Detta är mitt första vecka som helnykter sedan ett tag. Druckit ca 15-18 öl i veckan under 2-3 dagar i veckan under ett halvår. 29 år. Har känt mig hängig, orkeslös o sjuk i höstas så beslutat mig för att vara nykter en tid. Känt av konstiga hjärtrubbningar, varit stressad, nere och läkarna verkar tro att det är panikångestattacker. Kollat EKG m.m. Förra veckan slutade ja tvärt o tog antabus. Blev rastlös och irriterad de första 2 dagarna. 3 dagen fick jag obehagliga kramper i diafragma och lättare svettning som jag inte vet om de beror på abstinens eller pga konditionsträning. 4 dagen dödstrött och har varit så varje dag sen dess. Sömnig hela tiden o som en zombie.. Hur länge är man trött med antabus? Kan antabus vara farligt OM man skulle råka ha t.ex hjärtrubbningar? Har inte tänkt dricka något på antabus! Obs. Men undrar om det är farligt i sig mot hjärtrelaterade åkommor. Är det skadligt att träna 1 timme kondition varje dag om man går på antabus? Jag VILL bli stark, pigg och hålla mej helnykter, speciellt nu i jultider med ständiga glöggfester, julbord o firmafester. Har t.om slutat med kaffe och gått över till vegetarisk kost. Tänkt gå ner 10 kg på 2 månader. Har antabus nån biverkning så man blir extra hungrig eller nåt? Äter aldrig godis.

Meredith11

Hej, vad härligt att du lyckats lämna alkoholen. Men dina detaljerade funderingar om biverkningar tycker jag du ska ta med läkaren.
Jag blir nästan matt när jag hör om allt du gör på en gång, men det kanske är bra med endorfiner från träningen när du nu är nykter för första gången på länge.
Lycka till med din viktminskning, och allt, men jag tycker inte du behöver ha så bråttom där. Lyckatillkram iallafall, var rädd om dig!

nya_mia

Jag tänkte att det var lika bra att lägga av med alla dåliga laster samtidigt....koffein, snus, alkohol och snabbmat. Kanske blir en värre "abstinens" då? Allt känns bra hittills och tänker inte så mycket på alkohol fast jag känner mig nere och sömnig. Tränar fast jag egentligen vill sova. Det enda jag märkt är att min ångest och oro över kroppen/ hjärtat har ökat trots att jag går på KBT-terapi.

nya_mia

8 dagen nykter och till råga på allt helg! Nu känns de nyktra dagarna tråkiga och långa. Vet inte vad jag ska hitta på. Kan ju inte träna en hel dag direkt. Men INTE sugen på att dricka alkohol iallafall. Fick nog att öppna förrådsdörren och se flera påsar med gamla ihopknölade ölburkar. Känns just nu som att jag druckit upp min personlighet under åren. Kommer inte ihåg vad JAG gillar och blir glad av längre. Mitt gamla normala jag var en person som skrattade mycket och väldigt aktiv i allt. Nu är jag bara en blek skuggfigur som är trasig och vill vara för mig själv.

nya_mia

Konstigt att ha svårt o sova fast man varit dödstrött hela dagen. Tycker nätterna är värst då jag grubblar över gamla misslyckanden el händelser. Ett ständigt ältande och som repriser av ändelser jag upplevt som pinsamma och "fel". Har fått utskrivet sömntabletter och mot depression tidigare, men de flesta tabletterna är kvar. Har även diagnosen bipolär som jag inte heller tar medicin mot. Jag ser inte medicin som nån lösning. Bara att dom skjuter upp dom egentliga problemen man har..att ta tag i livet! Förstår verkligen att jag använt alkohol för att döva bort tankarna tidigare. Jag är ju ett klassiskt skolexempel på missbrukare. Bipolär, trasslig barndom med mobbning och ingen bra relation med mina föräldrar.

nya_mia

Har tagit mig tid att leta upp spotify-låtar som jag gillar och lyssnat när. Snabba dance/trance låtar som får mig nästan hypnotiserad och glömmer bort träningstiden. Jag behöver träna och komma i form för att må bra. Har märkt att jag i höstas slutat kolla mig i speglar och allt mer dragit mig undan. Känt mig som en ölstinn valross där tröjorna smider åt och avslöjar min last alkohol.blir rent äcklad att se min kropp. Väger 62 kg och har nästan alltid vägt vältränad 53 kg. Visst, många skulle kanske inte kalla mig massivt överviktig men jag har min standard. Att vara i bra form, god kondition så jag kan göra ALLT fysiskt jag vill. Gått ner 1 kg hittills under veckan och känner mig hyfsat balanserad. Men en aning missnöjd över fjuttiga kilot. Klarar inte av nederlag.

