Hej,

Som så många andra har jag varit inne och läst här emellanåt. Vilka fantastiska människor det verkar finnas här!

I dag tog jag modet till mig och anmälde mig som medlem och skriver mitt första inlägg. Bara att logga in här gör mig nervös...TÄNK om någon förstår att det är jag? Vilken skam!! Det knäppa är att jag inte tycker alkoholproblem är något att skämmas för...när det gäller andra! Men när det är JAG som har problem är det plötsligt super"skämmigt".

Vill kort berätta om mig själv och mina problem, och hoppas att någon kanske är i samma situation så vi kan stötta varann.
Bor med man, mellanstora barn och hund i ett hus i ett "bra" område. Har ett bra jobb, fantastisk familj och underbara vänner som jag kan prata med allt (utom detta) om. Som ni hör låter det ju som jag har ett underbart liv, och det har jag till stor del och det är jag tacksam för! Jag har ingen och ingenting att skylla mina problem på!! Felet ligger helt och hållet hos mig!

Jag började tidigt röka och i tonåren var det mkt fester och jag gillade att dricka direkt. Insåg faktiskt tidigt att jag tyckte om det lite FÖR mycket och har ofta sagt att det är tur att jag har spärrar/hatar att vara bakis/är tillräckligt ansvarstagande för annars skulle jag säkert "åka dit" och dricka för mkt. Ha!!! Har åkt dit ändå. Det tog bara lite tid innan spärrarna helt släppte, många år har jag druckit måttligt och skött mig, men inte nu längre!

Vet inte riktigt exakt när det blev ett problem, men skulle gissa att det för kanske 4-5 år sen började eskalera för att i dag absolut inte längre vara ok!! Jag kämpar som ett djur för att sköta mig och hålla det hemligt! Ingen vet! Ingen, och jag skulle neka till jag blev blå i ansiktet om ngn påstod att jag har problem!

Visst säger ni, klart ngn i min misstänker att jag dricker för mkt! Men jag TROR inte det faktiskt, skulle förvåna mig. Jag blir aldrig så full att jag raglar/sluddrar etc och Säter det "snyggt". Lägger mkt tid på att hålla fasaden uppe, lägger mkt tid på utseende för att dölja ev spår av trötthet dagen efter. Detta är ju i sig totalt utmattande, att kämpa så hårt för att verka "normal".

Sista året har jag börja gömma flaskor, har alltid en flaska vin tillgänglig och dricker varje dag! Skulle gissa på upp t en flaska om dgn (säkert mer ibland). Detta sker oftast kvällstid men på helger börjar jag tidigare. Blir som sagt inte "aprak" utan målet är nog att känna mig konstant påverkad/avkopplad.

Har faktiskt tagit mod till mig och sökt hjälp. Pratade med läkare på vårdcentralen (efter att hon dyrt och heligt fick lova att det jag sa var konfidentiellt :)). Fick naltroxan (osäker på namnet) utskrivet. Hjälpte inte alls! Skulle ta bort effekten av alkoholen men jag drack lite ändå och saknade sen vinet så mkt att jag slutade ta dom.
Fick sen träffa en psykolog vid ett tillfälle och fick antabus utskrivet. Höll upp i 2 v, längsta på flera år! Jag mådde dock ej så bra av tabletterna, så jag minskade dosen rejält , tog sen ett halvt glas och insåg att det gick (blev bara väldigt rödflammig). Sjukt, jag vet! Slutade helt med tabletterna men har, då jag får panik och vill försöka sluta, tagit 1 tablett emellanåt och har då hållt upp Max 2 dgr.

Inser att jag inte orkar hålla på så här längre! Skämmas/vara konstant trött/tänka på att gömma/tänka på att alltid se snygg och fräsch ut så ingen kan tääänka sig att jag skulle ha problem/inte ha ngn lust att göra saker....och återigen skämmas!

Slutar nu, skulle kunna skriva så mkt mer men hoppas någon orkar läsa och känner igen sig lite.

