av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Lise
fre, 2009-10-02 - 08:24

Hej på er alla!

Det är länge sen jag skrev sist. I somras någon gång, efter det har livet gått vidare. Det har varit en hel del ups and downs om man säger så. Men nu äntligen känns det som om livet sakta återvänder.
Tack för all inspiration och stöd som jag har funnit i det som ni har skrivit här. Berra, Pia m fl för att ni visat att det går att vinna över alkoholen. Kan ni så kan min man har jag orkat tänka. Mie tack för att du visat att det går att leva vidare ensam med barnen om det så krävs.

Jag önskade många gånger att jag skulle hitta en solskenshistoria här med ett lyckligt slut typ " och så levde de lyckliga i alla sina dagar" .... Den historien kanske inte finns men flera nånting ditåt historier i alla fall.

I augusti trodde jag att nu är det färdigt, vi kommer att gå skilda vägar maken och jag. Men sen kom en vändpunkt. Utlöst av flere händelser bl a så glömde han att hämta den yngre sonen från förskolan och sen glömde han den äldre sonens födelsedag. Någonting fick i alla fall honom att vakna upp. Nu har det snart gått två månader, två underbara månader. Inte en droppe alkohol, ingen irrtatition, bara lugn och harmoni.

Han jobbar fyra timmar om dagen och är partiellt sjukskriven t o m slutet av november och han går regelbundet till den lokala alkoholkliniken och tycker att det känns bra Vi gör saker tillsammans han gör sina beskärda delar i projektet familjen. Är en bra pappa och äkta man på alla sätt och vis. Jag har ju inga garantier på att det varar för evigt, men det känns bra och jag upplever att vi alla i familjen mår bra. Säkert kommer det att komma svåra dagar ännu.

Men en sak är säker, alkoholen hör inte hemma här i vår familj längre. Inte nu eller i framtiden, jag får fortsätta att vara stark och stå på mig på den punkten. Inga mjuka kuddar längre.

Tack för att ni finns, tack för ert stöd.Kämpa vidare det är ni alla värda!

Många höstkramar Lise

Berra
fre, 2009-10-02 - 10:45

Hej igen!

...och hej Lise, long time, no see...

Måste väl kännas bra nu när gubben verkar ha tagit sig i kragen, han kanske börja inse "kostnaden" av sitt alkoholintag, allt mäts inte i enbart pengar, utan familjen också...
Barnen kan ha en stor inverkan på sina beslut, rent indirekt...
Ledsna barn gräver djupa fåror även hos den mest inbitne mannen...

Eller så kan det vara så att han har tröttnat på att vara hängig, livet blir inte ballare än så här!
Så han kanske tar tag i det bara för att det är så j..vla tråkigt att bara vara ledsen hela tiden.
Hursomhelst, glöm inte att berömma honom, och berätta hur mycket du älskar honom, och säg vilken skillnad du tycker att det är nu mot då, kanske t.om hur du övervägde att lämna honom för ett tag! Han måste få veta att du uppskattar det här läget, så han märker skillnaden mot då och nu...
Lite fredagsmys med chips, choklad, rosor och en nyinköpt videorulle med hela familjen uppkrupen i soffan, och till detta massor av LÄSK!, det kan bli häftigt!

Mitt eget behov av alkohol är fortfarande "0", men börjar känna en viss längtan till att få den den "falla in i avslappningsfasen" som man får i början, det är lite kämpigt när man inte själv kan hamna i den på naturlig väg, utan kroppen är på helspänn hela tiden och det värker i de flesta "stressmusklerna" som finns i kroppen.

Man går ifrån helspänn till medvetslöshet när man somnar in, och vaknar av att det spänner i musklerna redan innan man kommer ur dvalan.
Sedan har man förträngt med tiden alla nackdelar med drickandet, och det känns som det "inte är så farligt" längre, den känslan skrämmer mig mest, jag har sänkt garden och det enda som håller mig kvar är min "egna tjurighet", för jag är både långsint och en stolt person...
Så det ligger en personlig moral i detta, inte så mycket för mig själv, men mot andra, jag tänker inte visa för alla andra att jag är en looser...

