av Soffi

Citrus
mån, 2021-01-04 - 09:15

Så starkt gjort och jag känner verkligen igen den inre dialogen - bra du tystade A och satte henne på plats rejält ??

Jag har haft turen (tänker att det är meningen, på flera sätt!) att nyligen ha träffat en man som nästan aldrig dricker. Faktiskt helt underbart och en av anledningarna till att jag nu tar tag i mitt liv och känner motivation att sluta. Måste säga att det hjälper enormt mycket!

Ha en fin dag! ?

Soffi
mån, 2021-01-04 - 11:24

Tack Pixie, Miss MP och Citrus!

Känner lugnet även idag, det är nog det som ger mig "styrkan" (känner mig inte stark utan trött).
Hoppas att det inte är "lugnet före stormen"..

@Citrus: Underbart att du träffat en man som ger motivation till bra saker!!

Väljer att fortsätta vara nykter dag 4.

Andrahalvlek
mån, 2021-01-04 - 11:41

Älskar dina inlägg ? ”Städsaft” och ”håll i, håll ut, häll ut” bär jag med mig idag.

Keep up the good work!

Kram ?

Soffi
tis, 2021-01-05 - 05:13

Tack AH! Ja, jag tillåter mig att hitta på lite nya ord och uttryck när jag tycker att det behövs. Bjuder gärna på dem om fler tycker att de är bra :-).
Minns att jag hittade på "torrbakfylla" första vändan här. Jag kände mig ju bakfull ganska långt in i nykterheten och eftersom uttrycket torrfull redan fanns så kunde man väl vara torrbakfull också.
Idag är jag det. Jag är så trött så att jag bara vill gråta men kan inte sova, känner mig hålögd, minst 10 kg vikter på tinningarna, som bomull, fast tyngre, i skallen. Paniken lurar bakom hörnet.
Andas.
Det är bara sömnbrist.
Sömnen kommer. Behöver bara hålla mig nykter tills kroppen, hjärnan, alla hormoner mm kommit i balans igen.
F*N.
En utav anledningarna till varför jag tvekar att läsa mina gamla trådar... Men jag minns ju ändå. Första gången tog det typ 70 dagar innan jag kunde sova en hel natt...

Dag 5 startar med förtvivlan.
Men jag är nykter och det är bra.

Soffi
tis, 2021-01-05 - 10:29

Ölen är uthällda nu och jag har gått ett varv i huset för att säkerställa att det inte finns någon mer "krisgömma". Tänk att djup förtvivlan kan användas till något bra, det var absolut ingen risk att lukten av öl skulle dra igång något sug. Tvärtom.
Igår var en bra dag såtillvida att jag inte kände minsta lilla sug efter alkohol på hela dagen :-). Det var också därför jag inte vågade ta fram de där ölen och hälla ut fastän det stod på att göra-listan. Tänk om lukten triggar?
Men nu är de borta :-) :-).

Jag har inte satt något mål än. Det var en sak som snurrade väldigt mycket i huvudet igår. Flera av er andra siktar på 100 - ett jättebra mål!
Men... det skrämmer mig lite... en dag i taget räcker utmärkt för mig! Eller?
Vad vill jag egentligen?
Måste skratta lite åt mig själv, jag är klart yrkesskadad! Efter timmar av funderingar hade jag, mer eller mindre medvetet, börjat utveckla något som liknar en affärsplan.
Den är inte klar, behöver "sova på saken" och, ja det går ju sådär...
Här kommer utkastet iaf:
VISION: Jag mår långsiktigt bra.
MISSION: Jag lär mig att hantera mig själv utan alkohol i livets alla med- och motgångar.
MÅL: Jag är nykter tillräckligt länge för att prova nya sätt att hantera livet tills jag hittar det som passar mig - och använder dem!
Delmål -
Delmål -
Delmål 1. Jag är nykter så länge att jag återfår en normal sömn.
STARTEGI: Nykter en dag i taget.
GRUNDFÖRUTSÄTTNINGAR: Tid för vila och återhämtning. Jag MÅSTE tänka på att jag behöver mera tid för återhämtning i lugn och ro än de flesta andra pga personlighetstyp.

