Efter 2 års försök till en relation går det inte längre, men alla dessa frågor som snurrar gör mig tokig!
Kan nån räta ut några frågetecken, nyktra drogare eller ni som kommit vidare. Varför alla dessa lögner och elakheter, jag gjorde aldrig något som sårade. Satte dock en gräns att ingen fylla i hemmet( haha tänkte han och krökade på annat håll) och när fyllan kom så fick han bo borta och fundera på hur han ville göra och kom fram till att han inte skulle dricka mer och vi skulle ha ett liv, men det var uppenbarligen bara ord ingen aktiv handling. Eller var det bara oron att inte ha nånstans att bo som gjorde att han kom fram till ett liv med mig? Jag känner mig helt oviktig. När jag frågade han när han var full varför jag inte prioriterades så sa han att annat var viktigt som hans döttrar ( ingen kontakt) röka hasch och få tillbaka sitt körkort, hm i min värld går inte detta ihop.
Ord som jag lovar söka hjälp för missbruket för jag vill ha ett liv med dig för att sedan nästa dag dricka eller röka igen. Ord som åh vad vi funkar bra ihop och du vågar utmana mig med att sätta gränser. Orden jag älskar dig var de ens på riktigt eller bara nått som användes för egen vinning? Åh vad jag känner mig blåst och känslan av bortvald skapar en enorm ångestklump som är svår att få bort. Jag fanns vid hans sida och skulle ha stöttat men det känns som det inte var tillräckligt. Han har haft liknande relationer under 20år tar man ingen lärdom? Och lyssnar man på han så han nästan ofelbar och att andra flickvänner vart helt knäppa, det märkliga är att det var de som gjorde slut. Hur länge orkar man med ett missbruksliv som bara är massa repriser?

Förstår att dina känslor och tankar åker upp och ner. Mina tankar runt detta, jag lever ju med en alkoholist, är att våra män/kvinnor älskar oss, men alkoholen går först. Och det är inte för att de väljer den, utan alkoholen väljer dom. Det är ju en drog. Ja nu var det väl även andra droger i din relation? Jag tror att han älskade dig, och hade valt dig, men han kunde inte stå emot drogen. Och vi har ingen skuld i detta. Vi kan inte göra något alls. Han måste ju komma på själv att han vill sluta. Du kan bara ta ansvar för dig och ditt liv, enklare på papper än i verkligheten. För när man älskar någon så är det väldigt svårt. Vill bara säga att du kunde inte gjort något mer. Styrkekramar till dig

Leverjag

Har du läst på Ala-nons hemsida tex till dig som är ny?

Du kommer att känna igen dig i många här som är medberoende. Bra att du söker stöd.

Välkommen hit ?

Blåögd

Satte en tydligare gräns och smsade att det var dax att flytta ut, vilket till viss del skedde. Han flyttade in hos en polare för han lovade även denna ett drogfritt liv. Inga saker hämtade här och det stör mig! Han ville dricka och nu kan han göra det men varför ska jag ha prylar här?? Den lilla relation han haft med döttrarna har vart varannan vecka och då ska vi vara happy family för att sedan så fort de är lämnade försvinner han å super minst 2dagar. Sen kommer ångesten i 3 dagar med massa löften dag 4 börjar kaxigheten att han kan styra sitt drickande.
Har inte haft någon kontakt med han på snart 2 veckor och har bett han att inte höra av sig men nu börjar sms komma med frågor om vi ska gå på bio, ta en fika mm. Vad vill han och vad har han inte förstått?? För mig är relationen över eftersom han inte är kapabel/ vill söka hjälp.
Andra jobbiga tankar som kommer nu är, tänk om han nu söker hjälp och blir den där bra som jag längtar efter, vill han då ha mig eller gör han som förut och skaffar en ny relation. Hu ångest å ont i magen!!

