av Berra

Ångesten tar mitt liv...

sarami
sön, 2017-06-25 - 20:11

Vet inte hur jag ska klara mig utan alkohol. Har lärt med.antabus, blev sjuk av det. Gått till beroendeenheten. Fått annan medicin. Det är så svårt. Min kropp börjar fara illa. Äter mediciner.

mulletant
lör, 2017-07-01 - 06:14

Passar på att skicka en hälsning! Hoppas sommaren är god mot dig och att alla projekt framskrider som förväntat:)
Allt gott! / mt

Berra
sön, 2017-07-30 - 01:43

...och första veckan av semestern redan i backspegeln.
Jo, jag har det fint och allt är som det brukar en vanlig sommarstugesemester...
Axlarna ömmar av solsvedan, anklarna fulla av sårskorpor från sönderkliade myggbett, ständig skäggstubb och ett hår som blir blondare för var dag som går, inflammerade stickor under fotsulorna och skavsår och blåsor efter "händiga Harry's" framfart.

Ja det är precis som det brukar, ständigt skitig och fläckig, och vet ni?, jag trivs.
Sommaren som var lite trögstartad har nu kommit med full kräma, man till och med längtar efter en rejäl regnskur då gräsmattan tämligen skriker efter törst, vattentunnorna är tomma sedan länge och grundvattnet lägre än på länge, så de får törsta de stackarna.

Men vet ni, årets projekt är i land, dass, dusch och bastu är till 99% klart, och det blev så himla bra och förbaskat fint.
Tid och kostnadsprognos sprack med det dubbla, och relationen till grannstugan fortfarande ansträngd.
Men jag tror också att det blev en bra lärdom, lita inte på prognoserna och ta ingen skit, sätt gränser för vad man kan acceptera.
Är andra griniga, så är jag det tillbaka.

På alkoholfronten?, ja vad ska jag säga?, jag håller på att resignera.
Har druckigt en treochenhalva frivilligt, smakar på drinkar och viner och en sipp staketpilsner (III) ibland.
Bara någon mun för att bilda mig en uppfattning, tycker inte om alkoholsmaken fortfarande men tänker och tycker att det finns så många smaker som jag måste förbise hela tiden, sådant som jag går miste om.
Jag vill inte åt berusningen trots att jag dessemellanåt kan längta till den, jag är fortfarande rädd för mitt alkoholberoende ska triggas igen, men vill inte vara rabiat promitiös antialkohol förmanare, det ska inte behöva svartna framför ögonen då någon pratar om alkohol och jag ska inte behöva gå i försvarsställning hela tiden.
Svårt att förklara men jag vill vara lite mer liberal i mitt ställningstagande när det kommer till alkoholen.
Jag önskar att jag skulle kunna avnjuta ett "vanligt" glas vin till maten utan att behöva krångla till det och utmärka mig med att vilja fråga om något alkoholfritt alternativ, det har blivit jobbigt att vara annorlunda, och få folks gliringar.
"Här Berra har du ditt ALKOHOLFRIA VIN" behöver inte värden eller värdinnan skrika ut över hela sällskapet, då kommer frågorna och jag känner mig utpekad, blickarna och deras fantasitankar får full sprutt.
Nä jag vet inte, men jag känner mig trött på det hära, kanske är det en gardsänkning från min sida för ett framtida återfall, vem vet?
Kanske en anledning till att jag inte har "orkat" skriva på ett tag på forumet, har kännt mig billig och oansvarig i mitt utlåtande.
Men så är det, och jag låter sanning gå före högmod, varför hymla med äkta känslor.
Inte mycket till stöd som inlägg, jag vet, så varsågoda börja hacka nu!

Men vem vet, kanske har det principfasta gått över till någonting annat, att ta hand om helheten, se över sina brister över lag.
Det finns ju andra saker som har kommit i kölvattnet av nykterheten, en insikt om att ta hand om både kropp och själ.
Psykiskt har jag lärt mig att landa mycket mjukare nu, och ta saker för vad de är och inte alltid på ett personligt plan.
Forumet har varit och är fortfarande ett enormt stöd, inte bara på ett alkoholhaltigt sätt, utan för det sätt jag har lärt att känna många nya personer via skrift på ett mycket djupare plan.

Det finns saker som återkommer varje år i mitt liv, sommaren är en, men en sommar utan fylla är ganska så ny för mig.
Älskar rutiner och traditioner men hatar att fastna i något där jag inte trivs, det skapar blandade känslor.

