Hej,

Som så många andra har jag varit inne och läst här emellanåt. Vilka fantastiska människor det verkar finnas här!

I dag tog jag modet till mig och anmälde mig som medlem och skriver mitt första inlägg. Bara att logga in här gör mig nervös...TÄNK om någon förstår att det är jag? Vilken skam!! Det knäppa är att jag inte tycker alkoholproblem är något att skämmas för...när det gäller andra! Men när det är JAG som har problem är det plötsligt super"skämmigt".

Vill kort berätta om mig själv och mina problem, och hoppas att någon kanske är i samma situation så vi kan stötta varann.
Bor med man, mellanstora barn och hund i ett hus i ett "bra" område. Har ett bra jobb, fantastisk familj och underbara vänner som jag kan prata med allt (utom detta) om. Som ni hör låter det ju som jag har ett underbart liv, och det har jag till stor del och det är jag tacksam för! Jag har ingen och ingenting att skylla mina problem på!! Felet ligger helt och hållet hos mig!

Jag började tidigt röka och i tonåren var det mkt fester och jag gillade att dricka direkt. Insåg faktiskt tidigt att jag tyckte om det lite FÖR mycket och har ofta sagt att det är tur att jag har spärrar/hatar att vara bakis/är tillräckligt ansvarstagande för annars skulle jag säkert "åka dit" och dricka för mkt. Ha!!! Har åkt dit ändå. Det tog bara lite tid innan spärrarna helt släppte, många år har jag druckit måttligt och skött mig, men inte nu längre!

Vet inte riktigt exakt när det blev ett problem, men skulle gissa att det för kanske 4-5 år sen började eskalera för att i dag absolut inte längre vara ok!! Jag kämpar som ett djur för att sköta mig och hålla det hemligt! Ingen vet! Ingen, och jag skulle neka till jag blev blå i ansiktet om ngn påstod att jag har problem!

Visst säger ni, klart ngn i min misstänker att jag dricker för mkt! Men jag TROR inte det faktiskt, skulle förvåna mig. Jag blir aldrig så full att jag raglar/sluddrar etc och Säter det "snyggt". Lägger mkt tid på att hålla fasaden uppe, lägger mkt tid på utseende för att dölja ev spår av trötthet dagen efter. Detta är ju i sig totalt utmattande, att kämpa så hårt för att verka "normal".

Sista året har jag börja gömma flaskor, har alltid en flaska vin tillgänglig och dricker varje dag! Skulle gissa på upp t en flaska om dgn (säkert mer ibland). Detta sker oftast kvällstid men på helger börjar jag tidigare. Blir som sagt inte "aprak" utan målet är nog att känna mig konstant påverkad/avkopplad.

Har faktiskt tagit mod till mig och sökt hjälp. Pratade med läkare på vårdcentralen (efter att hon dyrt och heligt fick lova att det jag sa var konfidentiellt :)). Fick naltroxan (osäker på namnet) utskrivet. Hjälpte inte alls! Skulle ta bort effekten av alkoholen men jag drack lite ändå och saknade sen vinet så mkt att jag slutade ta dom.
Fick sen träffa en psykolog vid ett tillfälle och fick antabus utskrivet. Höll upp i 2 v, längsta på flera år! Jag mådde dock ej så bra av tabletterna, så jag minskade dosen rejält , tog sen ett halvt glas och insåg att det gick (blev bara väldigt rödflammig). Sjukt, jag vet! Slutade helt med tabletterna men har, då jag får panik och vill försöka sluta, tagit 1 tablett emellanåt och har då hållt upp Max 2 dgr.

Inser att jag inte orkar hålla på så här längre! Skämmas/vara konstant trött/tänka på att gömma/tänka på att alltid se snygg och fräsch ut så ingen kan tääänka sig att jag skulle ha problem/inte ha ngn lust att göra saker....och återigen skämmas!

Slutar nu, skulle kunna skriva så mkt mer men hoppas någon orkar läsa och känner igen sig lite.

