Vägen tillbaka till mig själv

Klögg-klögg, klugg-klugg, klygg-klygg, kligg-kligg, klagg-klagg… så låter det tidigt på morgonen när mamma fyller en termos med kaffe. För mig är detta fortfarande ett ljud som ger positiva vibbar. Det betyder att allt är väl och att pappa ska gå till jobbet. Stormen är över. Tills vidare… Pappa brukar komma hemraglande mitt i natten och ofta vill han prata med mig. Om jag har låst dörren till mitt rum händer det att han försöker sparka sönder den. När jag är 7 år säger jag ”snälla mamma kan vi inte flytta ifrån pappa?”. Jag kan inte föreställa mig hur hon mådde då, men jag vet att hon bland annat kände lättnad: jag fick henne att ta sig i kragen och att slutligen säga till sig själv att det nu var nog!

Vi flyttade och pappa försökte hålla kontakten: när han hade supit till sig mod ringde han oss - oftast mitt i natten. Ibland dök han upp, vi bodde ju inte långt ifrån varandra. Som jag skämdes när jag klev på bussen efter skolan och han satt där och gapade. Jag var bara arg på honom och ville inte prata: “ring när du är nykter!”. Det gjorde han ju såklart inte - då skämdes han, det fattar jag ju nu.

Såhär i efterhand har jag insett att även mamma använde flaskan som tröst emellanåt. Måste ha varit tufft att gå från hemmafru till ensamstående förälder med liten lön. Efter fredagsmyset med vin och läsk till maten somnade hon tidigt. Jag förstod inte varför hon sov så länge dagen efter.

Själv började jag dricka i tidiga tonåren, hängde med de stökiga men skötte själv skolan. Jag drack lika mycket på helgerna som de andra men min mamma blev aldrig kallad till föräldramöte för att jag skolkade. Jag pluggade och festade vidare. Tänkte aldrig tanken att jag kanske borde akta mig för flaskan med tanke på mitt arv - man kan tycka att jag borde blivit avskräckt av far min men inte då. Den duktiga flickan med hyfsad karriär blev jag.

Det har ofta hänt att jag druckit för mycket - sagt och gjort saker jag inte bort, fått ångest dagen efter. Dricker så gott som varje dag för att klara av vardagsstressen som småbarnsförälder. Jag blir en snällare mamma med längre stubin. Det händer fortfarande ofta att jag får för mycket, jag önskar att det satt en ängel på andra axeln som knäppte till mig på kinden och sa att “nu räcker det, inte fler glas nu!”. Det enda jag har är en liten alkodjävul som ser till att jag, “vid festliga tillfällen” inte stoppar så länge det finns kvar i flaskorna. Jag är alltid sist av alla i säng.

Nu när jag är 40+ krisar jag ordentligt. Vet inte vad jag vill med någonting här i livet, vet inte vilken ände jag skall börja dra i. Orkar inte engagera mig. Saknar min mor och undrar varför jag sörjer när det gått 9 år. Nu när det är försent önskar jag att jag hade låtit min pappa delta mer i mitt liv, nu när jag dricker själv har ilskan försvunnit - jag förstår att det inte är enkelt att bara “ta sig i kragen”.

Eftersom jag oroar mig för att föra över hopplösheten till mina barn, jag kan ju inte presentera livet som någonting bra för dem! söker jag hjälp och får konstaterat att jag lider av depression och att jag behöver se över mitt alkoholintag. Eftersom jag dricker för mycket får jag inte medicinera mot depressionen (men det är kanske lika bra).

En fråga läkaren ställer är ju såklart “hur länge har du känt såhär?”. “Alltid” tänker jag och försöker spåra tidpunkten när jag började må dåligt och ifrågasätta meningen med mig själv, livet och allt. (Vad är meningen?!!). En tanke som börjat gro är “vad är hönan, vad är ägget?” Jag tror ju att jag dricker för att jag är deprimerad men kanske är det istället så att jag mår dåligt just för att jag dricker? En oerhört svindlande och hopplös tanke - vad mycket tid jag har slösat bort på att må dåligt i så fall, helt i onödan!!

När mamma gick bort i cancer slutade jag röka, bl.a. med hjälp av ett diskussionsforum likt detta och jag blev därför glad när jag hittade hit. Har insett att jag nu har snurrat runt här på forumet av och till under det senaste året. Kanske har beslutet att ta tag i mitt alkoholproblem behövt mogna fram, kanske bidrar det att kroppen börjar säga ifrån, jag tänker i alla fall att det nu är dags att jag presenterar mig.

Jag hoppas att ni vill följa mig i sökandet efter mitt nyktra jag, efter henne som kan leva i stunden och vara tillfreds med livet utan att förstöra sig med gift. Det här är min historia. Det här är min tråd.

Profile picture for user Fenix

av första storleken får du av mig, Stigsdotter. Den öppenhet du visar här, är en fin grogrund för ditt bättre liv, det känns i dina rader. Behöver precis som du gjort, teckna ned ordentligt vad som händer i mitt liv, och hur alkoholen förstör det. Ska också öppna en ny tråd, som ska bli början på resten av mitt liv. Din berättelse grep mkt tag i mig, även om jag inte växt upp med alkoholiserade föräldrar. Däremot har deras beteenden varit mkt likartade. Jag hoppas du och jag ska följas åt i vårt sökandet efter ett liv utan gift.
/Fenix

Profile picture for user mulletant

på din egen tråd Stigsdotter och kan berätta att jag känner igen mig i din inledning. Dvs jag vlle också att min mamma skulle skilja sig från min alkoholiserade far. Det gjorde hon sedermera - när jag i 30-årsåldern. Jag drack också i de unga tonåren men sen blev jag mamma själv och vände väg i mitt liv.
Jag finns här som medberoende men skriver i många trådar som du kanske sett. Jag har reflekterat över dina inlägg och när jag läser det här första i din egen tråd tror jag att några pusselbitar faller på plats. Och då är det förstås "mina" pusselbitar i min föreställning om dig och ditt liv...

Här på forumet väver vi, i min föreställning en stor gemensam väv av livsberättelser samtidigt som vi beskriver, betraktar och begrundar vår egen och väver vidare på den.... Jag (vi?) skapar mina/våra (egna) bilder av varandra och varandras liv.... Mycket lärorikt är det för mig att få dela andras tankar och erfarenheter och att ha en plats med en riktning mot omvärlden för mina egna resonemang.

Jag vill gärna följa dig i ditt sökande. / mt

Profile picture for user Lisamari

Vad spännande att få följa med på din resa, tackar. Det är ju så mycket likheter och att både läsa och skriva är ju en hjälp, när man hittat viljan att leva nykter. Jag blev väldigt rörd av din berättelse.

Kram
Lisamari

Profile picture for user Stigsdotter

Det känns bra att ni finns här, delar med er och stöttar! Jag blir lite nyfiken på Mulletants reflektioner och intryckspusselbitar - nog är det lite spännande att reflektera över alla olika människor som finns representerade här. Idag såg jag många lite halvtrasiga människor på väg till och från jobbet, de finns nog alltid där men just idag lade jag märke till dem och mötte ordentligt blickar. Tänk om någon av dem är en av alla dem som delar med sig av sitt liv på forumet tänkte jag...

Min man har rest bort ett tag, kommer att vara borta nästan en vecka. I källaren står två vinboxar och i normala fall hade jag öppnat den ena redan igår när han hade åkt - nu har jag ju flera dagar på mig att dricka upp den. Förresten är det andra upplagan av boxarna, jag har redan druckit upp och ersatt dem en gång.

Jag behöver inte dricka vin. Jag skall klara av att steka pannkakor och ta hand om mina eftermiddagströtta småttingar ändå! Igår och idag har jag druckit en flaska av något 5%-igt. Det är precis som om jag måste "passa på" bara för att han inte är här. Jag försöker tänka på vad som händer när jag häller i mig massor med vin och vad mycket dumt jag gör när jag sitter här i min ensamhet när barnen lagt sig. Och vad pyton jag mår dagen efter när man ju bara måste bita ihop - med småttingar går det ju inte att ligga på soffan och tycka synd om sig själv.

Visst kan det vara vettigt att utvärdera alla glas jag tar? Jag försöker att verkligen känna efter: känns detta verkligen så bra som du trodde, blir allting verkligen bättre? Jag noterar med eftertryck att jag börjar gäspa tidigare på kvällen med ett glas innanför västen - är det bra det?

Jag äter sedan en tid tillbaka Naltrexon, testade Campral först men tyckte inte det gav någon effekt. Jag har nästan helt slutat dricka - kaffe. Vill numera bara ha "finkaffe", automaten på jobbet dissar jag helt. Alltid något, kaffe är ju inte heller jättebra för kroppen :-)

Nu ska jag brygga en kanna te och se om det finns några glasstrutar kvar i frysen - någon last måste jag väl få underhålla?

Ha d gott allesammans!

Profile picture for user Stigsdotter

...gör väl ingen skada?" vad stolt hans föräldrar måste känna sig när de ser sin son intervjuas i rutan (not!)

Jisses! Ser ett inslag på nyheterna som handlar om en gymnasieskola i Skövde där det finns "en tradition" att eleverna festar hela natten innan skolstarten och sedan kommer berusade till första dagen. Tydligen kom 300 ungar till skolan efter att ha festat, 50 stycken skickades hem...

Som vuxen måste jag ta mitt ansvar, jag vill inte bidra till att mina barn får en sådan syn på och så lite respekt för alkohol!!

