Nykter i två månader. Jag orkar inte längre..

Profile picture for user Nora81

Efter 1,5 års supande, ljugande och ovisshet lämnade jag honom.
Jag sa att han får en chans till då han bönade om att inte lämna; han skulle ej ta en droppe, han skulle lämna blodprover och han skulle börja på samtalsterapi.
Det har varit två svajiga månader, utan alkohol dock men de sista två löftena har runnit ur sanden.
Jag bor i hans lgh och har hyrt ut min i tio månader. Har alltså ingenstans att ta vägen.
Jul och nyår har varit som att gå på tå runt honom.
I tisdags gjorde jag slut och sedan dess har vi ej pratat, bara stått ut med varandra i samma lgh.
Idag har han packat väskan och försvunnit. Fick ett sms för ca 3 h sedan om att han var inlagd för att han hade så ont i ryggen( han har en ryggförskjutning) och inte klarade av att inte få sova.
Jag har inte svarat på sms för jag tror honom helt enkelt inte mer. Om han är där så är det ju jättebra att han sökt hjälp men annars är det tillbaka till samma helvete som det varit tidigare.
Vad gör man i en sådan situation? Finns det någonstans att vända sig för att få hjälp innan man rasar själv?
Är fast med människan i samma bostad. En bostadsrätt som han äger. Min är ju uthyrd till okt 2021.
Känner energin tryter och kroppen börjar reagera med att bara stänga av.

Profile picture for user Nora81

Han kom hem efter några timmar att han sms att han var inlagd. Var elak. Pratade om "blattar" som härjat på sjukhuset så att han inte fått hjälp. Till saken hör att jag har föräldrar som invandrat. Jag satte i mina hörlurar med högsta volym för att inte ta till mig något. Kan inte känna att det luktar alkohol, har ingen aning om var han varit eller gjort. Bara känner att jag vill vara ifred. Det är ett helvete att leva i. Var så nära att bråka tillbaka tills det slog mig att min energi är det bättre att använda till ngt annat. Har ingen aning om han låtsassover, om han snart går upp och bråkar mer. Känner bara att jag inte orkar längre, helt avtrubbad. Det är too much. Är så glad att denna sidan finns men varför finns det ingen hjälp för anhöriga? Sorry för ett så icke uppmuntrande inlägg.

Profile picture for user Nora81

Fortsätter skriva då isoleringen känns övermäktig. Som en dagbok, det blir verkligare då allt som händer.
Han sitter och dricker någonstans, det har framkommit med SMS. Jag orkar inte mer. Nu har jag bestämt mig för att flytta, letar febrilt på blocket och inser att jag faktiskt behöver hjälp med det här.
Ska till läkaren imorgon och får berätta precis som det är. På randen till utbrändhet..

Profile picture for user Backen123

Det är bra att skriva, skönt att se orden och se det lite utifrån. Du lever i en jättejobbig situation, skönt att ha tagit beslutet jag lovar att det kommer vara värt det men jobbigt innan du är i mål, för av honom får du ingen hjälp. Ja jag förundras också av lögnerna, det är verkligen att förminska vår intelligens när deras beteende blir att det går att lura oss hur mycket som helst. Hjälp för anhöriga finns, här finns ovärderlig hjälp, kommunen har att erbjuda anhörigstöd och så har du al-anon. Jag valde att gå privat till alkoholteraupet, dyrt men guld värt. Jag behövde förstå. Kämpa på, du kommer fixa det och du tänker rätt, det är inte värt det

Profile picture for user HI

Du är i en otroligt skör situation men det är så viktigt för dig själv att du fortsätter din stig nu. Gå framåt. Gå ut. Oktober 2021, det är snart. Det finns säkert något juridiskt hål som gör att du kan få tillbaka din lägenhet tidigare och om du inte orkar lägga energi på att söka efter det, sov hos en kompis ett tag. Någon har säkert en madrass för några nätter tills du fått mera balans och inte går på en skör tråd. När du fått mera balans kommer tråden inte kännas lika skör längre och du kommer se flera lösningar för dig själv.

Kanske behöver du vara sjukskriven ett tag, sök samtalsstöd, finns kurator på vårdcentral. Och skriv, precis som Backen123 skriver, skriv. Det händer något när orden kommer på pränt.
Kram!

Profile picture for user Nora81

Efter förnedrande sms, hot om att jag skulle ut från lgh sa han att han har träffat en annan och att jag var för ful. Jag erkänner en sak, jag gav honom en örfil efter att han lurat mig att hyra ut sin lgh och sedan hotar med att kasta ut mig. Jag skäms att jag gick så långt men jag insåg också att jag måste bort NU.
Tack för uppmuntran och era inlägg, det betyder mkt.
Nu sitter jag i en bekanta lgh och imorgon kontaktar jag kvinnojourer för att ordna tak över huvudet till det ordnar sig med boende.
Det är så mycket blandade känslor, jag kan dels inte förstå hur jag tillåtit mig behandlas och bli hjärntvättad som jag blivit och jag känner mig chockad över att jag trott på honom. Jag har inte sett allvaret i detta, att det kunde gå så långt att jag står på gatan.
Jag insåg det när jag inte vågade vara hemma för jag visste inte när han skulle komma hem. Näsblodet rann av stress, det var iskallt och jag var den som bad om ursäkt för att jag var rädd. Det fick mig att vakna upp och se klart hur sjuk situationen är, hur sjuk han är, och hur illa ute jag egentligen är.
Egentligen så får jag säga att 2021 började väldigt bra, jag får ta det som en skänk från ovan att jag fick en ögonöppnare. Jag kommer fortsätta skriva här, det gör gott och det hjälper mig att rensa, se klarare och det gör gott att få bekräftat från er som förstår. I 1, 5 år har han förminskat, förvridit och negligerat alla de situationer han utsatt mig för. Det räcker nu känner jag!

Profile picture for user Nora81

Tack HI. Jag sover tryggt inatt, det gör gott. Ett steg i taget.
Hoppas du sover gott med.

Profile picture for user den nya användaren DNA

Bra beslut att dra och precis som du säger, bra start på året ,även om själva situationen är tråkig.
Men nu vet du iaf vad och hur du INTE vill ha i ditt liv. Bara komma ihåg och köra mot motsatsen!
Lycka till!

Profile picture for user Nora81

Idag var jag på läkarbesök och berättade allt. Jag blev sjukskriven och fick insomningstsbletter. Jag fick även en tid för samtalsterapi imorgon.
Mitt uppe i kaoset så känns det ändå skönt att saker ställt sig på sin spets för det verkar som hjälp finns att få. Äntligen blir mina känslor, upplevelser och jag bekräftade. Jag vet inte hur länge jag fått höra att jag överdriver, är hysterisk och krävande. Vilket hjärntvättande.
Drar mig lite grann för att ringa kvinnojouren. Vill helst bara sova en stund men vet ju att jag måste ordna tak över huvudet så fort som möjligt.
Vet ni vad som gör mig mest förbannad. Det är jag som får ta konsekvenserna varje gång och varje gång skiter han i de. Hur blev jag ens kär i en man som beter sig så illa, hur? Vad hände? Varför ska jag behöva skit från en månniska jag hjälp, stöttat och trott på. Vad har jag gjort mot mig själv.

