Efter 2 års försök till en relation går det inte längre, men alla dessa frågor som snurrar gör mig tokig!
Kan nån räta ut några frågetecken, nyktra drogare eller ni som kommit vidare. Varför alla dessa lögner och elakheter, jag gjorde aldrig något som sårade. Satte dock en gräns att ingen fylla i hemmet( haha tänkte han och krökade på annat håll) och när fyllan kom så fick han bo borta och fundera på hur han ville göra och kom fram till att han inte skulle dricka mer och vi skulle ha ett liv, men det var uppenbarligen bara ord ingen aktiv handling. Eller var det bara oron att inte ha nånstans att bo som gjorde att han kom fram till ett liv med mig? Jag känner mig helt oviktig. När jag frågade han när han var full varför jag inte prioriterades så sa han att annat var viktigt som hans döttrar ( ingen kontakt) röka hasch och få tillbaka sitt körkort, hm i min värld går inte detta ihop.
Ord som jag lovar söka hjälp för missbruket för jag vill ha ett liv med dig för att sedan nästa dag dricka eller röka igen. Ord som åh vad vi funkar bra ihop och du vågar utmana mig med att sätta gränser. Orden jag älskar dig var de ens på riktigt eller bara nått som användes för egen vinning? Åh vad jag känner mig blåst och känslan av bortvald skapar en enorm ångestklump som är svår att få bort. Jag fanns vid hans sida och skulle ha stöttat men det känns som det inte var tillräckligt. Han har haft liknande relationer under 20år tar man ingen lärdom? Och lyssnar man på han så han nästan ofelbar och att andra flickvänner vart helt knäppa, det märkliga är att det var de som gjorde slut. Hur länge orkar man med ett missbruksliv som bara är massa repriser?

Blåögd

Har läst om din resa, vad grym du är!! Tack för ditt inlägg och jag vet att du har rätt. Vid återfallet tog det automatiskt slut och vi har inte pratat sedan dess och gjort "riktigt" avslut och det är jobbigt.
En fråga då till dig som nykter: varför försöker han framstå som världens lyckligast nu när gnäll/ tjat kärring är borta? Men ändå skickas meddelanden att han längtar efter mig. Mer normalt är väl ändå att va lite ledsen vid en separation. Eller är det en befrielse för att få supa ifred. Supigt i 35 år och vart på flera behandlingar, varför förstår man inte sitt problem?

Leverjag

Blåögd, tack för det

Jag satt i rättegång till slut med mannen som jag gav mitt hjärta. Träffade honom inte på två år innan och aldrig efter. Det gör ont och du kommer aldrig att få ett vettigt avslut eller svar på dina frågor. De mår skit, är knäppa, manipulativa, rädda, fega, drogade och helt fucked up. De har ofta en trasig själ, ett långt missbruk som ger dem hjärnskador och narcissistiska drag. De har aldrig tagit konsekvenserna av sitt handlande och valt den enklaste vägen. På vägen utnyttjas allt och alla. Mia Törnblom och många kan vittna om detta. Om de inte hittar en ändpunkt och tar tag i sitt liv och verkligen jobbar länge med sig själva går det bara utför. Vi kommer inte vara en del av den ev förändringen. De kommer behöva börja om. Starta ett nytt liv.

Det finns något enstaka undantag här där båda lyckats reparera efter stort mod och hårt arbete från båda.

Som svar på din fråga som jag endast kan spekulera i är att han vill hålla alla dörrar öppna, vet hur du fungerar och då håller dina känslor kvar för honom. Genom att låtsas vara lycklig utan dig, lurar han sig själv, får dig att bli osäker, känna dig bortvald och mindre värd. Du blir ett lätt offer nästa gång han behöver något från dig. Och ja, han får lugnare med sin älskling alkoholen som han absolut väljer i första hand. Han är inte ledsen, han är full och förnekande i ångest och överlever dagarna. Det finns ingen plats för eftertanke och ånger. Möjligtvis tycka synd om sig själv och då dricka lite till. Han är en sjuk människa. Han tänker inte som du gör. Han flyr och överlever. En del i överlevnaden är att behöva andra ibland för att överleva och kunna dricka.

Så tänker jag. Inte säkert att jag har rätt. Du får ta till dig det du vill men jag hoppas att det hjälper dig på något sätt. Kram!