Berra

heueh
sön, 2017-07-30 - 06:55

in i min sju år långa nyktra period förändrades min inställning till alkoholen. Den blev oväsentlig på något sätt, jag brydde mig inte längre om vad andra människor hällde i sig; det var inte min grej och intresserade mig helt enkelt inte. Så för husfridens skull brukade jag ta in ett glas vin som alla andra men jag hade också ett glas vatten som var det jag de facto drack av. Vinglaset fick stå orört. Det verkar som om det är väldigt viktigt för många människor att alla dricker, men när dom väl förvissat sig om att samtliga har vin i glasen är det ingen som håller koll på om det blir urdrucket eller ej. Det brukade heller inte vara några problem att, med glas i hand, göra sig ärende ut i köket till exempel, och hälla ut en del av innehållet. Livet blev så mycket enklare på det sättet, jag hoppas hitta tillbaka dit någon gång.

Adde
sön, 2017-07-30 - 07:51

jag inser inte med problemet med vad andra tycker om mig ? Det är enbart deras problem, inte mitt. Jag lever mitt liv och de får leva sitt : Lev och låt leva.

PP
sön, 2017-07-30 - 08:21

Inte här för att "hacka", fast inte utan att din uppdatering väcker några tankar ;-) Har funderat till och från på vad som händer långt in i nykterheten. Varför vissa förblir helnyktra, andra återvänder till alkoholen i någon form. Och så den grupp som är så vanlig med.... De som efter många nyktra år tar återfall, värre än värst. Trodde nog i början att det inte var så vanligt, men förstår att det är det.
Pi har ju skrivit om det, kanske är det på något sätt ännu jobbigare än att outa sig första gången? Men jag förstår dessa tankar du bär på helt och fullt. Kanske är det lite av anledningen att vi inte vill/kan vara ärliga med anledningen till vår nykterhet? Just för att det blir så jobbigt om vi senare skulle bli stämplade som alkisar som tagit återfall. På något sätt är det mindre problematiskt i omgivningens ögon - att ha alkoholproblem och inte göra något åt saken - än att ha en lång nykterhet och börja dricka igen?!
Kanske röriga tankar, men någon som har haft problem med drickandet och får det igen är kanske "dubbelt svag" när det ska bedömas av andra?
Ta vara på dig Berra

Sisyfos
sön, 2017-07-30 - 09:06

8 år och drygt 3000 inlägg i din tråd. Fantastiska inlägg som i mångt och mycket beskriver glädjen och lyckan i att inte dricka. Försökte bläddra tillbaka i din tråd för att se om det fanns några svackor, men med så många inlägg och den här uppkopplingen hann jag bara till 2013. Där hittade jag en fundering på drickande... du beskriver rastlösheten i dig. Att du har svårt att njuta i stunden och att det kanske är just därför som du drack. Jag känner igen mig i det. Lugnet som infinner sig. Det är nog det jag vill åt.

Du har varit lite av en Guru här på forumet och ditt senaste inlägg gör mig lite bekymrad. Vem är jag att prata, jag har ju inte ens själv bestämt mig för att avstå helt? Det kanske är just därför jag kan prata eller ska prata. Det är en farlig väg att gå. Du skriver att du missar smaker etc... att du skulle slippa att känna dig annorlunda... och ja, det är väl precis det jag känner också när jag nu inte kan bestämma mig för att sluta. Men när du som varit nykter så länge och sjungit nykterhetens lov skriver det så känns det bara fel. Smaken? Ja, kanske... men när det sedan går överstyr och man dricker för berusning då är det absolut inte smaker det handlar om längre.
Passa in? Men ärligt hur viktigt kan det vara? Du väcker kanske mer uppmärksamhet nu om du börjar dricka efter 8 års uppehåll?
Ta dig en funderare till du Berra och läs tillbaka i din tråd.
Om vi nu drack/dricker av lite samma anledning -avkopplingen så finns den givetvis i alkoholen, men jag får en oro i kroppen dagen efter -även av mycket små mängder. Jag sabbar min sömn och triggar begäret efter mer för att få lugn. Nyktra morgnar är underbara. Och när man dricker flera gånger i rad, händer något helt annat... jag är övertygad om att effekterna av a sitter kvar i hjärnan långt efter att promillen gått ur kroppen, så varje gång man dricker så får man lite mer påslag om det sker ofta. Då halkar jag tillbaka i osunt drickande. Inget jag rekommenderar. Så fundera du en stund till på vad det är värt att passa in. Risken är att du gillar lugnet i kroppen och själen till en början.

