Har bestämt mig

Profile picture for user Mamsen

Vill inte dricka alkohol nu.
Har svårt att säga aldrig mer - mest för att det låter så stort... Men idag är det 1 vecka eller 8 dagar (beroende på hur man räknar) sen jag drack ah senast. Insåg nu när jag skriver att det är nog första nyktra helgen på över ett år...känns helt bissart när jag tänker på det! På hur stor del vinet fått ta i mitt liv... blir ledsen när jag tänker på det...

Har inte skrivit så mycket här inne, har mest läst i befintliga trådar. Det finns så mycket klokskap här att jag blir helt uppslukad av att läsa ??.

Just nu äter jag frukost, övriga familjen sover! Det har heller inte hänt på ett tag...
Och jag har redan tagit fram gardiner och kuddöverdrag för att byta bort det sista av julen. Ska nog börja lite smått när jag ätit klart - och läst lite mer i tråden jag fastnat i ?

Hoppas alla får en härlig nykter söndag!

Kram Mamsen ?
(Tack Andrahalvlek för din beskrivning av elefanten, passar även mig helt i hjärtat)

Profile picture for user Andrahalvlek

Varmt välkommen hit! En dag i taget blir många till slut. Huvudsaken är att du verkligen har bestämt dig. Nu är det nog. Nu får det vara bra. Verkligen bestämt dig. Inifrån och ut. Bakdörren stängd, ingespikad. Sen är det bara att köra!

Kram ?

Profile picture for user Rule74

Så bra att du bestämt dig Mamsen! Äntligen ska du påbörja resan till ditt bättre jag, till den du egentligen är bakom all alkoholdimma. Dina barn kommer att märka skillnad snabbt - de är de mest lyhörda och känslosamma att upptäcka om man är påverkad eller inte. Skriv, läs och lär så mycket du kan om varför alkoholen kunde ta över ditt liv på ett oönskat sätt så kommer du till större insikt och önskan att slippa bli manipulerad av detta gift.

Nyfiken på @Andrahalvleks beskrivning av elefanten. :)
Kram

Profile picture for user Andrahalvlek

Elefanten är klok, empatisk, hjälpsam, tålmodig, stark och mån om att hålla ihop flocken. Minns inte mina ord ordagrant, men åt det hållet resonerade jag när jag valde min signatur förra våren.

Kram ?

Profile picture for user miss lyckad

Det är verkligen skönt att vakna tidigt, vara nykter, och ha en hel dag framför sig.Mornar kan vara väldigt vackra med både soluppgång och fågelsång..Kanske lite tidigt än, men snart så..??☀️???

Profile picture for user Mamsen

Tack för era hejarop och pepp!

Idag har jag varit nykter i 2 veckor/15 dagar ?. Det känns bra och rätt, även om man får lite svackor i tankarna ibland.
Min man tog en liten whiskey i fredags kväll, han frågade om det var ok och jag sa att det var det... fast innerst inne tyckte jag inte det...kände mig smått irriterad större delen av kvällen...
Hur ska man hantera sånt här? Hur ska jag tänka? Förstår ju att jag inte kan kräva att han ska avstå all alkohol bara för att jag gör det... men det är svårt..

Kram och återigen tack för era kommentarer ❤

Profile picture for user Andrahalvlek

Lögner tillhör missbruket och ärlighet tillhör nykterheten. Du skulle svarat att du helst inte vill att han tar en whisky, utan att du vill att han är nykter ihop med dig tills du känner dig stabilare. Om ytterligare några veckor eller 1-2 månad bryr du dig inte om han dricker whisky.

Grattis till 2 nyktra veckor!

Kram ?

Profile picture for user Mamsen

Som svar på av Andrahalvlek

Nästa gång!
Är lite osäker på om han riktigt förstår hur illa det varit...
Att jag varit bakfull så många gånger senaste året... och haft flera minnesluckor... han måste ju ha noterat att jag inte tycks ha nåt stopp- förens jag somnade i soffan...
Har svårt att prata om detta... har nog med att förstå det själv..

Kram

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag lever ju inte med någon, så jag har sluppit prata om detaljer med någon. Men jag tänker att om jag hade gjort så hade jag nog pratat om det. Åtminstone i små portioner. Trot eller ej, men män är inga tankeläsare ? Vi kvinnor tenderar att tro det. ”Han borde ju fatta” osv. Nä, det borde han kanske inte alls eftersom han inte har de glasögonen på sig som du har.

För relationens skull tror jag att det är bäst att man pratar om det på ett ärligt sätt. Utan att fronta all misär direkt. Du kan ju säga att du är orolig för ditt drickande, behöver en rejäl paus på tre nyktra månader, och att det känns svårare när han dricker för då blir du också sugen och är nära att hoppa av projektet. Säg åt honom att du säger åt honom när det känns okej för dig att han dricker inför dig, för den dagen kommer snart. Du behöver lite mer nykter tid i ryggen först bara.

Att ta itu med problemet är ingen svaghet, tvärtom. Det är en styrka. Den styrkan och stoltheten växer också med tiden. I början känner man sig usel, som en liten lort som inte ens tål att dricka alkohol, som om man är svag och har dålig karaktär. Så är det inte. Dricker man något som är beroendeframkallande så är risken stor att man blir beroende. Punkt. Samma sak händer om man röker regelbundet, eller gud förbjude tar andra droger.

Kram ?

Profile picture for user Mamsen

Som svar på av Andrahalvlek

Vi har pratat om det. Har sagt vid ett flertal tillfällen att jag nog måste sluta med ah eller ha en vit månad.. Han har alltid varit förstående och så...men de tidigare gångerna har jag inte klarat det. Har alltid fallit för suget..
Fram tills nu. Nu har jag bestämt mig på riktigt - det är inte alltid lätt, framför allt på helgen kommer mycket tankar..

Men du har helt rätt, Andrahalvlek, jag måste prata om det. Kanske i små portioner..

Kram

Profile picture for user kvinna 38

Grattis till ett bra beslut!

För mig var det lite annorlunda då min man krävde att jag slutade. Även om jag själv verkligen ville sluta så var det först då jag verkligen bestämde mig. Jag bad honom då att ta bort all alkohol hemma och att inte dricka hemma. Han dricker nu i princip aldrig, bara på fest (och det är ju en sällanhändelse numer).

Jag har aldrig öppnat mig helt för honom. Tror det skulle skada vårt förhållande mer än jag redan gjort.

Hur som, utan honom hade jag inte klarat det.

Kram

Profile picture for user Mamsen

Det känns verkligen som ett bra beslut.
Hur länge har du varit nykter @kvinna 38?
Jag försöker tänka lite mer här och nu, men det är svårt ibland..tankarna skenar gärna framåt.. - hur ska det bli i sommar? Hur ska jag agera vid nästa fest/middag osv... Nu i dessa tider kan man ju heller inte träna på sånt. Men det ger sig nog, med beslutsamhet och bra strategier. Ska bara fundera ut de först!

Kram

Profile picture for user Ankie

Som svar på av Mamsen

Jag förstår din känsla, det är sjukt vilken kontroll A kan ta över ens liv. I flera år har mitt liv kretsat kring när jag kan dricka, vart jag skall gömma det, hur jag ska se till att det finns tillräckligt över helgen och framförallt på söndagen då bolaget var stängt. Så mycket jag gjort som jag ångrar, så många helger jag haft med min familj där jag knappt mindes vad för film vi sett. Jag får ångest av att bara tänka på det. Jag har varit utan i 6 dagar, för mig är det länge och jag mår så mycket bättre. Den största skillnaden är energin, jag är inte trött, helt otroligt ? Hejja dig och alla andra som kämpar!! Och bra att städa ut julen nu, det var på tiden, gjorde nämligen detsamma idag ?

Håll i och håll ut, kram ?

