Jag är tillbaka här igen efter ett längre uppehåll. I somras gick jag under namnet Lilja och nu har jag lagt till-12, för att markera året jag blev nykterist(min förhoppning alltså)
Känner igen en del namn som viktoria, mulletant m fl och det känns gott!

Jag har inte lyckats bli nykter och kämpar med en känsla av meningslöshet.Ligger på cirka 2 gånger i veckan men har vid flera tillfällen tagit bilen efter en dryg flaska vin.
Igår kämpade jag en timme för att INTE gå in på systemet. Grät i bilen och till slut gav jag upp. Åt varken lunch eller middag, bara drack. Tog sen bilen för att köpa mer,fick blackout några timmer, ramlade ur stolen och fick krypa in till sängen.Den ångest jag vaknade med vid 4 var inte nådig..

Jag är förtvivlad över detta!Om jag bara orkar åker jag till AA ikväll.
Det går "bra" ibland att dricka och andra gånger blir det bara tok.Jag skäms så fruktansvärt och mitt psyke har blivit så labilt.

Men som han Berra skrev i somras då jag klarade en hel månad och sen tog återfall: "du är nykter idag?"

Ja, jag är nykter idag...

vet inte om jag är alkoholist eller ej och det är ointressant egentligen. Vad jag VET är att jag har ett alkoholproblem som jag vill bli frisk ifrån. Hjälp mig snälla!
Lilja

tjatar nu :-)) Du är INTE en idiot !!

Vi har en sjukdom som vi inte kan rå för men det finns en väg ut från den, den är behandlingsbar. Jag fick lära mig på behandlingen att jag inte skulle kämpa emot sjukdomen utan acceptera den och se vad jag skulle kunna göra för att mildra den. Det låter så flummigt, jag vet, jag tyckte likadant, men att släppa taget och att acceptera att jag är den jag är gjorde mitt liv lite enklare.

Jag kommer så väl ihåg mina återfall och speciellt sista året när jag skulle försöka sluta. Ångesten morgonen efter då jag skulle försöka få ner en återställare så det blev lite lugnare i skallen. Hur den där djävla supen återvände direkt genom näsa och mun, hur hela jag skakade och mådde fan. Hur jag kom på att ta en halv starköl först så starkspriten hade nåt mjukt att landa i istället för att studsa upp igen. Idag kan jag skratta åt den askgrå figuren jag mötte i spegeln och faktiskt se det som en mycket dålig pjäs med en tokig skådespelare. Så mycket elände för att få till yrseln igen !

Nu vet jag att vi har en sjukdom. Jag har accepterat det och jag vet att den är behandlingsbar.

Idag tar vi det lugnt både du och jag Lilja, vi är värda det !

Kram <3

Lilja-12

Du är fin. Ja, jag är sjuk i sjukdomen alkoholism men jag håller mig frisk när jag inte dricker.

Som någon skrev här,se det som en allergi, jag är allergisk mot vin.

Jag klarade att hålla mig frisk i 11 dagar men igår tog sjukdomen över bara för att jag inte var på min vakt.

Jag accepterar att jag är alkoholist och INTE idiot.

Det går att behandla sjukdomen och bli frisk.

Nu ska jag gråta under filten och vara nykter idag.

Tänk att du också stått och tittat dig i spegeln och undrat vad du höll på mig, tagit återfall..

VAD jag skulle vilja ha din långa nykterhet i kroppen!

Jag kan bli frisk om jag accepterar att jag är sjuk?

Kramar kramar!
Den slokande LIljan

Nynykter

Nog gjorde de där 11 nyktra dagarna gott för knoppen och kroppen? Kroppen minns och är tacksam. Gör nu som någon på forumet föreslog och kom ihåg hur stor andel av dagarna som är nyktra dagar. Du är inte tillbaka på ruta ett! Vägen är krokig ibland men det är inte så att allt är förstört för att du drack igår.
Ibland tror jag att vi som har problem med alkohohol är lite för mycket allt-eller-inget, svart eller vitt. Du är inte dålig eller misslyckad. Allt det du har skrivit här på forumet har hjälpt mig mycket i min egen nykterhet. Jag har känt igen mig i det och insett att jag inte är ensam. Så fortsätt skriva här! Du kan fixa det här även om vägen är krokig och lång! "Lilja-12" är inget skämt, det är uttryck för VILJA och LÄNGTAN.
Styrkekramar!!!

