Hej alla medberoende systrar och bröder! Har varit medlem ett tag och läst, ibland svarat i någon tråd.
Min man är alkoholist. Vi har varit ett par i åtta år och gifta i sex. Problemet har väl funnits hela tiden, men eskalerat. Nu har han varit inne på Beroendeenheten två gånger på 1 1/2 år, senaste gången akut då jag inte vågade ha honom hemma , jag var rädd han skulle dö så hög promillehalt hade han. Detta var ett halvår sedan och sedan dess har det gått upp och ned , nu går det mest nedåt igen.... Han har en firma med nio anställda, inkl mig, vi arbetar hemifrån vilket gör hans drickande enkelt för honom. Hade han varit barn nu så hade han definitivt fått bokstavsdiagnos men psykiatrin utreder inte honom så länge han dricker och eftersom han dricker för att få ett lugn så är vi i en väldigt ond cirkel!
Ikväll kom grannen in, han är nykter alkoholist och har stöttat min man att försöka ta tag i sitt problem . Jag var irriterad vilket grannen märkte och han frågade sådär smidigt som en del gör: ”Varför är du så sur ” Jag svarade att du får fråga min inte helt nyktre man.... Grannen talade om att han blev besviken och inte köper undanflykterna min man kommer med och sedan gick han. Nu har jag blivit idiotförklarad i ca en timme av maken. Så kan man ju inte bete sig som jag gör, jag fördärvar allt osv..... Jag vill inte skydda och ljuga mer och framförallt inte bli anklagad för att alltid vara sur när det finns en jä.ligt bra anledning till att jag är sur.... Gjorde jag fel som drog fram elefanten i rummet ?! Maken säger att det blev fel eftersom det var jag och inte han själv som sa det, jag vet varken ut eller in snart....
Mitt nicknamn är franska och betyder Ångest , det är väl så allt känns

Ellan

Hej,
Ellan här... skriver vanligtvis på beroendesidorna men läser mycket som skrivs av er anhöriga. Vill skicka en styrkekram till dig. Jag kan idag se hur min man hade det när jag var aktiv och jag blir påmind om det när jag läser i din tråd. Skammen och skulden gör sig påmind när jag vet hur det faktiskt såg i vårt hem. Jag behöver dock bli påmind ibland.
När jag läste ditt inlägg om att prata om elefanten i rummet och sluta skydda alkoholisten, så sa jag spontant JA rätt ut. Det är ett 24 h jobb att vara aktiv alkoholist men det är det oxå för de anhöriga. Mulletant skrev väldigt klokt i det att vi behöver ta ansvar för vårt eget liv. Vi blir lika sjuka till slut.
Så styrka och mod till dig att orka och våga prioritera dig själv. Jag valde efter många turer att åka iväg på en behandling och har stått fast i att den nyktra vägen är min väg. Och jag är så tacksam för det för jag hade inte haft min familj kvar i längden. Min man hade fått nog av sin sjuka fru, han var helt slut både psykiskt och fysiskt.
Så ta hand om dig!❤️
Kram
Ellan

Anxiete

Jag blev så glad när jag läste din kommentar, jag är ofta inne på missbrukarsidorna och läser för att försöka förstå .
Jag försöker ta hand om mig men det är svårt ,just nu är jag nere på botten men jag är en jäkel på att resa mig innan jag är uträknad...
Vilken bedrift du har gjort som gjort dej fri från ditt beroende, all heder till dej ? !! Jag förstår att det är en tuff lång resa och jag blir så imponerad av vilken vilja det bor i oss människor när vi ger oss f-n på något ! Kämpa på och njut av varje nykter stund ❣️

Kampen

Du har många kloka och lugnande inlägg. Det hjälper så mycket att läsa och förstå att förståelsen för sig själv är en viktig nyckel. ?

Anxiete

Beroendesidorna, inte missbrukar , såklart !
Skäms inte och känn inte skuld Ellan, det man gjort blir inte ogjort för att man mår dåligt av det, det viktiga är att man tänker framåt !!

