av Moa

Jag började festa först när jag var 18 år. Och då ganska försiktigt eftersom jag alltid var rädd för vad andra skulle tycka och tänka om mig. Det fungerade väl på det viset i va 5 år. Sedan började jag dricka när jag kom hem efter jobbet. För att koppla av. Eftersom jag bodde ensam så var det ingen som visste något. Det gick förstås så långt så att jag hittade på ursäkter för att inte behöva umgås med vänner för sent på kvällarna. Jag hade nu brottom hem till min Martini som gällde på den tiden.
Så träffade jag min man och under några år så var det slut med vardagsdrickandet. Men fester på helgerna var det gott om.
Men så började jag smygdricka mitt i veckorna. Inte varje dag men när jag tyckte att det var tråkigt och blev deprimerad. För att göra en lång historia kort så slutade det med att jag drack varje dag i minst tre års tid. Jag tyckte att jag skötte det snyggt men var ändå förvånad att min annars så smarta man inte förstod hur det låg till...
Jag började få en ömmande lever, jag hade gått upp rejält i vikt, jag började få svårt att komma ihåg vad jag sagt till folk och upprepade mig. Till slut så lät jag alltid andra leda samtalen och svarade svävande eftersom jag hade noll koll. Jag tyckte livet var drygt och ville sluta dricka men jag kunde helt enkelt inte.
Så kom då dagen då min man konfronterde mig. Jag hade haft det på känn men blev livrädd! Och lättad. Rädd för att han skulle lämna mig och lättad för att nu måste det äntligen bli ett slut på drickandet.
För att göra en lång historia kort så klarade jag till slut av det och var nykter i ett helt år. Sedan så började jag dricka lilte igen när det var fest, kanske 5-6 gånger/år. Och det har gått bra tills i våras då jag halkade tillbaka i smydrickandet igen. Vet inte riktigt hur det gick till när jag tog det steget.
Och så har det fortsatt tills jag tappade kontrollen och min man blev misstänksam.
Ångesten var kvävande och jag panikletade på webben efter något, vad som helst, annat än AA, men som ändå kunde vara ett stöd.
Och här är jag, och tänker rada upp några orsaker som ska hålla mig nykter:
- Ro i sinnet - ingen ångest över vad som sagts och gjort eller inte
- Ro i sinnet - att gå och lägga sig på kvällen utan att oroa sig om sin partner anar något, vakna utan att behöva oroa sig över att sin partner märkt något
- Ro i sinnet - att inte behöva oroa sig för att det ska lukta alkohol av mig på jobbet
- Min kropp mår bra, ingen ömmande lever, en mage som inte krånglar, mer ork toll träning
- Min kropp ser ut att må bra - inget plufsigt ansikte, ingen övervikt (som beror på alkhohol)

Mycket mer går att rada upp men starkaste orsaken är att kärleken till min man ska vara utan ångest!

steglitsan
tis, 2014-12-23 - 07:21

Åh vilket härligt inlägg Moa. Jag håller så med om att behållningen från kvällarna/samtalen är så mycket större när man är nykter. Och känslan på morgonen, bara den i sig är värd sin vikt i guld.

Åh mums med kardemummatryfflar, har du ett recept ;) ? De kommer göra succe i vänkretsen.

God jul och glöm inte att DU är betydelsefull och inspirerande till tusen. Hoppas du får en mysig julhelg så tar vi nyår när det väl kommer.

KRAM

Moa
tis, 2014-12-23 - 17:56

Här kommer receptet:
Vit kardemummatryffel
Kardemumman ger den vita chokladen precis den spännande smaksättning den så väl behöver.

MÄNGD: CA 20 STYCKEN

1 dl Vispgrädde
200 g vit choklad
2 msk Smör
1 tsk kardemumma
1 dl kokos

Koka upp grädden och dra sedan kastrullen av värmen. Bryt ned chokladen och rör ut den i grädden tillsammans med smör och kardemumma. Häll upp på en djup tallrik och ställ kallt. Forma små tryfflar av smeten och rulla i kokos. Förvara svalt.

