Hej på er. Jag har varit aktiv på forumet i många år, om än med annat nick. Stundtals har det gått relativt långa perioder som nykter men de senaste 6-7 månaderna har varit hemska. Det hela eskalerade förra veckan efter ett långväga besök. Jag höll mig relativt nykter under kvällen men som så många gånger tidigare triggade alkoholen på kvällen min reptilhjärna och jag fortsatte efter de åkt på tidig morgon. Denna drickperiod varade ca 5-6 dagar beroende på lite hur man räknar och det var ansenliga mängder som intogs. Förutom att jag kraschade med en gammal damcykel på grusväg och fick ett antal blessyrer här och var (dock inga som behövde läkarvård tror jag...) så har min fru åkt ifrån mig. Om det är för gott eller inte vet inte jag.

När jag är nykter är allt så bra. Vi trivs tillsammans och hon är min bästa vän. Jag motionerar och äter sunt. Trots så många tillfällen när jag gjort bort mig har jag fortfarande inte lärt läxan. Vad är det jag inte begriper??? Hur många gånger ska jag behöva köra i diket. Jag tycker jag har prövat det mesta.....

Detta är min tredje nyktra dag men min ångest är bottenlös. Jag äter i princip ingenting och kan inte koncentrera mig på ett enda dugg. Vandrar fram och tillbaka som en osalig ande och kikar i min mobil var femte minut om jag missat något samtal från min fru. Jag söker egentligen ingen sympati för att jag vet att det är min egen skuld. Bara så ledsen att lida av denna sjukdom men en urkraft som jag hittills inte kunnat rå på.

Orkar inte skriva mer just nu men saken är fullständigt klar att jag behöver vara mer aktiv på detta utmärkta forum. Ha det så bra allihopa.

@Hoppfulle Kalle och välkommen tillbaka! Då verkar det som att vi är några återfallare som nyss tagit tag i situationen igen. Vi får försöka peppa varandra. Jag förstår att det känns tungt att din fru lämnat😔.
Mycket starkt att du tagit tag i det nu och klarat flera dagar. Finns det något du kan distrahera dig med för att lindra ångesten? Kanske fundera hur du vill ha det framöver och kanske hitta sätt som kan föra dig dit? Kanske kan du kika på Alkoholprogrammet här? Förstår att det är skitjobbigt för dig, men som vår2022 skrev till mig, man får passa på när fönstret är öppet och man fått till ett avbrott. Fortsätt kämpa!

Tack snälla vinägermamman för din peppande kommentar. Just nu vet jag, av erfarenhet, att en liten tid till måste gå innan jag över huvud taget kan börja tänka på något konstruktivt. Jag har sett, på nära håll, vad långvarigt alkoholmissbruk leder till och jag vill göra allt för att, en gång för alla, klara av den här skiten. Jag är inte purung längre och vare sig kroppen eller psyket klarar detta längre. Alkoholprogrammet har jag faktiskt gjort för länge sedan men tyvärr blev min nykterhet inte livslång, vilket är min intention och vilja.

Vill att du ska veta att stöttning som din blir ett ljus i mörkret och jag kommer att vara betydligt mer aktiv from nu. Min största önskan nu är en lång natts sömn. Jag har insomningstabletter men de har inte hjälpt. Går väl på samma centrum som alkoholen så kanske blir de verkningslösa alldeles efter en fylla.
Tack igen/Hoppfulle Kalle
PS. Kanske borde jag byta nick till Hopplöse Kalle.......

Jag är ny här på forumet, men absolut inte ny i alkoholmissbruket…vill bara skriva att jag kännet igen mig, och känner med dig.
Ångest, skam, att inte kunna fokusera, att psyket vittrar sönder sakta.
Skickar dig en tanke, från en medsyster.