Vad gäller mål och delmål har jag en hel del cirkeldiskussioner med mig själv som jag inte rett ut än. Jag vet inte ens om det är A eller S som för fram vissa av argumenten :-S.
Tex Mål ska vara mätbara, utmanande men inte avskräckande etc
Ett 100-dagars delmål vore perfekt! Jag vet ju att jag peppas av att se siffran öka dag för dag.
Fast... om jag snubblar... tillbaka på 0 .... risk att "jag skiter i allt"? ... lättare att resa sig efter ett "olycksfall" om jag har ett sömn-mål för då är ju inte ALLT sabbat?
Hmm... Är det A som vill lämna dörren på glänt? Är det S som vill säkerställa att jag inte ger upp?
Är det rätt eller fel att ha nykterhet som strategi och inte som mål/vision?
Nej. Visionen ÄR att må långsiktigt bra.

To be continued...

Soffi
tis, 2021-01-05 - 11:04

Självklart får du sno min affärsplan, vi jobbar ju med samma projekt :-)

Nu har jag försökt att sova någon timma till, klämt i mig ytterligare en frukost och en Ipren samt tagit en dusch.
Idag är alla medel tillåtna.
Äter i princip aldrig värktabletter, det stod utg dat 2019 på asken...
Och dubbla frukostar kommer att sabba figuren ytterligare...
Dusch före träning när man måste duscha efter också = torr hud...
Men vad f*n, jag är iaf nykter och jag tycker nog att det hjälpte en aning.

Läser igenom min affärsplan igen.
Jo, så får det bli.
Att må långsiktigt bra är en starkare drivkraft för mig än "bara" vara nykter, iaf om man hamnar i att vara nykter på vita knogar. Att må långsiktigt bra utesluter ju dessutom bruk av alkohol.

Ska tvinga mig ut för att träna nu, en liten stund måste jag orka för att må bättre på sikt.

Idag är valet lätt. Nykter såklart!
...även om A surrar om att en flaska vin ikväll skulle ge en frist ifrån det här hemska måendet...
Hon är helt ifrån vettet! Som att jag skulle vilja uppleva de första dagarna ännu en gång?
NEJ TACK!

Citrus
tis, 2021-01-05 - 12:10

Hahaha! ??

Heja dig, Soffi!

Själv har jag sovit som en prinsessa i över åtta timmar, fast med torrbakfyllekänsla (bygger vidare på ditt nya ord) ff. Men går väl över! Inget sug efter A iaf ??

Anonym26613
tis, 2021-01-05 - 12:49

Hej Soffi!
Jag siktar på 100 dagar och kan absolut förstå varför det skrämmer. Jag är i en situation där jag ibland överlever några minuter åt gången. Men varför jag väljer 100 dagar är enbart för de hälsoeffekterna jag vill åt. Redan efter en dag utan alkohol blir man bättre. Så varje stund nykter räknas. Men det finns vissa psykiska aspekter som inte kan uppnås utan ca 3 månader nykterhet. Jag har INGEN ANING om jag klarar mig över nästa helg ?? Även om jag skriver att jag ska vara utan 100 dagar. I mitt innersta så ser planer mycket likt ditt. Små steg framåt, ibland säkert bakåt, mot hälsosamt liv

???❤/ Mary

Andrahalvlek
tis, 2021-01-05 - 14:49

I sin bok ”Hälsorevolutionen” skriver hon att vi alla har en apa och en människa inom oss. Apans behov utgår från den så kallade reptilhjärnan, medan människans behov utgår från frontalloben där förnuft och planering bor.

Hon beskriver en del diskussioner mellan sin inre apa och människa väldigt roligt. En bra inre bild att ha med sig kände jag.

Kram ?