Profile picture for user miss lyckad

I början av nykterheten kan man vara som skörast..Därför jättebra om du inte behöver träna på olika sociala tillställningar, eller mannens drickande än..Hjärnan som är alkoholberoende hoppar gärna av projektet nykter..Men själva Mamsen vill sluta..Innan jag förstod sammanhanget så hann jag misslyckas många gånger..Det fanns ju tusen skäl till att dricka=förändra sin sinnesstämning..Men skälen att vara nykter bör man själv göra klart för sig..Skriv ner dina vinster om du inte redan gjort det..Det gav mig mycket styrka att avstå i början..Mitt största skäl var att vakna Nykter.???.Inte bakfull, med dåligt samvete..Därmed också vara en finare och mer stabil mamma..❤️

Profile picture for user Mamsen

Mer komplicerat det här än man först kan tro...hur allt hänger ihop med beroende..
Att lista sina positiva skäl att vara nykter låter som en bra idé! Att vakna utan att vara bakis eller ha dåligt samvete kommer helt klart stå högt på min lista!

Kram ?

Profile picture for user Torn

Hej! Jag såg att du hade skrivit i VaknaVackers tråd! Hon ligger någon vecka före mig och är alltså min förebild.? Det var hon som fick poletten att trilla ner hos mig med att att tänka positivt och inte älta sådant som inte går att göra något åt. Allt blev så mycket lättare då. Det är bra att ta rygg på henne!

Förresten, det här med att det är jobbigt att se när ens partner dricker. Det var likadant för mig i början, jag hade fullt stöd från min fru från första stund och jag bad henne att inte dricka när jag såg det+ att inte ha några flaskor synliga. Så hon ställde ev alkohol i ett låst skåp i källaren och drack bara så jag såg det, om det var ok för mig. Det var till stor hjälp i början, i ca 1 månad. Sedan var det inga problem för mig att se henne dricka sitt vin. Så tveka inte att berätta hur du känner, de som inte har några problem med alkoholen kan ha svårt att fatta hur svårt det är med sug osv.

Återigen, välkommen hit och skriv så mycket du orkar, det hjälper en mer än vad man tror.

Kram ?

Profile picture for user kvinna 38

Hej igen! Jag har varit nykter i 5 månader.

För mig har det varit bra att det inte varit så många övningstillfällen i början. Då kan man bygga upp en egen trygghet i nykterheten. Slippa lockas och längta som man gör i början. Nu har jag inga problem med att säga nej. Men andra gånger jag har slutat har det inte fungerat för jag också ville vara med på det roliga.

Jag förstår vad du menar med att det är svårt att ta en dag i taget. Men det kan man också öva på. Slå bort tankarna om framtida fester och bara tänka på att idag är jag nykter v

Profile picture for user Mamsen

Ska prata med gubben i veckan, så vi förhoppningsvis är överens innan helgen! Tror egentligen inte att det kommer vara några problem, är säker på att han kommer förstå... men ändå känns det jobbigt. Det blir ju som att man blottar sig, sina svagheter... Det brukar vara jag som är den "starka" annars i vårt förhållande - men tror också att det kan ha bidragit till mitt ökade ah intag faktiskt... ett enkelt sätt att slappna av på..

Härligt att du verkar ha ett bra stöd av din fru! Ska läsa ikapp mig lite i din resa också ?

Kram ?

Profile picture for user Mamsen

Har rätt nyligen börjat på ett nytt jobb, hunnit jobba ca 1,5 månad. Det är ett längre vikariat, så går på upplärning och rätt snart så kommer jag få klara mig själv. Det löpande börjar sitta nu men nu ledningen bestämt att vi ska börja med en ny slags rapportering. Det är väldigt mycket siffror och underlag som ska hämtas ut från systemet och sen är det ändå meningen att man ska sätta massa manuella formler i Excel... höll nästan på att bryta ihop idag på en genomgång (tur det sker digitalt) då det känns helt övermäktigt... Det var inte det här jag tackade ja till när jag tog jobbet.... Vill alltid göra ett bra jobb men vet faktiskt inte om jag klarar av det här momentet...?.

Som Andrahalvlek brukar skriva - det här är en känsla jag brukade dricka vin på... hade det funnits hemma hade jag varit illa ute ikväll...

Kram ?

Profile picture for user Andrahalvlek

Be att få en skriftlig manual och sen övar, övar, övar du. Att du inte fattade på genomgången kan lika gärna bero på den som höll i genomgången. Och om inte mottagaren förstått är det alltid i grunden avsändarens fel.

Alla är inte duktiga pedagoger. Jag är väldigt noga med att endast låta mina pedagogiska kollegor ta sig an våra nykomlingar. De andra kan göra mer skada än nytta. Grunden till att vara pedagogisk är att man gillar att bli förstådd, att man gillar nykomlingar, och att man har förmågan att bryta ner varje instruktion i småbitar på ett åskådligt sätt. Långt ifrån alla som har de skillsen.

Kram ?

Profile picture for user Mamsen

Det behövde jag verkligen nu ❤.
En stor del av problemet är stackarn som lär upp mig inte heller riktigt har koll på hur det ska göras, då det är helt nytt.. Men jag ska göra mitt bästa, försöka skriva en egen manual och som du skrev - öva, öva och öva! Den här känslan av att nåt är övermäktigt på jobbet känns hemskt...
Kram ?

Profile picture for user Mamsen

Känner mig så ensam i allt detta... Kan inte riktigt prata med min man om min nykterhetsresa... vet egentligen inte varför... Tror inte riktigt att han förstår, eller vill förstå?, hur alvarligt det har varit.
Det blir lite som den rosa elefanten i rummet - och jag vill inte ha det så.. Jag vill att ska kunna prata om allt. Men vårt förhållande har inte varit bra på rätt länge nu, om jag ska vara ärlig. Vet inte i vilken ände jag ska börja riktigt..
Vi kan inte ens sova i samma rum, för han snarkar så extremt högt. Han har en sån mask när han sover, som tillför luft, men den ruckar han hela tiden på i sömnen så det låter ännu värre.
Känns som vi bara glider ifrån varandra..får jag inte med honom på den här resan är jag rädd att det är kört..
Det är så ledsamt att känna sig ensam fast man är gift. Inser att den här känslan har kommit nu, efter jag slutat med a. Eller så är jag bara mer mottaglig för den.

Usch..känner att tårarna bränner innanför ögonlocken... Vill inte sitta här i soffan och gråta när gubben kommer ut från toan direkt...

Är väl lika bra att gå och lägga sig, får se om jag får sova nåt. Hoppas på en bättre dag imorgon.

/Mamsen ?

Profile picture for user Sisyfos

Nu är det många känslor på gång. Jag tänkte börja med jobbet. Var ärlig där också om det känns svårt. Som AndraHalvlek skrev, öva och tänk att du kommer att klara det. Varför skulle du inte klara det? Lär dig en sak i taget. Fråga tills du har fått hjälp. Vi är lite för dåliga på att visa oss svaga och det är ett stort problem, för för det mesta skulle saker gå mycket lättare om man vågade fråga. Det är inte ditt fel om det inte går in direkt. Och nu var ni flera som skulle lära er. Du är ny, dra nytta av det och fråga tills du får svar. Med största sannolikhet har du lärt dig svårare saker än det där tidigare. Så bort med känslan otillräcklighet, in med tilltro till din egen förmåga, jävlar anamma och kulet i utmaningen.
Oj oj oj vad jag har gått igenom känslor angående sambon både när jag druckit och varit nykter. Lägg undan dem ett slag och fokusera på dig och dina behov som du kan tillfredsställa själv. Ett tag var jag SÅ arg på allt han gjorde. Hade mycket väl kunnat bli separation och då hade jag behövt fokusera på det istället för på mig själv i nykterhet. Det är jobbigt att känna sig ensam i ett förhållande. Det är jobbigt att ha behovet av att bli tröstad och omhändertagen och leva bredvid någon där det inte händer. Min sambo och jag börjar kanske hitta tillbaka igen men det har tagit tid. Vad tycker du om hos din man?
Jag har gjort två nykterhetstesor (minst) på egenhand. Han är glad att jag inte dricker nu, så mycket vet jag. Jag har haft lite svårt att prata om det själv eftersom jag inte har förstått mig på mig själv. Vill heller inte prata om det med någon som faktiskt inte har varit där. Det finns så mycket förutbestämda bilder som jag avskyr att placeras i. Som de andra skriver så kommer du troligtvis inte att bry dig om han dricker måttligt efter ytterligare ett tag. Det som dock händer ofta är att man jobbar och tänker väldigt mycket på sig själv och sina känslor under en period. Partnern är inte med på tåget utan blir kvar. Det går att hantera kanske i efterhand. Ett livsavgörande beslut i taget kan räcka tycker jag. Många av känslorna är ens egna och ska inte projiceras på partnern. Så ge det lite tid. Tror att jag och min sambo haft månader av dåligt, sen börjar man sakta gå tillbaka till de ömhetsbetygelser man hade tidigare. Se partnerns fina egenskaper och förstärka dem. Sakta men säkert kan man hitta tillbaka, men just nu tycker jag att du ska få vara i fokus! Du och dina behov. Vad behöver du? Om du behöver tröst, säg det kanske om det fungerar så hos er.