Jag är öppnare med vad jag är idag, både att jag är nykter och hängig, orkar inte hålla masken och dra någon nödlögn, jo ibland när inte tillfället passar, men annars..
Ibland orkar jag inte hålla på och traggla om detta, och då ljuger jag...
Emellanåt låter jag frugan berätta om det, hon gillar ju att tjattra, och då blir det så himla intressant och "viskigt" för den nyinvigde, men det bjuder jag på...

Spänningen på jobbet är total, vi har amerikanska kunder som kommer på en kvalitetskontroll, så nu ska vi bli granskade ända ut i sömmarna...
Folk har varit hy..hy..hysteriska under veckan...
Vi har fixat och donat, och nödhjälpligt spacklat till fasaden, men börjar de krafsa så torskar vi så in i norden, och frågar de mig som är lite "labil" i sinnet så kommer de bara att få höra sanningen, och de vill vi ju inte att de ska få höra, eller hur?
Hela firmans överlevnad hänger på denna koll...

Och de har specifikt valt att ta vårat ansvarsområde under luppen denna gång..
Vi är 2,5 man på min typ av tjänst, och den ena snubben har valt att vara "sjuk" idag, kvar är jag och en "halv" man, inte mycket rester kvar att grotta i med andra ord...

Stressen är markant, och jag vet inte vart jag ska ta vägen!!!
Tror blodtrycket ska få skallen att explodera vilken sekund som helst, och jag har inte fjärilar i magen, närmare en hel måsflock bestämt...

Snacka om psykisk terror, men ....det är ju bara en helt "vanlig" dag på jobbet...
Så jag jobbar inte under press, nejdå...

Ha' de', Berra

Berra
mån, 2009-10-05 - 11:10

God ny vecka, alla läsare!

En helg har passerat, mycket smärtfri från allt vad alkohol heter...
Frugan tog ett eller möjligen två vinglas till Söndagsmiddagen, mer har vi inte sett av den...
Man reflekterar inte längre på den, det är numera så självklart att den finns, men inte för mig.

Lite granna som frugans tamponger, vad ska jag med dem till??
Skulle jag försöka trycka upp dem någonstans så skulle det nog göra väldigt ont, precis som med alkoholen, men mera ont i huvudet än i röven då...

Känns ganska så befriande, behöver inte tänka så mycket på det längre, utan kan lägga mina tankar på det som känns mera berättigande, min hängighet bl.a.
Just nu har jag fortfarande någon form av "ups", dvs jag känner mig inte jättelåg, utan bara så där lite låg, typ några centimeter under nollnivån, vilket jag brukar säga är +/-0 läget, mitt nya normaltillstånd!!!

Inget att vara glad för, och inget att vara speciellt ledsen för heller, utan mer ren apati för allt!
Jag skulle kunna "fiska" efter saker som höjer humöret, men varför det?, det känns mera falskt om det inte har en äkta innebörd...
Jag borde vara glad för att jag verkligen är glad, inte för att jag "måste" det, för att inte bli hängig!
Missförstå mig rätt, livet är rätt komplicerat ändå, önskar det vore lättare...

Det är måndag idag, och jag tycker inte att det suger precis, bara den känslan är lite märklig.
Finns en liiiten anledning kanske, i helgen var det fotbolscup för lilleman, och jag var tvungen att gå upp halv sju för att hinna till första matchen, så enbart för att frysa halft ihjäl och sedan mot kvällen dessutom bli helt nedregnad...

Var frostbiten ända in i benmärgen, så man har mjölksyra i hela kroppen efter alla skakningar.
Detta upprepades nästan på Söndagen, men de torskade och åkte ur, och jag och grabben kunde åka några mil till en jättebamse-marknad och spankulera mellan stånden.

Den kvinnliga sektionen var på sina egna håll, så det blev lite pappa-son tillfällen i helgen..
Det blev smärtsamt för plånboken, men en mycket tätare förtroendekoppling mellan mig och grabben, åja!...den var inte dålig innan utan den bara stärktes en aning till...