Blåögd

Jo förstår till viss del, men varför söker de inte hjälp om de nu vet att de har ett missbruk och riskerar förlora oss??

etanoldrift

Hej Blåögd! Jag har varit gift med en alkoholist så jag känner igen mycket av det du skriver om.. Alla löften om bot och bättring (som aldrig blir mer än löften under galgen) Allt "snack" om hur lurade och bedragna de blivit av sina tidigare ex fickvänner och fruar.. Jo tjena! Inte för att de kanske varit guds bästa barn, men det har nog funnits anledningar att "göra slut"..
Alkoholister ÄR i regel fullfjädrade lögnare! Deras värld ser inte riktigt ut som den "normala" värden. I sin egen värld är dom själva alltid huvudpersonen som allt kretsar kring. Och deras "ego" är väldigt lättsårat, lättkränkt och uppblåst. Det räcker ibland med att man tittar på fel sätt, för att de ska drabbas av paranoia..Och då blir man anklagad för de mest befängda saker..
Efteråt kan de givetvis ångra sig, men de ser sällan sin egen del i "dramat"..
Du får försöka fundera på hur du vill ha ditt liv Vad vill du? För tyvärr tror jag inte att du kan ändra på honom.. Mitt ex talade till slut om, att han inte kan tänka sig ett liv utan vin och öl.. Och där skildes så småningom våra vägar.. Vilket inte är ovanligt eftersom alkoholen har en så stor dragningskraft..

Blåögd

Nu är nästan allt hämtat, varför gör det så ont det är ju jag som ville det??? Känslan att jag dög inte och det var lättare att dra isf att kämpa för sig själv, mig och barn är såååå jobbig. Kan inte ta in när andra säger att jag ska vara glad att han "dragit"

Att bryta upp är aldrig roligt men ibland ÄR det nödvändigt. Tiden kommer läka alla sår men det är ju jobbigt. Se till att hålla dig sysselsatt

etanoldrift

nödvändigt ibland att det blir en brytning.. Ibland får man inse, att man inte kan ändra på en annan människa hur gärna man än vill!
Det finns faktiskt ingenting som du kunde ha gjort, för att få honom att sluta (och jag lovar, med vissa människor så spelar det ingen roll hur många förhållanden de sumpar på grund av sitt missbruk eller hur många som går ifrån dem pga alkoholen, de vägrar att tro att det är den som är anledningen)
Jag har själv en alkoholist, som "supit bort" flera förhållanden (har jag förstått i efterhand) Självklart har han framställt det på ett helt annat sätt utåt.. Då har det hetat att hans ex, varit "konstiga i huvudet", svartsjuka etc..) Numera har jag förstått att de säkert inte är så mycket konstigare än nån annan.. de har helt enkelt inte stått ut med hans alkoholvanor och allt vad det fört med sig..
Visst känns det.. Och även om du mår skit just nu, så kommer du en dag att vara tacksam över att han faktiskt visade med tydlighet att han väljer flaskan framför dig.. Jag vet att det låter som tröst för tigerhjärtan, med det är faktiskt en av de bättre sakerna som hänt, även om det inte känns så just nu!

Blåögd

Håller på att längta ihjäl mig efter det bra i han!!!!! Jo många förhållanden som sumpas och då undrar ju jag var det verkliga ord att han älskar mig?? Livrädd att han inom kort hittar en ny! Finns inget riktigt avslut där man pratat utan han valde sitt återfall och då visste han att vi skulle vara över. Hur avslutar man då själv? Har ju hör att han inte ska ha fler relationer för de slutar alltid så struligt, men ser man inte att det beror på en själv?? Känner mig såå värdelös och det jag ville höra var att: jag söker den hjälp som krävs för att vi ska kunna fortsätta ha det bra utan irritationen jag känner när jag har sug och att vi kan ha ett liv och bli gamla tillsammans. Saker som han delat är att han behöver medicin och psykolog är det bara ord eller finns någon form av insikt?? Om han söker hjälpen var jag då viktig så vi kan ha ett liv tillsammans? Om han nu hittar en ny relation kommer hon då få ta samma skit som jag och är det en flykt att inleda en ny relation för att slippa ta tag i de verkliga problemen? Jag var den första relation han haft där den andra partnern inte hade alkohol problem och då trodde jag att då måste det vara lättare eftersom jag kunde stötta och ingen alkohol fanns i närheten. Alla tankar i kaos, hur kan man ena dagen älska någon för att några dagar senare ta sina saker och försvinna????
Jag ältar och det gör ont, förstår han det eller var jag bara ett tidsfördriv mellan fyllorna och gör det minsta ont i honom?