Profile picture for user mulletant

gör mig upprörd. Jag registrerar och funderar mycket över hur exponerade vi är för alkohol överallt och i "alla" sammanhang - i familjeprogram på TV på vardagar t ex. Fast där har skolan satt engräns tack och lov hoppas många föräldrar tänker som du och gör en samlad insats nästa år! / mt

Profile picture for user MissH

Hej följer absolut din resa...men först måste jag till jobbet skriver när jag kommer hem =) Ha en bra dag =)

Profile picture for user Stigsdotter

...har jag då verkligen inte. Maken är ju bortrest sedan mitten av förra veckan. I normala fall hade jag köpt mig en BIB att snutta på i min ensamhet men bestämde mig för att inte göra det. Istället har jag tullat på vårt förråd med 3,5:or och det är ju inte så farligt! (ja, ja, läste någonstans här att det kan klassas som lite "underhållsdricka" mellan bläckorna eller nåt, men i alla fall...).

I lördags var det ju lördag och jag hade ju varit duktig och inte druckit (lögnare) på länge. Vin var det dessutom nästan två veckor sedan sist. Beslöt mig för att dela en flaska till tacosmiddan. Och det gick ju bra. Drack bara halva och tänkte spara resten till maken när han kom hem så att han skulle se vad duktig jag var :-/ barnen och jag somnade framför en film - mysigt!

På söndagen stod ju den där halvflaskan där och ropade och då hällde jag i mig den med och sedan behövde jag fylla på med x antal munnar ur diverse flaskor vi har hemma. Det är precis som att när den första spärren släppts så faller alla goda intentioner och armen lyfter drickat till munnen utan att skallen hinner reflektera och kanske säga stopp. Att maken skäller för att det bara blir slattar kvar i alla flaskor eller att jag bestämt mig för att sluta dricka eftersom jag ibland får konstiga anfall i magen - detta var helt bortblåst.

Jag mår bra idag i alla fall, ja förutom att jag gnisslar tänder över min dåliga karaktär. Tog ölflaskor och den tomma vinbuteljen till glasinsamlingen istället för att lägga den i vår soptunna, skall gå till systemet och ersätta dem idag innan maken kommer hem. Inte för att det egentligen skulle vara någonting konstigt med att jag dricker en flaska vin över helgen, men men, nu är det som det är. Jag är ju alkis och då ska jag inte dricka. Punkt. Kanske kan jag glädja mig åt att jag i alla fall på lördagen försökte tänka igenom och analysera varje klunk: hur god är den egentligen, behöver jag den eller hade jag kunnat vara utan den osv. På söndagen var detta resonerande inte närvarande alls...

Nu oroar jag mig också för att jag skall få ett "maganfall" igen. Att oroa sig är inte heller vidare bra för magen.

Nåväl, idag skall jag vara nykter!

Profile picture for user Stigsdotter

...till att inte dricka när man är ensam: igår trillade min lilla unge och slog sig mycket illa, jag som hade druckit till middagen kunde ju inte köra till sjukhuset. Fast jag undrar om jag inte hade gjort det i alla fall om jag hade blivit tvungen? Det hade ju verkligen varit lyckat. Som tur var kom en granne förbi och såg blodbadet, tryckte in oss i bilen och körde till sjukan.

Kände mig bra som bara drack halva flaskan men räknar inte de diverse spritskvättarna som slank ned. Jag kan inte dricka, hur ska jag hitta motivationen?

Jag ser mer och mer hur stort inflytande och stor plats alkohol har i vårt samhälle. Den är överallt och känns verkligen som det är drickandet som är normen. Normala människor klarar av att dricka normalt, vi andra är losers, svaga människor som inte vet bättre, inte klarar av att hantera. Usch, idag känner jag mig som en lägre stående varelse.

Profile picture for user MissH

Hej!

Jag är själv heltidsarbetande samt fritidspolitiker men har svårt med att klara gränser med alkohol. Har kämpat nu sedan åtta veckor plus utan att dricka alkohol.

Du har rätt alkohol är en norm som ständigt återkommer på tv, släktträffar och jobbet medmeramedmera. Nu har vi efter släktträff öl i kylen och annat.

Hur vet vi vem som klarar att dricka normalt? Jag tror många har problem utan att visa/ erkänna.

Sträck på dig och börja ta det lugnare med alkoholen alternativt sluta. Det är du som bestämmer det.

Ha det så bra du bara kan.

Mvh Ove

Profile picture for user Adde

en stolt nykter alkoholist känner absolut inte att jag är en " vi andra är losers, svaga människor som inte vet bättre, inte klarar av att hantera. Usch, idag känner jag mig som en lägre stående varelse."

Jag känner mig som en vinnare som kan leva livet fullt ut, njuta av småsaker och känna mina känslor svalla på ett naturligt sätt.

Det fins en lösning om jag varje morgon tar mitt beslut om att inte dricka just idag !

Profile picture for user MissH

... är nog orsaken till att många alkoholister trillar dit, särskilt kvinnor. Det är fullkomligt livsfarligt, och dessutom klirrar det inte och man behöver göra sig av med några glasflaskor. Ett tag gjorde vi även eget vin. Jag känner alltför väl igen det där med att ersätta flaskor och boxar, och ta små munnar ur diverse flaskor.

Jag har gjort mina barn mycket illa genom mitt drickande, det var också under en tid när hela familjen mådde dåligt av olika skäl. Man kan försöka lura sig att barnen inte märker något, men det gör de.

Håller med om att det verkligen har blivit norm i Sverige och att vi tror att vi har övertagit ett "kontinentalt" drickande. Men så mycket som svenskarna dricker har man aldrig druckit på kontintenten, och i både Frankrike och Italien har drickandet minskat ganska mycket på senare år.

Profile picture for user MissH

Hej. Ny här...Har kommit hem från behandlingshem för 3 veckor sedan - till ingen nytta. Kört igång igen. Skäms. Har en arg sambo. Vore fint med feedback - speciellt från andra kvinnor - om det verkligen finns en möjlighet att skapa ett nyktert liv som inte är en kamp. Just nu känns det som om jag bara säger att jag skall sluta dricka för andras skull. Reparerar med folköl på 4 dagen...

Profile picture for user Stigsdotter

....jag vet inte vad detta är. Är så rädd att jag har förstört något därinne genom mitt drickande. Försöker hitta gemensamma nämnare vid dessa anfall och, ja, jag drack ju igår kväll... Det gör så himla ont... ska försöka krypa hem från jobbet nu :-(

Skårpan: välkommen hit, läs runt lite i forumet. Du kommer att hitta flera exempel på människor som lyckas skapa ett bra liv utan dricka (även om jag inte är en av dem, ännu). Jag har i alla fall lärt mig att man kan inte sluta för någon annan - DU måste vilja för din skull. Sedan kan det ju indirekt bli så att det gagnar någon annan, man blir en bättre mamma, bättre sambo osv men i första hand är det JAG som gäller och för mIN skull.

Är den god den där folkölen? Gör den någon nytta? Egentligen? Eller är det bara den där lilla alkoholdjävulen i skallen som lurar dig att göra något du egentligen inte vill? Jag har börjat att försöka ifrågasätta mig själv hela tiden, det är nog ett steg i rätt riktning. Vi skickar de små djävlarna på hemmet tycker jag :-)

Nu ska jag släpa mig hem.

Profile picture for user Stigsdotter

...inte idag heller ska jag dricka. För mig brukar det bli varannan dag men idag ska jag försöka komma ihåg vad ont jag får i magen ibland, även om inte spriten är orsaken så lär den ju inte göra gott därnere.

Nej, magkatarr är jag tveksam till om det är. Har haft känningar åt det hållet tidigare men då har det varit surt liksom, hjälper med Losec eller bikarbonat. Detta sitter högt upp i mellangärdet, nästan i lungspetsarna, lite grann som när man rökt alldeles för mycket och fått värk. Fast 1000 ggr värre. Jag oroar mig för bukspottkörteln. Jag har en väninna vars mor dog av pancreas-cancer, det kan man få om man dricker för mycket. Min egen mor hade också cancer i magen.

Blodprover visar ingenting. Förutom lite förhöjt GT då, det är ett slags levervärde som visar att man får i sig för mycket alkohol. Visst är det ett bra namn på det? Lätt att komma ihåg... Jag väntar svar på ultraljud - får se om de hittade något där...

Sitter det onda i huvudet på mig? Tänkte att det kanske är sådan panikångest man hört talas om men det har inte alltid varit i en stressig situation de dykt upp de där anfallen. Sedan gör det alldeles för ont för att det ska vara psykiskt om ni förstår?

Nå INGENTING blir bra av att dricka. Ska börja föra anteckningar över intaget - alkonacka heter det visst.

Ha en bra dag alla, kram från mig till den som behöver en :-)

Profile picture for user MissH

Har det djävligt, är så less på att alkoholen bestämmer över mitt liv. Antingen dricker jag eller så tänker jag på att dricka. Vill ut av det här. Bli fri. Men hur?

Profile picture for user viktoria

Godmorgon skårpan,
Enda sättet att bli av med det är att vara utan. Ta dig igenom en dag i taget, för i början är det faktiskt bara det det handlar om. Att ta sig igenom. Tid. Med tiden blir du starkare och det kommer att börja hända saker i dig, du tillfrisknar fysiskt och då är psyket bearbetningsbart. Då börjar jobbet med förändring. För vi alkisar klarar oss aldrig nyktra i längden om vi inte förrändrar vårt sätt att hantera vår verklighet, våra känslor, smärtor och sorger.
Idag ska jag vara nykter, hänger du på?

Profile picture for user MissH

Hej alla! Jag har följt er tråd och jag har äntligen hittat några som jag. Med det menar jag som är besatta av alkohol djävulen. Mina sista fyra år är jag inte stolt över. Allt som jag läser här stämmer så in på mina tankar, känslor osv. Jag skäms för det. Jag skäms för att till och med erkänna det för min bästa vän. Att jag alltid blir fullast o får minnesluckor borstar jag bort eller kommer med dumma förklaringar som att jag inte ätit eller nåt. Att jag sitter hemma i soffan o dricker mitt vin varje dag vet inte många om. Jag skäms...Jag skäms för vad mina barn har varit med om.Jag skäms så mycket att det enda stället jag kan prata om det är här.