Och därför "flyter" min sinnestämmning mellan gott och ont, och jag kan inte säga att summa summarium att det är till det bättre eller sämre..
Det finns saker som är goda, och andra som är mindre bra, men det ena överväger inte det andra
utan man känner sig lite itu-sliten ibland, som nu t.ex...

Så idag ska jag fortsätta på min måndagsresa, helt nollställd för att se vad den har att erbjuda mig, så idag är en "annan" dag, ...mot igår t.ex...

Morgondagen är en dag, jag inte har hunnit lära känna ännu...

Mors Berra

Berra
tis, 2009-10-06 - 09:28

Hallå!

Tisdag, denna "mellandag", mitt i mellan Måndagen som är värst,
och Onsdagen som är lill-lördag mitt i veckan...

Tidigare så var det en ursäkt för att man kunde klämma en bira mitt i veckan, och Torsdagen var ju så nära alla festligheter så där hade man ju ännu en liten klämmis, så varför inte klämma en bira därmed...

Fredagen och Lördagen var spärrarna släppta, och allt med alkohol kunde få flöda fritt...
Söndagen betydde för många en dag med ångest och kanske en återställare, eller varför inte lite vin till söndagsmiddagen...?

Så summan av veckans alla dagar kan i många fall betyda att enbart Måndagar och Tisdagar är de dagar som man inte dricker...
Såvida det inte är storhelger som midsommar, jul och nyår, kanske påsk...
Då spelar det ingen roll vilken dag i veckan det är, då är det Lördag hela veckan...

Och för att inte prata om semestrarna, då är det både Fredag och Lördag varje dag, så då åker nog första biran redan ner vid lunchen om man befinner sig på playan...
En grekisk sallad med tre bruna ljumna halvlitersflaskor av någon Holländs licensbryggning, det är väl helt OK, eller??
Så är portarna öppna för ännu en dag, som man kanske ångrar...
Frågan är väl bara om lunchen sker tidigt nog, kanske redan vid 11-rycket, har man då gått upp vid 9 så är det ju bara ett par timmar kvar till nästa skjuss...

Den där dryckes-stressen är för mig ett minne blott, jag behöver inte belasta min hjärna med när nästa tillfälle/ursäkt ges, det är befriande...

Så det spelar inte längre roll om det är en dag i veckan, för det är Tisdag hela veckan för mig...
När det gäller alkoholen i alla fall...

Så tanken om en Tisdag, är en "befriande" dag för mig..

Jag vill, jag kan, jag ska!

Mors Berra

Westie
tis, 2009-10-06 - 15:53

Känner en liten "molande" ågren inför helgens bravader. En stor gemensam fest i en stor gemensamhets lokal, totalt ca 250 pers. Första riktiga "stor" festen jag skall gå nykter på.
Inte orolig att jag skulle få för mig att dricka eftersom antabusen är rätt effektivt försvarare i backlinjen. Däremot lär jag råka ut för en och annan fyllskalle som vill bjuda på ett järn. Får väl glida runt som en smörklick i en stekpanna i lokalen.

Jaja jag tillhör iaf minoriteten som kan sätta sig i bilen dagen efter:)

Berra
ons, 2009-10-07 - 10:52

Hej Westie!

Bestämm dig innan för vilket läge du ska inta, med eller utan alkohol!

Om du väljer med, tänk på att "stålsätta" dig, så att du inte tar för mycket av gammal vana.
Du vet det där med räkna drinkarna, bara dricka bira, lätt/folkis, vartannan vatten osv...
Visst det förtar en stor del av "nöjet", så varför inte välja "utan" då istället...

Att våga utmana som jag skrev tidigare i mina inlägg, är att få ett större förtroende för sig själv.
Du kan inte för all framtid undvika att umgås med andra som dricker, utan måste "vänja" dig med att alkoholen kommer att finnas "paralellt" med dig, alltså vid din "sida".

Tankarna om att du "kan" dricka måste förintas med en "vilja" att inte dricka.
Du är stolt för ditt val inför dig själv, och om du törs så kan du även säga detta inför dina vänner.
Annars, LJUG!, med vad som faller dig in, det är helt legalt vid ett sådant tillfälle.
Se bara till att du har inövat svaren på följdfrågorna, om du skyller på att du käkar penicillin så kommer nog genast frågan om vad du är för sjuk osv...

