Med en mamma som alkoholist tänkte jag att jag aldrig skulle få några problem. Jag har ju mitt solklara exempel på hur det kan gå när man super tillräckligt mycket tillräckligt länge. Ändå sitter jag här idag och inser att jag inte kan hantera alkohol. Jag vågar inte kalla mig alkoholist än, men kanske är det vad som krävs för att våga ta mina problem på allvar. Problem med sprit och psyket. Där är jag idag 27 år gammal.

Sedan första fyllan vid 14 års ålder har jag alkoholen gett något som jag inte kunnat ge mig själv i livet. En känsla av lätthet och oövervinnelig energi. Min omgivning uppfattar mig som snygg, social, trevlig och energisk när jag är nykter. Det känner inte jag. Förutom när jag dricker. Att göra mig iordning och gå ut på krogen för att festa loss ger mig ett rus som inget annat. Spriten tar över och jag kan inte sluta. Vill inte sluta dricka. Vill bara ha mer.

Jag dricker inte överdrivet ofta, varannan helg ca. Men det slutar oftast i rejäl fylla. Emellanåt i kaos. Jag har tidigare hamnat i sexuellt övergrepp, fyllecell, ångestattacker, ambulans, psykisk och fysisk misshandel. Ändå har jag fortsatt. Jag är i nuläget deprimerad med ångestpåslag och medicinering med antidepp. Kanske som en del av alkoholen. Eller pga. av min uppväxt i ett missbrukarhem. KanKe både och...

Jag har lovat mig själv och omgivningen så många gånger. Gått på samtal om det (dock ej Aa) under två perioder av mitt liv. Vid 23 års ålder lyckades jag vara nykter i 1,5 år. Men efter varje uppehåll så smyger jag mig sakta tillbaka. Tänker att jag bara ska dricka öl eller cider. Det utökar jag sedan med cider och tillslut är spriten det som tar över. Jag dricker aldrig på vardagar och sällan två helgdagar i rad, men det händer. Som i helgen. I lördags gick allt åt helvette.

Jag kollapsade hemma hos en vän efter nattklubben och blev totalt förlamad. Hörde de andra prata med mig men jag kunde inte röra mig. Inte prata. Jag var som bortkopplad, men ändå inte däckad. Ambulans hämtade min livlös kropp och när jag får kontakt med omgivningen på akuten inser jag vad som hänt. Får panik. Tänker att jag blivit drogad. Fick lämna kissprov och sen gå hem. Gårdagen var ett töcken. Kände sådan skam. Ånger. Smuts. Kroppen sa verkligen ifrån, oavsett om jag blev drogad eller ej... Jag måste börja ta ansvar för mig själv. Alkoholen förstör mig. Jag vill hålla mig borta från den. För alltid.

Idag är jag mest rädd. Och ledsen. Rädd för att misslyckas igen när jag nu bestämt mig för ett nyktert liv. Ledsen för att jag inser att den lycka som kroglivets partyprinsessa inte längre kommer vara en del av mitt liv. Det kanske låter patetiskt, men det är så det känns. Jag hoppas detta forum kan ge mig stöd. Idag har jag bestämt mig och jag måste klara det här. Jag vill inte sluta som min mamma...

Kära AnnaPanna,

Det är nu som ditt beslut testas. Precis nu står du i vägskälet. Fortsätta som du gjort eller välja förändring. Du kommer hamna i sjuttioelva sådana här vägskäl. Fundera över hur du vill att ditt fortsatta liv ska arta sig. Vad leder just det här beslutet till - vilken du än tar?

Om du fattar beslutet att dricka - vad tror du kommer hända? Hur kommer det kännas när du vaknar nästa dag? Hur tror du att suget kommer att vara dagarna efter?

Läs gärna tillbaka i din egen tråd och fundera på vad du vill och vad som är bra för dig.

Kram

PS. Det är ganska lätt att ta igen en nykter kväll om man missar ett sådant tillfälle. Desto jobbigare med motsatsen.

AnnaPanna

Tusen tack för er input. Mitt mål är att inte dricka i helgen och jag har sagt till mig själv att det bara är a-fritt som gäller. Ventilerade med min faster och hon blåste i stora tutan för mig. Hon sa: "Lura inte dig själv nu på samma sätt som din mamma gjort". Det tog. Men lovat att jag får ringa henne om jag blir nipprig. Och så får jag unna mig några cigaretter om jag blir alltför sugen. Vad som, men inte a. Men jag ska erkänna att det är jävligt tungt nu. Ont i huvudet och orolig hela dagen. Vill ärligt inget hellre än att bara släppa allt nu. Bara koppla bort allt.

Ventilerar era fina svar senare. Nu går bilen mot Stockholm. Håll tummarna för mig. Kommer skriva av mig här om jag börjar komma på sämre tankar. Risken har aldrig varit större sen jag slutade dricka. Första december. Vill inte förstöra det här. Samtidigt som det drar i hela mig. Obehagliga skitkänsla.

