av Soffi

Se klart
tis, 2021-01-12 - 19:24

Jag tänker att kämpet nu, för det är kämpigt, kommer ni ha tillbaka många gånger om så småningom.
If not now, when? Har nån sagt.
Och det är ju bara korta stunder det går att lura sig med en whisky ett glas. Det slutar inte där.
Nu är en bra tid att sluta! Heja!

Soffi
ons, 2021-01-13 - 05:24

Tack Pixie, Se klart och alla andra som finns här vid min sida, ni gör stor skillnad för mig!

Lycklig! Ja, jag vaknade i natt och kunde konstatera att jag sovit nästan sju timmar, bara varit uppe en gång under de timmarna och det var enbart för att jag drack en massa te innan jag la mig. En stark känsla av lycka landade in!! Den var kort, men ack så värdefull.

Gårdagskvällen blev kort. Jag satte mig i soffan och lyssnade på pod. Irriterades av att tankarna for som bollarna i en nyligen sprucken saccosäck. Jag vill ju lyssna på det här, låt mig vara ifred snälla!
Okej, jag vet, det är så'n jag är, alla dagens intryck tar tid att sortera.
Blundade och lät det vara som det är.
Lyckades nog ändå ta till mig något av podden innan tröttheten kom som en tung varm filt över mig.
Typ kl 19... Slog bort tanken "Men du kan ju inte lägga dig redan" och gick och la mig.

Jag vet ju att det där är precis vad jag behöver. Tid. Tid att varva ner på kvällen, tid med så få nya intryck som möjligt för att hinna sortera dagens intryck. Innan jag gjort det så kan jag inte sova lugnt.
Det är sådan jag är. Och, jag är okej som jag är.

Hur löser jag det här då? Hur ofta finns den tiden?
Det är ju mycket effektivare att ta några glas för att få bort tankarna, jag kan springa runt och fixa hemma medan "avkopplingen" (ruset) kommer, dessutom behöver jag ju då bara sova typ fem timmar för att vara pigg dagen efter.
Jo tack! Det funkar. En tid.

Jobbet. Det skaver. Kanske blir det bättre när jag kan se nyktert på det. Men...
Allt oftare tänker jag på att jag har tjugo år kvar att jobba och det gör mig kall, iskall. Tjugo år! Med ett sådant jobb? Känner mig dessutom gammal och trött.
Ibland har jag lust att kasta min fina universitetsutbildning i soptunnan. Göra något helt annat.
Men vad?
Jag vet verkligen inte.

Att känna sig själv. De sa något på podden igår om att det är väldigt många som faktiskt inte känner sig själva, som inte vet vilka de egentligen är.
Jag är nog en av dem.
Kanske... om jag lyckas få kontakt med den jag faktiskt är och inte bara lever efter mina egna och andras förväntningar och föreställningar om hur jag ska vara...
Kan jag då hitta min plats i livet?

Tja, jag hinner nog inte lösa alla frågor nu.

Det är dags att starta dag 13.

Soffi
ons, 2021-01-13 - 15:34

Jag är en lugn, sansad och eftertänksam person. Jag kan vara glad, blir sur ibland men - arg är en förbjuden känsla.

Fast i morse blixtrade det. Mina planer för arbetsdagen blev sabbade - IGEN!!!
Tur att jag satt ensam på mitt kontor när jag upptäckte det så att ingen oskyldig riskerade att komma i skottgluggen....

Mitt humör har åkt bergochdalbana alltsedan dess.
Tur att jag varit med förr så att jag kan inse att jag kommit till "Fas: Humörsvängningar", kan också kallas "Fas: Lita inte på tanten".

Det är normalt.
Det är okej.
Men faktum kvarstår. Jag litar inte på mig själv idag. Händer det en grej till så vet jag inte hur dagen slutar.

