Sårat mitt barn - nu är det nog!

Jag skriver för första gången här. Aldrig i hela mitt liv sökt hjälp för något, är en ”duktig flicka” som alltid klarat mig själv. Men nu är jag skör. Har varit på ett kalas, sagt något (som jag egentligen menade och det var inte fel i sig) men alldeles för bryskt till en ung människa, som blev ledsen. Flera blev besvikna på mig, inklusive min son (ung vuxen), vilket smärtar mig mest. Enligt honom var jag inte mig själv, pga att jag druckit, personlighetsförändrad. Hade jag inte druckit hade jag förmodligen använt en annan ton och framförallt inte envisats med att ha försökt ställa allt tillrätta direkt, vilket gjorde situationen ännu värre… Jag hade (under loppet av kanske 7-8 timmar) fått i mig 2 öl, en drink och 3.4 glas vin, var inte jätteberusad och syntes förmodligen inte mycket på mig för övrigt, men uppenbarligen omdömeslös. På senare år, efter att jag fyllde 50 har det hänt allt oftare. Jag blir lättare emotionell, har starkare åsikter om allt och alla, driver på min egen agenda, säger ”sanningar” som inte behöver sägas, upprepar saker. Får också otäcka minnesluckor, fast jag på intet sätt är ”däckad”. Kan komma upp nästa morgon och undra vem det var som diskade och städade undan så fint och förstår först när någon berättar att det var jag! Undviker att ställa frågor nästa dag bara för att få höra att det avhandlades ju kvällen innan! Är rädd att ställa till det ordentligt med en sån här minneslucka, inte göra vad jag lovat eller liknande. Hur är det möjligt att utåt sett vara så fungerande när hjärnan är så utslagen att den inte har förmåga att lagra korttidsminnen! Jag blir rädd för mig själv…
”Däckad” så att jag mår illa och måste lägga mig har hänt max 2-3 gånger senaste 10 åren och då har jag bara tackat för mig och smugit iväg, ingen större skada skedd. Men detta med minnesluckorna och aggressiviteten, omdömeslösheten oroar mig.
Har alltid tyckt om att dricka, främst vin. I tonåren hjälpte det mig med min (lindriga) sociala fobi och mina besvär med sjuklig handsvett och fortfarande ger de första två glasen mig en obeskrivligt fin, festlig känsla av att jag är bra och att livet är härligt. Jag dricker aldrig till vardags utan uteslutande fredag och lördag. Alkoholen har aldrig hindrat mig från jobb eller privata aktiviter hittills, inte ställt till det för mig med polisen. Har ett väldigt bra liv för övrigt, inga större bekymmer. Gift med en man som för 15-20 år sedan blev berusad för ofta (på helgerna) men dragit ner ordentligt på egen hand och har inga problem nu. När min son nu uttrycker att han är orolig och ledsen för min skull istället och dessutom sårats av mitt beteende - då brister det….. och jag inser att jag måste ta tag i detta och be om hjälp. Det är konstigt att jag ska behöva be om hjälp dock - jag är för sjutton själv utbildad inom detta område!! Men hur jag än försökt med de vanliga råden - dricka sakta, räkna glasen, varannan vatten, späda ut vinet med läsk etc etc - så funkar det inte! När jag väl sitter där och har det härligt så är alla kunskap puts väck borta!
Jag har inga andra psykiska besvär eller annat som triggar detta beteende, jag är bara alldeles för förtjust i känslan som vinet ger mig. Älskar smaken, avkopplingen, euforin i början…Och jag vill absolut inte sluta helt. Mitt mål är max 3 standardglas fredag och lördag. Tror ni att jag kommer att fixa det? Jag tänker att det enda som kan hjälpa är att jag nu är öppen med allt och att det finns andra som har ögonen på mig och utkräver ansvar.
Jag mår uselt just nu, skamsen och rädd. Detta är inte värdigt..
Jag kommer att bli så tacksam för era reaktioner och inlägg, behöver all hjälp jag kan få!

Profile picture for user Inombords

Välkommen MadeUpMind. Vad modigt att du skriver och kommit till insikt att du vill göra en förändring! Här på forumet finns en mängd berättelser och inspiration att ta del av. En del har slutat helt, en del har valt att dricka måttligt. Jag har inte så många råd att komma med för jag är själv precis i början på förändringsprocessen, men jag vill skicka lite styrka och uppmuntran! Välkommen!🌸

Profile picture for user Kennie

Hej,
Jättebra att börja skriva här! Alkoholhjälpen har ett test man kan göra och sen får man råd på åtgärd utifrån resultatet. Jag drack ungefär som du, började också få minnesluckor och drack mer än planerat även om det inte var ofta. Men kontrollförlust och minnesluckor är en stark varningssignal om att man håller på att utveckla ett beroende. Så jag började med tre vita månader, och lärde mig under den tiden se igenom min idé om vinet som guldkant. Det finns så mycket annat att njuta av, det är bara beroendet som får en att tro att alkoholen inte går att ersätta. Numera dricker jag ett glas vin typ varannan månad och blir aldrig full. Jag tror att det är svårt att hålla måttligheten om man dricker varje vecka, i alla fall efter vad jag läst här inne. Då är det lätt att bli kvar i tänket att alkoholen är viktig. Läs runt och bilda dig en uppfattning, här finns mycket att lära sig och inspireras av.