Profile picture for user Vet inte vart man ska ta vägen

Som svar på av Nora81

Jac tycker att du är så stark! Att du tog steget och gick! Jag själv skulle behöva sticka eller i alla fall slänga ut honom men ekonomin stoppar mig då jag inte klarar av hyran själv med min inkomst.Även det att jag har två barn vilket gör att det är oundvikligt att sociala blir inkopplat om jag går och söker hjälp hos läkare. Jag har själv tänkt att det kanske är det ända sättet att få hjälp på. Men jag blir trött av bara känslan av att behöva gå på möten, ledsen av att behöva ha människor som kontrollerar mitt sätt att ta hand om mina finaste. Som du säger varför ska vi straffas för det våra män gör?Min man säger att han ska skaffa hjälp hela tiden men alkoholen bestämmer. Jag känner igen mig i känslan av stress och att man går sönder mer och mer.
Heja dig och jag hoppas så att du mår bättre snart och att du kanske kan få tillbaka ditt boende tidigare. Kram på dig

Profile picture for user HI

Att läsa att du får hjälp så snabbt. Och ja, det är orättvist på något vis att du ska få det tunga jobbet men det innebär också du det är du som får kunskap, erfarenheter och möjlighet till egna val. Han sitter kvar. Inte du.

Kram!

Profile picture for user Nora81

Som svar på av Vet inte vart …

Jag ringde kommunens grupp för hjälp i sådana situationer och berättade att jag var rädd att åka hem. Imorgon ska jag träffa de och berätta allt. Jag tror de kommer ordna skyddat boende till jag får ordnat allt annat. Fick även en samtalshjälp. Jag kan verkligen förstå att situation är tuffare om man har barn. Men ring anonymt och prata med socialtjänsten i din kommun. Du behöver inte ha bestämt dig på förhand hur du vill lösa situationen, så kan de hjälpa dig med det du vill bli hjälpt med. Samtalsstöd kan vara en bra första steg. Det har gått upp för mig hur allvarligt andra tar på det och det ger mig styrkan åter. Jag får ta ett steg i taget, kanske är det dags för dig med när du är redo.. Har fått sms hela dagen från honom om det ena och det andra. Inget förlåt, var är du utan bara om honom själv och hot om att jag ska lämna nycklar och jänta saker. Det känns så skönt med stöd i ryggen att tänka på mig själv först och lösa praktiska saker sen. Han har inte den makten över mig som han haft innan. Det är en ny dag imorgon. Det är så jag får göra: en sak i taget. Kram

Profile picture for user Nora81

Fick rum på ett skyddat boende. Allt känns så surrealistiskt och sjukt. Det är iskallt här, jag vill egentligen inte vara här, jag vill ha mitt egna hem. Jag är arg, arg och så ledsen över min livssituation. Helt hemlös för att en alkolist fått för sig att det är viktigare att få dricka ifred. Kan knappt förstå själv egentligen för livet är så skört. Det är iskallt här och jag saknar min lägenhet som är uthyrd.

Profile picture for user HI

Och massa kärlek till dig!

Hur kommer det sig att det är kallt? Fungerar inte värmen som den ska?
Grattis till boende även om det är kortsiktigt och inte vad du önskar. Hoppas att det ordnar sig med bättre boende. Skönt att du har din lägenhet kvar och inte sa upp den.

❤️

Profile picture for user Nora81

Tack, den kramen värmde.
Det är en gammal byggnad. Jag ska inte klaga, det är högt till tak och jag fick min första kopp kaffe sen i söndags. Och mat, hade glömt bort att äta idag. Tack för dina uppmuntrande ord IH, det betyder mycket. Kram

Profile picture for user Nora81

Han fortsätter sms. Högt och lågt om att vi ska försonas och kämpa ihop till att han går vidare med en annan nu. Själv sitter jag på ett skyddat boende och vet att jag har tak över huvudet till fredag iallafall.
Är det konstigt att man mått dåligt när man levt med en människa som inte ägt förmåga att kunna ge kärlek eller trygghet. Vad har man varit egentligen? Någon slags utbytbart tomt skal? Det här är sjukt.
Jag var tvungen att parkera bilen på vår parkering idag. Såg då att han runt tio var på väg att skaffa mer att dricka, passade på att spring in i lägenheten för att hämta en viktig nyckelknippa. Ser en massa tomma ölburkar överallt. Skyndar mig ut från lägenheten och ser han precis kommer när min hissdörr stängs.
Vilket galenskap allt är egentligen. Jag kommer aldrig någonsin, må en högre kraft hjälpa mig, gå in i en relation med en månniska som vägrar ta ansvar för sina problem. Jag vill inte vara en problemlösare eller mamma mer. Jag vill ha en sund relation där jag kan få känna mig trygg och älskad. Det får räcka nu. Puh!

Profile picture for user Morgonsol

Som svar på av Nora81

Ja känner som du o precis som du skriver : De har inte förmågan att ge oss trygghet o kärlek. De är som barn själva o kan inte ge det till sig själva så hur kan det vara möjligt att kunna ge det till oss? Det är helt omöjligt .

Men ja vill ha trygghet ihop med min man. Och tillit. O så länge en man inte kan ge det till varken sig själv eller mig då är det inte lönt för mig att ha en relation. Kom tillbaks när du kommit nånstans med dig själv o ja kan få känna det ja behöver istället för oro o misär. O ja håller på att själv " nyktra till " från mina konstiga beteenden o börjar ta ansvar för mitt liv istället så blir allt som det ska vara. Mycket bättre o enklare allting ☺ O ja ger min fd chansen att ta ansvar o tillfriskna med. Men det valet är hans. Inte mitt.

Hur mår du nu? Hur länge kan du bo där du är nu ? Kram!

Profile picture for user Nora81

Vad roligt att höra från dig. Jag lämnade mitt skyddande boende. Jag sa precis till honom hur jag upplever honom i fyllan, vad har gjorte mot mig osv. Det är första gången han sitter ner och bara tyst lyssnat. Jag får tillbaka min lgh nästa vecka för att hyresgästen tyckte synd om mig och ville hjälpa. Jag är ledsen för allt just nu och känner mig avtrubbad. Jag vill ha en relation när jag känner mig trygg och det gör jag inte med honom. Jag längtar till jag får tillbaka min lgh.
Hur går det för dig kära forumsyster?
Kram ❤️

Profile picture for user Morgonsol

Men vad skönt för dig att hyresgästen kände så pass med empati för dig så du får bo där tidigare! Trygghet är A och O. Speciellt i en situation som denna.

Jo men det går rätt bra! Ja kämpar med o uppskatta mig själv o mitt liv. Att ja är tillräckligt bra o att livet är tillräckligt bra. "Allt är som det ska " Inte tänka " om" . Vi hade kunnat ha det så bra OM inte han var alkoholist. Men oavsett om han o ja träffats eller inte så hade han haft den här destruktiva sjukdomen oavsett. O ja inser vad ja själv har att kämpa med för o få de bitar på plats som jag behöver. Ja o A hade aldrig mötts om inte våra livsöden var som dom var. 100 på det. Därför tror ja nu att min högre makt försöker lära mig om mig själv. Ja är envis o kört bort från min egen väg för länge sen. Ja vill hitta till allt som är jag. Få ro i själen. Tar tid men tror det är värt det i slutändan. Hoppas livet vill det ska bli A o ja när vi båda kommit längre med oss själva. Ja lyssnar inåt nu oavsett. Om det också blir A o ja rår varken han eller ja över. Vi kan inte va ihop i en destruktiv relation så nu är det kört oavsett. Känns befriande att äntligen förstått detta. Känslor styr mig nåt oerhört. Ja dansat med så mkt o gråtit över att behöva lämna honom när ja älskar honom så mycket men känner nu att ja gjort helt rätt och det är en lugnande känsla att känna

Profile picture for user Nora81

Som svar på av Morgonsol

Ja, jag känner som du. Det är dags att lämna allt.
Jag flyttade tillbaka till honom i väntan på att få tillbaka min lgh och känner att jag inte leva mitt liv med honom. Jag orkar inte längre mer. Så fort jag får lgh så drar jag under tiden så håller jag ngn gyllene medelväg för att hålla ut.
Det har varit så mkt prat om framtiden, gifta sig, flytta och att jag ska få halva hans förmögenhet men han klarar tidvis ens inte att motivera och kämpa vidare. Han dricker inte iaf. Som att vara med en psykisk sjuk människa som ändrar sig hela tiden. Pendlar upp och ner. Ping pomg match och jag pallsrar inte längre motivera månniska. Han får söka professionell hjälp, det är inte mitt problem längre. Jag längtar så att få komma hem till mig lgh.

