Långsiktig förändring

Profile picture for user Ångestmoln

Jag är kvinna i 30 årsåldern med sambo ännu inga barn. De senaste 6 åren har mitt förhållande till alkohol varit problematiskt. En större livskris med påföljande ångest, depression och sjukskrivning gjorde att jag började självmedicinera med vin. Var ett tag med väldigt mycket destruktivt festande, blackouts, fruktansvärda bakfyllor och pinsamheter som inträffade i samband med det. Senare året har det blivit betydligt bättre men jag faller hela tiden tillbaka. Hur får man till en hållbar, långsiktig lösning? I två omgångar har jag det senaste året lyckas vara helnykter 3 månader i sträck, sedan börjar jag tänka att det inte är så farligt och att jag minsann kan dricka 1-2 glas vin vid festliga tillfällen. Det brukar gå bra ett tag men sedan slår det plötsligt slint i huvudet och de där oskyldiga glasen utvecklas till en riktig karatefylla. Det är som att min egen hjärna lurar mig till att dricka. Den totala konsumtionen är inte speciellt hög men de tillfällen jag dricker då dricker jag som om det inte finns någon morgondag. Får sådan ångest över det och jag har verkligen haft änglavakt många gånger, hade lätt kunnat bli både rånad och våldtagen när man vinglar hem sent på kvällarna men jag har aldrig ens tappat bort mina nyklar. Känner mig som en riktig bedragare på något vis, min sambo känner till mina problem (och är väldigt trött på mig) men utomstående ser mig som präktig, försiktig och hälsosam. Sedan har jag så oerhört svårt att släppa saker, saker som hänt på fyllan för flera år sedan grämer mig fortfarande, egentligen har det inte varit så farlig saker men för mig känns det inte bra för det är saker som jag aldrig skulle ha gjort som nykter. Tillfälliga sexuella förbindelser, blivit utslängda från krogen, hemskjutsad av polisen, mm. Sådant kan jag fortfarande älta och skämmas över nu flera år senare.

Känner mig helt desperat- hur lär man sig att förstå att man inte kan börja dricka gång på gång? Eller kan man lära sig dricka normalt? Nu vill jag ta 3 nyktra månader igen, orkar inte tänka längre än så men är verkligen livrädd för att jag sedan ska falla tillbaka
Någon som känner igen sig?

Profile picture for user Se klart

... men med lite olika variationer sett till livsstil ålder och sånt.
Jag tror att ca 98% av alla svar du kommer att få här är att hålla dig nykter. Det är dessvärre ett råd som låter tråkigt och icke förhandlingsbart men väl över den sorgen, så blir livet bra igen. Sant!
Läs här, skriv här, du är verkligen inte ensam, vi är många, vi hjälps åt. Kram ?

Profile picture for user Ångestmoln

Har även druckit i min ensamhet för att koppla bort hjärnan, bli mer produktiv och orka ta tag i hushållssysslor. Det började när jag kände att jag för ofta blivit för full och skämt ut mig på krogen etc. Började oroa mig för att någon kan ha sett mig som inte borde ha gjort det, minns inte vad jag sagt etc. Då slutade jag gå ut och började dricka ibland hemma istället när jag varit ensam hemma etc. Nu har jag helt slutat slentriandricka hemma och ”passar istället på” när man träffar en väninna etc, lite som ett barn på julafton liksom, helt lyrisk! Dricker alltid något glas innan man möter upp vännerna ibland jag till och med lagt ner någon 1/2 vin i handväskan. På restaurangen går jag in på toaletten och halsar ur flaskan. Så sjukt. Men i stunden känner jag mig smart och fiffig på något vis, får nästan en kick av smusslandet även om jag skäms och är livrädd för att bli upptäckt. Har en sjukt romantiserad bild av alkohol, trots att det hänt 1000 dåliga saker i samband med att jag druckit kan jag liksom ändå bara minnas de bra stunderna, den där härliga känslan en solig dag när allt är perfekt och man fått i sig de första 1-2 glasen och allt känns underbart. Känner mig så patetisk. Läser boken ”jag som var så rolig att dricka vin med” och känner igen mig i typ allt- visst måste jag vara alkoholist då?

Profile picture for user Ångestmoln

Nu sitter jag här dag två efter en AW som spårade ur, igår var jag hemskt bakis hela dagen, kräktes och helt paralyserad av ångest. Gjorde inget pinsamt men ångrar jättemycket att jag drack så mycket. Min stackars sambo fick ta hand om mig när jag kom hem och jag minns knappt någonting efter att jag kom hem. Svaga minnesbilder av att jag vingligt promenerat hem från bussen och gått omvägar för att försöka nyktra till utan framgång. Idag jobbar jag men har fortfarande inte återhämtat mig, mosig, trött och orolig mage. Vill verkligen inte dricka på det här sättet. Hur kan jag utsätta personer jag älskar för den stressen? Jag har inget bra svar på det. Vill inte skylla ifrån mig men de vänner jag har vill alla dricka-ofta och mycket. Riktig bubbel och rosé kärringar är vad vi är. De tycker inte att mitt beteende är så allvarligt och tänker att alla blir för fulla då och då och gör ingen stor sak av det. Min käre sambo är av en annan åsikt... tyvärr vill mina vänner knappt umgås på annat sätt än att dricka vin. Om jag föreslår en fika eller lunch vill de hellre ta ”ett” glas vin.... har hamnat lite i dåligt sällskap kanske man kan säga. Samtidigt kan jag inte skylla på det, det är ju ingen som tvingar mig att hälla i mig 6-7 glas på några timmar. Det är jag själv som väljer att dricka. Önskar att jag hade fler vänner, vänner som vill göra andra saker än bara dricka vin och hänga på krogen när vi ses.

Profile picture for user Ångestmoln

Mitt förhållande hänger på en skör tråd känner jag... min sambo är inte glad över senaste fylleincidenten. Förstår inte hur han ska kunna lita på mig igen. Hann är en person på stort behov av kontroll, min relation till alkohol har inte gjort det bättre. Tyvärr verkar han inte ens se mina framsteg, vill inte skylla ifrån mig elle få allt att handla om mig hela tiden (känner mig så egoistisk). Men när jag påtalade att jag vid flera tillfällen varit nykter i 3 månader i sträck, nu senast oktober-december och även 3 månader förra våren säger han typ bara -”jaså har du? Det kommer inte jag ihåg”. Han menade inte att han trodde att jag druckit I smyg under den tiden utan mer att han inte kan minnas att jag haft sådana helnyktra perioder. Känner mig helt mållös av den kommentaren, hur kan kan inte komma ihåg det??? Skojar han med mig? Det är nästan så man känner att jag lika gärna kan dricka om han ändå inte märker att jag varit nykter. Vet inte hur jag ska tolka hans kommentar

Profile picture for user Kennie

Det låter som att du har full insikt om din situation. Och om det är så att dina vänner inte kan hitta på annat än att dricka så kommer du på sikt hitta andra vänner. Eller så kanske de väljer att hänga på dig och göra annat om de förstår hur viktigt det är för dig. Jag tror du är på rätt väg, det låter som att du vet att helnyktert är modellen för dig. Och du har ju erfarenhet av långa nyktra perioder, så du vet hur otroligt skönt det är att slippa bakfyllan, ångesten, planeringen kring drickandet... Någon klok person på forumet skrev att när man börjar romantisera de där glasen i solen så ska man spela upp hela filmen, fram till bakfyllan dagen efter. Det tycker jag hjälper.

Profile picture for user Ångestmoln

Som svar på av Kennie

Tack för ditt svar! Ja jag försöker tänka så, spela upp hela filmen. Om man ser glada människor som sitter och dricker något trevligt glas rosé på en servering försöker jag tänka ”så där blir det inte för mig, jag kommer inte vilja dricka 1-2-3 glas, jag kommer bli ett monster, som en annan person och det kommer sluta i katastrof”. Och även om det går bra någon eller några gånger är det som en tickande Bomb. Så skönt att slippa planerandet och smusslandet, man får så dålig karaktär och dåligt samvete. Det är inte roligt. Bakfyllorna är inte roliga heller. När jag varit nykter ett tag kan jag få mardrömmar om att jag druckit, blivit ertappad eller likande. Har till och med hänt att jag vaknar upp och för en liten sekund tror att jag är bakfull. Fruktansvärt.

Profile picture for user Ångestmoln

Som svar på av Kennie

Har försökt prata allvar med mina vänner några gånger men de hjälper inte. De säger att de förstår och att de vill stötta mig och medger att både jag och dom nog har ett osunt drickande men sen händer inte så mycket mer. Jag föreslår en utflykt, fika, äta sushi eller likandande men sedan ställer de in, ”kan inte” ses på dagen och vill hellre äta middag på kvällen. Och så blir det vin. Igen.

Profile picture for user Ångestmoln

Ångesten är så tjock så man liksom skulle kunna skära igenom den, mår så dåligt så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Min sambo är tyst och vresig. Vi kan inte kommunicera. Förstår att han är besviken och sviken av mig och att det inte går att lösa över en natt. Vad jag än säger till honom blir det värre. Han har tydligen gått till en terapeut och pratat om mig. Men han vill inte att vi går och pratar med någon tillsammans och vill heller inte berätta vad de pratar om. Jag har lovat att jag aldrig mer ska dricka men han säger bara ” det har du sagt förut” och det är ju sant. Jag vill inte skylla mitt drickande på honom men ibland behöver jag liksom en ventil från allt. Alkoholen blev mitt sätt att koppla av och stänga av hjärnan från alla krav och kritik. Han är en person som inte kan välja sina strider, kommenterar allt och vill bestämma.Känner mig som en statist i mitt eget liv ganska ofta. Jag har ljugit om att jag har druckit för honom men han har lika många gånger anklagat mig för att dricka trots att jag inte har det. Krävt arg få inloggningsuppgifter tilll min mobil och bankuppgifter, velat kolla mitt konto etc. Anklagat mig för otrohet trots att jag aldrig varit otrogen. Han avskyr mina vänner... allt han någonsin gjort mot mig är mitt eget fel, han tycker verkligen att det är så. Att jag driver honom till vansinne. Mycket är mitt fel men inte allt.

