Jag behöver detta forum till min egen tillflykt att få skriva av mig, där jag gärna vill att ni som vill kan kommentera och hänga med i, vad som helst.
Har känt mig stundvis alldeles för länge som en tickande bomb, bara att få säga nått till någon(som kan förstå) eller någonstans, betyder mkt att få utlopp av känslor.
Det är så fruktansvärt tungt att bära på ett inre kaos som saknar struktur o ordning, jag är så trött o less på att just vara så trött o less.
För att lättare kanske sätta finger på saker o ting börjar jag skriva här nu att få mer focus o skärpa till min väg.
Jag har kommit långt men inte där jag vill vara. även om jag fallit ibland, ser jag ljust på framtiden, så tacksam och stark.

Jag har försökt hänga med i er andras forum och vissa av er känner nog igen mitt alias, att läsa av andra ger så mkt o de vet ju ni.

Jag har länge tänkt att börja skriva typ dagbok/att just sortera mina tankar o funderingar i.
Att få dela med mig av mina min resa och min ryggsäck, och KANSKE kan det till o med ge nått till någon !

Pontus

Inget egentligen viktigt att skriva idag, men det kändes fantastiskt att åka till jobbet med en nykter vecka bakom sig.
En relativt bekymmers fri helg då jag verkligen bokade upp mig. Fick vid ett tillfälle ta fram mobilen för att påminna där jag skrivit upp mina anledningar. De hjälpte att slå bort tankarna.

Hoppas ditt hus blev fint nu Lp. Ja herre gud vilka gömställen man dålt öl i. Rensade mitt garage på burkar mm. Spår av alkohol som man druckit

Hoppas du Tonårsmorsan även du kommit mer på benen. På nått sätt känns det bra för mig att jag har ett visst tyngd i bröstet än, att det den här gången inte bleknar för fort.

Tacksam o glad idag:-)

FylleFia

Nu blir jag nästan arg på dig Pontus. "Inget direkt viktigt att skriva om egentligen" , förutom att du mår bra. Men det om något är väl superviktigt. Det viktigaste är inte alltid de stora skeendena utan just att man i det lilla faktisk kan stanna upp, ruska förvånat på huvudet och tänka att ; Jag mår bra! Jag blir glad för vart enda fyllo här som klarar det och mår bra. Idag är jag glad för dig.

Fia

Pontus

Oerhört klumpigt skrivet, ber om ursäkt. Denna helg har varit som att bli frisläppt från ett fängelse.
De ja mena var just mer än att jag mår så otroligt bra just nu.

Mkt av mina tankar ihelg har jag lagt på hur jag ska försöka börja förlåta mig själv för mkt som tynger mig. Jag vill på nått sätt kunna byta blad och inte grubbla iväg denna dyrbara tid vi har på jorden.
Men det tar nog tid ännu. Men lite i sänder känns det bättre. Har detta år fått lite mer självförtroende
att stå upp för mig och inte så lätt låtit mig brytas ner, för det har ju A tröstat på kvällen tidigare .

FylleFia

Hej igen Pontus. Ledsen att jag tog i så, men glad över att du kunde se en usträckt hand och grabba tag istället för att bli sur. DET är stort liksom att våga vara nykter. Se sina troll i ögonen. Jag tänker också alldeles för mycket på den galenskap som jag orsakat i fyllan och villan. Men jag förlåter mig själv. Jag har kommit dit där jag oftast kan förlåta mig själv på samma sätt som jag hade förlåtit en medmänniska. För vem säger att just jag förtjänar mindre? Jag själv. Vem säger att Pontus förtjänar mindre? Du själv. Vi är en knepig ras vi människor. Glad att du har en fin dag och glad för att vi finns för varandra. I min värld räcker det. Jag tycker mig bli hjälpt av att skriva ner mina "tuffa" tankar här på forum. Ibland får man respons, ibland står de bara kvar för ens egen skull. Någon (Berra?) skrev att ord är svårt. Säkert sant. Det finns stunder som jag vill skriva men tänker att " är detta helt korrekt?". Skitsamma tänker mitt nyktra jag, detta är min upplevelse. Så med facit i and borde jag inte ha surat till på dig. Men jag tror att du innerst inne fattar att jag gillar dig. Och vi har samma mål. Frihet!

