av Malta

Hej :)

(Jag hittar inte min tråd, så startar en ny). Jag är 40 + med härliga barn. Mina föräldrar var väldigt strikta med alkohol, så det romantiska skimret la sig tidigt över vuxendrycken. När jag väl provade, så blev världen plötsligt färgstark och jag blev modig o glad. Det var fantastiskt.

Har nu slutat x antal gånger och som längst höll jag uppe i nästan 2 år. Senaste gången, så kraschade jag in i min gamla ätstörning och det har varit ett h-vete att ta sig ur. Ju mer den krympt, desto mer har A pockat på. Nu dricker jag endast på helgerna (i smyg), men jag vet att jag måste sluta helt för att få ett bra liv.

Jag har gått på AA och det har varit en stor hjälp, men jag ägnar mig nog åt för mycket halvmesyrer. Suck... Jag tänker på mina underbara ungar, som jag inte vill skada eller förlora på längre sikt. Men hur ska jag lyckas banka in det i huvudet - att jag måste sluta helt? Jag blir inte redlös eller gör tokiga saker när jag dricker längre, men var oftast den som var fullast på studentfesterna - vilken skam o ångest.

Det är så lätt att tänka att idag ska jag unna mig litet "glädje", litet verklighetsflykt när fredagen kommer. Min sambo godkänner inte mitt drickande och ändå gör jag det i smyg. Fast han luktar sig till snabbt om jag varit o smygpimplat.

En dag så går det! Kanske är detta dagen, då jag "inser" mitt problem...

Malta
ons, 2017-05-10 - 22:29

Tyckte visst att jag skulle ha en öl till middagen efter min ADHD diagnos. Det kom bekanta in på restaurangen o jag hällde i mig nästan halva ölen av nervositet. Har inte druckit offentligt på säkert 6-7 år. De vet nog inget om mitt missbruk, då jag druckit måttligt eller inget alls bland dem innan. Men ändå. Skakade som ett asplöv innan vi hälsade. Försökte gömma det tomma glaset bland alla kryddkvarnar. Lyckades nog, men det ger ju en hint om hur skadat mitt förhållande till A är. Vilken normal person hade gjort det? Kram o sov gott!

AlkoDHyperD
tors, 2017-05-11 - 06:19

Läste nyss din tråd. Komplicerat med matmissbruk och alkoholmissbruk samtidigt! Jag har erfarenhet av båda och dessutom ADHD.
Om du vill veta mer kan du läsa mina trådar.
Du var inne på ett bra spår tidigare i veckan, där du sköt upp både att och att drickaäta mer fast tanken kom. Bara satt kvar där och vilade. Precis så. Grundläggande omsorg tillgodosedd, tillräckligt med näringsrik mat, träning och regelbundna sovtider. Njuta i stunden av den kärlek du känner när du är med barnen.
ADHD komplicerar alla missbruk, impulsivitet, känslosvängningsr, kaos i hjärnan - och som du beskriver - en enorm trötthet emellanåt - vilken inte är så konstig med tanke på att våra hjärnor går på högvarv och till synes enkla saker i vardagen blir kompliserade och ansträngande. Det är kanske ännu svårare för oss att hantera plötsliga sug eftersom vi har svårare att få kontakt med den delen av hjärnan som står för långsiktig planering.
Det låter som du precis fått diagnosen. Antar att du därmed hwr kontakt med öppenpsykiatrin? Kanske skulle du vara hjälpt av ett samtalsstöd där. Finns det möjlighet till det? Annars kan du alltid söka den hjälpen på vårdcentralen, men kunskaperna om ADHD är sämre där.
Försök stanna upp så ofta du kan, andas, låta tankarna och själen komma ikapp, medveten om att du har extra behov av återhämtning mellan aktiviteterna. Och om du har möjlighet, prova medicin för ADHD. Den har hjälpt mig massor!
Kram

Malta
tors, 2017-05-11 - 07:37

Tack för svaret! Ska läsa din tråd ordentligt från början. Har samtalskontakt för ätbiten, men ska höra vad jag kan få för hjälp i övrigt. Har du medicinen fortfarande? Fick du ökad ångest av den? Det är jag orolig över. Ha en fin torsdag! Kram