Lilja-12

Din pepppning värmer ska du veta!

Idag är det mycket tårar eftersom jag igen drack mig till minnesförlust.

Gjorde bort mig med telefonsamtal och i morse var tonårssonen förbannad.
Sa till mig att nu får jag sluta att dricka, det är skitjobbigt när jag full stänger in mig i mitt rum och gråter och ringer..

Jag skäms något fruktansvärt inför honom men kanske är det bra att bubblan spricker? Går inte att mörka längre

SKa försöka tänka Nynykter att jag inte är tillbaka på ruta ett utan att det var ett snedkliv som lärde mig att jag har en sjukdom.

Klarade ju många dagar av kamp.

TACK för att du tror på mig och visst har du rätt med detta antingen eller/svart eller vitt.
Det hör nog till sjukdomen tror jag.

Tack!! Jag ska inte ge upp.

Kramar Lilja

Lilja-12

Efter du bestämt dig för att sluta med alkohol, hur lång tid tog det från att det "satt", alltså från beslut till där du är idag? Hur många återfall led du dig igenom? Var det "sista" speciellt på nåt sätt,var det botten?

Kram, Lilja

året var väl bara ett enda stort djävla återfall tycker jag !

Jag höll på i 10 år med olika vägar för att komma bort från tvånget att dricka. Allt det där klassiska som att dricka mindre, vissa dagar, "finare" sprit, bara lördagar, bara fredagar, bara onsdager osv osv jag tror du kan alla "knepen" som uppenbarligen inte fungerar. Då fanns ju inte det här förnäma sättet att läsa och skriva på, ett sätt som visar att jag inte är ensam om knasigheterna.Jag var ju den ende i hela världen som inte kunde dricka "normalt", ensam som f-n. Jag sökte hjälp ett antal gånger och inte nån gång togs jag riktigt på allvar och nu med facit i handen så ser jag ju vilka otroligt dåligt pålästa människor som jobbade på kommunala inrättningar som kallade sig "Beroende-"nånting.

Min hustru gjorde som de flesta andra anhöriga och hotade med att flytta om jag inte slutade dricka. Och som hos alla andra så lärde jag mig spelets regler och minskade drickandet ett tag tills stormen blåst över. Tills en dag då hon hade ordnat en lägenhet och bara hade packningen av väskan kvar, då , först då fattade jag vad klockan var slagen.

Jag började då leta efter ett sätt att få hjälp på. Jag hade då förstått att om hon lämnade mig så skulle allt vi byggt upp tillsammans bara rasa ihop och då hade jag väldigt snabbt supit ihjäl mig.

Jag var så innerligt trött på mitt egna liv med denna förbannade alkohol som bara hindrade mig oavsett vad jag än skulle göra. Min kropp började ge lite signaler om att det nog var dags att korrigera kursen.

Jag sökte hjälp hos soc och vid första kontakten fick jag svaret " Du kan inte vara alkis för du har ju familj, rena kläder och ett jobb" Jag blev liksom lite förbannad och ville ha hjälp med att komma till Nämndemansgården vilket var det enda behandlingshem jag visste om då. De nekade självklart. Efter några månader med dividerande så kom soc-kärringen med det väldigt fina uppslaget att "kommunen har ett eget behandlingshem" Tjena ! Varför sa hon inte det direkt ??? Jag gjorde ett studiebesök där men det blev bara fel vibbar och idag är jag väldigt tacksam för det. Det skulle ha varit gratis för mig men det kändes inte alls bra.

Jag valde Nämndemansgården och i riktig alkisanda så sköt jag upp min entre' där ca en vecka för att kunna supa upp mitt lager och lite till :-))

Min första natt på Gården sov jag som ett nyfött litet barn :-) Jag var äntligen hemma :-)

Efter det så har jag sluppit alla återfall. Jag har varit i närheten 2 gånger men det var nog ingen fara mest beroende på att jag lärt mig av de som gått före mig. Första gången var på tåget hem efter en efterbehandling, jag har aldrig haft en relation till tåg och alkohol men då small det till i skallen och jag blev fasansfullt törstig. Inte blev det bättre av att mannen i fåtöljen mittemot hade handlat 2 små vinflaskor i shoppen !! Det ordnade upp sig och jag fick något att fundera över.