@Hoppfulle Kalle nä, du ska absolut inte byta nick!!
Har också sömnproblem sen mitt stopp. Sover ca 5 timmar totalt, så är ganska trött. Men det är bara att gilla läget och härda ut. Man är ju som sagt ”selber Schuld”. Förhoppningsvis lättar det snart och så även för dig. Önskar dig en så bra dag du kan ha🤗

Tack snälla. Vi får se hur mycket sömn det blir i natt. Känns som om jag inte sover mer än kanske högst två timmar. Har dock pratat en gång med min fru. Hon lär inte komma hem i brådrasket men kanske, kanske finns ett strå av hopp så småningom. Dock är hon utled på alla mina löften och jag skäms verkligen att känna mig så svag. Men nu får det bli ändring. Vi får hjälpas åt. Trevlig kväll och vi lär höras.....

Hej på er systrar och bröder. Detta är min fjärde alkoholfria dag och normalt tycker jag det borde vända. Dock finns omständigheter som gör detta helt annorlunda. En icke närvarande fru samt min cykelolycka i fyllan och villan som renderade skador lite här och där. Det är först nu när alkoholen på allvar lämnat kroppen som jag känner av min nack- och huvudvärk som dessvärre är konstant. Det blir vare sig bättre eller sämre av att ligga ner. Det försvårar också sömnen. Fick uppenbarligen en rejäl smäll i huvudet bla.
Idag har jag lyckats sätta på en tvättmaskin, hängt ut på tork och tagit in och vikt tvätten. Vidare en dryg 2 km promenad men skäms för att träffa folk så jag gör allt för att undvika dem. Skickade ett mess till frugan för över en timme sedan men jag tror kanske att hon "ghostar" mig. Är det inte den rätta termen nu för tiden även om jag knappt vet själv vad det betyder.
Tiden släpar sig fram och det har nog blivit några kilometers travande i huset under dagen också. Fortfarande dålig aptit men försöker tvinga ner någonting vettigt ett par gånger om dagen. Det känns extra tufft just nu med grannar i området som skrattar och har roligt på sin semester. Så tills vidare håller jag mig mest inomhus. En dag i taget är det väl AA som brukar säga men i mitt fall gäller bokstavligen en timme i taget........
Ursäkta min negativitet men ärlighet varar ju längst.
God fortsättning på dagen/Hoppfulle Kalle

@Hoppfulle Kalle Hej Kalle,

läst igenom dina inlägg nu och förstår att det verkligen är tufft, MEN DU ÄR SUPERSTARK! Starkt jobbat att under allt detta som händer att du kan hålla dig ifrån A och visa en stor vilja att undvika att ta tilll flaskan som kanske i vanliga fall var "svaret" på dina bekymmer. Fortsätt så och visa förklara för din fru när du väl pratar med henne att du verkligen försöker ändra dig. Ett tips, var helt 100% ärlig om dina bekymmer och få henne att förstå varför du gör som du gör. Jag tog detta steget förra veckan och min fru är verkligen min största stöttepelare även om hon säkert funderat många gånger under årens gång att sticka och inte komma tillbaka.

Var stark och uppdatera gärna om vad som händer, alla här verkar finnas där för varandra!

Hej på er forumvänner,
Tack först till Amanda L att du bryr dig. Just nu orkar jag inte ens tänka tanken på att kontakta läkare. Jag bor mitt ute på landet och det är inte gjort i en handvändning men självklart måste detta kollas upp om jag fortsätter att ha problem.
Tack också till Vilsenpappa. När jag läste ditt inlägg i eftermiddags så blev jag så hoppfull. Kändes som det ändå fanns en chans för oss att gå vidare. Dessvärre hade jag ett samtal för en timme sedan med min fru (som befinner sig 25 mil ifrån mig) och det lät inte alls något bra. Jag var så ledsen, uppriven och totalt uppgiven efter samtalet. Hon, liksom jag, har haft enormt jobbiga dagar och hjärnan fungerar inte som den ska. Hon sa att idag kändes det mycket värre än igår. Hon lät helt "borta". Samtidigt kändes det som hon, mer eller mindre, ville skiljas även om hon inte tog det ordet i sin mun. Talade mer i termer om att vi kunde kanske bli särbos någon gång i framtiden när jag "bevisat" att jag ändrat mig.

