av Berra

Ångesten tar mitt liv...

santorini
sön, 2018-02-25 - 20:12

När jag är in på forum letar jag alltid efter dina inlägg och läser dem med stort nöje! Det ska du veta fast jag nästan aldrig loggar in och kommenterar!

rabbitgirl
sön, 2018-02-25 - 23:00

du skriver ofta om de vilda festerna och bekanta/kollegor/kompisar som dricker.
Jag känner igen mig väldigt väl i detta som du skrev om din fru och två glas vin. Det kan min man göra och han har verkligen inga problem med att hantera detta, han känner inte heller något behov att dricka när vi är ensamma, han tycker inte att det är kul att ta en öl när jag bestämde mig att sluta.
Däremot har jag inga problem med bekanta som dricker. För mig var det en pinsam upplevelse att upptäcka att det var jag som drack mest på alla fester och det var nog jag som gjorde att andra drack mer eller för mycket. För att idag, när jag är nykter, förstår jag också att de flesta mina bekanta kan dricka måttligt. Var jag den ända fulla och pinsamma? Förmodligen. Kunde jag maskera detta på något sätt? Kanske ibland. Pinsamt. Verkligen. Att kräkas när ingen annan kräks. Att jag slutade gav mig också möjlighet att börja umgås mer och på ett annat sätt. Umgås med dem som jag kanske eliminerade från umgängeskrets förut pga att det fanns för lite vin när vi träffades. Nu kan jag träffa dem.
Det är en frihet och en gåva att kunna välja sin umgängeskrets och de som man trivs med och har bara lust att diskutera, berätta, fråga och lyssna på. Jag väljer bara de personerna som ger mig energi och inspirerar mig. Och de som blir för fulla, gör inte det :)
Lycka till med dina val, livet är för kort för att slösa bort energi på onödiga saker :)

Berra
sön, 2018-02-25 - 23:05

Jo så blev det, när sju dagar gått så fick jag krypa till korset och återgå till jobbet.
Jobbigt? , nejdå mina lärlingar på jobbet hade skött sig, inget som panikade med ett hjärtstopp direkt på morgonen.
Men 79 mail, suuuuck!
Första dagen gick åt att skriva romaner, ut på remiss, inköp och små snabba impulsiva korridormöten hann inte göra något fysiskt bara kontorsarbete.
När allt funkar och rullar på så kan mitt jobb vara riktigt stimulerande, men inte när man ska vara uppfinnarjocke, projektledare, problemlösare så att skallen håller på att sprängas, folk runt omkring mig har allt för lätt att stjälpa tunga lass på andra.
Vissa tar på sig medan andra är som en teflonpanna, inget fastnar utan fräser runt som en smörklick i en het stekpanna, när det har slutat väsnas så flyter det bara runt och inget hände, fortsätter hettan på så börjar det till slut att ryka innan det tar hus i helsike och tänder till.
Liknelsen är ibland slående vid matlagning.
Men har 10 år kvar i yrkeslivet till dess att jag kan se fram emot pensionen, veti17 om jag kommer att palla tills dess.
Hjulen snurrar allt snabbare och allt det jag fick lära mig om yrkeslivet som ung är precis helt som bortblåst, det finns ingen yrkesheder kvar.
Allt handlar om makt och pengar, personlig vendetta, översitteri, pakter och nedbrytning, att vara snäll betyder att din snällhet missbrukas.
Jag hänger med men håller en förhållandevis låg profil, jag tar ingens parti utan frilansar som neutral.
Visst fräser jag åt de elakaste men gör det diskret ändå, lämnar ingen öppning så att jag såras.
Men nog om jobb nu, det är inget som är roligt, bara ett nödvändigt ont,

I lördags gick jag på liksökning, ja det kan låta hemskt men det är ju vad det var...skallgång.
Gick med missing people och trampade runt i snön och minusgrader och letade efter en person som varit bort länge.
Skallgången gick i skogen precis där vi bodde förut under 10 år, så jag kände till området väl, de bad oss att hålla koll på trädtopparna också.
Så det behöver inte betyda att något brott har begåtts.
Det känns lite märkligt egentligen, vilken utveckling vi har nått idag, några få personer hjälper till att leta efter försvunna personer i skogen.
Man lyfter inte ens på ögonbrynen längre, och att leta efter kroppar tillhör en del av vårat levnadsmönster.
Det var intressant att möta nya personer, kanske likasinnade och nyfikna, och...nej vi hittade ingenting.
Senare på eftermiddagen firade vi min 86 åriga mamma, och hon bor en bit därifrån, då såg jag de gulvästade missing people folket passera förbi utanför hennes fönster.
På något sätt kändes det konstigt att dessa båda sammanföll, jag hade varit med på båda men det var helt åtskilda händelser, och jag gillade inte att de höll på att falla in i varandra, tänk om det var en kommande grej som skulle hända, att vi i framtiden skulle behöva leta efter min mamma?