Andra gången var när jag för första gången var ensam hemma. Jag skulle passa på att äta gott och göra mat som bara jag tycker om. Och då kommer tanken att det skulle naturligtvis smaka bra med ett gott vin till. Så där blev det stopp i matlagningen !! Jag plockade in allt i kylskåpet igen och funderade på vad jag egentligen höll på med. Då var jag väldigt glad för att jag hade flera AA-kompisar som jag kunde ringa till för att avlasta mig. Nu behövde jag inte det för allt jag hört tidigare spelade upp som i film innanför mina ögonlock och jag fattade hur mina tankegångar varit. Det var nog inte maten som var viktig det var nog egentligen bara en ursäkt för att dricka vin.

Jag har som sagt klarat av mitt liv efter behandlingen trots en del kriser som varit allvarliga för mig.Den första stora krisen var tidigt i nykterheten och jag hade inte en särskilt stabil grund att stå på. Min dotter blev våldtagen och jag höll på att tappa huvudet fullständigt. Jag fick tag i en äldre man, nykter alkoholist, som kunde lotsa mig igenom krisen utan att jag behövde dricka och det är jag väldigt tacksam för. Den andra krisen har jag nyss skrivit om och som jag förhoppningsvis är på väg ur nu.

Sammantaget så är jag så glad för att jag tog beslutet att göra något åt mitt drickande. Jag hade aldrig klarat det utan nyktra vänner runt mig som jag kan fråga om vägen. Jag var tvungen att släppa taget och lita på att andra visste bättre än jag för de hade ju faktiskt gått den väg som jag nu promenerar på. Att se att jag inte är ensam och att kunna identifiera mig med andra alkoholister är och har varit helt avgörande för min nykterhet.

Kanske det inte blev svar på dina frågor Lilja men så här är min historia som den ser ut fram till nu. Att lyssna på andra och lita på dem är nog nyckeln om jag skulle sammanfatta :-))

Lilja-12

Tack, TUSEN TACK för att du delar med dig! Det är så betydelsefullt för mig att läsa!

SÅ klart och redigt du berättar!Jag känner igen det där att hålla en snygg fasad så att ingen tror man har problem.
Inget återfall sen N-gården, behandlingshem verkar ha den effekten på många! ATt det är det man behöver för att på allvar inse problematiken.

Vilken fruktansvärd pärs med din dotter! Jag kan bara till viss del föreställa mig din ångest där, tror man måste ha upplevt det för att till fullo förstå!
Ja vem skulle inte tappa huvudet!!Och du KLARADE det utan att dricka men inte utan stöd från nykter alkoholist, dvs en expert.

Så skönt det måste vara att ha varit nykter så länge-starkt men hela tiden med vaksamheten och beslutet som fattas varje morgon och ibland ÄN oftare.

Jag skulle vilja ha en stödperson, visst kan man få det på AA? Sponsor eller vad det heter?
Ser att du betonar vikten av kontakt med nyktra (alkoholister).

TACK igen Adde, för ditt fantastiska sätt att dela med dig! En stor hjälp för mig!

Kram!
/Lilja

Lilja-12

Tack, TUSEN TACK för att du delar med dig! Det är så betydelsefullt för mig att läsa!

SÅ klart och redigt du berättar!Jag känner igen det där att hålla en snygg fasad så att ingen tror man har problem.
Inget återfall sen N-gården, behandlingshem verkar ha den effekten på många! ATt det är det man behöver för att på allvar inse problematiken.

Vilken fruktansvärd pärs med din dotter! Jag kan bara till viss del föreställa mig din ångest där, tror man måste ha upplevt det för att till fullo förstå!
Ja vem skulle inte tappa huvudet!!Och du KLARADE det utan att dricka men inte utan stöd från nykter alkoholist, dvs en expert.

Så skönt det måste vara att ha varit nykter så länge-starkt men hela tiden med vaksamheten och beslutet som fattas varje morgon och ibland ÄN oftare.

Jag skulle vilja ha en stödperson, visst kan man få det på AA? Sponsor eller vad det heter?
Ser att du betonar vikten av kontakt med nyktra (alkoholister).

TACK igen Adde, för ditt fantastiska sätt att dela med dig! En stor hjälp för mig!