Blåögd

Av vilken nytta hålla dörrar öppna och att hålla mina känslor för honom kvar. Han valde ju alkoholen och nu har han det han vill. Vet just nu inte om jag saknar honom eller om det är livet som planerades tillsammans.
Han flyttade hit för där han bodde söps det bara. Nu efter 8 mån är han tillbaka i det boendet. Fattar verkligen inte varför han ville flytta hit om det ändå ska supas. Det som hände var att ett nytt liv planerades som det känns för jävligt just nu och svårt att släppa. Vad fan skulle han flytta hit för?? Just nu dricks det inte hela tiden utan kanske var tredje och där emellan röks det. Kommer drickandet öka eller vad tror ni?

Leverjag

Jag vet inte hur han är. Kanske ville han ett tag tro på det ljusa och framtiden med dig. Han kanske hade en liten hoppfull själ som kämpar mot åratal av eftergifter och mörker. Han kanske upptäckte att det inte gick. Han måste ju själv på allvar vilja ta tag i det. Han har hållit på så länge. Du kan inget göra.

Ja, de planer vi målar upp för vår framtid gör ont att släppa ibland. Ta hand om dig och försök gå vidare i ditt liv är mitt bästa råd. Gå på möten och prata med andra som lever/levt med missbrukare så får du bra stöd tror jag.

Blåögd

Har läst massor du skrivit. Känner så igen mig att man dricker för att ta bort det jobbiga. Levde tidigare med en narkoman och för att stå ut drack jag. Efter senaste separation kommer det upp massa saker och tror just nu att han eg bara är en projicering för att slippa min egen ångest. Går hos en terapeut och på alanon så saker kommer upp allt intensivare. Då tror jag att jag tidigare flytt med nya destruktiva relationer och alkohol. Men denna gång ser jag mitt mönster tydligare och får inte fega ur bara för att ångesten är så stark. Känner mig även vek om han skulle vilja försöka igen, han blir ju då bara snabb fixen.
Läste om din relation och där verkar du inte lycklig! Kram

Leverjag

Hej, igen.

Du är modig som vågar se sambanden. Det är bra att se för att komma vidare. Tänkte precis lägga in länken här som jag kom till från etanoldrift länk. Tuvaforum verkar bra

Följde länken och valde en ingång. Väldigt intressant läsning om beroende av person/relation:
http://www.tuvaforum.se/beroende-hormoner-stress/325-beroende-person

Den relation jag hade med min första stora kärlek och som visade sig bli väldigt destruktiv, som jag lämnade, ägde rum för tjugosex år sedan. Har haft andra sundare. Gifte mig och fick barn. Nej, jag är olycklig i vår relation. Han är väldigt stabil, aldrig otrogen, missbrukar inte, älskar sina barn och är snäll mot mig. Vi var väldigt lyckliga i många år men passar egentligen inte så bra. Vi har så olika behov i livet och i en relation. Det började knaka. Det var mest jag som inte trivdes. Men tre barn behövde trygghet. Vi ville ändå att det skulle hålla båda tror jag, men med tiden gled vi isär. För några år sedan utsattes vi båda för en enorm press på flera sätt. Bla höll ett av barnen på att dö och år av extrem tillvaro följde. Vi lever med konsekvenserna och hot fortfarande. Vi tvingades vara urstarka men då tappade vi varandra helt som partners. Efter det har relationen blivit väldigt dålig och en avgrund har växt både fysiskt och själsligt. Vi klarade inte den press vi var utsatta för. All energi har gått till att överleva och hjälpa barnen. Vi har egentligen varit helt fantastiskt starka han och jag! Han vägrar att prata och vi båda sörjde på var sitt håll. Vi hittar inte tillbaka alls och det är sorgligaste är att vi inte varit snälla mot varandra efter det. Jag upplevde svek och han upplever sig inte älskad och båda försvarar sina sårade hjärtan med kniv och lans. Idiotiskt och vi vet men vi har inte förmåga att hitta varandra igen. Han hoppas och jag vill bort från honom. Vi är egentligen goda vänner. Ingen av oss är lyckliga tillsammans och båda vet egentligen att vi behöver gå vidare och få en ny chans att känna närhet både fysiskt och själsligt. Det är svårt i livet även om man gör sitt yttersta för att klara det...

Blåögd

av att han inte flyttar ut sina saker. Vill inte ha hit honom med någon ny kvinna som han flyttar in hos, vilket han gjort de senaste 10åren. Faller då ner i att man inte var viktig att kämpa för.
Så bort med prylarna så jag kan släppa mer vill inte se han för då faller jag som en fura.