Profile picture for user Mamsen

För ditt inlägg! Det är verkligen mycket känslor i omlopp just nu - hos mig. Och det är det jag får fokusera på, att det är mina känslor, i min resa.
Vi pratade lite sent igår kväll, inte den bästa tiden för ett sånt snack, jag vet... och det gick väl inte jättebra heller... Vet inte om jag söker efter nåt han omöjligt kan ge mig? Eftersom det här är min resa och inte vår? Jag vet inte...
Han gick i alla fall med på att inte ta nån whiskey på ett tag, tills det har gått lite mer tid. Så det är väl bra.

Får se hur den här dagen och helgen blir nu...

Mamsen ?

Profile picture for user Mamsen

Vi pratade lite i morse (så mycket man hinner med med barn i huset) och det visade sig att han trodde "problemet" var löst i och med att vi inte köper hem vin mer... Men tror att det gått fram nu att det är egentligen det minsta problemet, att jag har en resa att gå igenom som tar tid. Ska inte säga att det känns helt bra än, men bättre i alla fall!

Har sovit uselt i natt, så behöver hålla mig sysselsatt för att inte fastna i negativa tankar.
Har städat tonåringens rum, gjort en kakdeg som nu vilar i kylen och ska strax sätta en bröddeg på jäsning ?.
Hade velat komma ut på en promenad men det är för kallt idag. Det ser så skönt ut ute, solen skiner och det är hyffsat vindstilla. Får se om temperaturen blir lite bättre på eftermiddagen.

Hoppas ni alla har en härlig, nykter, lördag ?

Mamsen ?

Profile picture for user Mamsen

Min man föreslog att jag skulle kontakta vc för att prata med nån kurator eller liknande.. Men jag känner i hela mig att jag inte vill det! Vill inte att det ska stå i nån journal att jag haft problem med alkohol! Är livrädd för det faktiskt!
Tänk om det leder till en orosanmälan till soc?!

Hur har ni andra gjort och resonerat kring detta?

Kram Mamsen ?

Profile picture for user Sattva

Förstår din ambivalens för att gå o prata med någon. Jag själv undviker den offentliga sjukvården av just integritetsskäl. Nu jobbar jag själv i organisationen i kommunen där jag bor, så för mig känns det helt otänkbart att söka hjälp där. Jag vet inte hur de tänker kring orosanmälan etc. Det är väl om du berättar om situationer där barnen varit i fara. Eller om det är våld inblandat. Psykisk ohälsa i sig är otroligt vanligt. I min kommun är det var och varannan person (ffa födda på 70- talet av någon anledning)som söker för stress och utmattning. Många får samtal med psykolog. Andra blir erbjudna att gå i stresskola eller utmattningsskola i grupo, och får grundläggande verktyg o kunskap. Vet inte om detta inlägg öht är till någon hjälp...

Profile picture for user Torn

Du har ju forumet. För min del, och för många andra har det räckt med att skriva, läsa, fråga och ventilera allt mellan himmel och jord här. Du kan ju börja där, det kan räcka.

Kram

Profile picture for user Mamsen

Tänker också att jag nog kommer rätt långt med forumet. Men vill ju inte berätta om det för min man, det måste få vara min frizon i allt detta.

Det har aldrig varit någon situation där barnen eller ens jag själv, varit i fara.
Somnade i princip alltid i soffan på småtimmarna.. så mest mitt eget mående som påverkats.

Kram ?

Profile picture for user Mamsen

Igår kväll tittade jag på de två första dokumentärerna om Pia.. har ni sett de?
Gick och la mig en stor känsla av tacksamhet.. För att jag har tak över huvudet, mat på bordet och en trygg familj. Man få ett annat perspektiv på sina egna problem efter dessa filmer, helt klart sevärda. Ska se om jag hinner titta på den sista idag.

Kram ?

Profile picture for user Tofu

Jag och min man hade en större och djup konflikt. Dagen D kom där allt brakade loss. Då bad jag honom gå till psykolog för jag inte orkar med den tystnadskultur vi befann oss i.
Han gick dit helt uppriven och det blev en orosanmälan.

Soc pratade med min man men inte med mig. Man bestämde att det skulle bli en utredning och vi skulle ha ett första möte tillsammans allihop. Det bedyrades att fokus var barnen och första mötet skulle enbart informera om processen.

Väl där pratar en alkoholexpert med mig inför man och barn om vilket stöd jag kunde få i min alkoholism. Detta gör han via monolog som pågår i 45 minuter.
Jag tampas än i dag med detta. Känner mig orättvist behandlad och helt överkörd. Stämplad utan att bli hörd inför min familj.

De skulle återkomma med stöd och input efter att de gjort sin utredning. Jag vägrade samarbeta och träffa dem under processen (är en envis jävel om jag känner mig felbehandlad?).

De skulle komma med ett utlåtande efter att ha gjort sin utredning. Det har nu gått 7 månader och jag har vare sig fått ta del av det som skrivits (finns i mina filer) eller fått besked om utlåtande trotts att jag både skriftligt och muntligt bett om det.

Konklusionen / min personliga åsikt är utifrån mitt egna privata fall. De bidrar inte med något. Egentligen inget att oroa sig för heller. En instans som är byråkratisk och inte leder till en lösning. Säg så lite som möjligt om du hamnar där och ta allt med din psykolog istället. Håll fokus på målet, dvs välmående familj och skit i byråkratin. Klart de måste finnas. Det finns fall som måste fångas upp..

Psykologer är tvungna att socanmäla om det förekommer alkohol/våld om man har barn. Däremot har soc en rådgivande funktion och således tandlösa om du själv inte är intresserad av dem utan snarare vill gå annan väg.

Har man pengar så skulle jag inte vänta på kommunen. Dra igång det hela själv då deras process är byråkratisk och tar tid... Du måste ju inte berätta för psykologen om hur alkoholen har påverkat din omgivning i första led heller. Du kan ju fokusera på dig själv istället så kanske du undviker orosanmälan? Får du en så lägg så lite krut på den som bara går och fokusera på välmående. Se dem som ett extra lager som ingår i processen för att komma ut på andra sidan.

Att avsky den processen kommer säkert göra att man inte tar det där glaset även om man är supersugen = inget ont som inte har något gott med sig.

Profile picture for user Mamsen

Vad du varit med om!?
Det är ju precis det som jag är orolig för, och din berättelse stärker mig i övertygelsen om att jag klarar mig bra med det här forumet!

Får jag fråga hur er relation är nu? Hur har barnen tagit allt?
Ska läsa lite i dina trådar - men har du klarat av att bli nykter efter det där mötet?

Kram ?

Profile picture for user Tofu

Som svar på av Mamsen

Barnen var kloka i allt detta. De svarade tydligen snällt på frågor och sa att de enda de ville var att jag och maken skulle reda ut vår "skit" som de uttryckte det.
Jag har inte gått i självförsvar och sagt att de står dem fritt att säga vad de vill till vem de vill och även få stöd om de så önskar. Båda har tackat nej till psykolog. Har försökt men de anser snarare att allt handlar om att jag och maken ska ta hand om vår "skit".