Profile picture for user Sisyfos

Hej och välkommen hit!
Det du beskrev att du druckit är en rätt stor mängd alkohol, motsvarar ca 35 cl sprit Nu vet jag inte om du är hjälpt eller stjälpt av sån kunskap men ibland är det bra att få lite siffror på saker kanske. Eller det kanske bara är jag som hajar till när jag inser att jag druckit en ”kvarting” (tar 18 timmar att förbränna).
Mitt drickande har varierat under åren. Dricker väldigt sällan och väldigt lite nu, men i slutet av min ”karriär” fick jag mer minnesluckor och tappade omdömet - dvs missbedömde hur berusad jag blev och slutade inte dricka i tid som jag alltid gjort tidigare. Det är ju extremt skrämmande med minnesluckor och det fick jag aldrig tidigare.
Jag har fått en väldig respekt för hur alkoholen funkar och jag tycker att du ska ta det som en riktig varningssignal när det börjar gå på ”beteendet” som du beskriver.
Du skriver att du har försökt att dra ner. Det kanske är så att du borde avstå helt en period - 3 månader brukar rekommenderas hörinne
Det är läskigt när effekten av alkoholen ändrar karaktär och det är nog nåt man ska ta på allvar, så fortsätt att läsa och skriva hörinne.

Profile picture for user MadeUpMind

Tack för kloka kommentarer! Min ”ursäkt” för mängden var att det var utspritt över många timmar (midsommarafton från ca 14 till 23) men det är en dålig ursäkt. Förr i tiden hade jag ”klarat” den mängden, men nu måste jag inse att med stigande ålder (jag är 56) så hanterar min kropp och min hjärna inte detta längre. Ja det är otroligt skrämmande med minnesluckor, får mig att förstå hur vidrigt det måste vara att drabbas av demenssjukdom men fortfarande vara klar emellanåt.
Varningssignal - absolut! Och respekt - såklart. Jag erkänner att jag nog viftat bort detta, jag som är läkare (otroligt skämmigt…) borde väl veta vilka riskerna är och hur mycket jag tål, har jag intalat mig själv. Så duktig på att ge andra råd men kan inte sköta om mig själv… Klok kommentar om den ändrade karaktären på effekten av alkohol - såklart måste det bli så med tiden, när man blir äldre.
Dock har jag svårt tänka mig 3 månader avhållsamhet. Det skulle få mig att känna mig besegrad, folk runtomkring mig skulle börja ställa frågor och spekulera, det blir för stor ”grej”. Jag är inte där ännu (och hoppas jag inte kommer dithän). Vad jag bestämt mig för nu är att inte köpa vinboxar eller större mängder flaskor mer. Men välja dyrt, riktigt gott vin. Och räkna glasen. Mynt i fickan. Ett litet glas vitt spritsat med flädersaft medan jag lagar maten (vilket jag älskar att göra) och ett glas rött till maten. Sen får det vara bra. Ladda upp med massor av bubbelvatten, alkoholfritt öl.
Redan till helgen ställs jag inför detta test då det blir en weekendresa med vänner som inte spottar i glaset. Och sedan börjar semestern, med allt vad den innebär av möjligheter att ”njuta”….
Håll tummarna för mig och ställ mig gärna mot väggen snart och fråga hur det gick!
Sisyfos - jag har inte hunnit läsa så mycket i din tråd ännu, men jag är nyfiken på din resa genom detta och ska göra det, du verkar vara en klok person! Tack än en gång!

Profile picture for user MadeUpMind

Kennie, du har helt rätt att den här idén om vinet som den mest skimrande guldkanten är galen… Det illusionen måste jag spräcka. En lördagmorgon utan huvudvärk och gå upp tidigt före alla andra, sätta sig i hammocken med en kopp kaffe och lyssna på fåglarna slår ju allt!
Jag har inte tänkt på det förut att regelbundenheten gör det svårt att vara måttfull. Men det stämmer säkert som du säger och jag har bestämt mig för att inte dricka varje helg utan bara då det är något ”speciellt”, som middagar med några få vänner. Absolut inte större fester, det är en stor riskfaktor - då kan det dra iväg för mig, bra musik och dans försätter mig i en stämning där jag tycker att jag bara kan bli gladare och gladare för varje glas vin….
Tack för kloka inlägg Kennie - ska läsa dina trådar mer vid tillfälle, har inte hunnit än.

Profile picture for user TappadIgen

@MadeUpMind skrev:"Dock har jag svårt tänka mig 3 månader avhållsamhet. Det skulle få mig att känna mig besegrad, folk runtomkring mig skulle börja ställa frågor och spekulera, det blir för stor ”grej”."

Precis sådär har den stora majoriteten av alla här känt någon gång, att det skulle vara något slags erkännande om att man är besegrad att ta en riktig nykter period. Det är så mänskligt att känna så, men samtidigt såklart väldigt tokigt då man inte alls är besegrad. Klarar man av en nykter period har man ju vunnit. Det där med att folk skulle börja ställa frågor och spekulera: Den naturliga reaktionen till att någon tar en nykter period är "Så bra att du gör något fint för dig själv" och sen bryr man sig inte mer om det. De som inte tar någons nykterhetsperiod med en klackspark är den som själv har alkoholproblem och är rädd att bli lämnad ensam i misären. Men dessa är nog inget att bry sig om.

Min erfarenhet i alla fall är att nästan ingen bryr sig, och många har inte ens noterat det. En del av mina arbetskamrater på jobbtillställningar erbjuder fortfarande ett glas efter att jag varit nykter i snart två år och jag tackar artigt nej och det blir inga följdfrågor på det, trots att jag arbetar på en mindre arbetsplats.

@MadeUpMind skrev:"Vad jag bestämt mig för nu är att inte köpa vinboxar eller större mängder flaskor mer. Men välja dyrt, riktigt gott vin." Det där tror jag nog att väldigt många, om inte en majoritet här, också kan känna igen oss i.

Jag håller tummarna för dig!

Profile picture for user MadeUpMind

Haha …😂 Ja jag kände när jag skrev ovanstående, att detta är ju underbara klichéer. Men det är ju ändå vettiga råd och skillnaden denna gång är att förr har jag bara tänkt inombords hur jag ska göra för att vara måttfull, nu har jag tagit mig hit till ett hjälpforum och UTTALAT detta för andra, nu känns det som om det är på riktigt och det finns folk som faktiskt förväntar sig något av mig. Har faktiskt aldrig vidrört detta med någon, förutom min man. Och jag tror och hoppas att det blir hela skillnaden. Vi får se. Jag måste iallafall börja så här. Och varje gång jag ser min sons förtvivlade ansikte framför mig så känner jag mig som den där bisonoxen som rusar med huvudet före mot ett ånglok, på en bild jag sett på ett skivomslag med musik jag älskar - önskar jag kunde visa den här - jag har bestämt mig - MadeUpMind !!