/Anli

Anli

Ja, "perfekta" mammor (ja, människor överhuvudtaget), som i verkligheten inte är så perfekta, finns det nog tyvärr en hel del av.
Känns bättre när man vet att man inte är ensam i eländet.

En sak som känns jobbig, nu när jag lyckas hålla mig ifrån vinet, är att jag ersätter det på olika sätt. Jag vet att jag skrivit om detta förut. Jag, som annars äter bra och ätit LCHF-aktigt, vräker i mig godis. Konstant, redan gått upp flera kg. Jag tjuvröker också. Inte mkt, men sättet jag gör det på är klart oroväckande. Jag röker snabbt en cigg, inte för att det är gott utan för att känna mig lite snurrig i 1 min (nikotinkick). Jag vaknar visserligen nykter, men ändå med en lätt bakiskänsla framförallt av allt godis jag ätit. Vet ju att det är vanligt att byta ett beroende mot ett annat, det känns inte ok. Har varit samma sak andra perioder jag hållit upp. Inte bra! Jag tänker att allt är bättre än alkohol, men jag mår ju inte bra. I morse vaknade jag trött och arg som ett bi, vet att det är sockret som gör det. Jag är verkligen "allt eller inget" när det gäller socker, och just nu är det allt. Ger mig själv helgen men sen måste det vara nog! Jag vill ju må bra, det är ju därför jag vill sluta dricka. Och helt bra mår jag inte med godis och cigaretter.

(Skriver ner det här så jag kommer ihåg vad jag lovat mig själv).

mia76

Jag har läst igenom nästan allt som är skrivit här och jag känner så väl igen mig, men jag har en fysisk panik i mig. Jag tycker att min lever gör ont (inbillning??)Jag är redan nu övertygad om att jag har levercancer och att mitt liv är kört. Kan det vara möjligt?? Jag får sån sjuk ångest över denna rädsla, ändå gick jag hem igår och hällde i mig två snabba groggar och sen en 6:a whiskey i smyg när jag skulle ut och tjuvröka vid halv 11. Hur f-n tänker man?? Jag har aldrig varit hypokondrisk förr men nu känns det som det redan är försent. Jag tittar på mina fina barn och tänker -jag kommer aldrig få se er växa upp..

Det känns så sjukt, jag ser mina "två liv-linor" cigg och sprit och det enda som det kan leda till, är cancer och död, ändå vågar jag inte sluta dricka. Jag blir så ledsen när jag skriver detta, jag har aldrig fått det på print innan utan dessa hemska tankar brottas jag med kl 3 på natten när jag vaknar av ångest.

Kan jag vända? kram mia

mia76

Bra jobbat!!! hur motiverar du dig? jag måste lyckas. kram på dig och fortsätt kämpa!!

Anli

Klart du kan vända! Att vi kan vända!!

Nu har jag ju hängt här mkt längre än du som precis hittat hit, och kanske kan det kännas deprimerande att läsa att jag inte kommit längre än vad jag gjort. Men jag måste ändå säga att detta år, trots alla motgångar och trots alla misslyckande, så känner jag att jag kommit en bit på vägen.

Jag har tänkt så otroligt mkt på mitt drickande under detta år! Och försökt väldigt mycket, och misslyckats väldigt mycket, men mitt fokus har legat på att fixa detta till slut. Jag har berättat för en husläkare, träffat en psykolog (för att få antabus) och under 2 månader själv betalt för att gå till en psykolog. Vet inte just hur mkt det gav, förutom att det var skönt att berätta för någon hur det verkligen ligger till. Men ändå, jag är besluten att nå dit jag vill! Och jag är säker (ja nu är jag kaxig) på att jag kommer klara det till slut, det var bara svårare och tar längre tid än jag först trodde.