Egentligen en klok tolkning... De ser ju att vi jobbar på det men att det briserar emellanåt. Försöker förklara att så är livet. Det viktiga är fokus på målet. Äldsta gillar inte att vi gått i terapi. Han tycker de enbart kostar pengar ?. Att vi bara borde prata med varandra istället...

Mycket ligger just där. Vi är två olika personligheter. En utåtagerande och en inåt. En med otrygg ambivalent anknytningsstil och en med otrygg undvikande (googla anknytningsstil så hittar du). Dessa två har problem att förstå varandra kan jag lova.

Vi vill väl och det går framåt. Skulle säga att allt är bättre. Det var verkligen åt pipan för 7 månader sedan. Det svåra är för båda att öppna sig fullt. Vi har så olika infallsvinklar om vad som hänt. Det har varit så låst så länge.

Kan jag ge ett tips så är det var ärlig. Säga precis som man känner och försök se bådas synvinklar. Sätta sig in i psykologiska termer så man mer förstår sig på hur komplexa vi människor faktiskt är. Massor är just missuppfattningar och olika tolkningar. Där gäller det att ha tålamod så man tillslut kan förstå varandra. Vi är på väg men visst kommer fortfarande hack på vägen... Vi har inte fått ett diplom i relationsbyggande ännu men är väl en bit på vägen ?

Profile picture for user Mamsen

Nu är det 3 veckor sen jag slutade med a. Det känns bra, att det var rätt beslut i rätt tid. Men det känns samtidigt lite vemodigt...antar att det hör till resan, att man går igenom lite av en sorgeprocess.

Har funderat lite på det här med beroendepersonlighet - och det är verkligen vad jag har.. allt eller inget! Men länge var det annat än a - typ antingen inget snacks/godis alls eller hela påsen. Eller att jag avstod i sällskap med andra (för att jag försökte gå ner i vikt) för att sen smygäta/hetsäta när ingen såg...

För snart 2 år sen gjorde jag en gastric sleeve operation. (Vilket innebär att ca 75-80% av magsäcken tas bort). Har underfunktion i sköldkörteln, hypotyreos som gjorde det extremt svårt att gå ner i vikt.
Jag har nu ett normalt bmi och har på så många sätt fått mitt liv tillbaka.
Sen kom Corona, med permittering och hemarbete... dagarna flöt ihop, hade väldigt lite att göra på jobbet- det kändes nästan som att det var helg jämnt. Helt plötsligt tyckte jag det var ok att ta ett glas vin mitt i veckan...och där var bollen i rullning.. Har nog druckit mer vin på ett år, än vad jag gjort sammantaget under hela mitt vuxna liv. Fick lätt i mig mer än en flaska, har haft flera minnesluckor, vaknat med ångest och darriga händer...

Inser ju att jag gjorde det klassiska - bytte ett missbruk mot ett annat.
Men är faktiskt stolt över mig själv att jag tog tag i det och slutade för 21 dagar sen ?.

Profile picture for user Andrahalvlek

Visst är det vanligt att byta ett missbruk mot ett annat. Just vid GBP är det inte ovanligt att man kan få problem med alkohol. Eftersom magsäckens yta är minskad kan alkoholen slå väldigt hårt också. Så du har verkligen tagit ett viktigt och bra beslut - och du har varit jätteduktig!

Kram ?

Profile picture for user Mamsen

För ditt stöd ?. Det betyder verkligen mycket ska du veta!
Känns så bra att kunna ta rygg på er trygga, nyktra, personer här inne!

Kram ?

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Jag läste precis en artikel om hur det fanns förhöjd risk för alkoholmissbruk bland individer med gastric operation! Har du sett den? Jag började spekulera då att beroendet finns kvar och man bara byter ut den...
Själv tror jag att jag har ett sockerberoende. Vin har socker också.

Men alla dagar i veckan väljer jag socker istället för A

????? / Mary

Profile picture for user Mamsen

Den artikeln men vet det sen innan. Jag föredrog vin med så låg sockerhalt som möjligt och kan inte äta godis t ex så sockerberoende är jag i alla fall inte...
Det har dels med den förändrade anatomin att göra och dels att man byter ut ett beroende mot ett annat.
Problemet är att det kommer smygande, man flyttar fram sina gränser successivt... och tillslut är det kört...
Men nu är jag på dag 22 och det känns väldigt bra ?

Kram ?

Profile picture for user Mamsen

Är på dag 24 ?. Känner att jag har mer energi och ork nu, trots att jag sover lite sämre igen. Men hoppas det rättar till sig med sömnen snart.. drömde nåt konstigt i natt, kommer inte ihåg vad utan har bara en känsla av att det var konstigt.. Men har förstått av er andra här att det är vanligt med märkliga drömmar i perioder!

Märker att jag ibland får nåt slags flyktbeteende när det kommer till lite jobbiga saker.. både privat och på jobbet - att jag har en tendens att skjuta det framför mig. Men nu de senaste dagarna har jag faktiskt inte gjort så, utan tagit tag i saker direkt - så otroligt skönt!
Mer sånt vill jag ha ?

Profile picture for user Se klart

Jag tror drickandet för många av oss har varit en blurrig plats dit man kan förpassa dåliga samveten. Dvs man är i ett tillstånd där det inte känns jobbigt att man skjutit upp, glömt eller skippat.
Efter en tid nykter inser man liksom att det inte finns nån blurrig plats, där man kan ”vila” från att tänka på sånt man borde. Allt är samma- klarhet. Då är det lika bra att ta tag i grejerna. Jag blir bättre och bättre!

Profile picture for user Mamsen

28 dagar, snart 1 månad, har det hunnit bli! Känner mig faktiskt lite stolt över det - den här gången klarade jag det! Blev faktiskt förvånad att det redan gått 28 dagar, men just nu flyger tiden iväg på nåt sätt.. tror det här mycket med nya jobbet att göra.
Om bara några veckor kommer jag vara ensam i min tjänst och på måndag ska jag börja ta telefon... blir stressad av detta men idag ska jag sätta mig och försöka göra nån slags mindmap, för att strukturera upp alla olika delar så jag förhoppningsvis får en röd tråd och en förståelse för hur allt hänger ihop.

Märker att jag inte är lika kvällstrött längre (läs jag har lättare att förtränga tröttheten) vilket gör att jag sover för lite... måste lägga mig tidigare!
Tycker om den här stunden på helgmornarna när bara jag är vaken/uppe... en bra tid att samla tankar och energi för dagen tycker jag.

Idag blir det lite jobbpyssel och sen övningskörning med sonen. Hoppas ni alla får en fin, nykter, söndag!

Profile picture for user Mamsen

Tänk att imorgon firar jag 1 månad?. Det känns stort på nåt sätt, en milstolpe!
Har hittills haft mest behov av att läsa i forumet, än att skriva själv. Har verkligen sugit åt mig som en svamp! Måånga lästimmar har det blivit! Det är på ett sätt en tröst att veta att man inte är ensam...att det finns andra som går/har gått igenom precis samma sak. Man får en känsla av hopp, att det här klarar jag!

Nån mer som såg Fråga doktorn hälsa ikväll på SvT 1? Har precis sett det på play nu.. Han beroendeläkaren hade jag lite svårt för på nåt sätt.. Hade hoppats på lite fler berättelser ur livet, helst även från ett kvinnligt perspektiv.. Men det är väl svårt att hitta personer som vill prata om detta antar jag.. Bra att det tas upp i alla fall!

Måste masa mig i säng snart, klockan ringer 5.30 imorgon bitti..
Ska läsa lite här först bara ?

Profile picture for user Andrahalvlek

Alla vittnesmål behövs. Så fort någon kan ge alkoholism ett ansikte så bryts stigmat litegrann. Varje gång finns chansen att någon känner igen sig och söker hjälp.

