Efter 2 års försök till en relation går det inte längre, men alla dessa frågor som snurrar gör mig tokig!
Kan nån räta ut några frågetecken, nyktra drogare eller ni som kommit vidare. Varför alla dessa lögner och elakheter, jag gjorde aldrig något som sårade. Satte dock en gräns att ingen fylla i hemmet( haha tänkte han och krökade på annat håll) och när fyllan kom så fick han bo borta och fundera på hur han ville göra och kom fram till att han inte skulle dricka mer och vi skulle ha ett liv, men det var uppenbarligen bara ord ingen aktiv handling. Eller var det bara oron att inte ha nånstans att bo som gjorde att han kom fram till ett liv med mig? Jag känner mig helt oviktig. När jag frågade han när han var full varför jag inte prioriterades så sa han att annat var viktigt som hans döttrar ( ingen kontakt) röka hasch och få tillbaka sitt körkort, hm i min värld går inte detta ihop.
Ord som jag lovar söka hjälp för missbruket för jag vill ha ett liv med dig för att sedan nästa dag dricka eller röka igen. Ord som åh vad vi funkar bra ihop och du vågar utmana mig med att sätta gränser. Orden jag älskar dig var de ens på riktigt eller bara nått som användes för egen vinning? Åh vad jag känner mig blåst och känslan av bortvald skapar en enorm ångestklump som är svår att få bort. Jag fanns vid hans sida och skulle ha stöttat men det känns som det inte var tillräckligt. Han har haft liknande relationer under 20år tar man ingen lärdom? Och lyssnar man på han så han nästan ofelbar och att andra flickvänner vart helt knäppa, det märkliga är att det var de som gjorde slut. Hur länge orkar man med ett missbruksliv som bara är massa repriser?

Blåögd

för mig att gå på alanon det bygger upp min styrka. Idag var en delning som kunnat vara min egen, läskigt! När man som jag är medberoende ut i fingerspetsarna är det skönt att få fråga varför alkoholister beter sig så lika på vissa punkter. Och jag vet att jag ska fokusera på mig och mitt mående, men känner även att jag vill ställa dessa frågor, för mig hjälper det mig framåt när jag inser att det spelar ingen roll hur jag agerat i relationen. Som etanolen skriver i tidigare svar upprepar "min" x samma mönster men idag blev extra tydligt att det är många alkoholister som följer liknande mönster. Mitt uppbrott och nej till vidare kontakt känns bra. Det mönster som nu följs är 1. Lite gulliga sms så jag ska "smälta" lite, funkade inte. 2. Prata skit om mig för att göra mig svag så jag kanske hör av mig för att skälla, funkade inte. 3. Hoppas jag slipper bli hotad, har inte hänt men jag känner igen det från tidigare relationer. Känner mig stark och bra att jag tog beslutet att lämna och att jag vågar hålla alkoholisten från mig, trots det gör extremt ont.

etanoldrift

Varje uppbrott, stort eller litet, känns! Kanske känns det mer för oss medberoende eftersom vi till 99% är känslomänniskor (empater)
Vi behöver lära oss att hantera känslor.. Och det är inte lätt.
Men vi gör det inte lättare för oss genom att välja ett liv med en beroende..
Ibland behöver vi en rejäl time out, bara för att hitta tillbaks till oss själv igen
Att vi bryter upp, betyder inte att vi blivit känslokalla helt plötsligt.. snarare tvärtom, vi har fått en "härdsmälta"
Att stanna betyder för många av oss undergång!

Blåögd

Ironiskt att du nämner känslokall. Fick igår ett sms där frågan om varför jag blivit så kall kom, i samma meddelande kommer även att han verkligen "måste" prata med mig och om jag inte vore så avstäng så skulle han vilja börja träffas igen. Hm förlåt men vem tror han att han är, min vilja nämns inte!! Jag vill inte ha tillbaka honom och det är ju inte så att han fattat nått utan han försöker manipulera sig in igen. Blir inte längre lika arg för jag känner bara att han vill ha min uppmärksamhet vare sig den är positiv eller negativ dvs fungerar som ett barn som söker vuxen kontakt antingen gullig eller stökar.

Leverjag

Heja dig Blåögd!!