Har just nu en sats i kylskåpet som väntar på att få rätt konsistens. Spännande!
Nu gäller det bara att inte äta upp det vi tänkt ge bort... :)

Moa
tis, 2014-12-23 - 18:06

Patrik: Bra att du hittat hit. Läs och få råd och inspiration. Börja gärna en egen tråd och var inte rädd att skriva öppet om dina tankar. Jag hade nog inte klarat att ta något form av beslut utan det här forumet. Jag har suttit i gråtande i panik och ångest, skrivit och lästa och kommit fram till ett beslut om hur jag ska förhålla mig till alkohol. Och nej, din fru överdriver antagligen inte.

Blomman: tack för din hälsning! :) Allt är bra med mig. Jag är normalt en "läs och skriv" människa men av någon anledning så har jag svårt att komma till skott och skriva här. Det finns så många kloka människor här på forumet så jag läser mer och suger i mig av all visdom. ;)

Moa
tis, 2014-12-30 - 05:40

På torsdsg fyller jag år. Det stora jämna. Undrar om resten av mitt liv kommer att vara helt nyktert? Undrar om jag äntligen ska börja träna musklerna och bygga den där snygga superkroppen? Undrar om jag ska ta tag i och börja jobba på min bristande sociala egenskap?
Ja, vem vet... Vad jag vet är att allt hänger på mig själv. Om jag hittar styrkan att ta tag i mitt liv och göra något bra av det. Jag hoppas det. När jag inte längre tar mon tillflykt till alkoholen så finns en öppenhet, ett nyöppnat sinne (?), som tittar utåt, utanför hemmets väggar och vill göra något, ut och uppleva!
Inte så dum känsla så här både inför ett nyår och ett nytt år av mitt liv.
Gott Nytt År önskar jag er och att ni finner harmoni i ert liv!

Moa
mån, 2015-01-05 - 02:57

Jag är befinner mig i ett stort konstigt lugn. Svårt att beskriva men jag är inte irriterad. Jag känner plötsligt för att åka hem till kompisar och fika. Jag känner mig öppen och intresserad i samtal med andra. Jag är glad. Jag hoppas verkligen att det här är jag och inte bara någon fas i steget mot ett helnyktert liv....
Nyårsfirandet var lugnt. Jag kände mig inte ens lite nervös över att vara nykter och behöva bemöta eventuella frågor. Erbjöd till och med de andra att prova mina na-öl. Ingen lyfte ens på ögonbrynen utan provade och tyckte det var otroligt att det smakade så pass bra. Så här efteråt så antar jag att mitt beteende var lite smygprovoserande ;)
Det kan förstås vara så att vännernas icke-reagerande på min nykterhet vid nyårsfirandet bidrar till mitt goda hummör. Att jag kan känna mig trygg i att inte behöva bli ifrågasatt. Dessutom så är det så skönt att vara nykter! Att möta värden med ett klart och öppet sinne!
Jag börjar att inse att jag nog är i någon fas. Har för mig att jag läst här i någon tråd att man blir lite smått euforisk efter ett tag in i nykterheten. Kommer dock inte ihåg om det stod hur länge det kan hålla i sig. Eller vad nästa fas är. Gud, vad kag hoppas att den här känslan, det här humöret håller i sig!!!

Stingo
mån, 2015-01-05 - 07:48

Jo, vi är nog många här som upplevt en eller flera faser av lycka, för att sedan sjunka in i ett något sämre mående. Men jag tror att det har mycket att göra med hur mycket förutom alkoholen man har inom sig och hurudana förhållanden man har till andra mänskor. Jag tex, har det rätt så ansträngt med min fru och också mera praktiska problem i hemförhållandena, vilket definitivt drar ned på mitt mående. Utan allt det mentala jobb som det innebär tror jag att jag skulle må betydligt bättre. för i botten tycker jag också att det är väldigt skönt att möta vardagen nykter. Så det finns knappast någon regel om att alla behöver falla tillbaka. Håll fast vid den sköna känslan, du!

Gillar förresten det där med att småprovocera med na-öl ;-)

Paradisbruden
mån, 2015-01-05 - 09:47

Hej Moa, så himla underbart att läsa om dina framsteg och hur ditt liv är utan A. Så duktig du är!
Njut av den där euforiska känslan och ha ett härligt 2015 i nykterheten.
Själv kämpar jag på och är inte beredd att lämna A helt. Men ska försöka få ihop så många röda hjärta i almanackan som möjligt. Rött hjärta = en dag utan A
Tack för din fina tråd med många inspirerande inlägg!

