Hej!

Ny här, och kommer hänga runt ett bra tag.

Eventuellt hamnade den här tråden på fel ställe, men det bjuder jag på.

Mitt problem är dubbelt - både jag och min sambo dricker för mycket. Det började redan när vi träffades, i 20- 25- årsåldern, nu är vi båda 45+. Vi träffades genom att vi spelade i varsitt garageband, med rocken följer termen "Wine, Women and Song", alltså inga konstigheter att dela en vinare eller två varje fredag och lördagskväll, det är närmast ett obligatorium. Om man råkade få en spelning på nån krog mitt i veckan, så var ju det också ett bra läge för en öl eller tre.

Vid trettio- strecket fick vi barn, två stycken, nu 13 och 16 år, första barnet var jag spiknykter under graviditeten, andra barnet var det lite si och så med det. Varningsklockorna BORDE väl ringt redan då, eftersom min sambo, barnens far, inte sopade till mej för att jag äventyrade hälsan på hans barn. ;-)

Bytte jobb, fick andra arbetsscheman som jag fortfarande har, jobbar max tre dagar i rad,sedan är jag ledig en eller två dagar. Jobbar i snitt var annan helg, så då försvann kopplingen med den "riktiga" helgen, vi började så smått använda "mina helger" till att dricka öl och "slappna av" plus givetvis de ordinarie fredag- lördagskvällarna.

Nu de senaste två åren har allt skenat iväg för mej, jag köper hem sprit (mest lättdrucket) och gömmer det. Inbillar mej att ingen i familjen begriper att jag smygsuper, men misstänker att min sambo vet, begriper, men vill skydda sitt eget missbruk, för skulle han behöva hjälpa MEJ, så måste HAN ju sluta dricka också. Dottern är inte heller helt ovetande, hon har några gånger undrat varför det fullkomligt dräller av burkar och flaskor överallt...

Vi är alltså BÅDA alkoholister, och BÅDA är medberoende... Det har jag förstått när jag läst i detta utomordentligt viktiga och bra forum.

Nu kommer jag att ta tag i min egen del av det, jag kan inte längre "skylla" på min älskade sambo för att JAG dricker, det är inte HAN som häller i mej spriten, det är jag. Tills vidare kommer jag att koncentrera mej på att ta mej ur mitt eget beroende, så får vi se hur jag eventuellt kan hjälpa min sambo att vakna upp och få insikt i ett senare skede.

Mammy Blue

... med mer detaljer om mitt drickande, har efter att ha läst, läst och läst kommit på att det verkar som om svårigheterna kommer längre fram när man har glömt/ förträngt VARFÖR man ville sluta dricka, och det är då den lille Dj- en på axeln börjar viska i örat på en att ETT glas kan väl inte vara så farligt?...

Så - fram tills i söndags drack jag alldeles för mycket, ledig lördag- söndag, och konsumtionen - inte helt ovanlig för en tvådagars ledighet: fredag kväll: en flaska vitt (köpt själv, gömde tomflaskan i min jobbryggsäck, dottern hittade flaskan under lördagen...) plus 2 öl från det gemensamma som sambon köpt. Lördag: började redan vid 14- tiden med tre snabba öl för att komma iform inför kvällens släktkalas. Alla skulle ta med egen stark- dricka, tog med en BIB. Drack nästan halva själv, plus ett par snapsar. Stöp isäng när vi kom hem. Söndag: Det fanns tre öl kvar av det gemensamma, så dem drack jag upp. Sambon drack upp resten av BIB:en...

En ganska normal "helg" för mej, men oftast är BIB:en utbytt mot en 50cl spritflaska, mer lättdrucket och lättgömt.

Skriver det här för att jag själv ska veta vad det är som drivit mej att sluta, det rosenröda skimmer som omger alkoholen för de flesta ickealkoholister finns inte för mej NU, men det kanske kommer om en vecka, en månad, ett år, och då är det bra att kunna gå tillbaka och konstatera varför jag bestämde mej för att sluta.

Lelas

Välkommen ombord, Mammy!

Jag tror att din situation är ganska vanlig faktiskt, alltså detta att vara både beroende och medberoende på samma gång. Många vittnar om det, inte minst här på forumet (tydligast just nu tänker jag på Dompas berättelse, har du läst den?).

Ett par av de allra viktigaste levnadsreglerna inom AA och Al-Anon är "En sak i taget" och "Det viktigaste först". Just nu är det viktigaste för dig att själv bli nykter. Allt annat får komma senare. Så, du är på rätt spår! :)

Har du funderat på hur du skall göra för att klara av att vara nykter? Har du sökt någon hjälp? AA? Jag tänker att det kan vara extra viktigt om din man fortsätter dricka, så att du kan vara väl rustad för att stå emot. Eller, vad tror du?