Hon har rätt i mycket det hon säger men när man får höra alla enskilda negativa egenskaper och händelser på en och samma gång så känns det faktiskt som jag är en riktigt usel person. Jag har gjort mycket dumt i mitt liv (alltid med alkohol inblandat) men jag tror, utan att slå mig för bröstet, att jag är en mycket empatisk person. Det kom liksom i min uppfostran att man alltid skulle ställa upp för andra och sätta sig själv i andra hand. Det är nog det jag har gjort, in absurdum, vilket hon tycker kväser henne och får henne att känna sig instängd. Så fel det kan bli.....

Jag orkar inte riktigt relatera mer i detalj för mina fingrar lyder mig inte när jag ska träffa rätt på tangentbordet. Jag är så totalt slut i både kropp och själ att jag inte vet vad jag ska göra. Min högsta önskan just nu är bara att jag skulle få en natts sömn. Vi får se hur det blir med det. I alla fall nykter och sedan i måndags morse är det bara mjölk och vatten som gäller för mig. Sköt nu om er alla och var rädda om varandra/Hoppfulle Kalle (f n utan Hopp)

@Hoppfulle Kalle är inte på topp själv i dag, men det är ingen ting jämfört med din situation. Så tufft du har det. Och ändå är du så stark och beslutsam att du håller dig nykter. Otroligt bra att du håller i och håller ut. Känner att jag vill skriva något till dig, att vi nog är många härinne som tänker på dig och skickar dig cyberkramar❤️ Hoppas verkligen att du får sova inatt🙏. Kram

Tack vinägermamman och alla andra som följer min kaotiska situation. Jag kommer för min fortsatta nykterhets skull hålla er uppdaterade. Cyberkramar till er alla❤ (första gången jag lyckades få in en emoi, eller vad det heter. Jag är teknikskt oduglig men nu vet jag hur man gör. Nu går jag alldeles straxt och lägger mig......

Godmorgon vänner. Efter det kaotiska samtalet igår snurrade hjärnan än mer, om det nu är möjligt. Kl 05:00 ringde jag till vårdcentralen för att be dem ringa upp mig. De ringde 08:15 och jag berättade om både cykelkraschen och om min fru. Jag fick tala med en mycket empatisk sjuksköterska så nu har jag tid kl 15:00 idag för att checka skadorna efter olyckan och nästa fredag har jag fått tid med en samtalsterapeut.

Jag har tvingat i mig några skedar gröt men börjar känna av lite yrsel och är extremt disträ. I vilket fall som helst så kunde jag inte låta bli att ringa frugan och vi hade säkert ett 40 minuters samtal. Hon hade (med hjälp) sovit 10 timmar men kände sig fortfarande extremt trött. Ändå kände jag inte den där totala avståndstagandet som igår. Vi bestämde hur som helst att jag på måndag skulle åka till vår lilla övernattningslägenhet där hon nu är. Sedan skulle vi prata ett par dagar för att se vad vi står och fortsättning följer.......................
Detta är trots allt ett pyttelitet steg framåt. Nu gäller det bara att samla kraft för dagen och klara av bilkörningen på några mil som jag måste genomföra idag. Det låter jättelöjligt när jag säger att det skulle vara en prestation men i mitt psykiska läge just nu så är det ett faktum.
Fortsättning följer. Hälsningar till er alla/Hoppfulle Kalle

@Hoppfulle Kalle Så bra att du kollar upp så att det inte är hjärnskakning. Kanske du också kan höra om du kan få hjälp med behandling av alkoholmissbruket. Minns inte om du skrivit om det, men många säger här att man ska ta chansen när fönstret är ” öppet”, dvs när man kommit dithän att man förstår vad som krävs och verkligen vill sluta. Kanske ger det både dig och din fru hopp om framtiden?❤️🙏🏻
Hoppas det går bra för dig med detta, så bra jobbat redan att du klarat av att vara nykter i denna svåra stund!❤️

Hej Amanda L och tack för dina fina ord. Läkaren sa egentligen inte så mycket annat än att hon trodde att jag kunde ha besvär i form av värk i nacke och bakhuvud 7-10 dagar till. Jag fick utskrivet inflammationshämmande med smärtstillande som jag ska ta i 10 dagar. Faktum är att värken har varit åtminstone 10-20% bättre idag efter morgonens samtal med min fru.

