Jag har en man som gärna dricker för mycket. Efter ett gräl för några veckor sen 'tvingades' han lova att vara vit några veckor innan jul och att han endast skulle dricka måttligt på julen. Jag tyckte att han själv lät förväntansfull inför ett nyktrare liv, och det kanske han var också, men nu när han skulle 'unna sig lite' under julen så blev det såklart för mycket. Började till exempel julafton med återställare i garaget, och gick och la sig hyfsat full strax efter åtta på kvällen. Vi har två små barn.

Nu har vi dansat denna tröttsamma dans i flera år, där jag säger åt honom att dra ner och han gör det i någon dag eller vecka, men sen är vi tillbaka igen. Vad han själv tänker om alkohol har jag ingen aning om. Varje gång jag tar upp ämnet blir han tyst som muren.

Min dröm är att han inser sitt problem och tar tag i det på riktigt, innan det blir större. Men den känns ouppnåelig just nu. Finns det några tips på vad jag kan göra för att skynda på den processen? Förutom att lämna... Vill inte att barnen ska växa upp med en pappa som är full på helgerna och jag vill inte ha det så här själv heller. Jag har provat att böna, be, gråta och hota... Men det är som att tala med en vägg. Vad kan jag göra? Tacksam för lite hjälp!

Blueeyes

Orättvist är det! Själv sitter jag o vräker i mig choklad just nu! Choklad är bra till mycket. Ibland kan min man säga att jag är beroende av choklad och så kan det vars. Men! Jag blir inte elak av att äta choklad, säger jag då.
Så ät choklad o sitt på soffan. Det kommer tid till träning. Fast jag kan rekommendera promenader. Även om de är korta. Det blir lite egentid.
Kämpa på nu!! Tänk på barnen. De är de som får mig att ta tag i saken. Kram.

etanoldrift

Våra känslor åker berg och dalbana.. Och att en alkoholist tar tag i sitt missbruk, betyder inte att allt annat per automatik är frid och fröjd..
Det är många förhållanden som spricker, trots att alkoholisten blir nykter..
Kanske måste du titta lite mer på dina egna känslor?
Själv funderade jag redan innan jag flyttade, om det fanns tillräckligt med "känslor" kvar för att fortsätta ett äktenskap/förhållande, om mannen blev nykter..( och kom fram till att jag åtminstone behövde en rejäl time out, ett eget boende och liv för att hitta mig själv!)
Min numera före detta man, löste det, genom att kräva skilsmässa (eftersom han inte fick någon sex) Utan att ens vilja ge det någon form av betänketid.
Jag vet att han "letar" en ny "mammafigur" som kan "ta hand om" hans behov.. En kvinna som tålmodigt lyssnar, pysslar om och ställer upp. Som inte kritiserar eller påpekar hans alkoholkonsumtion eller tvingar honom att bli "nykter"..
Så mitt råd, (trots att han slagit in på vad som verkar vara den nyktra vägen) är: Se över dina egna behov och känslor!
Vad vill DU, Hur vill du att DITT liv ska se ut..? (Vad är det som "håller er samman" egentligen?) Jag menar, att folk skiljer sig, separerar, tar "time out" utan att ha alkoholproblem.. De har bara vuxit ifrån varandra..

Fru å mamma

Och det blir inte lättare med missbruk.

Tack för era svar. Jo, promenera försöker jag göra mycket. Det ger tid att tänka. Jag känner igen det där om att jag också skulle ha nåt slags beroende/missbruk (vilket jag inte har). Det känns väl bättre om de inte är ensamma om det förstås.

Jag har ju tänkt att bara han slutar dricka så blir det bra. Men vårt förhållande har såklart tagit mycket stryk. Jag vet inte hur det här kommer sluta.

Fru å mamma

Det var något som brast i jul, något som varit på väg att brista länge. Klarar inte av attityden längre. 'Det blir som det blir ibland och har frun problem med det så säger jag 'sura miner gagnar ingen, nu blickar vi framåt istället för bakåt''

Han har den attityden nu med. Att det är mitt jobb att 'bli glad igen' och den enda ursäkt jag fått har varit vag och på uppmaning. Nej, här blickar vi alltid bara framåt. Töm och göm och glöm är mottot i vårt äktenskap.

Lite dystra tankar från mig så här på kvällskvisten...

etanoldrift

Låt honom inte lägga ansvaret för sitt mående på dig! Det är hans personliga ansvar..
Jodå, jag vet att alkoholister är experter på att hitta orsaker och syndabockar utanför sig själva..
Min fd har t.ex. tagit på sig stora offerkoftan ute bland folk.. De måste ju förstå, att han dricker, för att jag lämnade honom i allt detta elände, så han inte har råd att "leva ett normalt liv" längre.. Jodå, min fd svägerska (som jag föresten inte alls är osams med, utan fortfarande har kontakt med) blev först förskräckt över bilden han förmedlade av att jag fullkomligt ruinerat honom och tömt huset på allt, så han knappt hade en säng att sova i..
När de sedan oförhappandes hälsade på så visade det sig, att han har betydligt mer kvar av bohag i huset, än det som fanns när jag en gång flyttade in..
Folk har upptäckt att överdrifterna om att jag lagt beslag på hans bil och att han får betala, har också visat sig vara just lögner eller kraftiga överdrifter..
Själv har jag mött förvånade miner, när jag varit på orten och handlat och folk inser at jag inte alls är osams eller intresserad av att prata skit..