Profile picture for user TappadIgen

@MadeUpMind Du har helt rätt i att man måste börja någonstans och hitta sin egen väg och du har som du säger tagit kliv för att göra en förändring. Som du kanske redan har märkt på forumet så finns det många olika vägar och man hittar inte alltid rätt första gången. Jag vet inte om du tog det som kritik, men jag tyckte bara att det var olyckligt att du utesluter en tids totalnykterhet på de grunder som du gör, som jag vill påstå att det inte finns fog för. Du ska såklart välja den väg som passar dig, men att nykterhet är inte att vara besegrad. Det ÄR att ha vunnit samt så tror jag som sagt att folk bryr sig lång mycket mindre än du tror, och i den mån de gör det så är de inte så mycket att bry sig om.

Jag är ju inte här för att berätta för dig hur du ska göra utan jag delar med mig av min erfarenhet så tar du ju till dig det som tilltalar dig. Jag vill ju att det ska gå bra för dig.

Profile picture for user MadeUpMind

Nej TappadIgen - jag tog det absolut inte som kritik! Tvärtom - tack för att du delar med dig. Jag ville ju gärna ha reaktioner och få mitt resonerande problematiserat. Vad som blir rätt eller fel vet jag inte förrän jag provat och så får jag eventuellt omvärdera.
Hoppas vi hörs längre fram!

Profile picture for user vår2022

@MadeUpMind

Hej och välkommen hit! Vad bra och modigt av dig att skriva här helt öppet om ditt alkoholdrickande. Detta forum har hjälpt mig oerhört mycket, just för att man kan vara ärlig och öppen. Sätta ord på det som man inte pratar om med någon annan, bara med sin man som även jag gjorde i början. Det är så mycket skam och skuld i det. Jag kan känna igen mig i dig, är i din ålder, och hur jag blev för ”på” och försökte rätta till, minnesluckor och att jag själv upplevde att jag inte var så påverkad, men omgivningen reagerade. Besvikna blickar från barnen. Kunde inte tänka mig att sluta helt med alkohol, det där glaset vid matlagningen och det fina glaset till middagen. Har provat dra ned och dricka måttligt men det har nästan aldrig gått. Tar jag ett glas vill jag ha mer och nå ruset. Jag insåg att mitt problem med att dricka måttligt beror på att jag är beroende, vilket innebär att jag inte kan dricka måttligt. Att min hjärna blivit kidnappad och beroende av alkohol och alltid vill ha dopaminkickar i form av alkohol. Det enda som gav mig dopaminpåslag till slut. Mitt fokus var på att planera drickat, köpa in, och när, var och hur jag skulle dricka. Det tog upp allt mer tid i mitt liv. Jag hade skapat ett beroende och hjärnan var programmerad till det av mig.

Idag har jag lyckats vara nykter i över 8 månader och blickarna jag får från mina barn är nu stolthet och glädje. Jag har fått en närmare relation till dem då jag nu är närvarande och tillgänglig. @Kennie skrev en fin liknelse som jag tycker stämmer så bra ”Likheter mellan att släppa alkoholen och att komma över ett dåligt förhållande. I början känns det omöjligt att leva utan den andra, men vartefter tiden går så blir det lättare, och till slut undrar man vad i hela världen man såg hos honom...”

Lycka till och kämpa på!💕🌸

Profile picture for user Ny dag

@MadeUpMind Välkommen hit, ett bra steg i hjälpen till att kontrollera drickandet. Av egen erfarenhet vet jag att man måste vara benhård mot sig själv (jag klarade det inte och min relation med a eskalerade istället). För kvinnor rekommenderas med 9 enheter per vecka och max 3 enheter per tillfälle. Jag själv tyckte det var alldeles för lite (?🤔😩) där och då och hade svårt att följa detta för jag ville ju åt salongsberusningen. Nu efterhand ångrar jag djupt att jag inte tog tag i detta där och då - men du har alla möjligheter👍! Rannsaka dig själv ärligt kring alkoholen, gör upp en strategi och lev efter den så kommer du att lyckas 🥰. Att skriva här hjälper också, tankar på pränt och stöttande atmosfär med likasinnade.

Profile picture for user Sisyfos

Nu kommer det hör matlagningsvinet på tal igen. Det var först tror jag sen jag fick problem med alkohol som jag började dricka ett glas till matlagningen. Tjusigheten i det kan jag förstå men jag fattade aldrig hur man ens hann smutta sådär tjusigt medan man lagar mat. Jag har fullt upp- det slutade från början med att jag hade hela glaset kvar när det var dags att äta och senare med att jag svepte glaset så att jag skulle hinna få i mig mycket vin under kvällen utan att någon noterade det.
Du gör helt rätt som tar tag i det här nu.
Så här i efterhand har jag förstått att även små mängder alkohol har rätt dålig effekt på mig. Jag blir alldeles för seg. Tycker att många som drar ner ordentligt säger samma sak. Och då är det plötsligt ett aktivt val att inte dricka - inget som behöver spekuleras i eller förklaras.
Så lycka till nu med dina ambitioner. Vi är många som har testat rätt många varianter.

Profile picture for user Tofu på besök

Modigt av dig att skriva så som du gör och ta dig hit.

Jag noterar att många runt 50 som varit välfungerande hamnar här. Att det kan ta ganska många år innan de symptom du beskriver gör sig gällande på ett mer negativt sätt tills man tillslut får nog. Det går gradvis i steg utför.