AlkoDHyperD
tors, 2017-05-11 - 08:16

Mindre tankekaos, mindre panik, bättre sömn, för första gången i mitt 47-åriga liv ett lugn i kroppen, tillgång till de sekunder som krävs för att inte agera direkt på känsla, sinnesro... och en medvetenhet om hur jag glömmer, rör till det, pratar för fort, rör mig för fort, gör massa saker ostrukturerat. Medvetenheten ledde först till tvivel på om medicinen hjälpte, men jag pratade om detta med vänner och läkare, som sa att det snarare visar att den hjälper, att skillnaden var påtaglig och att det är för att jag nu kan sakta ner tankarna så mycket att jag kan observera mig själv som jag märker hur det egentligen alltid varit.
Om det inte verkar funka för dig, öka dosen så länge du inte får för jobbiga biverkningar, och om det ändå inte funkar, be att få byta till ett annat preparat, det finns några olika sorter.
Kram

Malta
tors, 2017-05-11 - 19:33

Idag har jag känt ett lugn, trots att jag varit trött. Jag har nog landat i diagnosen och kommit fram till att testa medicinering. Jag har ju inget att förlora och hoppas att det påverkar min "missbrukarhjärna" på ett positivt sätt. Kanske om jag får mindre "kaos" i hjärnan, så lockas jag inte till att "samla mig" på eget bevåg. Och funkar det inte, så har jag testat. Ha en fin torsdagskväll - nu skiner solen :)

Malta
fre, 2017-05-12 - 15:27

Har varit och tränat. Skönt, men är inte helt i form. Ur form rättare sagt. De tomma packlådorna står och gapar uppfordrande på mig. 1 vecka kvar. Ja, jag ska ta itu med er. Snart.
Dessutom har har jag bokat in en heldag med träning, för att komma i form till höstens resa. En dag mindre till packning... I ren panik för att komma bort från A-s våld och som en morot för mig själv bokade jag en "tränarutbildning" utomlands för ett bra tag sen. 1 månad av intensiv träning och studier. Det känns som om moroten vuxit sig litet väl stor. Kommer jag hinna få kropp och någorlunda knopp också med på tåget? F-n... Inga tankar på A i alla fall. Ha en fin fredag!

Malta
lör, 2017-05-13 - 08:37

Drömde i natt att jag var på långresa. Vid ett stopp, sprang jag runt på en flyplats/tågcentral och försökte våga köpa vin på olika restauranger. Det dök upp någon kontrollant, som ville lukta på min mun, ifall jag hade druckit. Nej sa jag och sprang iväg med henne jagandes efter mig. I nästa sekund är jag hemma och vi har fått ett paket som kryllar av minispindlar som kryper iväg. Det ligger även en stor död en, bland småspindlarna och jag tänker att jag bör väl kunna fånga de små innan de vuxit sig så stora. Några klipp senare i drömmen rullar det in en stor, konstig spindel som skrämmer oss. Det märkliga är, att när vi duckar för den, så har det plötsligt bytt skepnad till en gullig, fjunig and. När den är tillräckligt nära, så blir den till den märkliga, skrämmande spindeln igen och så håller det på. Undrar hur drömmen slutar? Det kanske bara jag kan avgöra ;)

Gunda
lör, 2017-05-13 - 08:50

...verkar vara mångas följslagare även min. I bland otäcka, röriga eller snälla.
Jag har drömt massor den här sista tiden, det är nog att vårt undermedvetna vill säga saker till oss, ibland är de lätt tolkade och ibland
kanske man inte kommer på vad den vill.
Ibland skulle jag vilja ha någon som tolkar den åt mig, men för det mesta tror jag att man själv tolkar bäst sin egen dröm.
Låter så roligt med en tränar utbildning då får du fullt upp där och så kommer du hem vältränad, solbränd och mår gott.
Det verkar som du har bra energi och de där lådorna kommer att fyllas i ett nafs då du börjar, låter härligt att flytta och
få börja på ny kula.
Ha en skön helg.

Dionysa
lör, 2017-05-13 - 11:05

Vilken bra dröm, Malta! Intressant åtminstone, också för mig. Den påminner mig om mitt förhållande och syn på alkoholen. Dels en mjuk ullig en som sveper in mig i dess drömska filt... sedan efterbörden: giftspindeln, abstinensen som genererar småspindlar – återställarbehov!

