Nu ikväll kan jag officiellt säga att jag varit nykter hela julhelgen. Strategin jobba har funkat bra men gjort mig trött 😂. Har en vecka kvar nu sedan en semestervecka för att liksom fira in det nya året. En veckas vila men också lite små aktiviteter som jag planerat in. Ska bli spännande att se om jag får tummen ur och utför de också 🙄🤣

Men en vit jul, det är så många år sedan så jag vet inte vad. Och svårt var det inte heller. Det får bli min nya jultradition. Så härligt.

@Lina. 2.0 Härligt och det blir en jättefin ny jultradition att den sker i en nykter julanda. Skönt att du har en veckas semester att se fram emot om en vecka. Du är så värd att bara ta om dig och unna dig vila. Gör aktiviteterna om andan faller på. Ha det gott❤️

@Lina. 2.0 Så jävla bra gjort! Det är bästa taktiken när det gäller att bryta invanda destruktiva mönster - gå åt motsatt håll! Gör precis tvärtom jämfört med tidigare.

Se upp nu bara så att inte efter-anspänning-tomheten nockar dig. Vila, vila, vila, aktivera dig lite, vila, vila, vila. Bestäm varje dag en positiv sak som du gör för ditt eget goda mående.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Tack ❤️ Jag försöker vila på kvällarna så gott det går. Ser framemot nästa vecka. Ska bli en ny upplevelse att dessutom vara nykter nyår och inte vakna bakis och sliten nyårsdagen. Men jag längtar efter den kvaliteten i vilan, att vara ledig och fräsch i huvudet.

@vår2022 ja det blir en bra tradition. Det enda jag ångrar med den är jag inte startat den tidigare. Lyckan i ungdomarnas ögon när dom insåg att mamma klarade av att vara nykter, obetalbar ❤️
Jag ska ta till mig det, en positiv sak om dagen för mig själv. Tack för det!

Önskar er en fin kväll 🌟🥰

Godisätandet som pågår nu är horribelt 🙈😂 Sällan jag brukar trycka i mig så här.
Funderar på att sluta snusa efter nyår. Herregud, hur mycket ska jag inte äta då 🤣🤣.
Vågen visar ett par kilo upp sedan hösten, måste göra något åt detta. Kanske dags för nytt fokus, motion. Säger till mig själv att "idag ska du ut och gå". En av 10 gånger kommer jag ut, det är så jobbigt innan man kommer ut. Nä det är fasiken dags för skärpning.

God fortsättning alla kämpar här inne. Hoppas ni hade en fin kväll 🌟✨❤️

Min nyårsafton var fin och nykter. Min man hade köpt en flaska vin, min gamla favorit, och tyckte att vi kunde skåla in det nya året. Jag fyllde mitt glas med pommac. Hade inte ett enda sug på att dricka. Vilken skillnad från ifjol då en nykter nyårsafton var helt otänkbar. Det var inte ens jobbigt att han drack.

2023, det första året på många år där jag kliver in med ett gäng nyktra veckor i ryggsäcken, har av den anledningen redan börjat underbart. Så skönt att inte vara bakis och ha ångest. Att inte ha haft ett stort fyllebråk där barnen blivit ledsna. Där morgonkaffet smakar ljuvligt redan kl 7.
Livet känns rätt bra just nu! 🙏❤️

@Lina. 2.0 God fortsättning! Tänk vilket härligt år 2023 kan bli för dig, du kan göra det till precis det året du önskar att det ska vara. Underbart att kliva in i det nya året med nyktra veckor i bagaget och att vakna stilla på nyårsdagen. Inga fyllebråk och elände att ha ångest över. Bara en stolthet över att ha tagit ansvar för sig själv och dina barn och göra året till fint år. Glädjer mig så över att livet känns rätt så bra för dig just nu.