/Anli

höst trollet

När man väl raserat den där fasaden, så lugnar det ner sig..
När det inte längre finns någon fasad kvar att hålla upp, inser man hur trött man är egentligen..
Det tar massor av energi, att försöka lura sig själv, för det är ju till syvende och sist det man gör..

Det ÄR jobbigt och jag tror att din känsla är en massa känslor, som ett trassligt nystan.. Men som Tilde skriver, känslor är inte farliga (även om de kan väcka obehag) de är bara känslor..
Skickar dig en styrkekram och håller dig i handen här i zyberrymden idag.. / trollis

Anli

Tack höst Trollis! Precis så är det, trassligt nystan av känslor. Och jag ÄR dödstrött av att hålla fasaden uppe! Så obeskrivligt trött! Kan inte skriva mkt, är på jobbet och känner att jag kommer börja gråta om jag tänker för mkt på allt.

Inser dock att ngt måste ske! Har tidigare sökt hjälp på vårdcentralen, men trots att de skrev ut antabus (som jag bara tagit enstaka tablett av) så kändes det som de inte kunde se igenom min välpolerade fasad, inte förstod vilken galet trött människa som finns bakom skalet. Så jag struntar i dom. I dag ringde jag o bokade tid hos en psykolog. Kostar massor såklart, men jag klarar inte detta själv! Ska tvinga mig själv att vara ärlig, inte "glömma" att säga exakt hur mkt jag dricker, hur sjuka tankar jag har. Är jag inte helt ärlig så ger det inget! Stackars psykolog...om hon visste vad som väntar henne ;)

höst trollet

Hej igen! Jag håller tummarna för att personkemin stämmer med din psykolog!
DET är viktigt. Känner man inget förtroende, så är man hela tiden på sin vakt..

På sätt och vis, skulle du behöva komma till något ställe, där du kunde släppa hela fasaden..
Där någon annan tog hand om allt praktiskt, medan du finge hjälp att plocka ihop dig själv, efter raset..
Bra med ärligheten, för de enda vi lurar i längden är oss själv.. Men vi människor är ju så funtade att vi gärna vill ha någon form av "bakdörr".. Och visst ger det ångest (mindre eller större) när man inser att man bränt sina broar.
Kram /trollis

inte ta hjälp av beroendeenheten eller AA ? Jag var precis lika som du innan jag tog beslutet om att be om hjälp och det var enormt skönt när det som ni kallar fasaden rasade helt.

Först då kunde jag börja på nytt.

Tilde

Lycka till idag. Jag tror det blir en lättnad för dig, nu har du tagit ett kliv i rätt riktning.
Styrkekram Tilde

vill.sluta

Det gör ont att veta vilken sten du bär i ditt bröst.
Jag tror ditt beslut om att prata med ngn är helt rätt.
Det var ju du och jag som skulle gå hand i hand.....
Hoppas du känner stenen falla och livet bli lite lättare. Tänker så på dig och skulle bara vilja krama dig och stryka din kind och låta dig få gråta mot min axel.
Du fixar detta, du är en kämpe, en överlevare.
Kom så gumman, gråt en stund. Du reser dig starkare sedan. Du får det.

Kindpuss och björnkram!
/A

Anli

Tack Adde, Vill.sluta, Höst trollet och Tilde! Tack för att ni tar er tid att skriva, känns så skönt att ha er alla här!

Ja, det gäller verkligen att kemin stämmer! Hoppas!
Har skrivit en lista med saker jag ska ta upp, kommer tvinga mig själv att läsa upp listan så hon får hela bilden direkt. Jag känner mig själv, läser jag inte upp listan innantill kommer jag sitta där och försöka vara trevlig. Kan liksom inte låta bli! Att alltid vara trevlig och intresserad, känner jag mig själv kommer det sluta med att jag frågar hur psykologen ska fira jul och om hon har tips på några bra sill recept ;) Men nu ska jag först läsa upp min lista med "problem", efter det lär hon inte låta mig komma undan med småprat och trevligt bemötande.
Detta är oxå ngt jag måste jobba med, mitt behov av att alltid komma överens med folk! Jag är som en kameleont, känner av människor och anpassar mig. Kan vara bra i vissa lägen, men inte när man behöver hjälp! Nu jäklar ska jag vara ärlig! Och funkar det inte med henne får jag leta vidare.

