Hej,

Som så många andra har jag varit inne och läst här emellanåt. Vilka fantastiska människor det verkar finnas här!

I dag tog jag modet till mig och anmälde mig som medlem och skriver mitt första inlägg. Bara att logga in här gör mig nervös...TÄNK om någon förstår att det är jag? Vilken skam!! Det knäppa är att jag inte tycker alkoholproblem är något att skämmas för...när det gäller andra! Men när det är JAG som har problem är det plötsligt super"skämmigt".

Vill kort berätta om mig själv och mina problem, och hoppas att någon kanske är i samma situation så vi kan stötta varann.
Bor med man, mellanstora barn och hund i ett hus i ett "bra" område. Har ett bra jobb, fantastisk familj och underbara vänner som jag kan prata med allt (utom detta) om. Som ni hör låter det ju som jag har ett underbart liv, och det har jag till stor del och det är jag tacksam för! Jag har ingen och ingenting att skylla mina problem på!! Felet ligger helt och hållet hos mig!

Jag började tidigt röka och i tonåren var det mkt fester och jag gillade att dricka direkt. Insåg faktiskt tidigt att jag tyckte om det lite FÖR mycket och har ofta sagt att det är tur att jag har spärrar/hatar att vara bakis/är tillräckligt ansvarstagande för annars skulle jag säkert "åka dit" och dricka för mkt. Ha!!! Har åkt dit ändå. Det tog bara lite tid innan spärrarna helt släppte, många år har jag druckit måttligt och skött mig, men inte nu längre!

Vet inte riktigt exakt när det blev ett problem, men skulle gissa att det för kanske 4-5 år sen började eskalera för att i dag absolut inte längre vara ok!! Jag kämpar som ett djur för att sköta mig och hålla det hemligt! Ingen vet! Ingen, och jag skulle neka till jag blev blå i ansiktet om ngn påstod att jag har problem!

Visst säger ni, klart ngn i min misstänker att jag dricker för mkt! Men jag TROR inte det faktiskt, skulle förvåna mig. Jag blir aldrig så full att jag raglar/sluddrar etc och Säter det "snyggt". Lägger mkt tid på att hålla fasaden uppe, lägger mkt tid på utseende för att dölja ev spår av trötthet dagen efter. Detta är ju i sig totalt utmattande, att kämpa så hårt för att verka "normal".

Sista året har jag börja gömma flaskor, har alltid en flaska vin tillgänglig och dricker varje dag! Skulle gissa på upp t en flaska om dgn (säkert mer ibland). Detta sker oftast kvällstid men på helger börjar jag tidigare. Blir som sagt inte "aprak" utan målet är nog att känna mig konstant påverkad/avkopplad.

Har faktiskt tagit mod till mig och sökt hjälp. Pratade med läkare på vårdcentralen (efter att hon dyrt och heligt fick lova att det jag sa var konfidentiellt :)). Fick naltroxan (osäker på namnet) utskrivet. Hjälpte inte alls! Skulle ta bort effekten av alkoholen men jag drack lite ändå och saknade sen vinet så mkt att jag slutade ta dom.
Fick sen träffa en psykolog vid ett tillfälle och fick antabus utskrivet. Höll upp i 2 v, längsta på flera år! Jag mådde dock ej så bra av tabletterna, så jag minskade dosen rejält , tog sen ett halvt glas och insåg att det gick (blev bara väldigt rödflammig). Sjukt, jag vet! Slutade helt med tabletterna men har, då jag får panik och vill försöka sluta, tagit 1 tablett emellanåt och har då hållt upp Max 2 dgr.

Inser att jag inte orkar hålla på så här längre! Skämmas/vara konstant trött/tänka på att gömma/tänka på att alltid se snygg och fräsch ut så ingen kan tääänka sig att jag skulle ha problem/inte ha ngn lust att göra saker....och återigen skämmas!

Slutar nu, skulle kunna skriva så mkt mer men hoppas någon orkar läsa och känner igen sig lite.

/Anli

Anli

Åh ni underbara människor!

Sitter på tåget till jobbet och skriver nu, kan inte låta bli att tänka att kanske just ngn av alla här inne sitter i samma vagn ;) "Vi" kan ju vara vemsomhelst. Kanske den prydlige mannen som läser DI, eller kvinnan som just nu sitter mitt emot mig och knappar på mobilen sitter och besvarar ngn tråd härinne....den man minst anar ;)

Snart framme, vill önska er en underbar helg! Jag SKA klara min! Går och lägger mig samtidigt som barnen. Ska hålla i gång på dagarna (det blir jobbigt, älskar att slöa på helgerna ;). Än så länge har jag inte tyckt synd om mig själv denna gång, i vanliga fall är det sååååå synd om mig som inte längre får dricka t middagen fre/lör o vid andra tillfällen. Varför kan stackars lilla jag inte klara det? Men nu, just nu, känner jag mer beslutsamhet. JAG lät det gå för långt, JAG mår dåligt av min konsumtion, JAG ÄR inte "alla andra" som kan lyxa till det med ETT glas framför tvn någongång ibland....JAG har nu själv beslutat att det är nog nu! Det är inte synd om mig...och den känslan är härlig :)

Måste sluta!