Om jag antyder något av detta, så vill min fd, "glömma".. Eller bortförklara och sen ska vi inte "prata mer om det".. för det är ju bara missförstånd och sånt folk hittar på..

Jag ser det som så, att får han tillräckligt med rep så hänger han sig själv.. Jag vägrar att bli indragen i hans påhittade dramer!

Säg du din man, att om man ska tömma, gömma och glömma, så är det inte lönt att "Synda på nåden"! Dvs, tro att förlåtelse är evig och kommer för upprepande av samma misstag!
Förlåta, kan man göra, men det betyder inte att man måste tåla att samma beteende upprepas gång på gång (även om det är nya varianter..)

Fru å mamma

Att hålla ett konstruktivt 'tal' (envägskommunikation, som vanligt) med hjälp av lite input från alkohollinjen. Var första gången jag ringde dit, men jag kände att jag fick bra hjälp att reda ut mina tankar. Så det känns ändå bättre nu.

Tyvärr så känner jag inte att han 'slagit in på den nyktra vägen'. Ordval och formuleringar (det lilla jag fått ur honom) tyder på att denna nyktra period är ett sätt att tysta mig (och kanske även det egna samvetet?). Efter det vill han börja dricka måttligt. Men att planera eller begränsa sitt drickande, det vill han inte göra vad jag förstår. Låter som någon som vill bli smal men inte vill ändra på kost eller motion...

Men jag får hoppas att jag sått ett frö. Mer kan jag inte göra. Nu har jag ju lovat att låta honom visa att han menar allvar. Det ska nästan bli intressant att de när första förhandlingsförsöket kommer... Men nu ska jag försöka fokusera på annat än alkohol ett tag.

Ha det så bra, alla!

etanoldrift

Ja.. jag skulle tro att han har lite inre förhandlingar med sig själv om hur han kan få till en "accepterad" nivå på sitt drickande (det är ju alltid lättare att få förlåtelse än att be om lov)
Och du gör helt rätt i att försöka fokusera på dig själv!
På dina behov och på hur du vill att ditt liv ska se ut..
Önskar dig lycka till och hoppas att du fortsätter att läsa och skriva! Kram / e

Fru å mamma

Tack, e. Jo, han har lovat att dricka mindre när barnen är med. Så det kan ju tolkas som att han redan sänkt ribban från måttligt drickande till måttligt drickande när barnen är med.

Han sa att hans kollegor blivit besvikna när han sagt att han skulle vara nykter på tjänsteresan. Jag sa att de hade nog förstått om han berättat om hur det är. Då verkade det som att han på riktigt inte förstod vad jag menade. Verkligheten är subjektiv. Han är ju nykter fler dagar än han dricker. Alltså har han inte problem.

Mrs_Mary

Håll fast vid din övertygelse! Det är så lätt att börja tumma på gränser. Det kommer krypande och stegvis. Tänk det som så att ett HELnyktert år krävs för DITT välbefinnande. Att du ska slippa våndas över om 1 öl ska bli 10.

Fru å mamma

Ja, det är ju det som hänt förut. Att jag släppt efter. Men nu ska jag hålla taget!

etanoldrift

Ja det är lätt att släppa lite på överenskommelserna.. Och alkoholisten ändrar gärna "reglerna" efter eget huvud..
Ett par öl, betyder aldrig bara två! Utan i regel en avsevärt större mängd, liksom "ett glas vin" till maten troligen betyder hela flaskan.
Tycker att du själv ska läsa igenom det du skriver om era "förhandlingar", där han först lovar att inte dricka inför barnen (trots att du inte vill att han ska dricka alls) Och hur han sedan svänger en aning på det, så att det blir "inte så mycket" inför barnen..
Precis som Mrs Mary skriver, så gäller det att hålla taget (BENHÅRT) För det är väldigt lätt att hamna i de här förhandlingarna om en "accepterad" mängd, där formuleringarna gör att den beroende ändå dricker mer än man trodde.