Annars har vi tagit det lugnt idag, jag ville att vi skulle ta ut sparken på den upplogade sträckan på sjöisen med barnen och hundarna, och lapa årets första solstrålar, frugan ville att vi skulle städa....
Gissa vem som fick sin vilja igenom?
Kan väl säga så här, de enda solstrålarna som träffade mitt nylle idag, de var de två som hann att chocka min vinterbleka hy när jag slängde soporna i soptunnan, men det luktar gott inomhus i alla fall.
Ikväll testade vi ett nytt matrecept, klappa en köttbit med kryddor ned i en gjutjärnsgryta och skjuss in i ugnen i tre timmar.
Resultatet påminde mer om pulled pork, men det var ändå jättegott, såsen gjorde susen.
Och allt detta sköljdes ned med en flaska... Zingo Tropical som vi delade på allihopa.
Passade det till?, nja det är det väl ändå få drycker som gör, viktigast är väl ändå att man har svalt maten innan man tar drycken i munnen.
Och då spelar det inte så stor roll om det blir en smakexplosion av sött, beskt eller något annat, drycken är ju till för att skölja rent i munnen och svälja ner maten lite lättare ner i magsäcken.
Folk får vara som de vill, vatten funkar också bra i min mening, men det är inget fel om drycken smakar något också.
Och smaken är olika från en gång till en annan, ibland är man sugen på något helt annorlunda, så länge den inte ger mig ångest.

Nu blev det fart på herr Bonde på teven vilken påkallar min uppmärksamhet, föga har den påverkat min kära hustru i soffan härintill.
Har lyssnat på hennes snusande enda sedan jag började kvällens inlägg på forumet, ändå var det hon som insisterade på att vi skulle se den.
Nu har ingen gjort det men det samlade oss tillsammans för en gemensam sak, men sällan blir det som man har tänkt sig.

Spelar egentligen inte så stor roll, så länge jag får vara med de jag älskar mest, och på ett medvetet sätt.
Inte påverkad, och inte under en längtan om att bli det, utan bara rätt och slätt....närvarande.

Tack Santorini och Mulletanten för hälsningen, det triggade ett nytt inlägg från mig.

Berra

Berra
sön, 2018-02-25 - 23:14

Miss Mary Poppis och Rabbitgirl, jag såg det först efter inlägget, tack till er också.
Och du Rabbitgirl hann att lägga ditt inlägg medan jag skrev mitt...

Berra

Fenix
mån, 2018-02-26 - 15:25

här kommer ett uppmuntrande inlägg till dig! Jag har följt dig i minst sju år tror jag, och det är oerhört viktigt att du under alla år varit en stabil prick i ett blåsigt hav, du visar att det faktiskt går att förändra sig. Det var himla synd att vi inte kunde ses på träffen i Stockholm, men dels är det långt att resa för mig, men ska jag vara ärlig så var det som vanligt A som gjorde att man tappade energi och prioriteringen blev som alltid fel. Nu har jag inlett en antabusperiod och är äntlig ur den onda cirkeln. Bara efter en vecka mår jag så oerhört mycket bättre, såväl fysiskt som psykiskt. A är djävulens påfund.