Du kommer snart inse att han inte är värd dig och du kommer göra val som är mkt bättre för dig i ditt liv.
?

etanoldrift

Säger också heja Blåögat :-)
Jag tror att polletten har börjat trilla ner även känslomässigt på dig..
För logiskt så har du redan för länge sedan förstått..
Att "anklaga" oss för att vara "känslokalla" är bara ETT av vapnen alkoholister använder mot oss, eftersom de räknat ut att vi blir ledsna, sårade och får dåligt samvete ( vi är ju känslo-människor, som lätt får "dåligt samvete") Och då har vi förut också varit lätta att manipulera..
Stundtals när han ringer får jag fortfarande höra det, men då lägger jag bara på luren.. (när han sedan ringer upp efter 2 - 3 dar, kommer han inte ens ihåg vad vi pratade om (om han ens kommer ihåg att han ringt på fyllan) Ingen mening att han genast försöker ringa upp igen för antingen har jag stängt av en stund eller satt telefonen i flygplansläge..
Det verkar som om din "alkis" inte har fattat riktigt än att du faktiskt har klippt, på riktigt!
Det var som med min fd.. Han trodde in i det längsta att min flytt var ett dåligt skämt och att jag snart skulle komma krypande och tigga om att få komma tillbaks..
Det har alltmer börjat gå upp för honom att så kommer inte att ske.. Definitivt inte sedan han tog första steget själv till en skilsmässa..
NU har du verkligen kommit en bra bit på väg <3

Blåögd

att de har så svårt att ta in att vi lämnat! Hur lång tid kan det ta för de att fatta att vi menar allvar?? Kommer så många olika manipulationer, fan lägg ner å låt mig va har jag lust att skrika till honom! Men gör jag det blir det hans"vinst" att han fick mig till ett beteende jag inte vill ha.

Blåögd

min senaste kommentar och känsla är, hm för jag krig? Nu var det ju så att jag inte ville prata med han och han fortsatte att försöka via sms till jag gav med mig och skrev ok ring då. Vilket han då inte gjorde, var det någon form av manipulation, vad missade jag? Varför får jag känslan att han " vunnit"??

etanoldrift

Det är just det här som är en del av turerna i den sk djävulsdansen.. De hittar på nya sätt att "bjuda upp" och vi tackar ibland av artighet ja..
Sen inser vi efteråt att de uppfattat det som en "invit" (vilket givetvis inte var meningen)
Men jag vet också att det är svårt med ett rent och rakt "far åt helvete" när man är trött..
Dessutom så kommer de sällan ihåg det på fyllan...
Jodå, mitt ex har också ringt och "saknat" mig.. Jag har nog bara sagt ett "jaha".. och låtit tystnaden tala.. Det som händer, är att jag hör snyftningar innan luren läggs på.. Och meningen är väl att jag ska få "dåligt samvete"..
Men jag kan i det fallet aldrig förmå mig att uttala något jag inte längre känner!
Och jag inser någonstans, att det är lika "jobbigt" att vara föremålet för "olycklig kärlek", som att vara olyckligt kär.. Nej, man kan inte bygga ett förhållande på bara EN persons känslor!
Och i hans fall verkar han ha fastnat i ett sorts tonårsbeteende, både vad gäller känslor och sitt drickande..
Jag har upprepade gånger försökt få honom att söka någon form av professionell hjälp, men det slutar oftast med att han skäller ut mig och slänger på luren..
Dessutom tror jag att det i grund och botten handlar om något annat än "kärlek".. I hans fall handlar om att han inte vill känna sig ensam..
Och när han väl har ett förhållande, så blir han bevakande och kontrollerande (trots att han utåt sett låtsas något helt annat)
Det blir nästan en sort "ägande" istället för en relation.. Knepigt att förklara närmare än så, men det kan vara en av anledningarna till att ditt ex hör av sig.. Någonstans känslomässigt, så är du fortfarande en av hans "ägodelar" (som han inte vill förlora. Inte för att det finns känslor av kärlek, men mera av "det är mitt"..?)
Då blir det ju lite av en sport att se till att få tillbaks dig.. (dvs, själva "jakten" har en spänning" som ger energi, så länge den varar..)
Funkar det inte, så visar de gärna upp en "framgångsrik" fasad av att må bra, så att man ska förstå vad "man går miste om"..?! (I deras hjärnor och tankespår, fungerar det nämligen. Att det inte gör det i verkligheten, är en annan sak..)
Nåja.. det var mina tankar om det hela..