Anxiete

Börjar det nya livet, enligt min man ..... Från imorgon ska han inte dricka någonting . Han lovar inte guld och gröna skogar, han ber mig ge honom chansen att klara detta.... Ingen blir lyckligare än jag för jag älskar min nyktre man! Han har sedan i söndags sagt att ”på torsdag slutar jag” de senaste två dagarna har han sagt ” jag längtar till torsdag, jag vill inte mer ” Fortsättning följer....... som sagt, handling väger tyngre än ord .... På fredag jobbar jag på mitt extrajobb, dvs jag är inte hemma på hela dagen. Har han druckit när jag kommer hem så tar jag mina hundar och tar in på hotell över helgen, det har jag bestämt !!

Anxiete

Du är en av de kloka här som öppnat mina ögon , jag kisar lite fortfarande men de rosa glasögonen är borta.

Mamma-San

Hej Anxiete, blir så rörd av allt du skriver och beskriver. Min mamma har levt som du i hela mitt liv, jag har världens snällaste pappa, men han är alkoholist sedan han var typ 12. Nu är han 73 och min mamma blev dement för något år sedan och sitter i rullstol på demensboende och kan inte sköta om sig alls längre. Jag har läst allt jag kan om demens, och det verkar vara en viktig bidragande faktor till sjukdomen att man levt under konstant stress och isolerat sig från sociala sammanhang. Vilket ju är precis så som du och andra nära anhöriga lever. Så om du tycker att det är svårt att ta beslutet om att lämna, tänk på att du är värd ett liv utan konstant stress, och om du väljer att stanna så finns det risk att det påverkar dig extremt negativt, inte bara psykiskt, utan så småningom fysiskt. Om jag kunde spola tillbaka tiden och om jag visste då det jag vet nu hade jag absolut uppmuntrat mamma att lämna, så nu projicerar jag den önskan lite på dig ;) Kram!

Anxiete

Att du mitt i din egen strid orkar tänka på mej gör mej djupt rörd , tack söta du ?
Jag jobbade i 20 år inom demensvården så jag vet vad det innebär för anhöriga, det är en av de största anhörigsjukdomarna ! Hoppas din mamma har det bra i ”sin värld” och att hon kommit förbi de ångestfyllda åren när hon vet att något är fel men inte kan reda ut det. Det var fantastiskt givande att jobba med dementa, så mycket skratt och gråt med dem! Jag slutade när personalresurserna drogs ned, jag tyckte inte jag hann ge det de behövde ..
Du har mycket runt dej, med sjuk mamma och sjuk pappa. Se till att du hinner och orkar med dej själv också!
Idag har min man varit utan alkohol, han har mått bättre om man säger så ? men han säger att det är bra nu , han vill inte mer. Jag är glad att han tagit beslutet men jag är realist , jag tror inte han klarar det, men varje dag är ett stort jätteplus ????

Anxiete

Avklarad ! Hade en klump i magen när jag åkte hem ifrån jobbet, ska han ha klarat denna dagen när jag varit iväg eller... ( Herregud vad jag är medberoende ) Jag möts av en skakig, ångestfylld, trött men NYKTER man ❣️ En glimt av mannen jag älskar visar sej och jag kunde andas igen .. Hoppas vi alla får en lugn helg !

Kampen

Önskar er en nykter helg. Massor med styrka och energi till dig
Kram ??

Anxiete

och detsamma till dig ! Kan vi sen få lite sol som värmer våra frusna själar så är lyckan fullständig ☀️?

