom det på allvar. Vad finns det för fördelar och nackdelar med att vara nykter och likaså med att dricka? Sen behöver du inte ta ett beslut som är sådär skrämmande stort, utan ta en dag i taget.

Idioten

just nu så är det timmar i taget,, har ju all tid i världen att gömma mig i dimman. Jag vet ju att det är dumt,, men det känns som om man vore radiostyrd.. Att åka ner och handla en dunk. Att det skall vara så skönt att vara drunk ;) att i hjärnan om och om mala. Är det värt priset att betala.

Bönsyrsan

Fint diktat ;). Om det är värt att betala priset måste du svara på själv. Det är ditt liv, och livet händer tyvärr bara en gång. Jag vet att det är lätt att bedöva sig och slippa tänka, men för mig känns det iallafall som en väg med en slutdestination som jag inte vill komma till. Jag hoppas för din skull att du fattar beslut som gör att du tar vara på ditt liv på det sätt du helst vill. Att läsa här på forumet gör det iallafall lättare för mig att hålla tankarna i styr. Du är värd att uppleva livet, inte låta det rinna iväg i dimman.

Rufus

Är själv på min dag 1 pga återfall som varat i 2 veckor.. känner igen mig själv så otroligt mycket i det du skriver, mina erfarenheter med psykvården gör att jag drar mig för att söka hjälp. Vi får kämpa tillsammans nu en timme i taget!

Idioten

jag har svaren, men har jag kraften och förståndet att klara detta? funderar på om jag skall gå på ett AA möte,, kan nog vara en bra ide att träffa människor som förstår..känns bra att få skriva här,, att få ur sig lite av den hopplöshet,, jag är ledsen för jag har insett att jag nog aldrig kan dricka lagom.. Men jag tror även att det är många som dukar under av tanken aldrig mer.. Så jag skall försöka tänka.. Varje dag utan A är en bra dag. Men jag vet att på fredag kommer suget att vara djävulskt