Med en nolltolerans så finns inget utrymme för energikrävande "förhandlingar" (som man som medberoende ändå förlorar)
Jodå jag har också varit där och vet inte själv hur det gick till, när exet, lyckades förhandla sig till inte bara EN utan två boxar vin på semestern..?
Någonstans, kände jag väl ändå, att det var ett test, som skulle ge mig en anledning att verkligen göra slag i saken av mina planer att separera..
Ibland måste vi få såna tillfällen, så vi på något sätt kan "rättfärdiga" oss själva..?
Kanske är det lite av "du fick chansen" och du failade..?
Egentligen hade det inte behövts, för hans konsumtion låg sedan länge på gränsen och dessutom smygsöp han.
Han tror fortfarande inte att det märktes för han kände sig ju helt nykter..
Nej, du ska inte behöva fundera på om han druckit EN öl eller fyra, Om han köpt två eller en platta..
För det blir bara så att han "redovisar" den accepterade mängden, men sedan har han mera gömt. Vilket leder till ett energikrävande kontrollbeteende, där vi börjar leta bevis.
Helt verkningslöst, eftersom det inte får alkoholisten att bli nyktrare och bara slösar på den energi vi behöver för oss själv!
Kram / e

Fru å mamma

Och jag har insett allvaret. Så jag tror att jag kan orka hålla i nu. Tack för ert stöd! ?

Inte ett ord om alkohol i helgen. Skönt! Det kommer väl så småningom, men den dagen den sorgen. Och då kommer jag att vara beredd!

Fru å mamma

Kommer hem till en påverkad make, tio över fem. Han undviker att titta på och prata med mig så gott han kan. Somnar halv sex i soffan, går sen upp å lägger sig i sängen. Så alldeles packad kan han iofs inte ha varit. Men trött. Sonen har varit sjuk och hostat på nätterna. Men svärmor hade visst erbjudit sig att sköta en stund idag om maken velat ta en tupplur. Så det är ju inte så vansinnigt synd om honom ändå.

Men att dricka är ju ändå självvalt. Man kan ju inte skydda sig mot motgångar, mot att man ibland sover dåligt och är trött av olika anledningar.

Så är det slut på friden nu? För er som inte läst tråden så har han varit nykter sen andra januari. Jag hoppas att han själv tar upp detta i morgon. Men han kommer att låtsas som att det regnar. Så det blir jag som får ta upp det. Jag som börjat hoppas igen. Men han har ju än en gång visat att han använder alkohol som medicin, även om han inte druckit så mycket i dag.

Suck. Jag kan ju inte lita på honom. Det är ju det som är det största problemet. Skriver för att försöka reda ut vad jag känner, vad jag ska göra nu. Men blir inte så mycket klokare, tyvärr. Bara ledsen över att det ska vara så svårt att vara nykter.

Fru å mamma

Jag har läst den nu. Det hjälper mig att hålla i, inte släppa. Det, plus minnesbilder från den 30/12 i fjol som var en dålig dag.

Vi hade en deal. Han skulle inte dricka. Nu har han druckit. Då måste jag stå vid min del av dealen och driva igenom en åtminstone tillfällig separation. Jag vill inte riktigt. Men jag tror att jag måste. Om jag inte kan övertala honom att söka hjälp. Då kanske jag skulle kunna skjuta upp det lite med hedern i behåll.

hålla fast vid din del av er deal. Det tror jag är klokt tänkt och det han säger enligt ditt senaste inlägg bekräftar det. I mina ögon.
Jag tror inte så mycket på att du ska övertala honom att söka hjälp.... för att hjälpen ska vara hjälpsam har det betydelse att han själv vill ha hjälp. Åter, med tanke på det du nyss skrev - han verkar inte vara motiverad att ändra på sig eftersom han tycker att det är du som inte ska vara så känslig.
I all välmening / mt

etanoldrift

Instämmer helt i det mulletant skriver!
Accepterar du att falla till föga för hans resonemang " En öl är väl inget att bli upprörd över", så har du redan ruckat på din gräns.. Och någonting som redan "vacklat" en smula, är lättare att i fortsättningen flytta ytterligare en liten bit..
Det går så sakta, så långsamt att vi inte märker, förrän det är försent.. Och rätt som det är så är vi tillbaks på ruta noll.
Fundera över hur du ska göra för din egen del.. Hans förhållande till alkohol kan du nog inte ändra på, med mindre än att han själv är motiverad (och det verkar han ju inte vara..)
Kram/e

Fru å mamma

Ja, nu var det ju dessutom inte en öl utan 'en öl'. Dvs många.

Nej, jag kan inte låta honom glida iväg igen. 7 veckor, eller vad det nu är, är väl en evighet i hans värld, men i ett helhetsperspektiv så är det ju försvinnande lite jämfört med år av drickande.

Han tycker det var relativt lätt att vara nykter, förutom den sociala pressen. Så då har han väl bevisat för sig själv att han inte är beroende. Men likafullt så står vi där vi står idag.

Att dricka för din man verkar inte vara självvalt, utan ett beroende, missbruk eller ja alkoholism. Spelar ingen roll vilken erikett utan att han dricker för mycket för ofta. Tråkigt att han inte inser detta och bill ta hjälp. Tyvärr kommer det inte bli bättre utan snarare tvärt om. Du måste se till att du och din son mår bra. Skulle vilja prata med din man men det är ju svårt. Luder med dig verkligen.