Ha en fin nyårsdag och kram❤️

@Lina. 2.0 Så glad för din skull. Du struntade fullständigt i vad din man drack. Du valde det bästa för dig själv 🥰 Och faktum är ju att om vi inte ger det lilla aset en enda droppe alkohol så blir hen bara tystare med tiden. Hörs knappt. Heja oss!

Gottnyttårkram 🐘

Tack för era ord @Andrahalvlek och @vår2022. Ja hejja oss!
Det är en positiv märklig känsla att vilja ha alkoholfritt när alternativ finns. Trodde inte den dagen skulle komma och jag hoppas att den känslan stannar. Att det kommer vara lätt att välja rätt hela tiden. Att vågskålen som kebne säger tippar till det bra även fast konkurrens i vågskålen på andra sidan finns.
Tystnaden längtar jag efter. Även fast suget inte finns på samma sätt längre och ett längre konsekvenstänk infunnit sig så är det ändå rätt högljutt. Det är lite skrämmande. Men vad vore väl livet utan lite utmaning? 😂

Jag föll
Fasiken så jag föll. Allt kändes så härligt på måndagen. På torsdagen bestämmer jag att leva ut drömmen om den perfekta fyllan. Ni vet, den som aldrig kommer.
Det som kom var istället följande
- bråk
- minnesluckor, jag hatar att tappa kontrollen! Jag vet inte vad grannar såg eller hörde och det skrämmer mig
- ångest
- ett ännu sämre förhållande till mannen jag är på väg att separera från
- besviken dotter när jag berättar
- illamående, huvudvärk och en känsla av svaghet
-Ännu mer ångest.

Förhoppningsvis kommer det med en insikt. Sluta drick bara. Sluta tro att den här gången går det bra. Sluta bara. Detta orkar jag inte mer.
Jag hade en så lång nykter period som jag kastade bort. För vad?
Jag var på väg att byta mindset. Jag var nästan där. Nu känner jag hur suget skriker efter mer. Kanske har jag inte druckit klart än. Kanske är jag fortfarande för kär i alkoholen.

Kanske är jag så klok att jag nästa gång plockar fram detta facit. Det blir inte på andra sätt. Det är detta jag väljer.

Självföraktet växer och tar över. Nä fy fan vad jag hatar att jag älskar alkohol

@Lina. 2.0 Hmm 🤔 Du har nog inte pluggat nyktra fakta tillräckligt mycket. Nöta, nöta, nöta nyktra fakta. Boken ”Tänka klart” tipsar jag alla om. Själv läste jag den fyra gånger i sträck min första nyktra tid. Skönt ändå att du fick en karatefylla direkt, då vet du nu att alkohol inte är något för dig. Du måste ändra ditt mindset från ”får inte dricka” till ”vill inte dricka”. Om du inte orkar läsa böcker, leta upp Craig Beck och Sober Leon på youtube. De är ruskigt pedagogiska. Och läs din tråd från början.

Kram 🐘

@Lina. 2.0 Åh, nej! Är min första reaktion. Men, det är bara att bita ihop och hoppa på tåget igen. Det finns ingen annan väg. Det kommer inte att sluta bra om du börjar dricka igen. Du måste ha huvudet på skaft med alla utmaningar du har nu i livet och då gäller det att vara nykter. @Andrahalvlek kommer med bra råd, läs din tråd igen och ta till dig fakta. Det är din hjärna som är alkoholiserad, den som skriker efter alkohol. Att du är kär i alkohol, är egentligen att din hjärna är beroende av alkohol och den är kidnappad. Det gäller att komma ur detta grepp, du kommer att bli så oerhört olycklig annars.

Du var på god väg, men alkishjärnan är så jävla lurig och det behövs mer nykter tid för att överlista den fan och så att den delen av hjärnan, där sunda förnuftet och där den kloka vd:n sitter, får dominera och styra dina handlingar igen. Vad tror du att du behöver för stöd för att orka fortsätta på den nyktra bana?