Den stora frågan om varför det är så svårt att få hjälp är fortfarande obesvarad. Psykiatrin och missbruksvården är verkligen katastrofdålig. Det är bara de allra mest sjuka som får tid, istället för att lägga kraft och resurser brett i början när det är lättare att komma till bukt med problemen. Skulle kosta lika mycket sannolikt - och skona mänskligt lidande.

Grattis till första månaden som nykter! ?????

Kram ?

Profile picture for user Sisyfos

Bra jobbat med 1 månad.
Hehe här sitter vi i ett anonymt forum och funderar på varför det är så svårt att ge beroendet ett ansikte. Jag tänker att det kan vara lättare för ”kändisar” ibland. De har varit kändisar och beroendet är en del hos dem. Jag har en kompis som jag blir riktigt irriterad på. För länge sen berättade jag om en vän jag hade som var lite hypokondrisk. Den irriterande kompisen refererar alltid till hen nu som ”hypokondrikern”. Hen är så mycket mer än det. Jag tänker att det är lite därför.., man vill inte bli reducerad till just den brist man uppvisar. Så att outa sig för människor som har sett andra positiva sidor eller här på forumet för den delen när man äger sin bild är en sak. I övrigt känns det svårt just för att det är en del man inte är så stolt över.

Profile picture for user Mamsen

Ja idag "firar" jag en hel månad med att beställa garn och virknål ??. Har tänkt på det länge faktiskt att jag skulle vilja lära mig virka/sticka. Så nu slog jag till! Hoppas det hinner komma innan helgen ?.
Såg att flera här verkar köra med det som lite tidsfördriv. Har sett att det finns en del nybörjartips på nätet, och lite kanske man kommer ihåg från syslöjden. Nån som har nåt tips på nått bra klipp på Youtube kanske?!

Tycker vardagarna flyger fram just nu, mycket att göra på nya jobbet. Men det är bra - då orkar jag inte tänka så mycket på vin!
Apropå vin - jobbet skickade hem en AW påse till alla, som vi ska använda nästa fredag. Digital AW då såklart! Men den innehöll två små vinflaskor, en med alkohol och en utan... Störde mig direkt på att de skickar ut ah till alla... vill inte ha den där flaskan här hemma! Funderar starkt på att kasta den imorgon...så man inte riskerar nåt när helgen kommer! Är absolut inte sugen nu! Men jag vill inte utmana mig så här tidigt.. vet ju att fredag kvällar är värst..!

Profile picture for user Andrahalvlek

Man ska inte ha alkohol hemma, det är bara onödig frestelse. Tillfället gör tjuven.

Jag lärde mig virka och sticka efter min första utmattningsdepression 2007. Sen har det följt med mig i perioder. Svinbra återhämtning för hjärnan. Och det är omöjligt att scrolla på mobilen samtidigt ? Just nu stickar jag en mössa, med sådan där reflextråd i så att jag syns i mörkret.

Kram ?

Profile picture for user Mamsen

Att slänga den faktiskt! Ska be gubben göra det imorgon bitti.

Fick hem garn och virknål idag, så roligt! Men svårt att få det jämnt ?. Ska göra ett nytt försök imorgon, längtar redan!

Profile picture for user Andrahalvlek

”Trycket” sätter sig i händerna med tiden, men det krävs MYCKET träning. Det är bara att prova, repa upp, prova igen. Ibland stickar och virkar jag enbart för sakens skull liksom. Jag har virkat en jättestor rund filt av massa restgarner och ett helt gäng med olika ”blommor” som jag sedan virkade ihop till en annan filt.

Slutresultatet är inte viktigast för mig, det är vägen dit. Själva skapandet. Jag frispejsar alltid, hittar på mina egna varianter. Mönsterstickning och sådant avancerat har jag inte tålamod med. Sen flera år tillbaka stickar jag mest. Raggsockor är roligt, men det är pilligt att få till hälen. Just nu håller jag på med en reflexmössa, som jag hoppas ska passa mig själv faktiskt. Annars får dottern den.

Kram ?

Profile picture for user Mamsen

Har läst en del att några tänker mycket på om/hur de ska berätta för bekanta eller arbetskollegor, att de slutat med A. Min spontana reaktion på det är - varför ska man göra en "grej" av det? Man pratar väl inte om motsatsen heller? Jag menar, är det inte bättre att bara låta det märkas efter hand?

Det jag däremot har märkt med mig själv, är att det blivit viktigt för mig att påpeka för andra att jag faktiskt har alkoholfritt i glaset! T ex om jag lägger upp nån bild på fb- så skriver jag nånting med alkoholfritt i texten. Eller hemma en fredagskväll, så vill jag gärna säga högt så barnen hör - häller du upp ett glas av det alkoholfria bubblet? Vet inte om det beror på att jag inte pratat med barnen om detta...men vill inte att de ska tro att jag har A i glaset...

Har haft lite vinsug i helgen. Det kom en kort stund och det var mest som en känsla av sorg...jag saknar den där avslappningen som 1-2 glas ger...
Men har ju börjat virka nu och det ger faktiskt också en slags avslappning - så den ska jag hålla fast i!

Måste snart masa mig i säng.. ny jobbvecka börjar imorgon!

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Ja, varför ska man berättar..? Om man behöver tänker jag. Jag var/är tvungen att säga det högt så jag tror på det. Speciellt i början. Men skulle inte göra en sak av det på jobbet. Bättre att bara vara nykter på en AW än att prata om det. Fast just nu sker inte så mycket festande pga Covid, så har inte behövt ens tänka på det.

Jobba på Mamsen! Du gör ett kanonbra jobb ???

Profile picture for user Mamsen

Har börjat med veckobudget och det har gått riktigt bra nu i februari (första månaden). Ett av målen är att dra ner väldigt mycket på shoppingen och betala av en del skulder till tex klarna. Men vad hände idag??! Som att alla spärrar försvann och jag klickade typ hem allt jag såg... Blir både ledsen och besviken på mig själv, nu känns det som att jag förstört min fina start... Såklart går det ju att skicka tillbaka det sen, men vet med mig att det är svårt när man tycker att kläderna passar...
Men måste styra upp detta nu, innan skulderna blir övermäktiga..
Att man är en beroendepersonlighet blir ibland så himla tydligt...

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Det där är så lätt hänt ?
Jag har köpstopp och förra veckan gick jag och köpte en örontermometer. Den visade olika temperatur beroende på öra så jag gick och lämnade tillbaka den. Kändes så bra när jag fick skriva i min bullet journal att jag klarat av hela månaden.
Så jag tycker du kan skicka tillbaka. Du behöver inte ens prova på. Du kommer att vara nöjd. Tänk att om 6 månader är kläderna redan gamla. Bättre att vara fri från skulder istället ?

Kram ?❤?

Profile picture for user Mamsen

Känner mig lite nedstämd ikväll.. Vet inte riktigt varför.. eller jo det vet jag ju egentligen..Det är ekonomin som tynger lite, och även stressen/pressen över nya jobbet. Men det är bara att ta nya tag och göra sitt bästa. Ska sova nu och hoppas på en bättre dag imorgon - trots att jag ska till tandläkaren...

Profile picture for user Mamsen

Ja... drack vin både igår och idag... Ett medvetet val...kändes ju som att jag har nog inga problem- det är lugnt, bara jag/Vi håller oss till flaskor... Drack en halv flaska rödvin igår...men ca 1 flaska idag - en halv flaska rödvin och 2 glas vitt från en bib..
Tycker inte om mig själv just nu... tror mycket bottnar i att jag egentligen inte vill inse att jag har problem..
Känner mig bara så ensam ibland..vet att man skriver för sin egen skull, som en dagbok men hade varit trevligt med lite kommentarer ibland..

Profile picture for user Sattva

Hej!
Det är så lätt att falka om vinet finns tillgängligt. Jag tycker du är superduktig som klarat det, har följt dig!
Personligen vågar jag inte testa alkohol. Vill inte. Känner min hjärna såpass väl att jag vet att en halv flaska ena dsn blir en flaska nästa, och så eskalerar det. Mår så mycket bättre utan, och slipper dividera med mig sjäkv.
Inget är förstört!! Börja om att sluta så mår du säkert bättre, var inte arg på dig själv utan se det som en lärdom!