Ber om ursäkt för ett rörigt och osammanhängande inlägg. Att skriva här räcker enda som håller min ångest någorlunda i schack. ❤️

Profile picture for user JoYo

Jag har varit i samma alko-snurra du är i nu. I flera år! Och i flera år försökte jag resa mig ur det.
Till slut visste jag inte om min man var problemet till mitt drickande eller om mitt drickande var orsak till mina problem.

Idag har jag varit nykter sedan 1/1 2020! Det tar tid att bli helt klar i huvudet efter regelbundna fylleslag. Det tar tid att hitta sig själv. Hitta tillit. Självkänsla. Och nya intressen. Men det går. Du har fixat 3 månader innan. Du är insiktsfull och stark! Testa att utmana dig själv. Du fixar längre än 3 månader. En strategi för när hjärnan börjar lura dig in i beroendet? Jag vill tipsa om att träna styrka/kondition/meditation oxå läsa boken ”tänka klart” av Annie Grace.
Häng kvar nu! ?

Profile picture for user Ångestmoln

Tack JoYo för ditt svar, det värmer! Borde verkligen börja träna och meditera. Jag vill inte gå för hårt ut bara, så det sedan blir pannkaka av allt. Är så bra på att gå all in i nykterheten och börja yoga och löpträna och handla tusen olika teer och nya dyra tränings och yoga kläder, doftljus och god vet allt. Sluta äta kolhydrater och kött för att sedan 3 veckor senare vara helt slut och ge upp och hälla in mig vin istället. Alternativt känna mig duktig och därmed unna mig vin, känna att jag inte har några problem alls ?? Så jobbigt att inte kunna vara lagom och måttlig med saker.... antar att många alkoholister är på det sättet

Profile picture for user Ångestmoln

Dag 4 som nykter idag, inga konstigheter egentligen. Är ofta nykter 1-3 veckor ”naturligt” innan jag faller dit igen. Men idag skiner solen, känner mig lite lätt stressad så det hade varit så skönt att glömma allt för en stund och dricka en flaska bubbel... ”tyvärr” har jag åtaganden idag och min sambo skulle typ döda mig om han kom hem i kväll och upptäckte att jag druckit. Funderar på att ge mig ut och springa en sväng, eller promenera kanske snarare... dövar min tristess med nätshopping och surfar runt på mobilen... att skriva här i forumet hjälper, men samtidigt gör det mig besatt av alkohol på ett annat sätt, besatt av nykterheten. Önskar att jag kunde vara mer neutralt inställd till alkohol och slippa fundera så mycket över det.

Om det inte blir vin vid ett mysigt tillfälle när man ska fira eller likande känns det inte som att man firar, känns som att man går miste om något då... utomlands har jag lättare att avstå alkohol och kan faktiskt vara den som inte tar ett glas på lunchen eller på stranden för då är det så mycket annat som är härligt och trevliga intryck... men den grå vardagen gör mig sugen på att dricka

Profile picture for user Jullan65

Jag känner igen typ allt du beskriver, har upplevt det mesta och verkligen försökt dricka normalt i måånga år. Jag säger som andra, ha en lång nykter period att utgå ifrån . När man dricker aktivt ser man oftast inte klart på tillvaron och kan bena ut vad som är vad. Kanske kan du närma dig din sambo lite i taget, dag för dag. Jag vet att det är tröttsamt för anhöriga att hela tiden bli besvikna, jag har även varit det. Men för din egen skull hjälper det knappast att slå och klanka ner på dig själv. Ta hand om dig och ge dig själv kärlek, ska du se att det kommer bli bättre på alla fronter. Lova aldrig aldrig, det är mycket svårt att leva upp till , men en dag i taget kan vi vara nyktra och ta hand om oss, och så en dag till o en till.....kram

Profile picture for user Ångestmoln

Som svar på av Jullan65

Tack för ditt svar Jullan65! Han vill nog att jag ska lova aldrig, samtidigt har det alltid varit lättare att hålla hålla sig nykter en längre period om man inte går för hårt ut och tänker ALDRIG NÅGONSIN, utan tar en dag i tagen. Han förstår dock inte det och tror att jag inte tar det så allvarligt om jag inte lovar att aldrig mer dricka någonsin.
Jag försöker hålla låg profil i mitt förhållande och vara snäll och duktig på all sätt utan att det går till överdrift...

Ja man behöver nog vara snäll mot sig själv, man får så dålig självkänsla av att ständigt göra andra besvikna att man känner sig helt värdelös till slut.

Profile picture for user Ångestmoln

Känner oftast inget sug efter alkohol men det känns liksom som att något fattas mig om jag inte får dricka mig full lite då och då, någon gång i månaden eller så. Som att man behöver en ”urladdning”. Någon som känner igen sig? När jag är nykter en längre period känns det inte särskilt svårt men det känns aldrig helt självklart eller neutralt, känner mig liksom duktig då. Vill inte känna mig duktig för att jag inte dricker, vill känna att det är helt normalt. Men jag kanske inte varit nykter tillräckligt länge för att det ska vara så. Är så besatt av alkohol att jag liksom tycker att det är jättejobbigt att tacka nej till ett glas, känner alltid att jag ska behöva förklara mig och att folk kommer undra så mycket. Om jag beställer alkoholfritt kanske inte ens alla noterar det, inte bryr sig. I Sverige är alkohol mycket mer laddat än runt medelhavet känns det som, trots att folk i regel dricker oftare där känns det mer accepterat att dricka alkoholfritt, det är ingen grej liksom. I Sverige är det många sammanhang man inte får dricka i för att det ska anses fel samtidigt förväntas man verkligen dricka i andra sammanhang... en liten reflektion så här på kvällskvisten

Profile picture for user Ångestmoln

Dag 6 som nykter idag. Solen skiner och det är långledigt nu i helgen. Känner att jag inte kommer förbli nykter, kommer inte dricka ikväll (mest för att det inte är något bra tillfälle) men längtar efter att göra det. Trycker i mig godis och läsk för att kompensera, känns lite bättre då. Älskar verkligen att dricka när man är själv, koppla av och känns ron i kroppen. Det är min egentid verkligen. Vet inte hur jag ska komma bort från dom tankarna, måste nollställa hjärnan känner jag. Men hur?

Profile picture for user obstinat

Hittade just din tråd och läste igenom den. Känner igen mig i en del av det du skriver! Om urladdningen, att bli besatt också av nykterheten, att vara en allt-eller-inget person... Sen verkar vi ha lite olika typ av beteende vad gäller själva alkoholkonsumerandet (jag blir inte akut-full då och då utan är mer av en varje-dag-slentrian-drickare). Jobbigt med din sambos besvikelse och pressen som kommer därifrån. Kanske bra som motivation också, jag lever ensam och då är det ju fritt fram.. Men tycker han också låter för hård och kontrollerande, som är inne och rotar i ditt privata? Dock verkligen inte min ensak.

Varför känner du att du inte kommer förbli nykter i helgen? Och har du satt som mål att ha 3 månader nyktert eller hur planerar du? Skriv gärna om du vill :)

Profile picture for user Ångestmoln

Jo han är ganska kontrollerande och ibland kan jag tycka att det hjälper och är bra för att jag inte ”kan” dricka då. Samtidigt blir jag less på honom och ibland kan han till och med trigga mitt drickande genom att vara sådan. Som att jag liksom minsann ska visa för honom att jag gör som jag vill och blir lite trotsig.

Det har gått lite upp och ner sedan jag skrev sist, har dricker litegrann vid några tillfällen på ett normalt, socialt accepterat sätt. I samband med middagar, firanden etc. Har även smygdruckit på ett kontrollerat sätt (haha). Vet att det tids nog spårar ur men nu känner jag mig patetiskt nog lite nöjd för att jag lyckats med att dölja mitt drickande vid ett or tillfällen.... jag är helt hopplös och oförbätterlig. Pendlar mellan att vilja lägga ner alkoholen helt och inte vilja det, vill kunna dricka normalt och känner att det blir en större grej av det hela om jag ska ha nolltolerans. Känns bättre att målet ska vara nykterhet till 95% men att jag får dricka 1-4 glas vid speciella tillfällen om det är i ett socialt sammanhang. Tänker att jag så ska undvika att hetsdricka och ”passa på” när jag får chansen efter en tids nykterhet. Vill avdramatisera alkoholen liksom. Låter det rimligt? Vettigt?

I helgen kommer jag att dricka något eller ett par glas eftersom vi ska åka bort och träffa några vänner, känns inte som en riskfylld situation...

Profile picture for user Ångestmoln

Har nått vägs ände igen, denna gång på
Riktigt hoppas jag. Efter en stressig dag när jag kände mig socialt utmattad så drack jag. Massor. Min sambo hittade sovandes, nerspydd. Det här var droppen. Kan ju inte dricka socialt, är en tickande bomb bara. Ni blir det AA på
Måndag. Är helt förtvivlad och tom.

Profile picture for user Andrahalvlek

Mitt tips är att du söker på Craig Beck på youtube. Han är grymt duktig på att förklara missbrukets mekanismer.

