Förändring

..ska jag kalla min tråd!

Jag har redan från allra första gången jag drack alkohol drabbats av kontrollförlust utan kontroll på när så ska ske :/

Som sextonåring gjorde jag min alkoholdebut tillsammans med en kompis i dennas föräldrars sommarstuga tillsammans med ett par grabbar hon kände. Innan den här helgen hade vi gjort upp planer att dricka tillsammans, det kändes fnissigt, hemligt, förväntansfullt och spännande!
För att få tag i alkohol bestämde vi att jag skulle köpa ut. Ja, jag var 16 år och åkte till Systembolaget i en annan stadsdel!
Det var på den tiden kunderna betjänades vid disk, så det gällde att veta vad man ville ha och låta lagom säker för att inte bli nekad.
Beställningen var en flaska Smirnoff och en flaska Tirnave (vitt, billigt vin som min mamma drack ibland). Lagom säkra jag lyckades med uppdraget och åkte därifrån med flaskorna i skolväskan och sedermera dold i packningen inför stugvistelsen.

Väl framme anslöt vi under kvällen till grabbarna i en stuga bredvid. De var redan smålulliga på ett par öl. Jag och kompisen bestämde oss för att dricka i kapp. Vi delade på vinflaskan och sen började vi grogga. Jag hade högt tempo och blandade mer och mer. Till sist hörde jag kompisen som långt ifrån ropa mitt namn och att vi skulle sluta. Jag tror killarna hade anslutit. Det minns jag i vilket fall absolut inte nu! Däremot minns jag att jag vinglade och raglade. Kvällen slutade med att jag låg i ett sovrum bottenvåningen och hånglade så gott det gick med en av killarna samtidigt som kompisen var i rummet ovanför med den andra killen. De hånglade nog inte så mycket eftersom kompisen hängde ut genom fönstret och spydde längs fasaden.

Morgonen efter vaknade vi i gryningen och vandrade skamset tillbaka till hennes föräldrar som fortfarande låg och sov. Senare på dagen åkte vi in med de vuxna till samhället. Satt i baksätet och försökte att inte må illa. Det var första bakfyllan...

...och det dröjde faktiskt några år tills nästa gång. Då hade jag flyttat till en annan stad för att studera. Det var fester och utgångar tillsammans med andra. Kul, och vuxet! För det mesta var det rätt lagom, jag minns att på förfesterna som pågick i några timmar delade jag och pojkvännen på en flaska vin. Ute på krogen blev det några öl till. Men alltsomoftast blev jag för berusad, alltså berusad som i att andra stördes av att jag tog stor plats på dansgolvet (typiskt svenska försiktiga tråkmånsar att inte låta andra ha kul!) att jag var högröstad och vaknade med huvudvärk och ofta hade kräkts på natten. Dock sa mina vänner att jag inte var otrevlig när jag drack, att jag inte blev personlighetsförändrad. Som nykter var jag pratsam, ville ha rätt i diskussioner och kunde dansa kring. Som berusad var jag likadan men lite mera, det var vad dom sa och det stämde överens med min egen uppfattning. Alltså ingen skillnad utan bara kul, kul!

Att dricka vin/öl tillsammans ute på restaurang var en självklarhet och något jag och maken gjorde ofta.( Och föralldel har fortsatt med genom åren.)
Nåväl, jag studerade klart och blev ganska raskt därefter gravid. Drack inte under graviditeten och det var ingenting jag ens reflekterade över skulle vara ett problem. I slutet av amningsperioden tillät jag mig att dricka ett par glas vin och mjölkade ur innan jag ammade. Jag och mannen utvecklade vanor med att dricka alkohol om helgerna. Att sitta tillsammans med rödvin på vintern och vitt vin på sommaren blev en självklarhet. Vi har alltid pratat mycket och tycker om att tillbringa tid tillsammans så jag tror inte att dessa kvällar var nödvändiga för att få till samtal. En flaska räckte för dessa kvällar, ibland men alls inte ofta kunde vi dela på två flaskor.

Åren har gått och alkoholen har fortsatt vara en självklarhet. Mängden har ökat och jag har gjort bort mig många gånger på fyllan. Blivit avvisad av vakter för att jag varit berusad, alltid orättvist förstås men jag har snällt lommat iväg. Jag har följt med på efterfester till människor jag inte tror jag skulle umgås med som nykter. Jag har hamnat i fel säng, men faktiskt haft någon slags hjärna som gjort att samlag inte blivit av. Spytt i mängder och varje gång tänkt att det här måste vara sista gången. Bakfull och seg dagen efter men ändå lyckats fixa vardag och stressigt arbete.

Just nu blir det inte mera skrivet, jag fortsätter vid senare tillfälle. Ni som läser och själva skriver i forumet ska veta att jag läst härinne under lång tid och är imponerad av era förmågor att beskriva livet och svårigheter som följer med att bryta ett beroende! Ni är förebilder och jag ser framemot att läsa mer!

Profile picture for user Ikaros

Hej
Intressant att läsa om din alkoholkarriär. Detta med att alltid vara den som blev fullast delar jag med dig trots den stora åldersskillnaden. Mitt drickande började tidigare och var nog redan från början intensivare än ditt. Numera är jag periodisk alkoholist.
Men jag undrar över hur du ser på ditt drickande som det är i dag?
vänligen
Ikaros

Profile picture for user Hjärnklar

Som svar på av Ikaros

Tack Ikaros för dina välkomnande ord! Jag har lagt märke till, i andra trådar, att du är snabb att möta upp andra och reflekterar klokt!
Ja, idag och sen mellandagarna dricker jag inte alls alkohol! Under flera år har jag känt att det blir för ofta och mycket när jag dricker. För ganska exakt ett år sen var jag på hälsocentralen och tog blodprov. I samband med det tog jag spontant upp mitt problem. Sköterskan jag pratade med kollade omedelbart efter ledig läkare och jag gick direkt från labbet till läkarrummet. Där berättade jag om min alkoholkonsumtion och det sug jag känner efter framförallt vin. Jag bad att få Campral utskrivet och även remiss till hc kbt terapeut. Under våren gick jag i några samtal och åt Campral. Fortsatte dricka i stort sett som tidigare (terapeuten hade lite svårt förstå det) med den skillnaden att jag skrev ner mängd och situation. Det blev väldigt tydligt att även det jag räknade som "mysdricka " handlade om berusningsdrickande. 6-8 glas vin är liksom inte bara ett eller två glas ☺
Inför sommaren gjorde jag en audit vilket jag själv är utbildad att göra och också arbetat med (ironiskt, jag vet) och fick poäng 29. Vid 20 rekommenderas behandling. Jag blev omskakad och tog ett uppehåll på ett par veckor. Under ledigheten trodde jag att jag kunde dricka normalt vilket till stor del fungerade. Kontakten på hc avslutades med att både jag och terapeuten trodde (hon uttryckte) jag skulle fixa det och att audit varit en "eyeopener". Tänk, det fungerade ca en månad. Under hösten har det fortsatt och jag räknade ut att 40-60% av kvällarna var jag berusad. Reflekterat mycket kring det. Jag blev orättvist *L avvisad från krogen i november. Går ut 2-4 ggr/år. Fortsatte mina vanor. Nykter julafton, juldagen var det middag med åtföljande utgång med drygt en flaska vin i kroppen. Överraskade mig själv med att inledningsvis dricka vatten och sen bara 2 öl. Kände på det viset berusningen på ett annat sätt. Dagen efter var jag seg och trött, bakis helt enkelt. På kvällen åt vi middag och delade en flaska vin. Efter maten ytterligare ett par plus rester av en box.
Dagen efter, den 28 december, när jag illamående vaknade kände jag ännu en gång att nu får det vara nog. Gick under dagen in på alkoholhjälpen. Till min stora överraskning var jag medlem sen 2 år och 5 månader! Det hade jag glömt. Ännu en påminnelse om att jag brottats med mina problem länge. Mediterade över detta och kom fram till att jag ska vara alkoholfri under 2017, en dag åt gången. Berättade för min man om mitt beslut vilket för min del skulle innebära alkoholfri nyår. Nyår var jubileumsfirande inplanerat med familjen med äldsta dottern som värdinna. Jag sa att han gör som han vill med alkoholen då. Han valde omedelbart att ansluta till mig för att det inte skulle bli bra annars. Jag ringde dottern och sa att jag och pappa inte kommer att dricka. Hon blev undrande. Förklarade då att jag dricker för mycket och pappa för ofta samt att min kontrollförlust är oförutsägbar och jag ville vara säker på att nyårsafton inte skulle sluta i dimma.
-Jamen då kör vi utan alkohol! Kom svaret glatt. Vid tolvslaget skålade vi i cider inköpt på Ica. Nykter en nyårsafton har jag som vuxen bara varit 2 gånger; ena gången gravid och andra gången nyförlöst (2 olika barn ☺). Det var en skön känsla att vakna utan baksmälla och ånger på nyårsdagen.
Idag är det 19e dagen sen mitt uppvaknande. Jag har inte upplevt direkt sug utan mera impulsen att åka till systemet. Läser intensivt härinne och finner i varje tråd något jag kan applicera på mig själv. Inte alltid direkt eller tydligt, mera ett iakttagande som gör att jag studerar mig själv ytterligare lite till.
Tack alla som delar med er!

