Tidigt i våras var jag med några korta veckor här när jag försökte mig på att sluta med alkohol. Ganska snart halkade jag in på tankar med att jag ändå kunde dricka till fre o lördagens middagar, och i princip omgående var jag uppe i mina 5 -6 dagar med lite eller mkt vin och annat. Tycker sista månaderna att jag ökat lite mer, och jag har haft ett antal kvällar där jag varit berusad men under "socialt ordnade former". Har parallellt haft starka tankar hela tiden att jag faktiskt vill sluta dricka men känt mig som handlingsförlamad. Efter att jag startade ett stort bråk med min snälle man inför våra barn på semestern när jag var vin berusad så har jag -igen- bestämt mig för att försöka sluta. Nu med facit att lite drickande är inget jag kan hantera. Så nu kommer jag hänga här igen vilket jag tycker är ett jättebra stöd!

Heddali

Jag har lite glömt bort mindfulness och avslappningsövningar sista året trots att jag egentligen gillar det. Klassiskt att känna sig stressad och sen inte avsätta tid till sånt man mår bra av, som träning och avslappning. Istället blir det en Quick fix med vin... Jag ska hem ochdamma av de övningarna jag har hemma, att prova skadar inte igen!

Heddali

Jag hade en bra kväll igår, ångesten jag släpar runt på titt som tätt lös med sin frånvaro och jag sov ok i natt. Sön och tis vita men har fortfarande lätt ågren för måndagens robotinköpta vinflaska. Då är det skönt att ha läst här på forumet om och om igen att fler lider av liknande handlingar. Jag tycker det är svårt att förhålla sig till det beteendet hos mig själv. Det kan låta som att friskriva sig själv för att man handlar i impuls, hjärnan stängde av nån timme, eller förnekelsen blommade ut i att "några glas vin för att jag är själv är en strålande ide..". Samtidigt så vet jag att jag innerst inne har en tvekan, en fot kvar i alkoholdimmorna då jag inte (ännu) kan tänka mig att helt avstå från ah. Ändå kan jag se mig själv utifrån, att jag förminskar mina problem bakåt (det är inte ett par år utan 5 år med överkonsumtion, det är inte bara 2 flaskor vin på en vecka, det har varit närmare 3, ibland 4). Jag balanserar då på en knivsegg med min ambition att inte dricka mer än 1 flaska per vecka. Det var ju min ambition även förut, om än inte helt genomtänkt, men gränsen slirades på om och om igen. Två glas vin räcker inte för en fredag om man tror att man kan dricka två glas vin när man lagar mat, två glas vin till maten och sen två glas till framför tv:n. Det känns inte som ett problem då i stunden, tänker ofta att de flesta jag känner dricker nog vin 2-3ggr i veckan men sen hur mycket deras referens ram "1-2 glas vin" egentligen är, är inte lätt att veta. Tycker alla säger jag tar "ett glas vin" men det kan lika gärna vara 4. Då känns det som förmildrande för mig när jag låter vinet öka här och där, två kvällar blir fyra m vin, 2 glas blir 4 och en whiskey.. Ja så där håller jag på och balanserar det ändå så jag klarar allt hemma och på jobbet. Motvikten till min ihärdiga förnekelse är detta forum, att läsa, läsa, läsa hjälper mig från att sträcka ut handen de flesta kvällar..och jag har nog mer än halverat min konsumtion sista 6 veckorna. Alltid något.

Flinga

Hej Heddali!
Jag dricker ungefär som du och tycker att jag har problem.
Idag var jag iväg och träffade en alkoholläkare som uppenbarligen tyckte motsatsen.
Fick fylla i nån lapp om hur mycket och när jag drack.
Han tittade på den i fyra sekunder, log och konstaterade att jag möjligen hade ett riskbruk men Inga större problem.
Skrev rutinmässigt ut medicin för att dämpa ev sug och så åt mej att "komma tillbaka om några månader, så får vi se hur det gått"
Kände mej osedd och bagatelliserad och mår för jävligt.
Det krävdes en hel del bitahuvudetavskammen för att ta mej dit och nu ångrar jag mej bara.

