Skapar nu en egen tråd här för att kunna få prata av mig, få värdefulla tankar från andra kring mitt drickande och för att jag själv ska kunna skriva en dagbok över känslor, händelser och annat som kan tänkas dyka upp när jag nu påbörjar mitt nya liv utan alkohol. Jag har varit inne och läst på forumet i några veckor nu och imponeras över kunskapen som medlemmarna har och den stöttning som ni ger varandra. Fighten mot spriten är det ingen annan än jag som kan ta eftersom det är jag själv som försatt mig i situationen jag är i men tror det kan vara värdefullt att ha ett bollplank här och en gemenskap med folk som har gått/går igenom samma process som jag.
Dag 2 känns bättre än dag 1 då jag hade mycket mörka tankar om vad jag har gjort mot mig själv och min omgivning. Var ledsen över hur jävla dumt jag prioriterat. Varit ego och fokuserat på att dricka istället för att vara närvarande med mina barn och andra. Idag tänker jag ofta på alkohol. Är inte sugen men mina tankar har ju i princip bara varit på a det senaste året så det är tankemönster jag kommer få dras med ett tag tror jag. Är i lekparken med min dotter och går in på sidan och läser om jag behöver skingra tankarna.
Det kommer mer om min bakgrund och mig själv senare.

Våransort

Drack sista ölen vid elva och är nykter nu. Nu kommer massa dåliga tankar. Varför gör jag såhär? Har en dotter som behöver en bra pappa inte nån slappis som struntar i att städa och bara sitter vid datorn och dricker. Vi har mycket roligare när jag är nykter. Tycker nog synd om mig själv. Livet blev inte som jag hade tänkt mig det. Pladder pladder det är bara jag själv som kan styra hur mitt liv är och då måste alkoholen bort.

Våransort

Nya tag här eftersom jag föll för frestelsen i helgen. Det känns bra att komma in här på morgonen och skriva av sig. Det håller mig motiverad under resten av dagen. Har sökt på nätet efter AA-grupper och tänker att det kan vara värt att prova. Jag har varit på ett möte tidigare men det gillade jag inte alls utan jag kände mig rejält obekväm. Det är längesen nu visserligen...
Försöker vara ödmjuk mot mig själv och tänka att snedsteget i helgen inte var någon större fara. Jag har druckit så länge så det tar nog bra lång tid innan jag kommer in helt i nya rytmer och rutiner.
Apropå nya rutiner så har jag blivit uppsagd från jobbet (pga arbetsbrist) och jag ska försöka hitta ett sätt att leva nu efter semestern där jag verkligen jobbar på mig själv. Jag har ingen arbetsplikt och inga riktiga arbetsuppgifter längre men kan använda mitt gamla kontor för att söka jobb och umgås med mina kollegor. Har uppsägningstid fram till maj med full lön. Kanske in på jobbet två dagar per vecka, resten träning, promenader och en gång i veckan ett besök hos en terapeut vid beroendecenter. Jag tror min chef skulle tycka det var ok men det kräver också att jag är helt ärlig inför henne med hur mina alkoholvanor ser ut och att jag har problem. Har varit och nosat där men mörkat och det är lite läskigt att vara helt ärlig.

Gunda

Och gick på ett aa möte förra veckan. Jag var lite rädd att de skulle prata Gud hela tiden. Men den gruppen är inte så, utan de säger stt den högre makten är den vi lägger våra egna tankar i. Inget påtvunget alls. Käns bra för mig.
Hade någon för en månad sen att jag skulle ta kontakt med dem så hade jag sparkat bakut.
Men jag har nog gjort det enda rätta för mig.
Fina människor där också liksom här.
Ge det en chans och bedöm sedan om det är nått för dig.
Kram

Våransort

Ja jag kommer prova. Det vore så skönt att träffa personer som förstår, som vet. Forumet här är jättebra men det finns inget som är så skönt som att berätta med egna ord. Prata. Det är förlösande. Just nu går jag runt med dåligt samvete, en olustkänsla och en mage som strular. Vet att det blir bättre om några dagar men det gäller ju att jag håller i nykterheten också.

Gunda

Att jag tog steget till AA.
Det finns kunskap och erfarenhet där liksom här.
Det som är annorlunda är att du har fysiska personer där som har en lång nykterhet och de är villiga att stötta.
Jag har just pratat med en tjej som jag ska träffa och vi får se om det blir hon som stöttar mig i mitt förstående av de 12 stegen, där jag får lära mig om mig i slutänden.
Jag är nyfiken på mig, låter idiotiskt jag vet. Men alkoholen har gjort att jag inte riktigt vet vem jag är.
Kram

Våransort

Det låter inte alls idiotiskt jag förstår hur du resonerar. Den senaste tiden har det bara blivit alkohol för mig. Har glömt vilka saker jag tycker är roliga utan alkohol och har flytt från jobbiga känslor genom att bli berusad varje dag.