Så det är klart vi kan vända, komma på rätt köl igen! Kom igen så kämpar vi!

mia76

Kan jag klarar det du gjort detta året så är jag stolt!! Jag har gjort uppehåll på ngr dagar nån gång. Längsta uppehållet var nog förra hösten på 10 dagar och då tänkte jag -sådär já då va man frisk, nu kan jag hålla mig till att bara dricka på helgerna (ha ha så dum man är)

Min dröm är att kunna dricka vid sällskapliga tillfällen och sluta efter bara ett glas OCH vilja sluta efter bara ett glas. Att kunna säga: -jag kan köra ikväll hem från festen! -utan att se det som om hela kvällen kommer bli tråkig för jag inte kan dricka...

Jag kämpar tillsammans med Er!

m-m

Ja, det verkar vara vanligare än man tror att det är såna som vi som trillar dit... Finns väl kanske många orsaker till det? Mina barn är vuxna, och som någon annan skrivit var det ju lättare att dricka lite mer när man inte alltid behöver vara på pass för att köra till och från aktiviteter osv. Lättare också att vara seg på lördagsmorgnarna när de inte vaknar kl 7. Tänker också att just runt, eller drygt 40 handlar om att vi är lite på "pass", barnen klarar sig inte själva och föräldrarna börjar kanske åldras, och man själv bör ha kommit någonstans i yrkeslivet. Många bollar att hålla i luften och fasader att visa upp. Någonstans behöver det kanske pysa ut?

Känner igen mig, anli, i att ersätta alkoholen med något annat. Själv slutade jag röka för 10 år sedan och är inte sugen alls på det, däremot godis! Får ta tag i det också, och förhoppningsvis inte flytta över det på något annat.... Vore ju tråkigt om jag slutat röka, dricka, äta godis för att hitta ngt annat - vad finns kvar? Shopping, spel.... Nej, skämt åsido, men hitta en annan väg att döva suget som uppstår.

Skönt att vi är flera,
/m

mia76

Kommer satsa på att samla energi denna helg för att på sön påbörja vita dagar. Tänker ha som mål att på fredag få dricka ngt gott. mia

Mammy Blue

Om jag får vara lite "elak", så tror jag inte att ett mål att bli lagomdrickare är det första du ska satsa på. Om du klarar en vit månad kan du börja laborera med måttlighetsdrickande, annars inte. Men å andra sidan har jag läst så många inlägg nu under några timmar, så jag KAN ha blandat ihop saker, men jag läste något inlägg längre ner där du var rätt förtvivlad över att det är så svårt att låta bli?

Tror faktiskt inte att det är någon bra idé att använda alkohol som morot för att vara nykter. Så tänk ett varv till tror jag.

Med vänlig hälsning MB

FylleFia

Hej Anli! Tittar in här som hastigast och önskar dig en bra kväll. Fylld av ostbågar (?) och självrespekt. Själv ska jag jobba natt, därav brådskan. Undrar hur jag tänkte där när jag tog detta jobb med rullande schema? Jo, jag vet. Jag tänkte inte alls utan var bara glad att någon arbetsplats ville ha mig. Däremot tänker jag väldigt mycket på den diskussion om anhöriga/män som har tagit plats i min tråd. Om ultimatum, krav och kompromisser. Konfrontera eller låta bli? Skenbart lugn eller bara gapa ut sin ilska/frustration?

Fia

Anli

Tack för påhälsning :)!
Ligger i soffan framför Idol med ena dottern, dricker the och äter nötter och känner mig allmänt nöjd med mig själv ;) Ledig i dag och då skulle jag vanligtvis hunnit uppnå ngn slags konstant "lullighet" (i smyg) vid 5 tiden och underhålla den utan att bli FÖR påverkad, för att sen vänta tills barnen lagt sig så jag kunde dricka mer framför tvn. SÅ SKÖNT ATT SLIPPA! Visst, kan villigt erkänna att jag kände sug i dag, fredag och allt, men helt uthärdligt och tycker nu att vinsten av att inte ge efter är SÅ mkt mer värd än att lulla omkring och tro att jag känner mig skönt avslappnad.