Om du kollar på ett sådant klipp på ca 15 min varje gång du blir sugen och tänker ”så farligt var det nog inte, ett glas funkar nog” så förblir du nykter.

Craig Beck säger att de fem farligaste orden för en nykter alkoholist är ”Just One Glass Won’t Hurt”.

Kram ?

Profile picture for user Ångestmoln

Tack för tipset! Ska kolla det. Min hjärna lurar sig så mycket, jag tror på riktigt att kan kan, vill och berättigad till att dricka när alkoholhjärnan slår till. Aldrig något velande eller tankar på att jag inte ska. Antingen är det lätt och självklart att vara nykter men så plötsligt slår det slint i huvudet så jag plötsligt ser det som en god idé att dricka. Ibland försöker jag tänka och ställa mig själv frågan: ”har jag någonsin ångrat att jag inte drack? Har jag ångrat att jag druckit?” Ganska lätt att svara på den frågan. Man ångrar ju aldrig en nykter dag men däremot en fylla.

Profile picture for user Jullan65

Det är sant, man ångrar aldrig en nykter dag. Prova att addera dagarna en dag i taget. Ta stöd härinne, då är du inte ensam. Ta mest stöd när adjävulen gör visit, långsamt kommer man längst. Kram Jullan

Profile picture for user Ångestmoln

Ska försöka ta en dag i taget och inte tänka för långt framåt. Så fort man inte tar det där första glaset är det inget större problem att vara nykter. Finns inget bra kopplat till mitt drickande längre. Hoppas att den känslan håller i sig bara, plötsligt står man där igen och det är så sorgligt. På något sätt känns det som att det är utanför min kontroll ibland- dumt att tänka så men det känns verkligen så. Men det är ju jag och ingen annan som för glaset till munnen. Tycker det är lite jobbigt att behöva förklara mig i sociala sammanhang, har tidigare kört med undanflykter att tacka nej (huvudvärk, inte sugen, ska gå upp tidigt etc) men känns som att jag måste vara ärlig och säga att jag slutat dricka för att jag inte mår bra av det. Behöver ju inte berätta för varandra människa att jag har alkoholproblem men att säga att jag inte mår bra av alkohol känns ändå rimligt att berätta, kanske blir det även lättare att hålla löftet till mig själv då?

Profile picture for user Ångestmoln

Jag ska läsa här varje dag och skriva i tråden. Det har hjälpt innan. Och inte hålla på att dricka alkoholfritt vin, cider etc. Då känner jag mig så löjligt duktig men det kanske innerst inne triggar mig. Ska dricka cola och vatten istället. Är livrädd för att jag sabbat mitt förhållande nu... lovat honom så många gånger att sluta dricka och sedan fallit dit igen, ljugit för honom. Han har beskyllt mig för att dricka när jag varit nykter men tagit lugnande som har fått utskrivet, blir sjukt trött av de tabletterna. Till slut slog det bara till och jag drack för jag ”kunde lika väl göra det” kände jag. Blev så oerhört ledsen för att han beskyllde mig innan. Det i kombination med en aw där så många blev väldigt fulla snabbt och såg så extremt törstiga ut (tror de har problem). Jag drack bara 1 glas på den awn men sen drack jag när jag kom hem så det slutade i totalt blackout. Luring väntar grillning med svärföräldrar som tycker om att ta ett glas redan på em (de har inga problem med alkohol). Jag måste tacka nej och berätta att jag slutar dricka för min hälsas skull. Jag ska inte göra en stor sak av det men är ändå nervös för hur de ska reagera. Så dumt egentligen, vem bryr sig om jag är nykter? Det är min besatthet av alkohol som är problemet, andra människor bryr sig säkert ganska lite om det så länge de själva inte har alkoholproblem.

Efter veckans händelser är jag så rädd för mig själv att jag känner mig livrädd för att någonsin våga dricka igen, vem vill hälla sig sig ett gift som man blir fullständigt okontrollerad och personlighetsförändrad av? Något som ger minnesluckor, ångest, paralyserande trötthet och andra fysiska symtom? Jag kommer aldrig ångra en nykter dag. Men hundratals gånger har jag ångrar att jag druckit.

Profile picture for user Ångestmoln

Någon som provat att använda alkoholmätare för att hålla sig nykter och tå tillbaka förtroende från anhöriga? Jag funderar på att köpa en, då blir det ju omöjligt att dricka även om jag skulle vilja. Jag har ju tidigare Ibland ljugit om att jag har druckit, med varierande resultat. I princip alltid har jag ju genomskådats, men ibland trots det vidhållit min oskuld tragiskt nog.

Profile picture for user Ångestmoln

Hur bemöter man närstående som bara säger ”du har sagt innan att du ska sluta, vad skulle vara annorlunda nu?” Det är ju sant, men i efterhand fattade jag nog inte hur illa egentligen var var då. Jag fattar nu m, har aldrig tidigare känt sådan motivation och rädsla för alkohol. Att jag lyckats vara nykter 3 månader i taget vid totalt 3 tillfällen och 1 månad vid fler tillfällen senare åren men sedan börjat dricka känns som ett fruktansvärt misslyckande. Kan jag vända det till något ”positivt”? Att jag är en liten bit på väg? Att det varit värre om jag inte haft de nyktra perioderna? Jag önskar att någon förutom jag själv också trodde på mig. Men det är väl att begära för mycket.

Profile picture for user Andrahalvlek

Du kan bara återfå dina närståendes tillit genom att visa dem att du menar allvar.

Häng inte upp dig på att de inte tror dig. De har all anledning att inte tro dig. Visa dem, men framför allt dig själv, att du menar allvar.

Mitt tips är två böcker:
”Tänka klart” av Annie Grace
”Skål ta mig fan” av Torbjörn Åberg (finns som ljudbok på Storytel).

Sök klipp på youtube: alkohol och hjärnan, återfallsprevention. Sök också på Craig Beck och intervention.

Du måste hjärntvätta din skalle med nyktra argument. Du måste leva, äta, andas nyktra argument 24/7 en tid framöver. Resten av tiden ska du löpträna eller på annat sätt få utlopp för rastlösheten och ångesten.

Kram ?

Profile picture for user Ångestmoln

Som svar på av Andrahalvlek

Tack Andrahalvlek! Ja jag måste verkligen visa dem, om det här händer en enda gång till är jag säker på att min sambo kommer lämna mig. Jag får aldrig känna mig säker eller duktig och tro att jag kan dricka. Försöker på att fokusera på att jag faktiskt egentligen inte är så förtjust i smaken av alkohol, inte ens vin som jag brukar hälla i mig. Första glaset är aldrig egentligen gott, surt och den där lite starka eftersmaken. Kan på riktigt rysa lite när jag tänker på det. Det är ju enkelt egentligen: om man ibland har svårt att stanna till och med efter en hel flaska vin, hur ska man få kunna tro att man kan hantera alkohol? Borde börja springa och yoga för att hantera min inte rastlöshet och behov av att ”ladda ur huvudet”.

Profile picture for user Andrahalvlek

Båda delar är perfekt för att få utlopp för rastlöshet (löpning) och lära kroppen slappna av (yoga).

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Profile picture for user Ångestmoln

Idag hade varit en typiskt dag för mig att dricka, ledig och ensam hela dagen. Ta något glas när man sätter igång med hushållssysslor för att ”komma igång”. Sedan skulle det troligen bli fler glas... så hemskt. Ändå är jag konstigt nog lite sugen på alkohol idag.

Profile picture for user Ensammenintestark

Du skriver att du konstigt nog känner dig sugen på alkohol idag. Konstigt är det nog inte. Det är din alkoholhjärna (din sjukdom) som talar till dig. Försök att tänka att bara för idag ska du inte lyssna på suget. I morgon är en annan dag med andra beslut.
Fokusera på vad bra du kommer att må ikväll och i morgon av att inte ha druckit!?

Profile picture for user Ångestmoln

Det lilla suget jag kände är borta. Kanske var mest vanan att dricka som gjorde att jag kände mig sugen. Nu är det okej men dagen känns så oerhört lång utan alkohol, har hunnit med hur mycket som helst och ikväll ska jag ge mig ut och springa med mannen. Vågade inte gå till AA som jag hade tänkt, mailade dem utan svar så jag vet inte om man bara kan dyka upp ändå?

Profile picture for user Ångestmoln

Känns skönt med några nyktra dagar, idag blir dag 5 om allt går vägen. Är klarare i huvudet och ”tillbaka” liksom. Men hade lätt kunnat dricka under ”rätt” förutsättningar. Ärligt talat. Känner mig säker på att jag inte kommer göra det den närmsta framtiden men att tänka längre fram än någon månad känns omöjligt. Älskar berusningen, erkänner det. Hatar Däremot den avgrundslösa ångesten det innebär att vakna upp bakfull och återigen har sårat någon man älskar. Inte veta vad man har gjort eller sagt eller skrivit till folk. Vad ska bli mitt nya sätt att ladda ur kroppen och få guldkant på tillvaron? Kommer tids nog känns grått och trist att vara nykter. Försöker förbereda mig mentalt på när den känslan infinner sig, för det kommer den att göra.

Har läst boken ”jag som var så rolig att dricka vin med” och det är hög igenkänning i mycket, nästan allt förutom att hon drack betydligt oftare och mer än jag någonsin gjort. När hon blev nykter verkade det så lätt på något vis, hon verkade aldrig av vad som framkommer i boken börjat känna sig säker och försökt rättfärdiga att börja dricka igen. Hon var så stark från början och vacklar inte i sitt beslut. Min hjärna faller så lätt för frestelser och jag har ingen stark vilja på det sättet tyvärr.