nya_mia

Tidigare gick mina dagar åt till att vara besatt åt att ständigt smussla, gömma burkar och spela nykter fast jag egentligen var full kl.18. Jag är nog en beroendepersonlighet och har läst mycket om att man inte bara slutar med ett beroende utan byter ut det mot ett annat beroende. Jag tror att det har hänt redan. Istället för att med skakande händer tvingas åka till systemet har jag tänkt jättemycket på mat och träning. Försöker överlista mina tjockis-kilon och har redan utvecklat min bantningstekniker. INNAN jag ens har ätit måltid så dricker jag en stort glas citronvatten sakta, sakta tillsammans med 1 1/2 näve raw food-grönsakswok och lite olivolja. Mycket tuggmotstånd på broccoli och morötter och jag tuggar extra många gånger. Tiden tickar och jag äter sakta. Till slut har det gått ca 15-20 min. Just den tiden det tar för hjärnan att registrera att magsäcken är mätt! Sedan tar jag fram min riktiga lunch och känner mig proppmätt redan innan! Äter väldigt lite och har fått i mig nyttig mat o är belåten. Vad sneaky jag är mot tjockiskilona! Tänk hur sneaky jag har varit tillsammans med alkoholen... :)

Meredith11

Samtidigt som jag önskar dig god hälsa, skulle jag också önska dig ett avslappnat förhållande till mat. Men det kanske är svårt under en viktminskningsperiod, iallafall om det ska gå ganska fort. Du nämnde kbt, har du börjat med det? Kunde säkert vara bra att få respons på dina ansträngningar av någon klok person som vill dig väl. Så att du undviker ätstörningsrisker till exempel. Det som bland annat får mig att tänka på det är att du säger att du inte reagerar bra på nederlag. Intressant med dina tankar om beroendepersonlighet, jag tänker också så. Nånstans önskar jag att jag kunde bli hälsosamt träningsberoende, men just nu är jag ganska lat. Kanske kunde jag dock låta mig inspireras att äta långsammare, det skulle jag vilja kunna.

nya_mia

Det är jättesvårt för mig att inte vara beroende . det mesta är nästan svart eller vitt för mig. Dricker jag ett glas rose så smuttar jag inte. Jag dricker jättefort och fyller på glaset tills all alkohol i huset är slut. Samma med träning. Tränar jag sporadisk då o då, så slutar det med att jag tycker att det inte ger resultat eller så tränar jag exakt varje dag. Du har rätt att det finns ätstörningsrisker, det hade jag för 10 år sedan. Då vägde jag 47 kg och man kunde se varenda kota på ryggraden. Så smal vill jag nu inte bli. Jag siktar på tonade muskler, fast rumpa och mer former. Inte svullen och dallrig ölmage, usch. Den vegetariska dieten har redan gett resultat.lite plattare mage och har inte längre magont. Magen är nog glad att slippa frätande alkohol, stora mängder kaffe och flottig snabbmat.

nya_mia

Angående KBT- behandlingen går det framåt. Gått 5 ggr. Har fått skriva ner olika situationer när jag får ångest och hur jag löser detta. Fått se på papper tydligt sanningen. Mina dåliga lösningar med att ignonera, blunda, sura och bli arg. Min läxa denna vecka är att låna en mindfulness- cd skiva och lyssna 3 ggr i veckan.