Var inte rädd, se det som en prövning, och den SKA du klara av, no matter what!

Tänk igenom små "viloplatser" dit du kan gå för att få vara ifred en stund om du tycker det känns jobbigt, men framförallt HÄRDA UT!.
De första timmarna kommer du säkert sukta en del när människor na blir lite mer avhämmade och skrattar och är glada, häng med och bjud på dig själv, ingen dömer dig!
Men sedan på småtimmarna (med det antalet personer..) så kommer det alltid finnas ett par styckna som blir fullast, se och lär hur du inte vill bli, det hjälper en hel del faktiskt...

Välj samma drinkar men utan alkohol, be bartendern fixa drinkar som ser likadana ut, och han lär komma ihåg dig (positivt då..) för att du har mogenheten att våga stå emot grupptrycket.

Det är inte dig det är fel på, det är alla andra som är "svaga" som faller för frestelsen...

Du är en STOLT och självsäker man, och sådant smittar av sig, gå runt som en kung med ditt glas, och övertyga dig att du är där för att de gillar dig, och inte den aspackade Westie...
Han är ett minne blott, och du har ett samvete vitt som snö, och morgondagen ÄGER du...
Precis som alla andra dagar då du har valt att "idag skall jag inte dricka något" två dagar på raken.

Alkoholdjävulen måste "svältas" ihjäl, och ju längre du står emot, desto svagare blir hans påminnelser...

Carpe Diem (fånga dagen), ett slitet uttryck, men oj så passande...
(F.ö en vansinnigt roligt tecknad serie, dansk tror jag..)

Mors Berra

Berra
tors, 2009-10-08 - 09:55

Hej Mie!

Vet du vad?, jag tror du gör det mer komplicerat än vad det behöver vara...
Du behöver inte vara med i något "rävspel" där man tror att den andra vet mer än den behöver.
Du ville kolla om fröken visste mer än du trodde, och du ville fiska för att se om det stämde, eller?
Det var nog där kärnan låg, istället för det fakta som du lätt skulle våga berättat ändå...

Du behöver inte ta din familj i försvar, fröknarna dömer inte dig eller barnen efter familjesituation.
Det kan bara ge dem några svar på barnens reaktioner, så de vet hur de ska agera...

Om uppbrottet var nyligen så kanske barnen är känsliga med en massa obesvarade frågor de inte finner svar på, och därför behöver ventilera det med andra vuxna som inte tar parti, bara för att få en objektiv syn på det...
Barnen kommer att söka svar hela tiden, och kommer att jämföra sig med andra barn.
De vill veta om det är "farligt" och om de egentligen behöver oroa sig...
Precis som nästan alla barn kommer de att ifrågasätta sig själva om det var deras "fel"...

Och det är där du kan hjälpa dem med att frånta dem deras självpålagda skuld, genom att ständigt berätta för dem att det inte är deras fel, utan att pappa behöver vara för sig själv en tid framöver, för att han just nu inte klarar av familjelivets regler osv..

Jag vet att du gör rätt, och att du inte behöver oroa dig, du är familjens stora stöttepelare och du behöver stå på fast mark, så låt inte små orosmoln undergräva fundamentet...

Ensam är stark, ibland, och det bevisar du dagligen, du har skinn på näsan så du kommer att funka som en murbräcka och röja väg för både dig och dina barn...

Så jag hejjar på dig, som alltid...

Mors Berra

Mie
tors, 2009-10-08 - 18:29

Tack snälla....

Funderade över det i går... men har låtit det passera idag.
Det är väl det där att bli omruskad & synad i sömmarna som gör att jag tror att jag behöver försvara.
Instinkten är stark.
Trots att jag har kommit en bra bit på min vandring så är det så inrotat att visa upp en snygg yta.
En välputsad fasad.
Stora jätteleendet påklistrat.

Nu mera är leendet på riktigt. & jag jobbar på det där att ytan inte behöver vara skinande , för jag duger som jag är.

Kram Mie...