Heddali

Det var ca ett år sedan. Bokade tid (samma ställe som driver detta forum tror jag), träffade en manlig alkohol/samtalsterapeut (eller motsvarande) hade ett inledande samtal och jag kände att samtalskontakten blev irriterad på mig. Typ ordentlig prydlig akademiker som kommer och vill ha uppmärksamhet utan att ha riktiga problem. Men jag var helt ärlig med vad jag drack vilket absolut är över riktlinjerna. Han ifrågasatte flera ggr om jag var ärlig också (att jag mörkade och egentligen drack mkt mer). Sammantaget ett mkt märkligt besök och jag kände mig bara dum. Men alla behandlare är inte bra och man klickar olika med olika personer. Kanske du kan hitta någon annan att kontakta? Jag har gått länge på kommunens öppenpsykiatriska mottagning genom min husläkare, fick psykoterapi i ett o ett halvt år, det var mkt bra och de har erfarenhet av både dåligt psykiskt mående och olika former av missbruk

Minns hur irriterad jag blev på en sån där hälsodam som jsg träffade via jobbet och som hade mage att tycka att 1-1,5 flaska vin i veckan var för mycket. Det var på den tiden som jag inte drack så mycket.., eller jag hade börjat tänka på att det var för mycket vana över vinintaget, men alla drack ju fredagar o lördagar så jag tyckte att hon hade fel. Nu med facit i hand tycker jag att hon hade rätt. Jag drack av gammal vana och för ofta. Det är skrämmande att ni träffar personer inom beroendevården som inte tycker att det är allvarligt att ni ligger i riskbrukszonen. Kanske baseras deras reaktioner på deras eget intag. Tror att många dricker för mycket helt enkelt. Tycker att ni gör rött som försöker minska. Lycka till!

Flinga

Jag googlade läkaren när jag kom hem och hittade honom på fb.
Första bilden var på honom och hans fru med varsin jättedrink på en uteservering.
Mojito de luxe var bildtexten.
Sen fortsatte det rätt mycket i den stilen.
Man undrar........

Heddali

Jag lyckades minska under två månader, många vita dagar och ett hyggligt kontrollerat drickande där emellan. Kortfattat så har de sista två veckorna inte gått bra och jag har druckit för mycket- som innan sommaren. Efter att ha återfallit i att gömma flaskor samt dricka dubbelt så mkt som planerat varje gång började till slut insikterna banka på dörren. Säkert mycket som jag har med mig här från forumet som gjorde att jag såg mönstret och problemen tydligare. Jag har dessutom sista halvåret mått psykiskt dåligt flera ggr när jag druckit vilket är ngt nytt, det är som en snedtändning fast med alkohol. Får kraftigt förstärkt ångest, blir argsint följt av en superdeppig svacka när allt blir totalt svart-allt sker på typ 2-3 timmar och jag har äventyrat min relation de ggr det hänt då jag varit helt oresonlig och typ galen. Så nu får jag konstatera projektet med måttlighetsdrickandet som kört för min del. Jag har lovat mig själv och min man att göra det där långa uppehållet som är så svårt att åta sig. Men jag måste, måste, måste! Så planen är året ut vit, sen ompröva beslutet. Håll mig i handen för jag känner mig själv, det kommer inte bli lätt :-/.

Heddali

Jag är nu inne på dag 2 och knallar på framåt. Är inte så orolig för första 5 dagarna, det brukar jag klara. Sen börjar jag vackla och hitta ursäkter att dricka "lite". Men kanske den här gg att min skam över mitt uppträde berusad hemma sitter i länge. Hoppas det.