Den lilla löpturer igår kändes skön men tror inte fysisk aktivitet helt kan ersätta vinet... det är som att jag tappat all karaktär när jag gång på gång misslyckats med att hålla mig helt nykter. Det gör något med självkänslan liksom... och nu tycker jag synd om mig själv som vanligt och försöker få det till att det är något utanför mig själv som bestämmer om jag ska dricka eller inte. Det är ju jag och ingen annan som bestämmer det- det är som om att jag hela tiden glömmer det ?

Profile picture for user Ångestmoln

Skriver idag igen, vet inte om någon orkar läsa men ändå. Hade varit trevligt med lite mer kommentarer...men men... fungerar bra hittills att inte dricka men har inte utsatta för några direkt riskfyllda situationer heller. Har inte druckit dagligen innan utan Max 3 ggr per vecka så jag kanske inte ska klappa mig själv på axeln allt för mycket än. Positivt hittills är att jag redan känner mig mindre ångestfylld och trött. Ser även piggare och fräschare ut. Alkohol gör mig helt ”utan lyster” liksom, både fysiskt och psykiskt. Man ser helt matt och grå ut.

Profile picture for user Se klart

Och hejar på! Mer lyster på in och utsidan håller jag verkligen med om.
Jag ”firar” 6 månader om ett par veckor ock lystringare blir det! Framtiden är ljus med andra ord. ?

Profile picture for user Torn

Skrattade till när jag läste det där om att den nyktra framtiden skulle bli grå och trist. Exakt så kände jag vid den tidpunkten du är vid nu. Och kände så ett tag till, en månad eller två. Men den känslan försvann mer och mer ju längre tiden gick, och vände åt andra hållet i stället. Nu är det precis tvärtom. Jag mår hur bra som helst, och jag ser enbart positivt på framtiden. Absolut inte trist och grått. Du kommer komma dit också, men en väldigt viktig sak. Du måste ha tålamod. En dag i taget nu, dagar, blir till veckor och månader.
Snart 6 månader nykter för mig nu, jag och Se klart startade vår nyktra resa på samma dag.?

Kämpa på! Det är SÅ mycket värt det.

Profile picture for user miss lyckad

Vi är många som läser på Forumet..Det kanske inte alltid märks. Ta en stund i taget när det känns för tråkigt eller jobbigt..Kommer ihåg mina dagar i början..Hur ska man klara lång tid, när jag tittade på klockan och tiden kröp fram..(var säker på att klockan stannat?.) .Men började göra saker som jag tyckte om..Försökte tänka på vad jag uppskattade i livet, utan alkohol..Då började det lätta..Jag tror att du vill vara nykter, men din beroendehjärna inte vill det..Därför denna klyvenhet..Kämpa på..?Den första tiden brukar vara tyngst..Varm styrkekram..?

Profile picture for user Kennie

Jag var kanske lite som du, drack 2-3 gånger i veckan, vissa veckor inget alls, men ofta mycket mer än jag ville när jag väl drack. Nu har jag inte druckit sen början på april. Upplever som du att jag har mindre ångest och mer energi. Känner också en skön glädje, speciellt på helgmorgnar och kvällar, brukar gå ut en liten stund och bara njuta av naturen (det låter lite klyschigt, jag vet, men sant) som jag inte skulle lagt märke till om jag varit full eller bakis. Jag försöker tänka att den där guldkanten man kunde uppleva intensivt med ett glas vin istället sprids ut till ett mjukt guldskimmer som kommer av att leva nyktert och hälsosamt, av att vara närvarande och snäll mot sig själv. Jag tror att det är bra att inte planera för långt framåt. Det blir lättare att se en fortsättning på nykterheten när man varit nykter ett tag. Sen tycker jag att du ska vara stolt över dig själv att du kämpar vidare trots återfall ibland, jag tycker det är ett tecken på kampvilja och envishet. Det är nog som du skriver att det är alkoholhjärnan som vill tycka synd om sig själv och få en anledning att dricka, att man lite gottar dig i hur misslyckad man är.. Men det känns som att du ser igenom det. Det är något i det du skriver som jag relaterar till, lite vilsenhet, liksom nu är jag nykter, vad gör jag nu då? Har inte svaret, har bara tre månaders nykterherhet i ryggen, men att inte behöva uppleva bakisångest, att inse att jag styr över det, är en sån befrielse och en stor motivation. Plus att se till att ha goda, välkylda alkoholfria alternativ till hands när det ska skålas. Ta hand om dig och låt tiden gå, allt blir bättre!

Profile picture for user Ångestmoln

Tack så jättemycket för era svar! Det värmer verkligen!

Ja vilsenhet stämmer verkligen på pricken in på mig... känner en inre tomhet ganska ofta, anpassar mig efter andra och känner ibland att jag saknar en egen identitet eller vilja. Samtidigt kan jag vara väldigt envis och tjurskallig på något underligt vis...

Jag hoppas att allt är annorlunda den här gången, det måste det vara, går inte annars. Känner skillnad på så vis att jag försöker vara medveten om att det inte alltid kommer att kännas bra att vara nykter och att det är okej att känna så så länge jag inte dricker. Det är så lätt att gå all in och intala sig själv att man minsann aldrig kommer dricka och att man är sååå osugen på alkohol, sen blir det platt fall ? Jag har någon sjuk bild av hur underbart det är med alkohol som inte ens stämmer om det till och med skulle vara så att jag lyckas vara måttlig. Så speciellt är det inte att dricka egentligen. Samtidigt saknar jag det...

Profile picture for user Kennie

Jag tycker att det är lättare känna och att stå upp för vad jag själv vill och behöver när jag inte dricker. Annars är det som att man försöker kompensera sitt dåliga beteende (drickandet) med att vara mer till lags och fixa ännu mer än man skulle gjort i vanliga fall. Så en del vilsenhet försvinner av att man ger sin egen vilja större vikt. Sen måste man kanske låta den där tomheten finnas ett tag, tids nog kommer man nog på vad man ska fylla den med.. Och sen precis som du skriver, det är okej att det inte känns toppen hela tiden, och att man ibland saknar att dricka, det går att låta bli i alla fall. Man får vänja sig vid att inte känna sig helt tillfredsställd hela tiden.

Profile picture for user Se klart

Det är inte så himla stor skillnad på att njuta av en sommarkväll med eller utan vin/sprit, men har man druckit länge så har man glömt bort hur det är att vara nykter och bara hänga med i livet.
Såna här kvällar dricka det öl och lite vin i vårt hem. Jag dricker cola. Det är inte njutningen som är bristen, det är att ha kopplat hjärnan till att någonting mer ”måste till” för att det ska kännas komplett.
Ingen mer behövs. Vi är gjorda för att känna en massa saker- nyktra.
Om man sedan har andra problem som man botar eller dövar med alkohol så är det ju dem man tyvärr måste ta tag i. Det är liksom en annan sak. Hoppas detta inte blev alltför rörigt... Jag njuter iaf massor av dessa kvällar!

Profile picture for user Ångestmoln

Var på en liten aw igår, god mat och drack cola. Kändes okej faktiskt, brukar annars bli ganska sugen på att dricka i en sådan miljö, särskilt när det är fint väder. Men visste liksom att jag ändå inte skulle vilja stanna efter 2 glas. Jätttekönt att inte vara bakis eller ångestfylld idag.

I helgen vill några av mina ”festvänner” ses. Jag har tackat nej, känner mig för skör för att umgås med dem nykter, skulle inte gå troligtvis. Skulle troligen dricka om jag träffade dem.

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag tror att det är nyttigt att uppleva den sortens aktiviteter för att inse att njutningen och det roliga finns kvar, även om man har alkoholfritt i glaset.

Inför att man slutar dricka tror man inte att det är möjligt. Det spelar ingen roll om andra säger det, man måste uppleva det.

Jag var enormt hjälpt i början av att minnas de två roligaste personalfester jag har varit på - och båda gångerna var jag nykter pga graviditet.

Men det är också väldigt klokt att undvika typiska festsammanhang i början, eftersom man är väldigt skör inledningsvis. Man behöver bli mer stabil i sin nykterhet först.

Kram ?

Profile picture for user Ångestmoln

Så sugen på att dricka nu faktiskt, har ett tillfälle ikväll och skulle kunna komma undan utan att någon märker... bara några glas.... försöker verkligen stå emot men det är inte så lätt just nu. Har haft en stressig dag med många intryck. Kommit på att jag gärna tröstar mig med vin när jag känner att jag behövt vara mer social än jag orkar under dagen. Då är det så skönt att gå hem och sätta sig i soffan med ett vinglas, kanske lite musik och nätshopping på det, drömma sig bort... Det skulle ju egentligen vara okej att göra det så länge jag skötte det hyfsat snyggt (och det verkar tyvärr inte gå). Om jag kunde sluta efter sådär1-4 glas och inte göra det för ofta så kanske det vore ”försvarbart”. Men oftast vill jag ju bara ha mer och mer och sen blir det pannkaka och ångest av allt.

Profile picture for user Andrahalvlek

Just den fällan tror jag alla går i, gång på gång på gång. Inget annat än vin hjälper mig just nu! Eller?

Ofta handlar det om gamla destruktiva vanor, att vi dricker vin på varenda känsla som skaver lite. Tror jag.

Känslor är bara känslor, och tankar är bara tankar. Både går över om vi lyckas distrahera oss. Och varken känslor eller tankar lyfter glaset till munnen.

Kram ?

Profile picture for user Ensam1984

Vad skulle hända om du inte drack det där vinet i kväll? Om du satte en stor tejpbit över munnen så du fysiskt inte kunde?