Henrik
mån, 2015-01-12 - 00:15

Jag vill bara säga att du gör ett jävla jobb, det du skriver är oerhört inspirerande att läsa för någon som befinner sig i en liknande situation med överdriven alkoholkonsumtion, lögner, skuldkänslor, depression etcetera. Hoppas att jag kan vara lika stark som dig!

Moa
mån, 2015-01-12 - 23:29

Jag känner mig starkare än på länge. Det är så härligt att kunna stå på sig i en dispyt och inte vika sig bara för att man är rädd att få kastat i ansiktet att man dricker för mycket. Att inte ha något att skämmas för och som gör att man känner sig som en dålig människa. En otrolig kick för självkänslan!
Jag har också upptäckt att jag tycker om fester med goda vänner fast jag är nykter. Trodde ju innan att jag inte kunde umgås och vara social utan alkohol. Men det går ju... Låter kanske inre så stort men det får mig att inse att jag inte vet vem kag är som nykter person. Intressant och förvånande känsla.
Det är synd att det ska vara så svårt att hitta tips om goda alkoholfria drycker som inte är juice eller läskedeyck. Tips på drycker med lite "vuxnare smak" och som inte är så söta. Får väl leta vidare.

Stingo
tis, 2015-01-13 - 06:52

Till och med mycket stort. Och inspirerande. Jag tror att det är just sådana där exempel, som många som dricker behöver höra. Själv trodde jag att det inte skulle vara möjligt för mig att vara nykter och trivas med det, så jag försökte aldrig. Sannolikt berodde det här mest på att jag tog modell av min pappa, som aldrig lämnade flaskan. Sen blev det stor förvåning när jag märkte hur fel jag hade.

Jo, det är svårt med att hitta a-fria drycker med vuxen smak. Och hittar man något, så kan man slå sig i backen på att restaurangen aldrig hört om det... :(

A-fritt veteöl tycker jag är riktigt gott
Sanbitter och Crodino är två a-fria aperitifs, men de är nog rätt söta
Olika blandningar med tonic (men det är ju läsk)
Brunneby fläderblomssaft med bubbelvatten

Moa
tis, 2015-01-13 - 17:35

Tack för tipsen Stingo!
Jag har annars provat Clausthaler Lemon, vet inte hur jag ska klassa det men går nog att likna vid en halvsöt cider, och så Mikkeller - Drinking the snow, ett mustigt mörkt öl. Kan rekomendera båda. Kylda!
Ska nog bjuda hem våra goda vänner på middag i helgen! Vill definitivt umgås! :)

Har det annars ganska hektiskt på jobber. Det känns som jag arbetar i 120 knyck hela tiden! Hjärnan kokar nästan över... Är med i flera olika projekt som det är tidspress på och av ngn anledning så slutar det alltid med att det är jag som driver på och kommer med förslag på lösningar... Tycker jag i alla fall. De andra tycker antagligen lika som jag, att det är de som är drivande menar jag ;)
Måste erkänna att jag älskar att prestera och känna mig duktig. Har stort självförtroende på jobbet. Det är självkänslan som det är värre med men den har blivit betydligt bättre sedan jag slutat med alkohol.
Nu ska jag ut och skotta snö!

Sara_con_experiencia
tors, 2015-01-22 - 23:55

Jag är också ny här, läser era berättelser och kommentarer lite varje kväll natt och lär mig en hel del.
Vad härligt Moa att du mår bra, och dina festerfarenheter hjälper mig!
Sara

Elisabeth
fre, 2015-01-23 - 23:06

Min mamma var alkoholist. Hon drack för att inte må dåligt. Hon drack för att inte vara blyg. Hon ville inte vara nervös, skämmas bland folk, med alkoholen blev det mycket enklare. Hon kämpade med att sluta dricka de sista åren, men hon lyckades inte. Utan någon hjälp från pappa som också är alkoholist gick det inte. Jag minns att hon stod i min hall i sommras och grät. Hon sa att han inte hjälpte henne. Att det var för svårt.
Hon dog i en soffa i vardagsrummet i den lägenhet som jag och min syster vuxit upp i. Min syster tog med henne till AA, men det var för svårt att prata. Hon satt bara tyst. Hon gick dit två gånger till själv. Sen slutade hon gå.
Alkohol gör dåliga saker med kroppen. Man tappar allt ork, muskler förtvinat och minnet sviker. Det som var min mamma fans inte inne i den kroppen så ofta. Det var 10 år sedan jag kände igen henne.
Jag har gått i genom så många faser under den tiden. Jag har varit arg skrikit elak gråtit och till slut vetat att det skulle sluta med det där samtalet. Då jag försökte ringa dem och någon av dem skulle ha dött. Jag blev inte ens chockad.
Hon har det bättre nu i alla fall. För nu har hon inte ont nu behöver hon inte gråta och nu behöver hon inte skämmas. Det var världens bästa mamma. Varför gjorde hon så med sitt liv och sin kropp. Jag älskar dig mamma jag saknar dig så.

