Hej,

Jag är en man på runt 40 som druckit väldigt mycket under för lång tid
Under de senaste åren varje dag. En ångestkarusell tog mig dit, där alkohol var enda sättet att få paus från ångesten.
Men också bränslet som gjorde att den växte sig starkare. Jag fick nog av mig själv varje morgon och sade till mig själv att nu är det slut på det här. När kvällen kom så var känslan av att vilja sluta svagare och jag övertalade mig dag ut och dag in att jag ska sluta snart... återställarna blev fler och fler, dagarna, veckorna, månaderna och även åren tickade på utan förändring.

Julen kom och jag planerade hur jag skulle ha ett väldigt sparsamt drickande. Bara lite till maten och något i glaset under kvällen för att undvika att få frågan om jag inte ville ha något.
Julen, mellandagarna och nyår passerade och jag var inte nykter många timmar.
Inte stupfull, knappt ens full. Påverkad, absolut men på samma nivå som övrigt sällskap.

Nyårsdagen kom och jag vaknade med den värsta bakfyllan jag upplevt. Oförmögen att göra något annat än att fokusera på att överleva. Svårt att få ned något annat än ett litet glas vatten under hela dagen. Helt förstörd.
Varför? Är det här verkligen vad jag vill hålla på med? Nej.

Jag bestämde mig för att det var dags, äntligen, och öppnade paketet av modellen svagare benzo som jag lyckats spara undan från när jag behövde dem för att mota ångesten. Det här paketet hade jag lagt undan för den här dagen, då jag skulle sluta dricka.

Första veckan medicinerade jag mig rikligt för att inte få en rasande abstinens med risk för svåra och hemska symtom. Veckan gick, och jag tog mig igenom både sena julfester och AW:n utan att dricka en droppe.
Suget var det enda som var jobbigt, men jag åt och sov bra och klarade mig tack och lov helt okej.

När första veckan var avklarad och min sista tablett benzo var förbrukad började jag försöka leva som vanligt.
Dag 8,9,10... alla tuffa, abstinensen närvarande men inga tecken på kramper eller liknande akuta symtom.

Men nu, dag 15 utan att ens lukta på alkohol så mår jag fortfarande rätt så dåligt. Det kommer i skov och håller i länge. Jag känner mig sjösjuk, gungar i huvudet och tankarna är luddiga. Spända muskler och ibland illamående.
Jag märker att det är värre mellan måltider, och blir oftast bättre när jag ätit. Jag känner mig i princip bakfull.

Jag skulle gärna vilja få veta om någon här gått igenom något liknande, att må dåligt så länge?

Jag är rädd att jag totalt sabbat mig själv nu. Först krökat så hårt så länge för att sluta tvärt. Har jag saboterat mig för gott? Jag vet inte vad jag ska göra! Ska jag ta en öl för att försöka mig på att trappa ner istället eller är det för sent?

Min största rädsla av allt är att jag har permanent saboterat mig själv och att det inte finns någon återvändo nu!
Alkoholdemens? Har jag lyckats sabba min hjärna nu?

Ångesten sliter mig i stycken! Jag trodde att jag skulle få ro, få njuta av ett nyktert liv och se mig själv resa mig ur dyngan och bli klarare, starkare, bättre för varje dag.

Men jag känner mig bara fast i en evig bakfylla som aldrig går över.
Vad ska jag göra??? Jag har inget sug efter att dricka men jag är livrädd att jag bränner bort min hjärna mer och mer för varje dag som går när jag är i det här tillståndet.

Snälla hjälp mig förstå vad jag ska göra nu

@bishop Jag tror att du har abstinens efter benzo. Det enda du kan göra är att försöka distrahera dig. Hård fysisk aktivitet kan hjälpa också. Ge inte upp nu! Kämpa en dag i taget och skriv och läs mycket här på forumet. Kan också tipsa om Craig Beck och Sober Leon på youtube.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Delirium är det inte. Det hade inträtt tidigare i så fall. För att få det måste du ja druckit kopiösa mängder i många år och så illa är det väl inte.
Förmodligen är det normal abstinens fast grov sådan. Du ska naturligtvis inte ta en öl.
Jag har inte druckit sen nyår. Jag drack nog kanske inte lika mkt som du dock. Inga återställare och aldrig på dagen. Men jag hade också abstinens fast mest de första 14 dagarna. Inte några fysiska symptom dock. Bara mentalt. Ångest oro och ilska. Det var allt möjligt skit som bubblade upp. Och tristessen.
Förmodligen står abstinensen i relation till hur mkt man har druckit. Man får vad man förtjäna s a s. Förmodligen kommer det gå över med tiden men det tar tid förstås. Att du skulle ha fått alkoholabstinens är nog inte så sannolikt.
Vad du än gör så börja inte dricka igen. Nån gång måste du ju sluta och då blir det ännu jobbigare. Ta hellre kontakt med vården om du överväger att dricka. Det finns mediciner som du kan använda.