Profile picture for user Morgonsol

Ja dom är ju psykiskt sjuka med eller utan alkohol. Tar man bort alkoholen så det är då alla riktiga problem o alla känslor kommer upp. Min A hörde av sig igår så ja idag.Ja har blockat honom men ser att han ringt o även skrivit på.mailen. Å va mycket känslor i gungning direkt! Han som.ett barn. Å ja är.så ego osv. Nej ! Ja skaffar nu Självkärlek till mig själv vilket ja måste för o komma framåt i mitt liv. Ja vill inte känna oro o brytas ner på minsta lilla vis!! Är det konstigt? Orimligt? Nej ja tycker inte det. Alls. Ja väljer att inte lida mer än ja behöver. Hans problem är hans o dom hade han låångt innan ja kom in i hans liv. För såna fruktansvärda sår sätter inte ja i hans känsloliv. Detta sitter djupt o fanns långt innan mig. Sen går det tydligen utmärkt att skylla på mig. Försök med det bara! Ja är smartare än så

Profile picture for user Nora81

Som svar på av Morgonsol

Det går åt helvetet. Jag behövde visst bli grundlurad en gång till. Löften om att vara färdig med supandet. Skaffa hundvalp, vara redo för livet och bla bla bla så återupprepar sig historien.
Nu sitter han och super igen, jag är i min lgh nu med mina saker utspridda i bilen, i min lgh och hemma hos honom.
Jag är arg så arg att jag hade sönder mina ljusstakar i glas hemma hos honom. Han hade gömt alkoholen i ett skåp, packat mina saker vid dörren och ställt mina däck utanför dörren för hundraelfte gången. Jag gick in i hans lgh och avslöjade honom sen drog jag därifrån. Han har ingen skam i kroppen med att skylla allt på mig och jag kan säga att nu är jag trött på skiten.
Jag är färdig med honom och hans lögner och utnyttjande av mig.
Hur går det med dig?

Profile picture for user Morgonsol

Fy vad jobbigt !
Han är sjuk ??
Man behöver själv nå sin känslomässiga botten för o förstå att man är maktlös. Nu har du nog gjort det å det är steg 1 för att bli frisk från sitt medberoende.

Ja håller mig undan från honom. Han kan inte styra sin alkoholism. Vilket dom ju aldrig kan men menar att han inte kommit så långt än i sitt tillfrisknande och jag tar inga fler risker nu. Öppnade upp o svarade på ett mail men därefter började han med anklagelser. Nej Tack!! Det är färdiganklagat nu på mig. Ja tar inte skit nu. Hjälper inte mig o må bra på nåt vis. Bara hans ångest som ska välla ut. Nej tack!!! Ja fortsätter att stå upp för mig själv nu. Går på Alanon och gör allt för min egen hälsa ist nu. Inser att ja har ett värde ❤ Med eller utan en man. Kram

Profile picture for user Nora81

Hej igen morgonsol.
Vad glad jag blir att höra från dig. Du tar hand om dig själv nu och det är så starkt av dig.
Du har rätt i att nå min botten, det är förhoppningsvis dit jag kommit nu.
Precis som du skriver så är det inte riktigt kärlek det handlar om när man får vara en känslomässig papperskorg (ångest) i en relation. Jag förvånas över hur lättlurad jag varit när det gäller honom, har så svårt att släppa in människor annars. Jag behöver nog terapi...
Självklart har du ett värde. Tack för att du lyser upp som en morgonsol varje gång du tittar in.
kram <3

Profile picture for user Morgonsol

Som svar på av Nora81

Ja hejar på dig ! Bolla med en terapeut är ett bra sätt att få syn på sina känslor o tankar. Svårt när man har allt i sitt eget huvud endast. Våran relation handlade mest om sjukdomen o den låg som en skugga över hela vår relation. Vill dom inte göra allt då är det inte mycket att hurra för. Ja kan inte leva i en relation där ja måste va på min vakt. Beredd att gå i försvar. Hålla på o analysera mig om ja varit dum mot honom som han tycker, vara otrygg. Inte ha ork att leva ! Att bara ta sig igenom dan i princip men inte vara " där" . Hur kul är det ? Kram . Ja hejar på dig

Profile picture for user Morgonsol

Ja tänkte på honom 80-90 % av min vakna tid. Då.inser man att ja kan knappast vara närvarande i nuet, i mina egna känslor. Njuta . Leka med dottern, finnas för andra människor, etc. Det är så svårt detta med medberoende. Har man som ja aldrig känt mina gränser så blir det väldigt farligt för mig ihop med en alkis. Det går att manövrera mig o köra över mig eftersom ja själv inte vet var mina gränser går. En alkoholist behöver tydliga gränser. Knappast det ja är bra på ☺ Kram

Profile picture for user Nora81

Ja, så sant det du skriver om hur man matchats ihop med mig som inte lärt mig att sätta tydliga gränser tillsammans med en alkoholist som behöver tydlig gränsdragning. Hans förnekelse kostar mig och mitt liv.
Oavsett så vill jag aldrig mer leva i lögn längre, jag har alltid stått upp för det jag tror på och kontakt med honom innebär att ljuga för mig själv, det är inte jag. Jag vill leva rent, ärligt och i balans för att jag tycker att jag förtjänar ett gott liv. Är så trött på att tillåta andra människor kladda sina problem på mig för att de själva inte orkar ta ansvar. Mitt problem och ansvar är att aldrig mer tillåta det. Träna på att sätta sunda gränser för vad som är ok för mig och inte.
Sanningen är ju samtidigt att även om alkoholism är en sjukdom som är det inte ok att behandla en annan människa illa och gör man det så får man reaktioner tillbaka, det är människor som inte vill ta ansvar själva som tycker att alla är dumma mot en. Jag får inte fastna i hans sjuka beteende utan jag får ta ansvar här och göra klart att det här är inte ok för mig och du är inte välkommen i mitt liv mer. Han har liksom nästlat sig in i mitt liv trots att jag satt gränser så har han försökt att hitta vägar tillbaka utan att göra det jobbet han behöver göra med sig själv.
Jag bara skriver, rörigt, ofiltrerat men jag behöver få ur mig det. Har överanpassat mig en sjuk människa alltför länge inser jag. Urs, man får en chock för varje fylleperiod för det är så oerhört galet.
Du är klok morgonsol och när jag läser dina inlägg så är det som en kompass när jag förlorar min egna kompass.
ta hand om dig. kram <3

Profile picture for user Tröttiz

Som svar på av Morgonsol

Hej Morgonsol.
Känner så mycket igen mig i det du berättar ?. Tänker ofta mycket på min pojkvän.