Andrahalvlek
ons, 2021-01-13 - 18:01

Shit vilka ilskna utbrott jag fick, det var så jag själv nästan hukade. På jobbet fick jag mina utbrott också, suck. Sen blev jag en sanningssägare också, ärlig in absurdum liksom. Hade en episod angående min dotters LSS-boende som nästan fick mig att åka och vända upp och ner på hela stadshuset. Tack och lov hiade jag mig. Jag bad om andras åsikt, fick bra råd, och valde sen att se mellan fingrarna.

Nu när jag blir förbannad har jag en coolare approach. Jag hinner tänka ”Orkar jag ta striden? Är den verkligen värd att slåss för? Kan jag ta mig ur det här på ett enkelt sätt?” Men om jag väl bestämmer mig för att ta striden, då bör någon eller några huka eller smita ut bakvägen.

Humörsvängningar är nog den fas jag var minst förberedd på, den förvånade mig verkligen. Och gladde mig oerhört, för även positiva känslor blev ju så mycket starkare ?

Kram ?

Vin Santo
ons, 2021-01-13 - 21:19

Har läst din tråd nu - så mycket bra tankar och fint skrivet ?
Tröttheten kommer jag väl ihåg - men jag minns den som en skön trötthet på något sätt. Har du känt av abstinens? Hur mycket brukade du dricka innan du blev nykter? Skulle vara intressant att veta hur den fördelningen ser ut för oss på forumet. Ligger man över medel i konsumtion? Kanske över 1 SD? ?

Se klart
ons, 2021-01-13 - 22:47

Många tankar av olika dignitet blir det. Skönt är att allt inte måste lösas samma dag.
Jag trodde jag skulle gråta all ogråten gråt så snart jag blev nykter. Men det tog väl 10-11 månader innan jag började. Sen grät jag över vitt skilda saker, mest varje dag,
Hur det nyktra livet blir- det vet vi liksom inte. Iallafall inte på lång sikt. Men fortfarande levs livet en dag i taget. Kram och heja!

Soffi
tors, 2021-01-14 - 06:21

Morgon och tid för tankar och reflektion.
:-) Tycker om och mår bra av den här rutinen :-)
Men först:
AH: Överraskande humörsvängningar, ja jag var också totalt oförberedd förra gången. Skönt att jag igår kunde identifiera vad som händer så att jag kan hantera det bättre ... öh... hantera bättre??? Nja, återkommer till det. TACK! för att du påminner om att även positiva känslor blir starkare! Jag blir genast lättare till sinnet :-).

Se klart: Tack! "Hur det nyktra livet blir- det vet vi liksom inte." Tar med mig det, idag känns det inte alls skrämmande utan väcker nyfikenhet, vad för roliga och positiva saker finns där bakom kröken?

Vin Santo: Välkommen till min tråd! Om jag känt av abstinens? Vilken svår fråga! Jag borde ju vara expert men det är ju så svårt att veta vad som är vad.. Första nätternas svettbad var definitivt abstinens, hjärtklappning likaså. Tröttheten är väl också en slags abstinens. Känslan av att vara full dag 6-7? Jag vet inte, men dj**ligt läskigt var det att ragla som ett fyllo och behöva kolla om man druckit i sömnen. Koncentrationssvårigheter: check. Ändå var jag nästan på väg att svara nej först, jag har ju inte funderat en enda gång på om jag borde ringa 112...
Hur mycket jag drack. "Inte så mycket", *suck*, jo, långt över riskbruk, men det jag menar är att jag tidigare i livet periodvis druckit mer. Nu var det motsvarande ungefär en flaska vin (14%) om dagen plus kanske en sängfösare på det. I December kunde jag dock, om det var dag före ledig dag, börja dricka redan vid typ 11... Har inte full koll på hur mycket det blev då... Men inte jättemycket mer... Tror det delvis är rädslan för att ha tappat kontrollen som hjälpte mig hit till forumet igen.
Jag har en föreställning om att "vanliga" människor tror att alkisar dricker allt de kommer över helt utan kontroll. Jag tror att det är tvärtom, det stora flertalet alkisar är livrädda för att tappa kontrollen. Rätt eller fel????