Kram!
/Lilja

Lilja-12

Undrar om det är någon här som har erfarenhet av "En dag i taget" och deras behandlingar som finns runt om i främst södra Sverige tror jag?

Jag tänker mycket runt hur man kan få hjälp utan att lägga in sig på behandlingshem.

Sen undrar jag: när man svettas så där kopiöst, är det att kroppen avgiftas eller är det abstinens? ALltså att kroppen egentligen vill ha mer alkohol och därför svettas?

Har ju känt efter längre uppehåll att svettningarna försvinner.

Kram till alla Kämpar!

Lilja-Nykter- 14-dar-men-med-ett-återfall (kan man skriva så? eller ljuger jag för mig själv?)

folk som jag kunnat ringa till oavsett tid på dygnet har gett mig en stor trygghet. Jag sorterade dem i bokstavsordning med "förnamnet" AA i telefon boken så de alltid skulle vara först :-)) I början trodde jag att jag var ensam (återigen !) om det knepet ända tills vi före ett möte kom att prata om det och det visade sig att alla hade gjort likadant ! Avslöjad ! Igen !

Att ha folk som jag kan prata med om precis allt har varit helt avgörande för min nykterhet och jag skulle aldrig byta bort en personlig relation med kramar och ögonkontakt mot ex vis enbart ett cyberforum. Jag behöver ha den personliga relationen efter alla år i den ensamma lilla bubbla jag levt i. En sponsor inom AA menas i allmänhet en person som hjälper dig att jobba i de 12 stegen. Vi alkisar har ju en tendens att fuska bort en del saker så det är viktigt att ha en person som kan säga just de där sakerna som du absolut inte vill höra. De grejerna måste ut !! Egentligen är inte stegen eller stegarbetet så jobbigt men som sagt, vi har ju en tendens att trassla till det. Och det handlar ju om att skaffa sig ett nytt beteende och lära sig att tycka om sig själv samtidigt som jag städar ur alla gömmor jag har inombords.

Jag har bara hört lite löst om En Dag i Taget ( http://www.endagitaget.se/) och inget negativt och nu när jag kollar in hemsidan så hittar jag folk jag känner :-))) Hahaha jag vet inte om man ska se det som en rekommendation men det kanske är så :-))

Det är nog absolut inte fel att prova att gå dit, alltid lär du dig nåt nytt !

Ha en bra dag !!

Lilja-12

Jag förstår och jag lyssnar!!
Ut ur bubblan, in i verkligheten och hitta ärligheten tillsammans med andra nyktra alkoholister.

Jag känner att delar av mig nog hänger kvar lite i en förnekelse-fas..inte att jag inte skulle ha problem men rädslan att gå ut öppet..det skrämmer..

Ensamheten kan ju ta kål på en och de gånger jag bara gråtit och kämpat för att INTE handla kan jag messa förtvivlat till vänner men jag skriver aldrig riktigt hur illa det är och naturligtvis inte om att jag kämpar för att inte springa in på systemet.

Det skulle vara underbart att få ha någon att vara ärlig med!

Ok-ska ta kontakt med en dag i taget får vi se hur det är!

TACK för all hjälp!

SKön Fredag nu!

Kramar, Lilja

viktoria

Åh, vad härligt att läsa om ditt beslut att ta ytterligare ett steg mot nykterheten Lilja. Jag tycker så mycket om at läsa det du skriver, är övertygad om att du har vad som behövs för att ta dig ur det här. Kanske behöver du bara hjälp att lyfta fram det från "hyllan" längst bak, skymd av bråte som skam och rädslor.
Gör det! Ta kontakten med det behandlingsalternativ du nämnde!
Adde, jag har ju haft förmånen att läsa din historia tidigare här i forumet, men blir lika berörd och rörd varje gång. Du är ett bevis för mig på att det går att bli frisk, det finns en väg ut (kanske flera vägar också). Hoppas att de som ev låter sig provoceras av din stabilitet,raka rör och din självklarhet i nykterheten kan läsa och förstå att vi alla har startat på ruta ett, vi har alla startat i underläge, men vi kan alla förändra. Tack för din generositet och ditt mod kompis!

Lilja-12

Men av glädje och värme för det fantastiska stöd på detta forum. Du är ju helt underbar Viktoria!
Denna omsorg och omtanke vi visar varandra här-

Jag tar kontakten nu!