Våransort

Tog kontakt med rådgivning för alkohol och beroendeproblematik och hoppas få svar snart. Pratade med min syster som vet hur mkt jag dricker ang. mitt dåliga samvete för hur jag prioriterat alkohol framför mina barn och klok som hon är sade hon att nu när du är utan alkohol kanske du låter dig känna dom här jobbiga känslorna istället för att skjuta undan dom och det är därför dom blir så framträdande nu. Om man vänder på saken kan jag faktiskt känna tacksamhet för att jag får träffa dom. Har hamnat i fyllecell som pappa flera gånger och pratat med soc och har inte alltid varit en lämplig far Det är inte svårt att stå emot alkohol idag. Det känns skönt.

Gunda

Som inte dömer utan ger dig fina kommentarer. En sån syster skulle alla ha.
Sen har FU kommit en lång bit på väg nu, heja dej.
När bollen är i rullning så är det bara att rulla med, så gjorde jag.
Tänker på dig och håller tummarna att det fixar dig nu. ❤️❤️

Våransort

Ja vi har bestämt oss att ha tätare kontakt nu när jag har det lite kämpigt vilket känns kanon och som du säger så dömer hon inte. Tack för tummarna!!!

Våransort

Lite funderingar såhär på förmiddagen. Har haft dålig aptit och vet inte om det beror på ångestklumpen i magen eller att jag har varit alkoholfri i några dagar nu men har tvingat i mig lite mat i alla fall. Somnade sent inatt men fick några timmar i alla fall och eftersom jag fortfarande har semester är det ingen morgonstress.
Det känns skönt att ha kommit till insikt att jag inte kan fortsätta med alkoholen längre och jag vill verkligen förändra mitt liv till det bättre. Länge använde jag alkohol som belöning efter arbetsdagen och för att kunna slappna av och sova men det är ju ingen belöning utan bryter bara ner. Tillfälligt kan det ju kännas bättre men på längre sikt bara skadligt och dåligt. Får hitta något annat där som får mig nöjd, lugn och trött och där tänker jag att jag ska komma igång med långpromenader bättre. Jag sätter inte upp några långsiktiga planer för min nykterhet utan tar en dag i taget vilket känns överkomligt. Det är bra att skriva här och tänker försöka vara observant på när suget kommer och vilka risker som finns som jag måste undvika. Jag har redan funderat på hur och varför jag har druckit ganska mycket och måste säga att på senare tid har det gått med en skrämmande automatik. Oavsett hur jag har mått eller om jag varit sugen har jag lyckats planera min dag så att det funnits plats för en fylla. Utan att reflektera om jag behöver eller vill ha dom där ölen eller flaskan vin. Har inget sug nu men det regnar här och jag brukar leka med min dotter ute eller gå till stranden på eftermiddagarna för att hålla mig från köksbordet och datorn där jag brukar sitta och pimpla så det finns en risk att det dyker upp ett sug senare idag. Tänker stå emot och jag får hitta på något annat. Skulle vilja gå till AA idag, få se om jag lyckas greja barnvakt.

Våransort

Idag är det torsdag och jag har varit nykter sen i måndags om jag inte räknar de nyktra dagarna förra veckan. Jag är inte sugen på att dricka utan känner mig relativt stark i min nykterhet. Många tankar dyker upp i huvudet. Varför har jag druckit? Hur vill jag att mitt liv ska vara? Hur kan jag ändra på mig själv för att må bättre och känna mig tillfreds med livet? Vilka saker kan jag göra för att mitt dåliga samvete ska släppa? Inser att förändringar sällan är drastiska och jättestora utan små och lite åt gången. Det är så jag måste tänka. När det handlar om alkohol bara en dag i taget.
Pratar med min syster mycket som är förstående och ger ett annat perspektiv när jag ibland fastnat i tänk och kanske ältar. Att mitt drickande har eskalerat under de senaste åren är inte konstigt. Blev lämnad av min kvinna helt oväntat och hux flux för drygt två år sedan och blev oerhört besviken. Började då festa rejält, dejtade och använde sex som en slags bekräftelse eller kanske som en metod för att visa mitt ex att jag inte brydde mig att hon lämnat mig vilket var bara teater för jag tyckte verkligen om henne. Det pågick ett år ungefär sedan insåg jag att det var ett destruktivt sätt att leva på. Att ständigt vara på jakt efter spänning, att jaga på dejtingsajter, att ha flyktiga sexuella relationer med kvinnor som jag inte brydde mig om. Jag orkade till slut inte med...Till saken hör också att mitt ex är svår att ha att göra med. Hon är väldigt manipulativ och har utnyttjat människor för sin egen vinning, i mitt fall mest med pengar men även annat. Nu har vi en hyfsad relation tack och lov men jag har ibland undrat om hon är psykopat eller har någon empatistörning i botten. Hon har flyttat till en annan stad långt härifrån och vi har vår dotter en månad åt gången vilket är lite jobbigt men det funkar hyggligt.
Den värsta pressen var dock när en illvillig person/illvilliga personer för ungefär ett år sedan och sedan i våras anmälde mig och mitt ex till soc, med falska anklagelser av grövsta sort, att jag tafsat på dottern, att jag legat redlöst berusad utan uppsyn över dottern, att exet sålt sex osv osv. Hemska saker men allt är tack och lov över nu och soc har lagt ner ärendet.
Och min vana trogen använde jag alkohol som tröst..det var väl för jobbigt att känna känslorna så jag gömde mig istället i flaskan. Flydde bort från verkligheten, och när jag borde ha varit stark föll jag tillbaka in i gamla dåliga, destruktiva mönster. Att bli full är lösningen på alla problem liksom...eller man skjuter dom åtminstone framför sig.
Nu har jag skrivit rejält. Jag babblar på men behöver få ur mig det här. Pressen, stressen och allt som hänt ursäktar ingenting men jag förstår varför jag gjort som jag gjort. Jag kunde lika gärna ha fått en kraftig depression eller annat med långtidssjukskrivning som följd men jag överlevde.
Hoppas ni får en fin nykter dag alla ni som kämpar därute.