Det där att man tror att andra inte farit illa tror jag är lite av ett förskönande. Man blir ju personlighetsförändrad. Lite överdriven, hållning förändras, samtalen lite extra på kanten, seg i huvudet, trött/irriterad dagen efter, avdomnad i känsloregistret, extra glad tidvis vilket snabbt kan slå över i mer irritation (opålitlig), slarvig gällande saker emellanåt då man inte riktigt orkar, dricker upp all vanlig dricka dagen efter så ingen får, ego.... Ja, inte mycket mysigt med det.

När man slutar märks skillnaden. Över tid slappnar familjen av och man blir en mer självklar del av den. Det är inte lätt för familj att konfrontera en. Även de skäms ofta och försöker städa upp och tillrättalägga. Man ska inte sticka under stolen att man druckit många år och att det går gradvis utför. Det blir en ond cirkel där de riktiga samtalen som stärker familjekänslan träder åt sidan mer och mer.

Vi måste sluta stödja den vackra marknadsföringsbilden av trolldrycker. Väldigt lite av den stämmer med verkligheten. 🤗

Profile picture for user Adde

Massor av jättebra tips och vägledning du fått här !
För mig kom gamla erfarenheter upp till ytan genom dina rader om hur mycket du dricker.....
För många år sen hade Systembolaget en liten gratisgrej som de kallade Alkoholsnurran som skulle visa på om man var i farozonen. Jag gjorde testet och visade frugan resultatet och det visade ju (självklart!!) att det jag drack var ok.
Redan då skavde samvetet att jag inte var helt ärlig. Jag gömde den där lilla grejen och tog aldrig fram den igen. MEN.....med facit i handen så vet jag idag att ljög för mig själv och förskönade min situation vilket är helt enligt schemat för en alkoholist.
Den enda gången i min alkiskarriär var de sista åren då jag hade stenkoll på hur mycket jag drack och det berodde mer på min ekonomi och planeringen på hur jag skulle dricka för att kunna ha sprit var dag i månaden. Och på slutet skrämde dessa uppgifter mig nåt hemskt !!
Jag var tvungen att ransonera spriten för jag hade ju fortfarande ett jobb så jag kunde ju inte köpa hem alkohol för en hel vecka i stöten. Och då blev det så enormt jobbigt med att köpa på olika bolag och jag reste rätt mycket så ett tag visste jag precis var bolagen var belägna i många av mellansveriges städer.....

Det bästa jag gjort i mitt liv var att erkänna mig besegrad och maktlös inför alkoholen.
Jag böjde på nacken och bad om hjälp !

Profile picture for user Kennie

En reflektion som andra gjort här på forumet, minns inte vem som skrev det, men det är intressant att många av oss som skriver är rädda att om vi tar en vit period så kommer andra dra slutsatsen att vi har alkoholproblem. Jag tror ju att andra redan dragit den slutsatsen när de sett hur vi dricker/drack. Själv noterar jag direkt på en fest vem eller vilka som dricker för mycket. Och om någon avstår alkoholen helt är respekt det enda jag känner för den personen.

Profile picture for user vår2022

@Kennie Håller med. Jag har blivit en expert på att kolla hur andra dricker när jag själv drack. Så att jag inte drack för mycket och för snabbt bland folk, drack i smyg för att de andra drack för långsamt och noterade om någon annan drack som jag, för mycket. Kunde tänka om andra på jobbet, en stor arbetsplats, att den och den verkar ha alkoholproblem som jag. Man ser det på små detaljer, röda ögon pga alkohol, andra små bakistecken och bortförklaringar. Det är svårt att dölja allt och undra hur många som tänkt så om mig, jag som tror att ingen visste? Jag har också en respekt för den som inte dricker, den tar ansvar för sig själv. Min syn har ändrats och idag är jag stolt över att jag inte dricker och tar ansvar för mitt liv. Hoppas att detta syns nu istället😁

Profile picture for user MadeUpMind

@Adde Hej! Jag håller med - jag är också väldigt nöjd med att ha böjt på nacken och bett om hjälp. Och visst har jag också förskönat. T ex räknat lite för generöst på antal centiliter i vinglaset.. Ett standardglas är ju mindre än man tror. Förr var ju vinglas också betydligt mindre.
Denna helgen hade jag dock ”stenkoll”. Det gick så bra och var så skönt. Pigg och inget att bortförklara eller skämmas för.
Har tidigare skrivit om att jag ska planera när, vad och hur mycket jag ska dricka i förväg inför varje dryckestillfälle. Har nu tillagt ”varför”. Vad jag menar är - vad är det som gör att jag vill dricka just nu här ikväll? Kommer på ett antal sådana varför:
- vill förhöja feststämningen, dansa och sjunga
- känner mig blyg och självmedveten, vill bli säkrare och hävda mig
- är i ett sammanhang och med människor där jag vet att jag kommer att bli uttråkad eller smått irriterad - där det är för mycket ytligt statusprat eller trist gnäll
- när jag är överbelastad av arbetet,( som i perioder har varit extremt stressigt - nästan ingen orkar jobba heltid i mitt yrke, men jag har envisats) och vill ”stänga av” alla rösterna som fortfarande surrar i huvudet
- när jag vill belöna mig själv efter hårt arbete
- när det bara är av gammal vana, som matlagningsvinet
Om jag kan identifiera vilket ”varför” som gäller för varje aktuellt tillfälle och omformulera det - kan jag belöna, lugna eller roa mig själv på annat sätt - behöver jag verkligen vinet?
I mitt fall har det när jag tänker efter blivit en vana att dricka vid socialt umgänge sedan unga år, då jag var mer socialt osäker, tänker undermedvetet att det är säkrast att stärka mig med alkohol. Sedan säkert 30 år år är det sociala egentligen inte ett problem längre - men vanan har fortsatt, dumt nog…. Hur korkat som helst. Ett slags säkerhetsbeteende.
Vad bra det är att klargöra saker för sig själv - mycket tack vare all inspiration och klokhet jag fått här i forumet!