Tillbaka till dagens tankar och reflektioner.
I går kväll, efter dagens humörsvängningar, tände jag en brasa och gömde mig under en filt i soffan. Litade inte alls på mig själv. Tänk om jag blir arg och får ett utbrott på någon! Eller ännu värre, tänk om jag får så starka känslor att jag "måste" dricka. Bäst att bli hemma.
Tänker på "känslomänniskor" som tillåter sig att visa vad de känner. För en sådan var nog det jag kände och visade igår en liten krusning på vattenytan. Jag däremot befann mig ute på havet i en orkan.
Varför? Naturligtvis för att jag alltid brukar gjuta alkohol på vågorna. Jag är ju inte van att behöva känna, än mindre hantera, det minsta lilla.
Om jag skulle ha skrämt någon igår med min ilska över förstörda planer? Nej, knappast. För det första har jag inte förmågan att visa ilskan jag känner utan jag hade nog uppfattats som "hon blev lite sur" och jag tror inte heller att de skulle ha tyckt att det var konstigt, jag tillåter iaf andra att bli sura över sumpade dagsplaner. Gemene man får ha känslor och visa dem.
Men inte jag.
Varför??
Reflektionen från igår är alltså att den enda som blev rädd var jag.
Om jag nu är inne i fas humörsvängningar, hur kan jag hantera dem bättre?
Vara mer tillåtande mot mig själv? -Jag kan försöka.
Försöka "ställa mig vid sidan och observera"? -Javisst, om jag kan.
Gömma mig under en filt igen? -Absolut, om det är vad som krävs innan jag lärt mig ovanstående.
Dricka? -Ja, förutsatt att det inte är starkare än te eller möjligtvis choklad.

Startar dag 14 - det här blir spännande!

Andrahalvlek
tors, 2021-01-14 - 08:04

För mig har det varit ännu en vana att etablera liksom. ”Okej, nu blev jag skitförbannad igen.” Första gången var det skrämmande, men efter 20 gg mer normalt.

Jag har ett förhållningssätt som jag försöker ta till i stundens hetta: Aldrig agera i affekt. Inte svara på mail i affekt, inte ta diskussionen IRL eller på telefon. Bara lugnt be att få återkomma, och sen alltid sova på saken minst en natt. Det händer magiska saker under sömnen. Saker som upplevdes omöjliga ena dagen kan nästa dag vara plättlätta att hantera.

Kram ?