santorini
sön, 2017-07-30 - 09:16

Berra du är för mej en förebild och, ja just en som gått före helt enkelt. Jag uppfattar att du varit nykter länge, du var här då jag kom hösten 2011. Så nog har du väl haft fler nyktra somrar? Och du har alltid verkat nöjd med att vara nykter? Vi får väl alla svackor men nu upplever jag ditt inlägg som en varningssignal. Det är bra att du är ärlig och nog vet du att ingen här skulle hacka på dej! Uppriktig omtanke känner vi för varandra.
Det finns flera tecken i ditt inlägg som varnar för att du kanske undermedvetet planerar för ett återfall. Det finns en ton av att du tycker lite synd om dej själv, du nämner "smaker som du går miste om". Har det bekymrat dej förut? Sen vill du inte bli en "rabiat antialkohol förmanare". Varför skulle du behöva bli det? Varför inte som Adde säger "lev och låt leva". Så tycker jag också det låter konstigt att folk skulle behandla dej som du beskriver, skrika ut om ditt ALKOHOLFRIA VIN. Kommer det faktiskt fortfarande blickar, frågor, gliringar? Du har varit nykter i flera år? Har inte ditt umgänge vant sej? Jag har svårt att ta det där. Det känns som om du bygger upp ett antal ursäkter för att få dricka igen.
Detta känns verkligen förmätet av mej att skriva till dej Berra, som jag ser upp till och betraktar som en auktoritet inom nykterhet om du förstår hur jag menar:). Men det är skrivet i bästa välmening. Jag har också stor erfarenhet av både nykterhet och återfall, både egna och andras. Efter snart sex års läsande har på forum så har jag läst såna tankegångar tidigare. Förebud för återfall. Genom att du är ärlig och skriver så kan du hindra det. Tänka om. Och visst, det kanske inte alls är så i ditt fall. Bortse då från mitt inlägg. Men var försiktig!

santorini
sön, 2017-07-30 - 09:36

håller jag helt med Sisyfos som postade medan jag skrev. Tror att det skulle väcka mer frågor att plötslig börja dricka igen.

KajsaKavat
sön, 2017-07-30 - 16:44

Hej Berra. Jag har varit inne och läst här på forumet en den senaste tiden men då på forum gällande anhöriga. Hamnat i en knepig situation med en bekant som är aktivt alkoholist och antagligen bränt för många broar med människor i sin direkta närhet och söker sig därför utanför sin vanliga umgängeskrets. Jag som är väldigt novis gällande överkonsumtion av alkohol förstod inte först att personen hade ett missbruk. Jag blev alltså en möjliggörande helt enkelt av okunskap, trodde jag gjorde gott och hade svårt att sätta gränser. Det tog ett tag innan jag fattade att alkoholism innefattar även att manipulera och att jag blev en marionettdocka. Har nu klargjort var jag står och kan med hjälp av det jag lärt mig här på forumet stadigt stå fast vid att problemet inte är mitt. Nåja, det var egentligen inte det jag ville skriva men lite bakgrund till varför jag hänger här. Nu till saken, hade ingen intention att bli medlem överhuvudtaget och kommer nog inte att bli kvar heller. Däremot strötittade jag runt lite idag och snubblade in på din tråd Berra, har nu suttit och läst i flera timmar och är inte klar ännu. Har varit med dig på jobbet, till sommarstugan, på fest ja lite överallt och tycker det är så lärorikt att följa dina tankar. Dina tankar och funderingar får mig att stanna upp, att reflektera. Jag har själv som jag skrev ingen A problematik men har andra laster som jag gärna blir av med, på något vis har du tydliggjort för mig att last som last, börjar vi inte inifrån oss själva så blir det ingen förändring heller. Allt detta vet jag ju egentligen men just ditt sätt att skriva och dela med dig, ärligt i stort som smått blev ändå Heureka för mig. Tack Berra att du delar med dig av din resa, har svårt att låta bli att tjuvkika framåt i sidorna hela tiden men det tänker jag inte göra. Ska läsa lugnt och stilla och fortsätta reflektera. Jag tror som flera andra har skrivit till dig att din historia skulle bli en underbar bok. Ha en bra dag och tack.

Mammy Blue
sön, 2017-07-30 - 20:10

och tänk efter ett par gånger till, dina tankar håller på att lura dej tror jag. Jag tycker som Adde, lev och låt leva, du vet ju vad som egentligen är bäst i längden för dej...
Kram på dej!
/MB

PP
tors, 2017-08-10 - 00:30

Kom in en sväng på Forumet. Min förvåning över ditt förra inlägg kom tillbaka...
Hur går tankarna nu?
Ta väl vara på dig!
//PP

anonyMu
tors, 2017-08-10 - 09:17

Kära Berra,

Hur mår du? Hur går det för dig?