Sisyfos
ons, 2021-01-06 - 00:42

Bra strategier! Läste dina trådar igår Soffi och tänkte skriva nåt klokt, men det är ju svårt. Vill bara skriva att jag verkligen känner igen det där med att i Rosamolnfasen dra igång en massa ”projekt” för att man känner sig stark och full av energi. Och sen blir det tungt igen. Hoppas att du kan hejda dig lite den här gången. Har fått många igenkänningar av att läsa dina trådar och tänker att det kan vara viktigt att ta det lite lugnt med allt även om det känns roligt och spännande. Jag har varit lite dålig på att inte dra iväg och det har kostat på.
Hoppas att du stannar länge den här gången för jag gillar dina inlägg. Trägen vinner vet du, jag har många och bland långa försök bakom mig och nu drygt 4 månader i bagaget. Är helt övertygad om att jag lärt mig av mina misstag och nu är jag lugnare. Varje nykter dag räknas!

Soffi
ons, 2021-01-06 - 08:26

Först, Citrus, ja, det är faktiskt lite roligt när man kan "se" att en del av mig är vettlös. Och hejja dig, inget sug, det är bra!
Miss MP, Så rätt! Varje minut, varje stund, varje dag räknas när man siktar på ett hälsosamt liv. Vi håller siktet där :-).
AH, Tack, den bilden tar jag emot och hänger upp på väggen i mitt nya rum! Du anar inte hur glad jag är att du finns här för mig trots att jag halkat så långt efter.
Sisyfos, du delar din igenkänning och förståelse och det går rakt in och ger hopp. Tack!

Nu en liten recap av gårdagen, måste börja där för jag är så omtumlad idag.
När jag lämnade forumet här igår så var det för att träna. Jodå, jag lyckades byta om och ta mig ut, förberedelserna tog lite längre tid än vanligt så jag hann vara ute iaf en timma i den friska kalla luften innan det var dags att dra igång. Men jag var så trött att jag tog snedsteg och vinglade, domningar i ansiktet och svårt att hålla ögonen öppna. Hur är det möjligt när man är ute i nollgradig snålblåst?? Ja, det var bara att ge upp. Åkte hem igen.
Sjönk ner i soffan framför en film för trots tröttheten var jag inte sömnig.
Klockan blev 15. HUR får man dagen att gå när man verkligen inte orkar göra något? Tack och lov var jag inte ett dugg sugen att dricka bort resten av dagen.
Te och Alkispodden, två avsnitt som mest surrade i bakgrunden av min totala förtvivlan över hur jag mådde och huvudvärk som började knacka på.
Kl 18. Nu skulle jag nog ha kunnat sova om jag lagt mig, men då skulle ju min dygnsrytm bli ännu mer förryckt.
Ok, ett avsnitt till: Alkispodden Episod 113.
OJ! WOW! Vaknade till. Igenkänning och tips från podden har jag ju fått tidigare - men nu...
De talar till mig, de talar om mig, de använder de uttryck som snurrat bara i mitt huvud sedan i somras...
De hade också börjat "vända" på det där med ohanterligt liv. En alkis dricker sig inte till ett ohanterligt liv, en alkis dricker för att det nyktra livet är ohanterligt.
Jag fick en förklaring på vad närvaro är och varför den är bra. Så många terapeuter och psykologer jag lämnat i ilska för att de kommit dragande med sin j**la mindfulness och meditation. De fattar ju inte!! Det sista jag vill är att vara i mig själv. Nej, det går inte att förstå en alkis verklighet som man inte själv har varit där. Det förstod jag nu.
Man brukar ju använda metaforen att "det föll en sten.."
Jag upplevde ett helt ras av massor av stenar .... och somnade mitt i poddavsnittet.
Jag har sovit i natt, bara varit uppe tre gånger och vandrat, somnat om ganska snabbt igen efter.
Nu på morgonen har jag lyssnat om och lyssnat klart på avsnittet.
Det har stått klart för mig ända sedan jag klev in här igen vid jul att jag måste sluta dricka, det finns inget alternativ. Men jag har samtidigt fasat för hur jag ska klara det. Nej, inte för om jag ska klara att inte dricka, det har jag bevisat för mig själv tidigare i upp till 170 dagar, alltså förbi den gräns då den sägs att både kropp och psyke ska vara någorlunda "återställda" och man upplever de positiva hälsoeffekterna.
Ja, jo, jag upplevde mycket positivt - absolut!!
Men jag kunde inte hantera mig själv och livet....

