Hej,

Som så många andra har jag varit inne och läst här emellanåt. Vilka fantastiska människor det verkar finnas här!

I dag tog jag modet till mig och anmälde mig som medlem och skriver mitt första inlägg. Bara att logga in här gör mig nervös...TÄNK om någon förstår att det är jag? Vilken skam!! Det knäppa är att jag inte tycker alkoholproblem är något att skämmas för...när det gäller andra! Men när det är JAG som har problem är det plötsligt super"skämmigt".

Vill kort berätta om mig själv och mina problem, och hoppas att någon kanske är i samma situation så vi kan stötta varann.
Bor med man, mellanstora barn och hund i ett hus i ett "bra" område. Har ett bra jobb, fantastisk familj och underbara vänner som jag kan prata med allt (utom detta) om. Som ni hör låter det ju som jag har ett underbart liv, och det har jag till stor del och det är jag tacksam för! Jag har ingen och ingenting att skylla mina problem på!! Felet ligger helt och hållet hos mig!

Jag började tidigt röka och i tonåren var det mkt fester och jag gillade att dricka direkt. Insåg faktiskt tidigt att jag tyckte om det lite FÖR mycket och har ofta sagt att det är tur att jag har spärrar/hatar att vara bakis/är tillräckligt ansvarstagande för annars skulle jag säkert "åka dit" och dricka för mkt. Ha!!! Har åkt dit ändå. Det tog bara lite tid innan spärrarna helt släppte, många år har jag druckit måttligt och skött mig, men inte nu längre!

Vet inte riktigt exakt när det blev ett problem, men skulle gissa att det för kanske 4-5 år sen började eskalera för att i dag absolut inte längre vara ok!! Jag kämpar som ett djur för att sköta mig och hålla det hemligt! Ingen vet! Ingen, och jag skulle neka till jag blev blå i ansiktet om ngn påstod att jag har problem!

Visst säger ni, klart ngn i min misstänker att jag dricker för mkt! Men jag TROR inte det faktiskt, skulle förvåna mig. Jag blir aldrig så full att jag raglar/sluddrar etc och Säter det "snyggt". Lägger mkt tid på att hålla fasaden uppe, lägger mkt tid på utseende för att dölja ev spår av trötthet dagen efter. Detta är ju i sig totalt utmattande, att kämpa så hårt för att verka "normal".

Sista året har jag börja gömma flaskor, har alltid en flaska vin tillgänglig och dricker varje dag! Skulle gissa på upp t en flaska om dgn (säkert mer ibland). Detta sker oftast kvällstid men på helger börjar jag tidigare. Blir som sagt inte "aprak" utan målet är nog att känna mig konstant påverkad/avkopplad.

Har faktiskt tagit mod till mig och sökt hjälp. Pratade med läkare på vårdcentralen (efter att hon dyrt och heligt fick lova att det jag sa var konfidentiellt :)). Fick naltroxan (osäker på namnet) utskrivet. Hjälpte inte alls! Skulle ta bort effekten av alkoholen men jag drack lite ändå och saknade sen vinet så mkt att jag slutade ta dom.
Fick sen träffa en psykolog vid ett tillfälle och fick antabus utskrivet. Höll upp i 2 v, längsta på flera år! Jag mådde dock ej så bra av tabletterna, så jag minskade dosen rejält , tog sen ett halvt glas och insåg att det gick (blev bara väldigt rödflammig). Sjukt, jag vet! Slutade helt med tabletterna men har, då jag får panik och vill försöka sluta, tagit 1 tablett emellanåt och har då hållt upp Max 2 dgr.

Inser att jag inte orkar hålla på så här längre! Skämmas/vara konstant trött/tänka på att gömma/tänka på att alltid se snygg och fräsch ut så ingen kan tääänka sig att jag skulle ha problem/inte ha ngn lust att göra saker....och återigen skämmas!

Slutar nu, skulle kunna skriva så mkt mer men hoppas någon orkar läsa och känner igen sig lite.

/Anli

vill.sluta

Reder upp i detta.
Världens bästa Troll hjälper mig att nysta lite.
Vilket är RIKTIGT bra för mig.

Du är fantastisk helt djävla fenomenal!

Sträck på dig, ut med bröstet upp med blicken
Titta dig själv i spegeln
Och säg :

-JAG ÄR FANTASTISKT BÄST ! ! !

Du är det, kramar/A

Anli

Känns fantastiskt att skriva det...dag 15!