Nu får du en lyckokram Pontus och du ska veta att det är ytterst sällsynt att jag kramar främmande killar/människor. Fia

Pontus

Hej Fia tack för Kramen, kram till dig med och hoppas allt är bra med dig.
Ingen som helst fara, förstår att de misstolkades :p
När man levt länge med ångest av drickandet och alkoholen finns i tankarna hela tiden så blir man så fruktansvärdt trött av att bli jagad i tankarna hela hela tiden. Jag är annars också som person en funderare och grubblare, tänker för mkt helt klart. Tänker ibland kanske lite för mkt vad folk tycker och tänker. Nå gjort är gjort.
Ett talesätt jag läst,"att älta de förflutna är att stjäla från framtiden", och vill så gärna inte göra det nått mer, men för att nå dit måste jag förlåta mig själv och stå upp för mig och framförallt vara nykter.

FylleFia

Vilken bra tankegång. "Att älta det förflutna är att stjäla från framtiden" . Precis så är det. Jag jobbar så hårt med att försöka förlåta och glömma mina tokigheter. Ibland går det bra medans annat tok är svårt att överse med. Fortfarande slirar jag ibland. Har ett jävla temprament och talar alldeles för ofta för fort. Det är på gott och ont. Nej jag låter mig inte trampas på, det är bra. Ja, jag trampar på andra. Det är skitdåligt. Jag tror vi får se det här som en återhämtningsperiod Pontus. Nu återhämtar vi Fia och Pontus. Och den resan kan vara tuff. Men även givande, jag har bra dagar. Mina bästa stunder är när jag åker tunnelbana. Ja, det låter ju konstigt. Men jag mår bra av känslan att kliva in i en vagn och inte lukta illa. Eller tro att jag luktar illa. Trots att jag just nu har ett boende där varm morgondusch får vänta till jobbet så kan jag gå med rak rygg för jag luktar inte gammal alkohol! Det får räcka så. Rom byggdes inte på en dag. Vi behöver inte bli bäst på en gång skrev Trollis (?) så sant så. Myrsteg läste jag någon annanstans. Livet är inte perfekt men det är skönt att du och jag åtminstone vet var vi har varandra.

Kram igen! Fia

Pontus

Vid nästa sammankomst med min mor o far m syskon har jag bestämt mig för att berätta att jag ska sluta dricka .
Att jag helt enkelt är för svag för alkohol. Ska nog berätta för mina närmaste vänner. Finns ingen mening att himmla om mitt bekymmer längre. Känns som det skulle bli lättare om de kom ut delvis! Ja vet inte!

Jag kan inte fatta hur jag styrt upp mitt liv. Bli jagad av dystra minnen och ett felsteg och jag har brännt ut hela mitt liv. Hur kan man låta det gå så långt att man inte förstår. Är jag helt enkelt bara dum i huvudet? varför bara inte hålla sig till den snälla person man är. Jag orkar inte mer
Jag bara önskar jag på nått sätt kan få vissa synder förlåtna och clown stämpeln tvättad. Gjort är gjort men kanske en dag kan jag bygga mig stark. Finns nog inget jag gjort utan öl, tragiskt. Öl, vet du vad! Jag HATAR dig, du har förstört så stora delar av mitt liv..

Inte på topp idag, ska nog åka och hyra en film

Pontus

7e dag närmar sitt slut. Har gått på nålar och känts som jag hållt andan i nästan en vecka, av ångest, sorg och hat över att allt har behövt gå så långt. Botten är nåd. ingen som helst tanke på alkohol att dricka. Försökt bara trösta med att bara denna vecka går förbi så är det den sista vecka jag mår så här över det här. Raderade alla påminnelser från min mobil, allt finns inom mig, jag har gått igenom allt, jag tänker inte dricka mer.
En ganska nära bekant till mig tog sitt liv i veckan, han hade inte heller en sund relation till alkohol, det ska fan aldrig bli jag. Fan han var annars en bra kille. Hemskt:-(

Orkade träna idag kändes väldigt motstridigt men bra efteråt, de är första steget som är jobbigast. Läst varje dag här det ger styrka. Har funderat mkt över förändringar, tiden kommer läka såren.

