Hej,

Som så många andra har jag varit inne och läst här emellanåt. Vilka fantastiska människor det verkar finnas här!

I dag tog jag modet till mig och anmälde mig som medlem och skriver mitt första inlägg. Bara att logga in här gör mig nervös...TÄNK om någon förstår att det är jag? Vilken skam!! Det knäppa är att jag inte tycker alkoholproblem är något att skämmas för...när det gäller andra! Men när det är JAG som har problem är det plötsligt super"skämmigt".

Vill kort berätta om mig själv och mina problem, och hoppas att någon kanske är i samma situation så vi kan stötta varann.
Bor med man, mellanstora barn och hund i ett hus i ett "bra" område. Har ett bra jobb, fantastisk familj och underbara vänner som jag kan prata med allt (utom detta) om. Som ni hör låter det ju som jag har ett underbart liv, och det har jag till stor del och det är jag tacksam för! Jag har ingen och ingenting att skylla mina problem på!! Felet ligger helt och hållet hos mig!

Jag började tidigt röka och i tonåren var det mkt fester och jag gillade att dricka direkt. Insåg faktiskt tidigt att jag tyckte om det lite FÖR mycket och har ofta sagt att det är tur att jag har spärrar/hatar att vara bakis/är tillräckligt ansvarstagande för annars skulle jag säkert "åka dit" och dricka för mkt. Ha!!! Har åkt dit ändå. Det tog bara lite tid innan spärrarna helt släppte, många år har jag druckit måttligt och skött mig, men inte nu längre!

Vet inte riktigt exakt när det blev ett problem, men skulle gissa att det för kanske 4-5 år sen började eskalera för att i dag absolut inte längre vara ok!! Jag kämpar som ett djur för att sköta mig och hålla det hemligt! Ingen vet! Ingen, och jag skulle neka till jag blev blå i ansiktet om ngn påstod att jag har problem!

Visst säger ni, klart ngn i min misstänker att jag dricker för mkt! Men jag TROR inte det faktiskt, skulle förvåna mig. Jag blir aldrig så full att jag raglar/sluddrar etc och Säter det "snyggt". Lägger mkt tid på att hålla fasaden uppe, lägger mkt tid på utseende för att dölja ev spår av trötthet dagen efter. Detta är ju i sig totalt utmattande, att kämpa så hårt för att verka "normal".

Sista året har jag börja gömma flaskor, har alltid en flaska vin tillgänglig och dricker varje dag! Skulle gissa på upp t en flaska om dgn (säkert mer ibland). Detta sker oftast kvällstid men på helger börjar jag tidigare. Blir som sagt inte "aprak" utan målet är nog att känna mig konstant påverkad/avkopplad.

Har faktiskt tagit mod till mig och sökt hjälp. Pratade med läkare på vårdcentralen (efter att hon dyrt och heligt fick lova att det jag sa var konfidentiellt :)). Fick naltroxan (osäker på namnet) utskrivet. Hjälpte inte alls! Skulle ta bort effekten av alkoholen men jag drack lite ändå och saknade sen vinet så mkt att jag slutade ta dom.
Fick sen träffa en psykolog vid ett tillfälle och fick antabus utskrivet. Höll upp i 2 v, längsta på flera år! Jag mådde dock ej så bra av tabletterna, så jag minskade dosen rejält , tog sen ett halvt glas och insåg att det gick (blev bara väldigt rödflammig). Sjukt, jag vet! Slutade helt med tabletterna men har, då jag får panik och vill försöka sluta, tagit 1 tablett emellanåt och har då hållt upp Max 2 dgr.

Inser att jag inte orkar hålla på så här längre! Skämmas/vara konstant trött/tänka på att gömma/tänka på att alltid se snygg och fräsch ut så ingen kan tääänka sig att jag skulle ha problem/inte ha ngn lust att göra saker....och återigen skämmas!

Slutar nu, skulle kunna skriva så mkt mer men hoppas någon orkar läsa och känner igen sig lite.

/Anli

Anli

Precis så är det! Vinet är bränsle! Gör så man orkar lite till. När det inte längre "finns" är jag helt slut!! Som en trasa! Vill bara sova!