Profile picture for user Berra

Hur livet kan te' sig...

Många har varit hos psykologer, terapeuter och KBT'are...
Vissa t.om berättar om hur man kan "lura" dem och komma förbi självaste epicentrumet, dig själv...

Många av oss verkligen väldrillade när det gäller att komma förbi hinder, att manipulera och till viss del även ljuga sig fram, allt för att inget ska hindra oss från att åter ta till alkoholen...

Men när man söker hjälp, och även lyckas "lura" sig förbi den som ska hjälpa en,
vilken hjälp får man då?
Och vem är det som blev "lurad", egentligen..?

Det är svårt för många att totalt kapitulera inför sig själva, erkänna att jag är ingen perfekt människa, jag har brister och kan inte hantera alkoholen på ett vettigt sätt...

Man försöker på många olika sätt att förändra sitt drickande med att dricka totalt sett mindre,
men man trillar dit i alla fall på grund av sin inställning till alkoholen...
Man dricker för att uppnå en viss form av berusning, frivilligt eller ofrivilligt...
Ibland funkar det, ibland inte, och det vet man aldrig när det ena eller andra sker...

Man har ingen kontroll längre, eller hur?

Och då funkar inte den fortsatta teorin om att man ska minska på sitt drickande, för den stämmer inte i praktiken, inte sant?

Så i mitt tankesätt så finns det bara ett återstående val framöver, man "förbjuder" alkoholen,
den får aldrig mer tillgång till mitt medvetande och göra det omedvetet...
Det låter enkelt men är svårt, men mest i sina tankar, aldrig mer???
Ska jag aldrig mer få ha det roligt?, ska jag inte längre få dricka med mina vänner?

Man ser oftast alla problemen, när det inte funkar...
Man kan se de som om man blev allergisk, fortsätter en allergiker att försöka komma förbi sina hinder, och fortsätta utsätta sig för sin allergi...???
Knappast, en nötallergiker kan dö av att utsätta sig för det som är allergiframkallande,
för honom eller henne är det ett livsviktigt beslut...

En alkoholist är en alkohol-allergiker som kan dö av sin överkonsumtion, köra ihjäl sig med bilen, trilla ner på tågspåret, hamna i ett knivslagsmål osv osv...
Men mest dör han i sitt inre, en långsam och kvalfull död...

Alla har inte kommit lika lång på sin väg, men likväl så står de vid olika vägskäl längs vägen...
Alla kan vika av och ta en annan väg, kanske de inte ser problemet med sig själv,
men skulle kunna göra det för sin omgivning, familj, älskade, vänner, släkt och arbetskollegor och sina grannar, för vi kommer ju inte alltid ihåg vad som hände, eller?
Är man nykter så brukar man veta vad det är som händer, och hur man reagerade, oftast förnuftigt..

Det blir mindre problem med alkoholrelaterade problem...
Men samtidigt en större närvaro i sitt egna riktiga liv, även det kan uppfattas som problematiskt, när man inte kan fly undan det med alkoholen...

Varje dag står vi inför nya vägskäl och förväntas göra sunda avvägningar,
i en vågskål där vi inte vet varken mängd eller vikt....

Och man tänker ..."jag kommer aldrig mer få ha det roligt, om jag slutar dricka.."
Motsatsen heter.." jag kommer få ha det roligt, om jag fortsätter att dricka"
den låter mindre trolig...

Vi vet oftast hur en festkväll slutar, och ångesten förkunnar att det nästan aldrig var speciellt roligt...

Så vad låter som det mest sunda förnuftet?, fortsätta mata sitt inre med mera ågren...
Eller kanske utsätta sig själv för en förändring, kanske inte för evigt, men en tid framöver man inte kan överblicka, så finns det ingen slutgiltig gräns för när man kan börja dricka igen...

Jag vet att jag kan börja dricka igen, närsomhelst, men jag vill inte längre...
Jag vill inte utsätta mitt liv för ytterligare påfrestningar, det är inte roligt längre, alls...

Att leva med sin alkoholistiska sida är inte samma sak som att utöva den,
det finns en halva av mig som hela tiden vill utsätta sig för farligheter,
den halvan går numera runt i en fotboja, och har sin frihet så länge han sköter sig..
Och den halvan lurar inte den andra halva av mig...

Han försöker hela tiden locka mig med nya äventyr, men så länge receptet heter alkohol
så får han fortsätta komma med nya influenser...

Jag är inte dum, och det är jobbigt att leva med en alkholist,
allra helst när man bor i samma kropp som denne...

Likt en scout med honnör säger han "..alltid redo", och är beredd att rycka i kättingen när den andra halvan är på väg på ett alltför halkigt underlag..

Och varje dag är en ny dag, om man inte vaknar upp med baksmälla..
För de mornarna är ingen ny dag, de har man upplevt alltför ofta, och det är inget nytt minsann...

/Berra

Profile picture for user Stigsdotter

Tar fasta på en sak som Berra skriver: total kapitulation. Det är nog där man skall börja, att inför sig själv sant och ärligt erkänna att "ja, sådan är jag, jag kan inte dricka normalt. Andra människor kan men inte jag." Som sagt, vem lurar man egentligen.

Att tycka synd om sig själv och tänka "åh stackars mig aldrig mer, och tänk vad mycket goda viner det finns och den där tjusiga romflaskan som vi inte ens öppnat ännu". Istället: "åh, lyllo mig som aldrig mer kommer att vakna med Ågren i sängen, aldrig mer slösa bort en dagen efter- dag, aldrig mer försöka luska försiktigt för att ta reda på om och vad man eventuellt gjorde eller sade kvällen innan, aldrig mer behöva skämmas osvosv". Den här sista listan kan ju göras så mycket längre eller hur?

Hade velat dela med mig av originalet eller den varianten med Monika Törnell. Men, denna är också bra, och texten är ju det viktiga:

http://youtu.be/-2cSyEX30s8

Profile picture for user Stigsdotter

Trött, frusen, bakis... Nej, det går verkligen inte att dricka normalt. Om tillfälle ges så tar jag ett glas till. Och ett till. Sedan ytterligare ett. Sitta på jobbet, glansögd och sömnig. Bävar för att han där hemma ska lyfta på vinkartongen idag när han kommer hem. "ja, jovisst, jag tog två glas, du tog väl också ett par, ett gäng skvättar i köttfärssåsen hade du väl också? Jasså inte, ja då är det väl jag som druckit upp det mesta då :-/

och jag som hade tänkt försöka masa mig ut och gå/springa idag... bläh för den som är jag just nu. Fram med fotbojan eller snarare källarnyckeln, den där sidan av mig som inte sköter sig skall låsas in!

Profile picture for user MissH

Som svar på av Berra

Du beskriver allt så bra! Jag blir glad o peppad och tårögd när jag läser vad du skriver. Jag älskar när du beskriver din kropp som två delar:) Så är det. Vilken del är starkast undrar man? Jag kämpar varje dag. Idag är ännu en nykter dag för mig. Underbara liv. Inget planera, fixa pengar, ljuga osv. Så skönt!! Är en terapi i sig. Tack för kloka ord Berra!
Drutten

Profile picture for user Stigsdotter

...när det egentligen inte var dåligt från början? Några av mina "svaga" ögonblick är vardagstristessen. Hämta på dagis och skola, stressa hem, laga mat, parera sura och trötta ungar, sura själv för att maken alltid är frånvarande vid mina hämtardagar. Det är då det är skönt med ett (tvåtrefyra) glas för att runda av alla vassa hörn i mitt humör. Detta vet jag och har tänkt igenom dessa situationer för att kunna akta mig.

Men idag då? Visst var vi trötta och jag var sur för att tåget var försenat på grund av "ordningsproblem" men vi var alla på hyfsat humör. Men ändå. Ändå måste jag ta det där första glaset bara för att där finns en påbörjad Bib (och nu får jag snart skäll för att jag tog i princip sista glaset). Och sen diverse slattar ur diverse flaskor. Vi äter mat, spelar lite schack som jag lovat, läser läxor och sagor. Trött var jag redan och tröttare blir jag. Vilken nytta gjorde de där glasen? Inte mycket. Nå, men varför då?? Jag fattar inte??!!

Imorse skämdes jag. Jag måste regelbundet tappa blod och vanligtvis gör jag det genom att lämna blod till vanlig blodcentral men eftersom jag nu äter Naltrexon måste jag åka till sjukhuset och tappa. Eftersom det var första besöket där var jag tvungen att träffa dr som naturligtvis frågade varför jag kom till dem, hon nöjde sig inte med att jag äter en medicin som gör att jag inte får vara blodgivare just nu utan ville tvunget veta vilken. "jaha, mot vad då?" sa hon. "mot alkoholberoende" sa jag då.

Och hennes ansiktsuttryck! I hennes blick läste jag frågande, beklagande, en liten snörp på munnen visade medömkan. Där sitter jag, en kvinna i mina bästa år, snygg, proper, luktar gott, fixade naglar och putsade skor, kan föra en intelligent konversation. Men! Hantera spriten kan hon inte. Det är nu jag känner mig som en lägre stående varelse, en sämre människa... Fy f_n för mig :-(

Profile picture for user Vildvuxna rosor

Som svar på av Stigsdotter

Hej Stigsdotter, du är inte en lägre stående människa. Du är värdefull och har hamnat i klorna på alkoholberoendet. Jag är en kopia av dig, jag har inte sökt hjälp hos läkare för jag skäms så mycket. Jag tänker försöka själv och det får gå en dag i taget, blir det en dag med alkohol så får jag ta det, men mitt mål är att förändra mitt liv. Men jag fattar inte heller varför man utsätter sig för det? för ångesten, den låga självkänslan inför sig själv, destruktiva tankarna......DET fattar inte jag att jag utsätter mig för om och om igen.