FylleFia

Det blir bättre Pontus! Jag lovar! Förstår att det inte känns som någon slags tröst just nu men det är det enda jag kan erbjuda. Sanningen. Ju längre tid nykter desto starkare blir du. Det blir en ny vana att vara vit. Det är hemskt med din bekants självmord men utnyttja det. Jag tror han skulle uppskatta om du lärde dig något av det. Nu lät jag jävla präktig och klok men jag menar det. Din vän var nog empatisk, - det är inte de hårdkokta äggen som tar livet av sig - och skulle antagligen uppskatta om du "lärde" dig något av hans frånfälle. Låt det inte gå så långt att du mår så dåligt. Din idé om att dela din sjukdom med din familj är inte dum. Antagligen anar de redan. Kanske inte att du har just den sjukdom som du har men att något är fel. Jag har efter mycket om och men vågat berätta för mina två äldsta vänner och det satt långt in men jag insåg att jag måste. Dels för att vi ofta sågs över ETT (ja, inte för mig då) glas vin på stan. Dels för att vänskap måste kunna tåla det. Kärlek också och för det tredje; Nu kan jag slappna av med dem på ett nytt sätt. Vi fikar! Ibland får de ett glas vin medans jag tar något annat. Jag har bett dem att gå ifall jag skulle få för mig att även jag kan dricka och de har lovat att göra det. Visst är det en liten press på dem men det ska kärlek tåla. Det är även en stor press på mig. Jag måste leverera. Vet inte riktigt vart jag är på väg med detta men vill främst förmedla att det blir verkligen bättre! Man vänjer sig och efter ett tag blir det en livsstil har jag förstått, att vara nykter. För mig är det fortfarande en utmaning, men jag antar den. Gillar utmaningar och vill klara dem. Ha en bra dag 8!

Fia

Pontus

Jag förstår dig helt och hållet Fia. Av exakt samma grunder har jag tänkt så man inte behöver sitta där och dölja med undanflykter. Det kommer nog gå bra dom är förståndiga. Att det blir en livsstil kan jag tänka mig, förra gången jag var längre nykter kunde jag känna mig hög av nykterheten:-) Min tidigare livsstil har just varit med alkohol som del av den.
Mitt i mitt eget världskrig när nyheten om min vän, så stannade allt. Jag kommer absolut ha denna bortgång inom mig som skydd, och ja han vill nog att jag tar detta till mig!
Denna gång är jag inte bara uppe på hästen och rider vidare. Allt känns så annorlunda på ett bra starkt sätt. Hej dag 8:-)
Tack för dina kloka ord, hoppas allt är bra med dig. Följer din tråd flitigt:-)

när det känns bra och starkt på ett annorlunda sätt tror jag att den riktiga vändpunkten kan vara där. Jag har under åren lärt mig att den känslan räcker långt, ibland till lång nykterhet. Och den här gången förstås efter mer än två månaders nykterhet känner jag starkt att den här för att stanna. Jag trivs inte bara bättre nykter i alla sammanhang, utan har också blivit direkt rädd för hur det kan gå när jag dricker. I dag funderade jag på att ringa och säga nej till en tandhygienist där jag har tid i morgon förmiddag, och var nästan nära att göra det. Men så kom jag på att det var vad jag höll på med förr i tiden, eftersom jag troligen skulle vara bakfull i morgon och troligen sjukskriva mig. Alltid denna dörr öppen för att slippa obehagliga saker. Nu kom jag på att det här var rester av mitt gamla flyktbeteende. Så nu gör jag det man ska, ser obehaget i ögonen och gör det som är bra för mig i långa loppet. Alltså biter ihop och går till tandplågaren.
Kul att peppa sig själv:-)
Fenix

Pontus

Håller helt med dig Fenix. Hemskt hur kontrollerad hjärnan kan vara av alkoholen. Alltid när någon frågat om besök mm så måste man alltid fundera före,"kommer jag va bakis då!?" sorligt. Nu bokar jag med glädje in mig på vad som helst utan en tanke på att lukta alkohol. Härligt befriande
kan som inte förklara denna gång varför allt känns annorlunda och stabilt. Jag har nog gått igenom dom flesta taktiker och lärt mig. Du kan inte bara springa som en tok stångandes igenom vardagen, man går in i väggen. Känner nu en balans och jag var tydligen tvungen att slå hårt i botten. Med tur i oturen! Mår dåligt över mina bravader men jag känner mig inte jagad på samma sätt längre, allt är annorlunda nu. En dag i taget, smälter sakta men säkert in i denna härliga rytm av befrielse, jag kan göra vad jag vill utan att tänka före på alkohol konsekvenser.
Det enda jobbiga idag är Träningsvärk från hellv.. :-) alltid värst två dagar efter träning. Inte bra med längre uppehåll. Men ett härligt problem jag gärna hellre handskas med.
:-)

LillPer

Pontus!
Du är allaredan starkare och funderar på ett annorlunda vis.
Det märks lång väg.
Jag är också där.
Gamla bravader finns det gott om, försöker inte tänka på dem så mycket utan lägger dem åt sidan. De kommer alltid finnas där men man kan helt enkelt låta dem bli suddiga och inte plåga mer.

Träningsvärken kan man leva med, det betyder att man blivit starkare. Så funkar kroppen. Förr trodde man att det var muskelfibrer som brustit och orsakade små blödningar vid för hård träning, men så är inte fallet. Muskeln värker för den blivit starkare och tåligare.
Tänk vad starka vi vore om det onda med bakfyllan funkade på samma sätt? Fast det kanske den gör på längre sikt, då man lämnat träsket bakom sig?