Berra
fre, 2009-10-09 - 10:34

Go'morgon, eller gott veckoslut på er alla!

Nu är det fredag igen, och förväntningarna är många för de flesta...

Lika mycket som fyllfrossan finns för oss andra, ska jag klara helgen tro?
Innerst inne vill man det, men frestelsen finns i varje situation man råkar hamna i...
Det kanske blev "trevligare" än man hade förväntat sig, och man vill inte sticka ut genom att ta upp sådana allvarliga saker som att man ligger på gränsen till alkoholism...

Och följer då de andra med i sjöslaget med alkoholen som "hjälp" att socialisera sig...
Man anar hur det kan gå, man dricker för mycket och skämmer ut sig...
Eller man klarar av att hålla gränsen och tror att man har återfått kontrollen, och redan vid nästa
tillfälle så har man tappat den igen...

Så finns de dom som aldrig blir för fulla, men dricker för ofta istället...
De har nog inte lika mycket problem med panikångesten dagen efter, men tänker på hälsan på lång sikt istället...
De säger ju att "lite" alkohol är bra för hälsan när man typ är gammal eller så...
Min farfar på gamla dar hade ett snapsglas på nattduksbordet med konjak som han tog varje morgon innan han steg upp ur sängen, men så var det det enda han drack också...

Vad är lite, och vad är lite för mycket???
Ska man alltid jämföra sig med andra, jag som är man borde kunna dricka 1/3 mer än frugan, jag väger dessutom 50% mer än henne, så det blir 88% mer då....
Betyder det att på en flaska vin ska hon kunna ta ett glas, och jag kunna ta resten då?

Man ska nog sluta vara mattesnille, och använda sunt förnuft istället...
Det stora problemet är att just det "sunda" förnuftet är det första som lämnar oss när vi trampar in i dimman, efter två glas rämmar alla spärrar, och "here we go again.."
I morgon är en annan dag, och vi rockar loss som om kvällen var den sista i livet...

För vissa kanske det blir det, de som chansar och sätter sig bakom ratten, eller kör ihjäl någon annan som inte alls har med deras alkoholproblem att göra...
Efter en sådan olycka är det nog det enda de önskar i hela sitt liv, att kunna göra gårdagen ogjord.

Allt går inte att radera, ta tillbaka eller ens be om förlåtelse om...
Det enda man skulle kunna göra, är att sätta sig in i situationen innan, hur känns det?
Overkligt och mycket obehagligt, dessa tankar har malt länge hos mig...
Så det har varit den enda spärren jag aldrig har släppt på, glöm och göm bilnycklarna.

En annan lärdom kan vara att bara "testa" vara nykter för en kväll, inte roligt i början, men på småtimmarna så får man se resultatet av för mycket dryckjom...
Vi går tillbaka till apstadiet och vi hamnar i homo erectus, för nu verkar det bara vara det lilla huvudet som används...

Vi är ganska konstlade till vardags, men på helgerna så ger vi apan i oss en chans...

Och inget av dem känns speciellt lockande, önskar att man kunde vara lite mitt i mellan, som när man är på väg in i dimman, precis då, men inte mera...
Tyvärr är den övergående på både mångd och tid, och att hålla sig kvar i den är nog vår allas önskan, och trots att vi försöker gång på gång...
Lyckan är kemiskt och inte äkta...

Kärlek till/i livet finns nog inte i ett lyckorus med alkohol i...

Lyckan finns i annat, och därför är jag en sökare...

Mors Berra

Berra
sön, 2009-10-11 - 11:24

God Söndag morgon, allihopa!

Läste nyligen några rader om någon snubbe som tyckte att alla här var så duktiga...
Och inte han, så han tyckte att det var lika bra att han fann ytterligare en ursäkt för att få sig en lördagsfylla...
...tungt?, ja...

Jahopp, vad ska vi skriva om då, ska vi förringa vår egen nykterhet för att inte såra andra...
Ska vi inte ge vår historia om hur det känns utan alkoholen som styr vårat liv...
Ska vi bara trösta andra och sedan inte delge versionen "från andra sidan"..

