Sedan jag skrev sist för två år sedan har det verkligen escalerat.

Jag fick sådan ångest efter ha druckit en sjuttis om dagen i någon vecka. Jag började 7:00 på morgonen när familjen gått hemifrån, söp på under dagen och tog underhöllsdrack (5-7cl i timmen) på kvällen och ökade när de gått o lagt sig.

Hade sådan abstinens att jag inte kunde dricka ett glas vatten på morgonen utan att spilla om jag inte började första glaset med 10cl vodka. Sen fungerade jag igen och blev "normal".

Jag slutade tvärt en dag - låg o skakade, svettades, svår ångest och hade så ont i magen. Efter två sådana dagar sökte jag akut. De var helt underbara på akuten, ingen som fördömde, alla gav beröm och de tog mängder med blodprov. De tog mig verkligen på allvar.

Däremot var de oroliga om jag skulle få svårare abstinens och övervägde att lägga in mig, men det motsatte jag mig.

Aldrig har jag tänkt så mycket på alkohol som nu.

Men när du insett och accepterat den mänskliga existensens grundvillkor, – att du alltid har ett val, att du är dömd till frihet som Sartre uttrycker saken, så blir det här med mod och rädsla i viss mån irrelevant. Eller: det krävs mod för att leva, mod för att dö och ingen kommer undan.

Som Karin Boye uttryckte saken:

Osårbar, osårbar
är den som fattar ursprungsordet:
Det finns inte lycka och olycka.
Det finns bara liv och död.

Och när du har lärt det och slutat jaga vinden
och när du har lärt det och slutat skrämmas av blåsten
så kom tillbaka och lär mig ännu en gång:
Det finns inte lycka och olycka.
Det finns bara liv och död.

Jag började stava, när min vilja föddes,
och slutar stava, när min vilja har upphört.
Ursprungsordens hemlighet
förvärvar vi intill döden.
Jag började stava, när min vilja föddes,
och slutar stava, när min vilja har upphört.
Ursprungsordens hemlighet
förvärvar vi intill döden.

(Ur samlingen För trädets skull.)

Janne

Låt oss lämna sartre med att han för för många är felförstådd.

Igår hade jag om än inte uttalat nästan bestämt mig för att köpa med en flaska vin hem. Det glömdes dock bort. Kanske är mitt undermedvetna smartare än jag trott.

Är det 23:dagen som nykter nu? Då kan ju iaf hålla mig en vecka till så blir det en månad åtminstone. börjar ledsna på allt citronvatten för att inte tala om bubbelvatten.

Nu behöver jag hjälp av er sluta-dricka-proffs. Jag börjar gå i tankar att jag inte är alkoholiserad utan bara levde ett mycket trasigt liv utan konsekvenstänkande förut. Det lär jag ju inte vara först med att tänka och fundera kring. Finns det fall där det varit så? Där vederbörande försökt supa ihjäl sig men vaknar upp och börjar tänka igenom sitt förhållande till alkohol och landar vid normaldrickande?

Finns det folk som är övertygade att de är alkoholberoende men som inte är det? Vad
är en alkoholist, en som dricker för mycket eller en som måste ha alkohol för att fungera? Är en nykter alkoholist alkoholberoende? Kan man vara alkoholberoende utan att vara alkoholist? Om man inte behöver alkohol men dricker för mycket när man väl gör det, vad är man då? Vad är skillnaden, om den finns, mellan beroende, missbrukare och alkoholist?

Jag antar att jag går igenom någon form av obligatorisk fas just nu. Det är ganska roligt, sällan har jag tänkt så mycket kring mig själv och min omgivning som dessa nyktra dessa veckor.

dina tankar är typiska när man börjar vackla och hitta ursäkter. Jag har inte läst din historia (ska göra det) men har du hamnat här så har du förmodligen ett problematiskt drickande. Så glöm alla tankar på att lära dej dricka "normalt". Har man supit sej till ett missbruk så funkar inte det. Historierna här är fulla av såna som försökt och alla vittnar om att man väldig snabbt är tillbaka i ett ökande missbruk. Jag själv är en som prövat det vid tidigare försök. Det kan finnas nån som lyckats men satsa inte på det. Jag tror inte på det. Mycket enklare att sluta och så småningom glömma tankarna på alkohol än att ständigt kämpa med att begränsa drickandet. Ta dej ur det och lev livet utan alkohol. Det går utmärkt.
Alkoholist är en benämning jag inte riktigt velat använda men så är det ju bara. Jag väljer för egen del att tänka att jag inte kan dricka alkohol och därför slutat. Allergi är en väldigt bra liknelse. Det är väl så det är. Men faktum kvarstår, har man banat upp en motorväg i hjärnan så finns den kvar. En som supit sej till ett beroende är alkoholist för resten av livet. Låter man bli alkohol är det inga problem med det men man ska veta att man kan inte bli "normal" om man säger så. Om det nu verkligen ska vara det normala, att dricka alkohol.
Jag är stolt över att inte behöva ta till alkoholen längre i alla fall