Profile picture for user lilla mårran

Hej, jag är också ny här så det kanske inte är jag som ska säga välkommen :) men det gav mig mycket att läsa dina inlägg. Känner igen mig i mycket... 'mysdrickande' som är alldeles för mycket, egentligen har man fattat det långt innan man erkänner det, eller hur? Så är det iaf för mig. Och det där med att alltid vara fullast. Känna sig duktig och nöjd när det nån gång är nån annan som är värre. Om det är ens mönster redan från när man var mycket ung, betyder det att man har en genetisk läggning då? Kan man undra. Kämpa på!!

Profile picture for user Hjärnklar

Som svar på av lilla mårran

Ska vi vara! Till våra beslut, varandra och nya tankar. Jag har definitivt en biologisk sårbarhet. Pappa var alkoholist, så ock ett äldre syskon. Andra syskonet blir grälsjuk och svamligt när han dricker. Min mamma blev bladig på en öl och ibland drack hon whiskey i smyg, ett glas som hon halsade (ett glas åt gången)
Mysdricka. ..jomen det har funnits...ofta. ..I modern tid 3 glas men eftersom det blir mera, med minnesluckor, så är det inte så mysigt längre!

Profile picture for user Ikaros

Som svar på av Hjärnklar

Hej Hjärnklar
Efter att ha läst ditt inlägg har jag ett förslag. Skall vi följas åt genom ett nyktert 2017 och hjälpa varandra?
Jag har nämligen också bestämt mig för ett nyktert 2017.
Vill du det så följer vi varandra kontinuerligt här på nätet.
vänligen
Ikaros

Profile picture for user Valery

Din historia berör mig verkligen. Kan känna igen mig med det mesta du skrivit ombhur du upplever alkoholen. Jag vill gärna ta del av er resa mot ett nyktert 2017.

Profile picture for user linus

...att läsa om hur du tagit itu med din situation! Det låter väldigt lovande för framtiden. Själv kan jag inte sikta på ett nykter 2017, då jag redan trillat dit två gånger, men jag hoppas på ett nyktert RESTEN av 2017!

Profile picture for user Valery

Det känns så bra i kroppen redan. Dock vet jag inte om det är för att jag verkligen känner att jag kan sluta denna gång eller något annat. Känns nästan lite övernaturligt.

Profile picture for user Hjärnklar

Du är nyktrare i skallen än 2016, har fattat ett beslut om hur du vill leva! Det kallar jag att inleda året nyktert! Borsta av dig och fortsätt! Here we go!

Profile picture for user Hjärnklar

Härligt att kroppen känns bra! Och övernaturligt, ja det kanske det är eller så inte-vem vet? Huvudsaken är att det funkar! Jag vet att de gånger jag under längre tid funderat över ovanor, accepterat dem och därmed gjort mig redo att släppa så har det skett när jag gett upp att jag skulle klara av det och sen gått vidare. Exempelvis med nikotin...otaliga försök och uppehåll med ständiga återfall. Till sist vände jag på steken och accepterade att okej, jag använder det här men varför? Jag är ju en smart kvinna så jag har säkert mina skäl. Noterade hur det kändes i kroppen innan och efter, konstaterade att jag blev skärptare, mer fokuserad när jag var trött, jag blev lugnare när jag var stressad. Någon frågade om jag inte längtade att bli nikotinfri och jag svarade nej, då skulle jag vara det!
Bara en vecka senare vaknade jag och ett mirakel hade inträffat! Jag var inte sugen, kände mig närmast äckad vid tanken att stoppa in eländet i käften. Det var år 2009 och dryga 20 år med intensivt konsumerande som bara försvann!
Kanske är det likadant med alkoholen? Om vi fokuserar på vad det är för känslor vi vill komma åt, accepterar dem och tänker att det är väl själva fan om dessa inte ska gå att hantera på sånt vis att vi i längden mår bra, då borde väl oddsen öka för "mirakel" även där?
Jag tillhör dem som inte tror på vita knogarnas metod...

Profile picture for user Hjärnklar

Nu är jag sugen på att dricka vin!! För någon timme sen kom maken hem med matkassar. Jag kom på mig själv att titta efter systempåse eller en bag. Kände ett styng av besvikelse att där inte fanns något ? Det sitter i fortfarande. Jag skrev att jag inte tror på vita knogar. ..får väl säga att sitta stilla i båten och inte agera på impulsen är vad som gäller! Men att tanken bara kommer....

Profile picture for user linus

Jag har också det konstiga för mig. Att bli besviken över att jag stått emot sug, eller besvikelse över att jag inser att jag inte kommer bli full den här kvällen (i alla fall om det är situationer som jag förr hade blivit full i). Jag förstår att det är beroendehjärnan som talar och gör livet surt för mig, men känslan är ju reell ändå. Impulskontroll är nog bra då, lät det lägga sig lite (lite som det här med att räkna till tio om man blir väldigt upprörd (är det någon som gör det?)) fast under längre tid. Hoppas du får en bra kväll!

Profile picture for user Hjärnklar

Som svar på av linus

..är det med dessa tankar. Försöker koppla till känsla och begripa vad som händer. Känt av dessa funderingar under helgen redan. Passerade systemet i bilen strax innan 15 i lördags och sneglade mycket ditåt. Kunde inte komma ihåg om just det stänger kl 15 eller ej. I vilket fall kopplade jag på tanken och tänkte att jag bara behövde hem och äta och vila lite. Hade varit i slalombacken sen förmiddagen så rätt trött. Har inte tänkt tanken att dricka förrän nu i eftermiddag. Hade barnen här på middag fram till 20 tiden så inget utrymme att handla på känslan, som för övrigt försvann.
Idag är det 19 dagar sen jag vaknade upp och bestämde mig att vara alkoholfri. Tycker mig ha märkt här på forumet att någonstans vid den här tidpunkten kommer en oro/ambivalens så det bara skratta ut eländesspöket så gott det går! HA!! Jag ser dig allt och vet att du försöker lura mig!! Men jag är listig även jag, sådetså! !

Profile picture for user Hjärnklar

Idag pratade jag i telefon med min man som var inne i stan. Helt plötsligt säger jag " köp hem vin -i massor " och skrattade sen bort det. Senare under samtalet frågade han om jag var seriös med att vilja ha vin. Jag vet att han gladeligen hade köpt.
Jag sa att jo jag vill ha vin ...men bara lagom och eftersom jag inte vet om jag är lagom vill jag inte ha.

Supernöjd med mitt svar men ändå besvikelse över uteblivet vin :/

Ett par timmar senare var det dags för ny dialog, denna gång med mig själv. Vovven har varit krasslig så jag var till veterinären i em. Jag har varit orolig men fick så lugnande besked så jag var lättad när jag körde hem.
Jomen nog vore det skönt med vin ikväll, bara lite, jag åker och handlar.
Jävla listiga beroendehjärna! Kopplade på HJÄRNAN, den delen som ska vara klok och det var den. Jag förklarade för mig själv att jag var hungrig, trött, varit orolig och spänd och att vin INTE löser det. Utan mat och sen vila. Ledsen och lättad dör man inte av.

Såå....Jag har vunnit två gånger över mig själv idag och segervapnet var hjärnan, samma hjärna som är missbelåten i detta nu.

Imorgon är det en ny dag med nya tag! Dagen idag vinner mitt fria jag!

Profile picture for user Hjärnklar

Det går ju bra det här...men jag märker hur ofta tankar på alkohol kommer. Ikväll är det middag, födelsedagsfirande, på restaurang. Födelsedagsbarnet uttryckte sin förtjusning genom att rabbla upp sina favoriträtter "och ett par av deras öl till det". Jag kände ett il av sug där och då. Ja, det har jag gjort flera dagar.
Ikväll kör jag bil (men bussarna går ju ofta, säger en jävel bakom örat)

Profile picture for user Hjärnklar

Jag är nere. Trött, trött och trött. Inget är roligt. Jag är deprimerad, sjukskriven sen oktober. Alkoholstoppet valde jag också för att hjälpa psyket på traven men hittills har det inte hjälpt. Jag har en längtan efter längtan, känna mig förväntansfull och glad. Tyvärr är det inte första gången jag mår dåligt så jag f ö r s ö k e r påminna mig om att det vänder. Middagsätningen i torsdags var utan alkohol för min del. När beställningen på dryck togs upp valde jag en alkoholfri öl. Den smakade ok men kändes alltför avslagen så det blev vatten resten av måltiden.