Fortsätt skriva här, och läs vidare, så följs vi åt längs vägen!
/H, tillfrisknande medberoende

Mammy Blue

Tack, Lelas! Jag kommer att hänga runt på forumet, samt använda den här tråden för att peppa mej själv. Jag kommer prova själv först, ser just nu drickandet som ett passerat (ungdoms-)kapitel, får anpassa mitt liv efter att var sak har sin tid. Har deltidsalkisar i släkten som kommit ur skiten, så jag har bra förebilder. Dessutom har jag hjärtproblem i släkten, mormor gick bort redan vid 49 års ålder, flera andra har inte blivit 70, så det är bara att välja... Men jag anar att det kommer bli tufft!!!

Lelas

Hej igen!
Ja, det kommer säkert att bli tufft, men du har tagit det viktigaste steget redan! Du har bestämt dig för att du vill förändra ditt drickande, och utan det beslutet funkar det ju inte alls. Så, pepp och lyckönskningar! :)
/H.

höst trollet

Det tar en stund, innan poletten ramlar ner (med en skräll) och vi INSER, att vi är just det vi inte ville vara..
Av med "skäms-hatten"! Det går att "medicinera" den här sjukdomen med, fast INTE med alkohol!

Det är som Lelas skriver, viktigast att ta ett beslut i taget. Och det viktigaste för oss, är vår egen nykterhet! (andras, kan vi tyvärr inte råda över, hur gärna vi än vill..)

Ta EN dag i taget, bestäm dig för att "just idag, ska jag INTE dricka!"(vad som än händer)

Gå gärna in på forumet och läs (för att vaccinera dig)
Skriv! Det hjälper oss med våra egna tankesnurror, inte minst när vi försöker "övertala oss själva", att dricka igen

Var SANN mot dig själv!
Vi är så otroligt bra på att ljuga för oss själv, om hur mycket vi dricker, varför, hur ofta, och vad som skulle vara "normalt"..

kram / trolis

Mammy Blue

tror jag är två viktiga ingredienser för mej. Jag kommer aldrig i h-e att lyckas om jag inte kan vakna på morgonen och tänka "hurra! Jag är inte bakis! F-n vad jag är bra!"

En förenklande omständighet i vårt "par- missbrukande" är att vi sällan eller aldrig numera dricker samtidigt, det ska ju döljas för barnen, så jag har mina - förlåt HADE! ;-D mina burkar och flaskor i garaget, och sambon väntar tills barnen sover. Han vet nu också om att jag vill lägga av, och hoppas han tycker såpass mycket om mej, att han bara köper hem till sej själv...

Jag är bara i början av mitt nya liv, men hittills är det över förväntan, jag vaknade glad och pigg, med första medvetna tanken "Yessss!!! Jag slipper dricka mer!" (Har nog Allen Carr att tacka för denna inställning, slutate röka med hjälp av hans bok "Äntligen ickerökare"), och kommer att somna i kväll med samma mening ringande i öronen på mej.

Trollis: Jag är glad och tacksam för all pepp jag kan få, för ju fler vi är tillsammans, ju gladare vi blir med tanke på ovanstående. ;-D

Mammy Blue

där vi har lite intresse. Pubafton. Jag körde, ska jobba i morgon. Det gick fantastiskt bra, sambon klämde förvissom fem öl, och kommer må efter det i morgon, men jag ville inte ens lukta på hans öl. Hade roligt, dansade och skrålade nästan lika duktigt som de andra. Det GÅR alltså att ha roligt utan sprit, vilket härmed torde vara bevisat, hi-hi, jag brukar inte ens dansa när jag är full. ;-)

vill.sluta

Fortsätt så det ger bara mer känsla och du fixar alles!
Kul att läsa, kul att veta!
Youre the one!
/A

Mammy Blue

Känner mej fortfarande nästan euforisk över gårdagskvällens pubafton, att man kan ha SÅ roligt hade jag ingen a-a-a-aning om! Får väl passa mej så jag inte blir besviken nästa gång, detta var ju faktiskt (tror jag i alla fall) första gången i mitt liv som jag varit nykter frivilligt på en fest, det har ju hänt att vi har betalat massa pengar för taxi för att ingen av oss vill köra...Bor man på landet är avstånden och taxiräkningarna stora.

Ett kanonställe, det här forumet, tack alla okända vänner för att ni finns här och skriver så flitigt! Mycket att läsa och läsa ifatt, men helt otroliga mängder kunskap och livserfarenhet! Kramar!

Mammy Blue

Hur är en perfekt "motberoende"? Har läst en hel del i denna forumsdel, så medberoendets tänk förstår jag till viss del, men jag vill s.a.s stämma i bäcken så att det blir rätt från början.

höst trollet

Hej igen mammy!
Den perfekta medberoende "sopar banan" för den beroende.. Vare sig det gäller att dölja, eller blunda!
Vi "bortförklarar" saker för arbetsgivare, vänner och bekanta..
Vi ställer till rätta, när vår "beroende" gjort bort sig..
Vi döljer HUR mycket hen dricker.. Städar undan tompavor etc..
Vi "kollar alltid" vilket humör/stadium av bersusning hen befinner sig på, innan vi beslutar om det t.ex. är lämpligt att bjuda hem folk..