Berra
fre, 2018-03-09 - 00:13

En ganska så naturlig livskurva egentligen.
Oftast en mjuk sinuskurva som dalar både upp och ner.
Men också emellanåt stuprätt ner i avgrunden, då när allt känns fel och orättvist.
Kanske kommer för många motgångar samtidigt och kropp och psyke hänger inte med, man är trött och slutkörd.
Har sovit för lite, jobbat för mycket och haft för lite tid till sådant som gör en glad och harmonisk.
Förväntningar är en sak som gör mig glad, nästan som en junkie, en drog...
Jag lever på att krampaktigt hålla mig fast vid förhoppningar, längtar till det och det andra..
Som en unge som längtar till julafton, hoppas hoppas...
Inte alltid det blir som man hade hoppats på, visst blir man besviken, men längtan är också ett glädjeämne.
Just nu längtar jag till båtmässan i helgen, att få gå där och drömma, allting är så dyrt att man bara kan stå där och...drägla.
Man får hålla sig till tillbehören och kanske komma hem med en...nyckelring i form av ett ankare eller en propeller.
Men jag brukar sno ide'er och sen handlar jag och bygger mitt egna med grejer från de billiga butikerna.
Inte alltid det blir lika bra, men jag har gjort det själv och själva skapandet är ett glädjeämne i sig.
Så håller jag min hjärna fylld med glädjeämnen.
Men å andra sidan bara för att man köper demoexet av en bordssåg på rea hos Jula, så blir inte jobbet utfört,
Men garaget är fyllt med pryttlar, så jag har verktygen, sedan saknas bara motivationen.
Så jo jag är hamstertypen, jag påbörjar inte chokladkakan om den är halv, det skulle bara reta smaklökarna, såvida det inte finns två öppnade kakor..., förr tankade jag alltid bilen när visaren närmade sig halv tank, numera tvingar jag mig ner till andra strecket ifrån tom tank, det tär hårt på hamstern som alltid vill vara på den säkra sidan, det ska alltid finnas en god marginal till allt.

Här hemma har precis som Magnus skrev i inledningen till forumet Kung Bore tagit sitt skamgrepp.
Jag längtar till snödroppar och solstrålar, fågelkvitter och spirande grönska...
Och vad gör vädret?, tar ännu ett strupgrepp om vårens första månad.
Det har varit jättekallt och snöat i omgångar, inte så mycket och inte så länge, men tillräckligt mycket för att jag ska dra långa tunga suckar vid skrivbordet på jobbet varje gång jag tittar ut genom fönstret.
Jag som har garaget fylld med med växtnäringssäckar, gräsfrön och nyvässade knivar på gräsklipparen....
Men jag vet, våren kommer snart inom en snar framtid, vintern kan göra sina sista dödsryckningar, men tiden framöver är min.
Ibland ser man smältvattnet droppa ifrån takåsarna när solen ligger på, det ger mig förhoppningar i alla fall.
Den bruna snömodden på gatorna skvallrar också om att snart är det nära.
Snön ligger också kritvit på baksidan, med en massa hundtassar som avtryck, en och annan gul fläck och små avlånga svarta kottar har de också lyckats garnera den med, dotterns jyckar...
Förra sommaren bjöd på många fläckar av gulnat gräs, och en del grävda gropar, får se hur den klarar denna.
Köpte idag en godiskatapult i form av en ärtpistol som vi lekte med hundarna, det blev en del nya rivspår i parketten efter deras klor i ivern att hinna fram först, men man får se den som en skön patina, saker måste ju få användas och golv är inte så jättedyra numera.
Gamla matbordet som numera står vid stugan har många spår efter när barnen var små och hackade med besticken i det när maten smakade både gott och äckligt, man blir faktiskt lite glad över att se dem, det var ju över tjugo år sedan de kom till.

När det kommer till alkoholen så är intet nytt under solen.
Jag envisas med min nykterhet i med och motgång, köpte idag två väggfasta kapsylöppnare att montera upp på husväggen vid stugan, det slog mig inte att de skulle användas för något fylleslag, utan kommer troligen att användas lika mycket till de alkoholfattiga flaskorna.
Friheten i mitt sinne är att jag inte behöver bekymra mig så mycket längre om att ha dricka hemma längre.
Jag kan ju dricka vad som helst, bara det inte innehåller alkohol, så enkelt är det, faktiskt.
Känns befriande att slippa stressen efter att bli berusad, inget planerande i huvudet.
Inte att det finns hemma, när det skall inhandlas, när det finns tillfälle att konsumera den, nör jag måste sluta för att kunna göra saker dagen efter som att köra bil, och ändå känna en ångest att det alltid är för tidigt, rädslan för att fastna i en nykterhetskontroll osv.
Numera, bring them on bara, I could tanke them all...
Ångesten är borta och jag kan se folk i ögonen på söndagarna och resten av veckan.
Behöver inte känna någon ånger över vad jag kan ha sagt och gjort, jag har blivit friare och fått en bättre självkänsla.
Det finns en hel del fördelar som följer i kölvattnet av att bli nykter, saker som man lätt glömmer bort när man dricker.
En del anser att det följer med i dryckens förlovade land, men varför ska man behöva utsätta sig för något så besvärande egentligen.