Profile picture for user Vildvuxna rosor

Som svar på av Stigsdotter

Hej Stigsdotter, du är inte en lägre stående människa. Du är värdefull och har hamnat i klorna på alkoholberoendet. Jag är en kopia av dig, jag har inte sökt hjälp hos läkare för jag skäms så mycket. Jag tänker försöka själv och det får gå en dag i taget, blir det en dag med alkohol så får jag ta det, men mitt mål är att förändra mitt liv. Men jag fattar inte heller varför man utsätter sig för det? för ångesten, den låga självkänslan inför sig själv, destruktiva tankarna......DET fattar inte jag att jag utsätter mig för om och om igen. Kram till dig och idag är en ny dag.

Profile picture for user MissH

Jag sitter här o läser o inser hur lika vi är. Du beskrev så bra när du skulle slänga dina BIB o glasflaskor o ersätta med nya. Har gjort det hundra gånger känns det som. "Bara han inte märker att jag druckit igen". jag lyckades ofta. sorgligt nog. Kände mig ganska stolt dessutom att det gick så lätt att luras. Fan vad sjukt. Den man dock inte kan lura är sig själv. Varje dag som jag är nykter är en lycka för mig nu. det är ju första gången på många år. Har försökt det mesta. " Inte dricka mer än två glas, bara dricka cider eller öl, ingen starksprit" Inget funkar för mig. Får bara mer sug. har kommit på att jag gillar ju mig själv som nykter:) Jag är ju driftig. Får saker gjort, sköter mitt jobb, barn osv. Så vill jag va! Vi tar en dag i taget. Hejja dig Stigsdotter!

Profile picture for user Stigsdotter

Det är skönt att kunna vara öppen med allt detta inför människor som förstår och som man (jag!) inte behöver skämmas inför. Tack!

Jag läste i någon annans tråd om skillnaden som blir då man använder "jag" istället för "man", det ska jag också försöka med! Pröva! Du får stå för det du säger och tänker på ett annat sätt om du säger "jag" istället för det luddiga "man".

Idag behöver jag inte dricka, jag drack ju igår. Kommer att ha en nykter fredag! Jippi. Idag är vi nyktra. Men imorgon då, eller på söndag?

Nej, det funkar nog inte att bara dricka ett glas, att bara dricka cider ller öl. Det är nog allt eller inget som gäller. Håller med dig Drutten, jag gillar ju också mig själv som nykter, är ju en bra människa faktiskt! Och, de dagar jag känner mig mindre bra så kommer jag ändå att vara tillräckligt stark för att ta mig igenom dem med, för det är ju så vi människor skall göra - ibland är det upp ibland är det ned. Att slipa av de nedåtgående dalarna med ett glas vin leder ju automatiskt till att man tar udden av allt det som är bra också, att jag inte upplever det fullt ut.

Jag försöker att tänka mycket på de där första gångerna jag drack alkohol - vad äckligt jag tyckte att det var. Att jag har LÄRT mig att dricka. Det är ju faktiskt ett gift. Ett gift. Ett gift som förändrar någonting i min hjärna. Som gör att det inte är JAG som bestämmer.

Å sen är det ju aldrig rätt tidpunkt. Är väldigt mycket "ska bara" i mitt liv. Nästa vecka ska jag på öl och ostprovning, sedan på kräftskiva. På kräftskivan kommer det ju naturligtvis finnas möjlighet att supa skallen i bitar men där är flera av vännerna som uttryckt önskemål om att dricka mindre så det kanske vi ska göra då? Dessutom är barnen med och jag måste ta hand om dem, min man kanske kan få släppa totalkontrollen för en gångs skull. Sen. Sen ska jag nog försöka, om jag törs? Att inte dricka alls. Testa hur långt jag kan gå? Tänk om jag inte kan hålla upp en längre tid? Känns läskigt. Men det är nog alldeles nödvändigt.

Profile picture for user fredde-s

Du har ett långt liv framför dig, och vad som kommer hända i framtiden är inget du kan ta beslut om idag. Varken vad gäller alkohol eller nåt annat i livet.

Vad som är möjligt dock är att hoppa över att dricka en dag. Att utforska vad som händer med tankar och handlingar som nykter, vad händer efter två dagar?

Framtiden tycker jag du ska låta vara vad den är, dvs okänd.

Profile picture for user MissH

Som svar på av Stigsdotter

Tänkte på det du skrev om kräftskivan. Att vara helnykter. Om jag lyckades med det förra helgen så kan du utan tvekan att lyckas. Det bästa var att jag hade jättetrevligt. Visst så var det inte utan att vinet såg väldigt gott ut där det stod på bordet och log åt mig. men eftersom jag jag hade bestämt mig så ignorerade jag känslan. Gick superbra. Att gå på kräftskiva utan att dricka alkohol känns som en utopi! Men det är det inte. Det som kändes bra var att det var andra som inte drack. ( helt frivilligt ). Då behövde det inte bli något tjat om varför man inte skall dricka. Ta en kompis o bestäm tillsammans . Jag lovar att ni kommer ha jättekul. Dessutom kan du titta dina fina barn i ögonen när ni går och lägger er och veta att mamma är närvarande om något skulle hända. Jag hejjar på dig Stigsdotter!! Kram

Profile picture for user Stigsdotter

Men det är svårt att låta bli att lugna sig med ett lenande glas vin när f_nskapet man är gift med är så himla otrevlig: "vad sa du? var det något intelligent eller något dumt som vanligt?". Hur kan man tilltala sin hustru på det sättet. J-vla äckel, jag tappar så mycket respekt för min man för varje dag som går och inte blir det bättre av att jag tappar respekten för mig själv heller - det hjälper ju inte att dricka.

Nämen visst, jag är kanske inte så himla trevlig jag heller. Blir irriterad av att hela dagen går åt till tråkiga måsten samt att datorer och uppkopplingar och skräp inte funkar som de skall. Om ni ser någon som står och stampar på en gammal laptop ute på gatan så är det jag...

Idag är ingen bra dag

Profile picture for user Stigsdotter

...efter en jobbig helg där jag vrålat åt allt och alla, känt mig mycket obalanserad och ilsk. Idag unnade jag mig en hemma dag - ibland känner jag att jag bara måste få vara ifred med mig själv och bara vara. Såklart dumt att "jobbskolka" men jag hade inte varit till någon nytta idag i alla fall. Nu känner jag mig harmonisk.

Har inte druckit på två dagar. Jippi vad duktigt tänkte jag vid middagstid idag, då kan du gå och ta en klunk av något. Nä varför det kom nästa tanke sen... och, jag gjorde det inte. Resonerade med mig själv, vad skulle bli bättre om du drack något nu? Ingenting egentligen blev svaret. Jag och barnen var nöjda och glada, maten blev god. Det enda ett glas skulle leda till var att jag blev ännu tröttare - alltså, skål, nejtack!

Ska gå och lägga mig med en bok nu, godnatt alla kämpar!

Profile picture for user Stigsdotter

...ganska OK då idag. Får jobba hur länge jag vill idag. Det har hänt att jag har jobbat länge, druckit här på jobbet, suttit så länge och blivit så packad så jag måst ta en taxi hem. Kom in och drällde rätt ned i sängen nästan utan att säga hej till han därhemma.

Vilken tur att jag såg mig själv i den situationen nu för just när jag skrev att jag får jobba länge idag så kom jag att tänka på det där skåpet med dricka som finns här på jobbet, kvar efter nån tillställning vi haft. Jo visst serni, här finns ett skåp med öl och öppnade Bib:ar som man kan roa sig med om man ser till att jobba lite längre.

Men det ska jag inte göra idag. Nope. Jag ska jobba duktigt och sedan åka hem i rimlig tid så jag hinner snosa på mina underbara ungar.

Förresten vilken rolig väninna jag har: med henne kan jag prata om detta med alkoholen och hon föreslog "kan du testa några vita månader och se hur det går?". Roligt vad? Om jag kunde det så hade jag (väl?) inte haft problem. Faast jag läser ju om folk som håller upp länge och sedan börjar igen. Min vän är en stark människa, för flera år sedan insåg hon att hon är en sådan som inte kan hantera alkohol. Så hon slutade dricka. Det skulle jag gjort då med, men det tog längre tid för mig att erkänna att jag också är en sådan människa.

Vad tror ni, är det bra att hålla fast vid sina "skäms-bilder" i avskräckande syfte? Inte för att racka ned på mig själv menar jag, utan snarare för att påminna om varför jag bör välja den alkoholfria vägen? En sådan bild är ju när jag fyllnar till på jobbet och får ta taxi hem. En annan är av ett tonårigt jag som försöker torka upp... nä usch, den bilden var alldeles för hemsk.

Hoppsan det blev lite bluddrigt det här. Tack till dig som orkade kämpa dig ända hit :-)

Profile picture for user Stigsdotter

....för mig själv att det verkligen inte går att stoppa när tillfälle ges. Helgen har tillbringats i goda vänners lag och varit mycket trevlig men lördagen blev sen/tidig och där stjälpte jag i mig alldeles för mycket. Söndagen får betraktas som bortkastad, hade svårt att njuta av solskenet och den härliga miljön vi befann oss i.

Jag känner mig förgiftad. Försökte se söndagen som ännu ett steg på vägen, lyssnar på kroppen, hur känns den, hur mår den. Det är verkligen ett gift vi häller i oss.

Nog nu.