Läste ditt senaste inlägg och tänker att det är ganska tydligt att du hamnat i en svacka. Vad är det egentliga problemet, tror du? Det handlar nog inte så mycket om att sakna smaker och känna sig utanför. Eckart Tolle skriver att alla beroenden bottnar i smärta. I vårt fall så använde vi alkohol för att döva smärtan. När man slutar dricka, så kommer smärtan tillbaka och dessutom i förnyad kraft. Nu var det ju länge sedan du slutade, men jag tänker att det ändå kanske finns någon anledning till att tankarna på att dricka är tillbaka hos dig? Du har tidigare skrivit om att du ibland drabbas av depression. Kan det finnas något samband här? En känsla av meningslöshet eller tomhet - som du falskeligen tror ska botas/lindras med alkohol?

Ja, jag är den sista som ska tala om för dig vad du ska göra. Jag vill bara vädra min oro för dig och samtidigt skicka massor med styrka och värme till dig. Jag tänker att du kommer klara av det här också. Sugen kommer och går och det var väl jättebra att du skrev om det här i tråden. Varför ska inte du få skriva om att du tycker att det är jobbigt med alkoholen? Du skrev att inlägget inte var särskilt stöttande, menar jag. Klart att du också behöver stöd emellanåt - du är också bara en människa - eller hur?

Jag själv drack på semestern förra året, vilket jag skrivit om tidigare. Det som förhindrade mig från att "börja på riktigt" och fortsätta när jag kom hem igen var bland annat följande tankespår: 'Vill jag verkligen vara en som dricker? Vill jag verkligen börja dricka och bli den jag var förut?' Sedan hjälpte det faktiskt och tänka på att jag skulle berätta/visa alla att jag dricker igen, alla som jag talat om för att jag inte dricker. Kanske fånigt, men det hjälpte för min del.

Men egentligen vet du redan allt det här. Du vet alla fördelarna med att inte dricka. Så det som fortfarande gäller är att ta en dag i taget. Nytt beslut varje morgon. Vad som än händer, så ska jag i vart fall inte dricka idag. Skriv gärna hur du känner och hur det går för dig.

Bamsekramar till dig

Berra
sön, 2017-08-13 - 03:00

...klockan passerar precis två och jag ligger vaken i sängen.
Våra gäster har gått sedan ett par timmar tillbaka och vi har hunnit röja undan det värsta efter dubbelkalaset.
Utanför långt bort i akustikens horisont hör jag ett ungdomsgäng brölar på väg hem efter ha varit på fest.
Nä så hade inte vi det, det fanns gott om dricka i all dess valörer för både ung såväl som gammal, men det blev sansat som de brukar, vi har inga tunga fester längre, kanske är det åldern, kanske är det mitt nyktra liv som smittar av sig, vem vet?
Vi hade bunkrat på en "smuggelsresa" och det kommer att räcka en lång tid framöver, ändå skönt att ha något hemma.
Men det är inte där det tar slut först, utan av det vuxna alkoholfria alternativen, alltid...
Jag dricker det och fyra av de 25 gästerna "tvingades" dricka av det pga av att de var ofrivilliga fyllchaffisarna.
Men de blir lika glatt överraskade av de breda och noga utvalda sortimentet som så oftast finns hos oss, så det brukar inte vara så hemskt som de tror sig först vara att vara en outsider.
Men som sagt, det tar alltid slut först, en ovana att vilja betala 20 spänn för ett alkofattig alternativ när man annars aldrig lyfter på ett ögonbryn när det gäller de flaskor som har annat syfte än enbart smaka gott, men så är det.
Man köper sex flaskor av det alkoholfria ölet, men fyra backar av det andra, och så kommer det nog vara en tid framöver tyvärr.
En långsam process där man vänjer sig med att lägga lika mycket vikt på det alkoholfria men ändå vuxna smaken.

En vecka med utlandsbesök tog sin ände ikväll, och vi har ett berg av tvätt som fyller tvättstugan, och även ett berg av matrester i kylarna, fyra halvdruckna bib'ar som vi kommer troligen att få tömma var det lider då de kommer att bli för gamla.
Så var det inte förr, man kasserade ALDRIG alkohol, man drack upp det oavsett hur gammalt det än blev, OM det hann att bli det.
Nejdå det blev oftast enbart en ökad konsumtion i veckor efter ett kalas, det fanns ju så mycket...