När det blir så mycket enklare att leva förutan den...
Livet går upp och ner, men inte lika mycket när man inte dricker längre, det blir lugnare så...
Och så får man tid över att längta till våren, båtar fågelsång och snösmältning.

Tjing alla!

Berra

mulletant
fre, 2018-03-09 - 05:07

Oväntat och kul med en krönika signerad Berra till morgonkaffet. Vi är fångadei samma vinterns skamgrepp som du, katten klagar och samlar sig innan han stiger ut i det vita. 'Lova mig matte att du släpper in mig genast igen när jag gjort mina bestyr' säger han. Vi längtar också till våren och jag tror den är nära, fåglarna sjunger och har börjat inreda för familjeliv i holkarna.
För övrigt håller jag med om att det nyktra livet erbjuder många härliga friheter! Ha en mysig fredag och trevlig helg! / mt

Vinäger
sön, 2018-03-11 - 19:41

Gillar dina texter, dina reflektioner och analyser. Svårare än så behöver det nyktra livet inte vara. Så känns det i alla fall. Vet att vägen dit inte alltid är spikrak, men du får mig att längta efter att få känna nykterheten som självklar. Tack för det! ♡

Louise1
mån, 2018-03-12 - 22:09

Jag gillar verkligen dina inlägg eller krönikor som mulletant kaller dem, jag blir glad av dem. Kan ge ett litet dryckestips som jag tycker mycket om.
Blanda 50/50 äppeljuice och mineralvatten. Inte så sött som ren juice och godare än bara mineralvatten.

Berra
lör, 2018-03-17 - 10:49

..tittar ut genom fönstret.
På andra sidan industriområdet ligger ett sömnigt bostadsområde.
Höga tallar och granar skapar en tät skogsdunge som står lite frusen med snötyngda grenar.
Plötsligt kommer solen fram med sin typiskt solgula färg och får hela horisonten att lysa upp i en stark gulgrön färg.
I kontrast mot den i mitt perspektiv helt ljusblåvita himmeln som nästan i sig självt lyser så där kristallkall högt uppe i skyn.
Ett flygplan drar ett smalt vitt streck högt högt däruppe, undrar så vad de ser när de tittar ner mot marken, är allt vitt?
Inte bara träden skiner upp, mitt inre kalla liv börja så sakteliga tina upp, vinterkylan långt in i märgen börja avfrostas.
..och ett lugn och harmoni sprider sig i mina vener, jag börjar genast dagdrömma om mina sommaraktiviteter.
Påta i trädgården, snickra på marktrallen, dricka solljummet kaffe iklädd endast en svettig och smutsig bringa.
Lyssna på vinden som sakta böjer trädtopparna vid stugan, humlorna som piper när de tränger in i fingerborgsblomman rosa klasar.
En citronfjärils till synes oplanerade guppande i slänten ner mot det glittrande havet....

Och så Poff!!!
Ett moln kommer snabbt in över skogen och allt blir nästan helt svartvitt...
Musiken i mitt inre blir som en grammofonskiva som plötsligt tappar drivremmen, yoooouuummm....nggn.
Men va' F-N!, inte nu, sluta sabba min dagdröm skriker det inombords, hallå!.....hallå!
Allt ser ut som en gammalt svartvitt foto, inget liv, ingen rörelse allt är återigen fruset.
Det känns som om locket snabbt slängs på och jag kastas återigen in i den gråkalla vintern.

...men så kommer det en liten öppning i molntussarna där uppe och en gul solfläck vandrar över talltopparna...
Grammofonskivan börjar så sakta komma igång igen, mjongmjongblrm joff joff...
Och så försvinner solfäcken bort ur mitt synfält, och jag reser mig hastigt upp för att försöka följa den när den drar åt vänster från mitt fönster....
-Hey vad är det som hönder!, säger min kollega bakom ryggen på bruten svenska som nyfiket gör mig sällskap vid fönstret.
Tillsammans står vi där och tittar ut för att följa min musicerande solfläck, det måste ha sett konstigt ut.
Jag vet var jag följde med blicken, han ville se samma sak som jag men vet inte vad han ska titta efter...
-Det var en fogel va?, en fogel??
-Nej......det var ingenting svarar jag lite nedstämt, hade låtit konstigt att säga att det var min förhoppning om våren som svepte förbi.
-Det var en fogel va, du vet jag brukar se en fogel, en jättestor, jättefin brun en sån där ...du vet?
-Ormvråken, svarar jag lite uttråkad?
-Jaja Ormkråkan svarar han, det var det, ...jättefin.
-Ja jättefin säger jag, och suckar lite...
Min solfläck har nu blivit Ormkråkan som flaxade förbi, fågeln som bjöd på lite vårkänsla, bara för någon sekund.
Jag sätter mig ner på stolen, kollegan går tillbaka till sitt och jag sitter och trånar med blicken ut genom fönstret.
Jag såg våren fladdra förbi, och hela min kropp började pulsera av en smula förhoppning....