Sisyfos
tors, 2021-01-14 - 08:08

Fas ”Lita inte på tanten”. Nja, jag vet inte det. Det låter som en lite väl passiv inställning och jag vägrar att tro att vi är maktlösa... jag tror att man kan ha en plan. Man kan ha en plan för hur man ska försöka hantera ”en grej till.” Och man kan ha en plan för hur man hanterar om man inte lyckades med plan 1.
Har du nån att ventilera ilskan med? Den kanske behöver komma ut. Och vad händer när du blir arg, blir du även ledsen?
Jag växte upp i en familj där det var ok att visa ilska, så jag är inte rädd för att bli arg. Däremot var det fullkomligt meningslöst med utbrott av olika slag i familjen och alla kunde inte ha utbrott och gräla samtidigt. Där är jag nu... jag orkar inte gräla, det tar så mycket energi och när man inte grälar direkt hinner man tänka efter mer och inser att det ofta är helt meningslöst. Men ilskan och känslorna drar ju igång och det är kanske viktigt att ta hand om dem på nåt klokt sätt. AH är lite cool tycker jag i sin acceptans av sin ilska och hon stängde inte in den. Jag ilsknade till på en kollega på distans och fick en väldigt blank diskbänk här hemma. Stod säkert och muttrade under tiden, men bättre det än att bråka per mail eller via chat. Jag är ju inte nåt jättefan av AA:s steg där i början, med maktlöshet och högre makter.
Sinnesro bönens innebörd gillar jag dock. Jag brukar hoppa över Gud där i början för jag tänker att det inte kommer nån kraft utifrån tyvärr, utan det är inuti man måste hitta sinnesro att acceptera det man inte kan förändra, mod att förändra det man kan och förstånd att inse skillnaden.
Om man är en person som engagerar sig, så är man engagerad på gott och ont tänker jag. Ibland kan jag bli avundsjuk på människor som bara låter allt passera... men just nu jobbar jag med människor som är engagerade och har åsikter. Det är så mycket roligare. Men det är klart att det skulle vara jobbigt om man fick omotiverade utskällningar... särskilt som jag själv har ganska nära till ilska och inte riktigt står tyst och tar emot om det är omotiverat.
En första del idén där bönen är sinnesro att acceptera det man inte kan förändra. Jag läser in allt möjligt i den delen för jag har lite svårt att acceptera att saker inte går att förändra, men tänker att tid och strategier hjälper. Går det inte att förändra just nu så får man vänta lite och hitta en strategi senare. Packa undan det ett tag... annars äter det upp en. När jag drack blev jag säkert slöare och mindre engagerad. Ibland blev jag också den där ”ältande alkoholisten” som kände sig orättvist behandlad (givetvis var det så) och förde inre dialoger om hur jag skulle gå vidare som jag hade glömt dagen efter. Den offermänniskan är verkligen ingen jag vill vara. Usch! Men jag tror att man måste tala om för sig själv att man duger som man är. Det underlättar ju att ha andra runt omkring som tycker att man är bra, men ett sätt att börja är att fokusera på det man är bra på. Sinnesro... promenera med din podd, det är lite lättare att hålla tankar borta då.
Har du läste eller lyssnat på Echardt Tolle?
Här finns ett litet tips på hur man håller tankar borta.

https://m.youtube.com/watch?v=QnZ83CSVWF8&feature=youtu.be
Och ja, det är svårt jag vet. Men övning ger färdighet.

Vin Santo
tors, 2021-01-14 - 08:58

Jag håller helt med dig och känner igen mig starkt i det där med kontroll och planering. Inte dricka för mycket, får inte synas eller höras. Inköp och påfyllning av förrådet när ingen ser och man inte riskerar få stå till svars. Tror dock att detta släpper när man kommer djupare i sitt missbruk - när man helt enkelt inte bryr sig om någon ser, man inte längre har någon familj kvar att förlora, när alla vänner utom a försvunnit. Då är man nära sista hållplatsen tror jag... Så smygandet kanske visar att vi är på fel tåg men att det fortfarande finns möjlighet att kliva av? Oj va djupt det blev plötsligt :) Ha en finfin dag!

Sisyfos
tors, 2021-01-14 - 10:10

Lät som att jag är en jäkla expert på det där... så är inte falllet.
jag mycket väl kan känna igen mig i att jag druckit mot bättre vetande trots all denna visdom... ibland utan att fatta vad som händer. Men jag tänker att det finns en skillnad i att låtsats att man kan bestämma själv... det är den jag vill åt. Att ha en plan. Att tro att man bestämmer själv. Sen kan man misslyckas, då kan man analysera varför det gick snett den gången. Men att tro eller gissa att det ska gå dåligt, det är som att köra rakt in i väggen. Blir lite mer förlåtande också om man misslyckas med en plan för då är det lite lättare att analysera.

Soffi
tors, 2021-01-14 - 10:34

Vilket engagemang, jag blir rörd och såå tacksam!
AH: Ja, jag kommer väl att vänja mig, men det är otäckt i början.
Aldrig agera i ilska (affekt) är mitt vanliga förhållningssätt. Räkna till 10, låta det bero och ta upp det när jag är lugn - om det fortfarande är en issue. Det funkar fint när känslorna inte är så starka, bedövade av alkohol. Skillnaden är när jag upplever känslorna starkare, då får jag hålla i, verkligen tänka på att inte agera...