Heddali

Finns så mycket styrka i att kunna följa andras resa och samtidigt dela sin egen. Har läst flera årslånga trådar där de olika faserna och processerna är lika varandras och också lika min. Hela mitt vuxna har varit präglat av flykt och uppbrott, många flyttar, impulsiva handlingar, rastlöshet och oro under en annars prydlig yta med gott liv. Har bestämt mig för att sluta med ah, detta år ut till att börja med. Har tagit mig ca ett år att komma hit, att jag är redo på riktigt. Men trots min beslutsamhet så finns oron över flykten, hur ska jag nu få ro, kunna rota mig, landa från all inre turbulens. Acceptera, detta svåra ord. Jag tycker inte om mig själv i grunden och tror inte att andra gör det heller. Kan nojja över bara att gå över skolgården m mina barn; tycker folk jag ser konstig ut, går jag inte lite konstigt i det här skorna, lät inte det jag sa nyss jättekonstigt, osv osv i all oändlighet. För ett bra tag fick jag en insikt; jag tycker aldrig att något jag gör/presterar/är är bra, känner aldrig den där nöjda känslan över något jag gör. Ofta är min måttstock en balans av den inre självkritiken. Om jag når en nivå där jag tycker lika mkt att jag gjort för lite och för mycket, ja då får det bli bra så. Aldrig gå ut ofixad, inte känna ro m åldrandet som kommer och shoppingen eskalerar, aldrig nöjd med min garderob, min klädstil..ja mig. Tack och lov räcker denna oändliga kritik bara till mig själv, älskar mina barn reservationslöst och gör allt för att de ska känna att de duger jämt alltid. Är en snäll medmänniska till alla andra i min omgivning. Inte konstigt att min själ vill få ro och vila och trott på den Quick fix vinet gett.

LenaNyman

Jättemycket.

Och jag tror att det finns hopp även för såna som du och jag och alla våra gelikar. I'm sure. Varför skulle vi annars vara vid liv? Förstås är det för att kunna berätta om en bättre morgondag, precis i samma stund som den randas.

För övrigt tycker jag att det hänt grejer med dig sen förra gången. Det känns som att din insikt och ditt självmedvetande har ökat.

Heddali

Jag läste hela din tråd tidigare idag, tog halva arbetsdagen men det var det värt. Läste om flera inlägg som talade direkt till mig (kändes det som). Kände med dig på hela din resa från 2014 och gladdes år dina framsteg och hur du mer och mer hittade lugn i tillvaron. Nu sovdax här och imorgon-En ny dag!

Heddali

Jag har gått mina cirklar under året och har nått en punkt, gräns, mättnad och insikt om att alkoholen kommer förgöra mig och min relation om jag fortsätter. Att alkoholen bitvis tagit över min kropp, mina vanor och mitt liv. Nu står jag, ännu inte stadigt, och ska möta kastvindarna, den långa vardagen, de inre rösterna och jag SKA klara det. Tack till alla här, det är många händer att hålla i ?

LenaNyman

Och jag känner vinden i ansiktet i din #75. En gång fick jag ett vykort av en kär människa där det stod: "Det är i motvind draken lyfter." Vem har inte sett en drake dimpa ner i backen fort som en kamikazepilot, om och om igen. Men till slut, till slut svävar den högt där uppe, bland kastvindar och solstrålar, fast förtöjd i kompetenta händer. Dina händer.

Heddali

Jag har en klassisk återkommande dröm där jag flyger. Det är en behaglig dröm där jag i vackert väder med underbar natur svävar fram över vidder och hav, dyker som en rovfågel och känner hur vinden viner. Det har känts precis så som jag tror det känns att flyga på riktigt. Nu är det några år sedan drömmen var hos mig, och mina nuvarande drömmar är ofta hackiga förvrängda versioner av stressiga situationer jag upplever till vardags. Kanske ett ytterligare symptom på att jag inte varit harmonisk utan farit runt och låtit mig styras av negativs känslor som stress, grubbel, ångest, osäkerhet etc. Nu på 4 dgn nykter och bestämd med att nu räcker det (som SKA bli många till) känns det som en stor extremt bullrig torktumlare stängts av och sinnena är alldeles slut av att inte fått riktig vila på länge. Med ah förskjuts bara allt negativt några timmar framåt och "allt" växer bara större och större för varje gång.