Nu: Är det så enkelt? ... fast ... Hjälp vad svårt!

Om min reaktion på just gårdagens podd berodde på total utmattning och att jag krälade på botten av förtvivlan och därför var extra sårbar och mottaglig för vad som än hade kommit? Ja, möjligt, men spelar det någon roll?
Jag fann HOPP. Livet behöver inte bli ohanterligt även om jag är nykter.
Det kräver bara lite övning i andra sätt att hantera "allt".
Det och att dela med människor som förstår utifrån att de är eller har varit i samma situation.

Så tack alla fina människor som finns här på forumet, ni är en stor del av att jag kommit till dag 6 i försök nr XX!

Mer hoppfull än någon gång innan :-)

Vinäger
ons, 2021-01-06 - 10:35

Lite sent, men välment. Läser med stor behållning dina tänkvärda inlägg. Bra att du har självinsikt vad gäller att ta ut sig, lite balans behövs nog i början.

Tror på dig.

Kram

Sisyfos
ons, 2021-01-06 - 11:38

Alltid på väg, alltid långt fram i tankarna, planerande organiserande, inget kontrollfreak men dock logistikansvarig. Så har jag känt mig och varit. Jag blir både road och lite illa till mods av dina erfarenheter av mindfulness och meditation. Jag är övertygad om att det är jättebra, men om man som du beskriver inte riktigt förmår då???
Jag är där nu ibland, här och nu. Halleluja! Nykter sen 4 månader, men jag har under de senaste åren ofta druckit sparsamt, så mitt problem var inte enbart alkohol (det är väl sällan det). Jag är övertygad om att jag har medicinerat annat med alkohol, i mitt fall lågt järnvärde (ferritin). Läser man på om det kan man hitta information om bland annat att det kan påverka ADHD hos barn. Jag har kört järnvärdet i botten två gånger på ganska kort tid så jag har känt det ”kicka in” vid två tillfällen - När hjärnan funkar igen. Det är som att vakna och jag är rätt säker på att jag nu har det på en nivå som är mer optimal för mig och det är inte nära bottengränsvärdet utan mer i mitten. Vårdens referensvärden ligger på 10-190 för kvinnor i min region. Det säger sig självt att det inte är något normalspann.
Är rätt säker på att jag har medicinerat för att det blivit för mycket intryck, för hög belastning, för svårt att varva ner och att en stor del har varit att jag inte har fungerat som tidigare. Kanske är så det är att ha ADHD (light) - det finns vissa likheter.
Nu är ditt problem kanske inte just järn (även om jag tycker att du ska kolla upp det). Har du kollat annat? Sköldkörtel etc. Jag blir mer och mer övertygad om att allt hänger ihop och påverkas av varandra, stressen t.ex. man stressar även kroppen med träning, men mår samtidigt bra av att röra sig. Mat, näring. Alkohol påverkar kroppen (och hjärna) på så många sätt och personer som dricker har ofta brister av olika slag.
Vill ju inte dränka forumet i en massa hemsnickrade hälsoteorier men i ditt fall kan jag inte låta bli. Du beskriver så bra ditt problem med huvudet och med tankar. Tänk om det är så enkelt som att få balans med mineraler, vitaminer och hormoner. nja, riktigt så enkelt är det såklart inte, men kanske värt att kolla i alla fall.

