Senaste kommentarerna i forumet

God morgon lille Per! Hur har du det? Kram

Hoppas du fick lite sömn i natt och att inte maran ridit dig för hårt. Visst blir det en tuff resa och den tar nog aldrig riktigt slut. Men suget
är borta nu, det kan vara något annat i lilla hjärnan som spökar för mig ibland. Irriterande, ja. Men lär få lära mig att leva med det. Har jag
svårt för att fatta att tid, och åter tid tar det. Men ångesten är spårlöst borta och bara det är guld värt.
Jag har heller inte packat min väska, och mannen ligger på minuskontot. Han är ju nykter nu, men sårat mig mycket med långa perioder av
fylla. Mitt i min egen process. Går ju på medberoendemöten nu. Vet inte om jag kan leva utan att bry mig och bara tänka på mig själv.
Vi får se hur det går men mycket är förstört, men kanske, kanske kan vi hitta tillbaka till någonting bra. Jag har ett stenhårt krav, helnyktert.
Jag såg ju inte allt detta när vi båda två var aktiva. Kanske det var det vi hade gemensamt A. Vi har haft mycket kul oxså, men nu har vi inte
så kul. Omedvetet väntar jag nog på nästa period.
Ha en fin dag Tjalle
Konstnären

Hej Tjalle! Har läst din tråd och känner starkt med dig. Det är så mycket sorg och så många försök. Jag tycker att du är stark som orkar igen och igen. När man läser dina inlägg, så känns de här sista i tråden som din kapitulering inför alkohol. Att nu är det verkligen så att du lagt dig på rygg och erkänt att det inte går. Tror också att det är precis därför som du kommer att klara det den här gången!!!!

Vårdcentralen, aa-möten, medicinering o forumet - använd all hjälp som finns och lite till. Jag tror på dig. Kram

God morgon kära Konstnären! Tänker att du verkar så stabil igen nu när jag läser igenom dina senaste inlägg. Värmen och alla semesterfirare har väl gjort sitt för oss argbiggor! Skrattade igenkännande över din beskrivning av turister. Illaluktande, toffelskvalpande och med alkoandedräkt. Håller med till 100%! :-)

Slogs av en annan sak du skrev. Rutiner. Jag är och har alltid varit en rutinmänniska. Extrem organisatorisk ordning och fasta rutiner. Men så blir det ju aldrig under semestern. Särskilt inte i förenlighet med en flytt till nytt hus o ny stad. Det är ju absolut en bidragande orsak till min oro och rastlöshet! Finner ingen ro! Börjar jobba den 11.8, så lite jobbångest är det nog också. Hmm... Finns alltså nog något positivt med att börja jobba. Ordning o rutin.

Hoppas du får en fin dag! Kram

Ryser... Slås också av att medberoende är lika duktiga som missbrukaren att lura sig själva... Håller med Victoria att sorgen har förra aspekter. Man kan ju sörja att det blev som det blev. I vart fall - tungt...

När jag läser det du skriver slår det mig att sorgen har mer än en sida. Det är mycket man kan sörja mer än bara själva saknaden efter människan som går bort. Sorgen över det som inte blev, sorgen över olösta konflikter, de gemensamma och de man har med sig själv, sorgen över det osagda och sorgen över förspillda människoliv. Sorgen över sig själv och valen/icke-valen man gjort. Mycket kommer upp till ytan då någon som delat ens liv dör, oavsett om relationen varit destruktiv och till och med våldsam. Kanske är detta svårt att uttrycka eller ens definiera om man själv dessutom är inne i ett missbruk, som jag uppfattar att din väninna är (?) och hennes reaktion blir otydlig för omgivningen. Detta är min tanke om det du beskriver.