Vi "går på" lögnerna om "ont i magen", infektioner, depressioner, muskelvärk, ryggvärk etc och låter den beroende "sjuka sig" (ligga hemma och dricka som "medicin")istället för att ringa vårdcentralen, följa med och slå näven i bordet (som jag tror mulletant gjorde) och säga rent ut: Detta beror på alkohol-problem!

Att vi inte gör det, beror dels på skammen, men också på alla "hållhakar" vi har på varandra.. Dricker vi själva, så är vi definitivt mindre benägna att se oss som "medberoende" på ett konstruktivt sätt..

Dessutom, måste vi inse, att den enda VI, kan göra nykter är oss själva!
Visst kan vi ställa ultimatum, men vi MÅSTE vara beredda att genomföra det vi hotar med.. Annars händer, ingenting!
möjligen kan vi jämföra det med att vi slänger kuddar under den beroende när hen faller, så de kan kravla sig upp och fortsätta som förut..

/trollis

Lelas

Hej!
Trollis, du har helt rätt i allt du skriver, tänker jag. Precis så där är det.

Det vi alltså måste göra, Mammy, är att gå emot vår magkänsla. När hjärtat säger till oss att vi skall göra SI - då skall vi lyssna på hjärnan som istället säger att vi skall göra SÅ.

Nu har jag aktivt arbetat på att bli av med mitt medberoende under två års tid. Och även om det kan verka som en lång tid, så är jag inte igenom ännu.

Och jag hade ingen aning om hur djupt det satt i mig, medan vår situation var som värst.

Jag kan skriva mer om detta, men jag nöjer mig så just nu... Kram, vänner!
/H.

trollis! Jag ska sätta en kort sammanfattning av vår resa i min tråd. Den långa versionen finns i det här forumet under rubriken Att vara medberoende. Den avgörande förändringen i min nuvarande tråd. För de flesta av oss medberoende (alla?) har mönstret omedvetet växt fram och fast under lång tid. Att lära sig en motberoende hållning (bra ord!) är en process, långvarig för de flesta skulle jag tro, där vi behöver stöd att "se" och hålla taget. Kram på er medsystrar! / mt

höst trollet

Jag har läst och blivit styrkt!:-)
Du och din man har haft en otrolig resa!
För oss är det ganska lugnt..(vita-knogar-stadiet..*fniss*)
Men jag har, när vi varit nyktra, talat om var jag själv har gränserna och vad som händer om de överträds..
Jodå, jag har en väska och en plan B! (det bästa är, att numera kan jag ta bilen..)
I början var det lite "separationångest" om jag skulle åka iväg och handla, när han tagit sig en öl( lite av offer/underdog)
Varpå jag deklarerade, att DU vet, vad jag menar, så du behöver inte förvanska det, innan jag åkte..
.. Och mötte en lite "svettig" gubbe när jag kom hem igen.. Dock hade han hållit sig från att hälla i sig m e r än sin "ranson".

Jag får också ta en närmare titt, på mig själv, mina känslor, och VAD det är i mig som reagerar så våldsamt mot alkohol..
Kanske är det inte alkoholen i sig, utan det den för med sig, i form av att inte kunna lita på..(blir ju onekligen lite av dr Jekyll & mr Hyde..)
Nåja, nu ska jag inte kapa den här tråden längre..
kram / trollis

Mammy Blue

Det ni diskuterar är ju det som jag frågat om, och får jag diskussioner och funderingar från er i MIN tråd, så har jag ju allt på ett ställe! Kanon! :-) Slipper leta runt. Kramar!

flygandesus

Radd att jag håller på att bli beroende av alkohol,min pappa var på gränsen alltså tror han var periodare ,rädd för att jag själv ska hamna där ,tar gärna alkhol för att lugna ner mej tycker att det börjar blir för mycket ggr inte kanske för mycket åt gången men för många ggr i streck orolig

tiger 68

Hej på er alla hittade denna sida som jag tycker verkar jättebra..både jag och min sambo dricker på tok för mycket..i stort sätt varje dag i veckan..och jag är nog värre än han.då jag jobbar mindre. Nu den senaste tiden har jag haft sådan ågest och abstinens så jag knappt vet hur man ska klara dagen.. I går kväll efter både öl och vin så kännde jag att nu får det vara nog..orkar helt inte mer..allt blir ju lidande, av att vi dricker så mycket som vi gör. Kan vara hemma och inte få något gjort bara för att jag mår så dåligt eller är full..och det är även så att ringer vi tilll varandra under dagen så säger vi vad ska vi handla idag? ungefär som vi talar om mjölk..och då är det ju systemet vi talar om helt sjukt..ha det fint och en bra dag..

höst trollet

Och välkommen till forumet! Eftersom du är både medberoende oah alkis, precis som jag, kan du ju läsa i forumdelen "förändra sitt drickande" också (kanske starta en tråd där med..)
Jag tror att man bara kan börja med /och förändra sig själv!
Om du slutar dricka, finns chansen att din man också gör det.. Det vet man aldrig och det finns inga garantier, så börja med dig själv!
välkomstkram / trollis