Jag har skrivit ner ett tiotal saker på en lista som jag vill få in i mitt liv på 100dgr. Det är bl.a. såklart att vara a-fri men också börja läsa böcker igen, ta upp yoga och jogging och att varje vecka göra något kreativt. Det är inga måsten utöver ahstopp men mer tänkt som inspiration att fylla tillvaron med goda ting.

Heddali

För bilen med draken, den blir symbolen för känslan jag så småningom vill nå.

Heddali

Jag mår ganska bra fysiskt, tycker inte det fysiska suget är så besvärande i stunden. Har dock börjat höra lite lismande stämmor i bakhuvudet med avsikten att skjuta mina föresatser i sank. Just nu är den svåraste tanken jag har att jag kanske inte 100% aktivt VILL avstå. Att trots min ökande vinkonsumtion, bortdruckna kvällar, uppträden, bakismorgnar etc inte skulle tycka att det var VÄRT att avstå. Att jag hellre blir lite halv-alko med de konsekvenser det får. Inte särskilt konstruktivt och ingen tanke som jag går i god för men ändå. Att alternativet ute i det skarpa ljuset, utan mjuk kuddar att fluffa runt sig och sjunka ner i inte känns så lockande. Att jag knappt vet om jag står ut med mig, i mig, i mitt liv utan ah. Trots att mitt liv till största del är gott. Jag ska ha en nykter dag idag, så mycket vet jag, och så får jag ta och möte varje tanke när den kommer sen. Välja rätt hela tiden...

heueh

Jag lever också med sådana tankar. Dom var starkast i början på nykterheten, nu är dom mer hanterbara, men jag blir nog aldrig av med dom. Även efter två års nykterhet poppade då och då idéen upp att kanske är jag menad att dricka, kanske är det så jag är genetiskt disponerad att leva mitt liv. Det är oerhört farliga tankar det där, för det innebär att jag ger upp hela tanken på att leva det liv jag så hett eftersträvar just nu.

Det finns folk som hoppar ut ur flygplan utan fallskärm för att sedan försöka hinna ifatt en kompis som hoppat före dom med en extraskärm. Jag vet inte vad som driver dom att göra det, men det verkar som om många av oss människor har en önskan att driva alla våra aktiviteter in absurdum. Om jag kunde ta bara två glas vin varje kväll så skulle jag det, om jag kunde bli riktigt full en kväll varannan vecka utan att dricka däremellan så skulle jag det, om jag kunde dricka ohämmat en hel vecka varje kvartal, men bara då, skulle jag det.

Det är ingen mening att förneka det, djupt, djupt inne i min själ trivs jag med att dricka. Jag har bara ingen stoppknapp. Jag ägnar en stund varje dag åt att övertyga mig själv om att livet som nykter är så mycket mer värt, och genom att göra det så blir det så, på något sätt. Jag kan sätta mig i bilen strax innan läggdags och köra en sväng, bara för att jag kan. Jag kan åka in till jobbet extra tidigt en morgon och stå och andas på folk, bara för att jag kan. Jag kan ringa mina barn sent på kvällen utan anledning, bara för att jag kan.

Så häng i ett tag till Heddali, hur du än mår nu kan du vara tämligen säker på att du inte kommer att må sämre i morgon, om du bara står emot.

Pantani piraten

Människan är en otroligt viljestark art!!
Men ibland blir jag tveksam över dess beslut och funderingar. Jag till exempel tänker på Julafton i Slutet av sommaren, hur ska jag kunna vara nykter då??
Tankarna kommer och går huruvida jag verkligen har Aproblem eller inte.
Jag vet att jag har det men ändå försöker jag att lura mig själv hela tiden.
Drömmer om A de få timmar jag sover, tänker på A när jag äter, när jag har tränat och typ hela tiden..
Men den här gången ska det tamejfan funka,,, punkt!!!

Kämpa på Heddali, du fixar det