Med detta menar jag inte att du fysiskt ska göra det ;) men tänk en, två och tre gånger. Gå tillbaka i tråden och läs. Är 1-4 glas vin (eller mer) värt den ångest du kommer ha i morgon? besvikelsen du själv känner?

Kan du lägga tankarna på något annat? Tv-spel? Långpromenad? Projekt i hemmet?

Håller på dig, men du måste komma över den första tiden för att komma till det där ljuvliga som alla andra pratar om. Kram

Profile picture for user Se klart

Ta en kall cola zero med is och citron. Nätshoppa går bra att göra nykter, snart är det självklart att välja nykterhet, just nu känns det inte så men du vill inte vara bakis imorgon eller resten av livet.
Kram!

Profile picture for user Ångestmoln

Blev inget vin igår, känns helt rätt idag! Blev en fika och promenad med en kompis istället. Är löjligt nöjd över mig själv, ska försöka minnas den kör känslan när jag blir frestad att dricka!

Profile picture for user Ångestmoln

Fortfarande ingen alkohol, dag 12 idag blir det. Känns okej... lite tomt på något sätt men okej, hade troligen inte druckit dessa dagar även om jag inte bestämt mig för att sluta men ändå... har börjat läsa böcker och promenera när jag känner mig rastlös. Unnar mig själv saker som inte är alkohol, var på massage häromdagen, shoppat lite... viktigt att känna sig ”ren” och fräsch liksom, då blir det lättare. Bävar lite inför semestern, känns jobbigt att behöva tacka nej till all alkohol. Folk kommer liksom undra varför.... förstår inte varför det ska behöva varanen så stor grej för mig, kanske bryr sig inte ens folk

Profile picture for user Ångestmoln

Har av slumpen hittat alkohol hemma som jag typ gömt när jag varit full och sedan glömt bort. Känner mig på riktigt chockad, har såklart gömt Både alkohol och tomma flaskor tidigare som jag sedan smugglat ut, men nu blev jag på riktigt förvånad när jag hittar alkohol på de mest konstiga platser. Livrädd blev jag, vilket jag antar är bra.

Idag kan jag inte dricka, vågar inte och har inget bra tillfälle. Är dock orolig över att jag kommer att dricka när det uppstår ett ”bra” tillfälle, kommer inte dricka när det inte är ett idiotsäkert tillfälle men är inte lika säker på att jag inte gör det om ett sådant tillfälle skulle uppstå... händer inte så ofta men ändå... usch denna ambivalensen är så jobbig

Profile picture for user Charlie70

Slänger du ut den eller? Jag röstar starkt för att du gör det! Jag har inte kunnat ha NÅGONTING hemma under mina första 6 månader och tror det kommer dröja innan jag kommer att kunna ha det.

Keep up the good work!

Profile picture for user Ångestmoln

Fortfarande inte druckit. Fortfarande livrädd för alkohol. Känner mig lite nedstämd men annars okej. Tänker på hur mycket elände jag ställt till med när jag druckit, såret människor. Vet inte hur jag någonsin ska kunna komma över det .

Profile picture for user Andrahalvlek

Det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig för att göra det.

Om du på djupet kan sluta tänka/känna ”stackars mig som inte får dricka” och istället tänker/känner ”det är inte synd om mig, jag vill inte dricka” så blir resan så mycket lättare.

Jag har den ljudboken som insomningsbok. Lyssnar 30 min innan jag somnar varje kväll. Har lyssnat igenom hela boken 4-5 gg hitills. Varje gång jag lyssnar väcker den tankar hos mig.

Kram ?

Profile picture for user Jullan65

Grattis till din nykterhet. Ett råd som kanske inte är så lätt att följa. Försök att inte slå på dig själv, under ruset gör vi mycket dumma saker, som aldrig skulle inträffa nykter. Du är den person som du är nykter, värd att älskas och att älska. Ta nu ch försök se framåt, inte på det som har hänt. De finns ingen mening i att älta allt som hänt. Förutom när adjävulen knackar på, då kan det vara bra att riktigt minnas de där hemska stunderna under ruset....annars, gläd dig för varje nykter dag, det är en seger i sig. Kram Jullan

Profile picture for user Ångestmoln

Tack för era fina kommentarer!
Är så oerhört trött på att vara fixerad av alkohol, även om jag inte dricker eller har tänkt göra det är liksom tankarna på det hela tiden närvarande, som en fixering. Är så ambivalent till det, ena sekunden glorifierande och nästan stund livrädd och har avsmak för det. Blir man någonsin fri liksom? Så jobbigt och uttröttande med dessa tankar. Är rädd att jag redan börjar glömma hur hemsk senaste fyllan var, tankarna på att jag någon gång ska kunna börja dricka litegrann har börjat poppa upp i bakhuvudet. Hur är det möjligt att jag ens kan för en sekund överväga det? Så trött på mig själv... så deppig också. Allt känns trist.

Profile picture for user Se klart

Den lägger sig med tiden. Så mycket bra händer ”med tiden” så tänk på den som din allra bästa vän. Den kommer att jobba för dig, dag och natt. Håll i, låt tiden göra sitt jobb. Fokus framåt, inte hur ”senaste fyllan” var, eller inte var, Vad du kan göra i framtiden eller inte. Helt ovidkommande just nu.
Nykter, en dag i taget, punkt. ?

Profile picture for user Ångestmoln

Känner mig mer och mer deppig i nykterheten, stabil men nedstämd. Vänner hör av sig, de som jag haft så himla roligt med när jag druckit. Skulle så gärna vilja ses och dricka vin men är rädd för att det skulle göra att allt eskalerar igen, alltså efteråt. I vardagen känns det helt okej att inte dricka, min man är så trött på mitt drickande och jag känner ingen glädje längre att dricka något glas vin eller två med honom. Hans oroliga blickar, kollar hur snabbt jag dricker etc tar bort all glädje. Längtar efter att få dricka en flaska vin själv i ostördhet eller med mina väninnor som är som jag. Slippa dömande blickar.

Försöker ta en dag i taget och inte tänka så långt, som många av er här inne beskriver som en framgångsrik väg. Min man vill hela tiden att jag ska lova ”aldrig någonsin mer” men det känns för stort och för svårt.han förstår inte när jag försöker förklara hur man ska tänka med en dag i taget.

Är på min vakt och fortfarande livrädd för att falla dit och lura mig själv igen, känner dock någonstans att jag håller nykter för andras skull och inte min egen. Samtidigt har jag inget sug efter alkohol vilket är skönt.... för återkommande tankar på ”om jag hade skött det här snyggare hade jag kunnat dricka ibland nu”.

Känner mig även lite som en tickande bomb, ju längre tid jag är nykter ju hårdare kommer fallet bli om jag väl skulle dricka. Låter det rimligt? Det känns inte lättare ju längre tiden går, är det för att jag inte kommit tillräckligt långt än? Kanske måste komma över någonstans tröskel. Försöker fylla min inre tomhet med andra kickar än alkohol, vara duktig, shopping etc. Dricker stora mängder cola cola.... usch allt är skit idag verkligen

Profile picture for user Andrahalvlek

Du måste kasta av dig offerkoftan. Fokusera på fördelarna med nykterheten, istället för att tänka på fördelarna med att dricka. Du när en glamouriserad dröm, tyvärr. Du minns bara de roliga, njutbara stunderna - inte bakfyllorna.

Du måste gå från ”det är synd om mig som inte får dricka” till ”det är inte synd om mig, jag vill inte dricka”. Då går den nyktra resan mycket lättare!

Här är tips på tre dokumentärer som kan hjälpa dig på vägen:

Älskade alkohol (svtplay)
Alcohol: Old before your time (youtube)
Drinkers like me (youtube)

Som en bonus kan du kasta ett öga på ”The wethouse” på youtube. Rena skräckfilmen i sammanhanget. En påminnelse om hur det kan bli i värsta fall om man inte sätter stopp. Alkoholism ÄR en progressiv sjukdom.

Kram ?

Profile picture for user Ensam1984

Om den där glorifierade "kan dricka med vänner" "kan dricka lite själv" "det blir annorlunda" hade funkat, hade det då detta forum funnits? Nej, såklart inte.

Alkohol kidnappar våra hjärnor och är ett gift som ger dig onaturlig lycka, den är inte äkta och allt det som du nu tänker som positivt tar så mycket mer negativitet i långa loppet att istället för att gå jämt ut, så blir livet mer negativt än positivt.

Tillfälliga kickar ger bara lycka för stunden. Att bli lycklig blir man aldrig som problemdrickare.

Drick inte på dina känslor, men var heller inte nykter för någon annan än dig själv - annars kommer det inte hålla. Man måste verkligen vilja det. Och som jag skrivit i en annan tråd redan i dag. Om du inte har några problem med alkohol så är det väl inga problem att inte dricka?

Profile picture for user Ångestmoln

Jag vet att jag glorifierar, försöker hitta andra glädjeämnen men det är svårt. Trots att jag saknar alkoholen till viss del upplevde jag ju att jag när jag drack liksom fastnade i ett slags hjul som jag inte tog mig ur, utvecklades inte eller kom framåt. Levde för stunden, nästa kick. Detta trots att jag skött arbete, relationer (nåja...) och vardagliga åtaganden på ett acceptabelt vis. Man har så mycket tid när man inte dricker, dagarna är längre och man hinner mer, det borde väl vara något positivt men jag känner mig samtidigt rastlös.