Det hade jag inte ens lagt en tanke på om jag hade druckigt alkoholen, mina tankar hade legat på om jag hade haft tillräckligt mycket hemma och hur länge det hade räckt och om jag skulle vara tvungen att knäcka den där extremt dyra flaskan som jag skulle spara för ett väldigt speciellt tillfälle...

Det behöver jag inte tänka på längre...

Det enda som finns i mitt sinne är....Ormkråkan, kom tillbaka, längtar så....

Berra

Berra
mån, 2018-03-26 - 00:55

F'låt en syndigt uttalande men kunde inte låta bli...

Idag en härlig dag, ja en jättefin helg för övrigt också.
Att kunna lägga sitt utmattade huvud på sängkudden en söndagsnatt och sedan tänka på helgen med ett leende det är guld värt.
Inte så ofta man fick göra det efter att ha druckigt en helg, nästan aldrig skulle jag vilja säga.
Snuten i Hollywood bullrar på teven på väggen, har sett den massor av gånger men tar bort ljudet så att jag kan koncentrera mig på att skriva.
Alla barmen är hemma, för någon timme sedan kom de hem skäggiga och skitiga efter en vecka i fjällen.
Grabben hade lånat bilen, de behövde en större när de skulle sitta och kuska i dryga sextio mil.
Öppna bagageluckan på den var ett äventyr, ut rullade pjäxor och skiddräkter och inte visste de vems de var.
Allt var packat huller om buller, man tryckte in sin skit där det fick plats, min bil var störst.
Men tömmas måste den, vägrar åka runt med blöta och sura pjäxor i morgon till jobbet.
Det hängde tungt brunt isskägg som en kjol runt bilen, här hemma som vi har suttit på baksidan och lapat vårsol, det stämde inte alls med vår miljö.
Men de var lyckliga han och tjejen, en vecka i fjällen med mycket skidåkande och festande, toppluvan på och i underställ, haha!
Trötta men inte färdiga för sängen än, de lär somna i soffan inatt.
Idag, våffeldagen och sommartid.
Jodå, det blev våfflor till frukost, härligt frasiga med sylt och nyvispad grädde, gick ett varv på morgonen och försökte komma på alla klockor som måste ställas om, det brukar alltid bli några som man kommer på efter någon vecka eller så.
Och med sommartiden ställs både klockan och utemöblerna fram, jajemän.
Hackade loss iskakan på uteplatsen så vi kunde ställa upp utemöblerna, och vi satt och mös i vårsolen med nybryggt kaffe.
Hundarna lekte i snön, de fångade snöbollar så gott de kunde, men såg smått förvånade ut när bollen plötsligt var spårlöst borta.
Vi flyttade stolarna så att solstrimmorna kunde passera fritt över takåsarna mot våra vinterbleka nunor, blundade och lyssnade på glada barnskrik som hördes från gatan, plötsligt så lever hela grannskapet upp, alla är ute och grejar i solen.
Från ett kargt vintergrått Sverige till ett livligt solprunkande oas.
I går var vi på teater med svåger och svägerska, så hela den dagen gick till att förbereda sig, äte på en fin restaurang och sedan föreställningen och därefter lite nachspiel, hemma klockan tre minsann, nykter och trött, men glad.