Profile picture for user Allegra

Hej!!

Tack för dina inlägg här, kände direkt igen mig kring vad du skrev om att din reaktion på alkohol förändrats efter du fyllt 50. Är precis likadant för mig: minnesluckor (aldrig hänt förr), blir en besserwisser som alltid ska ha rätt, upprepar mig och mina åsikter, aggressivitet, självömkande, och total apati dagen efter.

Stämmer inte bra med vare sig självbild eller den man önskar vara!

Med detta sagt önskar jag dig en välförtjänt paus eller kontroll över alkoholen. ☀️

Profile picture for user MadeUpMind

@Allegra Hej och tack för din kommentar! Det känns alltid lite bättre att få veta att man inte är ensam om sina tillkortakommanden.
Det har gått bra för mig. Var igår på fest med samma gäng som den olycksaliga midsommaraftonen som fick mig att börja skriva här. Drack välkomstbubbel, ett glas rött till maten och en öl senare på kvällen när vi spelade spel, allt under loppet av 7 timmar. Blev inte berusad, (men noterade hur flera andra blev..) Hade inte speciellt roligt eftersom jag kände mig spänd och nästan löjligt mån om att gottgöra alla för den trista uppvisningen på midsommarafton. Men jag var nöjd när jag gick till sängs, slapp vakna med ångest imorse.
Känns så oerhört skönt att återta kontrollen!

Profile picture for user Sisyfos

Ja, vila i den känslan av att vara nöjd! Det blir nog bättre nästa gång ni träffas. Sen kan man ju börja tänka på det där med alkohol som en vana i olika sammanhang. När man har fattat hur seg man blir av drycken.

Profile picture for user Smörblomma

@MadeUpMind det intag av alkohol du beskriver ovan det är dit jag också vill komma. Undvika berusning och dricka något glas eller två, kanske tre, för att det är gott och under utdragen tid.

Profile picture for user MadeUpMind

@Smörblomma Ja precis - tiden tror jag är en nyckelfaktor, för mig iallafall. Dricka sakta, tänka på och beskriva i ord hur det smakar, prata med andra om vad det är man dricker. Härma måttlighetsdrinkarna och bara sippa. Bubbelvatten vid sidan om. Titta på klockan, minst en timme mellan glasen. Akta sig för ”påfyllarna”.
Plötsligt har kvällen gått och jag har haft ett gott glas i handen nästan hela tiden, utan att ha blivit berusad!
Hur långt har du kommit och vad är hjälpsamt för dig? Ska läsa mer i din tråd.

Profile picture for user Smörblomma

@MadeUpMind .Är bara I början av förändringsarbetet. Försöker skriva någon slags känslodagbok för att se om det finns någon koppling där till varför jag ibland släpper taget och dricker för mycket. Jag har en måttlighetsdrickande man och tänker att jag ska försöka anamma hans vanor så att de blir mina vanor.

Profile picture for user MadeUpMind

@Smörblomma Känslodagbok kanske är en bra idé för mig också. I vanliga fall brukar jag varken kunna äta eller dricka, (inklusive alkohol) när jag är riktigt ledsen eller orolig för något. Men igårkväll när jag var ensam med min man släppte jag medvetet taget, drack 3 enheter på två timmar. För att jag var ledsen.
Min son har som sagt förlåtit mig och vi pratar mycket, men hans flickvän är kylig. Det var hennes syster som jag röt till åt på midsommarafton och de är jättetighta. Hon vill inte prata med mig utan är bara artig, inte alls så varm som hon brukar vara. Tydligen är hon ”långsint” av sig enligt min son och behöver lång tid på sig innan det blir bra igen. Innan detta hände hade vi en fin relation. Min son säger att hon tidigare tyckt om mig mycket och inte retat sig på något (inklusive alkoholen - jag har nog hållit igen när de två varit närvarande, eftersom de är mycket måttliga, vegetarianer, allmänt hälsosamma och medvetna). Känns lite orättvist just nu och jag har svårt att stå ut med tystnaden, är av den sort som vill ”ta tag i” problem och prata om dem direkt. Men får nu försöka låta tiden göra sitt och hoppas vi kan hitta tillbaka till varandra. Hennes mamma - min sons ”svärmor” är mycket snäll och förstående, har ”strukit ett streck” över alltsammans och vi umgås, så det känns iallafall väldigt bra.
Ursäkta den långa utläggningen om mina relationer, som väl inte intresserar någon.. Men det känns bra skriva om det. Vad jag ville säga är att jag får se upp med att dricka när jag är ledsen. Igår fick jag ledsenheten ur mig, pratade mycket med min man. Idag väntar en fin dag på stranden. 😁 Och ikväll vet jag att jag kan nöja mig med en IPA folköl vid grillen. Har köpt alkoholfritt Ginger Beer också - en ny favorit om man inte gillar söt läsk.

Profile picture for user Smörblomma

@MadeUpMind Jag förstår din frustration. Det är svårt när man är så där olika, en vill lösa allt på direkten och någon annan måste man vänta ut. Med tiden bleknar ju sådana här händelser. Det är väl lite för aktuellt i tiden för att hon ska bara släppa det som hänt, speciellt om hon är tight med sin syster. Jag tycker överlag att man får tänka sig för vad man säger, nykter eller inte för det är så lätt att saker missuppfattas och sedan har man ju olika syn på saker och ting beroende på en massa orsaker. Risken att "trampa i klaveret" ökar ju dock med alkoholintag.

Profile picture for user Se klart

Hej @madeupmind
Har läst din tråd och det finns många likheter mellan våra liv, och flera andra här på forumet. Kvinnor 55+, högpresterande, bra jobb och varma, goda familjer och relationer. Jag brukar kalla oss ”fixar-allt-personer” men är oftast kvinnor. Finns många män här också som jag lär mig minst lika mycket av, men det finns något intressant med oss som
1) överrumplas av en allt högre konsumtion
2) överrumplas av de reaktioner som alkoholen orsakar - dels i form av minnesluckor som du beskriver, samt hur vi uppfattas

Jag var 54 när jag slutade dricka. Det är 2,5 år sedan. Jag gjorde ett uppehåll för att bevisa för mig själv att det var möjligt- jag var nämligen så SKRÄCKslagen av tanken att tvingas bli en sån som inte dricker.