Försöker minnas allt negativt med alkoholen, bakfyllorna, paniken när man vaknar upp och inte riktigt vet vad man gjort eller sagt. Den svullna vinmagen som putar ut, håret som känns matt och stripigt, svullet och rödmosigt ansikte. Oförklarliga blåmärken på kroppen, illamåendet, huvudvärk och ångest. Känslan av att man liksom skadat sin kropp psykiskt och fysiskt. Och kanske det värsta- den förlamande tröttheten, oföretagsamheten och britsen på empati som jag tycker alkoholen bidrar till. Man orkar ingenting, man blir helt paralyserad av någon slags konstig trötthet och bryr sig bara om sig själv, man blir så självupptagen och nästan struntar i andra människor. Fyfan

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag gjorde en topp 5-lista med fyllesynder i skallen att ha i beredskap när alkoholdjävulen visade sitt fula tryne. Bra att drämma i skallen på hen.

Kram ?

Profile picture for user Ångestmoln

Som svar på av Andrahalvlek

Tack andra halvlek, en sådan lista borde jag också göra. Finns fruktansvärda saker som hänt haha, inte i närtid men för några år sedan hände en del saker som jag forfarnsde får ångest över att tänk på, saker som känns fullkomligt osannolikt att jag har gjort eller hamnat i. Har du en fysisk eller mental lista?

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag har listan i skallen med mina topp 5-fyllesynder. Händelser som delvis sträcker sig långt tillbaka i tiden, men ändå i vuxen ålder.

Händelser som jag knappt vill tänka på, men som just därför är nyttiga att tänka på. Vi alkisar har en förmåga att sticka huvudet i sanden. Om man inte tänker på det, eller pratar om det, så har det knappt hänt. Jo, det har det!

Tack och lov har jag varit förskonad från svårt sug. Tankar fick jag ofta i början ”den här känslan brukar jag dricka vin på”. Men de tankarna har jag snabbt kunnat sopa undan genom att tänka ”okej, men nu dricker jag inte vin längre så då får jag hantera den här känslan på annat sätt”. Det har funkat bra. I snart 5 månader.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Profile picture for user Ångestmoln

Dag 19 idag. Fortfarande nedstämd och tom men känner mig tack och lov inte frestad att dricka. Funderar mest över en del sociala aktiviteter som äger rum kommande veckor som jag förväntas (?) dricka vid. Är genuint rädd för vad folk ska tro om jag inte dricker. Är hon gravid? Är hon alkoholist? Vad tråkig hon är! Så går mina tankar...

Profile picture for user Ensam1984

Ångestmoln, om du vet att du inte vill dricka men inte vill berätta varför. Gör en plan. Välj en orsak om du känner att "Nej jag dricker inte" inte räcker.

Bra osaker att inte dricka för gemene man:
Hälsoskäl - viktnedgång, dåliga värden efter besök hos VC
Ny medicin som inte ska/kan kombineras med A
Utmaning inom familjen/mellan kompisar
Omvärderat sitt liv - gillar inte smaken av A - så varför dricka?
Läste en studie.... av hälsoskäl
Vill testa hur det är att vara nykter för en gångs skull
Planer tidigt nästkommande dag
Ska köra bil

eller som jag sa till mina vänner.. jag har bara bestämt mig för att vara nykter nu framöver. Vad de tror eller tänker kan ju inte jag påverka. Det är inget som berör mig, inget som tynger mig. Jag litar på att de tror det bästa om mig såsom jag gör om dem. Annars skulle de inte få kallas mina vänner. Tidigare har jag sagt att det var pga. medicin, men jag gillar inte att ljuga. Att säga att man är nykter framöver är ju sanning. Frågar någon varför, då säger man bara - för jag vill det, för att jag vill ha roligt på riktigt och inte på fake.

Det finns massor, spelar inte så stor roll vad du säger. De flesta brukar sluta fråga när man sagt varför en gång - men VIKTIGT - förbered dig innan och ha en plan. Annars är det lätt att man faller dit.

Profile picture for user Ångestmoln

Tack för tipsen! Ja jag måste ha en plan känner jag också, bestämma innan vad jag ska skylla på så jag inte bara står där och svamlar liksom. Undviker helt situationer där man förväntas dricka mycket, men tycker faktiskt att situationerna när man förväntas dricka något glas eller två är svårare, särskilt med människor som man inte känner så väl. Så typiskt mig att snöa in på att det är jobbigt att förklara sig och göra det till en jättegrej och få ångest. Men jag ska bestämma innan vad jag ska säga och sen försöka att inte lägga så mycket energi på det.

Jag pendlar hela tiden mellan ett lätt sug efter att dricka och total avsmak, fram och tillbaka hela tiden flera gånger under dagen. Är det vanligt? Känner inte så pass att jag på allvar funderar på att dricka (inte just idag i alla fall) men är liksom ändå sugen, lite bubbel, en kanna sangria på balkongen, etc. Kan till och med bli lite triggad av självhjälpsböcker och poddar om alkoholmissbruk trots att det inte alls är budskapet med dem...

Profile picture for user Andrahalvlek

I sådana sociala sammanhang funkar ”nej tack” alldeles utmärkt. Möjligen i kombo med ”finns det något alkoholfritt alternativ?”

Du har ingen redovisningsplikt! Drick inte av artighet, eller för att du brukar göra det. Se det som en utmaning. Jag lovar dig att första gången är magisk. Jag klarade det!!!! Känslan är obeskrivlig ?

Kram ?

Profile picture for user Ångestmoln

Vill inte låta tjatig eller negativ men idag sörjer jag verkligen att jag inte kan dricka. Vill så gärna ha valet att kunna göra det. Jag vet ju att jag passerat den gränsen och troligen aldrig kommer kunna dricka normalt igen men de tankarna har börjat komma tillbaka. Så länge jag inte dricker ensam, 1 flaska vin aldrig mer, aldrig sprit bara vin, etc.

De gånger det känns bra att vara nykter känns egentligen bara bra för att jag känner mig duktig och hälsosam, bättre än de som dricker. Det känns inte genuint bra eller ”neutralt” och normalt att inte dricka. Kan man komma dit?

Profile picture for user Andrahalvlek

Den känslan kommer med tiden. Men tålamod är inte alkisars bästa gren ? Men det är nyttigt att träna på sitt tålamod!

Alla sorgeprocesser är så där. Jag brukar likna det vid en grusväg med stora hål. I början ligger man i hålet och vältrar sig i gyttjan. Efter ett tag kravlar man sig upp, stapplar några steg och ramlar ner i ett nytt hål.

Med tiden blir man allt skickligare på att kravla upp snabbt ur hålen och stappla vidare. Efter ytterligare ett tag blir det glesare mellan hålen, och några hål lyckas man till och med runda.

Till slut blir det ytterst glest mellan hålen, och de är ofta mer gropar snarare. Utan gyttja.

Kram ?

Profile picture for user Ångestmoln

Har börjat träna lite smått, kortare löprundor (inte för långt till en början för då kommer jag troligen tröttna), promenader och lite yoga. Man har så mycket tid, inte för att jag drack dagligen men om man dricker kanske 2 ggr på veckan så blir det 2 bakfyllor och dagen efter bakfyllan är man ju fortfarande ganska energilös och seg. Har börjat äta lunch, något som jag sällan hade tid eller lust med innan om jag inte var på jobbet. Regelbundna vanor är nog viktigt. Läser böcker och pysslar hemma, försöker att inte snöa in för mycket på bra saker heller så jag sen tröttnar eller att det blir för mycket liksom. Jag är lite allt eller inget, behöver träna på mig att vara lagom, ha lite tråkigt och inte Antingen hata eller älska saker. Det finns ju ett mittemellan. Har tackat nej till planer med mina vin-väninnor, skulle inte kunna träffa dem utan att dricka, skulle nog ärligt talat vilja dricka då. Skulle inte behöva övertalas.

Samtidigt tänker jag nog omedvetet att jag någon gång kommer tillåta mig själv att dricka, om tillfälle ges liksom. Nu vågar jag inte, vare sig för min egen eller andras skull. Kanske bra att jag är öppen för mig själv med den känslan, att jag inte ljuger för mig själv och tänker ”jag kommer aaaaldrig att dricka och det kommer aldrig komma en dag när jag vill det...” tänker egentligen bara att jag inte ska dricka idag. Ser alla trådar i forumet och känner igen mig i mångas lite dramatiska formuleringar om att hålla sig nyktra. Jag har själv utttyckt mig så och misslyckats (säger inte att dom ska misslyckas). Den här gången försöker jag vara mer realistisk och förutseende, hoppas på det bästa...

Profile picture for user Se klart

Den är klurig och ibland så tråkig. Men att se verkligheten så som den är, sorg över att inte dricka mer (har nu gått över helt för mig) rädslan att inte klara det (får vi nog leva med) det tror jag är bra när nykterheten ska etableras. Vi drinkare har varit duktiga på svart, vitt, rött! Starka känslor och stora penseldrag. Nu är det lite mer tuschteckningar... inte så bombastiskt men fint när man går nära. Njut lite av dagen också!

Profile picture for user Ångestmoln

Igår tackade jag nej till alkohol, var jobbigt men helt okej ändå. Tror inte att någon i sällskapet brydde sig nämnvärt. Och alla andra drack inte heller, någon körde bil, någon annan drack inte av oklar anledning, eller jag vet inte varför i alla fall. Idag är jag tacksamt nog inte alls sugen på vin, känner mig mer ångerfull än på länge över mitt tidigare drickande. Tänker på vad jag utsatt min närmaste för, förstår inte hur han han vara kvar.