Kram❤️

@Andrahalvlek jag beställde ironiskt nog just den boken, tänka klart, på torsdag förmiddag. Hade väl på känn att jag kommer behöva läsa den. Jag har läst igenom min tråd och ser tyvärr bara någon som inte tagit ett fullständigt beslut. Någon som velar. Och det är nog lite så. Jag har inte fattat riktigt än att jag inte kan hålla på så här längre.

@vår2022 jag har hoppat på den nyktra banan igen. Jag kommer behöva samtalsstöd tror jag. Jag känner mig egentligen så ensam och liten på jorden. Någon som bekräftar mina känslor men också någon som kan ifrågasätta mina tankar och känslor. Alla tankar är inte sanna och det behöver jag komma ihåg.

Jag behöver också ta ett riktigt beslut på hur jag vill vara. Vem jag vill vara.
Men just nu känner jag att jag inte vet vem jag är. Inte vad jag vill. Jag måste sluta skjuta upp livet.

Tack för era ord ❤️

@Lina. 2.0 Ja, det är viktigt att ta ett beslut så att du har något att förhålla dig till. Det blir lätt annars att du bara flyter omkring utan fast förankring. Det låter verkligen som att du har tappat fotfästet lite och lever i limbo. Jag vet precis hur det känns, man vet varken ut eller in och känner sig ensam och kost. Jag tror att det skulle vara bra med ett samtalsstöd för att få bolla dina tankar och känslor, så att du hittar tillbaka och får kontakt med dig själv igen. Det har hjälpt mig att sortera och veta vad jag vill. Det är inte konstigt om du känner dig förvirrad och rådvill i din situation med en separation och att dessutom hålla dig från alkohol. Du kommer med all säkerhet att komma igenom och kunna hantera båda dessa utmaningar på allra bästa sätt om du är nykter.

Sköt om dig nu och skriv här, vi finns här för att stötta dig❤️

Du sa det @Lina. 2.0 , ”jag måste sluta skjuta upp livet” - den meningen högg till i hjärtat. Är det inte precis det vi har gjort med alkoholens hjälp!? Pausat själva livet för att det _är_ tufft att leva

Konsekvenserna; bråk, ångest, skuld och skam. Det är inte värt det. Vi måste sluta dricka!!!

Håll de dåliga minnena vid liv och försök visualisera vem du vill vara! Du kommer att fixa det här, vägen är krokig men den är din och du är på god väg✨✨✨✨✨✨✨

@Allegra jo det är precis så. När det blir för svårt så släpper man taget om livet och lägger sig i ett dunkel spritt av alkoholen.
Så tragiskt att de konsekvenser man får verkar så små innan de kommer. Att lura sig själv att det inte är så farligt. Sen sitter man där.

Jag ska göra precis det. Hålla de dåliga minnen vid liv för även om jag inte vet just nu hur jag vill Vara så vet jag att så här vill jag inte vara. Så här vill jag inte må och inte få andra att må.
Tack så mycket ❤️

Funderar och försöker lista ut vem jag är. Jag är en mamma, en fru, en undersköterska med ledarroll, en syster och en dotter.
Jag är mitt i livet, förhoppningsvis med halva livet kvar.

Jag har varit festprissen, den som blir fullast, den som inte varit full nog.

Jag har också varit den duktiga, den flitiga och den snälla. För snäll. Jag har varit givmild till den gräns att det varit patetiskt. Gett allt till alla. För mycket. Så pass att det än idag tas förgivet.

Så vem är jag idag då?
Jag är rätt bitter, rätt less på att ge men sällan få. Leds på att vara den som betalar för kalaset men göra folk arga när jag säger ifrån. Leds på att därför inte säga ifrån. Jag har blivit självisk, egocentrisk, slutat se saker från andras perspektiv. Eller har jag precis börjat se det från rätt perspektiv. Jag vet inte.