Soffi
ons, 2021-01-06 - 16:26

Tack Vinäger och Sisyfos!
Ni nämner båda balans, fast av olika slag. Ni anar inte hur rätt ni har!
Mitt i prick i flera avseenden. Orkar inte förklara mera just nu, det kommer kanske...
Och, ja, jag är alltid flera steg framåt i tanken. Känner alltid att jag är på fel plats och jobbar, borde vara någon annanstans för att jobba framåt där. Framåt. Fortare.
Tankar etanol för att orka.
Det går inte längre.

Er omtanke värmer verkligen!! Tack igen!

Soffi
tors, 2021-01-07 - 08:14

Någonting ÄR fel....
Jag behöver nog kontakta vården. Tack igen, Sisyfos, för din omtänksamma knuff i rätt riktning.

Arbetsdag idag, hade tänkt åka till kontoret för att få lite koll efter jul- och nyårsledighet samt hemmajobb hela december. Hemmajobb i all ära, men man blir lite off.
Men. Trots att jag sovit nästan sex timmar i natt (YES!) så bokstavligen vinglade jag ur sängen i morse, såå trött. Fumlade när jag skulle sätta på kaffe, dimmig och tung i skallen, inte huvudvärk, mer bortdomnad.
Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Så jag väljer att skratta.
Jag fick tom tanken: Herregud, jag har väl inte varit uppe i sömnen och druckit i natt? (Ja, jag går i sömnen ibland...). Nej, alla Gubbens flaskor är orörda och resten har jag ju hällt ut. Tror nog inte heller att man kan dricka sprit i sömnen utan att vakna.
Åt frukost och tänkte att jag piggnar nog till.
Nej.
Oro. Tänk så många frukostar med den där oron. Är det ok att köra bil? Även om jag aldrig känt mig påverkad eller bakis på morgonen en arbetsdag så har ju oron funnits där, räkna igen hmmm så mycket drack jag igår, normal förbränningstakt plus ett par tre timmars marginal... Jo, jag har alltid bedömt det ok att köra... Alltid klarat poliskontroller helt grön.
Idag, sex dagar nykter på den sjunde, kunde jag bara konstatera att det vore totalt omdömeslöst att köra bil. Jag är helt väck i skallen.
Vilken ironi!

Tanken slog mig i förrgår att Coviddrabbade kan uppleva sjuklig trötthet och huvudvärk. Borde jag testa mig?
Nja, jag griper nog efter halmstrån. Hellre Covid än att jag brakat rakt in i den berömda väggen - igen. Nu är jag rädd på riktigt för det.
Fast, som världen ser ut just nu så måste jag ju ändå testa mig och utesluta Covid innan jag kan/får söka annan vård eftersom symptomen skulle kunna vara Covid.
En liten järnbrist skulle sitta fint när jag tänker efter...
Fortsättning följer...

Så till något bra: Jag har absolut INGEN lust att dricka, NOLL sug. Inte ens igår när jag blev riktigt irriterad och arg över en sak fick jag lust att dricka. Jo, tanken for förbi, men det var ju bara en tanke, inget sug.

Har ni gjort det tankeexperimentet förresten?
En aktiv alkis som får en tanke att den vill dricka gör det. Tanke = handling, i alla fall väldigt ofta.
Men hur är det med alla andra tankar? Jag menar, jag tror de allra flesta får diverse konstiga och knasiga tankar varje dag som man avfärdar lätt och aldrig agerar på, man reflekterar inte ens över dem.
Tänk er att ni var tvungna att agera på alla tankar, hur skulle er dag se ut??
Jag hade hysteriskt roligt när jag gjorde det tankeexperimentet (ja, håll det i ditt eget huvud och agera inte på riktigt om du inte vill bli skickad till någon institution ;-)).

Det har också hjälpt mig att få distans även till tankar om att dricka, misstolkar dem inte längre som ett faktiskt sug, inte heller måste jag agera på dem.

Kram alla!

Andrahalvlek
tors, 2021-01-07 - 09:09

Tankar är bara tankar och känslor är bara känslor, och de går alltid över. Och de lyfter inte glaset till munnen.