nya_mia

Första gången vi träffades var för 7 år sen på biblioteket då jag och min rumskompis gick dit för att plugga. Vi kom in genom entren och det första jag såg var DIG. Du hade otroligt vackra ögon, markerade ansiksdrag och hela du log mot mig. Det var ett nåt så ofattbart magnetiskt möte och varken du eller jag släppte ögonkontakten. Jag gick förbi dig och var tvungen att vända mig om medans jag gick uppför trappan. Du gjorde likadant och följde mig med blicken hela vägen upp. Din vän ryckte honom i armen och sa "-Men sluta dregla sådär!" , medans du skrattade och log mot mig. Jag och min rumskompis satte oss i ett bord och hela jag lyste. Jag visste genast att du skulle kontakta mig. Du strök planlöst på samma våning innan du vågade komma fram och be om mitt telefonnummer.-Du får inte träffa honom, han är ju fan kriminell, sa min rumskompis. Sorglöst och bekymmerfritt som jag levde skrattade jag bara. Du och jag var varandras motpoler. Du, kriminell med diskret pillerberoende och jag, sorglös präktig student och som nyss fått jobb på en myndighet. Våra vänner skakade bara på huvudet. Men vi levde i vår egen kärleksbubbla med harmlösa picnicar, promenader och mysdagar. Vi skämtade att vi var som tjuv o polis.Han dyrkade mig och sa alltid åt mig att hålla mig borta från droger. Gick jag på krogen väntade han på mig nykter utanför entren för att se till att jag kom hem säkert. Jag var hans källa att hålla sig i skinnet och utanför kriminalitet. Men ditt pillertrixande eskalerade och du kunde inte längre behärska ditt temperament och abstinensen blev märkbar även för mig som aldrig ens befattat mig med droger. En dag berättade du att du hade sökt upp en kille i hans hem, som pratat med mig på en nattklubb dagen innan.du slog ner han och hotade han om han någonsin pratade med mig mer. Jag märkte hur du ibland var alldeles speedad och svettades. Dina ögon var svarta och du fick raseriutbrott, dock ALDRIG mot mig. Jag började bli skrämd av dig och ville sluta ses. Du vägrade och började dyka upp utanför mitt jobb när jag slutade. Jag vägrade prata. Några månader senare dök du upp utanför min dörr. Du var alldeles kritvit i ansiktigt och hade gått ner några kilo.du sa att du börjat ta amfetamin. jag lät dig komma in, men du hade fått någon slags amfetaminpsykos och hallucinerade om att du hörde polisradio från mitt element. Det var sista gången jag såg dig. Du gav upp mig när jag stängde portarna för återförening utan pardon.För nästan 3 år sedan hörde jag på omvägar att ditt missbruk eskalerat och du hade fastnat i en psykos och tagit livet av dig. Jag har en enda dag gråtit över dig, sedan har jag inte vågat tänka på dig mer. Men i natt drömde jag om dig. Drömmen kändes flera timmar lång. Vi promenerade, småpratade och skrattade och jag fick krama dig, hålla dig i handen och stryka ditt hår. Se ditt vackra ansikte och smittande leende tydligt. Du sa att vi skulle ses om en stund på biblioteket. I drömmen gick jag till biblioteket och satt vid fönstret o väntade. Till slut kom du roendes i en eka vid vattnet bredvid. -gud va konstigt med en gammal båt, tänkte jag. Tillsammans med dig kom en annan kille som nästan såg ut att eskortera dig. Du hade bytt kläder och jag blev lite störd över att den andra killen var med, men ignonerade honom. Vi satte oss i ett bord och du sa att jag skulle minnas dig och hur du såg ut. Jag memorerade hela ditt ansikte och du log mot mig. Jag vaknade ur drömmen och var alldeles varm om hjärtat och kände sådan stor kärlek hela dagen. Blandat med stor sorg ,ångest och tårar över att jag inte hjälpte dig ur ditt missbruk. Jag kunde ha gjort mer. Förlåt mig... men jag visste inte hur jag skulle hjälpa dig.

nya_mia

Har fortsatt mitt nyktra spår och jag tror jag fått mer självinsikt på bara några veckor. Att gå på KBT har hjälpt mig i allt! Och det lustiga är...det är jag själv som kommer med svaren och lösningar! Dessa lösningar har jag alltid haft i mig, men grumliga i bakhuvudet. KBT har hjälpt mig att ställa rätt frågor och ifrågasätta min dumma val jag gjort. Varför har jag valt att göra si eller? Hur kändes det i kroppen då, mådde jag bättre eller sämre av det valet långsiktigt? Hur skulle jag vela må? Hur agerar jag om något negativt händer? Min hjärna känns inte längre alkoholslö och jag KAN utsätta mig för att tänka på saker som kanske oroar mig utan att känna att jag behöver öppna några öl. Själva alkoholen känns inte för mig som det huvudsakliga problemet. Mitt alkoholmissbruk har nog kommit som en äcklig bieffekt på mina andra problem. T.ex stress, sömnproblem, depression, arbetslöshet, relationsproblem m.m. för att jag INTE klarat av att deala detta tidigare. Jag vill mest av allt vara en fungerande människa och ha ett normalt svensson-liv med ljusglimtar i vardagen. Och jag tycker att jag är på god väg trots att jag inte är framme i målet.