Profile picture for user Hjärnklar

Rödvinsbrässerad högrev är gott! Jag köpte 2 kilo inför helgen med planen att göra köttgryta utan vin i, eftersom risken är mycket stor att det annars blir vin i kockan också!
I vilket fall kom jag fram till att jag vill ha vin i maten och sa det till maken..Sa att jag köper en flaska så kan han dricka till maten av det som inte går i matlagningen. Då frågade han om jag tror att vi kan köpa hem en bag och dricka "lagom" ur den. Alltså att vi skulle ha hemma. Jag sa NEJ och att jag kan inte dricka lagom, jo kanske några gånger men sen är jag tillbaka. Ok svarade han. Möjligt att jag övertolkar men jag tycker mig se att det är jobbigt för honom att inte ha vin hemma. Saken är den att jag tycker att han är mer fixerad vid att dricka än jag är. Han dricker oftare men inte alltid stora mängder. Jag har många gånger sagt ja när frågan om att köpa vin på fredag kommit fast jag lika gärna varit utan. Det har att göra med att jag har svårt göra honom besviken. Det här är förmodligen mest i mitt huvud även om det delvis stämmer. Jobbar med att ta egna beslut. Det var en fråga om vi skulle ha vin hemma och jag sa att jag inte vill. Det var inte en begäran som jag nekade och kanske orsakade besvikelse. Fan vad bra jag är som klarar att sortera ut det här!

Profile picture for user Hjärnklar

..Så kom frågan om att köpa hem vin kl 18 ikväll lördag, så det gick ändå inte. Maken var klockvill och trodde systemet var öppet. Jag är tacksam att det är stängt för då kan jag inte ändra mig angående vinet ☺

Profile picture for user Hjärnklar

Som svar på av Dionysa

...det du ☺
vin är den stora vanan....Och tätt förknippat med mat. Men stor varningsflagg på inköpet av högrev! Men värre vore om jag köpt musslor, för de bara måste kokas i vitt vin...Och sköljas ner med mera vin.
Så i sammanhanget var högrev mindre farligt ty det kräva icke nödvändigtvis vin ☺

Profile picture for user linus

Jag kan komma på mig själv att fokusera sjukt mycket kring alkohol i vissa perioder och liksom "komma in" på alkohol i alla möjliga konversationer... Dessutom är ju vanans makt enorm. Och klart att det är nice med god mat och gott vin, bara om det inte vore för att det blitt för mycket av det goda på olika sätt... Fint att du är så pepp Hjärnklar, jag blir glad av att läsa hur du skriver! :)

Profile picture for user Hjärnklar

Linus! Vad glad jag blir att du blir glad av det jag skriver och att du talar om det för mig! ☺

MM Jag håller inte med om att matlagningsvin går lika bra, jag har provat för några år sen. Men du har säkert rätt i att det inte är lika gott att dricka ?

Profile picture for user Hjärnklar

Har under lång tid ätit antidepressiva som hjälpt till viss del men långt från fullt ut. Träffat vettig läkare idag och byter medicin. Jag tänker att kommer jag ur eländet utan att triggas för mycket uppåt släpper en del sug. Pratade om alkohol också och det kändes bra.

Profile picture for user Hjärnklar

Idag är det 28 dagar sedan jag drack alkohol senast! Inte en enda morgon har jag vaknat med dålig smak i munnen, lätt huvudvärk och en seg känsla i kroppen! Jag har kunnat svara ja på frågan om skjutsar. Jippiii mig!!

Profile picture for user Sisyfos

Ja, bra jobbat. Skönt att du får stöd och att du är ärlig mot läkaren.

Profile picture for user Hjärnklar

Hej! Vad roligt att logga in och så har jag fått ett anrop från dig! Jag säger, skriver, som så många andra härinne att det är skönt att inte vara ensam. Att läsa en och flera gånger i andras trådar är väldigt givande och ger mig en del att tänka på. Som till exempel det här med att kunna dricka "normalt", vad är det egentligen och är det något att sträva efter? Jag vet inte vad jag själv tänker, största och klokaste delen av mig själv säger att jag aldrig kommer att kunna förutse när det blir onormalt igen, att det för de flesta verkar gå bra en, två och flera gånger innan det till sist inte går bra längre. Varför skulle jag vara annorlunda? När jag tänker tanken att begränsa mitt drickande enligt olika regler, typ antal tillfällen, antal enheter, så slår jag bakut. Jag blir trotsig! Då tror jag att jag har lättare att leva med att avstå helt. Men nog sjutton pockar det på ändå. Dessa högrevstankar, inte går det att laga högrev utan att rödvinsbrässera...jag kan inte släppa det...trodde jag hade bestämt mig för att göra gryta utan vin..men kvar i kylskåpet ligger 2 kilo kött att tillaga. Mums att dricka ett fylligt vin till det. Jag pratade med maken om min mat/drycklängtan och han föreslog att vi skulle köpa 2 flaskor, en del till maten och resten i oss. Jag sa att jag tycker det är en bra idé men att vi nog ändå bör avstå. Vi har ju pratat om att inte köpa hem slentrianmässigt och visst är gryta och vin gott, men som vi båda kom fram till så är gryta och vatten också gott. Men den delen av mig själv som vill dricka vin sitter nu och surar och skriker rätt högt att hon är" besviken, varför måste du vara så jävla präktig för och bestämma dig för sånt där elände. Jag vill ju ha vin"
Tänk vad roligt man kan ha med sig själv och sina tankar....
Jag fick en ny medicin i veckan, och bestämde mig en gång till för att fortsätta vara nykter för att kunna säkerställa om och i såna fall vilken effekt den har på mig-utan alkohol i systemet och den bakisseghet som kommer med drycken. Fascinerande att resonera så klokt som jag gör och ändå som sagt vara sur på mig själv! Jag kanske har många personligheter...

Nu har jag en ny medicin som jag håller på att ställa in, jag har bestämt mig för att vara nykter under den fasen för att göra en rättvis utvärdering.

Profile picture for user Mags

Av någon anledning så känns det så himla skönt att finna fler socionomer som har samma problem med alkoholen som jag. Å ändå tror jag att det är jättemånga inom vår yrkeskår som dricker för mycket så jag borde inte bli överraskad :). Min överkonsumtion har gått hand i hand med stress och tyngd på jobbet. Sedan har alkoholismen fått ett "eget liv" så som det ju blir om man övar på att dricka tillräckligt ofta och mycket.... Jag börjar idag om med nykterhet efter en dekadent all-inclusive semester å ett naivt försök att dricka "lite vin" igår kväll. Känner mig oerhört trött på denna kidnappade hjärna! Tack för att ni delar med er så jag blir peppad.

Profile picture for user Hjärnklar

...på den 31:a drack jag vin igen. Har ju lixom laddat för det ett tag vet jag, och haft diskussioner i mitt huvud om det är smart eller inte att dricka. Hittills har ju den kloka delen av mig vunnit. Det var ett aktivt val, jag formulerade klart och tydligt att "ikväll vill jag dricka vin". "Det vill jag också", svarade maken med eftertryck. Han skulle köpa 3 flaskor, kom hem med 4. Middagen lagade han, så jag drack vin utan att det var högrev till :)
Första klunken var smakrik, rätt kärv beska och jag kände att "jo men det här är ju relativt gott"-alltså inte JÄTTEgott utan bara helt okej. Drack före mat, under mat och efter mat. Sen fick jag bara tvärnog, var trött och kände mig lätt illamående så jag lämnade ett halvt glas. Maken var också trött, så vi la ner båda 2. Och vet ni...det är kvar 1 och 1/3 flaska, jag drack alltså en flaska vilket jag brukar tycka är okej även om jag ska jobba dagen efter-förutsatt att det är utspritt på flera timmar. Men...när jag vaknade på småtimmarna (sömnen var ytlig) hade jag äcklig smak i munnen, viss tyngd i skallen och svag i benen. Plus att jag var hungrig. Så jag gick upp och borstade tänderna, drack och värmde middagsrester, vilka var lika goda som igår.
Tog ett par chokladbitar ur chokladasken jag köpte igår när jag var och handlade, julgodiset slumpas ju ut på butikerna. "Finchoklad"" men lika sockerstinn och fet som vanlig, billigare, dito- "fulchoklad". Ungefär som vin, "finvin" är lika berusande och skadlig som "fulvin"

Jag tror att jag drack för att övertyga mig om att beslutet att avstå är helt riktigt, påminna mig om den seghet jag känner idag. Att gå in på fejjan och se bekanta vara på utflykt, checka in på träningsställen, badhus med barnen redan vid tiosnåret fick mig att inse klockan 12...att den här dagen även den kommer att gå i seghetens tecken. Inte många knop kommer bli gjorda. Den nya medicinen har fått upp mig ur värsta svackan, jag har kommit på mig själv med att gå runt och le och småskratta ett par dagar, jag har städat och donat och tagit itu med saker som legat sen i oktober. Så dagens trötthet beror inte alls på depression utan bakfylla. På bara en flaska vin. Jaa, på bara en. Jag brukar dricka betydligt mera, men efter en viktminskning tål jag betydligt mindre än förut.