Det värsta av allt är att jag också dricker för mycket. Jag vill inte dricka alls med det lixom bara blir så.

Elisabeth
fre, 2015-01-23 - 23:15

Dessvärre har hon nog rätt. Det är precis så jag funkar och det är inte bra.

mod60
tis, 2015-01-27 - 20:24

Din historia är tung och jag förstår att du har det jobbigt. Försök att bryta ditt historiska arv och gå en nykter väg i Li vet. Ta all hjälp du kan få AA antabus osv. Lycka till och kämpa på. Jag har varit nykter 31 dagar och det känns bara bättre och bättre. // mod60

Elisabeth
tors, 2015-01-29 - 22:07

Tack för stödet. Jag tror att lösningen för mig helt enkelt blir att inte gå på fester eller något sådant tills jag känner mig starkare. Om jag kommer igång med träningen igen är det lättare att avstå vin vid aociala event. Eller om man sattsar stenhårt på en diet. Kanske ska börja jojo banta igen. Det var ju inte kul men jag drack ju i alla fall inte. Gjorde en lista över allt jag vill göra, måla pyssla med etc. Ska fokusera på det ett tag. Sånt orkar man ju inte om man dricker så då kan jag hitta motivation i det.
Kram

Moa
fre, 2015-01-30 - 16:23

Äntligen fredag! Känns så skönt. Främst för att jag får en chans att sova lite fler timmar.
Har haft det tungt ett tag. Min man är så förbaskat tjuskallig och kör sitt race när han får något i skallen. Och pratar inte om varför eller frågar hur jag tänker utan kär bara på. Kvar står jag med självförtroendet kört i botten och undrar om allt är över nu... För honom däremot så är det ingen stor grej och förstår inte varför jag plötsligt blir tyst och ledsen. Och jag orkar inte ens försöka prata om det. Efter 23 år tillsammans så vet jag att det inte är någon ide.
Så vad händer då. Jo, jag går i botten med alla kroppsliga symtom som ont i magen, illamående och huvudvärk. Utåt blir jag tyst och undviker folk. Efter ett tag så orkar jag inte längre utan tar på ett glatt ansikte och och försöker prata med Mannen om allt och inget medan ångesten river i mitt inre. Men så sakta så tinar även han upp igen och plötsligt så är allt bra igen. Och jag börjar långsamt må lite bättre och kan slappna av. Allt är kanse inte slut ändå. Men kvar finns ändå den där förändringen som var inledningen till hela processen. Och egentligen så är jag ledsen över den. Och kan inget göra. Men jag har gjort mitt val. Accepterar och går vidare. Förbaskade karl!
Och nog längtade jag, när det var som värst, efter en flaska whisky, deicka tills jag slocknade för att döva smärtan. Men vad hade blivit bättre av det? Absolut ingenting! Efteråt så hadengesten bara varit ändå värre.
Men nu är det som sagt bättre igen och det är fredag. Dessutom så sjöng talgoxen inrensivt i morse vilket är ett säkert vårtecken! Bara det gör livet lite mer värt att leva :)
Ha de gott alla!

Moa
tors, 2015-02-05 - 00:16

Vi har det bra igen, jag och Mannen, men det känns inte alldeles på riktigt. Ett enda fel ord och jag hamnar i botten igen. Jag har så dålig självkänsla! Behöver hela riden bekräftelse. Det är ju inte klokt. Måste ta tag i det här. Mitt liv kommer inte att fungera annars. Patetiskt!
Och tankar på att dricka, bara lite, återkommer hela riden. Euforisk tidigare, nere i svacka igen... Bläh!
Funderar igen på att gå till AA. För att få lite styrka. Men är feg. Törs inte ta steget. Ännu. Vad är jag rädd för?!