etanoldrift

Med risk för att jag är så rak, att jag blir refuserad, så kan jag säga dig att du behöver börja tänka på DIG! (utan honom!)
Hur vill du att ditt liv ska se ut? Oavsett om det finns ett beroende eller ej i bilden så är det inte riktigt bra att hänga upp sitt liv på en annan människa.
Helt krasst, så kan inte "han" göra dig lycklig oavsett om han är nykter eller ej, om du inte har hittat dig själv först och vet vad du vill!
Ja, ett uppbrott gör ont.. Men är det "kärlek" eller "svartsjuka" du känner..? (Svartsjuka har ingenting med kärlek att göra, utan är en känsla av osäkerhet..)
Sedan när man är sårad, så önskar man ju givetvis att den som sårat en ska "känna hur det känns".. Men det fungerar inte så.. Man kan aldrig ändra på någon annans känslor eller få dem att "känna" samma saker.. Hur arg, sårad eller ledsen man själv är inför detta faktum..
Älta nu en stund! Titta på någon riktigt sorglig film! GRÅT, köp en stor ask choklad och var förbannad.. Det tar ett tag, men det blir bättre! Tillåt dig att sörja, men önska inte att få någonting som inte fungerar tillbaks!

Blåögd

Jag vill ju fortfarande ha de saker vi planerat/drömt om tillsammans, vilket jag oxå kommer genomföra men hade vart trevligare att genomföra som par. Jo det jag känner är kärlek och det gör ont. Svartsjukan ligger mer på alkoholen som är viktigare. Tror nog att jag eg vet att han älskar mig oxå men alkoholen tar över. Enligt nya ord ska han nu satsa på att bli en bra nykter pappa och börja med medicin, vilket är bra om det funkar för sånt ger nytt självförtroende. Tyvärr så har jag hört dessa ord för ofta för att på riktigt kunna tro på dessa. Jag själv jobbar hårt på att inte svara när han ringer för han kan jobba sig tillbaka lätt eftersom jag saknar han men släpper jag in nu kommer vi bara vara på ruta ett igen och jag har då ingen chans att jobba vidare på mig själv.

Jessie

Förstår att det är jobbigt , har sj delvis lämnat. Vi bestämde oss för att vara särbos och om det funkar få tiden utvisa.
Etanoldrift kör med "raka rör" och man kan bli arg/ledsen men hon har alltid en poäng!
Jag håller med henne , du måste försöka sortera vad det är för känslor och låt det ta den tiden .
Jag var sj först förbannad över att lyssnat på att jag måste lämna el tänka på mig sj. Jag ångrade mig som fasen och undrade hur kunde jag låta detta hända !!!
Men, även att det är jobbigt, ledsamt så är det värt det.
Ta en dag i taget.

etanoldrift

Det låter bra att du ändå verkar medveten.. Ja, man brukar ha en del knappar att trycka på hos varandra..
Håll fast vid att han får "bevisa" sin nykterhet. Jag tror att det är viktigt, för jag vet iaf min alkoholist började tumma på gränserna.. Och sakta men säkert så var man tillbaks till utgångspunkten.
Jag hoppas faktiskt att ni klarar det, för det finns dom som tagit krafttag i sina liv och gjort det!
Men det kräver en hel del från båda... Tålamod från den medberoende, men inte att förväxla med "mjäkighet" och ständig förlåtelse, utan mer att man slår dövörat till för allt "ego-gnäll" som kommer innan den beroende insett att allt inte snurrar kring honom..
Och från den beroende som måste hitta motivationen att bli nykter för SIN skull!
Att bli nykter för någon annans skull, för att man känner "kniven på strupen" och därför går på vita knogar, är dömt att misslyckas.. ( då planerar man ofta omedvetet sina återfall.. För sådana kommer inte som en blixt från klar himmel..)
Och det är tillåtet att vara ledsen över en framtid som man inser inte blir som man tänkt..