Trollis

Blåögd!
Du har klarat dig så här långt, starkt jobbat av dig. Du jobbar med dig själv å alla jobbiga känslor just nu, precis som jag.
Tänk dig framåt, till våren, vill du fortfarande ha det livet tillsammans med honom eller känna dig fri att leva Ditt liv? Varken du eller jag har en man som Vill sluta missbruka å den enda vägen för vår överlevnad är så långt bort ifrån dom det går.
Vet att det är fruktansvärt just nu...jag brukar tänka att när det är som värst så måste det vända till det bättre. Inget varar för evigt.
Jag hoppas du hittar din inre styrka att stå emot honom, att du inser ditt eget värde. Han är inte värd dina tårar, din ångest eller din kärlek. Tar tid att hitta kärleken till sig själv men när man gör det tillåter man inte att någon trampar på en. Jobbar hårt med det själv.
Styrkekram ?

Blåögd

att der gått en hel månad. Känner mig starkare av stödet här inne och alanon. Mitt problem nu är att han måste ta sina saker och inte bara dyka upp för jag vill inte riskera mig själv genom att möta honom. Vill inte vara kvar i beroendet som lätt då skulle kunna triggas.

Blåögd

Skådespelet eller vad det nu är fortsätter! Vi har ännu inte pratat men har gemensamma vänner. När de ses så mår han jättebra och är så charmig. Har både slutat dricka och röka enligt honom själv. Shit får du en känsla vad gjorde jag för fel om han nu kan må så fantastiskt och sluta med allt på bara en månad?? Inga saker hämtade och han tar ingen kontakt ang det.

Blåögd

kommer upp och har gjort de senaste dagarna. Hur var jag och hur har jag kunnat handlat annorlunda så vi har kunnat fortsätta. Förhandlar med mig själv, nolltolerans var mitt motto men hade det funkat om han "fick" dricka nån öl få och då. Då hade han inte behövt dra iväg och bli superfull. Och efter senaste återfallet skulle jag sagt att han var välkommen tillbaka men med medicin ist för att nu är det över och stängt alla kanaler för vidare prat. Åh vad det mal på i huvudet!

Trollis

Hej blåögd!
Tänker på dig och undrar hur det går för dig. Har han hämtat sina grejer ännu? Hur mår du?
Kram från Trollis ?

etanoldrift

Vilken bit av dig är det som vill att "han ska vilja ha tillbaks dig"?
Vad är känslan du får, när du tänker i dom banorna?
Är det att känna sig "behövd" (för älskad är det knappast, som du blivit behandlad..)
Är det den där förrädiska "sagokänslan", att det ska bli som på film eller i harlekinromanerna, när den stygge hjälten tar sitt förnuft til fånga och lovar evig kärlek..? ( WONT happend!!!)
Är det för att du känner dig sårad, så att du någonstans vill känna att, "Om han vill ha mig tillbaks, så kan jag minsann såra honom genom att dumpa honom..? (Ja, vi medberoende har våra egna ömma tår, som vi själva slår emot här och där)
Det är en okej känsla... Att drömma om.. (ibland måste vi få pyssla om vår sårade stolthet i det som känns som ett nederlag..)
Ungefär som att få sista ordet i en diskussion eller sista smällen med spaden i sandlådan.. (för det är tyvärr på den nivån det hamnar till sist.. om man försöker göra verklighet av det..)
Det är okej att älta, men bara under en begränsad period.. Annars bestämmer han ju fortfarande över ditt liv, även om du inte vill..
Det kan helt enkelt handla om hämnd.. Simpelt, enkelt, men ofta svårt att erkänna för då faller ju en bit av helgonglorian...

Du vill INTE ha honom tillbaks PUNKT!

Då får du försöka få in tankarna på andra banor.. Hitta på annat att distrahera dig med när du märker att tankarna vandrar iväg..
Det är det här som kallas att jobba med sig själv (personlig utveckling) Och det ÄR jobbigt, men också oerhört givande när man börjar märka att det händer saker..
Men, precis som vid all annan utveckling, så kommer man ingenstans om man inte övar!
Inte ens om man är en naturbegåvning eller talang
Ditt inlägg heter "Mitt i smeten och vet inte hur jag går vidare"
Mitt råd är: Stanna inte! fortsätt gå!
Björn Borg blev inte världens bäste tennisspelare, för att han satt och läste Kalle Anka, utan för att han stog och nötte bollar mot en garageport! Inte ens på sin väg mot världstoppen kunde han strunta i träningen..
Det är lite samma sak med oss själva. Vi har perioder när vi blir "soffpotatisar", men om vi inte reser oss ur soffan och går ut och gör något, så får vi ingen kondition hur många träningsprogram vi än tittar på!