FataMorgana

Hoppas verkligen att suget lägger sig. Säger som föregående skribent: Är du nöjd efter två glas? Kan du stoppa där? Jag vet vad jag själv svarat på det. Önskar dig en rolig och fin helg. Håller tummarna. / FM

MåBättre

Och du kommer ha en grym helg även om du inte dricker a, våga bara ha roligt så blir det så himla mkt bättre. Och du, det är grymt skönt att komma hem med positiv energi än bakisångest efter en sån där resa! Lycka till!!

MåBättre

Bra jobbat annapanna! :) Förstår att det är blandade känslor men försök se allt detta i ett långsiktigt perspektiv och att du gör det för DIN skull. Fokusera på människorna du är med, aktiviteterna ni gör...

Du gör det bra! :)

AnnaPanna

Hej fina ni! Tack för ert stöd och er uppmuntran. Helgen gick bättre än förväntat och jag klarade mig hela helgen utan alkohol. Innan jag åkte kände jag mig ledsen, det var nära att tårarna kom och jag kände mig så enormt nere. Det kändes som det landade i mig en nivå djupare, att jag har ett problem. Där och då, när jag satte mig i bilen så bestämde jag mig för att jag inte skulle dricka. Och det blev som en lättnad. Jag klarade att släppa loss och vara mig själv hela helgen UTAN alkohol. Jag är enormt stolt över mig själv men också utmattad av helgen. Det var den största prövning jag hittills gått igenom och jag känner fortfarande en enorm trötthet. Både pga mycket aktiviteter som vi bokat in men också av anspänning som helgen ändå givit genom alla lockelser. Jag är glad att jag klarade det, men trött. Skriver av mig mer här om någon dag när jag vilat ut mitt sinne och smält lite av det jag gått igenom. Jag höll trots allt på att lura mig själv igen. Jag klarade det ju, men känner mig ändå ledsen över hur nära jag var att gå på min egen manipulation igen. Det positiva är att jag nu vet att jag kan släppa loss och våga vara mig själv utan alkohol. Men som sagt, tröttheten tar över just nu.

Tack för ert stöd och tack för att ni hjälper mig att fokusera. Kram

som klarade detta!!!Förstår mycket väl hur spänd du var innan du åkte. Jag har också sådana där övningar framför mig och våndas..... Starkt av dig !

MåBättre

Du bygger på dig själv när du klarar en sån här prövning, glad för din skull!! :) Förstår att du är trött av anspänning, det blir man verkligen. Sedan kan jag ibland tycka att det är rätt skönt att känna och reflektera över att kroppen är trött och behöver vila och att det INTE beror på en massa alkohol. Bra jobbat!!! :D

Lillgrodan

Visst känns det som en seger att ha klarat en nykter helg i onyktert sällskap och dessutom kommit på sig själv med att faktiskt ha trevligt!
Jag var på en fest nykter i helgen, men orkade bara stanna i två timmar för att jag led så mycket. Två veckor innan dess var jag på en annan fest nykter och stannade hela kvällen och hade hur roligt som helst!
Nykterheten liksom livet går definitivt upp och ner.

Vändningen

Oj, vad inspirerande att läsa om din helg! Jag började läsa i din tråd nyss och blev nästan nervös själv å dina vägnar när jag såg upptrappningen, men vad härligt o läsa att du klarade det och med bravur med!

AnnaPanna

OJ vad energi min helg i Stockholm tog. Som jag skrev var det en riktig anspänning för mig innan helgen. Självklart även under helgen då det var en hel del prövningar, men jag upplevde ändå att den största prövningen var innan jag satte mig I bilen. Prövningen innan jag beslöt mig fullt ut med hela mitt hjärta att jag inte skulle dricka den helgen. Det var verkligen en inre kamp som pågick ända fram till dess att jag lämnade min lägenhet och började åka mot Stockholm. Jag inser att den inre kampen pågått länge. I flera veckor. Jag var verkligen enormt nära att falla tillbaka. Jag var så nära att det är läskigt. Jag inser hur jag gått och manipulerat mig själv dag för dag att "Klart du ska ta ett glas AnnaPanna". Jag har sökt bekräftelse hos andra steg för steg och "värmt upp dem" för att jag skulle dricka. Sökt medhåll och bekräftelse på att det är okej. Jag har gått runt med mitt eget hjärnspöke och planterat hjärnspöken hos andra för att det skulle bli legitimt för mig att dricka "lite champagne" under den helgen. Som tur var satte jag, med hjälp av min faster, stopp för mig själv.

Jag har verkligen insett det nu. Jag klarar inte det här själv. Jag trodde det, fram tills detta hände, att jag skulle klara mig nykter utan stöd. Tänkt att andra som skriver att man inte klarar det själv bara snackar skit (ja förlåt, nu är jag brutalärlig), men där fick jag mig en käftsmäll. Hade min faster inte skrivit: "Håll dig borta från alkoholen nu Anna. Du har problem. Gör inte som din mamma." Ja, då hade jag druckit. Jag hade inte klarat det utan henne och jag inser att jag behöver bredda mitt kontaktnät med personer som jag kan ringa och skriva till, som kan säga till mig med hundraprocentig kraft att jag ska hålla mig borta. Människor som jag litar på till tusen procent och som jag inte kan fly ifrån.