För många går det fint att hitta sätt att balanserat drickandet. Jag gillade 2-3-4 glas vin-berusningen och lättheten, behövde den så väl, knäppa upp en knapp i mitt tajta liv- den korsett som mitt liv stundtals var.
Mina tre månader går mot tre år.
Min ”mardröm” - helnykter, har blivit ett rikt och utvecklande liv, fint att leva, ärliga relationer, stor närhet och trygghet till mina vuxna barn och deras partners.
För att inte nämna barnbarnen.
Roligt och härligt! Jag är frisk och jag vill göra det jag kan för att leva länge.
Håll i vilket beslut du än tar. Det kommer att betyda mycket, för ditt förtroende för dig själv! Kram.

Profile picture for user vår2022

@MadeUpMind Jag tänker att du kanske kan vänta in henne lite, ge henne tid. Vi är ju så olika och om hon är långsint också. Kanske sedan ställa en öppen fråga om hon fortfarande är arg på dig. Låta henne berätta hur hon känner och ta emot det. Säga att du är ledsen och be om ursäkt för det. Mer än så kan man nog inte göra. Alla gör vi fel ibland, man kan säga att man är ledsen för det som man gjorde och be om ursäkt för det och såklart inte upprepa misstaget. Gör man det så blir man inte trovärdig. Det löser sig nog på något sätt❤️

Profile picture for user MadeUpMind

@Se klart Tack för stöd både Se klart och vår 2022! 🌸 Ja, jag ska vänta in min svärdotter.
Överrumplad var verkligen vad jag blev ! Såklart insåg jag någonstans långt inne sedan länge att det inte var hälsosamt att dricka vid 56 som när jag var 26, men insikten och motivationen att agera kom plötsligt över en natt. Inget ont som inte för något gott med sig!
Jag älskar formuleringen ”knäppa upp en knapp i mitt tajta liv” - mitt i prick - exakt min situation! 😂
Igår kväll blev vi sent på kvällen spontant bjudna över till grannarna i sommarstugan på en drink. Det gick så bra att be om bara en centimeter gin i glaset och sedan massor med härlig tonic med granskottsmak! Och det var allt. Inget mer girigt drickande, sommarkvällen var härlig nog som den var. Liksom denna morgon.

Profile picture for user Allegra

Hej!

Så snyggt jobbat och jag fastnar för din formulering ”inget mer girigt drickande”. Det där beteendet man (jag) har hamnat i av att dricka som om det vore den sista dagen på jorden.

Kan inte minnas att det alltid har varit så, även om jag aldrig har spottat i glaset.

Tack för inspiration ☀️

Profile picture for user MadeUpMind

Hej alla!
Imorgon är det en månad sedan den dagen då jag bestämde mig, tog signaturen MadeUpMind och började skriva här. En månad är inte lång tid i detta sammanhang, det förstår jag, men i mitt liv har den månaden gjort stor skillnad. I och med ”skrämskottet” på midsommarafton tog jag äntligen tag i situationen och gick från tanke till agerande. Jag har analyserat mitt beteende och gjort förändringar. Era kloka och stöttande kommentarer har hjälpt mycket och gett mig nya perspektiv. Under månaden har jag haft semester och flera gånger i veckan anledning att dricka alkohol, tillsammans med vänner och familj, på resor och hemma. Det har gått bra. Jag planerar alltid, räknar glasen, aldrig mer än 3, dricker sakta och har sluppit minnesluckor, pinsamheter och huvudvärk. Så otroligt skönt. Jag tror ingenting kan få mig att falla tillbaka i gamla vanor, nu när jag inser hur illa det kunde ha gått om jag fortsatt som förut.

Tack till er som svarat mig och jag önskar er varmt lycka till! Kommer förmodligen inte skriva mer men tittar nog in i forumet då och då, för att inte glömma vad jag lovat mig själv och er. 🌸

Profile picture for user Kennie

Härligt att du hittat balans! Jag tror det är bra att hänga kvar här och påminna sig om att det fanns en anledning till förändring. I alla fall för mig känns det som att det hjälper mig att hålla rätt fokus. Har hållit mig på den nivå jag önskar i två år nu. Den är ett (1)glas någon enstaka gång. Jag är väldigt glad åt att ha upptäckt att det går lika bra att göra en massa saker nykter. Dessutom gillar jag att gå emot strömmen och inte dricka när alla andra gör det.

Profile picture for user MadeUpMind

Har under sommaren bara läst i forumet, inte skrivit själv. Men nu måste jag skriva av mig och be om råd.
Det har gått bra för mig att dricka måttligt, hela sommaren, trots många tillfällen att dricka för mycket. Men i fredags ”åkte jag dit”. Släppte garden, planerade och räknade inte så noga som jag brukar. Det var så trevligt med gäster, det fanns en box med gott vin, jag fyllde på lite här och där när jag sprang fram och tillbaka mellan gästerna och köket. Inget tråkigt hände, jag gjorde inte bort mig och det märktes inte att jag var berusad enligt min man - men dagen efter - ont i huvudet och minnesluckor från mitten av kvällen (då promillen var som högst), inte från slutet av kvällen konstigt nog. Då minns jag alla detaljer om hur jag fixade sängplatser, visade hur kaffebryggaren fungerar och allt man måste göra som värdinna. Men detta att knappt våga öppna munnen till frukost med risk för att avslöja att jag missat allt vi pratat om under middagskonversationen, det är SÅÅÅÅ hemskt och pinsamt. Varför gör jag detta mot mig själv?? Varför släppte jag garden? Trodde jag att jag var av med problemet? Hur ska jag förlåta mig själv nu? Gästerna var kvar ytterligare två dagar och jag gjorde inte om misstaget iallafall, det är en tröst. Nu är det bara att bryta ihop och gå vidare….
En sak vet jag - ska inte släppa kontakten med Forumet iallafall, behöver läsa oftare och kanske skriva mer själv.