Sisyfos: Fas "Lita inte på tanten" står för att jag måste ha beredskap, planer för hur jag hanterar känslorna som kan komma. Det står inte för att jag tänker låta tanten löpa amok helt fritt :-D
Jag är rädd för ilska. Jag kommer från en familj där olika känslor var tillåtna för olika personer. Jag fick inte vara arg. Får ofta "gå bakvägen" för att identifiera: oj, nu känner jag mig rädd - är jag kanske arg? Svårt att förklara...
Men jag kommer ihåg från förra nykterheten att jag plötsligt kunde bli arg. Skitläskigt! Men bra tror jag...
Sinnesrobönen är bra. Men oj så svårt ibland!
Tack för klippet. Ja, övning ger färdighet.

Vin Santo: Mycket tänkvärt!
"Så smygandet kanske visar att vi är på fel tåg men att det fortfarande finns möjlighet att kliva av?"
Får jag redigera lite?
Smygandet visar att vi är på fel tåg, men det finns fortfarande möjlighet att kliva av!!

Kram alla!

Jempa123
tors, 2021-01-14 - 11:48

till 2 veckor!!! Heja dig! Jag tänker att jag dricker mycket för att det är tråkigt annars men att egentligen så är det nog alkoholen som gör livet tråkigt. Det är svårt med känslor överlag, och jag känner verkligen igen hur ens familj format ens beteenden. Jag är ex livrädd för att vara jobbig eller för mycket för min mamma sa alltid att jag var jobbig... men man får ju vara jobbig ibland, och man får vara arg, ledsen eller vad man nu är eller känner. Kram!

Soffi
fre, 2021-01-15 - 07:08

Hur är det möjligt?
...
Jag fick lov att dricka igår.
Bakgrunden är den att jag var och tränade, ja, först tittade jag på andra som tränade och sen tränade jag själv. Efter det blev jag stående och prata ett bra tag. Summa sex timmar ute i iskyla. När jag satte mig i bilen för att åka hem var jag frusen ända in i märgen. A påstod att en whiskey eller två skulle göra mig varm snabbt. Diskussion. A vann: ja, ja ett par whiskey är väl inte så farligt när jag varit nykter i nästan två veckor, synd att "gå tillbaka till start" men, men..
Kom hem och såg verkligen fram emot whiskyn. Måste bara göra det mysigt först och så behöver jag nog något mer att dricka efter träningen. Koka te och tända brasa. Hann få i mig en stor kopp choklad medan teet drog, jag frös ju så!
Mmm sätter mig en stund och väntar på att det ska bli riktigt mysvarmt så ska jag ta min whisky sedan och verkligen njuta av den.
Orkade inte hålla ögonen öppna, hasade iväg till sängen och somnade.
Vaknade mitt i natten - men ... VAD? ... min whisky? Jag glömde!!!
Sjukt att det var första tanken i skallen när jag vaknade mitt i natten...
Men jag är så glad! Vilken tur att jag är en "Ska bara-person" som bara skulle fixa lite innan jag fick mysa.

Jag är alltså inte tillbaka på 0! Jag har klarat två veckor! Stolpe in visserligen, men det räknas också :-).

Trötthet.
Jo, jag är jätteglad att jag inte drack igår och därför kunde vakna nykter.
Men glädjen grumlas lite.
Idag är jag så in i norden trött igen.
Jag har varit uppe och vandrat många gånger i natt. Det kan finnas flera förklaringar.
1. Jag är fortfarande inte återställd efter höstens dryckesrace.
2. Jag hann aldrig koppla av och sortera tankar och intryck i går kväll innan jag somnade.
3. Jag kanske verkligen har taskiga järnvärden eller annan obalans.
4. Eller, den hemskaste förklaringen, jag har kört slut på mig igen och är utmattad. Detta har gnagt i bakhuvudet sedan jul...Gårdagen blev ju isf på tok för mycket.
Vad göra?
1. Bida tiden, hålla mig nykter.
2. "Schemalägg" tid för avkoppling varje kväll. Jag vet verkligen inte var jag ska hitta den tiden. Den finns inte varje dag. Hur f*n löser jag det??? Om jag inte effektiviserar med alkohol och det vill jag inte!
3. Kontakta VC för blodprov. Ja, nu törs jag nog :-). Efter två veckors nykterhet borde b-peth och CDT börja normaliseras, om de skulle få för sig att kolla...
4. ... ... NEJ! Så får det inte vara!