Yes!

Ha en fin helg nu, städa och njut av ditt hem utan bib (blink blink)

Kramar!
Lilja

Holly

Hej.......
Jag är ny här...
Vaknade vid fyratiden å har varit vaken sen dess..satte på datorn å började surfa å leta nåt med 'alkohol hjälp'........e så j-a trött på mej själv att ja kräks snart!!!
OCH som genom ett under hittade jag ER och denn här sajten!!!DET VAR PÅ TIDEN!!!
Jag är FULLSTÄNDIGT MEDVETEN om att jag har ett alkoholberoende men det är så J-A SVÅRT å hitta en 'metod' som får mej att sluta med detta fullständigt vansinniga beteende!!!
Grejen e helt enkelt så att JAG ÄLSKAR VIN!!! RÖTT SKA DET VA!!
MEN kanske inte (helst!)VARJE DAG?! OK, oftast 'bara'ett glas eller två mot helgen ofta typ fyra eller fem... Och så börjar en NY vecka med SAMMA 'bara'om å om å om igen....
Å sen ÅNGESTEN......jag blir så j-a ledsen på mej själv ,att jag sviker mej själv på det här sättet hela tiden å bara fortsätter å fortsätter...
Men sämst mår jag för att jag sviker min son...som e d absolut finaste i världen å som jag älskar nåt så kopiöst att det värker inombords...
Jag måste hitta ett sätt..

Holly

viktoria

Gråt du Lilja; ) Så länge det är kvalitets-gråt och inte ömke-gråt så är den bara välgörande. Några av mina bästa gråtar har jag haft efter att jag slutade dricka.

Lilja-12

Vilket bra ord! Viss gråt bara måste ut och är nyttig, har du rätt i!

Vet personer som knappt kan gråta, så skulle jag inte vilja ha det!

Idag har jag gjort några drastiska saker för att inte hamna i samma fylla en gång tid, åtminstone inte om det går bra.

Ringt och fått tid på måndag på alkoholmottagning.

Svider som bara den.Att säga det. "Hej, jag tror jag är alkoholist och jag behöver hjälp att sluta och leva Nykter"

Så på alla andra problem jag haft i mitt liv så har jag alltså DETTA också! Jag VILL inte ha det här problemet! Det är väl därför man envisas med att försöka fortsätta dricka och tro att det ska gå vägen.

Var iväg på ett lunch-möte hos AA idag.Kände mig SÅÅ lugn när jag satt där och hasplade ur mig hur det kändes.
STöd från gruppen. Gott! Jag kände mig inte så ensam.

Men fortfarande känns det SÅ tufft att erkänna...jag har verkligen ett alkoholproblem..
Jag önskar det inte var så..Kanske är det nu på allvar jag blir äkta och ärlig och tillfrisknandet kan ta sin början?

Jag ORKAR inte dricka mer! Jag hatar den här förbannade alkoholen som förstört så många i min familj och släkt och nu mig också! Nej! Fel! Den HAR inte förstört mig! Den har bara slagit klorna i mig så att jag inte längre kan dricka.Jag KAN bli frisk! Träffade så många på lunchmötet som supit skallen och nu är glada och nyktra och tacksamma över att de fått sitt liv tillbaka.

Det känns bra att ha gjort något konkret, känns som om jag tar ansvar nu för vad drickandet ställer till med i mitt liv.

Många cyberkramar till detta fantastiska forum från den Hoppfulla!
/Lilja

Lisamari

Styrkekramar ifrån mig och jag tycker det var starkt av dig att gå iväg på lunchmötet.
Du tar tag i ditt liv, jag beundrar det.
Jag har själv varit på väg så många ggr, jag kan känna en saknad av den gemenskapen, jag tror det är.

Jag tror just detta att sitta med andra med liknande historia, är en bra hjälp.

Du är ju värd ett bra liv, eller hur.

Läste i ett tidigare inlägg detta med att svettas, du jag svettades som en tokskalle, jag tror hela första månaden faktiskt. Men det har försvunnit nu, (förutom naturligt åldrandes svett, jag är ju faktiskt över 50 :-)).