Försöker röra på mig varje jag och äta sunt och regelbundet. Har börjat titta på ”the wethouse” som någon tipsade om, så oerhört tragiskt och skrämmande. Det är långt ifrån hur mitt liv ser ut men jag känner mig ärligt talat ändå ödmjuk inför att vem som helst kan hamna där. Såg även domumentären ”drinkers like me” men den var en smula triggande, de dricker ju så operatör mycket mer än jag gjort och verkar ändå ha okej fungerande liv, han ser visserligen lite fet och sliten ut men i övrigt stabil och välfungerande. Tycker Rebecka Åhlunds bok är väldigt bra också, känner igen mig i typ allt, hur hon tänkte och resonerade med sig själv etc men även hon drack betydligt mer än mig. Hon drack 2 flaskor vin per dag varje dag u stort sätt. Om jag skulle dricka så mycket under en dag skulle jag ligga halvdäckad i sängen (det har hänt några gånger) och det vore omöjligt att hämta barn i skolan, sköta ett jobb ens någorlunda eller ge sig ut bland vänner och bekanta utan att de skulle se att jag var dyngrak. MEN jag har ändå problem får jag komma ihåg. Jag ska inte tro att jag inte har det bara för att andra eventuellt är värre.

Profile picture for user Andrahalvlek

The Wethouse är plågsam att se. Deras berättelser ? Så mycket tragik ? I min tråd finns en massa youtube-tips!

Hanna Hellquist hos Skavlan är bra också, liksom Rebecka Åhlund hos Malou. Och Micke Persbrandts bok ”Så som jag minns det” kan jag rekommendera också.
Bra jobbat med att tacka nej igår!

Kram ?

Profile picture for user Ångestmoln

Fortfarande nykter, men det beror nog mest på att jag inte haft någon bra möjlighet till att dricka. Var på en liten aw igår och drack alkoholfritt. Sällskapet sa ingenting, vet inte om alla märke. Någon tittade lite men sa inget. Saknade inte vinet men det beror nog delvis på att jag omedvetet liksom tänker att ”jag kan vänta, nån dag ska jag dricka”. ??? mitt humör liksom sug/avskakande av sug går upp och ner hela tiden, någon timme Är jag glad och tillfreds. Sedan nedstämd, energilös och irriterad.

Profile picture for user AmandaL

Ångestmoln, det där med att du inte haft något tillfälle att dricka stämmer ju inte! Du var ju på aw igår, ett ypperligt tillfälle. Meningen med aws brukar ju vara att just dricka! Men du valde att vara nykter! Ett mega stort steg, du valde nykterheten vid ett tillfälle som mer eller mindre skriker alkohol. Så du ska ju vara mer än stolt och inse hur stark du är, du hade världens tillfälle till att dricka med valde att vara nykter! Nu sträcker du på dig och inser vad du har gjort för dig själv, det valet var starkt och modigt och du gjorde det helt själv i en farlig miljö ???? Grattis ???

Profile picture for user Ångestmoln

Som svar på av AmandaL

Tack för dina peppiga ord! Lite stolt borde jag kanske vara. Dock hade jag nog druckit om jag inte visste att min man hade blixt galen om jag kom hem och luktade vin. Om jag kunnat dricka utan att någon skulle få veta hade jag nog sorgligt nog gjort det. Vågade inte ta ett glas för jag visste att det då lätt skulle bli många fler, och det hade min man märkt och inte blivit glad.

Man känner sig så fiffig och smart när man smygdricker och kommer undan med det, lite som en hemlig agent liksom ? Om man inte blir upptäckt känner man att man typ har ”gjort det enda rätta”. Så tragiskt. Om man blir upptäckt däremot känner man extrem skam och nästintill panik, ångrar sig och förstår inte hur sn kunde vara så dum och sjuklig att man ens tänker tanken att göra något sådant.

Profile picture for user Torn

Hej Ångestmoln! Det låter som du inte vill sluta att dricka för din egen skull. Det kommer bli
näst intill omöjligt att inte falla tillbaka om du inte vill sluta själv. Det är också därför du inte kan
njuta riktigt av att du har lyckats hålla dig nykter. Hoppas du kan försöka ändra på din
inställning så får du verkligen uppleva fördelarna med att inte dricka.

Bra kämpat i alla fall, och var stolt för att du inte drack, du kan ju om du vill! ?

Kram

Profile picture for user Ångestmoln

Som svar på av Torn

Ja jag tror du har rätt, nu har jag varit nykter i 3 veckor på dagen och ”glömt” lite hur illa det var. Är medveten om att jag måste göra det här för min egen skull om det ska hålla i längden. Hur kommer jag dit? De första nyktra dagarna var för min egen skull men nu börjar återigen göra det för andras skull, av rädsla, för husfridens skull. Det går lite upp och ner men idag känns det ganska trist att inte få dricka. Har inget sug men vill ha möjligheten att dricka om jag skulle vilja.

Profile picture for user AmandaL

Att ha möjligheten att dricka finns ju, om du vill ta konsekvens, vill du känna skam? Drick! Vill du ha panikångest? Drick! Vill du att din man ska bli besviken på dig? Drick! Du måste tänka att du ju inte vill känna så, varför ska det vara tråkigt att inte ”få” dricka idag? Du får. Men du ska vara medveten om konsekvens, och vill du inte ta i konsekvenserna av att smygdricka eller öppet dricka så vill du vara nykter, då har du själv valt att vara nykter idag, för du vill inte känna skam, panik eller bli påkommen av din man. När du börjar tänka så, att du väljer att slippa känna allt det där som du skriver du kan uppleva efter att ha druckit, då blir det plötsligt inte frågan om att inte få utan att inte vilja! Hoppas du förstår vad jag menar och jag tror på att du inte vill dricka, för dina konsekvenser lät inte jätte roliga som du kan riskera att få om du dricker ??? Jag tror du vill vara nykter idag, tänk på konsekvenserna och välj därefter, välj det som känns bäst för dig, jag röstar på nykter ???

Profile picture for user Torn

Amanda beskriver det så bra. Tänk på allt elände som du upplevde när du drack. Hur trevligt är det att vakna upp med en hemsk bakfylla tex.? Vill du tillbaka dit? Knappast.

Profile picture for user Ångestmoln

Ja ni har rätt. Jag vill vara nykter. Jag väljer att inte dricka, för att jag inte vill även om jag får. Tråden om det värsta man gjort är bra, skrivit en lång lista med saker jag kommit på och det är inga roliga minnen. Helt vansinniga saker, nästan så man tror att det är någon annan. Så långt i från mitt präkiga nyktra jag...

Profile picture for user AmandaL

Härligt ångestmoln! Och jag kan lova dig, det här beslutet som du tog idag var det allra bästa du kunde ta för dig själv! Snyggt jobbat, du vill inte dricka! Vem vill göra bort sig, känna skuld och skam, vakna med huvudvärk och känna sig värdelös eller misslyckad? Inte vi iaf ??

Profile picture for user Ångestmoln

Dag 24 idag! Har hållit mig fortsatt nykter trots mer sociala aktiviteter än vanligt den senaste veckan. Jag varken trivs eller vantrivs i nykterheten, men det kanske är en bra sak. Innan har jag liksom stormtrivts med att vara nykter på ett överdrivet sätt, kanske för att man känner sig så duktig och liksom lurar sig själv- sen plötsligt faller man dit ordentligt och man fattar ingenting efteråt! Nu är det liksom helt okej att inte dricka, inte mer än så. Det kanske är mindfullt att känna så? Varken bra eller dåligt. För den sakens skull känns det inte neutralt eller normalt ännu (om ni förstår vad jag menar...)

Tänker på er alla som kämpar för ute! Vi klarar det här!

Profile picture for user Andrahalvlek

Tror att du tänker helt rätt, och i början när hjärnan läker är ”okej” riktigt bra eftersom det tar tid innan hjärnkemin stabiliserar sig.

För mig är inte nykterheten i sig den största vinsten, det är alla fördelar jag märker som trillar in efterhand som känns som de största vinsterna.

Kram ?

Profile picture for user Ångestmoln

Har klarat en nykter månad! Har inte varit några större problem! Känns länge samtidigt som väldigt kort på något vis. Idag är dag 33. Trots Semester och sociala aktiviteter har det känts okej. Konstigt nog har INGEN frågat varför jag inte dricker, hur kan det komma sig? Känns både bra och dåligt. Skulle kännas jobbigt att behöva komma med förklaringar och ursäkter gång på gång men att ingen sagt något känns också lite märkligt. Vet faktiskt inte om de inte vågat fråga, inte märkt det eller tyckt det är så normalt att de liksom inte ens funderat över det... hmm

Behöver nollställa mig gärna känner jag, ni som har erfarenhet, när känner man sig normal igen? Alltså slipper tankar på alkohol eller sug. Kan man kanske rent av någon gång i framtiden kunna dricka något liten glas vid speciella tillfällen. Jag har som jag skrivit i tråden varit nykter 3 månader i streck vid upprepade tillfällen senaste 1,5 åren men sedan fallit dit, först normalt drickande för att sedan bli snorfull och ställt till det massor... Nu satsar jag på minst 6 månader!

Profile picture for user Andrahalvlek

Du nollställer dig aldrig. Har du gjort uppehåll tidigare, druckit lite och sen spårat ur så kommer du att göra det igen. Folk tar återfall och spårar ur efter tiotals nyktra år.

Grattis till nykter månad 1 och nu rullar det på månad för månad om du bara låter bli första glaset.

Kram ?

