Jag vill ändå så gärna dricka ikväll.
Förkyld, missar ett roligt lopp som jag egentligen är i bra form till pga en fånig virusinfektion.
Mannen på konsert som jag missar då jag prioriterade loppet.
Filmen jag ser är usel och det är så synd om mig.
Åh en flaska vin hade suttit så fint.
Men inte.
I morgon har jag 40 nyktra dagar.
Tänker inte förstöra det nu.

Restart2017

Bra jobbat på alla sätt ?
Den där mannen Son rekommendera alkohol och säger så, borde få sparken.
Tänk va många nyktra alkolister som gör som du.
Köper alkoholfritt, sen står han där och försöker lura på en bubbel med A ?
Och tillslut, grattis att du hittat dig själv igen. Antar det är en bättre "du" än den Som drack i tid och otid ?

Jag fick en riktig öl i helgen när vi var utomlands.
Tog en klunk och tänkte att jävlar den var smakrik! Sen märkte jag eftersmaken. Alkoholen.

Det var så naturligt att gå tillbaka med den till killen som sålt den, och fråga. Var den verkligen alkoholfri??
Det var den ju alltså inte...

Till skillnad från den andra idiotsäljaren så blev denne väldigt illa till mods, gav mig pengarna tillbaka och bad så jättemycket om ursäkt.

Tänk att jag gav tillbaka den!!!!

Jag hade innan vi åkte en tanke på att "när mannen och jag är bortresta utan barn kan jag ju dricka" men när jag hade chansen att dricka upp den som blev fel så ville jag verkligen inte ha. Det var så enkelt. Och skönt.

Och det bästa av allt, Erdinger Alkoholfri öl var sponsor av tävlingen vi såg på och hade ett stånd bredvid det andra där de delade ut gratis alkoholfri öl.

Så till denna lilla historien kan jag bara säga slutet gott allting gott.
Puss å kläm!

Idag har jag varit sååååå törstig.
Bästa drickan hittills: kolsyrat kranvatten med några frysta (ekologiska!) jordgubbar och en skvätt citron.
Jäklar vad gött! Jag har klunkat i mig 1 1/2 liter idag tror jag.
Rekommenderas!

God natt

Det känns väldigt bra.
Ett par glas läsk, en IPA -soda och ett par muggar te.
Hällde ut en halv glöggbox. Tänkte på hur gott det är med glögg. Sen tänkte jag på den dagen jag var på julmarknad, glömde äta lunch och drack glühwein mit schuß (typ glögg m en skvätt starksprit i) kom i sällskap med ett gäng som gärna bjöd, kom på att jag behövde gå hem och sedan vaknade i mitt rum på hotellet kl 11 på kvällen, utan kläder och ingen idé om hur jag kommit dit.
Ringde min man och grät från hotellrummet.
Helt plötsligt var tanken på "aldrig mer glögg" inte längre så svår.

(Obs! Inte oroa er, jag var ensam på rummet och hade inte "blivit utsatt" för något. Jag hade bara tydligen tyckt det var en bra idé att gå och lägga mig 7 på kvällen efter alldeles för mycket alkohol. Tänk ändå vilken tur att jag inte tyckte det var en bra idé att örla runt på julmarknaden i det tillståndet!!)

Bedrövadsambo

Jag tror verkligen att det är bra att minnas, hur jobbigt det än är. Där vill du aldrig hamna igen!

Nu slipper du må så dåligt, bra jobbat! Jag känner ju längre jag är nykter destå mindre jobbigare blir det när jag tänker att jag aldrig mer ska dricka i framtiden. Är det samma för dig?

LottaJ

Hej "Surkärring"!
Tror inte du är någon surkärring. ?
Har läst dina inlägg och undrar om du skulle kunna peppa mig? Jag dricker för mycket och måste sluta. Jag har gjort några halvhjärtade försök men ramlar alltid dit igen. Igår gjorde jag en älggryta och hinkade i mig allt matlagningsvin. Alltså ner i min mage isf ner i grytan. Sedan öppnade jag en flaska som skulle vara till grytan. Jag drack säkert ngt mer sedan. Kommer inte ihåg. Idag är jag bakis och har ångest. Sa till min man att jag behöver ha hjälp. Han tycker jag ska ta mig själv i kragen. Men jag fixar det inte själv. Jag behöver stöd och pepp. Jag behöver prata och ventilera. Jag har så mycket skuld och skamkänslor. Dessutom börjar jag få rejält ont i bukspottkörteln (tror jag iaf...vågar inte gå till läkaren och kolla upp det..?) Ja...vad gör man..slutar att dricka..och går ångesten till mötes..Varför ska det vara så svårt? Kram

Tack för vänlig pepp.

Jojo_ njä inte riktigt, jag tror ju någonstans att jag ska kunna dricka igen. Typ när jag är pensioner och när barnen inte längre tar illa vid sig. Tanken på aldrig, aldrig mer är för stor och jobbig för mig ('även om jag vet att det egentigen är så).

LottaJ, inte ska du behöva känna skuld eller skam. Det är så manga som är I denna sitsen och så manga som kämpar. Läser du här kommer du att märka att du inte är ensam, vi har alla våra grader I helvetet men manga upplevelser delar vi.
Det är lätt att saga att någon ska ta sig I kragen, men svårt att se verkligheten. Har du provat att verkligen sitta ner med honom, och prata lugnt och stilla en dag när du inte är bakis och inte lider av direct ångest? Kanske har han bara inte sett det som du ser det? Min man försökte trösta genom att saga att "det är ju inte så farligt" och manga vänner ha I efterhand sagt att de gjort likadant för de ville vara snälla. Men senare har de förstått att det verkligen var ett problem.
Det är bara du som kan bestämma hur du ska gå vidare. Det som är gjort är gjort, men du tar själv nästa steg, och här får du mycket stöd! Läs, skriv, reflektera! Du kan ventilera hur mycket du vill och det är skönt att ha en tråd som kan fungera som dagbok. Där kan också andra följa dig och peppa och stötta. Om du inte klara det på egen hand så fundera på var du kan få stöd. AA? Vårdcentralen? privat klinik? Via din arbetsgivare?