Anxiete

Min man har inte druckit sedan i onsdags ❣️Senast detta hände var i september.... Skillnaden denna gången är att det är han själv som har tagit beslutet, inte jag och inte sjukvården. Jag själv känner mej lugnare, går det så går det . Jag tänker inte ta ut vare sej glädje eller sorg i förtid, försöker tänka att det är en mening med allt som sker. Timme för timme och att ta tillvara varje minut när jag kan diskutera, skratta, älska och arbeta med min nyktre underbare kärlek

att du lever i nuet, gläds åt det som är bra och är realistisk inför utmaningar som säkert kommer. Ta dem då!
Jag vill ge dig lite hopp! Jag själv lever ju idag med en man som varit helt nykter snart sex år och före det nästan-nykter, i kamp med vita knogar, ett och ett halvt år. De första åren hade ändå enorm betydelse, för hans tillfrisknande och för vår relation. Det har jag beskrivit många gånger i min tråd där jag ältat och bearbetat mitt medberoende och vårt liv. Inom Alanon har jag mött en kvinna i ganska liknande situation som din - jag funderade t.o.m ett tag om det kan vara du! Men så är det inte. Hennes man har också varit nykter ett par år nu efter åratal av tungt missbruk som understötts på ett galet sätt genom hans företag som innebär affärsresor och a-relaterade presenter.
Läs och lär, om medberoende och om missbruk. Läs här och om Alanon samt böcker, det finns många. Djävulsdansen av Sanna Lundell och Ann Söderlund är väldigt bra och Carina Bångs böcker likaså. Jag vet inte om jag redan tipsade dig om Benny Haag och Jan Johansen som skrivit självbiografiskt. Benny Andersson berättade att han slutat dricka i Skavlan för flera år sen, då var min man nynykter - jag var entusiastisk över inslaget, han ville inte se det i repris. Så var det då. Du har en lång men fin resa framför dig, främst med att hitta dig själv. Hoppas din man vill följa med och göra sin resa. Någon har skrivit att jag måste bli jag och du måste bli du innan vi kan mötas som ett genuint vi. Jag tror på det! Ha det gott i stilla veckan och Glad Påsk?? / mt

Anxiete

att bli lång och
som det känns nu så har jag köpt en enkel biljett , jag vill inte återvända .
Vad min man vill får han själv lista ut men jag hoppas han gillar sitt resesällskap så mycket dvs sig själv och mig,att han klarar av att inte återvända!!
Nu reser vi mot varmare tider ! Fast när jag tittar ut så har snödropparna ett litet vintertäcke om sig ... Ser fram emot påsk, en kravlös högtid där man kan vara ute och njuta . ??

Anxiete

Och 4 bak.... Som sagt ” man ska ju vara glad och tacksam över att det bara dricks 4 öl istället för 18 ” Nä, jag är varken glad eller tacksam, jag är så in i he....e förbannad !!! Jag har ett mål, jag vet hur mitt liv ser ut om två år, med eller utan min man !!!!

Kristina 2

Jag har gått in på det här forumet igen, efter att ha "vilat" ifrån det sedan i början av december. Jag har läst din berättelse och alla kloka kommentarer. Hur går det för dig?
Jag driver ett företag med 10 anställda tillsammans med min man, utomlands. Vi är väldigt insnärjda i varandras liv och det är hopplöst svårt att bara lämna. Han har varit på behandlingshem i januari (12 stegs metoden) och kom ut därifrån med övertygelsen om att det absolut inte var något för honom och att de alla vara "idioter". Han skulle börja dricka lagom mycket... jag gav honom en chans att bevisa det, det är väldigt svårt att bara lämna allt i vår situation och efter 35 år tillsammans. Vi har en lång historia och har delat så mycket i livet, de senaste 5 åren med ett värre och värre alkoholmissbruk.

Som du säkert förstår känner jag som de flesta andra, jag vill leva med den man han är när han inte är nykter, inte fyllot som beter sig annorlunda och pinsamt och som bara gör att jag känner mig ensammare än någonsin. Det är otroligt irriterande, ledsamt och ångestfyllt att leva med någon som missbrukar alkohol dagligen och förnekar allt, som de flesta missbrukare antar jag.

Jag önskar dig verkligen allt väl och hoppas du kommer tillbaka och berättar hur det går för dig. Som alla andra säger jag; ta hand om dig själv och sätt dina gränser. Fast jag vet hur otroligt svårt det är.