Började skriva tidigare i dag i din tråd men blev avbruten och nu såg jag att du skrivit här så fortsätter skriva till dig här.
Du är så bra! Starkt jobbat att hålla upp i helgen och härligt att det kändes som att du själv valde det! Hur går jobbet? Känns det bra? Hjälper det dig att låta bli när du vet att du måste upp och gå till jobbet?

Vet inte riktigt hur det går för mig...Inte jättebra, höll upp flera dagar men sen druckit i varje dag sista tiden. Men det är inte alla dagar jag druckit mkt, VILL inte somna och känna mig "snurrig". Vill vakna utsövd och pigg! Hatar det! Kämpar verkligen, men tydligen vill jag inte tillräckligt eftersom jag ändå inte kan låta bli? Har fortfarande svårt att förstå varför, som jag skrivit tidigare har jag inga problem (jobbigt javisst, men jag GÖR det) att stå emot andra "onyttiga" saker så som godis etc som jag helst vill mula i mig. Men vinet....så svårt att stå emot :( Har sista veckan börjat springa. Dels av ren fåfänga (baddräktsäsong coming up ;)) men framför allt för att känslan av att det tar emot lite att dricka när man varit "duktig" och tränat. Tror det dämpat intaget lite, men inte helt tyvärr...

Ilska tror jag hör till. Jag har varit så arg! Det har varit ett sv mina problem som jag först nu länkar ihop m alkoholen. Trodde länge jag var sån av naturen, arg, negativ etc. Vaknat arg. Ännu en jäkla dag.... Fast jag tror faktiskt det beror på att jag vaknat uttömd på energi, inte lätt att vara glad och positiv då! Jobbar väldigt mkt med det, vill INTE vara sur, arg, irriterad. Det är inte jag!! Tar aldrig ut det på barnen vill jag påpeka. Trots alla mina fel och brister så tycker jag faktiskt att jag är en bra mamma, som lyssnar, finns där och hittar på saker. Men visst, jag skulle säkert kunna vara bättre.

Usch, ibland känns det läskigt att skriva här. Lämna ut sig själv. Känner att jag håller tillbaks. Tänk om någon förstår vem jag är..,

Heja dig Fia! Vi kämpar vidare. Ibland går det bra, ibland mindre bra. Men jag kommer aldrig se mig själv som ett offer för vinet, jag kämpar på och tillslut blir kommer jag vinna helt och hållet. Tills dess tänker jag se positivt på mindre segrar (dagar, kvällar etc) då jag klarade det!

Kram

FylleFia

Alla segrar räknas Anli! Varje gång du låter bli, eller varje gång du bara minskar är bra. Jag har det ganska ok just nu, men jag tror att det bara beror på nya jobbet att jag verkligen kan låta bli. Mannen underlättar ju inte direkt. Igår ville han bjuda på restaurang för att fira att jag fått jobb. Han fattar verkligen inte vad jag säger. Eller jo, delvis men ändå inte. Han förstår orden men inte innebörden. Visst hade vi kunnat gå och visst hade jag kunnat dricka alkoholfritt. Men för mig är det inte ett nöje. Gissar att det tar en tid innan jag kan gå på krogen och inte avundsjuk snegla på andras vinglas. Så vi har det lite spännt hemma. Jag känner mig missgynnad, typ: Stackars lilla mig som inte får vin! Mannen är ledsen för att jag mesta tiden är arg, sur och trött. Tycker du är duktig som aldrig tar ut din ilska på barnen. Hade jag haft barn hade jag nog inte klarat det. Hoppas du får en bra helg. Jag vill också komma i baddräkten så nu blir det en ny powerwalk. Har förresten redat tappat många kilon fett och hoppas nu på att lägga på mig lite muskler. En gång i tiden hade jag riktigt vackra ben, vill tillbaka dit. Fåfäng! Jag är också lite rädd att lämna ut mig, men sen tänker jag att även om någon skulle förstå vem jag är så vem vill mig illa här?

Kram Fia

FylleFia

Hej Anli! Tänker ofta på dig och hoppas att du har det bra. Om det inte går så bra så ge inte upp med att försöka. Förr eller senare lossnar det. För mig tog det mer än tjugo år och jag är fortfarande inte säker på att jag klara det för evigt, eller ens till söndag.