Jag känner mig som en ny människa efter denna korta korta tid, som någon som vaknat ur en mardröm. Inte för att jag är så mkt lyckligare, friskare, piggare (snarare tvärtom, är så trött så det är löjligt), men jag känner mig fri! Jag är fri, fri, fri!
Ingen alkohol som styr mitt tänkande och min tid! Inget planerande, tandborstande, systembolagshandlande och flaskhanterande (gömma/slänga tomma i smyg). Det är en härlig känsla. Visserligen tänker jag på detta hela tiden, så det upptar ju min tid lika mkt som tidigare, men nu på ett mer positivt sätt. Nu tänker jag på hur bra det känns att slippa smusslet, hur bra det känns att somna nykter, hur bra det känns att ha klarat 15 dagar och hur bra det känns att faktiskt vilja fortsätta på detta spår.

Har nu varit 3 ggr hos en psykolog. Måste säga att det också är så befriande, att kunna sitta där och för första ggn berätta för en människa hur det egentligen ligger till. Hur illa det faktiskt var! Att se henne i ögonen och berätta hur jag smusslat/planerat/gömt är befriande och får mig att höra hur SJUKT mitt beteende varit. Inland kan jag inte förstå att det är mig själv jag berättar om! Herregud, har jag hållt på så! Det får mig att tänka efter...

Vet att det är långt kvar, men är ändå så glad att jag kommit så här långt!

Kram

Anli

Efter 15 dagar då det gått oväntat lätt, så kom i dag suget över mig. Bara så där, mitt under arbetstid. Känner så starkt att jag skulle vilja dricka vin ikväll. Märkligt, jag som sista dagarna verkligen hatat alkohol och känt mig så lugn och verkligen känt att jag inte VILL dricka mer. Det kanske jag inte VILL nu heller egentligen men är verkligen sugen. Kanske är det så att man första dagarna kämpar så hårt, är så otroligt fokuserad på målet, att inte dricka och efter ett tag börjar man slappna av lite och då kommer suget? inte vet jag, men ska stå emot!! För varje dag som går kommer det ta emot mer och mer att dricka (sug eller ej), skulle kännas så himla tråkigt att förstöra mina vita dagar. Ser så fram emot min första vita månad, tänk att kunna säga att man inte druckit på en månad!

höst trollet

Skönt att se att du är fokuserad på att inte dricka..
Ja, kanske är det så, att man blir överrumplad när man slappnar av?
Hände det nåt särskilt på jobbet, som du förknippat med att åka hem och koppla av med ett glas vin?

Ibland får vi sådana här "omedvetna" signaler...( det behöver inte vara så tydligt, kanske bara att man befinner sig på något ställe som man förknippar med alkohol och alkoholrelaterat "mående")

Jag har en far som slutade röka för 30 år sedan, men om vi står ute och diskuterar något, så börjar han omedvetet leta efter tändare och rökverk i fickorna ;-D

Kram /trollis

när som helst, det hör nog till bilden. Jag kan blir triggad av välbekanta situationer då jag druckit förr. T.ex efter en fest då jag röjer. Eller mitt i julbestyren, då brukade jag passa på att dricka och njut av ledigheten. När man slappnat av är det typiskt att suget kommer. Det är inte farligt, man behöver inte göra nåt. Det går om. Går om och kommer igen. Med tiden tycker jag att det kommer alltmer sällan. Du kan känna in känslan, notera den och den går om. Inget farligt. Det är DU som bestämmer, inte suget! Fast visst fasen är det jobbigt ibland! När suget gått om så har man växt en bit igen. Man ångrar aldrig att man inte drack, tänk på det! Du kan stå emot, du har varit jätteduktig!

vill.sluta

Stark som få, du kan och du vill och du SKA!
DEN FYSISKA abstinensen tar ca 4-8 veckor innan den är puts väck.
Sedan är det, som Santorini så bra berättade, den psykiska. Som triggas av speciella tillfällen eller
platser osv. De kommer inte försvinna, men tappar i styrka ju längre tiden går.
Jag tycker det är en helt ny fräsch fantastisk tjej/mamma om man jämför hon som kom hit i
November.
Det måste du väl ha fått höra?
Jag tycker du är riktigt bra, duktig. Ja hela spektrat!
Kramar/A

Jag följer tätt bakom, lite flåsa i nacken gumman......
*ler :-)

Anli

Tack Trollis o Santorini!
Det konstiga var att det inte var en typisk situation som satte igång suget, det liksom bara sköljde över mig....jag måste ha vin! När jag inte tillät mig det kändes det som om jag istället skulle kunna nöja mig med sjuka mängder godis eller ett gäng cigaretter...vad som helst som kunde fylla hålet som behövde fyllas om ni fattar vad jag menar :) "bara ge mig ngt" lixom. Men nu har det värsta lagt sig, och som Santorini sa så är det ju verkligen så att man aldrig ångrar att man inte drack! Måste tänka på det nästa ggn suget sätter in!