Blåögd

du har så mycket bra insikter så jag nästan blir avundsjuk, jag vill ju va som du!! Jag vill inse/se manipulationerna när de kommer och förstå innan jag går in i ältandet, vad betyder detta som sker nu. Likaså när han hör av sig så känner jag honom så bra att jag "kan" hans schema. Supa Tors-lör, söndag ångest och börjar tänka på mig och det vi hade, måndag komma med massa sms gulliga eller anklagande, tisdag supa till, onsdag nån öl för att klara sig till torsdag. Haha att jag ens orkar ha koll på detta är ju helt puckat! Tycker dock att jag satt ner foten tillräckligt för att han ska förstå att vi är klara med varandra. Lyssnar man på tidigare prat så är han ju gudagåvan till alla kvinnor och då kan han väl ist hitta någon så jag får vara ifred. Bara jobbigt för på något konstigt vis blir det ju en väntan och fundering, när och vad kommer nästa gång som jag måste "stå emot". Hur länge orkar de fortsätta med kontakten innan deras pollet ramlar ner??

etanoldrift

Och det kommer du att förstå en vacker dag! Jag ser ju redan att du är inne och försöker stötta andra..
Vad samtal sms och sånt beträffar.. Det är VÅRA gränser som gäller.. (inte lätt om man inte är van att sätta och hålla gränser)
Ett sätt är ju att du helt enkelt raderar hans sms UTAN att besvara dem.. Stänger av eller avvisar samtalet när han ringer.. Och hjälper inte det, så får du kanske byta nummer..
Det finns ju faktiskt ingen lag som säger att man måste svara!
Du kan iofs säga ifrån på ett neutralt sätt, att du inte vill att han fortsätter att sms:a och ringa dig, nu när ni har separerat. Efter det, är det helt okej att bara låta bli..
Jag har kvällar när jag låter bli att svara.. (han är inte otrevlig eller långvarig, men ibland vill man inte lyssna, när man vet att det druckits mängder (typ måndag efter folkisar på söndag, Och fredag eller lördag kväll, när han haft tillfälle att dricka i stort sett hela dan..)
Barnen och mina syskon låter också bli att svara, när de ser att det är han som ringer kvällstid.
Tråkigt om nåt händer, men han har själv satt sig i situationen.
Vi är inte osams annars, eftersom vi fortfarande har kontakt med varandras barn och syskon.
Och när han är nykter och inte har hunnit hälla i sig några stora mängder är det inga problem att prata bort en stund!
Visserligen försökte han att få det till att hans syskon och jag skulle vara "osams", men det redde vi upp fort som ögat, så där finns inga fnurror på tråden (mer än dem han skapar i sin egen hjärna..)

Blåögd

in i alkoholisten att "vi" är över. Tycker jag har gjort det du etanolen nämner. När senaste smset kom att jag var kall var jag påväg att svara... Fixa en annan kk så du får nånstans att bo. Ville dock inte svara i affekt så jag svarade inte alls. Då börjar det ist ringa, svarade inte då heller. Då kommer nya sms att vi verkligen måste prata. Har ju redan sagt att vi inte har något mer att prata om utan fokuset från han ska ligga på att hämta sina saker. Så om och om igen försöker han nästla sig in. Han vet vad som gäller om jag ens ska fundera på oss igen och då är det söka hjälp och medicinera, inget av detta sker så varför tror han då att han ens har en chans?? Förlåt uttrycket med e han helt jävla blåst som fortsätter förnedra sig genom att höra av sig trots så många NEJ!
Annat jag tänkt på är att det till viss del är skönt att han super för då får jag tiden för att kunna läka, i hans dimma bearbetas inget utan snarare förträngs medans jag får min tid att bli starkare/insikts fullare att stå emot och inte falla för hans spel/manipulationer. Måste vara frustrerande för han att bruden inte faller för hans fagra ord sånt har ju lyckats tidigare och då är det ju självklart att han anser att jag helt plötsligt blivit knepig.
Tack till alla er som svarar och ger mig både viktig ris och ros. Känns som det går snabbare att läka med alla era kloka ord.

Blåögd

Med alla känslor. Hur ska man sortera? Blir arg för alla svikna löften, den sorg som kommer upp om ett liv tillsammans och funderingar vad han gör nu trots det är bekräftat att han dricker. Å varför söker han kontakt när han ändå vet att det är nej. Var jag bara nått som var bra att ha när det passade och varför gör han sig själv så illa fast han har insikte men inte viljan. Spelas upp små filmer i huvudet att han ramlar omkring full och trots fyllan mår han inte bra eller så kommer en film när han ligger i fosterställning och kallar ölen för ångest på burk. Eller varför inte nått skådespel där han ler och charmar och allt är kanon. Alla dessa tankar är plågsamma och jag vill ju bli fri och bara ha neutrala känslor för honom. Vill bli hel snabbare orkar inte med att stå i källaren och skotta mer skit. Tog mig ur men kommer jag någon gång bli fri? Har försökt stoppa de destruktiva tankarna och ist hjälpa mig själv men har just nu fastnat. Fan jag jobbar hårt med alanon minst 2ggr/v och jobbar på stegen hemma har min kurator men ände sitter jag i hans våld!