Kramar Fia

alau

Jag är tillbaka! Senaste året (sedan jag försökte sluta för första gången) har varit en match som heter duga. Har klarat 97 som max. Nu senast blev det 69 dagar. Och sen föll jag dit igen. Har nu börjat om räkningen och ligger på dag 9. Den här gången ska jag bannimig klara det här. Har gått på möten varje dag. Har blivit rekommenderad att gå på 30 möten på 30 dagar, så det har jag hållit mig till nu. Jag känner mig också så vansinnigt trött!! Småvimsig i huvudet, på något sätt. Är det normalt?

Alau

normal är du :-)) Kroppen behöver vila efter ditt sista race så njut av tröttheten !! Jag är nog lika trött idag men ska pigga upp mig med att åka till AA's konvent i Västerås. Jag vet att jag blir avslappnat slö och får sinnesro efter en sån dag så det är värt resan !

alau

Jag är fortfarande så vansinnigt trött!! Hur lång tid tar de innan gifterna försvinner ur kroppen? Jag tycker det känns som jag håller på och nickar till på jobbet på eftermiddagarna. Suck...

Hur går det för alla icke-drickare? Jag har hållit i min plan att gå på AA möten varje dag. Det funkar fint. Visserligen blir kvällarna senare än vanligt, så det bidrar väl till tröttheten också. Men det känns bra. Och jag känner mig motiverad. Har hjälp av Antabus för tillfället, vilket känns tryggt. Hur länge kan man använda sig av antabus egentligen?

Önskar alla en härlig och nykter helg!!

Alau

Droppen

Som vågar berätta om när ni drattat dit och era nya tag. För mig är det så skamligt när jag gått ut på forumet och sagt att jag ska försöka och sedan ramlar dit igen, Så då ramlar jag också ur forumet och alla andra stödstrukturer som jag försökt skapa runt omkring mig. Har till och med bytt nick när jag gjort nya försök för att jag skämts så mycket. Det går inte ihop med min självbild att jag har hamnat precis där jag bestämde mig en gång för länge sedan att inte hamna. Det är ingen tvekan om saken - jag är alkoholberoende.

Har många försök bakom mig - och det är väl kanske det- jag inte vill leva i ett försök- jag vill leva mitt liv. Nu har jag ännu en gång rört ihop en antabusshot som jag tänker fira denna min andra nyktra dag med. Problemet med antabus är att jag efter ett tag börjar manipulera med det också. Jag "glömmer" att ta min medicin, eller så börjar jag fundera på om det inte är skadligt för kroppen och att jag kanske bör ta medicinen mer sällan - ja, ni förstår.

Kämpa på!

Droppen

vi är Droppen! Känner igen mig i allt du skriver, inklusive antabusmanipulerandet.
Men det finns ju bara en sak kvar, precis som avslutar med, Kämpa på!
Ha en bra helg,
Fenix

Anli

Känner igen mig i det du skriver!
Byt inte nick, även vi som ramlar tillbaks med jämna mellanrum får plats här! Så länge vi kämpar vidare så kan vi väl försöka att låta bli att skämmas för varandra? Jag tänker ju likadant, men nu försöker vi strunta i skammen!!

/Anli

alau

Men om det är någonstans man INTE behöver skämmas så är det här! Gå in i vilket AA rum som helst, och du får den support du behöver. Det är sååå många som gör samma snedsteg. Det viktigaste är att man hittat vägen tillbaka.

Antabus-biten känner jag också igen mig i. Körde en dos för ett par månader sedan, och började sen sakta lura mig själv att inte ta den. Och, mycket riktigt, åkte dig dit igen. Nu har jag börjat en ny kur sedan snart en månad. Jag undrar bara hur länga man kan hålla på med medicinen?

Alau

Anli

Nej tyvärr hann jag inte på ngn livbåt. Går inte något vidare alls, men jag ska banne mig simma ikapp en flotte och kravla mig upp! Bara måste! Just nu inte riktigt viljan (erkänner det), sommar, grillning etc. Men måste, kan inte fortsätta så här! Tror bara jag börjar så kommer den riktiga viljan sen.
Hur går det för dig? Nya tag?