"Sedan jag skrev sist för två år sedan har det verkligen escalerat". Så skrev du den 12 maj. Det tyder nog på att du har verkliga problem och behöver sluta för gott. Se sanningen i vitögat. Jag är känd för att säga beska sanningar men det är detta forum till för. Like it or not. Jag har själv blivit hjälpt av såna kommentarer.

skriver, och har ett tillägg. Besattheten och upptagenheten i tankarna kring alkohol. Om du Janne varit nykter i tre veckor nu, och ändå under långa stunder, eller ofta, tänker på alkohol (och då inte bara när du läser/skriver här), ja då är det ett tydligt tecken på att man har ett beroende.
Dessa tankar kan bara upphöra om man helt stänger dörren till alkoholen, att man bestämmer sig för att det är slut med drickandet.

De flesta har nog, precis som santorini skriver, hållit på med uppehåll, försök till kontrollerat drickande, bara i sociala sammanhang, etc., för att försöka bemästra sitt beroende. Men för de flesta, kanske alla, är det dömt att misslyckas. Det eskalerar över tid. Det är bara att sluta helt som fungerar.

begrepp och betydelser, om man ska kalla sig alkoholist, att man har alkoholism, om man utvecklat ett beroende, etc., är väl inte det avgörande.
Det tar inte längre tid att utveckla skrumplever för att man undviker att kalla sig alkoholist.

man kallar det inte så heller här på faktadelen på forumet om jag sett rätt. För mig betyder "alkoholism" att man momentant! är inne i ett sjukdomstillstånd, som kommer sig av att man konsumerat a i sådan mängd och under så lång tid att ett fysiskt beroende uppstått, att hjärnan börjat bygga om sig och kräva a för att vederbörande ska kunna må någorlunda bra.
Det är ett reversibelt (botbart) tillstånd, således. Men som Pi säger, att man en gång varit där, betyder förmodligen också att en ökad känslighet byggts upp, ett slags "allergi" som gör att man lättare trillar dit igen. Därför är det klokt att ta det säkra före osäkra och avstå helt.

Janne

Men suck, jämmer och elände vad mycket roligare det hade varit med helt andra svar på min önskan om råd från er.

Jag är helt övertygad om att ni har rätt men behöver nog själv känna efter om plattan verkligen är varm. Men inte än.

Igår var det stor derbymatch och det finns en viss koppling mellan bärs och fotbollssupporter men det hade jag inga problem alls att hantera. Dricka folköl i plastmugg gör jag inte ens innan jag blev helylle absolutistnykteristfundementalist. :-)

Jag funderar inte så himla mycket kring alkohol längre förutom just när jag är här på forumet, däremot tänker jag en del på beroenden och en hel del på hur jag själv fungerar.

Jag tackar er sluta-dricka-seniorer för att ta er tid att läsa och besvara mina funderingar, även om svaren inte alltid är vad jag hoppats på.

Måste räkna ut hur många dagar jag avstått, har tappat räkningen lite.

Ellan

Hej Janne,
En liten fundering eftersom du nu befinner dig lite i "mellanlandet". Du läser igenom din tråd och är medveten om riskerna och ev konsekvenser med intag av alkohol. Oavsett etikett på många av oss (alkoholist, beroende, riskydrinkers, överkonsument etc) och av dig själv, så är många ganska överens. Har vi en gång banat väg för beroendet att utvecklas så kommer vi alltid att ha den biten kvar. Många väljer då att avstå helt och vittnar om ett gott leverne utan alkoholens falska trygghet. Vad är det då som lockar? Vad är det alkoholen kan ge dig som du saknar? Jag drack helt klart för berusningen och den sköna känslan det gav mig. Det är ju inte så, vad jag vet, att en nötallergiker suktar efter nötter på samma vis. Bara en fundering såhär en härligt regnig och grå måndag.
Kram Ellan

Janne

att leva" - ursäkta bokcitatet, det bara ploppade upp när jag satt och försökte räkna dagar.