Jag känner mig splittrad och en aning upprörd, men då mest över mina egna vibbar...
Nog pratat om detta, men kom gärna med egna reflektioner...

Nu fortsätter Berra's (Nyktra!) dagbok, för er som är intresserade...

Jag har varit hos min husläkare (inget fel på huset, haha!), och fått lite nya trådar att börja rycka i.
Fått ny meduzin, Va-fan-laxermedel Krka, omöjligt att uttala, men det ska vara i "Efexorns" linje tydligen, eller så lär jag väl skita ner mig, om de har givit mig fel pryttlar på Apoteket.
Så nu käkar jag både min nya och gamla samtidigt under en övergångstid, för att sedan öka dosen på "Va-fan"-medicinen.

Har fått göra en leverans åt Dracula som sög ur mig några provrör, så dessa väntar jag med spänning på (typ 220 volt då..), TÄNK om det "bara" är något fel i kroppen och inte i knoppen?
Sedan har jag fått sömnpiller så att jag ska få ordning på mitt sovande, har alltid varit kvällsmänniska och seg som ett nybombad Beirut på morgonen...
Så nu har jag fått verktygen för att kunna somna in för alltid, nä skämt åsido!
Det finns ett liv, så det gäller bara att få ordning på det, just nu ska det städas på kontoret!

Om sanningen ska fram, så funkar det otroligt bra, petar i mig ett piller runt kl nio på kvällen, och sedan inom två timmar så LÄNGTAR jag till plufsa ner mig i sängen, superskönt!
Har vaknat hyfsat piggelin, så nu börjar jag vrida tillbaka på dygnet...
Bara den känslan gör att jag börjar se lite mera positivt på framtiden...

För jag är en person som lever på hoppet, hoppar mig framåt till nästa glädjetopp...
Och nu lägger jag mycket tilltro till mina nya mäduziner, kanske kanske kanske....

Frånvaron av alkoholen då?, nemas problemas...
Vi hade ett par vänner här på middag i fredags (som inte visste läget..) vi åt och vi drack så där lagomt på alla håll och kanter, trevligt och mysigt att få träffa hennes nya man som jag hoppas på att det håller, han tar väl hand om henne, och är mycket omtänksam...
Tvärsemot hennes tidigare karlar som har varit alldeles för unga och egotrippade.
(Så tjejer, välj ett par år äldre snubbar istället!!, är de fula så kompenserar de något annat istället, med att vara snälla, typ!)

Framåt småtimmarna så erbjöd jag mig att köra dem hem när de skulle ragga bulle (taxi), och hon bara Fnös åt mig, ja ja ja, som du har druckigt!
Mina övertygelser funkade inte, så frugan fick gå in och "medla" för att övertyga henne...

Snacka om fågelholkar, när jag hade druckigt alkoholbefriad öl i ölglas tillsammans med hennes nya karl, och drack cola i vinglaset, det glada humöret infann sig ändå...
T.om så att dottern frågade varför jag drack igår?, när jag hade så himla roligt och skrattade...
Man KAN ha roligt utan alkohol, och har man ingen alkohol så får man bjuda på annat, såsom sig själv t.ex...

Frugan gick på "plastparty" (typ Tupperware) hos en gammal vännina vi känt i 30 år snart,
hennes inbjudna vänner verkade vara nästan alla "on-the-line" till sitt totala missbruk.
Vi vet att hon alltid varit svår på spriten, men nu verkade alla hennes vänner vara likadana.
Frugan kände sig fräsch som en nyponros i det sällskapet, och var mycket glad att hon kunde skylla på bilen och middagsmaten som anledning för att inte sitta där hela natten....
Det kändes ruggigt, men vi har "givit upp" våra försök att "frälsa" henne från alkoholen, då passar inte vårat sällskap längre, och har så inte gjort de senaste 5-10 åren, tyvärr!

Med hopp om att ni andra har haft ett trevligt uppvaknande i alla fall, denna söndagsmorgon!

Mors Berra

Kvinna-mamma46
sön, 2009-10-11 - 12:31

Hej Berra.