Kram A

vill.sluta

Livet är i full fart, ungarna, hus och stundande kalas.....
Jag blir fyrtio i sommar, och nu går tankarna att min present kommer bli att då droppar vi......

Du sade det, sommar och grillning etc, men jag håller mig på mattan..........
Jobbar för mycket, allt är för mycket.
Men sitter stilla i båten.
Jag väntar tills du crawlat ikapp.
Vad har hänt med Fia?
Fia läser du detta, SKRIV!
Hoppas du mår bra och är snäll mot dig oavsett, kram!
Anli, jag väntar.
/A

Anli

Nu börjar jag om!

Hela sommaren är en ända lång ursäkt att skjuta fram beslutet om noll intag. Funkar inte! Nu får det vara nog!

Jag lovar härmed mig själv att göra allt för att leva nyktert denna sommar! Inget mer smusslande, inget mer gömmande! Jag får tycka hur synd om mig själv som helst när jag ser alla människor sitta på uteserveringar, höra kompisar prata om picknick med rosevin, höra folk skåla på midsommar! men sanningen är att dessa människor skiljer sig från mig, jag är inte som dem! De smyger inte in i garderoben och huttar en tisdagkväll, de kollar inte oroligt nivån på flaskorna i spritskåpet så ingen ska märka att de nallat en onsdageftermiddag, de vaknar inte med ångest varje natt och tänker aldrig mer! De tänker inte på alkohol dygnet runt och KAN smutta på sitt rosevin ngn enstaka gång. Jag kan det inte, och det måste jag påminna mig om vid alla dessa tillfällen framöver.

Nog nu!

Kram

Tjalle

Så rätt, så rätt. När ska man lära sig. Lyckades med en vit månad efter jul sedan har det varit från och till med drickandet. Nu inne på min sjätte nyktra dag. Återhämtningsperioderna blir allt längre och alkoholen är mer och mer förknippat med enbart ångest. Även vid de tillfällen jag tar några glas mår jag inte helt bra för jag vet ju innerst inne att jag borde låta bli. Ständig det dåliga samvetet och ångesten. Sommaren är kanske den tuffaste tiden att lägga av på men kanske desto större anledning att göra det just då. Vi får hjälpas åt.

Tjalle

Anli

Bra jobbat m 6 dgr! För varje dag går det lite bättre.

Jag höll också upp efter nyår, 3 v blev det. Mådde bra och trodde nog att jag skulle klara det längre. Men sen trodde jag väl (som så många andra) att jag hade kontroll, att problemet troligen inte var så stort och drack en kväll. När jag väl halka dit igen kunde jag dricka hyfsat måttligt en period, men sen blev det mer och mer för att nu vara riktigt illa. Så nu har jag faktiskt fått nog (visserligen inte första ggn...). Trött på att låtsas, gömma, planera och skämmas.. I sommar ska jag "uthärda" dom sociala saker jag har inbokat och stå emot frestelsen, men resten av tiden ska jag sova, bada, läsa! Längtar efter att läsa bra böcker, lite svårt att komma in i handlingen när man somnar som en klubbad säl efter vin varenda kväll.... Men nu får det bli sommarnöjet. Kommer bli tufft att stå emot vin på grillkvällar etc, men MÅSTE tänka på vad de glasen sedan leder till....MER vin! Mkt mer vin!

Nu kör vi! En vit sommar....klarar vi det klarar vi allt :)

att kunna se en film och minnas hur den slutade. Att läsa sin bok och inte vara tvungen att läsa om de senaste fyra sidorna för att man inte minns vad man läst trots att bokmärket visar var man slutat. Att inte behöva kolla telefonen på morronen för att se om jag talat med nån och glömt eller om jag messat nån i fyllan. Pinsamt på vardagskvällar i alla fall. När man ser att man talat 20 minuter med syrran och inte ens minns att hon ringt. Somnat och vaknat mitt i natten med kläderna på och arbetsdag imorron. Undra om man kom ihåg att gömma tomflaskan eller om den står på bänken när maken kommer hem. Ja herregud så skönt att slippa allt detta! Aldrig mer!