Tycker allafall du är jätteduktig
styrkekramar igen
Lisamari

lessenfrun

Jag är inte så pratsam/skrivsam men oj så lyhörd. Lilja, du inspirerar ska du veta. Jätte,jättemycket!
Ikväll har jag t.ex inte haft tid att öppna flaskan för jag läser och läser... Tack alla fina för era historier :)

Holly

Du har gjort precis det som JAG oxå MÅSTE göra...fixa hjälp på riktigt!! För ca 7 år sen gick jag på 'anhörig möten' efter att ha fått barn med en man som var narkoman och som tyvärr gick bort innan hans son var född ens... Redan då blev jag uppmanad att göra en egen 'behandling' fast jag hade bra koll på läget just då, men med tanke på min 'historia'..Men trodde jag kunde fixa det själv förstås!!!
Men 'koll på läget'har jag inte längre...jo fram till ca fyra tiden på eftermiddan har jag ett fantastiskt bra liv(!!!!)med träning å hälsosam mat tex..men efter den tiden sätter 'suget' in på allvar..
Fattar inte hur det liksom bara tar över mej?! Jag behöver desperat få hjälp.... Har insett 'första steget' JAG ÄR MAKTLÖS INFÖR ALKOHOLEN

mvh Holly

Lilja-12

Där ligger jag och svettas på min lilla kammare (ja Lisamari, jag börjar också närma mig den "svettåldern" men det känns nog att detta har med alkoholen att göra trots allt)

Vaknar med ångest men djupandas i 10 minuter-det blir bättre.
Tänker: "Idag tar jag beslutet att inte dricka, oavsett vad som händer!"

Oron gör att jag är uppe med tuppen (va NEGATIV jag är! Jag ÄR ju för fasen en morgonmänniska! Nu var det det gamla vanliga negativa spåret i hjärnan som jag promenerade)

SKramlar med kaffet och kollar in min livlina Forumet.

Där ligger pepp och stöd och att jag skulle vara MODIG och att jag TAR TAG i mitt liv och ja, jag blir helt matt!!
Jag tänker kan det verkligen vara JAG som får dessa underbara stöd rader??
Dom skulle sett mig i onsdags! As-kalas och blackout och en tragedi att bevittna!

Men så vet jag att den fördömelsen finns inte på detta forum för här tittar man till vår inneboende kärna av kraft som människor. Vi ÄR inte perfekta.
Vi delar alla en historia här; av att kämpa och falla men fortsätta kämpa; annars skulle vi inte skriva här! Vi GER oss inte!

Att se sitt eget värde är svårt som missbrukare. Vi är så tilltufsade och det tar så mycket energi att resa sig om och om igen.Men att inse sin problematik och inse att ensam är inte stark utan vi behöver verkligen varandra!

Sen kan vi inte gå på AA åt varandra eller på alkoholmottagning eller lösa någon annans jobbiga äktenskap eller förhållande; den biten måste vi klara själva.

Men vi kan bära varandra i stöd och värme och medmänsklighet! Jag blir så dj-a GLAD!

Att gå på AA-möte är inte att möta perfekta människor men väldigt ÄRLIGA människor.
Sen får man ta det för vad det är.
Någon som varit nykter i 25 år utan återfall kan ju kännas lite skavig och tröttsam med sitt "jag mår så bra idag, är nykter för min egen skull och har aldrig tagit ett återfall" när man sitter där själv skakis efter senaste bleckan och blackouten.

Jag tror att det är viktigt att vi "Nya" går på möten; lessenfrun, Lisamari, Holly, för att påminna de gammelnyktra om att så här dåligt mår man när man är kvar i skiten.AA får inte bli en liten klubb för inbördes beundran och ett socialt forum där man glömt bort syftet.
På lunchmötet igår gjorde jag en överläggning med mig själv om jag skulle sitta tyst eller öppna näbben. Jag gjorde ju det sistnämnda och vips blev gensvaret ett annat, om ni fattar hur jag menar?

Det var som alla mindes hur svårt det kan vara och stödet blev därefter, så SKÖNT!

Alla behöver vi varandra och alla påverkar vi varandra i ett samspel. Att se det värdet man har som människa och att det har betydelse för andra vad vi säger och hur vi agerar är för mig ett led i tillfrisknandet.

Jag önskar att alla som kämpar här på forumet kan finna kraft att ta sig över tröskeln!
Som bekant spricker troll i solsken.

STYRKEKRAMAR till er alla!!

Lilja