Men nu, känns det bara som ett enda stort vakuum, det blev plötsligt så tyst i detta hus där det tidigare har varit ett inferno av skratt, tjatter glam och stoj, men nu bara en enda oändlig....tystnad.
Och jag njuter, tror jag, för jag har ett stort behov av egentid att hinna med mina egna tankar, jag får backa många veckor tillbaka för att ha någonstans att börja nysta där jag slutade senast....att tänka...efter.
En massa lösa trådändar att försöka sy ihop till något i en kronologisk ordning, det är väldigt rörigt i mitt huvud, faktiskt.

Och på måndag tillbaka på jobbet, hua!
Och jag vet inte riktigt vad jag ska svara på frågan om jag har haft en bra semester???
Jo kanske för jag har inte haft en tanke på jobbet en enda gång, och det var väl så det var tänkt, eller?

Och som svar på era frågor om mitt förhållningssätt till alkoholen, jag vet faktiskt inte.
Jag är bara så förbaskat trött på att vara nykterist, vilket i sin tur kanske inte betyder att jag vill börja dricka igen.
Det ena utesluter inte det andra.
Jag vet att jag drack av en enda orsak, att bli berusad, that's it.
Och dit vill jag inte, att dricka av den anledningen, utan av andra anledningar.
Och jag vet att alkoholism är kronisk och oåterkalleligt, man faller alltid tillbaka förr före senare.
Ändå är jag så evinnerligt trött att vara en anförvant och ständigt behöva försvara mitt beteende.
Javisst ja, du Berra dricker ju inte, hur var det nu?, har du alkoholproblem eller är du kanske t.om en alkis?
Nej, ja, kanske men jag tänker inte låta dig ta del av det här och nu, ska vi prata om ditt smygrunkande istället?
Ja som ni ser har jag lätt för att bli irriterad, mest på andra eftersom jag ändå tycker att allt mitt egna är redan genomtänkt.
Jag vill kunna vara neutral på något sätt, välja av egen vilja och inte efter något ställningstagande.
Inte hamna i någon sorts politisk linje, ett fack utan vara det på mitt egna sätt.
Och som vanligt så handlar det i ett förenklat led inte om mig, utan att andra försöker försvara sitt egna drickande i olika sorters förvrängda former, för så farligt är deras drickande ändå inte, jag dricker inte mer än andra, osv, osv
Jag blottlägger andras alkoholvanor genom att inte delta i deras orgier.

Och vad ska jag säga?
Titta på Anders Borg och vad som hände.
Inte en helt ovanlig kväll för många andra, skillnaden är att han är en offentlig person och där man valde att skvallra.
Han beteende blottlades och han fick skämmas offentligt, han har ögonen på sig framledes.
Krypa till korset och be om ursäkt, det var dåligt och jag ska bättra mig, söka vård etc.
Jag hade samma problem, men de jag umgicks med valde att hålla tyst och på så sätt förvärrades min bakfylleångest.
De gjorde mig en björntjänst, när minnesflasharna egentligen var helt sanna
Jag fick upptäcka allt det här själv, det gick för långt och mitt samvete kraschade.

Dit vill jag knappast igen, jag vet vad det kostade, och det var alldeles för dyrt.

Men jag önskar att jag kunde dricka alkoholen på ett reglerat sätt, men det kan jag nog få fortsätta drömma om.
Missbrukargenerna ligger i mina ådror, och de väcks allt för lätt till liv igen.
Det enda jag behöver göra är att falla för det som föder den.

Berra

mulletant
mån, 2017-08-14 - 15:30

Fint att få läsa en fortsättning på dina tankegångar om nykterhet! När jag läste hur dina gäster/kompisar förhåller sig till och kommenterar din nykterhet blev jag 'lite trött' - men kände igen en dimension från egen erfarenhet. Min största önskan för egen del är att alkohol skulle vara en icke-fråga. Var och en dricker efter eget tycke och smak. I morse såg jag nån repris av matlagningsinslag i ett morgonprogram och då slog mig tanken att tänk om en skulle svänga på förslag-att-dricka... så att först alkoholfria förslag och sedan 'för den som vill ha något med alkohol föreslår jag....' Det borde vara det naturliga! Förresten - har du goda rekommendationer att dela med dig av ur dit omsorgsfullt utvalda sortiment?

Och ja - de som störde sig på att vi drack A-fritt är utraderade ur umgängeskretsen. Dvs de har utraderat oss. Det kändes sorgligt och mycket märkligt till en början men som mannen sa: om det är bubblet som är det viktiga i samvaron får det vara.... Och så är det.