Profile picture for user Ångestmoln

Jag drack igår! Ett glas champagne. Kände mig ”tvungen”. Var hembjuden till vänner och det var extra fin champagne. Ville inte vara otrevlig eller uppfattas som konstig, kändes så jobbigt att tacka nej. Smuttade långsamt på mitt glas, drack inget mer sedan. Kändes bra. Ska inte bli en vana att alltid dricka trots att det är ett socialt sammanhang, vill inte att det smygande ska bli som förut. Men känner mig inte alls triggad att dricka mer eller oftare. Men ska ha koll på mig själv och försöka tidigt upptäcka om ett sådant beteenden skulle börja... kan ju bli katastrof. Känns som att jag kan gardera 1 glas i långsam takt. 3 glas blir man berusad på och vill ha mer. Nu ska jag inte dricka igen på ett tag, sen får jag se

Profile picture for user Ångestmoln

Har de senaste 52 dagarna endast druckit 2 glas, ett glas vid två separata tillfällen i socialt sammanhang när jag känt att jag ”måste” dricka” för att det förväntats av mig. Har inte känt längst ökat sug efter de tillfällena. Vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till helnykter vs dricka måttligt vid enstaka tillfällen. Känns som om jag kan dricka 1 glas utan att falla dit men troligen inte mer än så. Är inte frestad att börja dricka som innan men det beror nog främst på rädsla och brist på tillfällen att göra det. Hade lätt druckit om jag kommit undan med det. Så hopplös jag är. Trivs i nykterheten men saknar ändå alkoholen. Saknar att kunna försvinna bort en stund, är jobbigt att vara närvarande hela tiden. Det är som jag behöver svängningarna mellan total lycka (full) och avgrundsdjup ångest (bakfull). Tar en dag i taget, det är verkligen det enda som verkar hjälpa. Oroar mig lite för att jag omedvetet har börjat planera mitt återfall, att det är endast därför jag håller mig nykter, att jag vet att tids nog kommer jag få dricka mig berusad.

Någon som känner igen sig i mina tankar?

Profile picture for user Charlie70

Du skriver att du saknar att försvinna bort en stund. Det gör du inte på ett glas. Krävs fler. Vill du dricka så mycket? Trillar du dit igen då eller kan du hålla dig inom dina egna ramar? Håller med dig om att du tycks planera ett återfall. Strunta i att ta det första glaset! Ut och spring, koka kaffe, ring någon, googla upp någon avskräckande film om alkohol på youtube (intervention, alkohol, hjärnan) eller gör vad som helst annat än att ta det första glaset. Det är mitt råd.

Kram!

Kram!

Profile picture for user Ångestmoln

Du har helt rätt Charlie! Ett glas försvinner man inte bort på, det dricker jag endast för att liksom bevisa för mig själv att jag klarar det. Och det verkar jag ju göra. Just nu i alla fall. Ska försöka sysselsätta mig så jag inte tar ett återfall, jag kan liksom klara det, det är så förbaskat tråkigt bara... har säkert skrivit samma sak tidigare i tråden men jag vet verkligen inte hur jag ska lära mig att njuta av livet utan alkohol, alltså långsiktigt. Är såklart skönt och till och med njutbart ibland att vara nykter men jag är liksom van vid att ”ladda ur” med alkohol då och då.

Profile picture for user Kennie

Känner igen mig en del i dina tankar kring att dricka eller inte. Slutade dricka i början av april och har under sommaren druckit ett och ett halvt glas fördelat på två tillfällen. Kände båda gångerna att det inte alls var så gott som jag mindes, och att jag ogillade hur det kändes att bli lätt berusad. Har slutat snusa och röka tidigare och då är det ju inte så gott när man provar igen, man måste liksom vänja till sig igen om man ska uppskatta att ta en cigg. Tror det är lite samma med alkohol. För att uppskatta det sådär som man minns det så måste man bli lite beroende igen.. Och det är dit man kommer börja röra sig fast det verkar så okej att bara ta ett glas i början. Problemet är att det där enda glaset inte gör en nöjd i längden. Sen verkar du sakna något i livet utan alkohol, men är det verkligen själva alkoholen? Jag har upptäckt att vissa umgängen och aktiviteter är tråkiga utan alkohol, helt enkelt för att vi aldrig haft så mycket gemensamt eller att de alltid varit tråkiga men jag har dolt det med alkohol. Andra umgängen funkar lika bra utan, och mycket i vardagen har fått en ny lyster. Kan det vara så att du behöver hitta nya intressen, vänner, byta jobb? Att låta alkohol vara det som ger guldkant är en quickfix som inte håller i längden, det vet vi nog alla som skriver och läser här. Fundera på vad du drömmer om att göra i livet, vad som gör dig lycklig. Att långsiktigt jobba mot det tror jag är mer givande, även om det tar längre tid och kräver mer jobb... Stå på dig och lita på din instinkt som sa dig att du behövde sluta dricka...

Profile picture for user AkillesU

Det känner jag igen! Var också van att ”ladda ur” för att på nåt sett nollställa mig själv. Men inte mådde jag bra i det stora hela. Varit sjukskriven med ångest och utmattning senaste året. Så då fick jag eld i baken att ta tag i mitt mående och hälsan. Har insett nu efter 2 veckor nykter att jag haft mer problem (pykiskt ) av just alkoholen än jag trott. Så med alla andra grejer jag förändrat senaste året är det här en fortsättning på det. Man måste bara ställa om sig... håller på med ”programmet” här inne. Har du provat det? Lyssnar även på en bok av Annie Grace..
jag har ställt in mig på att jag inte kan dricka mer. 1-2 glas kommer bara leda mig tillbaka dit jag var och det orkar jag inte. Lycka till på din resa ?

Profile picture for user Ångestmoln

Idag är dag 62 av typ helnykterhet. Har vid 3 tillfällen druckit ett glas vin under den här tiden, senast i helgen. Känns som att jag saknar berusningen mindre och mindre, var handla deppigt och jobbigt där ett tag ser jag i tråden. Känner faktiskt inte alls så nu, vågar såklart inte tro att suget aldrig ska komma tillbaka men senaste veckan har det känts mer normalt att inte dricka.

Min sk bästa vän som jag druckit mycket med hör knappt av sig sedan jag slutade dricka... hon verkar inte vilja umgås om inte alkohol finns med... väldigt tråkigt men känner mig stundtals även lite lättad måste jag erkänna

Profile picture for user Andrahalvlek

Det är verkligen ledsamt när man inser att det var alkoholen som var den enda gemensamma faktorn. Men så kan det bli.

Stort grattis till 62 nyktra dagar, och skönt att det känns mer och mer naturligt att vara nykter ?

Kram ?

Profile picture for user Ångestmoln

Ja det är lite ledsamt att vinet var vårt enda gemensamma intresse som det verkar nu... hon hör inte av sig längre sedan jag sagt att jag hellre ses över en lunch än ”ett” glas vin. Idag är dag 73 som nykter. Eller jag vill understryka att jag inte varit helt nykter, jag har druckit ETT glas i sociala sammanhang vid totalt 4 tillfällen under de här 73 dagarna. Och då menar jag normala glas om ca 1,5- 2 dl vin, inga jätteglas ?
Det känns okej allting, känner mig turligt nog inte ”säker” och jag har verkligen inte börjat glömma senaste fylleslaget som initierade de här nyktra dagarna. Känner mig med balanserad men är inte så mycket piggare, trött och dricker mycket cola och kaffe...

Profile picture for user Leonie

Har läst igenom din tråd och igenkänningen är total. Så sunt att du reflekterar så mycket. Jag tror att det är en del av bearbetningen. Man behöver behandla det man gjort och det man står inför. Alkohol är och har varit en så stor del av ens liv. Många av de vänner som alltid håller sig på mattan tänker nog inte ens en promille på alkohol som vi gör.

Grattis till dag 73! Vilken bedrift av dig. Jag hoppas du är stolt om än fortsatt trött. Jag har själv varit nykter i åtta månader (det har hunnit bli ett antal år sen nu) och det tog sin tid innan man blev pigg och upplevde den här skärpan som flera vittnar om. Men oj vad det är belönande. Så håll i och håll ut. Det kommer vara värt det, den övertygelsen måste man ha. För vad är alternativet, egentligen?

Du skrev tidigare i din tråd att du har haft änglavakt och ja det kan jag verkligen skriva under på. Sen vill jag faktiskt inte tänka på vad som faktiskt har hänt vid de tillfällen som jag haft blackouts. Men det känner ju inget till att spekulera i. Jag brukar fundera på mina änglavakter som ett timglas där turen börjar sina mot sina sista sandkorn. Det skrämmer ärligt talat skiten ur mig.

Profile picture for user Ångestmoln

Tack för att ni läser! Och läser tillbaka i tråden till och med! Det värmer verkligen! Vill verkligen hålla mig ifrån alkoholen längre än tre månader den här gången, tre månader var mitt rekord innan (då helnyktert). Nu satsar jag på minst 6 månader men att det är okej att dricka ett glas vid speciella tillfällen, har inte satt någon specifik gräns på hur ofta det får vara eller vilka tillfällen som räknas som tillräckligt speciella... hmm svårt. Hoppas jag inte faller dit på det och börjar lura mig själv in i den onda spiralen. Någon mer som tillåter sig att dricka ett glas under kontrollerande former? Man hör ju så ofta att man inte ska ta det första glaset... Jag klarar av att endast ta ett glas så länge jag inte dricker det u ensamhet eller tillsammans med vissa personer som har dåligt inflytande på mig. Dricker det där glaset när jag är på någon parmiddag eller med släktingar, i sammanhang när fylla ändå inte passar in. Det får inte bli för ofta bara, Max 1-2 ggr per månad är nog lagom, eller när de tillfällena uppstår naturligt, det gör de ju oftast inte oftare än så.