Någon gång har han planerat vår framtid, men dit har JAG ju inte kommit, för jag fokuserar och har fokuserat på honom - hur han mår. Men kanske det inte blir någon framtid alls för han har "gått upp i rök". Han svarar inte på telsamtal eller meddelande. De senaste två gångerna han ringt var han onykter, ena gången en vardag mitt på dagen. Och nu är jag orolig för vad han gör. ?
Han ser säkert att jag ringt och messat. Jag tänker att bollen ligger hos honom att kontakta mig. Men denna oro ... ?

Jag, liksom du har också haft svårt sätta gränser ... Ångrar mig nu att jag inte gjorde det för hans och egen del för nu är jag trött, avtrubbad och har till och med gått ner i vikt. Men, då man är inne i något är det ju en annan sak. Med facit i hand är det ju lättare att se vad man kanske borde ha gjort i vissa situationer tänker jag.

Kom dock fram till att ringer han mig och är onykter, så lägger jag på! Vill inte ha mera fyllesamtal. Det räcker nu.

Ringer han inte och "låter det rinna ut i sanden" så kanske han gör mig en tjänst, en tanke som faktiskt slog mig idag! För jag har någon gång funderat på att släppa taget om honom för att inte själv gå under. Och han vet om min oro.
Förra helgen tänkte jag några sekunder på om jag skulle dricka en mängd öl för att han inte skulle dricka så mycket. Han kan få i sig ett flak öl under en dag ...
Jag gjorde inte det, men detta visar ju på att man som anhörig är väldigt desperat fastän man inte gör allvar av vissa tankar.

Allt gott och styrka till dig.
?

Profile picture for user Backen123

Du skriver klokt och känslan av att nu får det vara nog är skön, ger 2 steg framåt. Jag tänker som du, men dom är specialister att nästla sig in och då är då iaf jag chanslös, tills jag vaknar upp igen. Det är ju det som är djävulsdansen. Sinnesfriden och återhämtning kommer i eget boende för mitt uppe med ungar, middag och högtider är det en tufft match att leva med psykisk misshandel, för gemensamt för nästan alla oss här så viker vi sällan ner oss i första taget fast vi skulle egentligen göra det på en gång, säga tack men nej tack och gå ❤

Profile picture for user Morgonsol

Som svar på av Tröttiz

Tröttiz

Ja denna oro.. Därför är det skönt att inte ha kontakt alls. Oavsett vad han gör nu så har det inte med mig att göra. Skulle han duka under- klart jag tänker det värsta. Då kan han inte lägga skuld på mig åtminstone . Eftersom vi har inte ens kontakt. Som medberoende har ja lätt att känna både skuld o skam.. Gynnar inte mig precis.

Det tar lång tid att tillfriskna. Ja håller på att tillfriskna ur mitt medberoende. Det tar TID . O Det är ingen quick fix att bli frisk från alkoholism. De behöver göra allt. För det är svårt o väldigt tufft att möta sig o bli fri . Mycket terapi o AA behövs för dom flesta o hela livet. OM o NÄR min alkoholist blir fri o kan hantera sitt liv. Och när ja är fri i mig själv och hanterar mina gränser o mitt liv -DÅ får vi se om vi har nåt att bygga på. Om känslorna finns kvar o vi kan bygga ihop. Kram

Profile picture for user Morgonsol

Ja vet inte om ni sett medberoendets olika steg från sjuk till frisk ? Ja skriver ner den här. Tycker den är bra . Om ni tänker er ett U. En kurva som går neråt. Det börjar med förnekelse högst upp och går ner till utbrändhet. Sedan går vägen upp ❤

Vägen ner :
Förnekandet >skam och skuldkänslor> Skyddar > Kontrollbehov >För mycket ansvar > Isolerar sig >vrede, förbittring > Fysiska symtom> Handlings förlamning > Depression / utbrändhet

Vägen upp :
Önskan om hjälp > medvetenhet >ser sin roll > Delar med sig >slappnar av> rädsla och oro försvinner >skuldkänslor försvinner>ökad självkänsla>Respekt, ökad livskvalitet

Profile picture for user Nora81

Skrev precis ett sms till honom. "jag älskar inte dig längre och önskar ingen kontakt från dig mer"
Jag insåg att jag inte älskar den personen längre och att jag vill leva ett gott liv. Det kändes skönt och vemodigt. Men allra mest befriande. God natt alla som kämpar därute, hoppas ni somnar med sinnesro.

Profile picture for user Backen123

Starkt gjort! Mer tydligt och gränssättande än så blir det inte, snyggt. Själv tänker jag att min man ska ramla, slå huvudet och tillfriskna, och så blir allt bra. Livslögn, blir inga tydliga gränser där inte och väldigt otydligt. Förstår vemodigheten och befrielsen. ?❤

Profile picture for user Nora81

Backen123 jag förstår hur du känner dig. Har du funderat på att lämna honom själv?
Han fortsätter kontakta mig fast jag bett honom att sluta, obehagliga och anklagande sms. Kan man göra en polisanmälan om ofredande för jag känner att jag inte orkar det här mer.

Profile picture for user Backen123

Jag har lämnat, bor själv med mina barn, så skönt och har sagt jag kommer aldrig tillbaka till det huset. Det här varit komplicerat då han bröt ryggen i aug ( du kan läsa i min logg, så förstår du?)
Hans ensamhet, sjukdom och smärta gör att jag är där och försöket få ordning iaf, han ger inte mig näring eller försöker ens att hitta en lösning så jag fattar inte vad jag håller på med ens ?? Tror det är svårt att anmäla om ofredande så att det leder nånvart, däremot har jag fått hjälp av polis vid ett tillfälle som ringde upp plågoanden och sa att nu räcker, det tog ? fördelen är att det brukar ebba ut ganska snabbt om han inte lider av någon annan psykisk störning

Profile picture for user Nora81

Som svar på av Morgonsol

Morgonsol.
Jag har också blockat men kan inte låta bli att läsa. Hot om att ringa min arbetsgivare, hot om att jag är polisanmäld osv men nu har jag blockat honom så att jag inte kan se om jag fått sms alls.
Om han nu anmält mig så har jag dokumenterat kaoset hans alkoholism förorsakat i 1,5 år så jag har inget att vara rädd för.

Profile picture for user Morgonsol

Nora . Min A också vääldigt duktig på att hota. Det är förödande för ens känslor att tvingas läsa sån dynga. Ja reagerar omedelbart på såna texter med. Å det är inte bra för mig. Min alkoholterapeut nu nykter alkoholist har sagt att ja ska strypa alla vägar för honom därför kontakten med mig ger honom bara ett utrymme att kunna få agera utåt på någon. Mig då. Det leder ingenvart. Skadar mig o man uppehåller sjukdomen genom att svara. Ja har blockat samtal o sms o kan inte få dom från honom. Har du inte den möjligheten i din telefon? Kram

Profile picture for user Morgonsol

Däremot min mail ! Verkar vara stört omöjlig att blockera. Pratat med teknikerna som äger sidan å deras svar hjälper inte!! O får ja mail så kan ja inte låta bli att läsa. Ja MÅSTE hitta nån smart på IT som kan hjälpa mig. Därför ja vet ja kan inte stå emot att läsa det han skriver . Vill inte ta onödiga risker att må sådär dåligt pga hans beroendejag som härjar i natten.