etanoldrift

Det tar tid Blåöga! Det tar tid.. Det är ett heltidsjobb i början, för man måste hitta nya sätt att tänka på. Men är man ihärdig så lönar det sig i det långa loppet!
Visst trillar vi ner ibland och blir ledsna.. Det är mänskligt. Vi separerar ju inte bara från en person, utan en "framtid" som vi på något sätt ändå hade förhoppningar om..(det är ett litet sorgearbete i sig..)
Bra jobbat så långt och fantastiskt att du går på alanon! (det är tyvärr många som av olika orsaker inte kommer sig för)
Håll i det du har och se hur långt du faktiskt kommit på ganska kort tid!
Styrkekram! / e

Blåögd

i bröstet finns idag. Har berättat allt jag just nu jobbat med för en vän och vilka insikter jag fått och hon blev häpen att jag kommit så pass långt på 2 månader. Sånt är kul att få höra! Har även fått höra det även från er och det är jag tacksam för. Det var just nu en av polletterna ramlade ner och då menar jag från att haft vissa saker i huvudet har det nu lagt sig även i bröstet. Nått som blev klart idag var att mitt kämpande har fått mig uppåt i trappan och ju mer jag jobbar ju längre kommer jag, medans x-et super vidare och då mer och mer närmar sig källaren. Det gör att vi kommer längre och längre bort från varandra. Trots olika försök med gulliga sms och löften så dras jag bara ett fåtal trappsteg ner men jag är trots detta längre bort från honom nu än för 2 månader sedan. Ger mig själv en klapp på både axeln och kinden för jag tar hand om mig själv.

etanoldrift

från mig.. Ja, när vi väl har börjat lära oss hur vi fortsätter att klättra, så hindrar det oss inte från att halka tillbaks ibland..
Men vi tar oss upp mycket fortare.. Dessutom trillar vi sällan lika långt..
Tycker absolut att du är värd dina klappar! /e

Blåögd

väl själva fan vad den här berg och dalbanan svänger. Minst i hela världen och längtar efter hans närhet!!!! Och så sjuka tankar, han har vart i mitt huvud hela dagen och jag vill att han oxå ska tänka och längta efter mig. Tänk om jag bara kunde få 2 min i hans hjärna ist för alkoholen. Fattar inte hur han kan gå från att älska någon till noll känslor, jävla fucking alkohol du tar min man!!

Trollis

Hej blåögd!
Förstår att du har det riktigt jobbigt just nu? men ge inte upp, fortsätt kämpa..du är på rätt väg. Du vet att tiden läker alla sår, så småningom. Ett fortsatt liv med honom hade bara gjort dig mer illa. Du är superstark som avbröt eran relation, önskar jag kunde göra detsamma.
Stå på dig, du kommer att må bra sen, å vara fri ?
Stor KRAM till dig fina du?

etanoldrift

Det är så lätt att hamna i det där "tankesnurret" när man inte är vaksam.. Och det är en träningsfråga, när och hur snabbt man lyckas tysta den där lilla rösten i huvudet..
Kämpa på! Och säg STOPP högt för dig själv när du kommer på dig själv med att "ÄLTA" För det är precis det du håller på med..
Ja, känslorna dyker upp med jämna mellanrum och vid olika tillfällen, precis som när man har en kär anhörig som gått bort!
Du kan också ge dig själv tillåtelse att "älta" en viss tid och ett bestämt klockslag, varje dag under en period. Säg att du bestämmer dig för att varje dag klockan 13:00, ska jag älta i 20 minuter. Då kan du när tankarna dyker upp säga till dig själv, det där tar jag klockan ett, Och sedan sitter du och verkligen ältar igenom allt så mycket du orkar! (men sitt inte flera timmar utan bara den avsatta tiden!) Dyker det upp fler tankar senare, så säger du till dig själv, jag tar det imorgon när jag har min tid för det här..
Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga ovanför ditt huvud, men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår!
Försök hitta något att göra, när tankarna börjar snurra. Något som kräver lite koncentration!
Mindfullness är inte alls dumt! Det räcker ibland att du går en "medveten" promenad.. Där du medvetet lägger märke till hur det ser ut, temperatur, hur det känns och låter.. Vilka ljud hör du runtomkring dig, Har något förändrats sedan du gick här sist?
För är du i "nuet" så finns det inte plats för annat..
kram / e

Trollis

Jag tar oxå det tipset om ältande å lägger på minnet. Jättebra tycker jag. Lätt att fastna i negativa tankar å ältande annars. Riktigt jäkla superbra tips ?
Kram på dig etanol

Blåögd

och accepterandet att vi är maktlösa inför alkoholen har jag jätteproblem med. Även en sorg börjar kännas mer påtaglig. Nu iväg på alanon så brukar ett visst lugn komma. Önskar er alla lugn i själen och trevlig kväll!