@Påvägmothälsa hej och tack.
Igår flög min måttfullhett all världens väg. Ut genom fönstret på tionde våningen och rätt ner i betongen med en rejäl jävla smäll.
Drack alldeles för mycket med min man, blev så galet full, sluddrade när jag läste saga och har kräkt 3ggr i natt och just precis nu med.
Huvudet spränger och ångesten rider mig som en demon.
Har pratat med mina 2 barn, förklarat att jag gjorde misstaget att dricka för mycket, berättat att jag skäms och bett om förlåtelse.
Min yngsta som jag läste för, sa att hen var så trött igår att hen inte märkte att jag inte var som vanligt.
Jag undrar om hen försöker trösta mig.
Mår skit.
Ska nog kräka lite igen.
Börja om. Gör om. Gör rätt.
Fy jävla helvetes skit.

@Surkärring Vi (iallafall jag) har alla varit där. Du vet att du kan annorlunda och du vill. Ett steg i taget. Du är inte en dålig människa. Så bra av dig att vara ärlig mot barnen, och därigenom mot dig själv. Vi laddar om.

@Surkärring Hej. Du har hängt här på forumet i över 5 år, och borde ha insett att det inte funkar att lära sig dricka måttligt för din del. Om du bryr dig om ditt eget, och dina barns liv så borde du sluta dricka för alltid nu. Innan det är försent.

Detta är skrivet i all välmening.

@Torn det må vara skrivet i sll välmening men det känns som ett slag i ansiktet.
Jag är fullt medveten om mitt problem och jag har kämpat med/mot alkohol sedan jag var 15. Om det hade varit enkelt att sluta hade jag gjort det. Jag har haft uppehåll både kortare och längre men trillar alltid dit. Det ligger väldigt mycket skam i att söka hjälp, och jag är väl dum som hela tiden trott att jag kan klara det på egen hand.
Jag vill så väldigt gärna kunna dricka måttligt, oftast funkar det. Sen trillar jag dit igen, så jo nog vore det bäst att inte dricka alls. Jag tror bara inte att jag klarar det.

@Surkärring Jag förstår att mitt inlägg kan se hårt ut. Men det är den bistra verkligheten. ❤️ Dina barn märker av ditt beroende mycket mer än vad du tror, och om du inte accepterar att du inte kan dricka alkohol så förstör du, förutom ditt eget, även deras liv. Än är det inte försent, men vad tror du händer när barnen blir äldre och har en gravt alkoholiserad mamma. 😳 Vill du inte vara en mamma som barnen kan lita på i alla lägen? Vill du bli av med jobbet, din man, körkortet osv? Vill du inte kunna få glädjen att kunna umgås med ev framtida barnbarn? Och sist men inte minst, vill du dö en plågsam för tidig död pga alkoholskador? Det var i alla fall dessa parametrar som gjorde att jag till slut insåg att det fick vara nog. Du kan få ett underbart, friskt och härligt liv. Och du kan sluta dricka. Lita bara på oss som har gått före så fixar du det. Men det är bara du som väljer såklart. Ett härligt liv i frihet, eller ett allt mer ångestfyllt liv, med bakfyllor, sömnproblem, abstinens och tankar som bara handlar om alkohol.

Kram

@Surkärring Jag förslkte också dricka måttligt, mi åratal, men insåg till slut att just jag klarar inte det. Trillade alltid dit igen efter att ha klarat av några gångers måttligt drickande. Tillslut kände jag att antingen så slutar jag helt eller så ledde vägen ner i avgrunden för mig.
Att sluta verkade så klart nästan omöjligt, men jag mådde så dåligt att jag tyckte att jag inte hade något att förlora.
Döm om min förvåning då det var lättare att sluta helt än att dricka mindre. Mycket lättare.
Nu mår jag så himla mycket bättre. Nykter i över fyra månader. Saknar inte alls alkoholen (som jag trodde innan).
Skriver detta, då du skrev ”att du inte skulle klara av det.”
Men jag tror du kan. Och det är så värt det. Många kramar ❤️❤️🙏🏻💪🏻

@Amanda L ja nog är det så att sluta helt är enda vägen. Jag tvivlar bara så på min förmåga. Vill så gärna kunna vara måttfull men ja som tidigare inlägg visar så går det ju inte.
Klockan är snart halv 8 och jag har fått i mig lite mat, men nu mår jag så väldigt illa igen. Fy vad det suger.

@Surkärring Skulle du, trots allt, kunna överväga att söka hjälp av vården? Det finns ingen skam i det. Åtminstone inte jämfört med vad man känner dagen efter ett rejält bottennapp.
Jag vet inte vilka möjligheter som finns där du bor, men jag har haft förmånen att få hjälp av en beroendemottagning. Tre gånger, med några års mellanrum, har jag gjort vad som kallas egenanmälan. Det är inte så dramatiskt som det låter, det handlar bara om att kontakta mottagningen och berätta om sina problem.