Hade jag levt ensam hade jag troligen inte druckit vin igårkväll, jag hade troligen inte heller hamnat i situationen med alkoholproblem. Vi har en etablerad vana, jag och maken, som jag beskrivit förut. Så att köpa hem igår var inget svårt beslut att få igenom. Men det positiva i det negativa är att även maken känner av vinet från igår, han drack väl 1 1/2 flaska, priset han betalar idag är att den manliga förkylningen som han lidit av har återkommit med buller och bång samt gett honom halsont. Detta konstaterade han själv utan att det var jag som lirkade och fick fram det.

Sååå...nu har jag kvar vin...tänker jag dricka det? Nej, det ska ner i högrevsgrytan. För idag tror jag att jag ska köra över den delen av mig som skriker "hämtmat" och göra iordning en gryta som får puttra medans jag tittar på dåliga serier!

Ha det gott alla finingar och goa människor!

Profile picture for user Hjärnklar

Som svar på av Mags

Ja, jag tycker också det är skönt att finna fler som "borde veta bättre". Men så tror jag mycket av skammen kommer från synsättet att alkoholproblem enbart är ett beteendeproblem. Sen länge är alkoholism klassat som en beroendesjukdom, "godkänd" av WHO. Därmed tycker jag att all vård och behandling borde övergå till hälso-och sjukvården. Men av hävd är ju alkoholproblem "tillhörande kommunens nykterhetsvårdsnämnd" och som jag skriver, med tyngd på beteendet hos individen.

Stress och tyngd på jobbet, enorm stress i privatlivet utöver det. Klart som korvspad att alkohol är en lösning.
Har du någon egen tråd Mags? Jag kollade efter den men hittade inte. Skriv gärna här, jag tycker om att ha en dialog!

Profile picture for user Mags

Som svar på av Hjärnklar

Sedan 2/1 men kommer nog börja på en ny vilken dag som helst. Kämpar en del med vad som är vad i mitt drickande just nu och har ett större behov av att läsa än att skriva. Har haft några veckor av drickande som inte urartat men samtidigt ser jag att det är en lek med elden. Någonstans inom mig vet jag att jag passerat en gräns där alkoholen är överordnad umgänget och skrattet. Så vill jag verkligen inte ha det men tvekar inför att göra "fotarbetet". Så just nu sorterar jag; tankar, känslor och insikter. Jag har ett mycket fint privatliv nu efter att ha levt mer än 20 år i kaos som medberoende till andra alkoholister. Å då klarar jag inte av att vila i lugnet utan skapar eget kaos...suck!

Profile picture for user Sisyfos

Känner igen beteendet. Kör 30 dgr till nu så ska du se att du mår ännu sämre efter 1 flaska. Det läskiga är att det är det som är normalt! Inte att vara lite lätt bakis efter två flaskor. Kör vidare nu, det är lätt att halka tillbaka i ovanorna.

Profile picture for user Hjärnklar

Tänk att andra finner MIN tråd intressant! Det säger en hel del om betydelsen av att vi alla finns här. Jag har läst och läst både tidigare, men framförallt senaste veckorna. Jag känner också igen mig, inte i allas beteende men i mycket av tänkandet och upplevelser. Så bra att vi kan ge varandra något!

Grytan blev jättegod! Och vet du vad NyaTider, vi hade kvar 1/2 flaska sen i julas då jag bestämt sa att jag inte skulle dricka mer. Den flaskan hittade jag när jag plockade fram vinglas i fredags, sparade och hällde ner i grytan i lördags. Lämnade motsvarande en halv flaska vin i (av det fräscha) det fall maken skulle vilja dricka till maten, men han ville inte! Så vi har kvar vin som jag ställt intill spisen, självsäker på att det ska ner i nästkommande gryta.
Men nu när jag skriver, inser jag att jag ska ta och hälla ner det där i en plastpåse och lägga in i frysen, för det är ingen bra idé att ha det flytande!

Vet inte om jag ska testa att dricka igenom om 30 dagar, vore rätt intressant att ta reda på om det är sant som du skriver Sisyfos att jag skulle må ännu sämre då. Intressant men just nu inte lockande!

Nu är det dags för kaffe! Var rädda om er alla!

Profile picture for user Sisyfos

Ha, ha, som den beroende person jag är kan jag inte låta bli att fundera lite över ändå om det finns några procent kvar i fryst och micrat vin... tror inte jag skulle testa, men man vet aldrig.
Och 30 dgr till kanske inte är helt tillräckligt för att få den riktiga eländes effekten av en flaska.
Men sen, illamående, huvudvärk etc som sig bör.
En nackdel till med att ha varit där med ökad tolerans är att det gick väldigt fort att träna sig tillbaka till toppform måste jag säga. Kör på nu lite till och bli än mer "Hjärnklar" - det är en skön känsla när dimman lättar.

Profile picture for user Hjärnklar

Jag tog aldrig reda på om vinet skulle klara infrysning samt upptining i Micro. Sparade istället vinet eftersom jag hade mer kött att tillaga (för lite lök hemma att tillaga allt i helgen). Igår var jag väldigt trött, sov länge och var sen på samtal hos min prattant. Egentligen orkade jag inte åka och handla mat som jag tänkt, ville helst åka hem och sova. Men maten hemma var slut, slut på riktigt alltså. Fanns ingenting att laga mat på och resterna uppätna. Så jag pressade mig och fixade inköpen. När jag kom hem ville jag dricka vin. Sa till mig själv att det finns nog andra sätt att varva ner på. Varför det undrade jäveln på axeln, vin är ju gott och det är inte så mycket kvar så att det kan bli för stor berusning. Okej, sa jag och hällde upp ett glas vin.
Maken kom hem och jag hojtade till honom i hallen att nu kommer du tro jag är klart alkoholiserad, men jag sitter bara och tar ett glas vin för att det är gott och jag är svintrött (glad ton i rösten). Visst, visst du är en alkis svarade maken, bara jag får ett glas jag också. Han fick ETT, sen uppmanade jag honom att ta en whiskey istället så jag fick behålla vinet själv. Han tog sig en whiskey och sen den skvätt av vinet jag hade kvar.
Summa sumarum drack jag 3/4 flaska och sen la jag mig tillrätta i hans famn och såg ett avsnitt av en serie vi följer, höll nästan på att somna. Gick och la mig 19:30 och har sovit till 8:30 idag. Fortfarande rätt mosig.
Nu tror jag inte att det är vinet i sig som orsakat att jag sov 13 timmar. Snarare att jag var übertrött och valde att dricka vin för att minska på varvtalet. Vinet gjorde att jag fick fram tröttheten. 3/4 flaska är ju faktiskt ingenting, det tänkte jag igår och tycker fortfarande idag. Men varför är jag då vinseg? Eller är jag sömnbakis, eller en kombo?

Profile picture for user Hjärnklar

...morgon och jag ligger tillfredsställd i sängen och hör maken greja fram frukost. .Sexet är helt klart bättre nykter, och att vara nykter en period gör de kroppsliga funktionerna bättre. På ren svenska är vinballe och bakisseghet/berusning ingen höjdare!
Tvärtom är roligare!

Idag är en dagsutflykt som inbegriper bilkörning 4 timmar med hyfsat tidig avfärd planerad. Jag var också inbokad på träningspass igårkväll. Slutade kl 20. Så hem, äta och slappade. På förmiddagen hade jag varit ute och gått 2 timmar. Så nästan 4 timmar fysisk aktivitet igår. Kan säga att jag var lugn som ett lamm igårkväll. På eftermiddagen sa mannen att han kunde tänka sig att dricka vin lördag kväll, dock inte fredag eftersom vi ska iväg. Ok sa jag men jag vill inte dricka alls, förstår inte varför. Men köp hem du om du vill.
Det ville han inte, "inte tänker jag sitta där och kolka utan dig."
Återigen det där med mysdricka jag skrivit om tidigare. Jag har börjat vända på mitt svar"varför inte " som svar på frågan om jag vill ha vin. Nu ställer jag alltsomoftast frågan "varför ". Det är för det mesta hjälpsamt för mig.

Nu ska jag upp och börja min dag. Pigg och fräsch utan huvudvärk och seghet i kroppen och själen ☺

Var rädd om er alla!