Profile picture for user Nora81

Äntligen har jag fått tillbaka min lägenhet. Det är rätt liten så jag har sökt en ny och större lgh som jag ligger som första sökare på. Känns skönt att fokusera på det som är vettigt och friskt istället för allt det sjuka och som bara är som att springa i ett snurrhjul. Jag behöver träna på att stiga ur det.
Jag körde förbi lgh tidigare idag, körde med tårar som sprutade ner för kinderna men det kändes så fint när jag kom fram, tyckte att det var sån fin energi i området. Solens varma strålar la sig vilsamt mot balkongen som kan bli min och det gav en känsla hopp och värme.
Morgonsol; har du provat att ställa in hans mail som skräppost så slipper du se skiten (ursäkta ordvalet) så ofta iaf?
Tar med mig det din alkoholterapeut skrev, bra att påminnas om.
Känner att känslorna svajar väldigt mellan ångest, sorg, kaos och sedan lite själslig ro.
Jag vet att jag bara gör mig själv illa genom att reagera med ilska osv.
Idag skickade jag honom en önskan om att fortsätta sin vandring i sinnesro, insåg att det gav min sinnesro och det är så jag vill fortsätta leva.
Känns spännande med lägenheten och om jag får den så är det inflyttning 1 april.

Profile picture for user Nora81

Som svar på av Morgonsol

Tack för uppmuntran Morgonsol, det värmer.
Hoppas det går bra att ordna med mailgrejen :)
Skickar tacksamhet och styrka tillbaka till dig. Börjar nog lära mig en viktig sak som tagit 37 år att lära sig: ensam är inte starkast.
God natt! <3

Profile picture for user Tröttiz

Morgonsol. Du har tagit det steget att sätta gränser, mailet hamnar i skräppost. ?
Själv har jag satt gränsen för mig själv att inte höra av mig till min för att kolla om han dricker eller inte.

Profile picture for user Morgonsol

Tröttiz o Nora heja oss !! Vi är kvinnor som börjar inse rätt saker. Ensam är inte stark. Ja får mycket kraft från såna som ni. Vi hjälper varann. Lite i taget.. bara det att någon läser här o ser mitt framsteg. Ingen annan vet o ger mig cred för vad ja åstadkommer med mig själv. Bara att få lite beröm. Ett kärleksfullt ord. Gör så mycket.

Profile picture for user Tröttiz

Nora och Morgonsol. Det vi får fråga oss är hur vi vill att vårt liv ska se ut? Att utgå från det. Vi har bara ett liv, då är svaret på denna fråga betydelsefull. Och vad gör att vi mår bra? Min numera bortgångna mamma frågade mig ofta: "hördu min skrutt, är du lycklig?" Nu kan jag konstatera - nej mamma, jag är inte lycklig, men jag håller på att förändra det.
Ha en fin helg.
?

Profile picture for user Nora81

Så härligt att logga in på forumet och läsa era inlägg.
Tröttiz: jag är så glad för att du håller på att förändra det. Tänk dig när du kan säga "jag mår bra" Ett motto för 2021?
Morgonsol: Heja Heja dig. Precis: Makten över våra liv.

Era motton är mina motton för 2021 <3.
Kram på er

Profile picture for user Morgonsol

Håller med dig, Nora ! Blir så glad när ja ser att någon av er skrivit. Ger mental styrka på nåt vis . O trygghet. Istället för o va " trygg" i en dysfunktionell relation. Det ät falsk trygghet. Ja är inte trygg med att plötsligt få se elaka kommentarer i ett mail. Det har ja inte gjort mig förtjänt av. Nej, hellre pepp o samhörighet med er, tjejer ☺?❤ . Kram

Profile picture for user Nora81

Det har varit en tung dag med inslag av positiva överraskningar. Tänker att jag fortsätter skriva här som en dagbok, annars försvinner en i sin ensamhet. Jag vill inte det längre.
Började mitt nya jobb idag och fick ett sånt lugnt och skönt intryck. Det kändes verkligen som att jag kan trivas där.
Sedan fick jag erbjudande om en visning på en lägenhet. Fick se lägenheten virtuellt. Kände direkt att jag ville tacka ja till den och det gjorde jag. Så nu håller jag alla tummar och tår för att jag ska få nycklarna i april. En större lägenhet med balkong, fina trägolv och jättemysigt.
Försöker jobba med mig själv men tycker det är svårt. När jag inget hör från honom så blir jag orolig och påminner mig om att släppa, det är oavsett inget jag kan göra något åt. Jag behöver distans för att samla mig. Försöker påminna mig om, när livet känns tufft att det är bättre så här. Nu har jag en chans att få sinnesro igen. Fokusera på mig själv och hitta min egen glöd, leva enligt mina värderingar och så. Hitta en acceptance i situationen. Det är vad det är och om ett tag så kan jag nog se att allt detta var till det bättre.
Fantiserar om hur jag ska möblera lägenheten och drömmer mig bort. Det känns både hoppfullt och vemodigt allt.

Profile picture for user Backen123

Fick upp en text på mitt Instagram konto: Be och släpp taget. Försök inte, manipulera inte och tvinga inte fram nånting. Försök bara. Gud öppnar de rätta dörrarna i rättom tid.
Fin text, jag vilar i dom där jag kan lägga ifrån mig ansvaret från allt, inkl mig själv. Gud är kraft, för mig nånting större efter insikt i 12-steg modellen, vilsamt. En högre kraft även om den finns inom dig.
Kul med nya jobbet och lägenhet, grattis, nån verkar ha öppnat dom rätta dörrarna redan ? härligt

Profile picture for user Nora81

Ja, det kanske är så att dörrarna jämt är öppna men att man ibland är sin egna fiende. Jag har egentligen inga svar för jag vet inte.
Det enda jag vet är att jag vill gå vidare och framåt i mitt liv nu. Är det inte dags att vi gör det nu?
Fick precis ett sms efter två dagars tystnad efter ett massivt sms regn av hot: nu skulle det betalas tillbaka. Vips så hade jag pengar. Det stod något om att rätt ska vara rätt....Nu ska han liksom sminka över situationen med att göra "rätt för sig". Tack, men nej tack. Det blir som en teater mer än autentiskt. Nu ska man vara den som gör rätt för sig istället för att ta tag i det verkliga problemet. Glöm det.
Jag accepterar inte längre det här känner jag. Komma in i mitt liv och klampa, härja, slänga skit, försvinna, ljuga, skita i allt, hota mig, påstå att man älskar mig, osv osv utan ärlighet och utan en tanke på hur jag blir påverkad, det passar mig helt enkelt inte längre.
Jag swischade tillbaka pengarna och blockade honom där också. Jag tycker han tar sig friheter som han inte har.
Kan tyckas dumt att inte ta emot pengar som egentligen är mina men något som är viktigare för mig det är att jag bestämmer i mitt liv och om det är ngt chockerande som hänt så ser man till först om det är ok. Att direkt börja dirigera och betala tillbaka och ordna som om jag vore ett objekt, det accepterar jag inte längre.
Jag bara känner att jag accepterar inte längre att ha någon som inte respekterar mina gränser i mitt liv.
Jag vet att jag är tjatig, kanske till och med barnslig men det ger något att skriva det. Det blir på riktigt och jag vet hur lättmanipulerad jag varit tidigare, det får vara slut på det.
Just idag känner jag mig stark och helt på det klara med att det är banne mig inte jag som lyfter glaset för någon annan och jag vägrar vara någon känslomässig papperskorg för någon annan.
Det har varit min roll sedan jag var ett litet barn i mina närmaste relationer men jag börjar bli rätt medveten om att jag förtjänar och har rätt att begära att bli behandlad med respekt.
Det gör ni också kära forumsystrar.
Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.
<3

Profile picture for user Nora81

Ännu en dag i kaos. Känns som allt eskalerar. Hot om polisanmälan, försöker desperat få kontakt med mig, lever i en sån galenskap att det inte går att prata, blandat in andra i ett stort kaos. Pekar ut mig som galen men har ingen självinsikt om vad han själv ställer till med.
Det är sa galet och så destruktivt att jag stänger bara av. Nu dusch och på väg till ett nattpass.
Gud hjälp oss allihop från denna vånda.
Hur har ni det forumvänner?