Anxiete

Tack för att du tänker på mej, det värmer oerhört ❣️
Hur det går ..... fortfarande 5 steg fram och 4 steg bak... Han försöker och försöker men snavar ganska ofta över den där ölburken ....
Det positiva är att försöken blir tätare och tätare, insikten att hans kropp inte orkar börjar nog hinna ifatt honom( när fan blir gammal blir han religiös ) och att vi pratar mer. Kan jag hålla mej lugn och inte bli arg så har vi bra samtal men det är inte alltid jag lyckas.....
I lördags chockade jag nog honom! Vi hade en riktigt härlig dag ute i trädgården , jag var tvungen att åka iväg ett ärende och när jag kom hem upptäckte jag att han druckit ett antal öl . Det var ju själva f.. tänkte jag och vet inte var min hjärna for iväg.... Jag ska visa honom hur kul detta är ! Vi hade ett par flaskor vin liggande och dem drack jag upp !! Full blev jag ( vilket jag inte vet när jag var sist) och jag tror de sista årens sorg och ilska kom , allt på en gång, här hölls inte igen på något, speciellt pedagogisk var jag inte ?
Dagen efter var han spak ” menade du vad du sa igår” undrade han och jag kunde svara som han : Äh , det var väl inte så farligt ...... Han var mycket fundersam hela dagen och har inte druckit sen dess ?
Jag har börjat bli väldigt tydlig med vad jag vill och inte vill med mitt liv , vi har lååång väg men jag har fortfarande tron att vi ska lyckas.....

Anxiete

allt du berättar , Kristina 2, man är så ensam i det som händer ! Jag förstår att ni är knutna hårt till varandra pga företag och boende utomlands men något jag känt har stärkt mej är när jag började jobba extra utanför vårt företag, bara en dag i veckan , jag kommer ut ur alkoholistbubblan och ser friska människor ! Så vill jag också ha det !! Kanske du kan göra något som du tycker är roligt nån dag i veckan?

Hej Anxiete,

Jag får en sådan klump i magen när jag läser det du skriver.
De två senaste åren är det jag som stått för drickandet. Det senaste halvåret har det varit fylla varje kväll. På helgerna i princip dygnet runt.
Jag har varit bitter över att min fru valt att inte prata med mig. Jag har varit bitter över hur hon betett sig mot mig. Jag har varit bitter över hur hon dragit sig undan. Jag har varit bitter över så jävla mycket.
Många gånger har vi pratat när jag varit nykter om att situationen är ohållbar, att ingen av oss vill ha det så här dels för vår egen skull men framförallt för barnens skull. Vi har otaliga gånger pratat om att inte ha alkohol hemma. Otaliga gånger har vi pratat om att det inte ska drickas i veckorna utan bara på fredag och / eller lördag kväll.

Men, så får jag den där känslan att allt kommer bli så mycket bättre med ”några” öl.
Paniksveper 2-4 starka starköl efter att ha parkerat bilen för att sedan gå in till familjen och mötas av glada barn som kramar pappa, för att sedan bli bitter över att min fru drar sig undan när hon ser kassen med öl.

Det gick så långt att vi inte kunde prata med varandra trots att jag var typ ”nykter”, och olika situationer som vi kan kalla min botten ledde till att jag bestämde mig för att vilja ha det som betyder något för mig i mitt liv.
26/2 slutade jag dricka. Jag höll mig lite över två veckor, sen sprack det för en kväll.
Någon vecka hit och dit nykter för att sedan köra en helvecka. Det var förra veckan.

Nu, efter 5 dagars nykterhet, ett samtal med min fru där hon berättade hur illa hon mått under den här tiden, efter att ha tagit mig in i ruljansen på beroendeenheten här i stan är jag äntligen helt motiverad.

När jag sedan läser det du skriver blir jag ännu mer motiverad att kämpa!

Tack för att du delar med dig, och hoppas du får en riktigt fin helg!