Nu har jag i alla fall fått en samtalsterapeut som jag tror är bra (känner till namnet sedan tidigare, kvinna och lite äldre). Jag kommer att köra med öppna kort och även ta upp mitt missbruk med henne (som i mitt fall är periodiskt). Min fru har alltid tjatat på mig att jag borde börja med antidepressiva men jag har bromsat.....Hon påstår att jag är urtypen som denna form av preparat kan hjälpa. Jag kan ju dryfta den frågan med terapeuten också. Någon med erfarenhet??
Trevlig fredagskväll alla där ute/Hoppfulle Kalle

@Hoppfulle Kalle godkväll. Tack för dina fina, omtänksamma ord till mig, i min tråd🥰
, de värmde. Jag önskar dig allt gott inför din träff med din fru imorgon. Vet inte vad du berättat för henne sen hon åkte iväg. Har du berättat att du är här? Dvs att du jobbar aktivt med orsaken till att hon lämnade. Tror att en av de viktigaste sakerna för att återbygga förtroende är total transparens och ärlighet. Var stolt över att du lyckats bryta mönstret, har kämpat dig igenom ett gäng asjobbiga dagar. Du är grym💪🏻 Önskar dig också en god natts sömn.

Hej vinägermamman och er andra. En kort lägesrapport bara. Jag har lite svårt att få "egentid" och vill bara säga att bilresan gick bra även om bilen "varnade" för att jag var trött och behövde ta rast sisådär en 5-6 ggr......

Väl på plats kändes allt väldigt stelt, formellt, jobbigt, onaturligt, "ont i magen-känsla", etc. Dvs vi har inte gjort några stora framsteg utan håller oss på neutral mark. Kan gå hur som helst känner jag. Jag orkar inte riktigt spekulera. Måste koncentrera mig på min första session hos terapeuten på fredag. Däremot känns nykterheten stabil. Har min åttonde dag nykter och det sista jag tänker på just nu är att ta ett glas....
Ta hand om er alla duktiga/Hoppfulle Kalle

Hej Amanda L och tack för att du frågar. Idag är det dag 11 som nykter. Inget som helst sug. Det är i och för sig inget ovanligt för mig. "Första suget" efter en rejäl dryckesomgång brukar komma efter ca 3 veckor. Den här gången har jag i alla fall den absoluta föresatsen att förbli nykter.

Idag har jag mest varit på resande fot. Jag har kommit tillbaks hem. Även min fru är hemma men åkte i "egen" bil. Huset här på landet är (som det ofta är på landet) stort så vi behöver verkligen inte gå på varandra. Behöver inte ens sova under samma tak om vi inte vill. Jag drar inte så stora växlar på att min fru just nu är hemma. Hon har ju 95% av alla sina saker här så hon kan lika gärna dra iväg vilken dag som helst igen. Det har jag ingen kontroll över.

Vi har pratat en del. Bla har jag sagt att jag imorgon ska träffa en samtalsterapeut för första gången. Vi rör oss lite grann som två skuggboxare. Lite samma ton som mellan två respektfulla arbetskollegor. Vid tidigare "bråk" har jag nog varit alldeles för "ivrig" att bara så snabbt som möjligt bli sams igen. Lova lite vad som helst bara det blir lugn och ro. Jag tror att det är viktigt för bägge oss att det får ta sin tid denna gång, att jag får bearbeta mitt "trauma" i min takt och förhoppningsvis kan vi så småningom hitta tillbaks till varandra.

Lite "skakig" inför morgondagen. Fortsättning följer.......................
Skön kväll på er allihopa/Hoppfulle Kalle