Har just fått veta varför jag får "maganfall" emellanåt. Gallsten. Ett flertal. "fundera på om du vill operera dig" säger doktorn. Ja sådär ont vill jag då inte ha. Men sen var där visst också någon form av "förändring på levern". Orolig. Jag måste sluta förgifta mig själv helt enkelt. Skall få remiss till ny undersökning för att kolla levern ordentligt. Usch. Jag vill gå hem och lägga mig nu, och så ska jag på mingel efter jobbet. Om där serveras alkohol tackar jag nej såklart.

Profile picture for user Stigsdotter

...det går några dagar och jag glömmer bort hur dåligt jag mår, hur dåligt det är för mig att dricka.

Drack igår, vet inte hur mycket, öppnade en bib (efter att ha klunkat lite av diverse). Mår illa och har riktig ångest idag, svettas, fryser, vill bara gråta. Är orolig för min mage, det är klart att den inte vill ha det här giftet. Tänk om jag har cancer som mor? Varför får jag aldrig den där remissen till vidare utredning?

Hur ska jag klara av jobbdagen?!

Det är inte synd om mig, jag har själv försatt mig i detta. Men fy vad dåligt jag mår. Det här går inte. Det vore skönt att inte finnas längre känner jag idag, åkte över en bro imorse och kände att det vore skönt att bara sänka sig ned i det där vattnet och slippa allt det här.

Usch vilket patetiskt äckel jag känner mig som...

Profile picture for user MissH

Jag delar din oro för alkoholrealterade sjukdomar. Jag läste en artikel i SvD om en kvinna som drabbats av skrumplever pga (ganska) måttlig med långvarig alkoholkonsumtion. Jag har hittils inte på allvar sett denna sjukdom som en risk men artikeln gjorde intryck på mig och jag tar nu en vit period.

Ledsen att du mår dåligt men det är aldrig försent att börja om. Tänk på det värdefulla i livet, jag läste tidigare i din tråd "...jag hinner snosa på mina underbara ungar" som kanske är skäl nog att ändra kurs.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tabusjukdom-halls-hemlig_6525208.svd

/K

Profile picture for user Vildvuxna rosor

Som svar på av Stigsdotter

skicka en kram till dig, att läsa det du skriver gör så ont, och du kommer att klara dig. Idag är en ny dag och även om ångesten och självkänslan är i botten så är du inte usel och patetisk. Det är din känsla och jag hoppas du ska veta att du är underbar, och värdefull. Alla kan vi behöva hjälp här i livet, ibland orkar man inte själv. Man ramlar tillbaka till självdestruktivitet, fråga mig inte hur eller varför vi utsätter oss för det. Känner igen mig i mycket av det du skriver. Så Stigsdotter, häng med här och ge inte upp. / Kram Vildvuxna rosor

Profile picture for user Stigsdotter

Tack till Vildvuxna rosor. Det känns bra att någon läser och reagerar, kramar behöver jag många känner jag!

I lördags var vi på födelsedagsfest, det var min tur att köra så jag drack inte en droppe. Det var barn som firades så det var inget fylleslag, men det serverade en hel del dricka.

Ganska sent på kvällen ser jag mig själv på något vis utifrån. Jag ser hur jag aktivt deltar i samtalet, säger vettiga saker och har trevligt. Jag är på något vis med, deltar. Det slår mig att jag, när jag dricker, oftast sitter lite som i en egen bubbla.

Visst pratar jag då också med folk men det slog mig att jag vid dessa tillfällen inte deltar riktigt helhjärtat utan att syftet med min existens just då är att dricka. Ofta känner jag mig lite utanför i sociala sammanhang, även med vänner. Det är som om jag är där men ändå inte. Kanske är det jag som drar mig undan? Det känns ofta som om jag inte har något vettigt att tillföra, att jag bara lyssnar på andra. Eller också deltar jag men istället för att diskutera vettiga saker brukar jag fixa med musiken eller säga dumma saker.

Kanske den känslan kommer sig av att jag är så upptagen med att fylla mig att jag inte riktigt engagerar mig i andra människor? Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, det var mer en känsla som slog mig, hur olika jag är i olika situationer.

Jag känner mig stark när jag inte dricker. Jag drack inte igår heller och skall inte dricka idag. Kanske inte på hela veckan?

Den kommande helgen blir jobbig, jag är inte van och trivs inte riktigt med att vara så uppbokad. På fredag ska jag på tjejmiddag med obligatoriskt vinpimpling. På lördag ska jag ut med andra tjejer, det skall drinkas och kanske dansas? På söndag ska vi ha kalas för min lilla tjej - det duger ju inte att vara bakis då. Tänk om jag kunde låta bli glaset helt från o med nu? Känns läskigt...

Profile picture for user Stigsdotter

...kan man ha för olika saker. Just nu sitter jag här och skriver på forumet så att tangentbordet glöder och lusar ned allas trådar. Istället borde jag ju arbeta. Det är så typiskt mig, nä nu är jag inne i detta. Nåja, idag mår jag i alla fall bra. Hej å hå, upp och ned.

Nå, jag har sett att det är flera forumvänner som gillar att simma. Jag har alltid velat kunna crawla och för några år sen deltog jag i en kurs i frisim - jättekul men svårt. Tränaren gillade att sända oss små filmer med duktiga simmare och tips och jag tänkte dela med mig av en, det är en "porrfilm" för frisimmare - jag önskar att jag kunde simma sådär lugnt, snabbt och fint, vattnet skall knappt krusas

http://youtu.be/dt2Zf0bylHE

Profile picture for user Stigsdotter

...kan man ha för olika saker. Just nu sitter jag här och skriver på forumet så att tangentbordet glöder och lusar ned allas trådar. Istället borde jag ju arbeta. Det är så typiskt mig, nä nu är jag inne i detta. Nåja, idag mår jag i alla fall bra. Hej å hå, upp och ned.

Nå, jag har sett att det är flera forumvänner som gillar att simma. Jag har alltid velat kunna crawla och för några år sen deltog jag i en kurs i frisim - jättekul men svårt. Tränaren gillade att sända oss små filmer med duktiga simmare och tips och jag tänkte dela med mig av en, det är en "porrfilm" för frisimmare - jag önskar att jag kunde simma sådär lugnt, snabbt och fint, vattnet skall knappt krusas

http://youtu.be/dt2Zf0bylHE

Profile picture for user Stigsdotter

...nu har jag packat färdigt. Imorgon en sista stressdag på jobbet innan vi åker på semester i två veckor. Jag skall inte dricka vin till maten både lunch och middag bara för att det ingår. Jag skall inte sitta och drinka sprit vid poolen.

Jag ska ha de mysigt, simma mycket, läsa och umgås med mina små barn. När vi kommer hem får jag fundera på hur jag vill göra med resten av livet!

Profile picture for user Stigsdotter

Har varit en lång och härlig semester. Naturligtvis är det svårt att låta bli att dricka när man har all-inclusive på resan och alkoholdrinkarna är gratis men inte de goda fruktdrinkarna. Lyckades hitta en vänlig bartender som tog sig tid att blanda jordgubbsdaiquiri utan rom åt mig och lät flera dagar bli att dricka vin till lunchen och inte alltid till middagen heller.

Jag ifrågasätter allt i mitt liv och önskar väldigt ofta att jag levde ensam. Träffade en läkare på ny beroendemottagning som gav mig antidepressiva tabletter - detta har jag aldrig velat äta tidigare utan tänkt att det kanske är alkoholen som gör mig ledsen. Han trodde både och och att jag behövde tabletthjälp för att ta mig ur drickandet. Han var också noga med att poängtera att det är jag som bestämmer. Jag är den enda som kan se till att jag inte dricker - ingen annan. Det hjälper inte att valsa runt i vården och prata med än den ena än den andra, få massa råd och mediciner. Man måste själv ta ett beslut. Vi får se om anti-deppmedel är något för mig - hoppas att jag blir stark och glad. Stark nog att ta mig ur mitt äktenskap eller se till att förändra det till det bättre. ATt ta mig i kragen och leva mitt liv som JAG vill (att ta reda på vad jag vill)

Blev förtjust i en väldigt ung man på semestern (herregud, snacka om 40-årskris.
Har fått veta att jag har en tumör i levern. Det kan vara en av fyra saker varav den ena börjar på c. Jag har inte druckit sedan i söndags och tänker att jag inte skall dricka mer nu. Nu får det vara nog. Förrvirrat, visst?

Idag ska jag inte dricka och faktiskt inte imorgon heller. Kramar till alla vänner som kämpar därute!

Profile picture for user Stigsdotter

...med köttbit, pommes, vinsås och så kommer maken helt säkert att öppna en flaska vin. Undrar om han kommer ihåg att inte bjuda mig? Jag tror att jag kan stå emot men om någon räcker fram ett glas lär jag ju inte säga nej. Känns som om det var evigheter sedan jag inte drack på en hel vecka - det går ju att låta bli!

Har börjat med något slags reningskur och Sertralin och kanske gör detta det enklare att låta bli drickat eftersom alkohol ju förtar effekt av båda. Under 20 dagars tid skall jag dricka en kur. Kanske borde jag dra in på sockret också om jag nu skall rena det inre? Detta hade jag visst glömt av att tänka på.

Är orolig för min mage, kommer inte att få göra kompletterande undersökningar förrän i december.

Profile picture for user trollnäsa

Stigsdotter, alla andra.
jag sällar mig till er. Skriver en blogg om min resa http://trollnasa.blogg.se/ om nån vill läsa.
Jag gjorde nåt så vidrigt förra fredagen så det är sjukt. Vi hade Gin och Wermouth hemma och jag satt i soffan och drack dricksglas med dry martini (ren jävla sprit ju) då barnen hade somnat. Min sambo var i USA. Galen ångest dagen efter , cyklade förbi bolaget och köpte minsta flaskan star gin och hällde över i den stora flaska, då visar det sig att jag druckit 37.5 cl ren sprit! hela lilla flaskan gick åt för att fylla upp den stora flaskan.