Profile picture for user TappadIgen

Har han ingen som han kan prata med som kan hjälpa honom och prata förstånd med honom? Det känns ju inte direkt som han har något att vinna på detta. Man önskar ju att det fanns en lösning på något vis.

Profile picture for user Backen123

Tänker på din text, vi lever i en krigszon vi anhöriga som lever med A i dess värsta form. Men vi ska iväg med barn, jobb, kalas och le och vinka. Jag berättade för min 20 åriga systerdotter ikväll att när hon tog studenten var min man försvunnen, låg och söp i stugan. Jag stod för maten på tillställningen, log och vinkade.
Jag tror tappadigen att när dom är A såhär så handlar det mest om ilska och frustration, utåt sett är man sitt glada trevliga jag, lägger locket på, och har nog gjort så länge. Så det blir som aktiva vulkaner till slut, på beroendemottagningen sa man till mig efter att jag flyttat, att du kan inte göra mer, nu får staten ta över i form av polis, ambulans eller behandling. Otäckt men sant ?

Profile picture for user Nora81

Tappad igen: jo han har människor att prata med och hjälp att få men det vrids alltid till att hamna i samma situation igen.

Backen123: jag känner så igen det du beskriver. Det är som att leva twillightzone. Det är nog viktigt att ta till sig det som beroendemottagningen sa för det har gått så långt att nu får staten faktiskt ta över. Det finns inget jag kan göra mer.

Det spelar ingen roll längre ens om han kontaktat min arbetsgivare eller polisanmält mig, tvärtom det vore bara skönt för då blir det verkliga problemet synligtgjort tillslut. Det kommer bli jobbigt att dölja hur illa det är eftersom han själv har blandat in andra. Nu fick hans vän reda på att jag bott på skyddat boende pågrund av hans supande tex.
Det är bara rent vansinne allt och en kan bara hoppas att han slutligen inser att han behöver professionell hjälp.
Skönt med nattjobb i allt kaos, det är jag tacksam för.

Profile picture for user Morgonsol

Du gör ändå rätt, Nora!
Du förstår vilken galen värld du tvingas hantera om du har kontakt med honom. Å slungas in i djävulsdansen igen som aldrig tar slut. Det hjälper varken honom eller dig. Det bästa är när det blir synligt för fler hur sjuk han är. Du å ja är inte de personerna som kan få våra A att fatta. Då hade de fattat vid det här laget. Detta ligger på ett sånt djup plan att de kommer ej ge upp förrän det står mellan liv o död. Tror jag. Ja vet ju inte om min A är nykter nu. Han skrev att han varit det en tid, då för ett par veckor sen innan ja la hans mail i skräp posten. Men vad betyder ett par veckor? O vad säger det om hans självinsikt? Jobbar han med sitt inre? Att han är.nykter ett tag innebär inte att han gett upp . Det är lurigt som fasen. Det tar lång tid. Att bry oss om oss själva är den finaste handlingen vi kan göra. Ska dom falla till botten kan dom inte samtidigt ha en hand att hålla i . Då faller dom ju inte. Skönt att du har ditt nattjobb. Ja utan jobb hade ja inte varit så stabil som ja är trots.allt. Kram !!

Profile picture for user Morgonsol

Ja håller på att göra om-renovera lite i min lägenhet. Nu ska ja få positiv energi o glädje av att trivas i mitt hem☺ Ny färg på köksluckor och målat om mitt kakel. Vill skapa en trivsam miljö för mig o dottern. Ha kreativa projekt får mig att känna lust o glädje. Ska fortsätta så. Att se vad ja själv kan åstadkomma får mig att se vad som är realistiskt och inte. Vad klarar jag? Från ide' till att göra det. På egen hand! Ja kan?

Profile picture for user Nora81

Igår körde jag in honom på avgiftning. En vecka ska han vara där och börjar förstå vad han gjort. Hallucinerat, polisanmält mig, kopplat in andra människor och nu har han bett om hjälp om att sluta dricka. Den stora chocken och förhoppningsvis uppvaknandet.
Jobbet har stängt pga corona.
Livet i en torktumlare.
Jag måste ändå säga att det känns bättre att det verkligen kommer fram hur allvarligt illa det är än att leva i den där förnekelsen och själv bedrägeriet.
Livet är konstigt. Är så glad att jag har er här att kunna prata och ventilera med och lära mig och inspireras av. Kram

Profile picture for user Morgonsol

Nora!
Oj! Hoppas han når nån slags botten o börjar tänka till riktigt. Ta hand om dig! Kram

Profile picture for user Backen123

Som du skriver Nora, vad skönt med uppvaknandet. Hoppas han nu förstår att det är dags på riktigt
Ja det är härligt med forumet
Och du Morgonsol, kul med renovering, jag byter kök jag med om en månad. Synd bara att min ex man vägrar lösa ut mig så jag får chansa och låna till mitt nya boende. Nu ringde han och berättade om en vattenskada så imorgon blev det försäkringsbolag. Bra jobbat av honom som är hemma hela dagarna

Profile picture for user Morgonsol

Åh, Backen 123!?som om det inte vore nog med bekymmer. Kan han vägra lösa ut dig? Har du inte juridiken på din sida där?

Själv fick ja 3 nya mail igår från honom. Tror du dom lägger sig i skräppost?Nej. Bönar o ber om en ny chans. Ska bättra sig osv. Men hallå ! Bättra sig? Människan fattar inte att han är sjuk eller? Å var finns förståelsen för att JAG klarar inte av att leva i en ostabil relation. Ja ska själv tillfriskna och det går inte på 2 månader! Hur naiv får man va? Hur kan han tro det finns läge att börja om ? Efter allt som varit. Han lever verkligen i sin sjukdom. Bara hans behov. Tack men nej tack.

Profile picture for user HI

Ville kolla hur det gått för dig Nora81 och här var det minsann girlpower! Härligt att läsa och känna er energi! Det är häftigt när passiviteten tar slut och ilskan tar vid. Då kan det hända saker.

Heja er! Stå på er annars gör någon annan det! <3

Varm kram till er alla!

Profile picture for user Nora81

Som svar på av HI

Hej HI
Vad roligt att höra från dig. Ja, visst är det girl power här och nu kom det ännu mer girl power ?.
Jag har fått tillbaka min lgh och har fått kontrakt på en större lgh i april. Det har varit omtumlande och chockerande sedan sist jag skrev här men också också en del bra saker. Jag börjar få en stabil grund att stå på.
Hur går det för dig? Blev så glad när jag såg att du skrivit här.

Stor kram till dig HI och till dig Backen 123 och till dig Morgonsol.
❤️

Profile picture for user Nora81

Som svar på av Backen123

Så typiskt att han krånglar med att lösa ut dig. Skrattade till av det Det du skrev om att det var bra jobbat av honom. Det är starkt av dig Backen123 att du ordnar upp så och jag hoppas verkligen du får löst ut honom och ta ett lån. Då får du ditt egna bo. Kram och ta hand om dig så länge!

