Pixie

För ett år sedan satt jag på samma plats och bestämde mig för att göra ett rejält uppehåll med alkohol. Jag läste, lyssnade på poddar, skrev ner dagar och pratade med min man. Det gick riktigt bra. Ett sug i början som sedan ersattes med ett slags uppvaknande. Redan efter två veckor blev det stor skillnad. Gladare, nyfiknare och piggare.
Men så efter 6 veckor blev vi bjudna på en middag där jag valde att dricka. Blev inte överdrivet mycket men min känsla var att allt var förstört och jag gick tillbaka till samma vanor. Tror jag är lite av en allt-eller-inget-person.
Nu under hösten har det varit tufft. Massa jobb och de aktiviteter som annars ger mig kickar har avbokats pga corona. Har verkligen ökat min alkoholkonsumtion.
Känner mig trött, nedstämd och less på situationen.
Blir så besviken på mig själv när jag ser att andra som drog igång samtidigt som jag, kan fira ett helt år i dessa dagar.

Nu kör jag som jag gjorde för ett år sedan men håller ut. Hoppas jag.

Soffi

Pixie, jag tror nästan att du skriver om mig ;-).

Allt eller inget - det är en av mina utmaningar.

Kommer ihåg att jag läste i någon tråd här för typ ett år sedan att någon tillät sig att fortsätta räkna dagar trots snedsteg. Typ 14-1 om man klarat två veckor men sedan tar "ett" glas en kväll. Ligger inte för mig alls att tänka så, men nu tror jag att det är så mycket bättre än tänka "Jag klarar inte det här, jag skiter i allt".

Ska vi försöka hålla ut tillsammans 2021?

Pixie

Soffi,
Vore så skönt med någon att följa.
Tyvärr är det nog allt eller inget som ställer till det för mig. Storsatsar med ett helt paket. Motion varje dag, extrem kost och ingen alkohol. Det blir för tufft att ändra allt så totalt... räcker gott med denna plan, att inte inte dricka.

Pixie

Kanske årets tråkigaste månad. Men samtidigt en månad med vardag, rutiner och lugn. En bra månad för förändring enligt mig.
Är så trött på allt alkohol-slaskande och alla möjligheter till konsumtion. Det är som att december är en stor vinbox som aldrig kan ta slut. Är så trött och less och längtar efter att ha tråkigt, även om det just är den känslan som är en av mina fallgropar. ?

Stillochstorm

Kan vi inte försöka tillsammans? Känner igen mig i det du beskriver, kolla gärna min tråd ”vinet min vän och min fiende”

Jag har nu varit nykter sen 23 dec och försöker att inte gå all in med extrem kost & träning. Utan övar mig på att vara lagom, äta ”normalt” och träna hållbart.
Jag vill verkligen lyckas hålla i det här. Jag satsar på 90 dagar först för att se vad det gör med mig och hur jag känner efter det. Men fram tills dess, en dag i taget.

Lycka till, vill gärna följa dig på vägen.

Pixie

Stillochstorm, tar mycket gärna sällskap med dig. Låter som du gjort upp en bra plan som jag gärna tar efter. Att öva sig i lagom är nog precis vad jag behöver ❤

BK70

Jag läser trådar här och lär mig så mycket av er!
Jag tänkte på det du skrev. Uppehåll i sex veckor och så alkohol en kväll, så kändes allt förstört. Nä, du lyckades ju i sex veckor. Det är ju väldigt bra, Pixie.

Pixie

Tack KB70. Håller helt med och har själv lite svårt att förstå varför jag är så "allt eller inget".

Ensam1984

Det är många av oss här inne som är allt eller inget, svart eller vit, 0 eller 100... det finns många ord för det. Det är också många av oss som har dålig impulskontroll och har det genetiskt svårare att stå emot. Man kan ha en beroendepersonlighet, depression, utmattningssyndrom, funktionsvariation såsom ADHD (som jag fick reda på var anledningen för mig när jag gjorde en utredning efter mitt första uppvaknande i nykterheten).

Jag tänker så här. I detta sammanhanget är det ändå bra att vara svart/vit, 0/100, allt eller inget - för har man kommit dit vi är. Då man missbrukar alkohol, och troligen är beroende (även om beroendet "endast" är mentalt) så blir det lättare - i längden att avstå helt. Man vet att om man bara tar ett glas så slutar det inte där - för man har en sån personlighet. Man kan använda det som motivation i svåra stunder. Aldrig ta första glaset.