URK

satt dessutom på facebook hela kvällen. Att vakna lördag och kasta sig in på fejjan för att se vem man kontaktat, den jävla känslan...

Profile picture for user Stigsdotter

....man märker inte riktigt hur mycket man druckit! Men en kvarting är ju riktigt mycket, usch du måste ha varit riktigt risig dagen efter :-(

Känner igen känslan, man får stressa för att ta reda på vad man skrivit, vem man ringt, luska hos folk för att försöka få fram vad jag sagt... fy!!

Profile picture for user Liselott

Den känslan är hemsk! Det är ju skönt när det är någon nära så man kan ringa och fråga vad man sagt, allra värst är det när man status uppdaterar på fyllan, så hela fejjan ser...alkohol kan verkligen ge en Ågren!

Profile picture for user Stigsdotter

....klunkar vin ur den flaska som var kvar från helgen. Min make öppnade den i lördags, drack själv ett par glas utan att säga något till mig och jag var inte ens sugen. Igår öppnade jag korken och luktade, stängde den igen.

Idag var det precis som om jag tvunget måste känna smaken på tungan för att övertyga mig själv om att det inte bara luktade, utan också smakade, ointressant. Jag blev övertygad faktiskt.

Faaast, skam till sägandes så var det nog det faktum att det inte fanns mer än ca ett glas kvar i flaskan - liksom ingen idé att dricka det om man inte kan dricka ännu mer sedan :-/ Nå, alla sätt att avhålla sig är bra utom de dåliga :-)

Två klunkar räknas inte. Så, då har jag inte druckit sedan förra söndagen. Känner mig duktig men också orolig för min mage. Det är nog oron som gör att jag inte törs dricka, jag vet ju egentligen inte hur min lever mår.

Profile picture for user Stigsdotter

...nästan två veckor har det gått sedan sista glaset. Och jag som var rädd att ens försöka! Jag är inte ens sugen. Nu funderar jag över allt jag läst om återfall, vid tredje av allting kommer problemen säger några. Jag har hört om folk som hållt uppe länge och sedan ändå trillat dit. Jag tänker att om man lyckas hålla upp ett tag så borde jag väl klara av att inte dras med igen.

Det är skåptömning på jobbet nästa vecka och sen är det julfest. Många tillfällen att dricka. Jag har bett att det skall införskaffas något gott till oss som inte vill ha alkohol, någon kände till att det finns en god alkofri öl (var det Carlsberg?).

Jag tänker fortfarande väldigt mycket på alkohol överhuvudtaget men jag är inte sugen. Märkligt. Undrar om det är för att jag är orolig över min lever som jag inte har det minsta sug efter att dricka? Kanske hamnar man i det här tillståndet när man verkligen bestämt sig?

Om ca 2 veckor ska jag genomgå ytterligare underöskning och får en vecka därefter förhoppningsvis veta om den tumör jag har på levern beror på cancer eller någonting annat. Jag är mycket orolig och har svårt att koncentrera mig på sådant som jag borde koncentrera mig på.

Känner efter för mycket och tycker att det gör ont därinne :-( känner mig lite ledsen faktiskt...

Profile picture for user Stigsdotter

...tänker jag inte vara varje gång om jag nu ska sluta dricka" sa jag till maken när han satt och nickade bredvid mig i bilen, han var till brädden fylld med före-maten-drink, en massa vin och whisky. Själv fick jag en virgin före-maten-drink och drack god Ramlösa med smak av granatäpple (tror jag det var). känner mig pigg och fräsch nu när vi kommit hem från festen men maken sitter och snarkar här i soffan, orkar inte gå och borsta tänderna. "självklart inte" svarar han och somnar om.

Jag är fortfarande inte sugen och hoppas att detta håller i sig!

Tack Trollnäsa, visst är det skönt att ta bilen till festen - man kommer ju hem så snabbt och smidigt sen :-)

Profile picture for user Stigsdotter

...nej, förlåt, ett av Europas största till och med. Jaha, ikväll ska man på restaurang till stället som tydligen har över 50 sorters tequila. Vilken tur att jag inte dricker längre då, så slipper man tequila-ångest imorgon, den brukar inte vara att leka med :-) En får hoppas att det finns något gott som jag kan dricka också - sällskapet lär bälga i sig både det ena och det andra.

Det är svårt att komma undan alkoholen när den har så stor plats i vårt samhälle!

Profile picture for user Stigsdotter

...jag försökte få ett alternativ till läsk, vatten och apelsinjuice till den goda maten men något annat fanns inte. Kranljummet vatten. Ingen citronskiva ens. "kan du inte dricka ett litet glas av det goda vinet?" föreslår kyparen. Mina akamrater nästan studsade när jag fräste lite "nej verkligen inte!!".

Att det skall vara så svårt - man är verkligen omgiven av alkohol.

På tal om det så är det skåptömning på jobbet idag = det kommer att komma en massa vin och öldunster in hit till mitt rum, jag som tänkt jobba länge idag. Skall verkligen inte gå ut och hjälpa till att tömma skåpen (det står nog mest alkohol i dem tror jag...)

Ju mer man tänker på det, är det inte lite läskigt vilken stor plats alkoholen har i vårt samhälle! Varför är det så egentligen? Jag vet att vi bor i det s.k. brännvinsbältet och att arbetare fick betalt i sprit redan på 1800-talet - hur kommer det sig att man gick med på det egentligen? Man fick vara glad att man hade ett jobb förmodligen, men ändå? Visst är det helt knasigt om man tänker efter, att överhuvudtaget komma på tanken att låta folk bälga i sig alkohol som lön för arbetet!!

Profile picture for user Stigsdotter

...och kanske, om ni är lagda åt det hållet, ta med mig i era böner?

Jag har lyckats tjata till mig tidigareläggning av alla undersökningar och läkarbesök så imorgon skall jag genomgå skiktröntgen och på torsdag förhoppningsvis få svar på vad det är för tumör jag har.

Rädd och orolig är jag - det är så många i min omgivning som dukat under för cancermonstret, tänk om jag också...?

Profile picture for user Vildvuxna rosor

mina tummar och jag tar med dig i mina böner. Obehagligt med oro, bra om man kan få veta så fort som möjligt. Och alltid målar man f-n på väggen. Vi får hoppas att det är en oskyldig förvirrad sak du har så den kan lämna dig ifred/ Kram Vildvuxen

Profile picture for user MissH

...tänka på dig imorgon. Inga böner men ska tända ett ljus som den övervintrade hippie jag är.

Det behöver verkligen inte vara stora C. Min man gick igenom ngt liknande nu i höstas. I hans fall
var det lugnt, men veckorna innan med provtagningar och ständig ångest...

Bättre att få veta, då kan man ta det därifrån. Håller även mentala tummar imorgon.

Profile picture for user MissH

Här har jag varit i över två år och läst, för jag kämpar varje dag med alkoholen. Den har tagit över fullständigt, tänker hela tiden på den, planerar, ska inte, men jo, sista idag osv osv...
Men som många säger, tror ingen i min omgivning har den minsta aning om detta.
Men nu känner jag att jag vill ge en kommentar, för jag kommer verkligen att hålla tummarna för dig!
Detta ligger mig så nära om hjärtat.
Många styrkekramar!

Profile picture for user MissH

Du är en sådan fin person Stigsdotter. Det kan jag utläsa av din aktivitet här på forumet och vad du har skrivit. Jag kommer att tänka på dig och hålla tummarna mentalt. Vänligen/Mickey

Profile picture for user Stigsdotter

...böner och ljus. Känns otroligt bra att veta att ni tänker på mig även om jag inte vet vilka ni är :-) förhoppningsvis får jag ett positivt besked i slutet av veckan

Jag undrar om det är detta jobbiga som gör att jag inte haft lust att dricka? Jag vet ju inte hur det påverkar därinne i magen (eller vaddå, klart jag vet att det gift som alkoholen är, inte är bra för mig!).

Över tre veckor har nu gått, jag har lyft korken på makens öppnade vinflaskor ett par gånger men stått emot, eller snarare: har inte haft lust att lyfta flaskan till munnen. De senaste dagarna har jag känt ett litet litet sug men inte mer än att jag kunnat slå bort det eller motat det med en chokladbit (!) Så här länge har jag inte varit utan alkohol sedan jag var gravid.

Profile picture for user MissH

...det gå bra. Vill inte tänka annat. Ett ljus har brunnit för dig i köksfönstret hela dagen.
Även när vi vilat/sovit. Skönt att du är hemma nu.
Sjukhusmiljön kan verkligen knäcka en när man
är där som patient. Mkt väntan... Hoppas du hade
ngn me dig.

"Läste ut "Ur vulkanens mun". Kände verkligen
igen surandet och ledsnaden. Men inte Anna eller
maken. Antar att alla relationer är olika. Tror det
var vat Tolstoj som sade ztt alla lyckliga familjer är lika, men de olyckliga är olyckliga på sitt eget sätt.

Skönt iaf att du är hemma nu. Jag tror också att
din oro över "riktig" fysisk sjukdom gör att det
är lättare för dig att vara vit. har sett exakt smma beteende för några mån. sen. Inte om att vara
vit men om att få ett slags uppvaknade om vad
man håller på med.

Mvh/M

Profile picture for user Stigsdotter

... i eftermiddag ska jag få reda på resultat av senaste undersökningar. Är mycket orolig. Tänk om jag har cancer? Känns som om jag skall få en dom. Känner efter för mycket och tycker att det gör ont överallt (det sprider sig!). Usch. Hur ska man reagera? Hur berättar läkare en sådan sak?

Igår drog jag ur korken ur makens öppnade vinflaska, luktade och kunde inte motstå att smaka en klunk. Det smakade surt, strävt och äckligt. Konstigt vad? Jag som brukar älska vin. Bra så.

