Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

En milstolpe är det allt. Hälften av hundra, som blir nästa mål. Har inte varit nykter så länge på mer än tjugo år. Stolt över mig själv!

Nu håller vi i det här! ♡

Mirabelle

50 dagar är riktigt bra jobbat! Det går ju som smort det här :)

Som sagt, jag känner mig stolt. Hör till dem som tycker att det var klart lättast att avstå i början. Var så oerhört stark i mitt beslut.

Överlag har det gått över förväntan, men nu på slutet har det varit riktigt tufft. Det är överhuvudtaget inte många timmar under de har femtio dagarna jag inte tänkt på alkohol. Längtar till dagen då dessa tankar inte upptar lika stor del av mitt liv. Men antar att det är något jag ska igenom.

Jaja, hellre tänka på än dricka skiten... Nu håller vi i det här! ♡ Kram

Ja, herregud, så nära det var. Som en blixt från klar himmel kom suget. Jag visste att jag skulle bli ensam några timmar och plötsligt började jag planera för ett återfall. Helt sjukt!

På vägen hem från jobbet tänkte jag först köpa folköl. Men så kom jag på att det blir färre burkar att dricka och slänga i smyg om jag köper starkare dryck (inte klokt, jag vet...). För säkerhets skull lade jag en flaska starksprit till inköpslistan i hjärnan. Jag menar, den ger ju ännu mer "kvalitet" i förhållande till kvantitet.

Kände mig först så förväntansfull, men så började äntligen andra tankar göra sig hörda: "Ska du verkligen, nu när du klarat det så länge?", "Tänk på hur du kommer att känna i morgon!". Jösses, vilka kloka argument jag hade där djupt inombords. De har ju knappast gjort sig påminda de sista åren...

När den avgörande rondellen närmade sig, tvekade jag in i det sista. Till slut tog dock förnuftet över och jag valde närmaste väg hem, inte via systemet. Först var besvikelsen så stor att jag funderade på att vända, gråtfärdig, inget rus i dag heller... Men händerna på ratten fortsatte att styra hemåt. Tack för det!

Nu sitter jag med en Cola och försöker smälta och förstå det som hände - eller, mer positivt uttryckt, inte hände! Är fortfarande alldeles matt av kampen inom mig. Det värsta suget är borta, men det var inte nådigt när det anföll tidigare.

Min nykterhet var helt klart lättare i början. Hade inte mycket sug alls. Nu får jag kämpa med näbbar och klor vissa tillfällen. Önska mig gärna lycka till, jag behöver det - trots 51 vita, stolta dagar.

Kom igen, nu håller vi i det här! ♡

God morgon, och tack alla för uppmuntrande ord! ♡

Suget försvann helt relativt snabbt och i dag vaknar jag upp utan fylleångrst, illamående och huvudvärk. Är så tacksam för det!

Dag 52, nu håller vi i det här! ♡

Tack, fina du! Håller med dig, många blir nära vänner här. Tänkvärd analys, att vi vi vill att andra ska klara sig för att det även ökar våra egna chanser. Man vill ju gärna se sig som en förebild, så chansen ökar även för oss som klarat oss ett tag. Tror att det blir så äkta för att vi lämnar ut oss på ett annat sätt när vi är anonyma. En förmån att få känna all gemenskap här på forumet. Ha en fin dag! ♡

Ja det är riktigt hemskt när adjävulen får klorna i en. Men man lär sig att vänta ut, eller låta det värka ut, som en medresenär uttryckte sig. Var på din vakt, det kan komma ett slag till, fortare än man tror. sen blir det bättre, lite i taget med sugen. Å tänk hur många dgr du varit vit. Beundransvärt o väl kämpat. Kram

Nu går jag in i åttonde helgen, i morgon 55 dagar, som nykter. Tiden går... Sitter med en a-fri öl, summerar, analyserar och filosoferar lite.

Hälsovinster, förutom det självklara som att vakna utan baksmälla och ångest, är framför allt att sömnen är bättre. Jag sover oftare hela nätter och sömnen blir därmed mer jämn. Kroppen känns piggare och fräschare än på länge. Några kilon har försvunnit och orken är bättre.

Tankarna på alkohol går fram och tillbaka. De finns där dock flera gånger varje dag. Funderingarna kring - och längtan efter - att dricka igen är inte heller borta, men än så länge har de gått att övervinna. Jag är dock ödmjuk inför kampen mot suget. Vet ju att det kan komma plötsligt och med full styrka. Men just i dag är jag nykter.

Tack Mirabelle, Snart 50 och Jullan för stöttning och pepp! Och Jullan, så sant, det gäller att vara på sin vakt hela tiden. Man vet aldrig när suget anfaller. Bara att det gör det.

Önskar alla en fin och vit helg, nu håller vi i det här! ♡

Åh, vad jag längtade efter det i kväll. Eller rättare sagt två-tre... Magen vred sig i ångestsug, livet kändes så jä-a meningslöst. Jag grät som ett barn - har inte fällt en tår sedan dagen då jag berättade för min man. Visste att jag bara behövde be om en så hade mannen med den magiska nyckeln hämtat, om än kanske motvilligt.

Men någonting gjorde att jag lät bli. Stolthet, styrka, förnuft - skit samma vad det var, huvudsaken är att det inte blev något. Men fy, vilken jobbig kväll det blev, 55 dagar in i nykterheten.

Trots all besvikelse är stoltheten över mig själv den starkaste känslan just nu. Jag klarade det, jag är nykter i kväll också!

Nu håller vi i det här! ♡

Smultronblomman

Starkt jobbat! Du är en inspirations källa. Kärlek o kramar från mig ?