Du borde väl kunna få lämna ett blodprov på vårdcentralen (VC) så att de kan kolla järn, sköldkörtelhormon, och b-nivåer åtminstone? Ring till VC och fråga. Hos oss kan man beställa tid för att lämna blodprov på labbet, men först behöver du prata med en distriktssköterska eller läkare på telefon för de måste skriva remiss till labbet.

Jag har också haft rätt svår järnbrist, mycket pga riklig mens i klimakteriet under några år. Mitt hb var riktigt bra, över 130, men mina järndepåer var urusla. Det räcker inte att de kollar hb, de måste kolla ferritin som visar hur järndepåerna mår. Andfådd, muskelvärk, trötthet är vanliga symtom, men trötthet är också helt normalt vid alkoholstopp. Det är din kropp som säger åt dig att vila. Så länge du drack kände du inte tröttheten på samma sätt, nu kommer tröttheten som en flodvåg. Sov, sov, sov ?

Kram ?

Soffi
tors, 2021-01-07 - 15:27

Tack AH!
Jag var förberedd på en enorm trötthet nu vid alkostoppet, jag har känt den förut, vet att den är normal.
Men, nej, jag har aldrig förut varit så trött att jag vinglar och inte törs köra bil. Måste kolla upp mina värden.

Det blev hemmajobb idag, skönt att det var första dagen efter ledighet, mest rensa mejl och inget som krävde någon större tankeverksamhet. Sov bort lunchen. Erkänner mig också skyldig till att ha lagt lite arbetstid här på forumet.
Som jag behöver er för att inte släppa målet ur sikte!

Mår något bättre nu.

Ska hasa över till soffan och vila framför en film tills det är dags att sova igen. Ja, jag törs sätta på en film även om det brukar vara förknippat med vin. Vill hellre ha te idag.

Se där! Jag väljer te framför vin :-)

Nykter idag, då är "allt" bra!

Torn
tors, 2021-01-07 - 16:47

Det låter inget vidare.❤️ Men faktum är att jag känner igen det. Jag var också svintrött i början pga helt kass nattsömn. Två dagar (ca dag 7-8) var jag helt yr och konstig. Det kändes som jag var full, fast jag inte var det. Jag tror att det helt enkelt var kvardröjande abstinens. Hjärnan blev förbannand för att den märkte att den inte fick alkohol, och försökte fejka berusning. Det är min teori i alla fall. Riktigt läskigt faktiskt.?

Så mitt tips är också sov, sov och sov så mycket du kan.

Bra kämpat! ?

Soffi
tors, 2021-01-07 - 18:48

Tack Torn! Skönt att höra att fler mått såhär vid den här tidpunkten, det dämpar rädslan. Det kommer att gå över.
Inser att jag har månader av sömnbrist i bagaget. Och så tar jag bort alkoholen.
Jag har tänkt att jag har ju faktiskt inte druckit SÅ mycket det sista, har ju druckit betydligt mer förut. Inte borde väl jag få abstinens i upp till en vecka?
Kan det vara så att ... nej, inte jag väl?
Eller jo, jag har ju blivit äldre :-o . Kroppen behöver mer tid.
Många års missbruk dessutom.

Vilken tur ändå att jag hittat hit igen!
Vilken tur att jag inte behövt krascha hela mitt liv innan jag inser att det är dags!

Det slog mig också nyss att jag under helgen som gick var bekymrad över just torsdagskvällen. Den var högrisk för att dricka av olika anledningar.
Så onödigt att bekymra sig. Det löste sig av sig själv. Risken är noll att jag vill ha något ikväll. Jag ska strax sova.
Lördag kväll har också bekymrat mig som en dag jag måste höja garden och ffa våga säga nej till vin vid middagen när gubben tar ett glas.
Jag ska inte ropa hej än. Men det går väl knappast att ifrågasätta att en som mår så dåligt att hon inte tar sig till jobbet inte heller vill ha vin på helgen.

Utan tvekan har jag färre bekymmer idag än vad jag hade för en vecka sedan. Känns bra!