Profile picture for user Se klart

Du kanske är en välfungerande alkoholist?
@kennie som svarade dig här sist är den enda mig veterligen dricker endast ett (1!) glas då och då.
Med skrämskott som du beskriver på midsommar och minneslucka nu, så skulle jag testa att vara nykter 3 månader för att se hur det känns! Lycka till.

Profile picture for user vår2022

@MadeUpMind Det är tyvärr så det ofta fungerar när man inte har en automatisk stopp mot alkohol. Min erfarenhet är att jag kunde hålla mig måttlig ett tag, höll räkning och garden uppe. Det tar mycket energi att hålla räkning och garden uppe. Till slut orkar man inte och har man då druckit alkohol så får man helt andra tankar i huvudet. Kontrollen försvinner och man dricker på. Håller med, det är verkligen pinsamt och jobbigt att mötas vid frukost när man inte minns vad som hände. Har hänt mig många gånger och man vill bara försvinna. Ja, det är bara att bryta ihop och gå vidare. Har du någon plan på hur du vill gå vidare?

Profile picture for user Andrahalvlek

@MadeUpMind Usch, minnesluckor är hemskt. Alla dessa mornar då jag vaknat och tänkt ”hur fan kom jag i säng?” Aldrig mer. Usch, vidrigt.

Minnesluckor är ett tydligt varningstecken har jag läst. Jag kunde också sköta mig långa perioder tills jag ”bam” blev apkalas. Inte så jag raglade eller sluddrade. Inte mycket i alla fall. Inte så jag själv märkte det. Men alldeles för full kunde jag bli så fort jag sänkte garden.

Skämdes som en hund, trots att jag oftast inte hade något att skämmas för. Jag hade gått, stått, pratat, och funkat hyfsat normalt men kom inte ihåg ett jota. Läskigt.

Kram 🐘

Profile picture for user MadeUpMind

@vår2022 och Andra halvlek - tack för stöd!
Det är säkert rätt att jag egentligen hade slut på energi efter att ha ”skött mig” en längre tid. Fast det kändes inte så just då - tvärtom kände jag mig duktig, befriad, lättad över att det gått bra så länge. Och tyckte väl omedvetet då att jag kunde släppa på kontrollen. Det funkade inget vidare.. Måste fortsätta ha stenkoll. Min plan är alkoholdagbok eller eller någon app att registrera i. Till helgen som gick hade jag för första gången på länge köpt vinboxar, för att det är så praktiskt och vi var många som skulle vara tillsammans flera dagar. Det funkar inte heller för mig, spärrarna släpper när jag inte ser att innehållet minskar. Endast flaskor får det bli i fortsättningen. Jag ger detta ett en tid, misslyckas jag så kapitulerar jag för total vithet i flera månader.

Profile picture for user MadeUpMind

Klappar mig själv på axeln - tillbaka på banan!☺️ Hade gäster igen hela helgen. Det gick bra. Drack inte för mycket, ingen huvudvärk, inga minnesluckor. Har kommit på att en sak jag måste tänka på är att helt enkelt inte köpa för stora mängder på en gång när jag är på Systembolaget. Som jag gör när jag handlar mat. Storpack, storkok, välfyllda kylskåp och frysar, alltid lite ängslig att maten inte ska räcka till gästerna. (Men sen får familjen äta rester hela veckan…)
Precis så tänker jag när jag köper vin också. Lite bökigt och knepigt parkera vid vårt Systembolag. Tänker att jag ska ”passa på när jag ändå är där” och ”det går alltid åt”. Och det gör det ju. Det tråkiga är ju om det är jag som gör slut på det och inte gästerna…
I helgen som gick köpte jag bara PRECIS så mycket som som jag tyckte var rimligt för välkomstdrink och middag. Inga boxar. Inget överflöd att gå och hälla upp av. Fick stå ut med oron att det inte skulle räcka. Men det gjorde det såklart.
Denna rutin ska jag fortsätta med. Det jag inte har hemma kan jag inte äta eller dricka - så simpelt är det! Samma sak gäller ju för övrigt för choklad.😆

Profile picture for user Mattan

Stor igenkänning@MadeUpMind . Började hänga i samma ålder. Hade hänt flera jobbiga saker på fyllan. Förändrat drickande med åldern och friheten, inga småbarn bättre ekonomi mm. Har så länge försökt styra upp med antal glas mm mm men faller till slut allt ändå. Nu har jag tagit ett break igen. Sjunde vecka nu och det känns så skönt att slippa planera och att slippa vakna tre på natten efter för stort alkoholintag. Var ute med ett gammalt vinglig igår och drack pepsi Max till maten.blev lite kommentarer. Vi planerar en gemensam resa och det pratade mycket om alla drinkar som ska avnjutas. Själv känner jag mig fri när jag slipper ens tänka på det. Är dock ff lite rädd att verka tråkig och dra ner på stämningen. Läser just nu Annie Grave bok Tänka klart och börjar så smått ifrågasätta hela alkoholkulturen. Ser fram emot att följa dig i tråden och tackar alla ah veteraner för så många bra inlägg här också. Det känns så tryggt att ha er här

Profile picture for user Mattan

Stor igenkänning@MadeUpMind . Började hänga i samma ålder. Hade hänt flera jobbiga saker på fyllan. Förändrat drickande med åldern och friheten, inga småbarn bättre ekonomi mm. Har så länge försökt styra upp med antal glas mm mm men faller till slut allt ändå. Nu har jag tagit ett break igen. Sjunde vecka nu och det känns så skönt att slippa planera och att slippa vakna tre på natten efter för stort alkoholintag. Var ute med ett gammalt vinglig igår och drack pepsi Max till maten.blev lite kommentarer. Vi planerar en gemensam resa och det pratade mycket om alla drinkar som ska avnjutas. Själv känner jag mig fri när jag slipper ens tänka på det. Är dock ff lite rädd att verka tråkig och dra ner på stämningen. Läser just nu Annie Grave bok Tänka klart och börjar så smått ifrågasätta hela alkoholkulturen. Ser fram emot att följa dig i tråden och tackar alla ah veteraner för så många bra inlägg här också. Det känns så tryggt att ha er här

Profile picture for user Himmelellerhelvette

Varför är man tråkig och drar ner stämningen @Mattan?
Jag funderar en del på det.
Jag känner exakt så!