Så.... så länge jag inte tar första glaset så är det lugnt. Då är jag en "inget"-människa :)

Pixie

Jag funderar.
Jag tänker på de personer i min omgivning som inte dricker eller dricker måttligt. Jag ser inte på dem som tråkiga eller nyktra alkolister. Snarare som kloka och hälsosamma personer. Skulle känna mig så stolt att kunna vara en av dem i sociala sammanhang.
Men ändå tycker jag det är svårt.
Vid AW och middagar, att inte vara en del av gruppen... Förstår inte detta, i övrigt har jag inga problem med att gå min egen väg.
Tror tyvärr att jag senaste åren omedvetet valt ett umgänge med folk som har liknande vanor som jag.

Covid är faktiskt inte bara negativt för drickandet. Jag har inget inbokat alls som triggar.

Nu fortsätter jag att vandra på.

My72

Hej!
Är också ett år sedan igår jag skulle påbörja min nyktra resa. Är som flera av er skriver en ”allt eller inget -människa” jag med.
Även om jag inte hållit detta så har jag ändå lärt mig mycket om mig själv det här året. Vad som triggar mig att dricka osv. Har gjort flera stopp under året och har ändå varit mer medveten och haft några fler nyktra dagar än föregående år Iaf.
Är så trött på detta destruktiva beteende alltså.

Tänker också på dem som lyckats och varit nykter i ett år nu och undrar hur man skulle ha känt/mått om man varit med på det tåget.

Jag tänkte påbörja the alcohol experiment med Annie Grace idag. Någon som vill följa med i detta?

/my

anonym32961

God morgon! Då är vi några som krokar arm i varandra och blickar framåt mot ett härligt 2021, vi kommer nog ha lite gupp på vägen men vi har varandra här.

Pixie, bra reflektion om personerna i din närhet. Jag har också tänkt på att de med sunda alkoholvanor aldrig sitter hemma själv och dricker. Som jag gjort.

Se klart

Hej Pixie
Att vara en nykter person går fint :)
Jag tänker på det där du skriver om aw mm, tror att många av oss här är starka men också mkt ansvarstagande. Inte sällan läser jag om människor som känner att de ska leva upp till att vara roliga, se till att det blir fest mm.
Det finns i många av oss en känsla/tvång i det som man får jobba med att släppa. Skippa a-tillfällen i början eller ha en noga uttänkt strategi för hur de där glasen ska pareras. Men framförallt är det ditt liv som går först! Heja dig ?

Pixie

Så rätt Se klart.
Vet inte hur många gånger jag gått på avtackningar och firanden trots att jag egentligen inte vill. Är orolig att den som står i centrum inte ska känna sig sedd och sliter med att skapa feststämning. Trots att jag inte trivs och egentligen vill gå hem.
Fast jag vet inte om det är dessa tillfällen som orsakar mina alkoholvanor, men det är en reflektion och en av de saker som kan vara en fallgrop för mig.
Tror någon annan får ta över som feststämnings-höjare framöver.

My72:
Kul att du också finns med ?

Soffi

Jag har inga problem att inte dricka på tillställningar. Jag har fördelen att jag bor så att jag alltid måste köra bil, och en bilförare ses aldrig som trist för att hon är nykter.

Fast ... jag tar alltid igen det jag missat när jag kommit hem ...
Och jag väljer att vara med på tillställningar allt mindre, det är ju så mycket skönare att få sitta hemma i lugn och ro och dricka, utan att behöva ta den där svängen ut först.

Men jag undrar faktiskt, är det verkligen så att nyktra uppfattas som trista bara för att de är nyktra?
Det ligger nog hos var och en, man uppfyller förväntningar som man tror finns - fast de finns inte där!

Kram!
Och ja, jag håller i och har tom piggnat till lite nu :-)

Andrahalvlek

Skrev ett inlägg om det där med att vara trist och nykter, eller inte, precis inne hos Hagman.

Man har inte roligare än man gör sig!

Kram ?

Se klart

Jag tycker att livet blir jämnare när jag inte dricker. Kanske skulle jag för ett par år sedan betraktat det som ”tråkigare” men upplever det inte alls så. Det är inte så mycket toppar och ångest-dalar men däremot njuter jag massor - kanske mer nu- av god mat tex. Sitter däremot inte i timmar och dricker vin efter maten, utan då hittar jag på något annat. I somras var det mkt trädgård, nu blir det en del tv, men också fix hemma som har behövts länge. Jag har faktiskt aldrig tråkigt!

Se klart

... jo det viktiga är nog att man inte måste tycka själv att allt är uppsidor med att vara nykter. När man kommer till insikt om att jag varken kan eller vill dricka, då får livet bli som det blir. Jag ser inte någon annan väg att gå, eftersom jag inte kan dricka begränsat och det kommer att leda mig ner i dyn, om jag skulle försöka.