Slutligen: Tack Jempa!

Startar dag 15 med blandade känslor.
Nykter - Allt gott!
Jag är okej som jag är!

Anonym26613
fre, 2021-01-15 - 07:19

2 veckor ???
Varmt te och varmchoklad framför brasan värmer. ? mysigt! Ibland behövs det tur också ?

Sisyfos
fre, 2021-01-15 - 07:52

Underbar seger det där... och gläd dig åt att du är mindre fixerad än vad jag var. Jag hade alla gånger gått upp och druckit mina whiskey där på natten om jag glömt det på kvällen. (Risken för det vore också obefintlig).

Måste även ifrågasätta dig litegrann. Du har inte tid att planera in avkoppling, men kan avsätta 6 timmar för träning ute i iskyla? Måste du titta på när andra tränar? Kan du träna/promenera den tiden istället så att du kan skippa din egen träning och få lite vila?
Du behöver inte förklara dig för mig, men ibland blir man så fyrkantig i sin planering att man inte ser hur man gör. Det är kanske helt nödvändigt, men om jag skulle beordra dig att planera in vila... hur skulle du göra då? ?
Tror inte att det är nån större risk att de kollar alkoholmarkörer och nu har du varit utan så länge så beställ tid tycker jag.
Ha en skön helg nu och häll ut whiskeyn om det går.

Jempa123
fre, 2021-01-15 - 08:13

...i hur hjärnan kopplr på nån slags alkohol-autopilot, det e ju helt sjukt...men jag instämmer med Sisyfos, jag hade inte missat vin om jag hade hällt upp det så heja dig!! Var rädd om dig också, du är den viktigaste personen i ditt liv. Ha en fin fredag!

Kram!

Soffi
fre, 2021-01-15 - 09:50

Mary, ja, te och choklad framför brasan är fantastiskt! Jag behöver verkligen inte något mer utöver det :-).

Sisyfos: " gläd dig åt att du är mindre fixerad än vad jag var". Jag gläds även åt att jag är så mycket mindre fixerad än vad JAG var . För bara tre veckor sedan hade jag inte hunnit få av mig jackan, nej knappt ens skorna, innan jag rusat in för att ta en rejäl whisky, möjligtvis hade jag börjat med ett glas vin istället... Tanken att jag behöver något annat att dricka också hade inte funnits heller. Troligtvis hade jag hunnit få i mig minst fyra glas innan jag kommit till "mysglaset" i soffan framför brasan....
Jag tycker om att du vågar ifrågasätta! Ibland behöver man en knuff för att tänka utanför boxen. Sex timmar var absolut "onödigt" - men det är ju så roligt! Dessutom minst lika lärorikt att se andra träna som att göra det själv. Promenad istf träning. Allting går att förändra, men nej. Mitt "träningsredskap" går inte att stuva undan i garaget...
Beordrad vila skulle kräva minskad arbetstid eller deltidssjukskrivning som det ser ut nu. På sikt ser jag att jag måste byta jobb så att jag slipper pendla över två timmar varje dag. Men det är inte "bara" när jag bor som jag bor. Jag har iaf inte något privat megaprojekt på gång utöver jobb och träning som jag hade förra året. Det är bra :-)!

Jempa: "du är den viktigaste personen i ditt liv"
Tack! Så har jag nog aldrig tänkt...

Soffi
lör, 2021-01-16 - 06:58

Nej, det är inte okej.
Men jag kan inte förgifta forumet med de ramsor som jag egentligen skulle vilja häva ur mig.
Så jag provar ett "okej".
Jag kan inte förändra det faktum att jag drack igår.
14 dagar åt fanders...
Fast, målet är att må bra...
En fylla i januari är bättre än trettioen.
"Bara" att försöka kravla sig upp.