Men jag har ätit benzo förut utan att få den här typen av reaktion, och jag hade verkligen svagaste dosen av det svagaste preparatet. Visserligen har jag ju druckit rikligt då vilket kanske sminkat över symtomen? Finns det inte en chans att det är en strängt ihållande alkoholabstinens? Imorgon blir min 16e dag som helnykter, men jag mår som sagt som att jag är bakfull.
För att distrahera mig och hålla ångesten borta har jag ägnat mig åt att lösa komplicerade pussel timme ut och timme in varje dag. Kan jag ha bränt min hjärna och överbelastat den pga detta i kombination med abstinens? Blir galen av att gå runt och må så här

Rustning, jag tror inte heller det är delirium. Jag har inga sådana symtom och jag har varit på jobbet under hela denna veckan. Vet inte så mycket om DT men låter inte som man borde klara av att sköta livet i stort om det är det man har. Alkoholdemens är min absolut största rädsla och jag kan bli helt paralyserad av att ens tänka tanken av att det drabbat mig

@bishop Det är inte delirium. Det är livsfarligt. Du hade märkt det. Alkoholdemens. Har svårt att tro det. Tror du har ångest och oro. Du har inte längre nån bedövning. Allt skit förstoras. Det är asjobbigt men inget farligt.
Fundera på varför folk har så svårt att sluta dricka? För att det är jobbigt. Jättejobbigt på kort sikt.

Jag har svårt att uppskatta det då allt flyter ihop. Jag har haft ”bra veckor” då jag kanske druckit 2-3 öl eller 2-3 glas vin per kväll bara för att undvika abstinens. Jag har haft veckor då det legat på en flaska vin plus 4-5 öl per dag. Somrarna har varit brutala. Och så en kombination av detta. Har lyckats sköta livet i stort, med ett bra jobb och familj men det har såklart varit plågsamt många gånger, eller på daglig basis rättare sagt, att behöva vara bunden till högt alkoholintag för att bedöva ångest och krav och stress. Jag har alltid varit benägen att ha svår hypokondri, och hur motsägelsefullt det än låter har alkohol varit mitt kortsiktiga botemedel. När jag dricker försvinner tankarna på fasansfulla sjukdomar och deras symtom som jag konstant upplever att jag kan känna av. Men morgonen efter när jag vaknar och bedövningen släppt och hypokondrin får sällskap av en handikappande bakisångest så har enda vägen ut varit att ta mig ett glas igen så fort tillfälle givits. Intensivt drickande ger ju som du vet inga sköna symtom, varenda varningslampa i kroppen blinkade tillslut. Det märkligaste i allt detta har varit att alla runt omkring spelat ned mitt drickande något enormt. Visserligen har jag varit en hejare på att dölja exakt hur mycket jag druckit, men jag har inte gjort några större hemligheter av att det varit mycket. T.o.m min läkare har bagatelliserat saken när jag hintat om att min livsstil kan uppfattas som destruktiv, men återigen, jag har inte talat klarspråk och eftersom jag inte ser nedgången ut tänkte väl hon att jag överdrev. Men även min fru, mina kollegor, mina föräldrar.. ingen verkar se att jag på riktigt hållit på att supa ihjäl mig själv de senaste åren.

Hursomhelst, jag är klar med det och nu får jag bara be på mina bara knän att den här livsstilen inte satt orepererbara spår i kroppen med sjukdomar eller ogranskador som kommer längre fram. Den tanken är det enda som skulle kunna få mig att börja dricka igen, för att den är för tung att bära på

@bishop Rustning har rätt vad gäller delirium. Sen är det så att har man hamnat i delirium så har man inget som helst minne av det efteråt. Jag ska inte fördjupa mig mer i det.
Sen tror jag att de hypokondriska tankarna kanske är ett tecken på att du inte mår bra? Jag tycker att du gör det jättebra som försöker räta upp dig och göra ditt liv bättre!

@bishop Min erfarenhet är att man blir rätt labil i psyket medans det reparerar sig. De kroppsliga symptomen brukar klinga av rätt snabbt. Men själen behöver längre tid på sig. Sen är det ju så att alkoholen har fått dämpa och förvränga hjärnan rätt länge i regel. Jag har inte druckit lika mycket som du, men ändå känt att det tar tid att få tillbaka ett jämt humör. Det blir massa konstiga känslomässiga effekter, men samtidigt så infinner sig glädje och lugn. Först kortare stunder som sedan blir allt längre.
Försök att bara ta emot det som kommer och håll ut!
Jag önskar dig en fin dag.

@bishop Det är ganska mycket du druckit absolut. Förstår knappt hur du har lyckats sköta administrationen kring det. Måste ha kostar massor att ligga på den nivån.
Hur som helst är det inte särskilt konstigt att du har grov ångest när du slutar tvärt. Du borde kanske ha trappat ned i stället men nu har du ju varit nykter i två veckor så då finns ju ingen anledning att börja dricka igen. Tycker du ska hålla ut. Dag för dag eller till och med timme för timme.
Ge det ytterligare ett par veckor och mår du fortfarande skit får du vända dig till vården.
Det är en smärtsam process att bli helt nykter. Men du har inget val.