Har också jobbat konstiga tider tidigare. Rätt tufft tyckte jag, jag hade svårt att ställa om och somna i rätt tid när jag aldrig fick in någon kontinuitet.

Hmmm, svår sits med din man. Som jag tror ngn skrev i din tråd så beror konfrontation mkt på hur den framförs. Min man har ju aldrig sagt ngt till mig om mitt drickande, har ingen aning om omfattningen. Men visst har han tyckt att jag druckit lite väl ofta ibland. För ett par månader sen bråkade vi, av ngn anledning jag ej minns, det var verkligen inte jätteallvarligt mer en arg diskussion. Men han var arg och ville helt klart säga ngt som sårade mig. Det var helg och vi satt vid matbordet och jag hällde väl upp mer vin i mitt glas. Då sa han (väldigt surt och otrevligt) "är du alkis eller". Gud vad jag blev ledsen!! Sårad! Troligen för att jag ÄR det, så jag tog åt mig trots att han sa det fulaste han kunde komma på mest för att såra. Om han nu tänkte det på allvar (låter nu som jag lever i förnekelse men jag tror på riktigt att han sa så för att såra och inte för att han tycker det på riktigt) så var det det värsta sätt och tillfälle han kunde valt att säga ngt. Minns att jag ville gråta och så djupt önskat att han istället hade satt sig med mig när vi inte var arga och på ett lugnt snällt sätt frågat om jag upplevde att jag hade problem och om han kunde göra ngt för att hjälpa mig.

Nu säger jag kanske emot mig själv, skrev ju tidigare att jag inte skulle sluta bara för att någon konfronterade mig. Och det stämmer väl iof, men detta år har jag ju kämpat för att sluta (fast det hade ju han såklart ingen aning om stackarn) så det hade faktiskt varit en lättnad om han tagit upp det på ett bra sätt. Hade han däremot sagt något innan jag själv hade påbörjat kampen hade jag bara förnekat och blivit arg. Jag vet inte alls vad jag vill säga med detta, skriver bara vartefter jag tänker. Helt klart beror nog en konfrontation på hur det görs och hur långt alkoholisten själv kommit.

Nä, nu får jag återvända till Idol och dottern.

FylleFia

Hej Anli! Jag förstår så väl din ledsnad när mannen slängde ur sig alkisfrasen, min har gjort något liknande och jag blev helt knäckt. Det samtalet snurrar fortfarande i huvudet. Har skrivit om det förr men vet ej var. Så, semester i utlandet. Lunch. Mannen atr in en cocacola och jag en mycket stor öl. -Fia, jag ser ju att du skakar. Jag min dumma nöt tog inte tillvara på tillfället och startade ett samtal utan skylde på att jag frös i skuggan. Så jagförstår också vad du menar med att en bra konfrontation kan hjälpa. Även om vi inte vill det. Varken du eller jag fick en bra konfrontation. Jag tror att min förra arbetsgivare försökte, men eftersom jag inte litade på dem så kunde jag inte säga sanningen. Det var en arbetsplats där det skvallrades om alla. Tyvärr tror jag de flesta arbetsplatser är det. Samma hos min nuvarande. Det skvallras så mycket om den alkis som jobbar där. Hen gör inte samma "goda" jobb med att mörka som du och jag tycks klara av. Stinker ofta ren sprit. Jag tänker ofta på att jag borde prata med hen. Men jag är feg. Och jag är känslig. Vet precis hur illa hen skulle ta upp av det. Mitt enda försvar är att jag vägrar prata skit om hen. Så när ska man konfrontera? Jag tycker att det ska man göra när man står tillräckligt nära någon. På ett bra sätt med mycket ömhet.

Glad att din fredag gick så bra! Resten av helgen likaså hoppas jag. Annars är det bara nya tag som gäller för varje nykter dag räknas i denna vansinniga sjuka. Själv jobbade jag så det blev bra. Ska även jobba nu i helgen men dagpass denna gång. Alla på jobbet har lärt sig att fråga Fia om du vill vara ledig en helg. Sorgligt på sätt och vis trots att arbetskamrater blir glada. De vet ju inte om min hemlighet. Jag frestas i helgerna, inte för att det är just helg, men för att då är min man ledig och jag är svag. Jag vet att jag kan "dra mig undan" hos honom och dricka hur mycket jag just för tillfället tror jag vill.