Hoppas du haft en bra start på jobbet efter semestern idag!
Allt det bästa - ta väl hand om dig! / mt

Berra
sön, 2017-09-17 - 23:49

Tack för att ni "väcker" mig, jo det blir allt färre inlägg med tiden har jag upptäckt.
Det finns massor att skriva om, men på samma gång ingenting...
Försöker hålla mig till ämnet alkohol, men det är ju ganska så stabilt och har så varit länge för min del.
Känns ibland som allt redan är sagt ( nja läs skrivet), och det vardagliga livet har tagit över.
Min skrivkramp denna gång kom ifrån att jag helt enkelt inte kunde rabbla upp alla alkoholfria alternativ som Mullan frågade efter.,det låste sig helt enkelt, trots mina ivriga försök att googla fram några sorter.

..och då behövs det att någon skriver i min tråd för att sparka igång mig.
Men för att ge några förslag.
Alkoholfria ölsorter: de flesta går bra men jag har tröttnat på den första, Carlsberg.
Mariestad brödig, Claustahler lite tunn och sprickig, Claustahler Lemon en favorit, en shandy-typ.
Alla sorter av Ginger-Beer, men finns inte ett uns av ölsmak i dem, en är riktig rivig.
Det finns en annan ölsort som smakar blommor, mikkeler och en med en bulldogg på (Visby), går bara att dricka ett par åt gången.
Vita viner de flesta okey, bubbel är alla bra speciellt Billabong och igår drack jag Rickard Juhlins egna bubbel.
Det finns egentligen inga bra röda viner, jag gillade ju fylliga viner, tunga och välagrade, och de är de ju inte de alkoholfria.
Jo jag har druckigt din favorit Mulletanten, 100% blåbär och den är okey men löjligt dyr tyvärr.
Jag köper alltid nya märken så fort jag får syn på dem, en åt gången, bildar mig en uppfattning och bestämmer sedan om jag ska fortsätta handla dem, men tyvärr så är just de alkoholfria sorterna inget som ingår i standardsortimentet och de finns sällan kvar nästa gång man går på butiken igen.
Det som irriterar mig mest är när man handlar med självscanning är att man åker på en ålderskontroll, MED ALKOHOLFRI ÖL!
När t.om filmjölk innehåller 0,3% alkohol fick jag höra på radion här i veckan då de pratade om alkoholfria alternativ.
Så ta då leg på de som handlar filmjölk också då...

Men hursomhelst det finns massor av alternativ för den som vill köra alkoholfritt, GT minus G (virgin), Mojito, Sunrise, Bloddy Mary, Ginger Ale straight up, GrapeTonic, och de flesta bartender brukar skina upp om man ber dem mecka ihop sin egna variant av alkoholfri cocktail, jag brukar säga söt eller syrlig så får jag alltid en positiv överraskning.

Såg förresten att vi fått en Berra till på forumet, Berra58, välkommen du med, om du läser detta.
Och jag har redan bokat in Riddarträffen, kan inte gå miste om ett sådant erbjudande, kom ni med, allihopa!
Senast jag var på den var ett extraordinärt nervkittlande upplevelse, det kan ni läsa om ni backar många sidor i min tråd.

Annars då?, jorå det lunkar på.
Senast jag skrev så var det sista dagarna på semestern.
Dotter med pojkvän har flyttat tillbaka tillfälligt efter de fått en vattenläcka i sin lägenhet, skillnaden är att nu har de två hundar med sig, och det märks på skitigheten i huset.
Så idag tog vi en gemensam städning ( eller rättare sagt sanering) av huset, och efter ett par timmars gnuggande så är det verkligen fräscht att gå och lägga sig i ett rent hus, diskmaskinen är körd och tömt, likaså tvättkorgarna, köksoporna osv.
Den döa katten i golvbrunnen är också utkörd, råttan i handfatsavloppet och de som gömt sig bakom dasset.
Tandborstfläckar och utspritsade finnar borta ifrån badrumsspeglarna.

Idag så har vi hunnit med mycket ändå, bortsett ifrån städningen, gick en vända på höstens första marknad, tog med oss två glada jyckar ut i svampskogen efter 3 veckors ganska så intensivt regnande, massor av svampar men ändå mittemellan de gula kantarellerna och trattisarna, men det spelade inte så stor roll, det var en härlig stund i den solbefläckade mossbelagda skogen.
Och det är just det ändå, som har förändrat min syn på livet efter att ha blivit nykter, att finna nya saker som gör en lyckligt istället för alkoholen, att gå i skogen är mumma för själen, likaså att bege sig ut på sjön, man hinner inte tänka på något annat just då.