Jag har fått mycket hjälp av de 2 appar som jag laddat ner, men det funkar för mig, det betyder inte att det funkar för alla. Var och en hittar sina vägar.

Var rädd om dig idag, LottaJ och se detta som första steget. Du har hittat hit, och du har konstaterat att du behöver hjälp. Det är ett jättebra första steg!

Hallå Jojo_ ! Tackar som frågar jag har det bra!

Hur har du det själv? Jag är ganska usel på att läsa andra trådar. Någon skulle nog kalla mig egoistisk som mest bryr mig om min egen tråd och mina egna issues och jag får väl kanske hålla med. Men det känns som att jag behöver fokusera på mig själv.. Det är så många runt omkring i riktiga livet som har behov och ibland krav så här tar jag mig friheten att mest bry mig om MIG.
Så förlåt om jag inte hör av mig till dig eller andra heller för den delen. Jag vågar inte comitta till någon förutom mig just nu.

Men jag tänker mycket på flera som jag varit i kontakt med här. Faktiskt. Många som skriver regelbundet. Några som skrivit men försvunnit. Vad hände? Återfall? Skam? Har det gått alldeles jättebra och behovet av forumet försvunnit?

Idag har jag 70 nyktra dagar. Känns bra. Men längtan efter ett glas vin finns fortfarande och är ganska stark. Dock är det lättare att tänka några steg till och snabbspola till dagen efter och ångesten och illamåendet. Det är lättare att avstå.

Jag tror jag äter mer godis nu än innan. Det gillar jag inte. Fast å andra sidan tryckte jag i mig rätt mycket snax tillsammans med mitt vin.
Jag tror inte jag ligger illa till med onyttigheterna för alkohol är ju inte precis hälsokost. Men jag vill inte ersätta en dålig vana med en annan. Ändå gör jag det känns det som.

Nå.
Det var det.
LottaJ jag undrar hur du har det.
Hur mår du idag?

Speciellt när man ändrar sin livsstil som vi gör nu, då tror jag det är ett måste. Jag tycker dock inte du verkar egoistisk alls, jag ser dina vänliga, förstående och peppande inlägg lite överallt tycker jag! ❤️ Flera gånger har dina rader hjälpt mig ska du veta. Det är så skönt att få ventilera alla dessa tankar med andra kämpar som går igenom ungefär samma sak. Jag tänker också på er här inne även när jag inte skriver. En historia som inte släpper är den när du berättade att du fick en starköl av misstag. Frågan är om jag hade sagt något eller bara hällt i mig starkölen, ingen hade ju vetat att jag drack då.... men nu när jag funderat och gått igenom allt fram och tillbaka så har jag kommit fram till att om det skulle hända mig så hade jag också lämnat tillbaka den. Men hade det hänt utan att jag läst din historia, utan att jag varit förberedd på att det kanske kan hända när man tror man fåren alkoholfri öl, vet i tusan hur jag hade gjort. Så tack för alla dina tankar och historier, det hjälper mig ( och andra såklart ) nog mer än vad du tror. kram!

Halleluja och evig lycka.. tja. Alltså ibland blir jag trott på mig själv.
Vanföreställningen om att allt précis allt kommer att bli batter bara jag slutar dricka.

Mina appar hjälper inte alltid heller, som berättar om allt fantastiskt som sker när kroppen inte förstörs av alkoholen.
En tanker bättre (blir alltså klokare och smartare) en blir smalare (ska gå ner I vikt utan alla tomma kalorier) en blir gladare (inte kemisk deppighet från skitdricka) och så vidare.. Det hella bygger på och till sist får jag för mig att allt kommer att bli så mycket bättre bara jag lägger av.

Mitt hår är fortfarande spretigt I topparna fast jag klippte mig nyss. Kunde det inte bli lite skillnad där med?
Jag har inte byggt några supermuskler eller blivit jättesmal.
Jag har inte blivit supersmart.
Jag är inte plötsligt älskad av alla I min omgivning och jag omges inte av en rosa aura.
Inte för att jag trodde det på riktigt men någonstans I bakhuvudet fans ändå en förhoppning om allt som skulle förändras.

Men vad har egentligen hänt?
Jag sover bättre, för det mesta. Fast det kan också bero på att våra husdjur har flyttat.
Jag har gått ner lite I vikt men å andra sidan äter jag mycket mer sötsaker. Vad ska det vara bra för?
Kanske är jag lite mer alert. Eller också tror jag det bara.

Det bästa är att mina barn sager att det är en tydlig skillnad från tidigare. Det räcker egentligen med det.
Jag kan strunta I alla andra positive bieffekter så länge det gör skillnad för mina barn.

Run of hope
Imorgon är det dags att samla in pengar till stöd för forskning till att hjälpa barn som drabbas av cancer.
Run of hope.
Jag ska springa.
För att jag kan.
Jag kommer inte att vara bakfull, uttorkad eller full av ångest imorgon.
Jag kommer att vara pigg och stark.
Det känns bra.
Glad fredag okända vänner.