Profile picture for user Charlie70

Häng i Mamsen. Du har inte förstört allt. Fortsätt på din nyktra väg från i dag - en dag i taget. Alkoholen ger oss alla möjliga negativa känslor. Den lilla stund av avslappning och glädje vi kan känna med det första ruset kräver sin betalning. Oftast är det inte värt det. Kommentera gärna i andras trådar så ska du se att du får kommentarer i din. Jag kommer t.ex. särskilt ihåg dig eftersom du kommenterade i min tråd för ett tag sedan.

Kram!

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Att du medvetet valde att dricka och att du inte fick något positivt av det är ju fantastiskt lärdom. Även jag blir mer säker om mitt beslut när andra så ärligt berättar om sina snedsteg. Vad spelar det för roll när vi var fulla? Du var igår, jag den sista december. Båda måste vara nyktra idag. Det är framåt som räknas. Och du kan vara bättre utrustad än många andra nu när du vet att a inte är en lösning.
Jag är ledsen om jag inte kommenterat så ofta hos dig som jag borde. Ska bli bättre på det ??

Kom igen! Nuuuu kör vi ❤❤❤

Profile picture for user Mamsen

Istället för dag 48 ?.
Men tack vare era fina inlägg Sattva, Charlie70 och Miss Mary så ser jag det som en lärdom. En oerhört viktig lärdom! Har sovit riktigt kasst i natt tack vara a. Det jag möttes av i spegeln nu på morgonen var inte roligt - pluffsig runt ögonen och ser så sliten ut - tack vare a. Har en lätt huvudvärk, känner mig helt uttorkad - allt pga a. Jag hoppas att jag går tillbaka och läser detta, om jag nån gång i framtiden får för mig att jag kan hantera a igen! För det kan jag inte!
Jag har lärt mig min läxa och fortsätter framåt, idag är dag 1.
Kram ?

Profile picture for user VaknaVacker

Heja dig nu då! Kör så det ryker, du har redan visat att du kan ju?

Av olika orsaker läste jag på massor om sug och återfall och annat när jag slutade med alkohol. Den här har jag sett många gånger
https://youtu.be/OqUg9ehXiYw

Hjärnan vill ha dopaminkickar från alkoholen så återfallspreventionsarbetet måste fortsätta så länge vi lever. Hjärnan måste liksom programmeras om så håll koll på suget som man komma men inte får bygga bo i skallen på en. Vad har du för triggers? De behöver omprogammeras genom andra sunda vanor helt enkelt?

Kram?

Profile picture for user Majaela

Som svar på av Mamsen

?‍♀️
Dag 1 för mig med. Har satt 3 månader som ett försök att testa att vara helt fri från alkohol.
Kanske vi kan peppa varandra ? ???

Profile picture for user Mamsen

Vaknade med lätt ångest efter en orolig natt med kass sömn.. Så himla tydligt hur negativt A påverkar min sömn! Hoppas bara få sova bättre i natt, så jag orkar med jobbet imorgon.

Men jag lät inte ångesten få fäste i morse, utan gick in och läste ikapp mig hör på forumet, åt frukost i sängen och hade en lugn stund innan familjen vaknade. Det kommer jag försöka göra fler gånger, var en bra start på dagen! Här pysslat här hemma idag, tvättat, städat lite och gjort ett försök med sticklingar! Ska bli kul att se om de tar sig, jag har verkligen inga gröna fingrar ?

Har ju ett nytt jobb och imorgon är jag själv... Den jag ska vara vikarie för har nu gått på föräldraledighet så nu är det upp till mig! Känns lite läskigt och kastas lite mellan hopp och förtvivlan ?. Men jag vägrar låta den känslan få fäste - tänker istället att det är klart jag klarar detta! Ett "problem" i taget bara, så kommer det gå bra ?

Profile picture for user Kennie

Du kommer göra ditt bästa på jobbet, och det är allt vi kan begära av oss själva. Starkt att du samlar ihop dig och går vidare. Som jag ser det börjar du inte om från noll, det blev ett par plumpar i protokollet men nu fortsätter du!

Profile picture for user Mamsen

Tack för dina peppande ord ?.
Helt från noll börjar jag ju inte, det har du rätt i. Men antalet dagar utan A blir ju nollställda, så ser jag på det i alla fall. Men kroppen lär ju återhämta sig snabbare där här gången, nog mest psyket som fått sig en törn... Men jag försöker se det som en lärdom! Det finns bara en väg - och det är framåt!
Kram ?

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Du tänker helt rätt. Lär dig från dina misstag, men låt inte tankarna cirkulera kring dem.
Kanske skriva några rader till dig själv som du ska läsa innan du bestämmer att dricka. Spara texten här eller i mobilen. Läs den varje gång du blir sugen. Har själv en sådan text kvar från förra gången. Den hjälper faktiskt ???

Profile picture for user Ångestmoln

Som svar på av Mamsen

Förstår din oro, vill inte heller hamna i några journaler på det sättet. Man säger ju att man ska söka hjälp och bla bla bla men ärligt talat är det inte kul att det står i journalen, min erfarenhet är att läkarna är väldigt dömande gällande alkohol och att om det står att du överkonsumerat alkohol (även om du själv tagit upp det och sökt stöd) påverkar det även din vård i andra sammanhang, tyyvärr. Plötsligt vill de härleda allt till alkohol och är väldigt misstänksamma. Tror dessutom att det är rutin inom vården att göra en orossmmälan oavsett vad om någon söker hjälp för alkohol. Men sedan kanske det är det enda alternativet för vissa om problemen är tillräckligt stora, man vill ju komma ur problemet. Mitt tips är att söka en privat terapeut, de har såklart också skyldighet att anmäla till socialtjänsten om de misstänker att barn far illa men de gör det inte rutinmässigt ”bara för att” som de gör inom vanliga vården. Sedan leder ju anmälan oftast inte till så mycket hos soc ändå men det är ju inte kul att bli anmäld när man själv önskar hjälp och är en fungerande människa.

Profile picture for user Mamsen

Och snart är det fredag - en av mina största triggers skulle jag tro. Vet att jag inte är ensam om det! Har funderat på vad jag skulle kunna ha att förgylla just fredag/lördag kvällar med nu när A inte är aktuellt? Hur gör ni andra? Äter/dricker ni nåt speciellt? Eller är lite ledighet belöning nog?
Har så mycket att göra på jobbet, att dagarna verkligen rusar fram... vilket gör mig lite stressad, känner att jag inte har ork till så mycket annat. Har ju en tonåring som behöver mycket stöd med skolan just nu - Vilket är rätt dränerande det med eftersom han tycker skolan är pest...

Bäst att försöka sova nu, klockan ringer 05.30 imorgon bitti!

Kram och god natt ?

Profile picture for user Majaela

Till helgen känner jag för min del att focus får ligga på maten och gärna nån riktigt god efterrätt! Gärna inte ost o kex för det är iaf en trigger för mig. Utan nåt sött o gott.
Sen tänker jag faktiskt jobba lite för att inte känna så mycket stress på vardagen. Skitsamma om jag inte får övertid. Det är vissa saker som måste bli gjorda . Jag har sånt tänk eftersom jag varit egen företagare i 20 år men nu är anställd sen en tid tillbaka.
Förhoppningsvis försvinner suget på dagarna då jag inte hinner tänka på det.
Min värsta trigger är att jag skall följa med min man till vår stuga och där har jag aldrig varit utan att börja upppackningen med att ta ett glas vin.
Det blir en stooor utmaning.
Du har ju haft flera nyktra helger bakom dig. Hur har du klarat dig tidigare och vad har varit lättast /jobbigast?
????