Skickar dig en hel påse med styrkekramar!

Blåögd

så här. Jag blev "torsk" på familjelivet där jag trodde gemensamma planer och trygghet fanns. Är nog aningen bitter att just det inte blev och säkert ett visst mått av hämnd finns nog.
Måste göra slut med gemensamma vänner en stund när jag bygger upp mig själv för vid minska prat om honom, flyttar han in i mitt huvud. Målande bilder att han mår så super bra och livet leker, får höra alla fel det var på mig som han uppenbarligen inte såg under de två år vi hade. Allt sånt skit provocerar mig och jag fastnar i funderingar, varför säger han så, vad menar han med sina ord om att jag var på det ena eller andra sättet. Vill bara ha känslan lev och låt leva in i bröstet ist för ångest klumpen. Nu är det över kan det inte bara få vara det, måste det till så mkt åsikter om hur jag var/är?? Jag satte ner foten och valde bort relationen och jag valde även bort en fortsatt kontakt och då är jag den konstiga/knepiga/labila/psykotiska bruden som han helt plötsligt inte ens skulle ta i med tång. Vill inte ens se så kan därför inte hämta resterande saker trots jag sagt att jag kommer inte vara hemma när det görs.

etanoldrift

Helt solklart fall av allvarligt "MEDBEROENDE"!
Jodå Blåögat.. För DU låter honom få den makten över dig!
När tankarna kommer säg STOPP! Ja, är du själv kan du säga det högt till dig själv och sen bestämmer du dig för att tänka på nåt helt annat!
I början blir man "tjatig" på sig själv med alla sina "stopp".. Men hjärnan är ibland som en hundvalp.. Det tar ett tag att få den på andra tankar..
I nuläget är det ju DIG du ska tänka på, inte honom!
Så länge du håller på och "ältar" dom här tankarna där han har huvudrollen, så är du fortfarande fast i ett medberoendeförhållande (där han inte ens behöver vara närvarande för att ha kontroll och makt över dig..)
Jag VET att du är smartare än så!
Så nu stoppar vi (trots att det gör ont..)
För det är bara DU som har makt över dina egna tankar.. Det är bara DU som kan tänka dom..
Kram!

Blåögd

jag är riktigt medberoende och vart sen jag föddes och det är det jag försöker fokusera på. Just därför kan jag inte höra något av det han gör/säger till vänner för då "flyttar"han in i huvudet och jag glömmer mig själv och oxå blir irriterad på mig själv att jag tillåter han ta sån plats. Och frågan varför jag blir kallad massa elakt ist för att bara låta mig vara förstår jag absolut inte, medberoende eller ej så anser inte jag man behandlar någon medmänniska så!

etanoldrift

Nej, världen är inte rättvis!
Vi stöter på massor av taskiga människor som både behandlar oss illa och pratar skit..
Men vi behöver inte ge dom makten över vårt liv!
Det tar ett tag innan man lär sig att ta tillbaks makten.. En del gör det snabbare och för en del tar det lite längre tid.. (ungefär som när man lär sig cykla..)
Du har redan kommit en bra bit på vägen, som inte längre låter honom "bestämma".. Även om du halkar tillbaks i gamla mönster..
I början känns det som ett evighetsarbete.. Men en vacker dag har du hittat din egen plattform.
Och tills dess får du kämpa på med ditt tankemönster.. För varje gång du lyckas "stoppa" så har du vunnit en delseger..
I början tycker man att man står och stampar på samma fläck, men efter ett tag märker man att det faktiskt finns saker som förändras..
Läs om dina gamla inlägg och upptäck att det faktiskt finns en styrka hos dig!
Annars skulle du inte bry dig om att fightas, utan gå tillbaks på en gång och acceptera hans supande fullt ut.. Du skulle visserligen bli ledsen, men du skulle inte våga ifrågasätta hans sätt att behandla dig..
Tänk också på, att han upprepar alla sina mönster med varje ny människa han möter.. De "nya" kvinnorna kommer att få exakt samma behandling som du (om och när de vågar bryta sig loss..)
För jag tror inte att han på allvar ändrat något i sitt sätt att vara.. Just nu är han väl mot dom, som han var mot dig i början..