Jag började festa först när jag var 18 år. Och då ganska försiktigt eftersom jag alltid var rädd för vad andra skulle tycka och tänka om mig. Det fungerade väl på det viset i va 5 år. Sedan började jag dricka när jag kom hem efter jobbet. För att koppla av. Eftersom jag bodde ensam så var det ingen som visste något. Det gick förstås så långt så att jag hittade på ursäkter för att inte behöva umgås med vänner för sent på kvällarna. Jag hade nu brottom hem till min Martini som gällde på den tiden.
Så träffade jag min man och under några år så var det slut med vardagsdrickandet. Men fester på helgerna var det gott om.
Men så började jag smygdricka mitt i veckorna. Inte varje dag men när jag tyckte att det var tråkigt och blev deprimerad. För att göra en lång historia kort så slutade det med att jag drack varje dag i minst tre års tid. Jag tyckte att jag skötte det snyggt men var ändå förvånad att min annars så smarta man inte förstod hur det låg till...
Jag började få en ömmande lever, jag hade gått upp rejält i vikt, jag började få svårt att komma ihåg vad jag sagt till folk och upprepade mig. Till slut så lät jag alltid andra leda samtalen och svarade svävande eftersom jag hade noll koll. Jag tyckte livet var drygt och ville sluta dricka men jag kunde helt enkelt inte.
Så kom då dagen då min man konfronterde mig. Jag hade haft det på känn men blev livrädd! Och lättad. Rädd för att han skulle lämna mig och lättad för att nu måste det äntligen bli ett slut på drickandet.
För att göra en lång historia kort så klarade jag till slut av det och var nykter i ett helt år. Sedan så började jag dricka lilte igen när det var fest, kanske 5-6 gånger/år. Och det har gått bra tills i våras då jag halkade tillbaka i smydrickandet igen. Vet inte riktigt hur det gick till när jag tog det steget.
Och så har det fortsatt tills jag tappade kontrollen och min man blev misstänksam.
Ångesten var kvävande och jag panikletade på webben efter något, vad som helst, annat än AA, men som ändå kunde vara ett stöd.
Och här är jag, och tänker rada upp några orsaker som ska hålla mig nykter:
- Ro i sinnet - ingen ångest över vad som sagts och gjort eller inte
- Ro i sinnet - att gå och lägga sig på kvällen utan att oroa sig om sin partner anar något, vakna utan att behöva oroa sig över att sin partner märkt något
- Ro i sinnet - att inte behöva oroa sig för att det ska lukta alkohol av mig på jobbet
- Min kropp mår bra, ingen ömmande lever, en mage som inte krånglar, mer ork toll träning
- Min kropp ser ut att må bra - inget plufsigt ansikte, ingen övervikt (som beror på alkhohol)

Mycket mer går att rada upp men starkaste orsaken är att kärleken till min man ska vara utan ångest!

Moa

Mill liv går upp och ned just nu. Vissa dagar är bättre och andra dagar är riktigt, riktigt dåliga. Men i dag är en bättre dag och därför ska kag ta vara på den. Blomsteraffären här i stan har byggt ut och jag tänkte ta en sväng dit och köpa en blomma till mig själv!
Annars så går jag mest runt och irriterar mig på mannen som inte låter mig vara ifred eller bryr sig alldeles för lite... Ja, det är inte lätt att vara i närheten av mig just nu. Går mest runt och är vresig och väntar på att det ska bli bättre. När jag orkar så försöker jag dock att inte låtsas om att jag mår dåligt och håller skenet uppe men rätt som det är så brister det ju förstås. Det är väl bara att kämpa på.

Ska försöka göra kvällen lite lättsam i alla fall och göra foundue. Bra eftersom det tar lite tid att äta så man får tid att sitta för att vara tillsammans. Och så är det ju gott förstås. Använder alltid nötkött, ex utskuren biff, eftersom det blir bäst att tillaga i foundue, lite såser, olika tillbehör som sallad, grönsaker, oliver, marinerade vitlöksklyftor och ungsstekt potatis och vitlöksbröd. Och något gott att dricka till. Funderar på öl (na förstås) eller någon god juice. Något förslag någon?
Ser verkligen fram emot det nu när jag skriver ned allt gott! :)

Sedan så funderar jag på om jag ska köpa lite garn. Jag har nämligen hittata en virkbeskrivning på en kofta med hålmönster! Det var länge aedan jag virkade men tänker att det kan vara en bra sysselsättning nu under de mörka vinterkvällarna som kommer. Har dessutom Lars Keplers senaste roman STALKER och Jo Nesbos senaste roman Sonen liggande som jag har att se fram emot.

Blir nog en bra lördag i alla fall! Och det önskar jag till er alla!

Moa

Känns sm en tändaljusochmysa-kväll. Krypa ned inder filten och läsa lite.