Profile picture for user Hjärnklar

Som svar på av Allva

Var, vad, när och hur är öppna frågor som är grunden i samtalsmetodik. Jag är skolad att inte använda ordet varför, eftersom varför gör att du hamnar i ett försvar istället för ett beskrivande. Beskrivande möjliggör fortsatta öppna frågor. Men just när det gäller mitt förhållande till alkohol så tycker jag att ordet varför är bra, eftersom "varför inte" är ett sånt uttryck jag tycker att jag säger ofta, ofta när jag är på väg att göra något som kanske inte är så genomtänkt. Så då tänkte jag att göra tvärtom kan vara nyttigt. Blir rätt skrattretande också eftersom det faktiskt inte finns något bra svar på "varför ska jag dricka alkohol" :)
Både igår och idag har varit riktigt bra dagar! Hoppas du har fina dagar du också!

Profile picture for user Allva

Som svar på av Hjärnklar

Aha, jag fattar, spännande! Jag har haft en rätt bra dag idag tack. Min man var ute igår och det blir extra påtagligt för mig hur skönt det är att vakna upp fräsch och inte behöva lukta "fylla", vara uttorkad, ha huvudvärk, trött hela dagen, se bakfull ut med trötta ögon etc. Den här gråa vintern är tillräckligt motig som den är, inte behöver man försämra livet med att vara bakis.

Profile picture for user Hjärnklar

Som svar på av Allva

Fy vad det är hemskt när man känner hur andra ser ut och luktar och verkar må dagen efter dagen innan! Och också rätt läskigt att vara nykter på en tillställning där övriga medverkande blir totalt personlighetsförändrade efter några glas. Jag har försökt räkna och kommit fram till att det är ungefär vid tredje glaset som människor slutar prata MED varandra utan övergår till rätt lalliga monologer. Kolla någon gång...man blir rätt fundersam på vad som är roligt i det där!

Profile picture for user Hjärnklar

Vill du (jag) vara den där personen som pratar med sig själv och bara om sig själv, lallande och småvinglande med stirrig blick och halvhängande ansiktsdrag? Gissningsvis inte...så "varför" välja det? Tänk om man det visste. Och mitt kloka jag säger att det spelar väl ingen roll varför man väljer det, utan det är vad man gör som räknas. Eller i det här fallet, INTE gör...hoppsansa vad klok jag är då :/

Profile picture for user Hjärnklar

Likt de flesta morgnar kröp hunden upp intill mitt ansikte och väckte mig genom att pussa och slicka och trycka sig tätt intill halsen. Det är hur mysigt som helst och jag tycker det är gosigt. Nu vet jag att det egentligen handlar om att hon behöver ut och lätta på trycket och det helst nyss, men att hon av hänsyn till mig låtit mig sova tills det inte går att hålla sig längre. Alltså..jag får mysa typ 30 sekunder och sen inse att det handlar inte om mig utan om henne *klassiker då det handlar om relationer och att göra slut* och hoppar i kläderna. I halvdimma har jag gått ut med henne. Nu inne sitter jag och äter frukost, känner att det vore skönt att somna om men inte alls samma tvingande behov som när jag vaknar bakis. Så skönt att ha ett val!!
Det bästa med vardagmorgnar är att min man då kliver upp vid samma tid som hunden vaknar och då blir det oftast han som går ut och jag som ligger kvar och drar mig, eventuellt somnar om. Och så skönt det är att somna om för att man vill och behöver och inte för att man nästan är i kräkande behov av några timmars ytterligare sömn för att rensa systemet!
Så idag söndag är jag nöjd och glad med gårdagen som gör att jag sitter här, relativt pigg. Kan inte påstå att jag studsar omkring-jag sitter ju och skriver gudbevars-men ren i systemet, hyfsat iallafall. Frisk luft i massor ett par dagar i rad gör att jag känner mig pepp på att senare idag gå ut och tanka ljus igen! God söndag på er!

Profile picture for user Hjärnklar

Fan vad jag trycker sötsaker! Idag har jag ätit stora portioner glass, sockerkaka och lösgodis! Förra veckan bakade jag semlor och vi har vräkt på med det. Chips och nötter.
Började under hösten och eskalerat efter nyår. Det har nog att göra med att jag minskat på alkoholen under hösten och nu efter nyår totalt druckit en och en halv flaska, knappt, vin. Alkohol innehåller mycket socker.
Undrar om jag ska plocka bort sockret helt för att få bukt på både alkohol - och godissug? Blir det för stor förändring eller underlättar det? Jag är nog inne på det sistnämnda. Att ta hand om mig genom att även äta bra.
Återkommer i frågan!

Profile picture for user Hjärnklar

Ett slags lugn har infunnit sig kring alkohol. Sug kommer stundtals men går att hantera, det försvinner snabbt. Drack en 3,5 öl till maten i fredags, det är inte min grej annars (ska vara högre procenthalt men inte 7or för då blir det för spritigt och ölen blir förstörd) eftersom jag tycker det är blaskigt.
Smakade okej till maten, men vatten hade nog varit bättre. Senare under kvällen öppnade jag en till, varför vet jag inte, men då hade smaklökarna kommit ikapp så hälften åkte ur. Av 47 dagar har jag druckit alkohol 3, om jag nu ska räkna fredagens öl och det ska jag väl göra, så statistiken är fantastisk!
Men godissuget kvarstår! Och är starkt!

Profile picture for user Hjärnklar

Nya Tider, du frågade i din tråd om jag alltid är så klok och jag svarade att jag försöker vara snäll med mig själv. När jag skrev det kände jag att jag lyckas vara snäll med mig själv i fråga om att välja bort alkohol. Jag vet inte riktigt vad som hände utan "helt plötsligt" igår kväll var jag på väg till systemet för att köpa hem två flaskor vin. Det hela, som jag är medveten om, började med att maken skulle göra middag-en helt vanlig vardagsmiddag-och jag säger att "till det där vill jag ha vin, vill inte du också ha vin"? Svaret kom reptilsnabbt från honom att det vill han men att då får jag skynda mig, klockan var 18:30 och så skulle han vänta med att sätta på stekpannan. Jag klädde på mig, gick till garaget och tänkte att jag är inte klok. Startade bilen och körde iväg, fortfarande med tanken att jag inte är klok. Till och med tänkte på att rödvin kan kännas rätt läskigt, men att det är vad jag ska köpa trots att jag själv föredrar vitt vin. Så till och med när jag återfaller tar jag hänsyn till vad andra tycker är godare att dricka!
Köpte flaskorna, klirrade när jag lyfte påsen ur bilen. Väl hemma ber jag om ett stort glas, häller upp och dricker. Helt okej, fortsätter fylla på och vi sitter och pratar om ditt och datt. 2 flaskor senare är drycken slut, jag är suddig i kanterna men klarnar till och kvällen fortsätter. Vaknade med lätt huvudvärk och tröttare än jag varit senaste veckorna. Tänkte att med den här tröttheten har jag alltså åkt till jobbet och gjort övriga plikter. Inte undra att jag drivit mig till utmattning...
Ny dag, nya tag!

Profile picture for user Vaniljsmak

Min gårdagskväll liknar din Hjärnklart. Fast vi drack öl, som vi hade hemma sen innan. Jag visste att det var dumt, jag visste att jag skulle ångra det men drack i alla fall. Min morgon liknar dig, lätt huvudvärk och småseg, inget man dör av, det är bara att köra på. Ska åka in till universitetet och träffa min handledare idag så jag är glad att jag kunde stanna vid en lätt berusning.

Det är som du säger; Ny dag, nya tag!

Profile picture for user Hjärnklar

...åker till fjällen tillsammans med maken i helgen. Vi blir borta 5 nätter med skidåkning 4 av dagarna. Jag längtar efter vyerna, känslan när hjärnan totalt töms för fokus på här och nu, att överlämna mig till kroppens egen balans!

Jag längtar också efter den sköna känslan efter en dag i backen, då kroppen är nöjd. Att äta något rejält hemlagat.

Att dricka alkohol på de här resorna brukar vara självklart. En öl, eller två under dagen är både gott, trevligt och svalkande. Förbi afterskin för ytterligare en öl, eller tre och sedan vidare hem till stugan. Duscha, byta om och fixa mat. Vin/öl till maten..."dela på en flaska", fixa undan efter oss och så ner i soffan för att summera dagens åkning. Givetvis med ett glas, icke alkoholfri, i handen.
Rörande överens om hur bra vi har det går vi till sängs. Nästa dag likadant.

Förra året bröt jag delvis vanorna. Framme vid resmålet knäppte maken en öl och sjönk belåtet ner "aaah, äntligen framme". Jag tog en mugg the och satte mig ner med ett " aaah, äntligen framme ". En eller två öl på dagarna, ingen afterski, något enstaka glas ute på middagen.

Det var skönt, men betydligt tystare mellan oss. Jag vet inte om det var behagligt eller inte. Mest konstigt. Jag såg makens alkoholbeteende och reflekterade över hastighet men också att han, som alltid klarar det, stoppade efter ett par öl. Det har han alltid gjort när vi ätit ute. Den stora skillnaden var alltså tillbaka på rummet/stugan där jag inte drack de mängder jag brukar.