Profile picture for user MissH

Som svar på av Stigsdotter

...och hoppas såläkaren du träffar är en klok sådan, oavsett svaret du ska få. Hoppar givet på det bästa för dig, håller dig i mina tankar!
Berätta för oss sen hur det gick!
Bra att vinet smakade illa. Där i hittar du ingen hjälp och illa ska det smaka!
Kram!

Profile picture for user MissH

Din historia och det du berättar berör mig verkligen. Hoppas du får ett bra besked idag! Vi finns här för dig!

Profile picture for user Stigsdotter

Tack för alla tankar och kramar. Tänk att det kan betyda så mycket att bli sedd av alla er som jag bara känner delar av!!

Det visade sig vara en ofarlig tumör som sitter på min lever - kanske har den alltid varit där och det är mer som ett födelsemärke än någonting annat.

Anledningen till att jag sökte hjälp, anfall av smärtor i magen, visade sig ju vara gallsten och det var en slump att man såg den här tumören. Lite otäckt är det att vi kanske går omkring med en massa saker i kroppen som vi inte känner till bara för att de inte ger några symptom (än kanske!). Men, så ska man nog inte tänka med risk för att man blir sjuk på riktigt.

"jaha, vill du ha ett glas vin nu då" sa maken till middagen igår. Nej tack sa jag, jag vill inte dricka i alla fall. Nu har det snart gått en hel månad och jag känner att, nej, varför ska jag dricka? Jag hoppas att den känslan håller i sig, jag tror kanske att det har varit oron som gjort att det kännts relativt lätt att låta bli glaset, förhoppningsvis kan jag stå på mig mot mig själv utan denna oro. Ikväll blir en prövning...

Kram till mina cybervänner, hoppas ni får en skön och stärkande helg!

Profile picture for user Adde

själv och välkommen tillbaka till livet :-)) Kan kanske vara bra att inte veta alla detaljer om vad som händer i kroppen. Min salige far fick på ålderns höst veta att han knallade omkring med bara en fungerande njure och att den "trasiga" förmodligen varit bortkopplad en mycket lång tid. Han var helt besvärsfri och hade aldrig haft en tanke på att det var så. Som tur var så tillhörde han inte alkissläktet för då hade det nog gått en annan väg :-)

Njut av dagen i dag !

Profile picture for user MissH

Och sån styrka!!
Belöna ditt nej med något fint - gosiga vantar till vinterns promenader eller en väldoftande duschtvål. Bodyshop är ett underbart ställe för oss som vill skämma bort oss själva en smula... Och ladda upp med något gott vitt bubbel...dubordeköpa en sån där Magnum pommac o fira att det inte var en farlig tumör!
Kram!!

Profile picture for user MissH

Mulletant . Jag har ett konstigt problem. Såg att du var här. Kan du titta på min fråga på anhörig och se om du kanske kan hjälpa till. Kanske kan mulleman svara eller en länk till en förklaring. Hälsar Alex

Profile picture for user Stigsdotter

Usch, mådde pyton efter julfesten igår. Inser att man visst får passa sig för att blanda för mycket även när det inte är alkohol i glaset ;-) Avalkoliserat bubbel, äppelmust istället för glögg, mera äppelmust i stället för öl & snaps till julbordet, vatten, vatten, vatten, äppelmust, trött på äpple: dricker cola, hittar en alkoholfri öl, en sprite, lite vatten, mer vatten, te och så avslutade jag med lite äppelmust.

Intressant dock att jag kommer ihåg alla glas - det hade jag inte gjort (inte den senare delen av listan i alla fall) om det hade varit sprit i glaset. Det är så skönt att vakna pigg och obakis även om jag sov länge imorse eftersom det blev ganska sent. Imorgon har jag inte druckit på 4 veckor. Jo för resten, fick i mig en stor klunk vitt vin igår när jag, svettig efter dansande, tog fel glas och för sent upptäckte att det inte var äppelmust. Mycket märklig känsla - jag höll på att få panik och tänkte men vad händer nu, är allt förstört? Det var det ju inte :-)

Profile picture for user Stigsdotter

Måste bara dela med mig av detta, känner mig så nöjd! Vår tvättmaskin har gått sönder, nu blev vi (äntligen) tvungna att skaffa en ny. "Äntligen" för då kunde man ju passa på att köpa ett paket med en torktumlare till - det har jag saknat. Vi ska såga till en bänk att sätta över och kanske lite hyllor på väggarna. Man kan ju inte bara ställa in nya saker i en gammal sunkig tvättstuga/sotigt pannrum tänkte jag och hörde mig själv säga till maken i går kväll att "om du fixar käket här så går jag ner och spacklar och gör rent väggarna i tvättstugan innan jag blaskar lite färg på dem imorgon".

Va? Vad sa jag nu? nästan sa jag högt! I stället för att stå här i köket och smyga till mig ett extra glas ur den öppnade vinflaskan så går jag ned och spacklar väggarna lite sådär i förbigående. Och inte nog med det, senare på kvällen så svängde jag ihop ett litet adventsljusarrangemang istället för att sova framför den larviga film vi satt på. Bara sådär från ingenstans fick jag inspiration - kan inte minnas när något sådant hände senast!! Vi har inte lyckats skaffa ny ljusstake sedan den gamla gick sönder och min dotter frågar varför jag inte köpt ny. Hon blev jätteglad när hon kom upp i morse och såg min lilla installation.

Ibland skymtar jag mig själv därframme...

Bild 2011-12-04 kl. 12.28.jpg

Profile picture for user MissH

Som svar på av Drutten

.....på din resa!
Nickar igenkännande när jag läser dina väl formulerade rader om ditt liv och hur du hamnat här. Blir glad över din öppenhet och hoppas att jag också med tiden ska kunna uttrycka mig i min tråd och även i andras trådar. Just nu känner jag att jag har svårt med orden och att få ner på pränt allt vad som försiggår inne i huvudet och kanske främst vad som försiggår i själen. Men det får väl helt enkelt ta den tid det tar. Under tiden kan jag läsa och följa andras trådar.
Lycka till och fortsätt kämpa!

Profile picture for user MissH

följer också gärna med. Tack för dina ord i min tråd! Känner igen mig i så mycket du skriver S. Precis som Anima hoppas jag också på att kunna uttrycka mig och mina känslor i min tråd mer än jag gjort och också vara aktiv i andras trådar.
Hoppas på en fin dag för dig och oss andra här inne.

Profile picture for user Fenix

gillar din redogörelse för livet. Alltså fixa lite praktiska prylar i stället för att tjockna till i huvet, bli nöjd med vad man gör just nu i stället för självföraktet när man knäpper upp en ny onödig öl. Jag planerar också för lite nya hyllor i källaren så det blir snyggt och fint. En snabb kick att må bra både i dag och i morgon. Va glad jag blev att du inte hade någon allvarlig sjukdom...
/Fenix

Profile picture for user Stigsdotter

För uppmuntrande inlägg och vänligheter!

Igår morse åkte jag in akut med min galla. Det var den jag sökte för när de hittade en tumör som ble prioriterad. Nu ligger jag här och hoppas få bli av med gallan imorgon, idag åkte jag ned i operationskön när ett barn gick före. Hann träffa narkosläkaren som ställde en massa frågor, bl.a med mycket låg röst, jag ser att du druckit lite för mycket, gör du det fortfarande? Hysch, hysch, skämmas lite. Kändes bra att kunna svara nej jag har slutat!

Bra sjukhus med wi-fi när man har en bra telefon som man kan göra "allt" på ochnu har jag kärt mig hur man kan logga in här också! Fast lite bökigt att skriva...

Tråkigt nog så missar jag första gången på den kurs i återfallsprevention som jag skall gå på min beroendeklinik. Lite läskigt att gå duggar jag nog tyckt, tänk om någon där känner igen mig??!! Någon av er kanske också ska gå den :-)

Hälsningar till er alla som kämpar därute, var rädda om er och kicka ned den lille djävulen!

Profile picture for user MissH

Hoppas ni inte slutat på denna tråd som är så himla bra! Jag känner igen mig totalt, skammen, smygandet,smuttandet, självhatet som kommer som ett brev på posten, bakis på jobbet, hur pinsam jag måste vara för min familj. Det är en styrka att läsa om er andra kvinnor som gör lika dumma saker som jag men vill sluta med det. Förra julen var jag livrädd att jag druckit på mig en allvarlig sjukdom, hade en äcklig smak i munnen konstant som jag aldrig känt förr och trodde det kunde vara tecken på leversjukdom eller något som en gång för alla skulle "avslöja" mig. Men sen visade det sig bero på sömntabletterna och det var bara att gå igång igen. Hade familjefest, yngsta barnet tog studenten, drack inget, höll tal och mådde bra. Men så är allt över och jag klunkar i mig vin som en slags belöning och somnar utslagen tidigt på kvällen efter att smugit runt och fyllt på olika vin i olika glas (som jag hittar spåren efter nästa dag). Mannen säger att han vill aldrig mer vara med om att jag dricker. Avhåller mig i flera veckor. Men det går ju så bra så då kan jag ju dricka litegrann. Och på den vägen är det. Får superångest oavsett hur full eller hur mycket jag dricker, behöver inte tappa minnet och göra bort mig alltför mycket (tror jag i varje fall) för att ändå drabbas av kval och funderingar som slutar med att jag inte vet vad som har hänt och inte hänt. Nej, jag pallar inte dricka! Hjälp mig gott folk! Jag hatar mig själv när jag gör sånt här mot min och mina närmastes vilja (som jag inte erkänt att jag har riktiga problem inför - än; då kan jag ju aldrig dricka mer och se dem i ögonen.