Nu blev det ett långt inlägg, men jag trivs här hos dig.

Kramar Fia

Anli

i dag kom min bokbeställning, ansvarsFULL och Anfäkta (ville så gärna ha "snälla mamma, sluta dricka" men finns inte att hitta någonstans). Ligger nu och läser Anfäkta. Precis börjat men igenkänningsfaktor är hög!
"Kan jag finna ro i vardagen? Kan jag hitta en permanent lösning så jag kan känna den glädje, frid och ro som numera endast inträffar i uppsupningsskedet"?
Ja...det är frågan.

Det går bra för mig nu, bättre än någonsin under mitt år här. Så här många dagar utan alkohol som jag haft sista tiden har jag inte haft på många år. Känner mig hoppfull, tror på riktigt att jag har chans att nå dit jag vill. Men, jag har fallit, vin i lördags, inte mina vanliga mängder, men ändå... Känner att det tog emot att "börja om" efter det. En kväll och jag känner hur mina tankar direkt förändras, jag börjar lura mig själv, intala mig själv att "så farligt är det inte". Nu klarade jag att fortsätta trots lördagen, men det visar verkligen på hur lätt min hjärna kidnappas! Hur lätt jag skulle falla tillbaks till "varje dag drickandet".

Myrsteg skrev Fia, tror inte uttrycket kom från mig från början, men det passar in på mig. Myrsteg som blir större och längre allt eftersom. Snart är det stora kliv snarare än steg :)

Nä, nu läser jag några sidor till innan jag somnar som en (nykter) klubbad säl.

FylleFia

Hej Anli! Jag blir så glad över att du låter så stark. Böcker är alltid bra, dels för igenkänning men också för att vi inte behöver begå alla misstag själva. Du får mig också att skämmas lite (jag vet att det inte var din avsikt) då jag var så "säker" på att du skrev om myrstegen. Googla tänker jag inte göra för att finna källan. Utan jag nöjer med mig att det var en bra tanke. Men jag minns säkert att jag har skrivit om att varför skulle inte du och jag lyckas med att bli friska, när andra har lyckats? Jag tror vi är på väg nu.

Kramar liksom... (Dompa? NyMan?) Fia

Anli

Nej nej, skäms inte...jag önskade det var jag som sagt ngt klokt :). Men tänkte att jag inte vill ta åt mig äran för klokhet som inte är min...fast jag är inte helt säker, kanske har jag skrivit så? Är det möjligt att jag slängt ur mig ngt smart av misstag ;)? Strunt samma, huvudsaken att du påminde oss om myrstegen! Tack för det. Perfekt beskrivning för mig och andra här hur vår väg ser ut, det går inte spikrakt men det går ändå framåt..med myrsteg!

Nä, nu måste jag lämna sängen. Svårt när hunden ligger vid fötterna och snarkat, låter sååååå skönt att jag bara vill lägga huvet på honom och somna om!

Kram liksom tillbaks (Dompa tror jag med?)

Surfina

Ni två är mina nya "idoler" ;)
Det ger mig så mycket att läsa era trådar. Ni är grymma och helt fantastiska personer som delger era tankar och livsvägar (tänkte skriva livsöden men det lät "så där" ;)
Känner sådan väldig samhörighet med er, vi har på många sätt trampat samma stig. Jag hankar efter lite men hoppas på att finna "min" stig inom en snar framtid....eller inom den tid det tar helt enkelt.
Kram