I min hjärna tror jag att det stör min man att jag ändrade dryckessätt, att jag rubbar en balans och vana som är etablerad sedan mycket länge.
Faktum är att visst blir det skillnad, men att han störs tror jag är fel.

Det han störs av, säger han, är att jag innan och under drickandet vill prata om min mängd, hur jag mår av att dricka etc. Det kan jag förstå (och förundras över att jag dricker ändå, trots att jag uppenbarligen är väldigt tveksam).

Maken dricker nu också betydligt mer sällan. Han säger att det är skönt att inte vara bakisseg.

Det som får mig att skriva det här inlägget idag är min ambivalens för resan. Det finns inget systembolag på 13 mils avstånd, alltså ska det som dricks i stugan vara nedpackat. Det finns hotell, med bar:) intill.

Jag har flera kvällar,innan jag somnat, funderat på hur mycket som ska med, alltså alkohol. 5 kvällar. 2 bagar borde väl räcka? Nej, det blir för lite. Nej, det blir för mycket. Ska jag säga att jag vill ha med, ska jag inte säga? Vad vill jag egentligen själv???

Egentligen tror jag att jag vet. Jag vill vara utan alkohol för att maximera hela resan. Samtidigt är det också en kluvenhet, vill ju ha vårt "mysdrickande" som aldrig spårar ur för mig i de här sammanhanget. Så det blir annorlunda att välja att inte ha med alkohol. Jag kan ju, om jag vill, ta den där enstaka ölen på afterskin eller gå till baren senare. Då blir det mindre mängd automatiskt.

Jag behöver bestämma mig!

Profile picture for user AlkoDHyperD

Jag som är sk "periosupare" dricker inte alkohol socialt eller för mys särskilt ofta. Men, om det händer är återfallet nära. Varje "lyckat" försök att dricka lagom ger näring åt alkomonstret. Jag brukar tänka att de farligaste tillfällena är när jag får den önskade känslan, stoppar i tid och mår bra dagen efter. Det kan till att börja med se helt normalt ut. En tll två kvällar i månaden, inte särskilt stora mängder, men mönstret är för det mesta progressivt om jag inte är mitt uppe i en tävlingssäsong (fast då är det oftast ändå nolltolerans som gäller).
Så. För att hjälpa dig i valet. Hur ser mönstret ut för dig? Är kontrollerat mysdrickande en trigger som kan öka risken att du lurar dig själv och hamnar i den onda spiralen igen, elller vet du säkert att du klarar ett sånt här avskilt avsteg från vägen och kan hoppa på spåret igen så fort du kommer hem?
Hur du än gör hoppas jag det blir en fin resa❤️

Profile picture for user Vaniljsmak

Er skidsemester låter underbar, jag älskar snö och vinter. Dessutom är du väldigt duktig på att uttrycka dig i ord!

Jag tycker AlkoDHyperD skriver något väldigt viktigt i inlägg #104. Hur skulle en helgs drickande (även om de är med måtta) påverka din nykterhet då du kommer hem? För mig gick det inte. Jag trodde jag kunde ta några öl en kväll för att sedan ha ett längre uppehåll men sen blev det ännu en kväll och ännu en och ... ja. Du förstår. Därmed inte sagt att det blir så för dig! Vi fungerar alla olika.

Tillslut får du nog göra som Nya tider skriver och ställa dig frågan: Vad kommer du må bäst av?

Profile picture for user Hjärnklar

Hela dagen var ett slags förberedande för att dricka vin till kvällen, tror jag. Dessa tankar som malt kring kommande resa, har gissningsvis haft mer att göra med alkoholsug här och nu än jag förstått! Igår var jag och handlade mängder med mat, hade pressat iväg mig trots att jag egentligen var för trött. Var på väg till systembolaget intill när jag mötte min gående dotter, så jag stannade givetvis bilen och så åkte vi hem. Jag låtsades att jag svängt av för att plocka upp henne. Åkte hem och bar in mat för 1900 kronor från Willys (många påsar alltså). Sa jag också att jag hade sönder min älskade stavmixer häromdagen och jag såg en ny för ca 500 kr men den lämnade jag kvar på hyllan i väntan på att lönen ska komma.
Sen..vad gör Hjärn(O)klara jag? Parkerar bilen? Nej, kollar klockan som är runt 16. Ringer min man och säger med glad/skämtsam röst "ska jag åka och köpa vin för att jag varit så duktig och handlat mat idag, så dricker vi det ikväll?" "ja, för fan" svarar han omedelbart! Det hela slutar med att jag åker och hämtar honom från jobbet och så åker vi gemensamt till systembolaget och köper vin. Jag en flaska vitt (mitt omedelbara kryptonit) och han väljer en box rött (som givetvis är till oss båda) och så hem. Snabbt in med vinet i frysen medan jag plockar fram maten. Och så aaaaaaaah, släppa ner en isbit i vinglaset och hälla i mig första. Jättegott! Och så mat och där tömde jag det sista i "min" flaska. Övergick till rött vin. Men vet ni, inte ens tre timmar efter jag kommit hem var jag så illamående och trött att jag blev hjälpt till säng där jag somnade före klockan 20. Sovit oroligt hela natten, vaknade nu vid sex med den välbekanta känslan i kroppen. Lätt huvudvärk, sur smak i munnen, inte utvilad. Och idag blir inte mycket gjort.

Det beslut jag fattade förut var grundat just på morgonupplevelser likt denna, för korta kvällar, generande socialt beteende, minnesluckor etc. Den mängd alkohol jag tål har minskat betydligt för varje år som gått efter min gastric by pass operation. En flaska vin hade tidigare inte gett mig samma berusningsgrad, men nu gör den det. I kombination med ärftlighet på alkoholism och psykisk ohälsa är det en farlig roulette jag ägnar mig åt.

Om jag dricker under resan kommer jag att sabba dagarna genom att må som jag gör idag, kvällarna blir för korta. Varje gång jag väljer att göra "ett avsteg" innebär för min del att jag kommer att tycka det är okej att dricka då och då, tätare och tätare. Till sist är jag nog uppe igen på att vara berusad 3-4 kvällar i veckan med en ständig trötthet, dålig sömn och hjärndimma som följd.
Alltså är valet självklart, eller borde vara det. Just nu är det självklart nej till medhavd dryck!

Och åter..så lurig vår hjärna är..där var jag så upptagen med att oroa mig för helgen och kommande vecka att jag inte såg återfallet igår komma, eller i vilket fall inte tillräckligt tydligt.

Tack snälla rara ni som läser och kommenterar det jag skriver! Ha en jättefin dag! Kram på er!

Profile picture for user Hjärnklar

500 kronor igår var för mycket för en stavmixer. 350 kronor på vin var helt okej.
Konstiga prioriteringar....

Profile picture for user Vaniljsmak

Visst är det förunderligt hur man kan prioritera, och rättfärdiga, sina utgifter. Eller kanske är det så att man blundar för dem? Jag vet inte hur många gånger jag och min make har sagt "om vi börjar spara nu så har vi råd till X lagom tills Y". Sen börjar suget, ett glas vin, en öl ... de är ju ändå inte så dyrt och jag pluggar ju ändå så jag har inga pengar och efter allt slit i veckan förtjänar jag faktiskt ett glas i soffan ikväll! Logiskt. Verkligen. Slösa bort de pengar du inte har.

Nu när jag tänker på det eskalerade nog mitt drickande en del efter att maken fick jobb. Då hade vi råd att köpa hem på ett helt annat sätt än när han var arbetslös och jag studerade. Måntro hur mycket pengar vi egentligen spenderat på bolaget? Jag vill nog inte veta...

Stå på dig i ditt beslut om att inte ta med giftet på resan!

Profile picture for user Hjärnklar

...personalfest på mannens jobb ikväll och han vill bjuda några kollegor på vin innan middagen. Jag påpekade att han kan ta med boxen med rödvin som är kvar sen i förrgår. Det är mycket kvar, jag var visst inte så hård på rödvinet ändå.
Men nej, här ska visst köpas mera att ha med. Jag har sagt att jag inte vill ha vin med men han vill kunna ta nåt glas när han har lust. Dessutom blir man ju så trött att ett och ett halvt glas vin räcker på kvällen. 5 kvällar, då borde 2 flaskor räcka för honom med den logiken. Lik förbannat ska en ny box köpas för hans p fest ikväll och den påbörjade med. Jag tror det blir två påbörjade boxar som kommer med.
Jag velar just nu. Utan tillgång "hemma" är det ju inte några problem. Å andra sidan kanske jag förstorar mitt problem och klarar måttligt drickande. Men som A skriver är det vad som händer efter resan som ska övervägas. Jag vill ju inte dricka mer än någon enstaka gång. Förmodligen kan jag med viss envishet klara det.
Det jag tydligt märkt efter vindrickande till i förrgår är att jag hade svårt med sömnen inatt. Segheten från igår sitter i. Och jag vill inte må såhär när jag är på resan.