Profile picture for user Morgonsol

Som svar på av HI

HI
Haha, jajamensan! Här är det jädrar i mig girlpower! ? Stöttar vi varann blir vi starka . Det går att förändra. ?❤

Profile picture for user Snöflickan

Har läst en del av era inlägg, (det var en lång tråd) och inser att jag inte är ensam om att ha det såhär. Det ni beskriver är så likt min situation till viss del. Jag älskar min sambo och vi har det bra när vi har det bra. Men sen är det som att jag måste bekräfta honom, annars dricker han. Men har nu insett att det inte spelar nån roll. Han dricker när han själv vill. Han skyller bara på att det är mitt fel. ? Mitt fel att jag blir arg och upprörd.
Jag ska fråga hur det är, jag ska bry mig, säga snälla saker men han bjuder aldrig till. Han ska göra det när han mår bättre heter det då. Att självmedicinera är ingen bra lösning.
Jag nåt liksom inte fram o kan prata om varför han dricker och vad vi kan göra åt det.
Som tur är har vi inga barn.

Profile picture for user Nora81

Hej Snöflickan.
Så fint att du skriver här, så kände jag med när jag började skriva här. Att man inte är ensam och att det finns en värme, förståelse och stöd som man behöver. Jag känner igen mig i det du skriver att allt skulle hänga på mig; ansvaret för hur han mådde, om han drack osv speciellt när man till slut blir så frustrerad för att man inte når fram så är man bara arg och upprörd. Det var precis så för mig med och jag vill bara säga att dina reaktioner är fullständigt normala och det mest förtvivlade i allt är egentligen som du skriver: det spelar ingen roll vad vi gör eller säger för att de lever i förnekelse till den dagen de själva inser att det inte går längre.
Jag har levt med en a-sjuk man i 1,5 år och har kommit fram till att det enda jag kan göra är att backa.
Jag har bott hos honom och har fått flytta ut och in efter hur han supit eller varit nykter. Tagit in på skyddat boende för att ha tak över huvudet och nu äntligen har jag fått tillbaka min lägenhet. Här har jag iallafall en trygghet och börjar landa i det. Jag tror att precis som alkoholisten så behöver även vi som anhöriga komma till insikt att det är sjukdom och ett beteendemönster som bara kan brytas av att alkoholisten till slut själv tar ansvar för sin sjukdom och att vi som anhöriga också lägger allt ansvar på de för deras drickande och vi för vårt mående. Först då kan man tillfriskna annars blir det ett sjukt system av medberoende och beroende och ett evigt kaos som aldrig blir bra.
Jag har ingen bra lösning på hur man når fram till en alkoholist som inte vill lyssna, min erfarenhet är att det bästa man kan göra är att ta hand om sig själv, ha en tydlig gränssätttning för vad som är ok eller inte och sedan fullfölja det. Det får man göra när man själv känner att man är redo.
Hoppas det inte blev ett allt för svajigt svar.
Styrkekram till dig!

Profile picture for user Nora81

I måndags körde jag in honom till polikliniken för avgiftning. Han hade delirium och jag fick klämt in honom där trots att det inte fanns lediga platser. Nu ringer han och säger att han inte får hjälp, inte fick träffa läkaren för vårdplanering idag utan på måndag när han ska skrivas ut. Klagar på allt och säger att han inte får hjälp. Jag känner att jag spricker snart. Gubben har blivit medicinerad för ett livshotande tillstånd och ska ha allt klart med detsamma. Han säger att han är livrädd för vad som händer när han kommer ut och fortsätter klaga.
Vad ska jag göra mer? Det finns VC, det finns psykologer, osv men jag orkar inte längre höra det här tugget. Försöker säga att du får ta allt som erbjuds och inte ge dig, för med den här inställningen kommer du ingen vart. Känns som att jag måste bära hela världen på mina axlar och samtidigt får jag dåligt samvete. Känner mig totalt dränerad och uppgiven. Orkar inte längre det här. Hoppas bara att han kommer in på en flera månaders behandling, jag mäktar inte med detta.

Profile picture for user Morgonsol

Låter jobbigt för dig, Nora ?
Finns ju privata beroendeterapeuter med. Ja också hört att det kan va svårt o få rätt behandling via vc därför de är inga experter på beroenden. Vill han inte ha hjälp av en beroendeterapeut? Vill han inte gå på AA? Där finns ju alla likasinnade o det stödet

Profile picture for user Morgonsol

Hans ångest är hans o den blir han inte av med genom att tynga ner dig med den. Säg stop! Att du förstår men orkar inte höra. Det är hans ångest , hans sjukdom. Hjälp finns att få på flera olika sätt om han är motiverad för o tillfriskna. Låt honom inte tynga ner dig, det leder ingen vart !!

Profile picture for user Backen123

Jag vet det är svårt, jag vet hur mycket man kan engagera sig. Ringa, maila, skjutsa, peppa, följa med. Och så länge vi finns och gör allt detta så behöver dom ju inte själv ta ansvar. Balansgången mellan medmänniska och medberoende, men om jag tolkar dig rätt så vet du ju nu att du kan inte göra mer. Jag gav fan till slut, och då fixade han rätt mycket själv. Från början tänkte jag några gånger att jaha nu går det bra, promenera, äta lite bättre, ha kontakt med sjukvården osv. Men nu tycker jag det är jätteskönt ? kämpa på

Profile picture for user Nora81

Jag var och lämnade min dator samt andra grejer innan jag for iväg till jobbet till honom. Det var inte nog, han fortsätter tjafsa med mig och tillslut kom det berömda: "nu lämnar jag och allt är ditt fel."
Jag släpper det här känner jag. Sanningen är nog den att det finns hjälp men han tar inte den helt enkelt. Jag kan inte göra något mer och det enda sättet att inte bli manipulerad igen är att bryta helt.
Tack för att ni finns, det betyder så mycket. Ni hjälper till att påminna om vad som är friskt i det hela för det här är helt sjukt.
Jag skrev till honom att det är hans liv och han själv som sätter krokben för sig själv. Skrev också att jag förstår att han försöker hitta någon att skylla på för att han ger upp, det berömda beteendet.
Suck.

Profile picture for user Nora81

Nu ringde han mig och berättade om planen vidare. Han ska blåsa dagligen, få prata med en alkoholterapeut en gång i veckan och gå på AA samt få medicin mot suget. Jag svarar helt utnött, är givetvis glad för hans skull men rätt färdig efter gårdagens hot om att lämna allt och det isf är mitt fel om han faller. Det blir lika mkt bråk idag. Jag lägger på luren och svarar att mitt liv är för kort för att bråka för att få andrum. Att han ska glädjas åt att han nu fått en behandlingsplan. Han fortsätter tjafsa om att jag tkr jag är felfri och han värdelös (hans ord).
Känner att det får vara bra nu för min del och det blir inte bra för mig om jag inte sätter tydliga gränser.
På måndag ska jag ta kontakt med kommunen och be om anhörig stöd, få hjälp med gränssättning och mig själv.
Det känns som det ljusnar ändå. Kan släppa honom eftersom han får hjälp och fokusera på mig själv. Mitt första löfte är att om blir det bråk så bryt, andra löftet är att skapa mina helt egna rutiner som jag aldrig avviker från.
Solen skiner ute och livet går framåt. 1 april flyttar jag till min nya lya, jag ska möblera och måla så det blir mysigt.
Blev så inspirerad av dig Morgonsol med att få in härliga energier i hemmet.
Ska försöka tänka så med hela mitt liv, ha in härliga energier.
Idag blir en härlig dag, det har jag bestämt.
✨✨✨✨✨