Malta
lör, 2017-05-13 - 19:35

Tack för inlägg :) Peppar mig över att veta att jag inte är själv. Idag har jag varit duktig och mindre duktig. Tränat - in i vassen så skönt, även om jag ibland svackade i sinnet. Är rätt otränad jämfört med förr. Var ute och åt finburgare igen. Tog ett glas rött. Mustigt, litet strävt, inte alls i min smak. Men, fick smak på mera och tog ett glas rött till. Alldeles för sött denna gång. Där fick mina smaklökar nog, tillsammans med en alldeles för mätt mage. Jag är egentligen mer åt det vegetariska hållet, men har haft ett burgar"tvång" på sistone. Snöar in på vissa saker i veckor. Ett tag åt jag säkert 1 kg paprika varje kväll, sen välling, morot, sallad, popcorn osv. Vinet var onödigt, som småspindlarna i drömmen, som hotar sig växa till monster om jag inte ser upp. Jag förstår att detta är en livslång kamp. Ena dagen är jag så säker på att jag aldrig ska dricka mer, att jag ska äta bra, träna regelbundet. Jag slutade med min intensiva träning för x antal år sen, då jag plötsligt började få ordentliga hugg i mitt ena öga. Första gången sprang jag ut från passet och trodde att jag fått hjärnblödning. Senare har jag läst mig till att det är något som kan uppkomma i sällsynta fall p g a av för mycket träning. Tyckte inte jag tränade så mycket. 5-6 ggr i veckan. Och varierad träning dessutom. Jag har sprungit kanske 2-3 gånger sen dess. Jag kör inte bil, så cykeln har varit mitt färdmedel, om inte längre sträckor åt gången, ca 5-6 km enkel väg. När huggen i ögat kom flera ggr per dag visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Sakta försvann det som varit min motivation i vardagen till ett nyktert, friskt liv. Jag ringde en gång till vårdcentralen som lät bekymrade o hänvisade mig till en ögondoktor som inte hittade något. Jag lät saken bero och hoppades på det bästa. Var trött på att springa hos doktorer som klappade en på huvudet och sa att allt såg bra ut. Tills någon kom på att ta några prover som visade att bisköldkörtlarna var ur funktion. Därefter följde en kamp om att få tid till en operation. Köerna var långa. Mitt drickande beror inte på detta, men det har allt att göra med min nykterhet. Jag kämpar mig tillbaka, men det är så lätt med snedsteg när jag väl börjat med dem. Ska definitivt träna imorgon igen. En annan bisak som uppträtt efter allt - när jag tränar och blir röd, så får jag ett Harlekinansikte. Ena halvan av ansiktet blir knallrött, förutom den sida, där jag hade min ögonvärk. Nog gnällt nu :)

Malta
sön, 2017-05-14 - 09:47

Har lätt ångest, så onödigt med vinet igår. X:et blev arg för för en sak jag påpekade, då han ofta bråkar med vår äldsta. Han tyckte jag anklagade honom, när jag i mitt tycke ville bara hjälpa till att underlätta deras relation. Brukar inte vanligvis säga något, men detta var så uppenbart och samma tjafs har jag sett flertalet gånger. Känns som om han hugger till så fort chansen ges och det blir personangrepp tillbaka. Han är nog litet dramatisk, för det blir så stor sak av allt som han inte kan kontrollera och där han inte riktigt får sin vilja fram. Det ska bli skönt att flytta. Även om jag fått höra hans tvivel om att jag kan klara mig själv. Åh, vad trött jag blir. Jag har tyvärr svårt att låta allt rinna av mig, utan får en klump i magen istället. Människor utanför vår lilla familj, ser aldrig denna sida hos honom. Det är endast jag som är den felande länken, känns det som. Nerverna i min kropp är utanpå efter vinet. Det var 2 glas, men min kropp är en missbrukares och kan aldrig gå tillbaka till hur det var innan jag gick över gränsen med drickandet. Jag önskar så innerligt att jag klarar av att bli totalt nykter. Ska snart packa fler lådor och försöka komma iväg för att träna litet. J-la A. Ibland önskar jag ett det inte fanns... Och att jag kunde värdesätta mig mer. Det blir nog sol ute. Gott det :)

Malta
sön, 2017-05-14 - 17:44

Tränat. Skönt. Ett vemod i bröstet som inte riktigt vill ge med sig. Har tänkt en hel del på vin innan idag, men det visste jag ju att jag hade att vänta efter gårdagen. Ny vecka snart. Nya tag. Det är omänskligt svårt att separera. Både från man o A. Jag är väl normal över att jag känner sorg då och då. Det finns små guldglimtar också. Det gäller bara att fånga upp dem. Se allt som faktiskt fungerar. Allt det som spelar roll, som gör varje andetag rikt.