Våransort

Reflekterar över hur ensam jag varit under en längre jobbig period och att det är väldigt skönt att öppna sig och få andras synpunkter på saker och ting, Jag vill inte ha det så mer men jag har sedan tonåren haft inställningen att jag ska fixa allt själv. Jag måste inse att vissa problem är så stora att det är övermäktig för en person att lösa och få bukt med. Ett bollplank..ett skyddsnät eller vilken metafor man nu vill använda. Det är ingen svaghet att ha det så heller utan snarare en styrka. Har använt jobbarkompisar lite så hittills men man kan inte gå nere på djupet riktigt med sådana.
Min kompis har varit alkoholen..egentligen ingen kompis alls utan en fiende. Känner igen dessa tankar ifrån andras trådar. Alkoholen är en lömsk jävel..en varg i fårakläder.

Våransort

Om man bortser från förra helgen. Helgen som kommer nu tänker jag inte dricka en droppe. Vad skönt det är att vakna nykter efter ett natts riktig sömn. Har alltid haft svårt att komma upp på morgonen men det är lättare nu än tidigare. Kroppen börjar vänja sig vid att vara utan alkohol och det är jätteskönt. Tankarna som stretat åt olika håll under den här nyktra perioden börjar falla på plats. Det viktigaste är att jag håller mig nykter varje dag och sedan kan annat jag vill göra för att förbättra mitt liv komma senare. Min nykterhet är en förutsättning för allt annat.
Suget efter alkohol finns inte där, ångesten har avtagit, jag tänker en hel del fortfarande och kanske är jag inne i mitt huvud och disträ men då får det vara så. Aptiten börjar återvända. Har inte ännu haft möjlighet att vara på AA men har det som målsättning

Våransort

Vad skönt det är att vara nykter och det bästa är att jag inte känner att jag kämpar emot något sug efter något annat utan jag vill ha det såhär. Snabbare i tankarna än tidigare och gör öht mer saker än tidigare och det går fortare också. Är iofs bara hemma med dottern så jag har inga direkta frestelser - går ut i lekparken, till stranden, lagar mat och myser - men ändå. På måndag är det jobb och jag tänker hålla i det här. Det är viktigt för mig!!

Jag vet att jag kommer bli sugen framöver men ska inte. Läser i andras trådar om trötthet, och avsaknad av en "vän" eller något kul i livet när alkoholen inte längre finns där men än så länge känner inte jag så. Har mest suttit hemma och slödruckit tidigare utan att få något vettigt gjort. Nu är jag ute mer och njuter av sommaren. Kanske är jag lite gladare också. Ser fram emot hösten och långpromenader i skogen. Skogen har tidigare fungerat som ett ställe med läkande kraft när jag mått dåligt. Kan inte minnas när jag senast hade en nykter lördag. Det ska bli skönt!

Våransort

Lite sugen idag av någon anledning. Inget fysiskt sug utan det är nog bara det att jag vill "testa". Blir inget av det. Tankar på alkohol går över om man sysselsätter sig med annat. Imorgon sätter jag igång med jobb/jobbsökning och det ska bli skönt att komma tillbaka till vardagen igen. När jag precis hade slutat hade jag massor av funderingar på om jag skulle köra med öppna kort på jobbet och säga "jag är alkoholist och behöver hjälp" men nu när tankarna lugnat ner sig tror jag inte det behövs utan jag håller det för mig själv. Kommer att säga att jag ska träffa en beroendeterapeut så fort jag fått en tid med henne, mer behövs inte i dagsläget.