Tack A!
Du har rätt, jag känner mig som en fräschare (någorlunda ;)) tjej/mamma jämför med i höstas. Trodde aldrig! jag skulle sitta här på nya året utan att ha druckit en droppe på 16 dgr (ja, jag klarar idag med ;)). Du är oxå bra! Vi följs åt och jag vet att du kommer i kapp mig!
Kram Anli

Anli

I min tråd är du alltid välkommen, men det hoppas jag du vet :)

Kram Anli

vill.sluta

19 dagar idag va, klara helgen och så har du tre veckirs obruten nykterhet, det är klart mer en moi, jag har försökt sedan oktober men icke.
Lat och dum och har dessvärre inte förmågan att
säga till papogojfaaaan när den dyker upp.

Idag tackade jag ja till ett bröllopi augusti och bokade sedan hotellrum en bit därifrån.
Knepigt, men det finns taxi.........
Men vafaaaaaan, vi tar ju bilen JAG kör.
Bara att äntligen få in tänket är så otroligt skönt.

Hur går det för dig, jag flåsar i nacken vännen!
Åkte hem och sov efter jobbet idag, satt på Astrid Lindgrwns barnsjukhus igår.
Sov nada, hoppar gymmet idag, behöver det värmande fläsket........
Fy faaaan vad kallt det var ute!
/A

Anli

Har tuffa dagar då en väldigt närstående dött. Är för ledsen för att ens tänka på vin. Vågar inte ta en droppe, är rädd att sorgen skulle göra, om möjligt, ännu mer ont. Måste ta mig igenom detta hemska nykter.
Kram

vill.sluta

Kramar dig lite tröstande.
Det känns riktigt jobbigt och orättvist att förlora ngn man bryr sig om håller av.
Du fixar detta oxå!

Kramar
/A

Maria42

Dig också tröstande och beundrar dig för din insikt om att vin är det sista du behöver nu.
Kram!

Anli

Allt är sorgligt och eländigt, men den mest akuta sorgen har nog lagt sig. Men jag har ingen aning om hur man reagerar (lyckligt lottad och sluppit uppleva detta tidigare), kanske ger den mig en käftsmäll till snart. Troligen, sorg kanske är just så, det går upp, ner, fram och tillbaks.

Morla (om du läser), du som gått igenom ngt liknande nyligen, hur mår du nu?

I alla fall, 3 v nykter i går. Klappa inte i händerna än för detta "firades" med en flaska vin i min ensamhet. Jag vet inte varför, förutom den "lilla" detaljen att livet är upp och ner just nu. Under den mest akuta ångestfyllda sorgen vågade (ville!) jag inte dricka en droppe! Vågade inte riskera att det skulle göra ännu mer ont. Men i går så drack jag.

Det var som en stor beslutsamhet sänkte sig över mig, IDAG skulle jag dricka. Har varit stolt och nöjd m mina vita veckor, njutit av mitt kvällsthe, men nu var det som en kraft som inte gick att stoppa. Hur det kändes? Ja, vad ska man säga. Halvtrevligt? Gott? Jo kanske lite. Tror jag tog till flaskan som tröst efter vad som hänt, ingen ursäkt men det är nog så det är. Efter 30 min var duracellkaninen tillbaks, den som legat i dvala 3 v. Jag fixa, städa, tvättade, laga mat i rasande tempo. I 3 v har jag ej haft lust/ork till detta, så duracellkaninen var iof välkommen men synd att den kräver vin som bränsle!

Detta ska inte hända igen. Sorgen blev inte bättre, inget blev bättre, förutom huset som såg trevligare ut efter kaninens framfart ;)
I kväll återgår jag till the, o får ta mig igenom verkligheten, så som den är, utan bedövning.

Kram

Morla

Det är en så fruktansvärd känsla när det händer. Jag tyckte det blev ännu värre när jag verkligen fattade att det var sant, efter ca 1-2 dagar. Efter det var det ältande och fram och tillbaka mln sorg och fina minnen. Viktigt var att jag hade stöd runtomkring och att jag pratade och pratade. Nu kommer det över mig ibland, när jag minst anar det. Det var ett väntat dödsfall, men det kom ändå som en chock. Jag kände inget sug efter a när det hände, var alldeles för ledsen. Är fortfarande full av sorg, men jag tror att jag gjort mkt av sorgearbetet innan. Jag lovar att det blir bättre med tiden, det är bara att låta tiden gå och älta gott och ont och älska de som finns kvar. Så har jag gjort iaf.
Hoppas att du inte sparkar på dig själv på grund av vinet, se framåt och ta hand om dig! Jag tror att du helt enkelt tappade fokus i den kaos du upplever just nu. Jag tänker på dig och önskar dig allt väl. Stor varm kram!!