Ett annat glädjeämne som jag länge har funtat på, var att jag köpte oss en möbeltvätt, en sorts blandning av vattendammsugare och högtryckstvätt, inte gratis men välbehövd.
Förstörde frugans passagerarstol i hennes bil för två år sedan med att välta ut en läsk från ett snabbmatsställe.
Har försökt att gno bort den med alla sorters dyra skumtvättar, men fläcken blev bara större och större.
Och nu jädrar blev det rent, ja i hela bilen faktiskt, alla tyger som nya, golvmattor, baksäten ja allt.
Inte bara i hennes bil, utan grabbens, svärsonens, utemöblerna och en del av soffan i vardagsrummet.
Och uäck som det ser ut som man suger bort, svagt gulbrunt kaffe till färgen, och det där sitter man i, äckligt verkligen.
Nästa helg är fullbokad, det ska bli husesyn minsann, vi kommer väl att få hussvamp efteråt av allt vatten som blir kvar i tygen.

Jodå så ser det ut i Berras liv, det nyktra och...rena livet.
För er som läser kanske det inte ser så speciellt ut, ett ganska så vardagligt liv egentligen.
Men för mig är det en stor skillnad, när inte alkoholen tar all min uppmärksamhet så växer det fram något annat.
Små små fragment som bildar en helhet, små små stunder av lycka som man tidigare aldrig lade någon vikt vid,
Då ens hela enda värld enbart var fokuserad på vid nästa dryckestillfälle, och den efterföljande oönskade ångesten som var oundviklig.

Och i jämförelse mot idag, då jag enbart behöver undvika alkoholen, så kommer allt det andra fina med på köpet.
Det finns andra glädjeämnen än alkoholen, svårt att förstå till en början..
Men vartefter suget klingar av så finns det stunder av fullständigt vakuum, där det växer fram andra ting som betydde mycket mer förut innan man upphöjde alkoholen som vinnare på glädjepidiestalen.

Söndagar som tidigare var döden på Nilen, fördjupad i ångesten stora dunkel.
Har idag blivit en dag till att njuta av livsnöjen såsom väder, årstid, familj, omladdning av själen, återhämtning och med ett leende kunna kisa mot solens värmande strålar och en förhoppning om en härlig framtid.
Ljuset gör mig glad och värmen likaså...

Tjing!

Berra

mulletant
mån, 2018-03-26 - 05:29

Nu ska det komma en köldknäpp igen. Vi fick också nybryggt i solen, inga våfflor men chokladkaka med vispgrädde och hallon.
En sån där möbeltvätt kanske vore nåt att roa sig med....
Ha det gott du kära ’gamla’ forumvän! / mt

Berra
mån, 2018-04-02 - 01:14

Det är söndagsnatt, ja eller igentligen måndagsmorgon...
Men ingen panik, det är en LEDIG måndag i morgon, och jag njuter fullt ut....
Nyduschad och luktar gott ifrån nytvättat fuktigt hår, det är verkligen skönt att lägga sig nyduschad, man känner sig fräschare.
Vi smygstartade vårens första grill ikväll, eller ska man säga flamberade dem i alldeles för mycket grillolja.
Lågorna och röken steg högt, lite ringrostig måste jag nog hålla med om.
Mörkret slog in snabbt och det var svårt att se när de blev till slut klara, i skenet från det elektriska ljuset såg man att det blev well done, eller ska man säga radhusbrand.
Smaken blev bra och jag nöjde mig med att bara sluka en tredjedel av min vinflaska, två glas av det vita, kalla.
Vin tänker ni, ja alldeles riktigt, det alkoholfria förståss.
När man inte behöver överdricka mängden måltidsdryck för alkoholen och berusningens skull, så räcker det med att dricka tills man är nöjd, konstig känsla egentligen, men så funkar det för mig numera.
Senare på kvällen då vi mängdkörde serier på TV'n så kände jag hur jag luktade ifrån grillen, inte speciellt angenäm doft.
Därav min sena dusch.

Så nu ligger jag här och väntar på att John Blund ska strö sitt sömnpulver i mina ögon, och det lär nog ta ett tag till.
Helgen är inte slut men jag ligger här och gör ett delbokslut, det känns bra.
Igår åkte vi 40 mil för att besöka släkt och äta påskamiddag, det blev en fin gemenskap.
Det tre gubbarna som var de enda som drack för mycket blev genast attackerade av sina fruar, det var ju deras problem.
Idag har det härjats runt, 12 bildäck har fått sommarsvålarna på, en motortvätt, högtryckstvättat garageinfarten och farstukvisten.
Putsat alla husets fönster utan, innan och emellan.
Soffan som jag berättade om i förra inlägget fick sig en rejäl omgång med möbeltvätten i veckan, herrejesus som det vattnet såg ut.
18 liter brungrått vatten tömde jag ur maskinen, det där har vi suttit i, i snart 10 år.