NyMan

och även "Drick med förstånd" skall givetvis föräras den oefterhärmlige Dompa, som till min stora sorg, men även till min helt oförställda glädje, har valt att inte medverka härinne längre. Läs gärna hans tråd, Surfina, om du inte redan har gjort det! Dompa är en av de sannaste, klokaste och mest underhållande människor som jag har träffat på. Hans tråd har givit mig kontakt med livet på många plan och kanske kan bidra till något även i ditt liv. Björnkramm!/NM

m-m

Tycker också att det låter som att du är stark i tanken nu. Du och jag gjorde ju debut på forumet ungefär samtidigt och för min egen del har jag nog behövt ett år av med- och motgångar för att finna en vilja (inuti) mig själv att välja att vara nykter. Jag tror inte att vägen nu kommer att vara spikrak, men om jag inte ser det som ett offer att avstå vin, utan att det är en frihet, som några skrivit så måste det vara en bit på rätt väg.

Som Berra uttryckte det i sitt inlägg tidigare i morse, att finna styrka i nykterheten genom just att vara nykter (tror det var ungefär så), men jag tycker det var bra.

Ha en bra fredag!
/m

Anli

Dagarna går och jag mår riktigt bra. Känns som jag har läget under hyfsad kontroll nu men är inte så dum att jag inte förstår att jag kan vara tillbaks på noll hur enkelt som helst. Men ändå, just nu njuter jag, uppskattar det vanliga i livet, älskar min underbara nyktra sömn, mitt kvällsthe och börjar till och med längta efter att gå snabba promenader (då har det gått långt ;), jag som vanligtvis är slöheten personifierad).

Jag känner inte så ofta sug och kan se fram emot kvällen och riktigt längta efter tv och te. Tidigare har jag mest bara velat sova de gånger jag hållit upp, sova bort det grå tråkiga alkoholfria livet som kändes påtvingat. Så känns det inte, just nu iallafall. Nu VILL jag inte dricka, det är stor skillnad! Vinsterna är större än förlusterna.

Jag tar en dag i taget och har lyckats bättre senaste tiden än jag någonsin gjort. Även om jag haft ett par uppehåll på 2-3 veckor som mest tidigare så har jag aldrig klarat mig så här långt (även om jag har haft ett par dagar då jag druckit även denna gång) och jag har tidigare inte klarat uppehållen utan antabus vilket jag gör nu. Det känns som om min hjärna är på väg (på väg!! inser självklart att jag har långt kvar) att omprogrammera sig själv. Från att ha haft totalt fokus på alkohol så finns det nu plats för annat. Härlig känsla!

Har läst klart Anfäkta och AnsvarsFULL och det är skrämmande och bra läsning för mig. Känner igen mig i en del, men framförallt är det där jag skulle hamna om jag fortsatte som jag gjort. Det vill jag inte!! Skulle så gärna ha fler böcker att läsa, är det inte märkligt hur det finns tusentals 5:2 och LCHF böcker men när det gäller ngt så viktigt och vanligt förekommande som alkoholism så får man leta länge. Skumt och dumt!

FylleFia

Hej Anli! Ser att du är inne just nu min vän. Har inte så mycket mer att tillföra mer än att jag läser din tråd och glädjs åt din styrka! Inte så mycket mer? När fan ska alkisen i mig dö? Jag skickar ett budskap som inte är "inte mer". Du kämpar på bra just nu och känns stark i dina inlägg. Det glädjer mig. Sen om du på köpet skulle börja promenera? Haha. Det är inte farligt. Mina bästa tänkarperioder kommer under gåendet, kanske ger det även dig något. Men då ska man inte fuska - ingen musik på lurar, bara du. Testa!

Kram Fia

FylleFia

Bara en helghälsning till en god vän! Vilket jävla rävväder. Idag skulle jag lätt ha kunnat inbilla mig att en varm glögg skulle vara helt alldeles underbar när jag äntligen kom in i stugvärmen.

Men vem lurar jag. Tycker glögg smakar apa och lägger sig som en gräsmatta över tänderna. Men det luktar gott. Två saker hindrar galenskapen åtminstone ikväll. Antabus och tidig arbetsmorgon i morgon.

Hoppas du får en bra helg, hur du än gör!

Kramar Fia