Senaste veckors kvällar har jag meckat med vattenskotern vi köpte billigt i våras, den var tänkt som både leksak och transportmedel vid stugan, men har sammanlagt gått en kvart på hela sommaren, resten av tiden har jag skruvat på den.
Men sen brann startmotorn upp på helvetet, och då fick vi släpa hem eländet för det krävde en större operation med bättre verktyg.
Man får nästan dela på motorn med ca 10 cm åtkomst enbart uppifrån.
Sakta sakta har jag lagat grejer bit för bit, fanns inte en sak som fungerade på den, den börjar bli dyr nu.
Nu startar den i alla fall men måste kolla så att vattenkylningen inte läcker för då blir den snart en ubåt.
Det är både besvärligt men samtidigt intressant, en kollega sade " lyllodej som har ett kul projekt att mecka med"
Denna havets motorcykel, jo den är riktigt bra när den fungerar, OM den någon gång fungerar.

Grabben köpte precis nu ikväll sin första bil, en gammal tantbil som stått i över ett år, en vännina till min mamma som fick en stroke och som inte lär komma tillbaka till ett normalt liv någonsin, han köpte den av hennes gode man för marknadspriset men vi vet ju att den är snällt körd med få mil på mätaren trots många år, och det får väl ses som en payback på alla de år jag hjälpte henne med att byta till vinter och sommardäck åt henne.
Grabben har redan en massa beställningar på väg hem så han kan hotta upp denna kärringkärra,
vet ju hur det var när man själv var tonåring, stereon var oftast dyrare än bilen, och många tusentals timmar i garaget
De värsta är väl ändå att få plats med den här hemma, fyra bilar och två släpkärror på en radhusuppfart?
Den som har mest grejer när han dör, vinner!

...men jag har inte tid med det just nu, har för många grejer att fixa först.

Mors Berra (utan -58)

mulletant
mån, 2017-09-18 - 05:06

Tack, tack för att du hör av dig och för utförlig genomgång av a-fria (eller a-låga) dryckessortimentet på marknaden. Dina erfarenheter överensstämmer med mina, RJ´s bubbel tycker jag är kanongott! Till min stora förvåning dricker jag nu även a-lågt rödvin med välbehag! Det verkar vara en vanesak och kanske också en fråga om förväntan. Nån av matlagarna och vinrekommendanterna på TV sa en gång att felet är att jämföra a-fritt vin med a-haltigt vin. Det är lixom en annan kategori. Det förhållningssättet stämmer bra för mig. Nån gång då jag numera tagit ett glas (och då blir det ½ glas) "vanligt" vin i middagssällskap har jag inte tyckt att det är gott längre - det har också förändrats. Blåbär är bäst! Smakligt och fyllt av antioxidanter:) Och vatten fungerar ju i alla lägen.

Jag skriver ju sällan numera men följer med andras skriverier och livsöden. Sen när jag får för mig att skriva ett inlägg rinner tankarna och orden till. Jag gillar fortfarande det här att skriva för mig själv men i medvetenhet om att det finns nån "mottagare" - nån som (kanske) läser. För mig är det ett bra sätt att forska i mig själv, jag skriver mig inåt.

Ska försöka komma till Riddargatan - kanske mullegubben gör mig sällskap. Vore häftigt att mötas irl en gång - så känner vi igen varann sen nån gån när vi möts i änglaskaran:)))

Ha en bra arbetsvecka! / mt

PS Du är ju en av dem som verkligen hör hemma i Det vidare livet men du kan ju inte överge din tråd:) DS

Berra
sön, 2017-09-24 - 23:35

..och så börjar snart en ny vecka...
Som vanligt ligger jag i sängen en söndagskväll och summerar veckan som passerat.
Det är som om någonting mumlar i mitt huvud, få se nu hur var det nu, utvärdera, sortera och arkivera.
Förr var alltid söndagar höljt i avgrundsdjup ånger för vad man hade sagt och gjort på fyllan från fredag eftermiddag fram till nu.
Och det bara eskalerade både i korttid och långtid, värst blev alltid söndagskvällarna, hua så vämjeliga.