Jag är orkeslös och sliten. Trasig. Törs inte stå upp för mig själv. Rädd att bli ensam. Obeskrivligt rädd för att bli ensam.
Ensamheten kommer vara högljudd. Det kommer sjuda i mitt inre. Jag är rädd att jag inte kommer stå ut med den nykter. Rädsla är det som håller min annars livlösa kropp uppe.
Jag är också rädd för hur det skulle vara om jag inte blir ensam. Just nu drunknar jag. I känslor, i självhat, i bitterhet och i ilska. Jag älskar min man, men just nu håller jag på gå under. Känslan av att inte vara viktig, att inte betyda något. Har fastnat i en ond spiral med anklagan och förtret. Slår ifrån mig mitt eget och tar för stort ansvar för andra. Beskyller alla andra, beskyller mig själv mest. För visst är det så att jag är anledningen till allt ont. Allt det dåliga.

Jag vill bryta mig fri men jag vill samtidigt vara kvar.

Så vem vill jag vara?
Inte henne där uppe iaf. Jag vill vara trygg i mig själv, jag vill ha ork att finnas till. Jag vill leva, inte bara överleva.
Jag vill vara glad igen. Se ljust på framtiden. Vill orka ge, vill få ta, ha balans. Ta av skygglapparna för mitt eget beteende och ta ansvar för mitt liv.

Vill samtidigt slippa ansvaret och försvinna,zooma ut, skita i allt. Jag tror jag i grunden är deprimerad. Nedstämd. Inte glad och inte nöjd.

Jag vet inte vad som är fram eller bak. Jag vet ingenting.
Jag vet att jag mår så här efter ett återfall. Så jävla dumt att ge sig själv detta.

Bra @Lina. 2.0, bra att du sätter ord på hur du känner. Kan känna igen mig i så mycket av det du beskriver, hur det har känts för mig tidigare. Ett slags limbo där man inte vet var man börjar och var man slutar. Ångest, oro, nedstämdhet och nollställd. Precis som du var jag andra tillags och hade svårt att hävda mina egna behov, eller så kom det ut i fyllan som en bomb efter en massa lagranden inombords. Man klarar av det ett tag att förneka sig själv men till slut orkar man inte ens med det. När man säger ifrån, känns det som man blir påhoppad och förtryckt och efter det kommer osäkerheten, kanske är det ändå mitt fel, jag som är fel och självhatet kommer som ett brev på posten.

För mig har det handlat om att jag betett mig som en medberoende, det är ett offerkoftabeteende. Man lär sig att trycka ned sig själv, bättre än någon annan kan göra. Att man inte duger eller kan klara sig själv. Man måste ju ha någon annans behov som livnär en, fast man inte trivs i sällskapet. Då har man i alla fall en uppgift och vet var man börjar och slutar, hur man ska bete sig. Men man orkar till slut inte med det heller, något där inne säger ifrån, något man inte får kontakt med. Det som släckt allt är alkohol, men till slut hjälper inte ens det.

Jag tror verkligen att det skulle vara bra för dig att bolla med en psykolog, en utomstående som kan spegla dig och hjälpa dig att komma i kontakt med dina egna känslor, långt där nere. Det var det som hjälpte mig att ställa mig utanför mig själv och se vad som pågick. Se mitt medberoende och offerbeteende. Det som hjälpte mig att bli stark igen och lyssna på mina egna behov och lära mig säga nej och att sätta gränser. Det fick mig också att inte känna mig ensam, det som jag kände fast vi var två. Det fick mig att känna mig trygg med mig själv.

Sköt om dig❤️

@Lina. 2.0 Håller med @vår2022 , hur ont det än gör så är det bra att sätta ord på sina känslor. Jag tror att det är många härinne som varit duktiga flickor och som har gjort avkall på sig själva, av den ena eller andra anledningen. Det är lätt att tappa bort sig själv och den eventuella styrka man fick av alkoholen förr, har slagit över i dess motsats. Var snäll mot dig själv, se hur mycket bra du har gjort för andra och försök ta tillbaka initiativet till ditt liv genom att lägga ner alkoholen. Jag känner igen mig i så mycket du beskriver, vi är värda bättre!! Kram ❤️