Kram Anli

höst trollet

Vad härligt att se din beslutsamhet ;-)
Jag tror att det kommer att gå bra..
Och att humöret svänger, gör det hos "vanliga" människor också..(ingen är på topp jämt)

Kanske är det något vi Alkies förbiser.. Vi tror, att så fort humöret dippar, så har det med vårt "beroende" att göra Ha, ha..
Har kommit underfund med (vad gäller mig själv) att jag faktiskt kunde vara riktigt vrång, i livet före A..
Ha en underbar dag och helg!
Kram /trollis

Anli

Oj vad fredagen gick bra! Jag var helt inställd på Fanta och kände mig så nöjd när jag satt med barnen och tittade på fredagsmysfilm och drack läsk med dem. Och dessutom SATT jag där hela filmen! Inget "jag ska bara" för att ta en klunk i smyg. Mest glad är jag över att barnen verkligen inte verkade reagera på det, som om att "ja men det är ju helt normalt att mamma dricker Fanta".

I dag kände jag mig så trött och seg, men var helt inställd på att inte dricka! Verkligen! Men sen hände ngt, vad vet jag ej. Sköt på det till för ngn timme sen, men då klarade jag inte mer och hällde upp ett glas vin. Har väl druckit 2 (rejäla) nu. Ska åtminstone försöka låta det stanna där (ha!) men inte sååå mkt mer åtminstone. Får väl gå o lägga mig samtidigt som barnen (igen...) för att inte lockas att fortsätta. Förstår inte hur otroligt snabbt det kan ändras, från att vara bergsäker på att jag VERKLIGEN inte skulle öppna vinflaskan i dag heller, så sa det bara pang och så förändrades tänkandet.

Nya tag! Vägrar se mig som besegrad! Men inser vilken otrolig beroende personlighet jag har!!! Alkohol, nikotin, mat (tack och lov inget "tyngre")! Det är alltid ngt beroende att slåss emot! Utmattande...

Hoppas ni andra håller er till läsken!
Kram Anli

Harry den Trötte

Om du inte hade haft några barn så skulle det vara helt och hållet upp till dig hur mycket du dricker. Men nu har du det och det är det du måste fundera över.

Är det inte värt att låta bli att dricka ens för dina barns skull? Det är ju ett vedertaget faktum att barn till alkoholister löper högre risk att själva drabbas, Dels finns det sannolikt en genetisk komponent och dels förs beteenden över från föräldrarna till barnen. Jag har själv en pappa som druckit alldeles för mycket och se hur det gått för mig.

Det är jobbigt att bryta med alkoholen - tro mig jag vet. Men du har ju en väldigt god anledning i dina barn. Inte sant?

/H

var att inte ha nåt hemma under den första kritiska tiden. Då kan man inte plötsligt falla för frestelsen. Fast man bestämmer ju inte alltid själv över förrådet. Just nu har ju maken rödvin hemma men nu ska det väldigt mycket till för att jag ska impulsdricka. Nå Anli, försök att inte låta detta återfall dra ner dej utan se det som ett tillfälligt bakslag.
För övrigt har Harry den Trötte alltid så kloka kommentarer.

vill.sluta

Det är en guppig väg vi far fram på, och vet du!
Just när jag satt och läste vad som hänt dig tänkte jag oxå att vafaaaan.
Vad gör väl det.
Men icke sade nicke!!!!!!

Papegoja fick sig en hurvel rätt över näbben så hen stöp i backen så fjädrarna yrde.

Jag vet hur det känns, och jag skall inte dela dina känslor genom att ta en öl eller två, tre ............. never ending story..........

Nu TV Och god nollare och glass med saltlakris sås mmmmmmmmm

Anli, jag bara nickar igenkännande och vet vilken kämpe du är.
Hur otroliig duktig du har varit och kommer att vara framöver!
Jiiiihaaa, rid iväg i full galoppp med dig nu!!!!!!
Du är grym cowgirl!
//A

Anli

Bra jobbat vill.sluta!! Vad härligt att papegojan fick på käften :)! Det ska min oxå nästa ggn!

Tack ni andra! Självklart har jag den allra bästa anledningen att låta bli, dvs barnen! Fast inte ens det mest självklara är enkelt ibland. Jag gör allt för dem! Så det är väldigt konstigt att jag inte kan låta bli att dricka t deras skull. Vill återigen säga att de inte sett mig aprak, vingla omkring, sluddra etc men skulle jag fortsätta dricka så kanske det är en tidsfråga..vill ju sluta innan det går så långt!