nya_mia

Allt jag behöver göra är att använda all den energi som tidigare gått till att tänka på alkohol, köra bil till systemet, dricka då o då och planera nästa inköp .. till nåt mer positivt i mitt liv. December månad känns halvjobbig. Min sambo frågade om jag ville följa med på hans firmafest där respektive är inbjuden. Tackade nej direkt. Snart lär grannar o inbjudningskort om glöggkvällar också dyka upp. Känner mig som ett torrfnöske och en riktig partypooper. Kommer inte gå på nåt, då jag klarar inte av än att vara nykter bland massa berusade. Det är för tidigt och bräckligt än. Och det verkar jobbigt att svara på frågan -jaha, varför dricker inte du? Ärligt talas vill jag bara fräsa ett ilsket - Ska väl du skita i,din nyfikna apa! . :)

Visdt är det surt att bli klassad som onormal om man dricker och inte tvärtom. Jag tycker du gör helt rätt. Heja dig.

nya_mia

Känner mig lite kluven i en fråga. Har aldrig sagt HUR länge jag tänkt vara nykter eller om det är för evigt! Att lova något för evigt känns så stort och så definitivt. Just nu känns det som att jag är i limbo-land utan mål. Har aldrig ens tänkt ett speciellt datum. Hur har ni andra gjort? Jag tror att jag verkligen hade klarat av att vara utan alkohol länge. Men att jag ständigt skulle ha en "sjuk"-stämpel över pannan genom att inte dricka nåt. Det ultimata för mig vore att kunna vara normal, vara nykter större tiden och OM jag blir sugen på ett glas vin kunna ta det ibland. Finns det någon på forumet som gått från missbruk flera ggr i veckan till att dricka måttligt t.ex 2 ggr i månaden? Är det möjligt?

Stingo

Det verkar vara de vanligaste och bäst fungerande modellerna. Väldigt många tar en dag i sänder, men har siktet på att förbli nyktra. Andra, som jag, ställer ett mål flera månader framåt.

Jag är helt övertygad om att det går för många att vända ett missbruk till normalbruk. Det finns så väldigt många exempel på personer, som t.ex. under studierna varit rätt så nere, men sedan brutit den trenden, då de blivit litet äldre, skaffat familj osv. Det finns också forskningsresultat som säger samma. Sen får AA säga vad de vill.

Lika övertygad är jag att det finns mänskor som inte skall försöka dricka igen. Där behöver du bara läsa om vad många här skriver om sig själva, för att få det bevisat.

I min tråd finns en hel del diskussion om det här, där också andra har skrivit.

För oss, som funderar är problemet alltså att komma underfund med vilkendera gruppen vi tillhör. Och att bestämma oss för vilka risker vi är beredda att ta. Om jag läser bakåt i din tråd, så tycker jag att det (relativt sett) rätt måttliga bruket du beskriver talar för dina möjligheter, medan det hur du beskriver dig själv som en beroendepersonlighet talar emot (men vem är jag att bedöma).

Hur låter en sån tanke, att du skulle behöva ta bättre reda på varifrån ditt beroendebetéende kommer och göra något för att bryta det, före du provar på alkohol igen?

nya_mia

Stingo, jag är en faktanörd och använder statistiken till mycket. Enligt den har jag mycket emot mig. På både sidor i min släkt finns 2 kusiner, morbror och ev. min egen pappa med tidigare alkoholproblem. Jag har aldrig frågat rätt ut min pappa, men han slutade tvärt med alkoholen på 80-talet och blev lite småreligös. Men hur mycket makt har DNA egentligen att råda över MIN relation till alkohol? Känns ju rätt trist. Som att DNA redan har utstakat mitt liv och att jag saknar möjligheter till att välja själv. Jag kan lika gärna vara en högoddsare som trotsar genetiken! ;)

nya_mia

Jag har hållt min träning med 1 timme löpband och 1 timme styrke med situps , hantlar och statisk träning för att bli stark i bålen.har inte kollat vågen för jag är säker på att jag omvandlat fett till muskler= gått upp nåt kilo eller står stilla på vågen när man binder vatten till muskler. Väntar med att kika på vågen ett tag till! Men min hemska trötthet har släppt nyss och jag känner mig mycket starkare. Småkrämporna i ryggen och "svagheten" är borta. Har nog fått tillbaka lite av min forna glans :) har som mål att på julafton komma in i en superslimmad långklänning i strl 36. Ett litet mål iallafall!

Stingo

Nej, inte tror jag det finns några gener, som säger att vi måste vara antingen helnytra, eller trilla dit. Men om vet att man har generna emot sig, så lönar det sig att vara en hel del försiktigare.