Profile picture for user Sisyfos

Tror att vi är många som har satt ihop starten på helgen och signalen på avkoppling med alkohol. Det är ju såååå mycket mer. God mat som alla gillar (nja, det är ju en utmaning i sig), TV som alla gillar (också en utmaning), snacks/godis. Jag dricker också alkoholfritt vin men det går åt ganska lite av det. Just att ”stänga ner” är nog det som har varit det viktiga (och svåra) för mig. Att låta bli att planera nästa dag. Vara här och nu framför ett halvkasst tv-program. Men Bäst i test är kul för hela familjen.
Och mitt bästa (enda) tips vad gäller tonårssonen är - peka på hans framsteg. De finns där. Fokus på det han gör bra, de små små sakerna. Skolsystemet och betygssystemet är rätt hemskt och föder stress. Tänk att behöva högprestera på beställning hela tiden. Det är det livet våra ungdomar har om de har den läggningen. Min son hade det svårt tidigare, en fantastisk lärare som såg och pekade på framsteg, och att han sakta såg sina egna framsteg har gjort en enorm skillnad. Det sitter så mycket i självförtroendet. Klart att skolan är pest om man går runt med känslan av att ständigt inte duga. Men det kan vända. Vi har ett ämne kvar att jobba på... tänker att det går att ta hjälp av framstegen i de andra.
Och förresten studieteknik ... det är viktigt. Anteckningar, skriva, läsa rubriker, vissa behöver lyssna, youtube har ofta bra material.
Likväl som det är viktigt för oss att se våra framsteg med alkoholen lika viktigt är det för våra barn att se sina framsteg.

Profile picture for user Mamsen

Mig en del på mina tidigare nyktra helger... och lyxat med lite alkoholfritt bubbel! Jag kanske hade för lite att göra i fredags? Kanske var därför jag lät tankarna på A gro.. tåls att tänka på!

Det är inte lätt att vara 13 år i dagens samhälle... inte som mamma till en heller... Vet inte hur jag ska få honom att ta skolan på allvar och göra det som krävs för att faktiskt bli godkänd- det är liksom där nivån ligger tyvärr..
Det värsta är nog hans attitydproblem m, framför allt i skolan mot lärarna.. nästintill noll respekt för vissa lärare... Han visar en hel del av detta hemma med, så det blir en del konflikter i perioder 😔. Idag var en sån dag och i kombination med stress på jobbet så kände jag att det var tur det inte finns nåt vin hemma! Men att "fly" några timmar med hjälp av A är INTE lösningen!
Märkligt ändå att man kan ha så motstridiga känslor samtidigt..

Imorgon blir förhoppningsvis en lite bättre dag - utan mail från skolan...

Kram 🌺

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Jag tycker mina problem med tonåringar har minskat sedan jag slutade dricka. Nu har jag ork att faktiskt hjälpa till. Och när det uppstår konflikter så rinner det av ganska snabbt 💚🌸🙏

Profile picture for user Sisyfos

Ibland tänker jag att detta stökande i skolan döljer en hel del osäkra elever som faktiskt inte vet hur de ska göra för att lyckas.
En strategi är ju att låtsas som om man inte bryr sig, för då ÄR man ju ändå någon som inte bryr sig istället för att vara någon som inte lyckas så bra. En usel strategi tyvärr, men förståelig kan jag tycka.
Och usel ur flera aspekter eftersom det leder till konsekvenser hemma som de egentligen heller inte mår bra av. Frustrerade och arga föräldrar. Å långt därinne sitter en mycket liten 13-åring som har fastnat i ett beteendemönster. Jag har tänkt mycket på det här eftersom jag har två tonåringar själv. De mår bra nu 🙏 men det är så lätt att hamna snett tror jag och svårt att bryta när man väl börjat rusa åt fel håll. Nu är du rätt tidigt ute och skriver om det, kan du byta strategi? Ja, du har ju redan bytt från vin. Vinstrategin har jag testat. Den funkar inte. Och som Mary och Sattva skriver, som nykter är man lite mer rustad. Vi är äldre och klokare (även om våra tonåringar ännu inte fattar det).

Profile picture for user Mamsen

Usch, bråkat med mannen idag... Det är så dränerande... Blev så besviken på han och det kunde han såklart inte ta - utan ska vända på allt hela tiden. Är så trött på hans beteende ibland.
Jag har tidigare nästan alltid varit den som efter ett tag försökt medla, försökt få allt bra igen - men inte den här gången! Vet faktiskt inte vad jag vill eller om jag bryr mig.. Det har ofta känts, vid bråk, att om inte jag gör allt bra igen...så blir det inte bra. Att jag inte är tillräckligt viktig för honom, för att han ska vilja göra det bra. För honom är det viktigare att vara sur, arg och spela martyr.. Men jag känner mig nog lite starkare i mig själv nu, så jag tänker inte svansa efter och trycka bort mina egna känslor! Får se hur det blir med allt imorgon...och om jag får nån sömn i natt 😥

Profile picture for user Andrahalvlek

@Mamsen Usch vad jobbigt 😢 Det är så lätt hänt i en relation att man hamnar i ”roller” som man sen inte kan ta sig ur. Minns det väldigt väl från min 24-åriga relation. Det blir som en ”dans” där ingen vill bjuda upp eller släppa fram den andre. Om du brukar falla till föga så tycker jag att du tydligt ska deklarera att du nu tänker göra annorlunda. ”Jag tycker att du har betett dig illa och väntar nu på en ursäkt från dig.” Du har rätt till dina egna känslor och din egen upplevelse. Men det är förstås lättare sagt än gjort. Jag vet det också. Hoppas du får sova hyfsat ändå.

Kram 🐘

Profile picture for user Mamsen

@Andrahalvlek tack ❤. Du beskriver det så bra - det är verkligen som en dans.. Jag kan nästan höra vad han kommer säga och hur, i vilken ton.. och stunden senare säger han precis så... Det är som att se en lavin...från första snöflingan till total katastrof... ingen kan stoppa det, bara se på. Inte ens han själv tror jag.
Han har för några år sen varit sjukskriven länge (flera år) för utmattningsdepression/utbrändhet.. och ibland ser jag glimtar av detta helvetet, när det blir sånna här bråk. Vill aldrig leva så igen, och det har jag varit tydlig med. Lever hellre själv med mina barn än att gå igenom det igen... Men han behöver ta ansvar för sitt eget mående, problemet är att han inte ser hur han beter sig...

Sitter verkligen och kämpar för att hålla tårarna borta - låter jag de komma blir det inte mycket sömn i natt det vet jag.... och klockan ringer 05.30 imorgon bitti...

Kram

Profile picture for user Sisyfos

@Mamsen
Vad bra att du frågar. Jag menade inte inlägget som kritik. Jag menar att jag ibland tror att våra barn/ungdomar hamnar i en dålig spiral av dåligt beteende både här och där som egentligen kanske grundas i en rädsla för att misslyckas. Det kanske inte alls stämmer på din 13-åring. Men ibland tycker jag att jag har sett den här törsten efter beröm och att lyckas hos dem, men det blir nåt annat som kommer ut hela tiden. Och de får mest skäll. Lite det där” älska mig mest när jag förtjänar det mest för då behöver jag det bäst”. Men just det är ju så svårt. Att inte skälla. Och jag tycker ibland att skolor gör fel när de lämnar över ansvaret till föräldrarna. Det blir också en ond spiral. Du har svårt att påverka det som händer i skolan. Förtvivlade föräldrar, bråkiga (och kanske ledsna) ungdomar som tycker att de får orättvist mycket skäll. Det är så lätt att bara fortsätta med något som bara leder till ilska och frustration hos alla. Därför undrar jag om det går att byta strategi. Jag växte upp i en sån bråkig familj och jag hade önskat nån bytt strategi eftersom det bara blev värre och värre. Ingen mådde bra till slut.

Hoppas det ordnar sig med mannen. Tycker att du ska stå på dig, jag har ibland svårt för det själv eftersom jag också är en sån som vill ställa allt till rätta.

Det låter som om du fortfarande är nykter. Bra jobbat!