Blåögd

Fattar inte, det är slut och man jobbar på att gå vidare varför får man då höra av han att det är så jävla skönt att va själv och man slipper gnället och tjatet. Vet inte att jag gnällt mer än satt en gräns att det ska vara ett liv utan alkohol. Och att sen sitta med sina alkoholist polare och måla upp mig som värsta häxan. Jag är ledsen och sörjer honom och kan bara beklaga att det blev så här men varför får man då mer skit att man är så dålig som gör det hela ännu jobbigare?

etanoldrift

Det är lögner för att försvara sig själv.. Och dessutom ett sätt att projicera (föra över sina egna känslor och tillkortakommanden) på andra.
Ta det inte personligt (även om det är svårt!) Det han säger, säger ju mer om honom än om dej!

Blåögd

Vad menar du att försvara sig själv? Och vad är det för känslor som ska föras över på mig? Och jo jag tar det personligt då jag funnits och vi båda vet att vi haft det bra när alkoholen inte vart med och nu mår jag dåligt och de orden är verkligen de sista ord jag behöver, märkligt att jag kan sakna så mycket men inte han.
Tack för dina kloka ord!

etanoldrift

Du har kommit till det mina vänner kallar "ältande-stadiet", när man går igenom (och gärna skönmålar) allt det som varit bra.. För det är ju dit, tillbaks man vill..
Visst finns det en annan person, någonstans där långt inne bakom alla alkoholdimmor!
Men just nu så kan du inte nå honom om han inte själv vill!
DU kan helt enkelt inte göra eller säga någonting, för att få honom nykter!
En alkoholist "svartmålar" ofta för att slippa ha "dåligt samvete".
För på det omedvetna planet är de säkert medvetna om att det är mycket deras eget fel, att förhållandet gått åt skogen..
Då blir de istället mästare på att plocka fram alla negativa bitar de kan hitta, för att folk ska förstå att de har "anledningar" att supa.. Så enkelt kan det vara.. (det är ju nästan som den klassiska raggningsrepliken från förr: "Min fru förstår mig inte".. Av en lagom berusad kille, vid bardisken, som vill ha ett one night stand. )

Det du behöver titta på och tänka på är DIG! INTE honom..
Ja, en brytning gör ont! inte tu tal om saken.. Men det är som med sårskorpor.. De slutar definitivt inte att blöda om man fortsätter att pilla..
Det är normalt att "älta", att titta tillbaks.. det är normalt att bli både ledsen och förbannad.. Bara man inte stannar för länge i det stadiet. För det är lika produktivt som att sitta i en gungstol! Det rör sig, men man kommer ingenstans!
Just nu är du så "övermannad" av dina egna känslor, så jag tror att du har svårt att både släppa taget och se saker mera klart..
Vi som är här har också gått igenom det (en del flera gånger) Vi har också skönmålat, slätat över och önskat oss tillbaks.. Fått nytt hopp när en lugnare period har dykt upp (för att få förhoppningarna krossade, vid nästa fylleresa)

Så fortsätt att skriva av dig! Gå sedan tillbaks och läs det du själv skrivit! (det är faktiskt nyttigt!)
Så småningom kommer du att känna mera "fast mark under fötterna" och åtminstone veta vad du INTE vill ha i ditt liv!