Oj vad detta forumet har hjälpt mig under mina sista veckor. Fantastiska människor! Jag läser vad ni skriver och tar till mig det till viss del. Med det skrivet inte sagt att jag följer alla uppmaningarna, tillexempel har jag klämt både en starköl och en 3,5% hittills denna vecka men sen är det nog färdigdrucket för veckan som det ser ut.

Varningsflaggor och krav på mig själv:
- Aldrig en återställare.
- Aldrig två dagar i rad.
- Ingen alkohol hemma - vilket är synd för vinhyllan är faktiskt vacker när den är fullmatad.

Eftersom jag kör min nya MC mest jämt så är nog sommarmånaderna helt riskfria, det gäller att få till ett fungerande system inför vinterhalvåret.

Om man inte går in på forumet flera gånger om dagen är det väldigt väldigt svårt att följa diskussionerna, sen verkar det ha kommit till massvis med nya konton de sista dagarna också. Jag har inte möjligheten att läsa allt och ber lite om ursäkt att jag kanske tar mer energi än jag ger.

Rastlös

Fan va stark du är Janne!! Jag är själv medlem sedan 1 dygn, och nykter sen i måndags!

Tack för alla skratt och tips!

Nu kör vi igång!

Rastlös

Hej alla! Som ny medlem tankte jag i självterapeftiskt syfte berätta min historia. En man mitt i livet, två barn, fru karriär och landställe i skärgården. Låter toppen eller hur. Problemet är att jag nydligen förstått att jag har Adhd som jag självmedicinerat med stora mängder vin. Har man ett ständigt brus i huvudet och aldrig kunna slappa för att det pirrar i kroppen är det där glaset vin helt underbart. Problemet är för mig att det slutar inte med ett glas v. Snarare en flaska, på helgerna har jag slutat hålla räkningen för länge sen.
Nu har jag bestämt mig! Nu får det räcka!

Nu är det dag två, och nu kör vi!!!!!

Rastlös

Hej alla! Som ny medlem tankte jag i självterapeftiskt syfte berätta min historia. En man mitt i livet, två barn, fru karriär och landställe i skärgården. Låter toppen eller hur. Problemet är att jag nydligen förstått att jag har Adhd som jag självmedicinerat med stora mängder vin. Har man ett ständigt brus i huvudet och aldrig kunna slappa för att det pirrar i kroppen är det där glaset vin helt underbart. Problemet är för mig att det slutar inte med ett glas v. Snarare en flaska, på helgerna har jag slutat hålla räkningen för länge sen.
Nu har jag bestämt mig! Nu får det räcka!

Nu är det dag två, och nu kör vi!!!!!

Janne

Jag rekommenderar att du skapar dig en helt egen tråd där du berättar det du gjorde här ovan - det kommer bli enklare för dig att hålla koll då!

I övrigt firade jag den här vita månaden med vin igår. Socialt drickande men ändå så jag är lite tung i huvudet idag, helt meningslöst men jag behövde testa detta för mitt eget förstånds skull. Nu är jag nog redo att köra några veckor vitt igen, utan att överhuvudtaget bestämma mig och inte heller lägga energi på om jag skall bestämma mig eller inte.

Jo, det där känner man ju igen, Janne... att man vill fira, testa... tills man är klar med allt det där. Endera dagen.

Janne

Nope, blev inget bra att köpa hem några flaskor vin till helgen. Drog en flaska själv (i princip - lagade bara mat som behöver vin som argument) både fredag, lördag och söndag samt tog ett glas nu mitt på dagen. (Det regnar ju).

Inte i närheten av mängderna jag drack innan men ändå ett jäkla bra exempel på hur dålig karaktär och självkontroll jag har. Skärpning anbefalles.

Evigt ung

..jag också har hittat anledningar och ursäkter att köpa och dricka vin. Känner igen mig i både "Janne" och "AL".
-Laga mat
-Ha gäster
- fira namnsdag
- glad, ledsen, arg
- gått bra/dåligt på jobbet
'- fint väder/ pissväder
- känner sig ensam
'- uttråkad
-"ta ett glas och snacka lite"
- "ett glas" på lunchen på stan en lördag
- After work
OSV....... i det oändliga.
Men ge inte upp, fortsätt kämpa.? Det ÄR ju skönt att slippa baksmälla och ångest.