Skapar nu en egen tråd här för att kunna få prata av mig, få värdefulla tankar från andra kring mitt drickande och för att jag själv ska kunna skriva en dagbok över känslor, händelser och annat som kan tänkas dyka upp när jag nu påbörjar mitt nya liv utan alkohol. Jag har varit inne och läst på forumet i några veckor nu och imponeras över kunskapen som medlemmarna har och den stöttning som ni ger varandra. Fighten mot spriten är det ingen annan än jag som kan ta eftersom det är jag själv som försatt mig i situationen jag är i men tror det kan vara värdefullt att ha ett bollplank här och en gemenskap med folk som har gått/går igenom samma process som jag.
Dag 2 känns bättre än dag 1 då jag hade mycket mörka tankar om vad jag har gjort mot mig själv och min omgivning. Var ledsen över hur jävla dumt jag prioriterat. Varit ego och fokuserat på att dricka istället för att vara närvarande med mina barn och andra. Idag tänker jag ofta på alkohol. Är inte sugen men mina tankar har ju i princip bara varit på a det senaste året så det är tankemönster jag kommer få dras med ett tag tror jag. Är i lekparken med min dotter och går in på sidan och läser om jag behöver skingra tankarna.
Det kommer mer om min bakgrund och mig själv senare.

Bedrövadsambo

Läs och skriv mycket så ska vi peppa allt vi orkar. Ta en dag i taget och var stolt och nöjd över varje nykter dag!

Lim

Välkommen och stort lycka till!! Det är väldigt skönt att skriva av sig. Man kan se sin egen utveckling och inse att det hjälper att inte ge upp ?

Våransort

Tack så mycket. Har under de senaste månaderna insett att jag har rejäla problem. Har druckit i princip dagligen under mer än ett års tid. Har skött mig hyfsat på jobbet och kunnat ta hand om mina barn som är hos mig ibland. Men en sak som jag känt mer och mer i takt med att jag druckit mer och mer är att inget känns roligt längre. Livet har känts grått och tråkigt trots att jag har mycket att vara glad och tacksam över, dvs inte alkohol, men ändå är det som att en större och större del av vardagslivet har gått åt till dricka, tänka på alkohol, fundera på när jag ska få chans att sitta där med mina öl eller min BIB. och det sjuka i det hela är att när jag dricker händer det liksom inget positivt. Får inte igång nån skön avslappning eller fylla utan blir mest bara trött och passiv. Är det någon som känner igen sig i detta? Har läst att om man dricker ofta bombarderar man hjärnans belöningssystem så till den grad att man inte kan känna riktig glädje. Är det det jag gjort? Vilket skitliv isf..så vill jag inte ha det.

Lim

Jag känner igen det. För kanske två år sedan trodde jag att jag hade en depression. Tyckte allt var tråkigt och deppigt och meningslöst. Jag bestämde mig för att sluta dricka och "depressionen" försvann ganska snabbt.

Sedan varje ny drickperiod efter det så blev jag sådär låg igen. Ju mer jag drack för att försöka bli lite glad, desto sämre mådde jag.

Snart har jag varit helt alkoholfri i 6 månader och all den där hemska lågheten är borta. Självklart har jag fortfarande bra och dåliga dagar eftersom jag är människa. Men det är absolut inte som förut. Jag är i det hela taget glad och mår bra och gläds åt allt jag har.

Säkerligen har alkoholen gjort att du mår såhär. Det är vad eländet gör med våra stackars hjärnor.

Våransort

Starkt jobbat att vara nykter 6 månader. Det var många år sedan jag gjorde nåt sådant. Grattis! Tror också att det är alkoholens fel.

skogsfrun

Det är bara en vecka sedan jag slutade, men jag har färska minnen från andra perioder jag "hållit upp" i 1-4 månader och då mådde jag så himla bra. Enda skillnaden var att jag då hade dörren på glänt så jag brottades mer med sug. Den här gången har jag stängt den helt. Jag ska inte dricka igen någonsin. Det gör att jag inte känner något sug den här gången. Jag vet att jag kommer att må bättre och bättre, därför kan jag säga det med övertygelse till dig med: det blir bara bättre!