Moa

Jag längtar till den dagen när det inte känns konstigt och utmärkande att inte dricka alkohol på en fest. Jag börjar undra hur många i min omgivning som går på fest för att det är kul att träffa människor eller om det främst är en chans att få dricka. Börjar luta åt det senare hållet. Inte många egentligen som träffas och tillbringar tid tillsammans, utanför familjen, bara för att det är kul att umgås. Eller så har jag helt fel och ser bara det jag vill se bara för att jag är där jag är.
Inne på min 55 dag nu sedan jag tog beslutet att avstå alkohol helt. Det känns fridfullt. Så länge det inte blir tal om fest. Länner mig inte bekväm där än.

med dina 55 dagar. Känns för mig just nu så avslappnat att jag accepterat mitt tillstånd, det vill säga att jag genom arv och handlande utvecklat ett beroende som inte går att göra ogjort. Det blir liksom lättare då att möta tankar på alkohol, det är inte för mig längre.

Moa

Precis så försöker jag tänka för det är ju sant. Alkohol är inte längre något för oss.

Meredith11

Å heja er, förebilder, en dag ska jag också vara där, förhoppningsvis redan i januari.

Meredith11

Ska vi göra till sommaren, som nyutsläppta kalvar, när vi mår bra och det är sol o ljus igen:)

Moa

I morgon är det tjejkväll ute. Och jag velar hela tiden i tanken, jag kan nog dricka ett par glas vin, nej, jag har ju betsämt att jag ska avstå alkohol helt, inga undantag, jamen bara ett par glas vin denna enda gång eftersom det är första tjejkvällen på flera år, skäms på dig, du vet att alkohol inte är för dig! Och så håller det på i mitt huvud. Hela tiden. Inte blir det bättre när jag säger till en av tjejerna att jag kan köra. Nej! Säger hon. Klart du ska vara med och fira! Blev helt ställd av hennes starka reaktion. Och mitt velande tog fart igen.
Skit att det ska ha så stor lockelse. Och att omgivningen tycker att man är en tråkmåns som inte dricker.
Jag hoppas verkligen att jag tar rätt beslut i morgon och kan stå stark i det...

konstnären

Känner så väl igen mig i dina tankar. Första halvåret hade jag sådana tankar ofta. Att nu kan jag nog dricka normalt, som tur var provade jag inte.Det var mycket jobbigt när dom kom till mig. Men så faan tänkte jag, dom fula tankarna ska inte vinna över mig. Man kan känna sig tråkig och utanför i sociala sammanhang där alkohol är den givna gästen.
Men nu talar jag bara för mig själv, det skulle inte gå och nu vet jag det så väl. Tankarna har i alla flugit iväg med tiden. Hoppas du väljer rätt.
Kram Konstnären

Patrik.

Känner mig inte som en alkoholist. Men när jag dricker så har jag ingen gränns, vill bara ha mer och mer...
Min Kvinna säger att jag har problem och måste sluta annars lämnar hon mig. Blir aldrig aggressiv, tycker ni att hon överdriver?

LenaNyman

Vill bara säga hej. Ha en fin fredag.

/L

Blomman

Är ny här har just läst din tråd. Jag ser att du inte skivit något på ett tag. Hoppas allt är bra och du hittar hit igen. Kram

Moa

Nyår närmar sig med stormsteg och det kommer att vara mitt första nyktra nyår på länge.
Jag var på en annan fest för ett par vecor sedan med bekanta från min mans jobb. Dvs människor som jag inte har så mycket gemensamt med och med vilka samtalen kan bli lite ansträngda. Normalt så brukar jag jobba frenetiskt på att vara så glad som möjligt och spänt jaga kvicka pch roliga repliker och verkligen jobba på att ha roligt. Resultatet hsr alltid varit att jag tycker det är tråkigt och att jag går därifrån med en tomhetskänsla.
Men se inte denna gång. I nyktert tillstånd så blev det en lugn kväll för mig där jag pratade när något intressant kom upp och jag kände mig ganska avslappnad. Kunde förstås se hur en del blev allt onyktrare och svåra att ta på allvar. Tänkte att "Gud, är det så här jag brukar vara!!!" Hmmm....
Och jag hade faktiskt inte tråkigt utan en lugn och småtrevlig kväll. Fastän klockan blev över 01.00 innan vi gick hem.
Kan dock inte förneka att jag saknade "festkänslan". Men en del av orsaken är förtsås att jag inte har något gemensamt med de här människorna. Det har blivit allt tydligare på sista tiden. Känns bra att helt enkelt acceptera att det bara är så.
I morgon är det jul! Funderar på att göra kardemummatryfflar och åka runt till vår vänner och lämna över med ett varmt "God Jul!" Kul att överraska och lock fram ett överraskat leende! :)
God jul alla och ta hand om er själva! Och glöm inte att ni är betydelsefulla människor och kom ihåg att respektera varandra. Och glöm inte att ha roligt!
Kram!