Nej, vi ska inte förringa vår nykterhet. Vi är duktiga. Så klart. Men många av oss har varit där han är nu.. i alla fall var jag där från och till i ett par år innan jag "erkände mig besegrad. För mig handlar det inte om att vara duktig. De åren var hemska, en helvetes kamp mot beroendet. I alla fall jag var fruktansvärt beroende, det poppar upp såna insikter fortfarande. Hur irritation och rastlösheten blev övermäktiga och nästan utan att veta hur det gått till så var glaset där igen. Hur knäppt man tänkte och urskuldade sig, hur man lovade att i morgon går det.. (för sig själv alltså) för att man inte klarade att stå emot suget. Likadant som jag känner inför nikotinet nu.) Jag ville inte vara fysiskt beroende så jag tänkte att det är för att jag ska fira, för att jag är ledsen, för att jag är uttråkad, för att jag ska vara social och trevlig, för att jag ska.. Hittade på olika anledningar hela tiden, när det egentligen bara var en anledning. Fysiskt beroende! Och psykiskt följer så klart med i paketet.

Alla har inte haft samma slags bekymmer med alkoholen, det ska vi oxå komma ihåg. En del dricker sällan men det spårar ut. En del dricker varje dag, utan att spåra ur men blir sjuka i kropp och själ. Och så alla däremellan. Det finns hjälp att få om och när vi kommer till insikt.
Enbart vilja hjälper inte för de flesta av oss. Ingen vill ju såra sin familj, förstöra sitt liv, förlora jobbet, göra bort sig, vakna som ett vrak. Eller hur?

Alla får hitta sin väg och kan vi på minsta vis hjälpa och stötta så är jag glad. Att föregå som gott exempel och ge hopp om att det går att sluta dricka är det bästa sättet för mig att förbli nykter. Så det är klart att vi ska delge från andra sidan men vi ska inte heller glömma hur det var! Empati! egentligen är vi som varit där de enda som verkligen vet hur det är.

Jag städar inte kontoret idag.. Utan källaren. Men det är befriande och härligt att rensa upp även bland ägodelar. Slänga, sortera och ge bort.

"De fattiga letar efter ett sätt att överleva, alla vi andra ett sätt att få tiden att vara så bra som möjligt."

Ibland tycker jag om visdomsord som sätter allting på sin spets!

Lycka till med dina nya "trådar" Berra! Hoppas medicinen funkar lika bra för dig som för mig. Det är ett likamedel du fått om det heter Venlafaxin och det är exakt somma som efexor. Men det har tusen biverkningar så det är möjligt att du får tjall med magen i början. :) kan bli åt båda hållen. Jag har dock inte haft en enda biverkning, inte heller min son.

Han har förresten börjat minska på sin dos och det verkar funka. Jag är sååå glad, kanske kanske fortsätter han att växa ifrån sin sjd. Och får fortsätta vara fri från tvång och ångest.

Ha en underbar söndag. alla.

Pia

Berra
mån, 2009-10-12 - 10:50

Hej !

Idag är det måndag, igen, men känner ingen panik över detta...

Jag ska vara "utlånad" några dagar till ett annat företag i närheten, och kommer således "slippa" mina arbetskompisar och ledning ett par dagar, och det känns skönt...
Att få rå om sig själv, men också lite pirrigt att få "tränga sig in" bland en massa nya ansikten, ge ett gott intryck och kanske träffa f.d arbetskompisar som bytt arbetsplats.

Själva uppdraget känns inte besvärligt, det kommer jag att fixa tror jag...
Men lite blandade känslor inför nya rutiner osv, kommer jag att få tid till att röka osv...
Ganska löjliga grejor som ni märker, men nå't ska man väl ha att oroa sig för, visst?

Tycker mig känna en viss humörsvängning mot det bättre, men det kanske bara är det att jag "hoppas" så mycket på min nya medicin så bara tanken får mig att känna mig bättre till mods.

Det fick ju sig en knäck direkt på morgonen då vi hade möte (eller "morgonbön"),
och mitt/vårat ansvarsområde fick sig en känga direkt av chefen...
Jag vet vad det beror på, och historiken bakåt visar på de små resursmedlen vi hade börjar nu göra sig gällande, som man bäddar får man ligga, gammalt slitet uttryck, men det stämmer här!
Sedan så är vi ju inte speciellt motiverade heller, det funkar inte med hugg & slag...