Profile picture for user Stigsdotter

Jag hoppas också att ni hänger kvar i min tråd :-)

Att aldrig kunna dricka mer och se dem i ögonen. Jag anar skam här i det du skriver! Bort med den. Det är en sjukdom vi har, och visst, sjukdomar kan man skämmas för men BARA om man inte 1) erkänner (åtminstone för sig själv) att man har den och/eller om man 2) inte gör någonting åt den. Du har både erkänt och visat vilja att göra någonting åt din sjukdom så skämmas ska du inte.

Kanske kan man se det som en allergi? Jag tål inte alkohol, jag blir så konstig av det :-)

Igår kom jag hem från sjukan. Det var skönt att bli ompysslad och bra att bli av med min elaka galla. Nu ska jag kunna äta och dricka som vanligt. Jag hoppas att min ovilja mot att äta mycket och mot att dricka alkohol håller i sig. Jag har inte druckit kaffe på länge heller och det kanske man också kan klara sig utan?

Jag är rädd för att det har varit lätt för mig att hålla upp de här fem veckorna bara för att jag har varit dålig i magen och orolig för att jag har cancer i lvern. Har det varit för lätt? Tänk om jag får för mig att jag visst kan prova, att jag visst kan dricka normalt? Det kanske jag kan? Eller? Jag har mått så dåligt psykiskt under en sådan lång tid utan att veta riktigt varför, jag tänker att det kanske är alkoholen som påverkar mitt sinne? Just därför vore det ju toppen om jag kunde hålla mig så att jag kan se om "jag" kommer tillbaka. Det känns så ibland.

Nu ska jag äta lite soppa och hoppas hinna fånga lite sol innan den försvinner, sedan är det lussefirande på lillans dagis - nog borde det bara serveras alkoholfri glögg där?

Profile picture for user MissH

Det är mysigt att logga in här och finna att någon läst vad man skrivit och svarat på det! Det värmer och gör en så glad. Visst sjutton skäms jag, så in i hundan. Det passar liksom inte med min image att inte ha full kontroll ;-). Men jag ska alltid alltid överdriva. Stigsdotter, dina öppna tvivel tror jag i grund och botten hjälper dig att hitta dina egna svar. Jag har märkt på mig själv att alkoholintag under lång tid gör en deppig. När jag berättade en gång att jag inte drack längre var det just vad en kompis svarade. Han, som alltid innan varit glad i att "festa", hade också upptäckt det och dragit ner på konsumtionen. Men dra ned är inget för mig, det vet jag innerst inne. Jag måste avstå helt, är som du säger allergisk. Kram!

Profile picture for user Stigsdotter

Det är skönt att inte dricka! Fast, nej, riktigt fri känner jag mig nog inte - där är fortfarande alldeles för mycket tankar och tid som går åt till alkoholfunderingar.

Har bestämt att inte dricka alls i jul och skrev under här:

http://vitjul.se/

Barnen skall slippa min alkoholstinkande andedräkt i år. Man får ju ändå inte dricka så mycket som man vill så visst är det ingen idé att dricka alls på julen ihop med familjen? Självklart har det hänt att jag druckit så mycket jag vill på julafton men då jag hade visst sagt "konstiga saker" till svärmor och hur kul är det att höra efteråt? Vi som är som vi är klarar inte av det där med att snapsa till lunchen, glögga på eftermiddagen och sedan dricka lite vin mot kvällen. Allt eller inget! Ge hit hela flaskan till mig!

Det är också jobbigt att se till att man får i sig så mycket som man vill utan att någon märker. "titta där kommer tomten" och så huttar man ner lite extra i glaset - funkar ju inte hur många gånger som helst ;-)

Nej, bara det faktum att så mycket tankar och energi går åt skall för mig vara en varningssignal: jag ska inte dricka, så är det bara!

Hoppas ni alla får långa sköna helger där ni tar hand om er riktigt mycket. Ät honung (läste i någon annan tråd att det är nyttigt för oss) och en massa andra godsaker.

Profile picture for user MissH

dricker inte min man heller och det känns rätt skönt. Han missbrukar inte, dricker aldrig mycket, men ofta. Vi är båda piggare. MEN... igår och idag har jag varit väldigt sugen på att köpa en flaska vin, känna drycken rinna ner i halsen på mig, värma magen och få kroppen att slappna av. Efter många dagar av avhållsamhet är man ju frisk och som alla andra eller hur?! Måste komma ihåg hur det är sen nästa dag: sovit dåligt, röd i ögonen, lätt huvudvärk, trööött, eventuellt en förfärlig andedräkt! Märker att nykterheten gör mig mer sugen att vårda mig själv och se bra ut. Funderat på varför det är så himla otroligt pinsamt med människor som jag, som är hur duktiga som helst till vardags men så gör vi bort oss genom att dricka för mycket, stjäla en minispritflaska som jag gjorde på en julfest sist, börja svamla och få glansig blick. Så pinsam tycker jag aldrig att riktiga A-lagare är! Men skillnaden är väl att de gör inte anspråk på något, ljuger följaktligen inte om sitt missbruk. Många trådar avstannar här, är det för att man får ett återfall och så skäms man för det?

Profile picture for user mulletant

också på anhörigsidan. Jag har också funderat över vad det är som händer. På den här "beroende"sidan tror jag att ditt antagande är rätt, man tar ett återfall och skäms. Men det finns de som kommer tillbaka - på båda sidor. Jag har också lärt mig här... eller håller på att lära mig att den enda man kan ta ansvar för är sig själv. Men det är mycket nog! Det verkar också vara så att många "bara" läser. Hoppas du stannar och fortsätter skriva! God Jul! / mt

Profile picture for user Stigsdotter

...jag vill gärna säga att jag nu hållit upp sedan det sista glaset den 6/11. Men det är ju inte riktigt sant. Vid några tillfällen har jag luktat på korken och tagit en eller två klunkar.

Innan nyår skulle jag göra efterrätt med cognac i (mycket lämpligt, eller hur?). Var då tvungen att smaka av cognacen så den inte blivit gammal. Smakade av den ett par gånger under kvällen när efterrätten redan stod i kylen.

På nyårsafton tog jag lite vin till middagen men det var inte gott (vet inte om det hade varit det om min man inte suttit mitt emot utan lämnat mig ensam med flaskan?). Maken drack halva flaskan och satte sedan igen den. Jag drack flera klunkar ur den dagarna efter.

"Det var inte gott" och "jag märker inte att jag mår bra av det" tänkte jag för mig själv. Ändå gick jag dit igen. Varför? Varför? Så onödigt. Var det där första klunken ena dagen som gjorde att jag sedan måste fortsätta även om det bara blev lite och jag lyckades stoppa mig? Vad hade hänt om vi varit på fest på nyårsafton istället för att fira lilla familjen ensamma? Hade jag ballat ur helt då?

Usch, det känns så deppigt och dumt allting, vet inte riktigt hur jag ska tänka nu :-(

Profile picture for user kalla

Vi är så många som gör som du, men jag tycker du skall ta chansen nu när han tagit upp det. Erkänn för dig själv och honom hur det är. Jag tror att du kommer få så mycket mer stöd än du tror, stödet och även häsynen tror jag är väldigt viktigt i början.
Och att ha i bakhuvudet att detta är en sjukdom som man måste leva med. Jag höll upp 6 månader,sen kom sommaren och grillkvällar. Både jag och min man hade "glömt" att jag inte kan dricka och så var det i gång igen fast mycket värre den här gången. Jag är inne på min tredje dag nu och denna gången har jag berättat för dom närmaste hur det är och hur mycket jag druckit. Nu hoppas jag bara att jag kommer ihåg det om ett tag också.

Profile picture for user santorini

beträffande cognacsefterrätten så kan jag berätta att jag brukar laga sherrysill - 1 dl till sillen och resten till mej. Alt. sherry-gräddsås, samma proportioner. Nog är det ju utom tvivel att vi har problem vi som skriver här, man måste skratta för att man känner igen sej.

Att trådar stannar, ja i mitt fall har det nog berott på att jag tagit återfall men jag har ändå fortsatt att läsa, åtminstone nu och då. Kanske man behöver "omställningstid" innan man är redo.

Och bibliotekarien, man ser också här att vi är kompetenta yrkesmänniskor med full koll till vardags men tappar helt när vi dricker. Jag tror det handlar om ens personlighet till stor del. Men det konstiga med mej är att jag vill ha full koll och ändå bangat ur så totalt.

Men det var ju då det, inte nu!
Kram till er alla

Profile picture for user MissH

för min del handlar om att det är genetiskt. Det riktigt känner jag, för som Stigsdotter skriver, varför, varför gör man sig själv så illa annars och dricker när man mår så djävulskt illa efteråt? Och som Kalla skriver, det blir banne mig värre för varje gång, det är som att man måste köra sig själv i botten. Stigsdotter, ja, vad ska man tänka? Att du blir starkare efter några dagars nykterhet och det är på den styrkan du får avstå nästa dag också, och nästa... Och att du - liksom jag och alla vi andra här - är hjälplösa inför alkoholen! Gud vad gött det är att få "prata" med er här!

Profile picture for user UnderIsen

Har oxå svårt att veta hur man skall tänka. Känner igen mig i det du skriver om frågorna man ställer sig - VARFÖR?

Själv vaknade jag på nyårsdagen och gick raka vägen ut i garaget och svepte en halv flaska vin fast en del av mig skrek NEJ under hela tiden. Efter detta var det så klart kört...

Har ju inte så stor erfarenhet av det nyktra livet, men för min del är det som flera olika steg i vägen mot nykterhet. Först är det bara jävlarannama och det gäller att besegra det lilla monstret som tagit över. Nästa steg är att minnas det eländiga för att inte tro att man har koll på läget....tredje steget hann jag inte komma till (vad nu det är?).

Nu är det bara och försöka vinna mot det där "svinet" igen!!!