Profile picture for user Morgonsol

Nu låter det som.att han får bra hjälp! Skulle tro han är livrädd o vill ha dig att skylla på. Bara låt honom va, Nora. Var snäll mot dig o inse det är sjukdomen i honom som pratar. Det är inte ditt fel att han är sjuk eller skyller.på dig o tynger ner dig. Der har han ordnat själv. Du hjälper både honom o dig genom att du tar hand om dig. O gränssättning är så viktigt!! Ja försökt komma fram till nåt ihop med min A. Det gick jättebra tills hans svajade. De lever ju helt i känslorna o tänker inte. Därmed kunde han ringa onykter eller skriva skit till mig som bröt ner migo gjorde mig så ledsen flera dar. Då fick det bli ingen kontakt. Han som bäddade för det. Han får ta ansvar!!! Haft dåligt samvete men ju mer ja frisknar till själv så inser ja att nej, ja ska inte känna skuld. Ja har varit så snäll!! Svarat, stöttat, lyssnat. Å ja blev bara tröttare o mer o mer ledsen. Neej. Tillslut kände ja att nu måste ja byta taktik här för detta håller inte för mig. O han tar bara allt han fåro bara fortsätter o fortsätter . O sen ältas gamla grejer o han talar om hur svår ja är attha en relation med. Men det är ju han som vill hålla mig kvar!! Finnsニingen logik. Bara detta kaos som är hela tiden mellan oss. Sjukdomen..han får bli frisk med den alldeles utomordentliga hjälp han får nu. Ja tänker aldrig va hans mamma. Ja är mamma till min flicka. Det räcker alldeles ypperligt. Vill man ha en relation med mig tar man ansvar för sitt mående o sina handlingar. O ger mig glädje, kärlek o allt ja förtjänar. ☺ Inte suga ut mig för det är ja färdig med. Kram !!

Profile picture for user Nora81

Åh Morgonsol, precis så. Du är så klok och dina råd är som näring.
Hur lever han nu? Träffas ni ibland eller du brytit helt?
De tänker utifrån känsla och inte logik, de ska bara ha och ha och ha. Antingen är det svart eller vitt allting. Han vill att vi flyttar ihop igen och jag undrar hur människan tänker.
Det positiva i detta är ju att han har bett om och fått rätt omfattande hjälp, bra så för honom.
För mig då vad vill/behöver jag?
Stabilitet, trygghet och hjälp och stöd med att gå vidare i mitt liv. Hitta glädjen i vardagen, känna en nöjdhet med mitt liv, vara trygg med mig själv vad gäller alla relationer med gränssättning.
Jag är nöjd med att känna att livet är helt ok nu.
Är så tacksam för att forumet finns och skriva i. Hoppas att jag en dag kan hjälpa andra i samma situation. Jag får nog ändra mina tankar kring allt, det kanske är så att man lär sig av allt. Om livet, om att det finns olika perspektiv och att allt det här sammantaget är en möjlighet att lära sig om sig själv.
Känner att jag svamlar.
Kommer lösa ditt inlägg fler gånger Morgonsol för det är så viktigt det du skriver. ❤️✨

Profile picture for user Morgonsol

Ja tror han fortsätter ta hjälp men ja är inte 100. O ja tänker inte fråga. Ja vill inte lägga mig i utan han väljer själv. Han vet dock att han o ja har inte en chans i framtiden om han inte blir frisk. Han skriver då o då men ja svarar inte. Enda sättet för mig att behålla sinnesro. Ja går i gång nåt så inåta helvette när han är jobbig o inte mår bra. Eller är onykter då. Därför tar ja bara hand om mitt mående. Å det är inte så bara har ja märkt. Ja inte expert än på att hantera mitt eget liv men det är det enda liv ja har ansvar att hantera . O min dotters då så det är där ja ska lägga mitt krut.

Ja vill också ha stabilitet o trygghet, som du ❤

Hur dom tänker? För stunden. Inte ett eller två steg längre. Som barn.

Är som du så otroligt tacksam för det här forumet. Det ger så mycket här. Dels att bli hjälpt . Få kunskap o insikter och att hjälpa andra med ! Ge o ta liksom. Ja blir så glad när du tycker det hjälper dig att läsa mina inlägg !

Kram !!!

Profile picture for user Nora81

Som svar på av Morgonsol

Jag insåg idag när han ville att jag skulle flytta ihop med honom och gifta mig med honom att han inte har förmågan att ta in hur hans beteende påverkat mig eller att han behöver behandling. Jag reagerar ordentligt på det och sa ifrån att du måste ju förstå att det inte funkar, du har ju ens inte påbörjat en behandling. Men då heter det att jag har temperament och att jag måste ta ansvar för att jag blir så arg, jag frågar honom om han verkligen inte kan förstå orsaken till det men.... Det kan han inte.
Jag går igång igen men säger att du behöver först förstå orsakerna och konsekvenserna av ditt beteende. Nu vill han inte ha mer kontakt för så kan han ju inte ha det, att jag flyger på honom.
Morgonsol, jag förstår att du inte frågar honom om hur det går för då blir det hela ditt problem igen säkert.
Jag får göra som du och bryta helt för jag behöver ta ansvar för vad jag själv engagerar mig och inte.
Jag mår inte bra av att ha kontakt med honom helt enkelt för att han är sjuk.
Manipulationen kommer smygande och vips så har man allt ansvar överöst på en själv.
Det går inte längre.

Profile picture for user Morgonsol

Ja tycker det är mycket svårt att ha kontakt då de är så duktiga på att vända o vrida på allt. Manipulera o skapa konflikter o sen skylla på mig ! Ja mår inte så dåligt så att ja behöver ha konflikter! Ja startar dom aldrig . Men hålla på med sån skit o älta o reda ut.. för att sen komma fram till åter igen att ja har att göra med en sjuk människa med ett kaos inom sig . Hur ska vi då kunna ha en sund relation ? Det går inte! Så har man alla dessa känslor för den friska personen men vad hjälper det ? Vad har vi för relation om vi har kontakt? Jo en orolig, destruktiv, otrygg o ledsam relation . Han blir inte frisk med mig vid sin sida. Han hittar bara nåt att spy ut sin ångest över. Så han mår lite bättre. Istället för att se hans verkliga problem. O innerst inne vill han inte såra mig så ja tänker att ja gör det lättare för honom att hålla mig undan. Ja tror det är det allra bästa i vårt fall . Längre fram vet ja inte nåt om men skulle chansen finnas att vi hittar in i en relation som är frisk- då blir det så. Men nu är ingen idé o försöka mer. Han behöver jobba med sitt o ja med mitt. Utan att vi stör varann. Utan trygghet funkar inte ja o kan bygga vidare i mig. O det vill ja❤ Han får bygga sig. Ingen annan kan göra det åt honom

Profile picture for user Tröttiz

Nora 81 och Morgonsol.
Jag har dilemmat att jag inte får tag i min partner. Undrar om det är hans sätt att göra slut genom att bara "försvinna" ... Eller hans sätt att få dricka utan "tjat".
Jag har ju lite saker hos honom. Lurar lite på att fara dit och knacka på. Eller är det ett "big nono" . ? Jag får ju inte tag på honom och han ser ju att jag försökt nå honom och inte hört av sig.

Profile picture for user Morgonsol

Tröttiz. Vet inte hur hans dryckesmönster ser ut. Brukar han dricka nåra dar i streck? Tror han vill va ifred bara. Är det viktiga saker för dig? Hur ser er sitiation ut nu? Har inte riktigt läst det på ett tag. Har ni sagt att ni inte ska höras?