Dionysa
sön, 2017-05-14 - 22:48

Att både sluta dricka och ha en partner som är missnöjd med en hela tiden är slitsamt, minst sagt. Inte undra på att du känner vemod! Jag upplever just nu något liknande. Drog kraftigt ned på drickandet för drygt ett halvår sedan i samband med att jag började med på Forumet och fick då bättre perspektiv på det som tidigare bäddats in i a. Jag fick så småningom kraft att ta hjälp både med mitt missbruk och beträffande den dåliga relation jag lever i. Tyvärr reagerade min man med att bli ännu mer destruktiv i bl.a. sitt drickande och försökte även få mig att trilla tillbaka! Han är antagligen rädd att tappa kontrollen över mig och försöker nu med alla medel återta den. En kamp på liv och död. Så, på sätt och vis fick jag det svårare när jag drog ned på a, men samtidigt en så mycket högre livskvalitét. Det är bättre för mig att leva i verkligheten än i en sunkig drömvärld, absolut, hur kämpigt det än är..
Om du klickar på mitt nick, så kommer du till mina uppgifter och min tråd.

Malta
sön, 2017-05-14 - 21:53

Så himla stark du verkar :)
Usch, det är inte roligt med en andra part som gärna vill kontrollera och styra. Ännu mindre när det gäller A och det stöd som alla vi behöver för att ta oss framåt. Min ex la av med drickandet hemma för att underlätta, men sen kan jag tycka att det psykiska stödet kanske inte riktigt finns. Dessa små tjyvnyp som hos mig som är känslig, inte går över så lätt. Hoppas det ordnar sig för oss båda! Jag är ju inne med mobilen här på sajten och saknar vissa länkar och sökfunktion. Eller det kanske inte finns längre? Så det är inte helt lätt att hitta trådar. Imorgon är det jobbdag igen, så dags att sova för att orka. Sov gott!

Malta
mån, 2017-05-15 - 21:56

Jag vill så gärna säga att det blir bra. Men, tänker mig att det blir bättre när vi tar hand om oss själva. För sen plötsligt vet vi (förhoppningsvis) vad vi behöver göra för att fortsätta framåt.

Malta
mån, 2017-05-15 - 22:57

Tränat idag - skönt! Naturlig kick i allra högsta grad. Men, 2 glas vin, då jag träffade en vän tidigare idag. Som jag inte sett på ett bra tag och ett restaurangbesök på det. Jag behöver börja fylla i "ploppar" någonstans, så att jag får en överblick över hur mycket och hur ofta. Verkar inte gå med en mobil variant tror jag. Tänker att jag tar mig till gymmet imorgon igen, för att hålla uppe den positiva sidan. Vill ju inte ha en eskalerande verksamhet...och nej, kan inte dricka normalt trots 2 glas, för allt jobb jag får med hjärnan imorgon o nästkommande dagar. Maten har jag skött till punkt och pricka. Ett av två avbockad åtminstone :) Jag behöver en bättre beredskap för situationer där det blir extra jobbigt... Alltså ska jag o min ADHD lära oss att göra listor. ADHD blev så trött av bara ordet o kröp till kojs. Jag ska väcka "slöfocken" imorgon och verkligen skriva ner vad jag behöver göra innan jag hamnar i situationer, som jag vet kan vara svåra för mig. Nu vill hjärnan än mindre varva ner. 2 glas - hur tänkte jag? Att jag kanske, mot all förmodan skulle somna som en bebis? Jag blir trött av en flaska... Nu är hjärnan litet redo för packning, städning, planering och kanske skurning av alla golv. Helst på samma gång ? Nej, jag får ligga kvar i sängen, som dessutom nu är för varm. Det blir kanske golvet till slut med bara kudden som gäller för att varva ned. Har funkat förr och utan att jag varit uppstissad av A. Jag börjar förstå, hur det hela hänger ihop, i mitt beteende. Väl mött!

Malta
ons, 2017-05-17 - 14:36

Tränade igår med och la mig tidigt. Vaknade rätt utvilad. Har börjat med min ADHD medicinering. Trodde inte att det skulle funka på mig. Helt plötsligt pillar jag inte sönder saker. Nickar inte heller till på föredrag. Min enorma hunger är borta. Även vinsuget. Jag får nästa exakt samma känsla i hjärnan som precis innan alkoholen dimmar ned. Ett slags "skarpsynhet" och odefinierbart lugn. Nu vet jag exakt vad jag sökte när jag överåt och drack. Jag trodde aldrig någonsin att det skulle bli någon skillnad och inte så här snabbt. Placeboeffekt kan vi utesluta för jag var totalt skeptisk. Mina anhöriga ville så gärna att jag skulle testa, så jag tillmötesgick dem o tänkte att jag testar ett tag, sen slutar jag. Däremot känns det som om jag får litet kramp över bröstet på vänster sida och är inte helt säker på om detta är bra eller om det är övergående. Slipper jag allför svåra biverkningar som plötslig död, så kanske kan jag ha fått mig ett mer normalt liv. Bara kanske. Inte ropa hej för tidigt.