Adde, har funderat på beroendeenhet eller AA (vet iof inte ens var det finns, men går ju att googla upp). Än så länge är jag för feg :( Har ngn galen förhoppning om att jag ska klara detta själv, utan att låta omvärlden veta. Jag ger det en chans till, sen får jag väl gå vidare och söka hjälp på annat håll. Tror även jag behöver prata om annat, livet, tankar, beteende som kanske inte hänger ihop med beroendet. Vi får se... För mina barn skull ska jag ge allt jag har! De förtjänar en mamma som är glad, stark och stabil...på riktigt och inte bara spelat.

Stor kram på er!

lessenfrun

Hittar du nån du känner att det blir rätt med är det fantastiskt att få hjälp av psykolog.
Dom har lite olika inriktningar, du kommer bli väl omhändertagen. Men, känn efter att det är Ok. Det tror jag bli bra för dej. Reda ut saker.
Där kan du säga allt, det är det dom finns för (o är hon en duktig ser hon igenom dej och leder in på samtal ändå..)
Sillrecept kan ni byta efter..:)

Stort lycka till.

Svinmolla

Hej Anli, vill bara säga att jag känner med dig. Jag tror att du kommer upp igen kanske som en lite annan människa, som dig själv. Man är inte svag bara för att man söker hjälp tvärtom, det är starkt att be om det. /a-k

Anli

och så väldigt stärkt av att läsa era trådar! Vill bara säga det, vilket fantastiskt forum detta är...Facebook släng dig i väggen ;)!

Ni är så många som kämpat så himla bra, som kommit så långt! Jag beundrar er alla verkligen, vet hur svårt det är!
Känner lite sorg över att vara en av dem som faller tillbaka gång på gång. Trodde, helt ärligt, när jag gick med här att det var "slutdrucket". Att jag skulle bli min egen framgångssaga, liksom "oj, var det inte svårare än så här!". Men nej, jag måste kämpa mer, hårdare, bättre för att nå dit många av er redan nått. Har nog ett tag kvar, men siktet är inställt, psykolog bokad och viljan finns...Jag vägrar sluta så här! Jag vill bestämma över mig själv! Ingen ska diktera mina behov (alkohol)! Jag och min familj förtjänar det, och jag HAR jävlar anamma så det SKA gå...även för mig!

I morgon första mötet m psykologen. Har inga jättestora förhoppningar, men det är en början.
Kram Anli

visst är det oftast en krokig väg att slippa ur klorna på alkoholdjävulen. Men du är på G, och varje steg är ett steg i rätt riktning, så är det.
Hoppas det blir ett bra möte i morgon, berätta precis hur du känner det beträffande alkoholen.
Kram
Fenix

vill.sluta

Enda skillnaden är att du fixar detta utan problem.
Samma sak för mig, bara det ätt jag är den hattiga.
Viljan finns så sakta men säkert.
Men du har alla förutsättningar att fixa detta. Nemas problemas.
Samma för mig, men jag är som jag är. Vi börjar där va!
Och du är super! BÄST!
Jag vet att många ruttnar på mig här på forumet, men jag tar till mig av
ALLA goda råd och ideér jag får.
Men det är ju du och jag hand i hand eller hur var det?
kramar!!!//A

Lilja-12

Jag vet exakt om den där fasaden och tröttheten! Fruktansvärt! Jag gick till alkoholterapeut och fick hjälp. Det var så skönt att få säga precis hur det var!
Nu har jag haft det jobbigt med några återfall och sjukdom pga stress (de hänger naturligtvis ihop! När man har ett alkoholproblem är stress livsfarligt!)