Fortsätt skriv och kämpa på! :)

Ellan

Hej och välkommen hit.
Visst förstör vi vårt belöningssystem när vi tillför kemiska substanser. Det blir ju ett onaturligt påslag som vi normalt inte når upp till. Med tiden återställer sig dock detta och den känslan, när vi kan känna något äkta det är värt allt. Så ge dig själv tid... tiden är din bästa vän just nu. Det kommer att vara tuffare vissa dagar och då gäller det att du accepterar det. Att vara låg, sorgsen, irriterad och arg är helt ok. Livet är upp och ner och det är ok. Att tillfriskna från ett beroende tar tid och vi blir inte automatisk friska men det går om vi är villiga att förändras. Att leva precis som innan minus alkoholen tror jag inte på. Det kommer uppstå en tomhet och en saknad efter vår gamle vän alkoholen. Många upplever oxå likgiltighet, rastlöshet och det kan kännas meningslöst men det är helt ok. Prioritera din nykterhet som nummer ett. Inget annat går före. Det kan innebära att undvika situationer som kan trigga drickande. Att stänga dörrarna är ett uttryck som används flitigt. Genom att berätta för vår omgivning minskar möjligheterna till fortsatt drickande.
Just nu är din nykterhet, du själv och dina barn viktigast.
Stor kram
Ellan❤️

Våransort

Tack för era kloka inlägg. Det känn verkligare och lättare att ta till sig när en riktig person berättar än när man läser om saker på nätet eller i en bok. Tar en kopp kaffe och skriver. Händerna darrar lite, jag känner mig rastlös och tankarna far åt lite olika håll. Inget sug.

Ellan

Det hjälper verkligen att inte titta för långt fram utan att ta en dag i taget. Göra det bästa utav den dagen och undvika triggers. En enorm trötthet kan oxå infinna sig... men det är oxå helt ok.?
Var snäll mot dig själv bara.
Kram
Ellan

Våransort

Gårdagen förflöt utan större problem och nu är jag inne på dag tre. Har sovit dåligt inatt och drömt väldigt märkligt och intensivt men känner mig hyfsat utvilad ändå. Det börjar utkristallisera sig någon slags handlingsplan känns det som. Stänga dörrarna som Ellan säger känns viktigt, men jag måste fundera på vilka jag ska berätta för, förutom de få som redan vet hur mkt jag verkligen dricker (ljuger och mörkar för vissa). Dessutom behöver jag fylla upp tiden med att göra annat, och kanske ännu viktigare, tänka på annat är bara på drickandet, hur många öl, jag har och om pengarna räcker till en ny fylla. Gillar matlagnings så jag ska satsa på det, börja motionera mer (kanske gym eller annars långpromenader) och snygga till lägenheten som verkligen behöver det. Det är realistiska mål känns det som. Tar en dag i taget...det viktigaste i hela processen är det här med att stäng dörrarna som jag kommer återkomma till. Ha en fin söndag alla!

Våransort

Sitter och skriver som attan nu om min bakgrund och mitt eget drickande. Det blir så mycket så jag vet inte om jag vågar posta det och rädd att ingen ska läsa. Vi får se hur mycket det blir och hur jag gör. Det är rätt skönt att sysselsätta sig iaf. Dottern på tre år sover. Jag dricker kaffe vid datorn. När hon vaknar ska vi äta och ta en sväng till stranden.

Frednyh

Hej! Läser din tråd och inspireras att våga ta ångesten med nykter period. Skriv gärna vidare hur det går.

Gunda

Du vill och orkar. Det viktiga är inte om någon läser men du får uttrycka dig i skrift.
Men här läser vi och du får alldeles säkert svar.
Heja dej och bra att du är här.
Kram

Våransort

Har sovit riktigt bra inatt. Kan inte minnas att jag sovit så bra på evigheter. Idag blir det en till nykter dag. Tankarna är klarare än för några dagar sedan och jag känner mig mer målmedveten och motiverad än någonsin att hitta ett nytt vettigt och nyktert liv.

Gunda

Vist är det skönt att vakna efter en god natts sömn.
Du är på väg, håll i målmedvetenheten och motivationen.
Ha en skön dag!