Sköt om dig Pontus!

LillPer

Mammy Blue

inte bara alkoholen utan även genomklappningarna bakom sej och se framåt är nog bra. Allt dumt jag hittade på som aktiv alkoholist är redan gjort, det kan inte göras ogjort, meningslöst att plåga sej retroaktivt.

Härligt Pontus att du känner dej mer avkopplad nu, du kanske har kapitulerat inför alkoholen, och kan känna fullständigt glädjefnatt över att slippa dricka? Fortfarande efter åtta månader nykter kan jag stanna upp en stund och bli sådär härligt bubblande lycklig över att jag faktiskt lyckats ta mej ur skiten med livet, förståndet, hälsan, familjen och jobbet i behåll.

Kramar!!!!!
/MB

Pontus

Visst är det så LP, vi har kommit för långt för att återvända.
Ang Träningsvärk och styrka så vill jag gärna tro att om man kan se nått ljus av all de onda alkoholen ställt till med, så är vi nog starkare människor på så sätt att nu. (som nykter) så Njuter och försöker ta tillvara av varje dag mer. Tex ibland på jobbet brukar jag sitta och lyssna på folk och deras världsproblem. (inte alla men många) Tänker dom ens att dom lever nu. Detta liv är då inte hugget i sten. Man vet aldrig när jordelivet tar slut och jag vill inte lämna den nu såhär. jag har visioner och mål som hamnat i kläm efter alkoholen. Kanske låter djup:-)
Men vill inte slösa mer tid på att vara nedbruten och jävlig pga ölen. Lång bit kvar men vi ska dit.
I morgon är det redan onsdag. Dagarna går så fort, är nog ett tecken på att man är mer bekymmersfri.

Pontus

Sumering av vecka2. Söndag och njuter av vädret och nykterheten i skogen. Denna vecka har känts något lättare i bröstetmen med viss vemod fram och tillbaka. Varit hyffsat aktiv men trött på kvällen. Vid tidigare tillfällen så när man varit nyker en vecka och det gått bra så har det oftast slagit tillbaka under veckan efter. Men har denna vecka känt mig skonad från alkohol demoner. Förutom fredag på jobbet då alla verkar planera sin inköpslista inför helgen, inteför det gjorde någon större risk men gamla spår av tänk blev påminda, tacklade dom bra men funderar på att ta ledigt nästa fredag för att slippa lyssna. Unnade mig och min sambo en riktigt mysig middag på lyx restaurang igår, behövde verkligen det. med zingo:-)

Hoppas ni har det bra!

Pontus

AHar nu varit nykter sen nyår o känner mig stark(oftast), men idag jagas
Jag nått fruktansvärt av gammla dumma fylle misstag. Hur slår jag bort dom tankarna? Snälla hjälp mig hur ska jag tänka. Måste få bort dom. Fy fan vad jag inte saknar -13 :(... Bra tanke tips vänner

Morla

det känns. Skammen slår till som en slägga och man vill bara krypa under täcket och gömma sig. Jag brukar försöka att sålla. Till exempel så stötte jag något fruktansvärt på en arbetskompis på en julfest en gång. Han är lyckligt gift och jag känner hans sambo. Han sa vänligt ifrån sig min uppmärksamhet och jag kan slås av skam när vi ses. Då brukar jag försöka se det som att han blev lite smickrad av det och nog inte tänker på det lika mycket som jag. Det var inte så farligt, men det är värre med saker som har satt spår i medmänniskor. Det jag försöker komma fram till är att det är så lätt att blanda ihop små och stora fyllesituationer så att det bara känns mörkt. Det går inte att göras ogjort och det enda som händer när man är nykter är att man blir en ärligare och bättre människa. Vi får leva vidare och vara lite snälla mot oss själva. Kraam!

Pontus

Tack för svar morla. Ja de är så hemskt när man sköljs iväg av en våg av ångest som man inte kan göra något åt nå mer. Gjort är gjort. Visst blir man ärligare och mer accepterande när man blir nykter . Är så tacksam o glad annars men nu är det tungt. Gjort så idiotiska handlingar. Försökt andas ut på toaletten då det påverkar mitt arbete när jag inte kan tänka klart. Mer tips tack!? Känner igen denna fas i en tid nykter sen tidigare. Vill bara att stormen ska glida förbi.uurs vad jag hatar denna obehagliga känslan som bara knyter sig i kroppen :( försöker tänka på annat men glider i samma tankar om igen.