Vad bra att skriva här, för nu har jag formulerat för mig själv att jag inte ska dricka på kvällen i stugan! Ok för något glas öl på afterskin och till middag sista kvällen då vi äter på restaurang.
Maken får göra hur han vill. Jag ska faktiskt "köpa ut" till honom eftersom det är jag som har tiden och bilen. En bag känns som sagt mycket men är det vad han vill ha så...
Åker på söndag NT

Profile picture for user slutanu

Nu är jag här med nytt användarnamn ( NT). Min man har alltid vetat att jag skriver här på forumet. Han har vid flertal tillfällen skrattat hånfullt och frågat om det inte är den totala förnedelsens att vara " en sån jävla nolla" så man måste hänga på ett alkoholist forum. Idag snokade han reda på min tråd och läste delar av den, han blev så jävla arg! Bad admin ta bort min tråd, vilket de verkar snälla Och ha gjort. Ville bara kika in o säga att jag fortfarande är här. Du betyder mycket för mig , även om vi bara är cybervänner ❤❤❤

Profile picture for user Vaniljsmak

Hjärnklar: Jag blir lite ledsen för din skulle när din man inte riktigt är med på samma tåg angående nykterheten. Den här kampen är nog hård som den är utan att man ska behöva ha frestelsen rakt framför näsan. Samtidigt har man ingen rätt att förbjuda andra människor från att leva sina liv som de anser lämpligt. Jag hoppas du är stark i dig själv och att du kan finna stöd här inne.

Livlina: Det låter rent av förskräcklig, det du skriver! Inte är du en nolla inte, det är ingen av oss som hänger här! Vi är människor som varit starka nog att inse att vi har ett problem och smarta nog att hitta verktyg som kan hjälpa oss lösa problemet. Är han alltid sådan, din man?

Profile picture for user slutanu

Håller till fullo med dig om att vi inte är nollor som hänger här. Tvärtom! Men min man tycker så ( vilket jag skäms över) Och, ja, han är nästan alltid så. -

Profile picture for user Vaniljsmak

Du ska absolut inte skämmas över hans åsikt, det är hans och inget du kan göra något åt. Hur länge har ni varit tillsammans? Har du skapat en (ny) egen tråd ännu?

Profile picture for user slutanu

Jag har haft en egen tråd, men idag sökte min man upp den och läste. Han blev galen! Så jag bad admin att ta bort den, vilket de var snälla nog att göra. Vi har varit tillsammans länge, vi båda var tonåringar när vi blev ihop.

Profile picture for user Kidneybeans

Jag hittade till denna sajt idag. Och vill typ bara säga tack för att ni skriver. Jag brukar ha svårt att förstå forum-grejen, men inte här. Ni skriver så bra saker, och det är fint att få ta del av med och mot gångar. Kanske är det hit jag ska vända mig för att få styrka och ta tag i mitt "alkoholbeteende".

Profile picture for user Hjärnklar

Som svar på av Kidneybeans

...oavsett kön är ni alla söta bönor!
LL, jag hann bli ledsen att du försvann! Det kändes tomt ska du veta! Jag blir också ledsen och arg på din man som snackar ned dig och har mage att både snoka i din tråd och sen vara elak med dig!! Grrr!

Vaniljsmak, det får ta sin tid med mannen. Han är uppriktigt bekymrad över mina minnesluckor och att jag vid ett par tillfällen har haft hallisar. Han är med på att inte köpa hem, men är som jag skrivit inte bangen att haka på mina impulser plus att som nu driva på. Jag tror han tycker det är okej och hör till med allt vid tillfälle...Som jag mer och mer ser att han söker.
Men från att ha tyckt att han har ett helt oproblematiskt drickande har han tagit till sig mina reflektioner och säger att han druckit för ofta. Medicin mot det är att inte ha hemma. Men då var det det där med att passa på nu när det är tillfälle!...

Kidneybeans, vad bra att du är här! Skriv och läs, det ger så mycket! Tonen härinne är varm och generös, jag ser bara stöttning!!

Profile picture for user Hjärnklar

...tänk om jag botat mig själv? :)
Ensam hemma ikväll med en oöppnad bag rött vin inom synhåll. Den där jag motvilligt köpte för att ta med. Kranade upp ett stort glas, tog första klunken och det smakade surt och vämjeligt. Tog ytterligare en som smakade bättre men fortfarande illa.
Jag hällde ut eländet och förundrades att trots mitt skrivande/tänkande valde jag att hälla upp.
Men förundras också över tankens kraft, för utan skrivandet hade jag troligen inte hällt ut det.
Nu känns det okej att ta med skiten på resan eftersom det inte är gott ??

Profile picture for user AlkoDHyperD

Jag har varit "botad" hundratals gånger. Varje gång jag upptäcker att jag är botad går det till slut åt helvete. Ibland tar det tio år, ibland några veckor. Hoppas du håller dig botad länge och att vin fortsättningsvis smakar skit. Att ta med sig vinet kan stärka dig eller stjälpa dig. Bara du vet. Ha det gott!

Profile picture for user Hjärnklar

Ett steg i taget. Ibland blir det ett steg bakåt också. Botad tror jag inte, men kommer inte vara vinseg i veckan! DET känner jag nu är en gåva jag ger mig själv och hoppas förvalta väl!

Profile picture for user Hjärnklar

att vara skeptisk och våga vara det inför varandra är en stor del i det hjälpsamma med det här forumet. Nykter idag räcker gott! Men min främsta förhoppning nu är kommande vecka, det där med värderiktningar...
Du är fin ADHD, fortsätt sprida pepp och skepsis-du klarar båda!

Profile picture for user Vaniljsmak

Kikar in lite fort för att se om det hänt något speciellt här i helgen. Det är otroligt hur fort jag känner att jag utvecklar band med er här inne. Det känns viktigt att veta hur ni mår, hur det går med er nykterhet och att bara lämna ett litet meddelande, ett litet Hej om inte annat.

Hoppas du får en trevlig söndag!

Profile picture for user Hjärnklar

Det går bra, iofs alkohol varje dag men måttligt. Med måttligt är det en öl till lunch (igår ingen), varm drink på afterskin. Vinet är slut i stugan, där har jag nog druckit ca 3-4 glas varje kväll sen i lördags. Igår ville jag inte riktigt vakna och vi kom oss inte iväg. Aldrig tagit återställare men tänkte att nån gång ska jag prova. Så desperat att inte vara trött. Sista vinet försvann i de 2 glasen vin vardera. Men inte blev jag piggare, så nu vet jag att tröttheten inte (bara) berodde på alkoholen kvällen innan.
Det känns ok att inte överdruckit men ändå inte okej eftersom jag faktiskt har som mål just nu att helt avstå. Detta för att ge min utslitna kropp och själ vila. Men jag faller för det jag känner som grupptryck, vanedrickande. Något att fundera vidare på.
Nu, ut i backen!!

Profile picture for user Hjärnklar

...Blir innedag för oss. Det blåser oerhört starka vindar. Jag klädde mig bra men redan efter 100 meter beslutade vi oss för att avstå åkningen idag. Väldigt skönt att bara softa, sovit massor dessa dagar och kommer att göra det idag också!

Profile picture for user slutanu

Hoppas att resan varit bra och att du känner att du har kunnat ladda batterierna trots att det blivit endel alkohol. Hur har denna dagen idag varit när ni pga blåsten inte kunde vara ute i backen?

Kram

Profile picture for user Hjärnklar

Som svar på av slutanu

...Gick och köpte mat och godis, sen gick vi och la oss en vända till. Åt lunch och sen hade blåsten lagt sig. Vi, som räknat bort dagens åkning, fick ett par timmar. Efter vi bytt kläder var det jag som föreslog öl vilket blev två. Kändes bra, men jag blir påverkad av den lilla mängden! Efter middagen har vi läst, pillat på telefonerna och sett lite tv. Nu är det snart dags att gå och sova igen.
Hur har du det? Såg att du raderat inläggen i din tråd?
Kram!

Profile picture for user slutanu

Låter också härligt att ni passat på att vila också! Det är du verkligen värd! Hur tänker du kring alkoholen när du kommer hem?

Jo, det kändes bäst att radera dom, vet egentligen inte varför. Men det kändes jobbigt att veta att min man läst min förra tråd. Kanske var jag rädd för att han skulle läsa även den nya, även om jag bytt nick. Startade den lite för snabbt, för att han enkelt skulle gå in och " hitta" mig igen. Men jag kommer igen :)

Kram kram!

Profile picture for user Hjärnklar

Som svar på av slutanu

Kan vara bekymrad över att jag kan komma att tycka att små mängder inte gör något. Men som jag skrivit förut vet jag inte i förväg hur det slutar, och att jag påverkas psykiskt av alkohol. Alltså är valet enkelt, eller borde vara.