Blåögd

Som svarat säger så kloka saker men svårt att ta in känslomässigt.
Fattar inte varför alkoholisten målar upp bilder om ett bättre liv, bättre jobb, semesterresor mm men tar aldrig tag i det. Finns en plan men man tar inte tag i saker så planen kan bli verklig.
En annan sak, om man ska bli nykter men inte bryter med gamla vänner finns inte viljan till det nyktrare livet?

etanoldrift

Det är lugnt blåögat!
Vi finns kvar när du känslomässigt kommer dithän.. Det tar olika lång tid för oss och vad känslor beträffar så är vi också olika. Det är vackert så att du tar in det mer "mentalt".. Varje början är en bra början!
Förståndet brukar ju länge ha insett att något är fel.. Men känslorna brukar försöka bortförklara, försköna och förminska vissa problem..
När jag nyligen kommit ur mitt förhållande så tyckte jag att jag var relativt "oskadad" och att jag ändå hållit på vissa gränser.. Jo tjena.. När nu de sista spillrorna trillat ur de rosa glasögonen så tvingas jag medge att jag både bortförklarat och förskönat i betydligt större omfattning än jag trott.
Jag har tillåtit mig själv att behandlas på ett sätt som jag vanligtvis ALDRIG skulle ha gått med på.. Jag har förminskat de problem vi haft och hans missbruk med diverse bortförklaringar och vita lögner..
Och just nu så är det faktiskt rätt skönt att titta tillbaks och inse att det var allt annat än sunt!
Men det har ju tagit sin tid för mig att komma hit (och jag har säkert en bit kvar..) Så jag väntar gärna in dig :-)
Alkoholister är också individer.. Det de har gemensamt, är att de dricker alkohol på ett sätt som i längden är skadligt både för dem själva och för omgivningen (familj vänner etc)
Alkoholister vill inte heller vara ensamma, därför bryter de inte med gamla "suparkompisar" Om vännerna inte har samma typ av beroende så är det också oerhört tufft att erkänna att man har problem..
Därför försöker de också se till att de personer de har runtomkring finns kvar.. Antingen genom "manipulation", hot eller löften. Nej alkoholister vill innert inne inte alls skilja sig eller gå isär.. Fast det kan de aldrig medge på fyllan. Då är de i regel mer sturska och slänger ur sig några "Far åt helvete" i parti och minut..
Men oftast är det nog så, att alkoholisten ljuger mest för sig själv, genom att inbilla sig att man har koll på drickandet.. (har hört det från min alkis.. Ingen fara, jag kan sluta när jag vill! och jag har koll, ingen fara, än vet jag hur mycket jag dricker och jag mår fortfarande bra..)
Dessutom gör påverkan av alkoholen att de får en väldigt förvriden bild av allt de vill och klarar av att göra.. Under ruset är det väldigt vanligt med en "grandios" bild av sig själv och av sina förmågor.. Då är det lätt att fantasin skenar iväg (vilket alkoholisten uppfattar som "verklighet") och det planeras resor, utflykter, Reparationer och diverse andra stordåd..
Sitter de sedan några stycken och "spånar", så blir det som en berättelse som broderas ut.. Jag vet uppriktigt inte om de själva är medvetna om vad som är fantasi och var gränserna går.. Ibland tenderar de ju att inte ens komma ihåg vad de sagt (trots att man vid vissa vetenskapliga undersökningar bevisat att alkoholisten ofta är väldigt medveten om vad hen säger, men saknar de "sociala spärrarna" och därför tenderar att bli otrevlig)
I början blev jag också överraskad, förvånad och besviken över alla löften om resor, utflykter etc. (det lät ju så himla genomtänkt och detaljplanerat..) Och sedan dagen efter så kom en massa bortförklaringar och lögner om varför det inte kunde bli så...
Till slut tolkade jag det för vad det var "fylle-skryt" och svammel.. (mest för att verka "intressant"..) På slutet måste jag erkänna att jag inte ens lyssnade.. jag såg att munnen rörde sig.. men vad han sa gick mig totalt förbi.. Det var ju ändå inget av substans.. Så jag var väl en smula mer härdad i svamlet..