Profile picture for user Majaela

Hur går det @mamsen?
Jag hör i dina ord att du är på bristningsgränsen.
Du är värd att bli behandlad med respekt och jag känner så väl igen det där beteendet -sur, arg och martyrspelet. Jag vet inte om du är som jag att du påverkas mer av det ( dålig tryckt stämning) än att gräla, och försöker därför alltid lappa ihop och medla.
Håller på dig! 🌸 Försök vara snäll mot dig själv genom att inte ta hjälp av A.
Kram

Profile picture for user Mamsen

@Majaela tack ❤. Jag håller ihop och är definitivt nykter! Men vi har inte pratat med varandra sen middagstid igår... Har varit lite sms konversation bara - han som skickade första... Men han är så fast i martyrrollen just nu att det spelar ingen roll vad jag säger....han vänder och misstolkar allt. Höjdpunkten var nog att han tyckte att jag skulle be om ursäkt för att jag blev besviken på hans beteende 🤨😑.
Men precis som du skriver - den här stämningen tär på psyket- så pass mycket att man nästan glömmer bort varför man blev arg från första början... Jag är alltid den som försöker medla och vill göra allt bra - men inte den här gången! Nu får det räcka! Försöker hålla mig samman inför barnen, men det är klart de märker att nåt är fel...
Kram 🌺

Profile picture for user Mamsen

@Miss Mary Poppins tack ❤. Mår sådär faktiskt... Vi har inte pratat på över ett dygn nu, förutom några sms..
Jag jobbar ju hemifrån och han har varit ledig idag - så det har ju inte varit så muntert direkt! Men tyst och lugnt i alla fall 😂.
Men jag får bita mig i tungan för att inte säga nåt riktigt olämpligt som jag sen får ångra...
Men viktigast av allt- jag är nykter!
Försöker fokusera på jobbet och på barnen. Men just nu är tårarna nära..
Kram 🌺

Profile picture for user Mamsen

@Sisyfos tack ❤. Jag försöker verkligen att se "utanför boxen" för att hitta lösningar med 13-åringen. Har tänkt en del på det som @andrahalvlek har nämnt - att fokusera på det positiva, det som de faktiskt gör bra! Och inte på allt han måste göra bättre...för ibland känns det som att den listan aldrig tar slut..
Skolan verkar ha insett det också - att de nog hamnat i en dålig spiral. Hoppas verkligen att vi kan vända detta åt rätt håll...
Tyvärr är ju hans far av åsikten att man ska straffa allt dåligt - hela tiden... vilket bara resulterar i att stackarn helt ger upp..
Så jag hoppas att jag genom positiv förstärkning kan få honom att anstränga sig lite mer ❤
Kram 🌺

Profile picture for user Mamsen

1,5 dygn tog det innan han förstod och tog till sig vad jag sagt... Men fick en ärligt menad ursäkt morse...
Får se hur det blir nu, det tar ju alltid ett tag innan det känns helt bra igen..

Hoppas ni alla har en bra onsdags kväll!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Mamsen Bra att du stod på dig! Att ta sig själv på allvar - och kräva att andra gör det också - är en viktig del i nykterhetsarbetet. När man slipper skam och ständigt dåligt samvete är det så mycket lättare att stå på sig rakryggat.

Kram 🐘

Profile picture for user Sisyfos

Låter bra. Tänk att du kunde låta det vara, eller i alla fall inte agera på det. Snyggt jobbat och det hade ju effekt. Det är såna här gånger man ska reflektera över vad som hade hänt istället om man druckit. Då hade du aldrig ”vunnit” tror jag.
Har så svårt att släppa din 13-åring... när min son var 4-6 var han ganska jobbig. Vredesutbrott, elak mot systern, började varje morgon med att skrika högt kl 5-6. Vi bodde i lägenhet och han hade fantastiska röstresurser. Hjälp! Det var pinsamt att möta grannarna i trappen. Det var så svårt att veta vad vi skulle göra. Min sambo skrek tillbaks och bestraffade. Rätt meningslöst tyckte jag eftersom sonen skrek högst av alla. Jag stod inte ut med att se hans smärta, så jag tröstade honom alltid när de här utbrotten gått över. Jag satt säkert 30 min -1 h med honom i famnen. Min mamma tyckte att jag var för snäll. Men det fungerade långsiktigt. Lite lättare att se smärtan och förtvivlan hos en sexåring än en 13-åring, men ofta när jag tittar på dr Phil, med ”out of control teens” så finns den där, smärtan, ledsenheten hos tonåringen. Jag undrar ibland var vi hade varit med vår nu 15-åring om vi bara kört bestraffning. Det är såklart lättare att se sårbarheten hos en 6-åring och man behöver ju ha gränser och regler så det är en balansgång. Jag tror du gör rätt i att fokusera på framstegen. Det är kärlek och klokhet. Försök få pappan med dig också. Vem vill gå runt med en lååång lista med ”misslyckanden”. Låter ju bra att skolan bytt taktik också. Det blir nog bra.
Kändes rätt hopplöst ibland även med 4-åringen. Det är lite svårt att känna djup kärlek till nån som skriker som en ångvissla kl 5 på morgon utan orsak. Men, men det tog några år men beteendet försvann. Nu höjer han sällan rösten. Så lycka till med hela familjen och framförallt med att ta hand om dig själv genom det här.

Profile picture for user Charlie70

@Mamsen läste lite om din 13-åring. Jag är ingen expert utan är en mamma med två barn. Kan nog säga att jag lagt en hel del tid på att reflektera över mitt föräldraskap. Inte minst i ljuset av att ett av barnen är funktionshindrat.

Barn som agerar på ett oönskat sätt reagerar på något som inte är bra i deras omgivning. Vi vuxna behöver hjälpa barnet identifiera vad det är och göra vad vi kan för att rätta till felet. I bland ligger problemet hos oss vuxna. Kanske inte alltid jättebekvämt att fundera över sina egna brister men viktigt för att få glada, hyffsat harmoniska barn som blir en självklar del av samhället. Vi behöver investera tid och kärlek för våra barn.

Har själv kämpat med min 15-åring som iofs inte haft problem med attityden men där betygen singlat nedåt efterhand och det har blivit underkänt både här och där. Jag har skällt och skrikit. Han har gråtit och skrikit tillbaka. Vi har varit i kontakt med sjukvården såväl den medicinska som psykiatrin. Vi har upparbetat ett nära samarbete med skolan. Jag har nu backat på det sättet att jag inte tjatar om skolan längre. Jag satsar på mat och kärlek. I skolan har vi anpassat studiegången och sänkt kraven till ett minimum. Jag är fortsatt frustrerad över att behöva fundera över om vår kloka, intelligenta kille ska kvalificera sig för gymnasiet eller inte (vem hade trott det skulle bli så liksom?). Men, min fasta övertygelse är att den psykiska hälsan går före allt. Jag talar om för honom varje dag att jag älskar honom och att han ska göra SITT bästa i skolan. Vi har ett helt annat lugn hemma nu. Jag kan leda kamelen till vattnet men inte hjälpa den att dricka. Pojken måste få utvecklas i sin takt och kommer att komma igen när han är redo. Han bor på heltid hos mig just nu. Ett viktigt skäl till det är att pappan inte fattat detta (trots alla möten och samtal som han deltagit i) utan fortsätter med sitt som han alltid gjort.

Blev en uppsats detta. Jag kanske hamnade snett i förhållande till hur din pojke har det @mamsen men i så fall inlägget kanske kan ge någon annan något.

Hej dig som fortsätter på den nyktra banan. DET om något gynnar din pojkes välmående!

Kram!

Profile picture for user Mamsen

@Majaela tack för att du frågar..
Är på dag 3 utan A... skäms så otroligt mycket att jag var så svag - igen..
Skäms så pass mycket att jag inte vågat mig in här..inte haft styrkan. Känner mig helt under isen, har inte lust med nåt.. Har t om söndagsångest inför att jobba imorgon, vilket jag inte kännt sen jag började mitt nya jobb för 4 mån sen.
Ska försöka sova lite nu, och hoppas jag vaknar med lite mer energi..