Eftersom jag inte vill berätta för ngn problem för ngn, inte ens mannen, så finns ju barskåpet där...välfyllt. Och han kom hem m 2 flaskor vin i fredags.. Han tar gärna en öl/glas vin emellanåt fast på ett kontrollerat sätt, "normalt" och bara ibland. Men jag sa faktiskt i går att jag tycker vi låter bli att dricka något om det inte är ngt speciellt. Han tycker ju att jag dricker för mkt (även om han inte har en aaaaaning om hur mkt), så han sa -Visst, vi spar vinet till lördagar. Så nu har vi bestämt det, vilket underlättar för mig. Sen kan jag ju hoppa lördags vinet såklart, men det förenklar ju för mig om inte han heller tar sig ett glas vin till maten.

Drack mina glas vin igår. Sa sen stopp!! (krävdes kraft) och gick och gjorde mig stort gäng mackor som jag sen mulade i mig framför tv'n. Så denna morgon känner jag mig faktiskt inte bakis utan mest PROPPmätt :)
Är lite rädd att gå upp massor i vikt, känner hur jag bara under denna vecka ätit galet mkt för att ersätta suget m ngt. Fåfängt att tänka på vikt, jag vet! Men har kämpat så galet många år med vikten och framför allt tankar på mat som upptar sjukt mkt tid (lättare ätstörningar skulle jag våga påstå). Är lite rädd att det problemet kommer bli mer tydligt nu när jag inte får fokusera på alkohol längre. Visst, inte alls lika stort problem såklart. Men har mått rätt dåligt över den biten med.
Nä, får ta tag i det oxå...äta bra OCH sluta dricka...hu, känns omöjligt! Men ska gå!

Kram på er/ Anli

vill.sluta

Om du oroar dig över att gå upp i vikt nu när du slutat med alkoholen.......
NÄ, så energität som alkohol är så kan du med GOTT samvete PROPPA i dig allehanda ting utan att oroa dig över en liten viktökning.
Det du äter till det elller när du dricker lägger sig direkt på dina fettdepåer i och med att lever som ansvarar för fettförbränningen koncentrerar sig enbart på att förbränna alkoholen så fort du äter eller dricker ngt som innehåller alkohol.

Ett tips som funkar när suget sätter in.
Spela filmen till slutet, dvs tänk dig i ditt inre hur det var när du drack. Hur du blev och vilka känslor det förosakade. Hur du mådde, den dagen då du satte dig här första gången. DEN känslan... fånga den och a den med i din inre film för eller i skallen medans du spelar lite längre..... Hur kunde det gått, vad händer sedan?
Med familj, man barn... Kommer han vilja ha en fyllkaja, kommer du klara av dina barn FÅR du ha kvar dina barn i ett senare skeede.
SPELA DIN INRE FILM...........

Tänk sedqan om detta är ngt du VILL skall hända?

Utan att då behöva berätta för mannen och vänner och bekanta att du inte
FÅR dricka för att då si och så ........

Skit i det, valet är i mina ögon LÄTT.
Du dricker inte för att du inte VILL!!!! dricka. Sedan har du miljoner med anledningar till att INTE dricka.
Men det är nog bara en anledning till att du SKA dricka.
För att DU skall kunna belöna hjärnans falska belöningssystem i tron att det gör dig gott.
Men inte ens det är rätt.
Detta mynt har endast en framsidas, ingen baksida.

Du vill helt enkelt inte.
Om du tvekar så läs det du skrev första gången du satte dig här inne.
Spela filmen i huvudet lite längre än till det normala dåliga slutet?
VILL du det skall hända?

Om inte, så vill du inte! dricka. Du får, du kan men du VILL! inte.

Älskar att du fixar detta om och om igen!!!!!!
Du är prinsessan!
//A

m-m

tidigare kommentarer. Jobbigt att ge med sig för behovet, men bra att du stoppade efter två glas och inte när det var slut. Hur känns det idag?

/m

Anli

Hej,

Tack för omtanke och pepp ;)!!

Söndag i dag, min värsta dag av ngn anledning. Då jag verkligen! "behövde" mitt vin. Men inte i dag! Står emot i dag!
Igår gick det ju sämre, men är ändå nöjd att jag kunde stoppa. Det är tack vare er härinne, medan jag drack vinet läste jag här om er alla som kunde stå emot och då skämdes jag...inför er, och korkade igen flaskan. Så nej, tänker inte se gårdagens glas som ett stort misslyckande. Gjort är gjort och bara att se framåt!