Profile picture for user Vaniljsmak

Jag förstår oron över att bortförklara alkoholintaget med att det handlar om "så små mängder". Det är nog en fara för alla oss som dricker i det tysta, hemma, på vardagskvällarna. Det är det vi vill kunna göra, att bara ta ett glas då och då, men något få av oss klarar av.
När kommer du hem igen? Har du några planer för hur relationen till alkohol kommer att se ut då?

Profile picture for user Hjärnklar

Hemma igen lördag. Finns inget vin hemma, så en broms är inlagd. Och jag börjar återgå till nollintag en period. Men ordet "bör" är varnande. Brukar betyda att det inte är förankrat inombords. Det är just det här jag var orolig för. Att jag tappar beslutsamhet, men ska plocka upp den igen!

Profile picture for user slutanu

Du kommer att plocka upp beslutsamhet igen! Och jag läser faktiskt att du skriver BÖRJAR med nollintag ett tag, inte att du BÖR. Bra!

Profile picture for user Hjärnklar

Tack för era fina kommentarer! Autocorrect visste tydligen bättre än jag eftersom ordet bör ändrades till börjar! ?

Profile picture for user slutanu

Det var garanterat en mening med det :) Ta det lugnt i backen nu sista dagen!

Profile picture for user Pärlan

Jag har ju precis kommit till insikt att jag aldrig ner kan dricka och behöver lära mig leva utan alkohol. Jag har aldrig någonsin kunnat bara ta en öl eller ett glas vin till maten. Eller jo, men de gånger det hänt för att inget annat varit möjligt har jag känt mig frustrerad för att jag skulle vilja ha mer..

Har haft uppehåll, druckit någon helg igen, första gångerna inte så mycket men ganska snart uppe i de vanliga volymerna och till slut väldigt stora.

När jag bestämde mig tänkte jag först att ja, det är ju synd att jag inte kommer kunna ta en öl på aw ibland och så..sedan skrattade jag för det är ju inte jag. Om ett glas/en öl aldrig varit naturligt för mig så är det ju inget jag behöver sörja..jag vet ju att jag vill dricka för att bli berusad.

Så, bar dags att ta farväl helt och hållet av alkoholen för mig..:)

Ni gör det bra! Den där inre striden är förrädisk ibland trots ens avsikter..:) Kram!!

Profile picture for user Vanilj

Så underbart att läsa den här tråden! Vilken kamp, vilka kloka självinsikter ni har!
Jag tycker det svåra är att hitta vad jag ska ersätta vinet med! Inte någon annan drog alltså, utan något positivt! Jag skapar mycket; stickar, syr, målar, skulpterar, odlar. Men tyvärr kopplar jag ihop mitt skapande med rödvin, som en förutsägbar bild av den typiska konstnären... jag har inte målat utan ett stort glas rött breve staffliet på flera år och har svårt att sitta vid symaskinen utan det röda ruset.
Har ni några tips på vad jag kan göra?

Profile picture for user Vanilj

Så underbart att läsa den här tråden! Vilken kamp, vilka kloka självinsikter ni har!
Jag tycker det svåra är att hitta vad jag ska ersätta vinet med! Inte någon annan drog alltså, utan något positivt! Jag skapar mycket; stickar, syr, målar, skulpterar, odlar. Men tyvärr kopplar jag ihop mitt skapande med rödvin, som en förutsägbar bild av den typiska konstnären... jag har inte målat utan ett stort glas rött breve staffliet på flera år och har svårt att sitta vid symaskinen utan det röda ruset.
Har ni några tips på vad jag kan göra?

Profile picture for user Pärlan

Ja men visst har vi trevligt ihop! ?

Just vin kan jag förstå känns svårt att ersätta.. Jag var främst en öldrickare och under min förra nyktra period brukade jag dricka alkoholfri öl. När jag hunnit vara nykter ett tag gick det jättebra! Mindes ju inte smaken av riktig så för mig VAR alkoholfri riktig öl! Det var härligt att få dricka "öl" utan konsekvenserna.. När det gått ett längre tag nu kommer jag prova..just nu kan det trigga suget efter riktig så det är bäst att vara försiktig..

Jag utvecklade en kärlek för bubbelvatten också som jag förr aldrig drack.. Bubblorna kändes bekanta :)

Kanske du kan börja experimentera med att göra fruktdrinkar? Skapa en ny vana att ha ngt nytt som du tycker om helt enkelt..

Förstår det där med alkohol och skapande.. Jag är musiker, låtskrivare och sjunger och ja..får se hur jag ska vänja mig själv i den frågan..?

Profile picture for user slutanu

Hur mår du? Har ni kommit hem? Tänker massor på dig!

Profile picture for user Hjärnklar

Som svar på av slutanu

Sov 13 timmar i egen säng! Skickade maken på inköp av människomat, hundmat samt vinköp. Själv har jag dammsugit och varit ute i solen. Glad att mysa med vovven igen. Och sugen på vin. Och samtidigt väl medveten vart den vägen leder....

Profile picture for user AlkoDHyperD

Om du redan nu vet vart den leder? Tror du vinet kommer smaka gott med den vetskapen i bakhuvudet?
Det finns fördelar och nackdelar med att vara medveten om sitt problem. Fördelar för att man först måste se det innan man kan börja göra någonting åt det, nackdelar för att problemet inte längre kommer att kunna vara den lösning man tidigare använt sig av. Inte utan besk bismak.
Okunskap kan vara skönt ibland, kunskap ger ansvar. Hellre galen hela tiden och lyckligt ovetande om det än att veta om det i klara stunder och då våndas över sitt tillstånd, typ.
Jag brukar fräsa åt min mamma ibland när vi fikar och hon tar en kaka samtidigt som hon säger "jag borde inte för jag blir så tjock"
- Antingen äter du den där jävla kakan, skiter om du blir tjock och njuter av den eller så låter du bli att äta den!
Så, om du ska dricka vinet, så skit i vad det leder till och njut av det eller låt bli!
Hårda ord, men jag saknar förmåga att tassa runt?
Hur du väljer är inte min sak att döma. Kanske är värdet större än risken. Ha det gott?

Profile picture for user Vaniljsmak

Suget kommer som ett brev på posten när man försökt "bara ta några glas" under "speciella omständigheter". Jag känner det själv efter två dagar med alkoholintag ute på fjället. Dumt, det känns som att man måste börja om från början... fast det gör man egentligen inte alls. För varje snedsteg lär man sig någonting nytt.

Hur går det? Hur mår du?

Profile picture for user Hjärnklar

Som svar på av Vaniljsmak

Tack för att ni bryr er om, och jag gillar raka puckar adhd :)
Det har gått bra, såtillvida att jag inte har varit bakfull, vaknat med sursmak i munnen och ej heller blivit berusad annat än lätt märkbart. MEN, det var inte ens gott och trots det var det jag som tog initiativ till att dricka vin och fylla på! Varför vet jag inte, och mängden var inte stor (minimal med våra mått mätt, cirka en dryg halvflaska totalt på lördag kväll). Något högre takt men samma mängd igårkväll.
Totalt värdelöst, att sitta och sippa på vin och se på serier är inte alls vad min vana är. Äter jag nåt då så är det typ mackor eller godis, men oftast faktiskt inget alls. Rätt spännande det här att jag faktiskt inte är sugen, då är det bara att följa den inslagna vägen.
Jag har sett att du pratar om en mindfulnessövning ADHD om att ta reda på känslan bakom suget, och jag beskriver i en av mina första inlägg att jag gjorde så när jag slutade med nikotin. Jag hoppas att det är samma sak som håller på att hända-jag skapar/ser till händer-med alkoholen.

Jag är vansinnigt trött efter resan, orkar inte göra många knop idag. Petar lite förstrött i telefonens spel, småpratat med barnet men mest tomglott. Det tar på krafterna att ha semester (och då har jag sovit massor under den), men alla "ansträngningar" kostar för mig. Så är det, bara acceptera.

Hur har ni andra det?

Profile picture for user AlkoDHyperD

Jag är ju inte vanedrickare, utan nykterist med perioder av "kontrollerat" men intensivt supande. För mig är det mycket svårare att sluta snusa. Imponerad när jag läser att du lyckats stå emot nikotinsug. Jag var utan cigaretter och snus i sjutton år och började kedjesnusa så fort jag "råkade" ta en prilla för två år sedan. Nu känns det nästan oöverstigligt, men har köpt nikotinplåster och kommer att göra ett försök. (Ska bara snusa upp stocken....och sedan nästa....och sedan nästa...ja, ni förstår?)

Profile picture for user Hjärnklar

Som svar på av AlkoDHyperD

20 år med en snus under läppen oavsett det är i duschen eller framför teven. På apoteket räknade de ut att jag drog i mig en nikotinmängd motsvarande 75 cigaretterna dagen! Otaliga försök med kortare och längre uppehåll. 2 år var nog rekordet innan jag slutade, behovet försvann. Alltså inget sug alls, det försvann över natten!
jag VET att jag kan!