Våransort

Lite svammel här men jag behöver få ur mig det här. Funderar på det här med att stänga dörrar och vilka jag ska berätta för, både att jag är alkoholist och att jag nu håller på att sluta med alkoholen. Är en man på drygt 40 med tre barn med två olika kvinnor, två tonårspojkar med en kvinna som jag skilde mig från för åtta år sen och en dotter på tre vars mamma och jag gick skilda vägar för drygt två år sedan. Tjejen har jag på halvtid och grabbarna brukar komma på helgerna en eller två ggr per månad. De som vet hur mkt jag dricker alltså i princip dagligen är dotterns mamma, någon kompis och min syster som jag blottade mig helt öppet och ärligt för igår per telefon, vilket var superskönt. För jobbarkompisar och ytligt bekanta kan jag nämna att jag har haft problem med alkoholen tidigare, att min far var alkoholist och att det förmodligen är någonting jag kommer att behöva brottas med hela livet, dvs lite mer svävande.
Har druckit när alla mina barn varit hos mig, och det jag funderar mest på är om jag ska berätta för mina stora söner, som är så pass kloka att de antagligen vet vad jag lider av. En av anledningarna till att jag nu bestämmer mig för att sluta är att jag har haft fruktansvärt dåligt samvete inför hur jag behandlat just dom, vilka val jag har gjort och hur jag har prioriterat. Jag har valt att vara hemma och själv och dricka när dom kunde varit hos mig, brukar skylla på att jag har dåligt med pengar vilket varit sant eftersom jag i snitt kanske lagt ut mellan 1500 och 200 på alkohol per månad. Det känns rent ut sagt förjävligt. Vilket ego jag har varit. Valt att umgås med min ölburkar isf mina barn. Har alltid tyckt att jag varit en duktig pappa trots att jag druckit men under det senaste året har jag inte känt så. Missade när min äldste son gick ut nian pga att jag hade druckit vin under morgonen innan och somnat ifrån.

Vet inte om jag förväntar mig några svar här egentligen...det kanske räcker med att jag berätta för deras mamma som vet att jag druckit tidigare iaf sen får hon och jag bestämma om dom behöver veta. Jag vet också att det inte är lönt att titta bakåt för mycket på vad jag har gjort utan istället sikta framåt men ändå....

Gunda

Mycket bra att du tagit steget att komma hit och även börjat tänka på hur alkoholen drabbat dig o barnen.
Men så många som sagt att det inte är lönt att slå på sig själv har äntligen fått mening för mig.
Att reflektera hur det varit är bra der medför att vi får lärdomar och från det gå vidare till något bättre.
Här får du pep och inga pekpinnar som stöd.
Jättebra att du öppnat dig och varit ärlig, jag gjorde samma sak i går berättade för min man hela krassa sanningen. Det var länge sen jag sov så gott som i natt.
Jag har även tagit kontakt med sjukvården. Jag har stöd hoppas även du har det.
Att sluta dricka utan stöd är inte det lättaste.
Skriv och läs det ger massor.
Lycka till!

Våransort

Då kör jag på här. Har haft ett nykter år tidigare 2009 tror jag det var. Då fick jag hjälp från beroendecentrum där jag pratade med en psykolog och minns det som ganska enkelt. Idag är mitt drickande värre än då och jag tänker ta kontakt med samma centrum men eftersom det är semestertider använder jag mig av det här forumet som bollplank under tiden. Sjukade också mig tre veckor från jobbet i våras för att ta tag i drickandet, berättade för min chef att jag behövde det och uppsökte vårdcentralen. Höll väl upp en eller två dagar sen var jag tillbaka till vardagsdrickandet. Vet inte om jag behöver antabus. Det känns inte som det men vi får se.

Bedrövadsambo

Jag tycker absolut att du ska berätta för sönerna. Var en positiv förebild för dem! Har både du och din far haft alkoholproblem är risken stor att det ärvs vidare till sönerna. Be dem om ursäkt, för alla gånger du valt alkoholen framför dem, och berätta hur ångerfull du är, precis som du gör här. Eftersom de är tonåringar får du kanske ta pratet i omgångar, när stämningen känns rätt. Skriv gärna ner vad du vill säga till dem. Blir det inget bra tillfälle inom kort kan du ge dem breven och sedan följa upp med "läste du mitt brev, hur tänker du". Tonåringar har ibland svårt för att prata allvar, man kan behöva skumma på ytan en lång stund innan de riktigt viktiga sakerna kommer fram. Och som sagt, tänk på att vara deras förebild. Både vad det gäller alkohol och att prata om allvarliga saker.