Det är full fart på vårstädningen, ute och inne, om jag skyndar mig på så kommer den nog snabbare, en filosofi som jag tror på.
En dag kvar, och mitt huvud planerar redan hårt på hur jag ska använda den på bästa sätt.
En sak vet jag redan, den ska användas nykter, det blir bäst så.
Jag har mentalt kapat alla livlinor för att kunna dricka alkoholen, det finns ingenting annat för min stackars hjärna att göra än att totalt kapitulera inför alla kommande möjligheter att kunna berusa mig, ganska så befriande egentligen.
På så sätt får jag mer tankeverksamhet över till annat, som att planera morgondagen.
Det första som händer är att jag dricker en stor kopp starkt kaffe, sedan börjar dagen på riktigt, en annan dag...påsk.

Tjing Alla!

Berra

Vinäger
mån, 2018-04-02 - 08:48

Gillar din filosofi om att våren kommer snabbare om man skyndar sig att städa in den. Om inte annat gör den det mentalt. Vi kan känna vår, trots att det fortfarande är vitt ute på många ställen. Men lite högre temperatur skulle inte skada. Tack för en vardagsrapport från det självklara nyktra livet. Där jag ser mig själv en dag. Ha en fin dag! ♡

Berra
mån, 2018-04-09 - 00:19

...ha jag ägnat mig åt idag...
Grannarna har fått lyssna till min envist väsande högtryckstvätt hela dagen, denna gång på baksidan.
Jo jag älskar den, den gör otroligt rent egentligen, men inte allt.

Körde plasttaket både under och över, samt kletade lite klet i skarvarna där det läckte.
Farligt med person med en vikt över hundra på det tunna taket, men det gick och jag förlade det värsta trycket över reglarna.

Klippte ner tre stammar av våran kaprifol som tidigare slingrade sig runt pelarna till plasttaket.
De är bara vackra två tre veckor om året, doftar ljuvligt några eftermiddagar och sedan sitter de mest där och skräpar och drar till sig en massa bladlöss, ska ta ut rötterna till stugan, där vet jag att de funkar, långa och taniga blir de där.
Jag var alldeles för tidig i år, eller rättare sagt, våren är sen, gräsmattan som fortfarande har sina isfläckar kvar blev till en leråker.
Svopp svopp glurk sade det om mina skor, en smutsrand upp på halva dojjan med en liten pikant doft av...hundskit.
Jo det som göms i snö, kommer upp vid tö pling pling, gick en låt när jag var liten.
Hade som tur är arbetshandskar när jag tog upp krattrenset, men det blev inte så gosigt när jag skulle torka bort svetten i pannan.
Äckligt?, yep!, men man får se det som gödning, kanske får man lite mer hår i det höga hårfästet, vem vet?
Efter åtta timmar så blev jag till slut klar, alla trallar ligger med pölar på sig och det hänger droppar på utemöblerna överallt.
Hann med att köra iväg den styckade kaprifolen i fyra svarta sopsäckar till sopstationen också, känner mig som en styckmördare.

Igår var det årsdagen av Drottninggatan, jag och frugan har fortfarande väldigt svåra minnen från den dagen.
Det vi fick uppleva där har satt sina spår för all framtid, så jag sade till frugan på morgonen vi måste dit igen.
Och på så sätt försöka traumatisera bort en del genom att lyssna på andra som var där också, uppleva det igen och sedan förhoppningsvis kan vi lägga locket på.
Det var jobbigt men också tömde vi lite av våran ryggsäck där, det kändes som om vi gjorde rätt.

Annars så känns det som om vi har utnyttjat våran helg väldigt bra, umgåtts med alla barnen som har varit här hela helgen.
Vi har inte åsidosatt någonting, allt som har känts viktigt har vi också kunnat göra.

Tänk vilken skillnad från förr, hade man korkat upp flaskan på fredagen så hade den fått stå i centrum hela helgen.
Ingenting hade blivit gjort, det enda man hade vurmat för var att se till att ingenting störde dryckestillfällena och att det fanns tillräckligt mycket hemma.
Nu ligger jag här i sängen istället med rent samvete, och en ren baksidan för all del.
Ingen ågren för vad som har skett i helgen, lite kanske för att den gick så sabla fort.
Imorrn är det en ny vecka, ännu närmare våren, solen, värmen och grönskan...

Tjing!
/Berra