Är det för att jag själv alltid känt att de som inte dricker är tråkiga och drar ner stämningen för att jag alltid druckit och då gärna mer än vad andra gjort och tyckt att de som dricker som jag är dom roligaste.

Jag skulle önska mig en undersökning som är gjord enbart på dom som aldrig haft minsta problem med alkoholen om vad dom tycker. Är det så att dom inte bryr sig eller tycker dom det är lite trist att man inte dricker?

Är det som med godis? Jag har aldrig varit sockerberoende så om jag ställde fram en skål godis till mig och min vän som är nykter sockerberoende (som hon inte berättat för någon).
Då skulle jag ju inte bry mig ett skit om hon äter av godiset eller inte, jag hade tagit några bitar och varit nöjd.

Är det samma med en flaska vin hon vill dela med mig som inte har berättat att jag har alkoholproblem att hon inte skulle bry sig ett dugg om att jag avstår vinet?
Jag tror inte det. Jag tror att vinet har en annan mysfaktor och det ska delas???

Skulle verkligen önska att en sån undersökning gjorts….

Profile picture for user Mattan

Ja visst är det intressant@Himmelellerhelvette ?
Min spaning är att måttlighetsdrinkare typ min bror m fru aldrig bryr sig ett skvatt om vem som dricker eller inte. Men tjejtantkompisar som jag varit en rolig festprissa med reagerar. Dock inte bästa och nära vänner som vet om mina beslut. Lite speciellt nu att jag åker till Italien vinets Mekka med ett glatt gäng. Redan på flyget kommer det bli bubbeldax. Som jag känner nu så har jag inga behov av att dricka alls men visst är det en viktig ingrediens för många på resor. Gillar din liknelse med godiset. Vad är det som gör att just alkoholen blir så laddad? Finns ju en hel alkoholindustri som tjänar massor av pengar på vårt festande. Gissar att reklam i form av produktplacering smygs in i serier och dokusåpor.Tänk om Alexandra Rapaport satt i sig en skål smågodis istället för rosévin när hon funderar över ett fall? Sponsrat av kanolds🤣🤣🤣

Profile picture for user Kennie

Jag tror att anledningen till att jag gillade att andra drack lika mycket som jag själv var att jag annars kände att jag behövde hålla igen. Jag visste ju att de nyktra skulle minnas allt och notera om jag var full. Jag ville festa med personer som rättfärdigade att dricka mycket. Det här var inget jag tänkte då jag drack, då inbillade jag mig bara att nyktra var tråkiga och inte vågade slappna av, men nu ser jag de verkliga orsakerna till hur jag tänkte.

Profile picture for user Himmelellerhelvette

@Mattan Jag var på middag med måttlighetsdrickare igår. Jag fick ingen reaktion på att jag inte drack förrän jag skulle lämnade sällskapet.
Då frågade en om det finns någon anledning till att jag inte dricker.
Jag svarade bara att jag får sämre träningsresultat om jag dricker, sen var det inget mer med det.

Men däremot om jag drog på Italien resa med tjejgänget då hade jag nog behövt ljuga om någon sjukdom eller säga som det är alla fall en del av sanningen. Berätta hur det går, är det långt tills ni åker?

Det irriterar mig nått jävulskt att alkoholen är så laddad! Men det är väl mitt eget fel egentligen, hade jag inte druckit för mycket hade det ju säkert inte spelat någon roll för mig, hade ju inte ens tänkt på att Alexandra Rapaport eller alla andra i alla serier (typ) dricker vin eller öl dagligen.
I amerikanska serier undrar jag om man någonsin ser en man som kommer hem utan att gå rätt till kylskåpet och ta en öl.
Nu blir jag arg känner jag!

Profile picture for user Himmelellerhelvette

@Kennie Exakt så! Huvudet på spiken! Undrar hur många av alla jag känner som tyckt att jag blir jobbig när jag dricker? Och hur många som faktiskt tänkt som jag gjorde. Att jag var en av dom roligaste och hade mest skoj?

Av 10pers gissar jag att två tyckte jag var rolig för dom var som jag de andra 8 får jag ont i magen när jag tänker att dom känt att jag varit jobbig.

Undrar hur många som frågat sin omgivning om vad de tyckt om deras sätt att bli när dom dricker?

Där är jag inte än på långa vägar, ångest av att tänka att jag skulle fråga det ens, vill inte höra om det är negativt, skäms.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Himmelellerhelvette När jag slutade dricka fick jag från min allra närmaste omgivning reaktioner och kommentar som tyder på att de verkligen har varit oroliga för mig. De sa att de var glada för min skull att jag har tagit beslutet, och att de faktiskt har varit oroliga över hur mycket jag har druckit och hur jag har betett mig.

Jag skämdes som en hund. Samtidigt som jag var glad att de var ärliga mot mig. Och samtidigt som jag verkligen kunde känna att det var historia. Jag har lagt drickandet och det beteendet bakom mig. Punkt. Det lättade skammen en smula. Och med tiden har skammen bleknat. Jag kan idag inte stå till svars för hur min alkoholberoende del av mig betedde sig. Jag har tagit ansvar för det till slut, och slutat dricka.

Kram 🐘