Jag var här förra året och iår har jag gjort ett nytt försök! Jag vill ha som mål att 2012 var det året jag tog beslutet bli nykter! SLirat på vägen efter 6 månaders total vithet men JAG VILL bli helt nykter!

Psyket klarar inte mer vin nu!

Håll i ANli! Vi klarar det tillsammans!

Kram, Lilja

Tilde

i morgon. Jag tror det är ett bra steg att prata med en psykolog. Det blir bra det här. Alla steg framåt är bra, vi tar dem olika... endel går snabbt andra lite krokigt. Jag har gått min egen lite småkrokiga variant men nu känner jag en stor förändring.

Det är lätt ibland att falla tillbaka i gamla mönster men en dag blir en förändring för du har ju verkligen viljan.

Kram på dig!

Anli

Tack ni som kommenterat och läst!

Ja i går gick jag då till psykologen första gången. När en äldre kvinna öppnade dörren fick jag plötsligt lite ångest, herregud...ska jag berätta mina innersta hemligheter för denna totala främling! Kändes väldigt märkligt, och jag kände för att vända i dörren. Men det gick bra ;) Jag sa direkt att jag måste läsa upp listan jag skrivit med vad jag ville ta upp (så jag inte skulle försköna ngt när jag väl satt där). Hon lyfte såklart inte ens på ögonbrynet åt mina "chockerande" avslöjanden ;)

Vet inte än vad det ger, har bokat in 2 tider till. Helst av allt vill man ju ha någon som löser ens problem åt en. Någon som säger "jaha, du dricker för mkt, jamen då gör du bara så här..."! Men så enkelt är det ju inte :( Men tror att genom att sätta ord på hur man mår, berätta högt om sina problem för någon så kan man nog många ggr själv höra svaret i det man säger. Det är väl det som är tanken med att gå dit, hon sa inte mkt men ställer ledande frågor så att jag själv måste svara på min fråga.

Jag fortsätter, ger inte upp! Och inte ni heller!!
Kram

höst trollet

Jag tror att du är på rätt väg!
Det låter som om du är beredd att ta fullt ansvar för dig själv.
Jag blir glad, stolt och rörd när jag läser i din tråd!

Du har så rätt i att vi människor gärna vill att problemen ska vara lätta att lösa (helst av någon annan)

Men du verkar också ha insett, att det inte finns några qicka fixar i RL.. ;-)

Bra att du inte ger upp. Nu håller vi varandra i händerna och fortsätter..
Bamse-kram / trollis

vill.sluta

Inte bara att du dricker för mycket, och i smyg osv.
Kanske finns en bakomliggande anledning till varför du dricker.

Som hon med din hjälp får prata dig fram till.

Att man har denna sjukdom är ju inte anledningen till att du började dricka.
Gömde flaskan och ville ha alles för dig själv.
Det kan ju vara så att det gav en viss tröst åt dig att sväva iväg lite.
Bli så där skönt lullig och bara glida med i "flowet".

Vet inte hur din bakgrund/barndom har haft för inverkan eller så.
Men nu är du hos en expert, hon kommer nog grotta lite i ditt inre och tillsammans kanske ni kommer fram till varför du började att gilla att dricka i din ensamhet.

För det, är inget bra förhållande. Alkohol är lite av en gemenskapsdryck, man dricker till festligheter ihop med andra. När man börjar dricka för sig själv då skall det höjas ett varningens finger.

Men vad vet jag? Jag är ju bara en vanlig svenssonAlkis....... Men vänta?
-Då är dt ju det som är experten!

Funkar det inte hos hjärnskrynklaren så kom till mig skall jag berätta vad det är för fel på oss....... *blink

(jag skojade till det hoppas jag du förstod!)
Kram hjärtat, nu kör vi.....igen!
//A

Anli

Ja A, du har nog rätt. Kanske finns en orsak varför man börjar vilja dämpa sina känslor o gå omkring i ngt slags avdomnat töcken. Sen har ju alla sina problem och de flesta klarar av dem utan att bedöva sig, så gäller att inte ursäkta mig med det.

Ja, nya tag...varje dag :)
Kram A