Det bemötande jag har fått har varit smått fantastiskt. Trots att jag har tagit återfall flera gånger har behandlingen varje gång jag kommit tillbaka utgått från mina tankar och målsättningar. Dricka måttligt eller sluta helt har varit upp till mig, även om jag fått rekommendationer baserat på hur mitt missbruk har sett ut.
Ännu en fördel (som jag ser det) är att en behandling innebär regelbundna besök på mottagningen, så det fungerar inte att säga att man bara dricker lättmjölk🤣

Undersök vad det finns för hjälp att få där du bor! Det blir så mycket lättare om man tar hjälp. Det kan ta lite tid (min första behandling fick jag 2012), men om du får hjälp av vården kommer de att se till att du når din målsättning. De är proffs, de vet vad du behöver. Ta emot all hjälp du kan få! Och som ”min” sköterska säger: Det är aldrig för sent och om du trillar dit är det inget misslyckande, det är en naturlig del av processen. Men tappa inte riktningen!

Som @Amanda L skriver: Fundera på det när du mår lite bättre.

@Onkel F tack för ditt inlägg och dina tankar, jag uppskattar det.
Att söka hjälp inom vården är inte aktuellt. Inte just nu.
Men nog är det så att det bästa vore att lägga av helt.

@Surkärring God morgon! Jag sällar mig till gruppen som säger att den tror på dig och att du kan fatta bra beslut. Jag tror på dig. Jag kan ta paus ( tills mitt bakslag kommer och sen laddar jag om igen). Det kan också du. Kram!

Hej hej @Surkärring
Hur är det med dig?
Jag ser så många likheter mellan oss när jag läser vad du skriver. Jag relaterar oerhört mycket, speciellt måendet efter att jag har druckit. Nu dricker jag definitivt mindre än fär tex 7 år sedan, men det händer fortfarande att jag blir full så att jag kräks. Det behövs inte mycket för det, inte ens en hel flaska vin och jag har en känslan att jag dör. Det hände en gång i juni, en gång i juli och det är 2 gånger för mycket
Hur mår du?
Hur tänker du?

@Påvägmothälsa @rabbitgirl
Tack för era inlägg ❤
Jag har i omgångar dragit ner rejält på drickandet och klarar mig fint i perioder av total nykterhet, sen tänker jag ahvaffan och festar loss igen.
Det funkar för det mesta men inte alltid, så jag har flyttat över till "vara alkoholfri" och vill försöka hålla mig där. Att vara måttfull funkar tyvärr inte för mig, jag är trött på att ständigt falla tillbaka.
Jag mår förvånansvärt bra ❤
Önskar er fortsatt fin sommar och lycka till med det ni kämpar för 🌻

Att byta till att vara alkoholfri var bra för mig. Jag skriver inte detta för att skryta, jag skriver för att kanske finns det någon som liksom jag så gärna vill kunna dricka måttligt, men som faller tillbaka i att det går överstyr. Kanske är alkoholfritt det som gäller?
Jag har nu en vit månad bakom mig, har kommit igång med träningen på riktigt, tappat 3 kg och mår så mycket bättre.

Jag tror inte att jag någonsin kommer att kunna dricka måttfullt, jag har fått många misslyckade försök i bagaget för att tänka på det viset, men jag är glad att båda alternativen finns att diskutera här. Det är mindre skrämmande med måttfullhet än total nykterhet, och det var en bra start, men livet utan alkohol är lugnare för mig. Det är lättare att säga nej än att ränka, planera och hålla koll på hur mycket jag "får" dricka och jag är mer avslappnad.
Det är lättare för mig att säga nej än att säga ja till bara ett eller två glas.
Känns som att jag har landat lite.
Jag kommer alltid att behöva säga nej till den lille jäveln som viskar i mitt öra att jag borde unna mig ett glas alkohol, men den falska rösten blir svagare för varje dag. Nu unnar jag min känslan av att vakna och må bra. Jag unnar mig att minnas hela kvällen. Att ha en mage som funkar. Att slippa huvudvärk. Att orka träna. Och jag är så värd det.
🙂

@Surkärring Så sant! Jag upplever en skillnad i ditt mindset denna gång. Kan på något sätt känna en annan stämning som finns inom dig nu. Du känns mer glad och mer positiv och hoppfull på något sätt. På något sätt tar du in fler perspektiv i dina tankar, de har vidgats. Kanske för att du inte längre har ”dörren öppen” till att kunna dricka måttligt som tidigare? Jag själv upplevde, när jag försökt dricka måttligt, att tankarna ”snävades in” på så sätt att jag var tvungen att ha även ett måttligt drickande i tankarna. Att även ett måttligt drickande skulle in i tankarna. Hur det skulle gå till, när, var och hur. När jag bara hade tankarna på ett helt nyktert liv, slapp jag att även ha med måttlighetstankarna, som tog mycket plats och energi från mig. Då kunde jag bara fokusera på en helt ny livsstil utan alkohol. Skillnaden jag upplever är stor. Jag underhöll mitt beroende när jag försökte dricka måttligt, även om jag inte drack några dagar. Hjärnan fick inte återhämta sig helt, den underhölls med alkohol. Jag skulle kunna jämföra det med en förkylning som aldrig läker ut helt, som återkommer med jämna mellanrum. Bra vissa dagar men sämre andra. Har nog aldrig varit så frisk som jag är nu som nykter och det är ju inte så konstigt, immunförsvaret har stärkts😁.

Bra jobbat! Ha en fin lördag!❤️

@Surkärring hej! Har precis sträckläst hela din tråd! Det har varit fint att få följa, jag själv är i starten av min resa och inspireras för fulla muggar.

Undrar hur det går för dig?
Kram 🐝