Det svåra är nu alla jobbmiddagar som står som spön i backen denna månad. Brukar ej va så många för mig, men JUST nu när jag bestämt mig för att sluta (dålig timing?) så har jag flera som jag verkligen MÅSTE gå på. Men det får gå på ngt sätt. Kan nog bli så att jag tar ngt glas vin då, alla gör det. Vet att det ej borde vara ngn issue, men för mig känns det svårt (än åtminstone) att dricka vatten när alla dricker vin. Fånigt, ja visst! Men så känns det just nu. Men vi får se, kanske klarar jag det oxå (dricka vatten alltså). Känns ändå ok idag trots vinet igår, det där galna suget (psykiskt/fysiskt?) från första 3 dagarna har ej blivit värre idag trots intaget i går. Vill ju verkligen ha vin, men vill jag vill hellre INTE dricka om ni förstår vad jag menar. Hellre lägga mig nöjd och spiknykter.

Kram Anli

vill.sluta

Pröva att få något annat än vatten.
Cola, fanta, sprite eller om det är middag på
restaurang så har dom säkert roligare alternativ om du inte vill ha vatten.
Du är en pärla!
Kram hjärtat.
/A

om du berättade lite mer för maken. Han stöttar dej säkert gärna om han förstår att du verkligen tycker det är ett problem. Min man vet inte hur stora problem jag haft, hur jag gömt flaskor eller hur mycket jag druckit på vardagskvällarna eftersom han jobbat borta. Det tänker jag inte berätta heller. Det är tillräckligt med att jag blivit för full på helgerna, sånt han sett och upplevt:)

Jag vill berätta hur jag gjorde när du nämner vikten. Jag började äta enligt LCHF samtidigt som jag slutade med alkohol. Jag tycker det blir mindre sug om man äter kolhydratfattigt, det hänger ihop för mej i alla fall som är sockerberoende också. Samtidigt så gav det en bra förklaring varför jag inte dricker vin-jag ska ner i vikt. Ingen ifrågasätter det. Jag trivdes så med maten så jag bara har fortsatt, jag har ätit mej mätt på god mat. Inget sug heller, bara korta glimtar som mest är vanetänkande, inget egentligt sug. Jag äter 86%-ig choklad ibland. Nu har jag varit nykter i 5 månader och gått ner 15 kg! Alltså det funkar! Som du förstår så har jag också fått ett helt annat självförtroende vilket också sporrar. Kanske nåt du kan läsa på?

m-m

Ja, vikten vet inte jag heller hur det kommer att sluta med :-/ Visst innehåller alkohol mycket kalorier men just nu äter jag som en häst, och tror inte att balansen hamnar helt rätt när det gäller energiintaget. Men jag tänker att det får väl vara så under de första veckorna.
Men din metod, santorini verkar ju smart, att ta tag i båda sakerna samtidigt, och minska suget. En win-win. Bra jobbat att gå ner samtidigt som du slutade med alkoholen.

Själv har jag inte den motivationen just nu, tänker som sagt att det får bli ett senare problem. Hänger kanske på ett viktforum om ett halvår.... :-)

/m

Anli

Ja, jag säger v 2 trots lördagens vinglas. Jag klarade att avbryta och inte heller dricka dagen därpå så för mig känns det ok (även om jag förstått härinne att man ska börja omräkningen från 0 när man druckit ngt).

Det går bra :)! Halleluja, det går bra! Visst, det kan vattnas i munnen vid tanken på vin. Men jag spelar den berömda filmen till slutet och vill inte dricka. Just nu känns det som jag kommer fixa det!

Det som fortfarande motiverar mig absolut mest är sömnen, den fantastiska, härliga, nykta sömnen! Jag längtar efter att lägga mig varje kväll, njuter av att lyssna på ljudbok (just nu "Anhörig", avskräckande om ngt!) och sen somna "på riktigt"! Inget snurr, inga ångesttankar, och framför allt att sova natten igenom utan att vakna vid 3 med ångest. Åhhhh denna underbara känsla! Man får ju hoppas att jag så småningom hittar ngt annat som är lika "kul" (låter lite deprimerande att längta efter att sova jämt ;)), men just nu räcker det för mig. Ger mig ngn vecka till med sömn som främsta motivation, sen får jag banne mig ta tag i mig själv, försöka börja träna eller ngt så jag blir piggare och kan hålla vikten.

Kram på er alla!

vill.sluta

Jag helt fascinerad av sömnen, denna ack icke prisade bindabundsförvant.
Faaaan vad det är skönt med SÖMNEN.
Sover gott och vaknar klar.
Vi är så djävla bäst!
/A

Maria42

Den behövs nog, var väldigt trött i början av nykterheten och kroppen behöver nog sin vila efter allt vi hällt i den.
Sov gott! Kram