De ska försöka höja arbetsmoralen med en kick-off tillsammans med vårat systerföretag, men
frågan är om det överhuvudtaget kommer några människor med...
Vårat systerföretag är de mera ambitiösa och har mer farmtidsutsikter, och en hantverkare frågar mig vid flera tillfällen, hur ser era firmafester ut egentligen?, med det gänget?

Nu är det inte i en positiv anda, utan tvärsom, han tycker hela gänget verkar vara ett gäng muppar
och han bara undrar hur vi ser ut då egentligen...
Jag kan ju i och för sig späda på det och säga att vi snortar bakpulver, kissar i blöjor och bär läderunderkläder bara för att se hans minspel, men jag pallar det inte...

Det finns saker som är viktigare, och det är att få leva ett humant liv...
Och det jobbar jag på, nu gäller det att få ordning på humöret och en bra hjälp jag har haft,
är att inte låta alkoholen hjälpa/stjälpa den, utan ta tag i det på egen hand...

Livet är för dyrbart att bara "slösas bort" på oväsentligenheter,
och att vara deppig och hängig är ord som skall bort ur mitt ordförråd, snarast!

Mors Berra

Segaletta2
mån, 2009-10-12 - 11:04

Berra och Mie och alla andra!

Härlig läsning såhär en måndag morgon!

Mie, lita på dig själv och dina känslor. Din son behöver någon som tar vettiga beslut åt honom! Ha INTE dåligt samvete!! Du är en fantastisk människa, kämpa på!

Kramar till er alla!

Segaletta

Berra
tis, 2009-10-13 - 08:35

Halloj!

Ytterligare en dag har rullat på, och gårdagen var inte en "vanlig" Måndag för mig,
den passerade relativt smärtfritt, och det är ovanligt...
Därför ser jag fram emot denna Tisdag, och hoppas på att den blir ännu bättre...
Visserligen fullchokad med allt möjligt, både på dagen och kvällen, men det är ingenting som jag stressar upp mig för, utan jag tar det som det kommer...

Har inget speciellt att se fram emot, men det tar inte emot för det, konstig känsla..

Jag är glad att slippa "dårhuset" där jag normalt sett tillbringar 40 h i veckan, nu står jag och pular
i min ensamhet i en hörna av en korridor, och hälsar på människor jag aldrig träffat tidigare...
Det är väl aldrig så att de vill ha en ny medarbetare, eller så?

Ibland är det så, att ensam är stark, och jag känner hur min självkänsla växer för varje timme..

Den här dagen känner jag som om att den kommer att bli en väldigt speciell dag, den har redan visat sig med årets första snö, om än slaskig...

Ha det bra därute mina vänner, släpp flaskan och skapa er en egen trygghet istället, det tar tid men det är det värt, ingen har nog ångrat att varit kidnappad av alkoholen...

Lev väl, lev nu!

Berra

Berra
tis, 2009-10-13 - 23:00

Hej!

Här kommer en "jobbig" videosnutt jag hittat på tuben...

Den heter "blame it on alcohol.."
Det handlar om en snubbe som är knas-tankad och hade tänkt sig att toppa detta med en platta öl på en typ amerikansk jourlivs...
Det är ju märkligt att trots man är så överj..gt tankad, att man vill fortsätta...
Behöver jag säga att han kommer ut därifrån tomhänt..

Videon tar ca 12 min och saggar dessemellanåt, killen polerar golvet med rygg och rumpa ett flertal gånger, och kan nog tyckas vara lite "kul" då och då för den som inte är insatt...
Själv tycker jag mest synd om honom

Jag har lagt upp den för att skapa en tankeställare hur det "kan" se ut när man tror sig har haft koll, men övervakningskameran säger något annat...

Är du känslig så kan den skapa obehag, men för en del andra så tror jag den påverkar...

http://www.youtube.com/watch?v=sh6oGwOMVeY&feature=player_embedded#

Berra