Sedan Stockholmshelgen är idag första dagen som jag känner mig pigg. Det tog mao 1 vecka och 2 dagar för mig att återhämta mig efter den helgen. Och då drack jag alltså inte en droppe alkohol. Hur hade jag mått om jag druckit? Jag vågar inte ens tänka tanken.. Förutom att kroppen tagit stryk hade mitt psyke säkerligen ballat ur totalt. Som sagt, vågar inte tänka på den ångesten....

Tänker tillbaka på mina drömmar som jag skrivit om här förut. Hur jag drömt att jag druckit ett glas vin, blivit superfull i drömmen och sedan ångrat mig så förbannat och även känt brutal ångest i drömmen. Inser hur mina drömmar måste bli min vägledning. Tänker att mitt undermedvetna och min högre kraft försöker vägleda mig och jag måste välja att se den vägledningen och våga lita på den. Jag måste välja ett nyktert liv och jag känner mig stärkt efter att ha klarat denna utmaning. Dock inser jag att det här säkert bara var en av många utmaningar som jag måste ta mig igenom. Jag tänker att det här inte va sista gången som jag försökte lura mig själv att dricka igen. Men nu kan jag gå stärkt ur det här och se tillbaka på hur jag lurade min alkoholdjävul denna gång. För första gången i mitt liv vann jag en riktig match. Förut har jag alltid förlorat dessa kamper, men nu vann JAG. Han kommer säkert tillbaka, men för denna omgång står det 1-0 till mig. Jag fixade det.

Jag heter AnnaPanna och jag måste erkänna att jag är beroende.

Kram till er alla som kämpar <3

Gud vad bra gjort! Jag fattar precis vad du menar med hur du liksom laddade i flera veckor och nästan i förväg givit upp/ planerat för att dricka. Jag tror precis som du att stödet från andra är en stor pusselbit.
Man tror hela tiden att man har tiden på sin sida, att man har lång tid kvar i livet och att allt går att vända och reparera och återställa "sedan". Medan livet ju är det som pågår JUST NU! Det hjälper ju inte om man har en bild av sig själv som sund osv, om ens beslut och val hela tiden driver en åt motsatt håll. Även om den där personen man "egentligen" är skulle ha gjort ett sunt val just nu, men den här "tillfälliga" personen jag är just nu väljer något annat....

Vändningen

Det där var ord direkt på dina tankar och känslor. Å vet du, man är inte svag för att man erkänner att man behöver hjälp och stöd. Det är snarare som så att vi som befinner oss här har först och främst uppvisat en styrka i att erkänna att vi i huvud taget har ett problem eller är på gränsen till att utveckla ett problem.

Jag formligen älskar din 1-0 förklaring där! Ha bara i åtanke vad som hände med Tyskland efter att ledde över Sverige med 4-0 och svenska supportrar i ren protest lämnade matchen vid halvtid. Tyskarna lutade sig tillbaka och.... matchen slutade 4-4, efter den kanske mest magiska upphämtning som jag någonsin sett i en fotbollsmatch. Ge inte A en chans att kvittera! Kämpa på! =)

Jag känner igen det där med att mer eller mindre undermedvetet ladda för att dricka. Då behöver man ha såna som inte håler med utan säger ifrån. Då är forum bra för här kan man vara öppen, det var inte jag i verkligheten.
Jag minns när jag varit nykter i drygt ett halvt år och skulle åka till Egypten på semester. Jag började fundera om jag skulle kunna ta lite Fernet Branca på mornarna som magmedicin för att förebygga magproblem. Jag menade att det smakar så illa, som Underberg eller Gammeldansk, att det aldrig skulle bli tal om att dricka mer än lite. Som medicin tänkt. Men då fick jag ett ganska brutalt svar här då jag tog uåpp frågan i forum. En svarade mej att det bara var svepskäl för att få dricka! Jag minns att jag blev lite stött, så var det ju inte alls, men när jag tänkt igenom saken så insåg jag att det var det nog. Det hade kunnat leda rakt åt skogen. Så istället tog jag probiotika flera veckor före och under resan och klarade mej utmärkt!
Det gäller att genomskåda alkoholdjävulen!

stampe11

Grymt bra gjort,jag är inne på andra helnyktra dygnet..inte druckit varje dag men kanske fyra gånger i veckan..nu snart på väg till studentmottagning ..blir alkoholfritt till 100orocent

LenaNyman

Det verkar som att du gick in i den här resan på alla tänkbara sätt, med alla sinnen och öppet hjärta. Förstår att du är utmattad nu. Men alltså, vilken seger. Storartat gjort, framför allt detta att du avslöjade din dolda agenda och kom till en viktig insikt. Stort grattis till klarsynen!

AnnaPanna

Jag blir varm och rörd och känner igen mig så mycket i alla era ord. Allas kommentarer är så viktiga för mig. Tack för er stöttning!!!