Så är det inte nu, på något sätt har allt kaos lagt sig, jag har koll på dagarna klockslagen och den kronologiska ordningen.
Och det är inget att ha ågren över, allt gungar på i makligt takt, lugnt och stilla.
Visst min personlighet är ju fortfarande detsamma, men inte mitt förfarande, jag vet vad jag har gjort och sagt, bara det är lugnande.
Det svider inte i magen, den bubblar inte heller, tarmarna slår inte knut på sig själva i de mörkaste av tankar.
Inga konstiga illaluktande rapar av allsköns mat och dryck som man tryckt i sig, inte tallbarrssprut i muggen.
Inga tankar som maler i ultrarapid, inga sinnesintryck som ligger förträngda i minnet, inga backflashar som poppar upp från ingenstans...
Inget ...inget som trycker på från det fördolda, allt finns kvar i verkligheten, här och nu, där och då, jag har kollen.
Det är en väldig skillnad, men det tog tid, från kaos till insikt, från åtgärd till resultat.
Inte bara knipsa bort alkoholen, utan att på något sätt kliva ur min utstakade livslinje, betrakta den från utsidan och försöka se vart den leder om jag gör ingenting, och vart den för mig om jag gör förändringar.
Varva ner och ta nya vägar, se möjligheter istället för problem med förändringar, förändring är bra!
Och ibland får man hjälpa ödet på traven genom att styra den mot nya arenor, det här är det som gäller nu.
För mig fanns ett val, att utesluta något som skapade mig problem, alkoholen.
Okey inte bara ta bort, ersätta det med något annat, inte bara den fysiska närvaron, utan i tankarna, sluta tänka på alkoholen.
Man förlorar en vän, och saknaden kan bli överväldigad, om man inte tänker på vad för ont den vänskapen....skapade.
Alkoholen smeker en med knivseggen, läskigt men spännande, samtidigt som den rispar och skär för att sedan när man minst anar det ta bort stora stycken av min ...själ, bit för bit tills den har mig i sin stålhandske.
Alkoholen är listig, stark och förödande.
Men nog om detta...

I Berras dagbok kan man läsa följande...
Arbetsveckan har förflutit hyggligt snabbt, men så har tempot varit högt också.
Kvällarna har tagit ut sin rätt, jag har varit otroligt trött och gått som i ett töcken.
Har kört morgonskiftet vilket har betytt att jag har varit bland de tidigaste på mornarna, och det har faktiskt varit en häftig upplevelse.
Morgondiset ligger kvar över ängarna, det är fortfarande grådassigt ljus, knappt någon trafik och inga problem att få tag på en bra parkeringsplats.
De första timmarna är förutan möten, besök, hets och en massa chefer som springer runt benen på en, man får mycket gjort.
Slog mig rejält under förra veckan när jag trillade ner i ett hål i golvet, svullnaderna, såren och blåmärkena har falnat bort men värken finns delvis kvar, det märks att man har blivit äldre, det tar tid att återhämta sig.
I fredags fick jag åka tillbaka på vägen ut till stugan, en grej strejkade och jag var den enda dumt nog att svara i telefonen.
Vi fick åka i ekan i kolsvart mörker klockan halvelva på kvällen, vi kunde inte heller välja att åka hem då vi lovat ut våra sängar till övernattande gäster i helgen, jo vi var lite bittra då jag och frugan.
I lördags tog vi årets eldning vid stugan, allt bråte från ombyggnationen gick bildligt sagt, upp i rök, ca två kubik virke försvann.
Vi var försiktiga till en början och sågade av de långa brädorna när vi efter ett tag upptäckte att detta tog alldeles för lång tid,
så sedan åkte de på i en allt högre hastighet, fyra meter höga lågor svedde mitt skägg och ni vet när det luktar bränt hår.
Skägget har krullat sig och fått små hakar, påminner väldigt mycket om kardborrebandets krokar.
Det hör till varje år, men det som inte blev tradition var att jag inte fick någon spik i foten i år, jag körde med stålhättade skor haha!
Natten var magisk när man tittade upp mot stjärnhimlen, man ville inte gå och lägga sig, allt lyste så skimrande.
Söndagen blev lite impulsiv med vackert väder och ett verktygsbod som vi smällde upp lite snabbt, jag spikade tak och lade tjärpapp, båtmotor och verktyg fick inte vara kvar i den nya bastun och dasskombon.

Så nu summerar jag helgen, och den känns väldigt bra, inget extraordinärt och det är jag ändå glad för.
Jag har varit närvarande och har kunnat styra min egna tid, ingen stress och det har funnits utrymme för återhämtning
Inte gå ifrån arbetsstress på vardagarna till alkoholstress på helgerna.

Det känns bra, ja väldigt bra faktiskt...

Berra