@bishop Kämpa på! Som flera här säger så kan ”avgiftningen” från alkohol se olika ut beroende på mängd och längd av drickandet. Att du avslutade med benso efter att tag i processen kan säkert också inverka. Det tar tid för hjärnan att återhämta sig och komma i balans igen. Det som de kan bli brist på när man druckit mycket är b-vitaminer som påverkar kroppen. Jag åt två burkar b-jäst, den första tiden, finns på Ica och det viktiga är att det ska innehålla tiamin. Sedan äter jag d-vitamin och en vitamin som innehåller det mesta typ ”en om dagen” vitamin samt magnesium för att jag lätt får typ sendrag/kramp i benen. Att träna fysiskt är superbra för måendet och ger måbra hormoner. Det lugnar systemet.

Det blir lätt så att omgivningen, som du berättar om, inte ser något problem. Kan säkert bero på att de inte har full insyn men också för att det blir en förändring i sällskapet. De kanske vill ha någon att dricka med för att de själva har för stor alkoholkonsumtion. Om en slutar blottas de. Minns nu att jag var hos en läkare för länge sedan och pratade om mitt drickande, minns inte hur ärlig jag var, men det var jag som tog kontakten. Det drogs inga större växlar på det och jag tänkte att det kanske ändå inte var något större problem. Bara dra ned lite…men för mig funkar det inte. Det är mer allt eller inget för jag kan inte hantera alkohol. Så först för drygt två år sedan fick jag nog och slutade tvärt som dig. Jag pallade inte med alkoholbubblan mer. Jag ångrar inte en sekund! Det var tufft första veckan med avgiftningen/abstinensen. Sedan tog det några månader innan jag sov bra, hade huvudvärk av och till. Kände mig ofta bakis när jag slog upp ögonen, men blev alltid lika lättad när jag insåg att jag inte druckit. Då blev det lättare att stå ut. Jag tänkte hela tiden att avgiftningen pågår, att det tar sin tid för hjärnan att återhämta sig och komma i balans igen. Och jag kom i balans. Så ge det tid och ta det lugnt. Man får en ny chans i livet som nykter. Jag mår verkligen bra nu.

Kämpa på!💪💕

@bishop Hej! Det låter som att du har det väldigt tufft just nu, med mycket oro kring ditt hälsotillstånd. Jättefint att se att du får så många svar och så mycket stöttning här på forumet!

Som flera skriver är det väldigt individuellt hur abstinens yttrar sig och hur länge den varar.
Vårt generella råd när det gäller olika abstinensbesvär är att kontakta sjukvården. De kan ge rätt typ av hjälp så att man slipper lida i onödan och de kan också hjälpa till att utesluta att problemen beror på andra medicinska problem. Vad tänker du om det för din del?

En tanke som slår mig när jag läser din text är att du kanske tidigare fått bemötande av att du överdriver el oroar dig i onödan? Därför skulle jag vilja betona att din oro som du känner just nu är fullt förståelig och du behöver inte känna att du överdriver! Kanske en läkarundersökning kan ge svar på hur din kropp påverkats?

Hoppas att du hittar rätt stöd för dig, kämpa på!

Varma hälsningar,
Jenny, Alkoholhjälpen

@bishop Vad bra att du mår bättre. Kanske kan du ringa 1177 om du känner dig orolig och få råd? Vad gäller abstinenssymptom generellt så ingår huvudvärk, trötthet och irritation. Sköt om dig!💕

@vår2022
De säger alltid bara "åk in akut" och så får man sitta som en dåre på akuten i 8 timmar innan man får prata med någon. Ja precis, de symtomen finns väl alltid vid abstinens. Är det någon som vet/råkat ut för att närminnet kanske inte är på topp när man precis slutat? Vore skönt att få bekräftat att det också kan vara ett rimligt symtom i nuläget

@bishop Så här står det på akademiska sjukhuset hemsida ang abstinens. Bla annat att svårt att tänka klart och komma ihåg saker.

Alkohol
De vanligaste symtomen vid alkoholabstinens är oro, ångest, darrighet, svettning, hjärtklappning, illamående och sömnsvårigheter. Oftast går de omedelbara symtomen över inom några dygn. Därefter kan en mer långvarig abstinensfas inträda. För alkohol pågår den oftast 3-6 månader. Under den här tiden kan det vara svårt att tänka klart och komma ihåg saker. Sömnen kan påverkas och du kanske reagerar starkare på stress och andra känslor. Om du har druckit stora mängder alkohol varje dag och under en längre tid, kan du behöva medicinsk hjälp för att komma i balans igen.

https://www.akademiska.se/for-patient-och-besokare/ditt-besok/undersokn…