AA Landsmöte i Skellefteå och MITT första AA-möte, att det ens kom sig så var i första hand tack vare nyfikenheten och önskan om att träffa vänner som jag visste skulle dit. Men också viljan att ta reda på mer, se om detta kan ge mig ytterligare livlinor, perspektiv och stöd på vägen.
Tror jag nu så här bara ett dygn efter mitt sista möte att det är så? Ja, kanske...det känns angeläget att läsa mer om de tolv stegen. Undersöka, vrida och vända på begreppen. Det läkande i att dela på möten, så som man gör inom rörelsen, och de givna ritualerna kring detta har jag mestadels tilltro till. Dela och ta del av andras livsöden och tankar kring resan i nykterheten utan att bli avbruten gör jag ju iofs redan här och med ett par kontakter utanför forumet mail-ledes. Jag har många gånger skrivit att forumet är mitt AA på det viset.
Jag kom på under helgen att det nog kan vara så att flera här också sysslat med stegarbete, utan att vara på AA eller haft en särskilt utsedd sponsor, och utan att veta om att det faktiskt var/är arbete i de 12 stegen man hållit på med. Jag kände i alla fall igen ett par punkter som jag själv har skärskådat, brottats med och slutligen försonats hyfsat med på min resa.
Nu ser jag fram emot att Olle Carlssons bok "12 steg för hopplösa" ska landa i brevlådan, kanske ger den mig mer kött på benen. Jag som har gjort slut med svenska kyrkan för länge sedan, men har en ständig önskan och strävan efter andlig närvaro, behöver förmodligen en annan ingång till mina eventuella 12 steg. Jag ska låta tankarna efter min helg snurra vidare, och lägga sig tillrätta där de tycker sig höra hemma. Vilket nog tar en tid. Men det är ju så...var sak har sin tid och det har jag en stark tillit till idag.

Hej på dig, här i din nya tråd!
Det måste vara jobbigt att inte kunna sova. Jag har alltid haft ett stort sömnbehov, behövt sova ganska många timmar/natt om jag jämfört med andra. Men kvaliteten på sömnen var ju kass då jag drack, inte bara dagen efter utan faktiskt för det mesta. Svårt att somna in och stänga av svarta tankar, oroliga drömmar och vaknade av svettningar. Var oftast helt slut då jag vaknade på morgonen fast jag gått till sängs tidigt. Fick liksom aldrig riktigt återhämtning. Vill minnas att det tog en tid in i nykterheten innan jag fick ordning på detta, men faktiskt blev det bättre och bättre. Fortfarande behöver jag sova ca 8-9 tim, men jag somnar lättare, sover hela natten och är utvilad då det är dags att kliva upp.
I alla fall, om du inte kan somna ikväll så kan du ju ta med datorn till sängen och surfa runt här på forumet. Finns massor med läsvärda trådar här, även bland de lite äldre, När jag först hittade hit läste jag så fort jag fick en ledig stund. Då, 2009, var ju inte forumet lika utbrett som det är nu, antalet trådar var betydligt färre och jag läste igenom varendaste en! Från början till slut. Så många livsöden, så mycket igenkänning, förtvivlan men också hopp! Det fanns de som hittat hit i samma usla skick och hopplöshet som jag, och en del av dem hade faktiskt klarat en lång nykter tid genom att ge och få stöd på forumet. Insikter som kommit till under resans gång och hur andra snubblat och rest sig igen gjorde mig hoppfull. Bla känner du kanske redan till Berras tråd, han är ju ännu kvar här och skriver till mångas stora glädje. Tänker även att Dompas tråd skulle ha en hel del att ge dig, men också många, många andra. Så det är mitt tips till sysselsättning istället för att ligga och skruva dig och snegla på klockan för att räkna ut hur lite tid du har kvar att hinna sova på...
Ge det tid, det kan inte bli sämre i alla fall, att vara nykter. Börja där, så kanske du kan hitta verktyg/medicinering för att klara av att leva med ADHDn sen. Alkoholen är större orsak till fler av våra fysiska och psykiska problem än vad vi någonsin vill kännas vid medans vi ännu dricker. Observera att jag inte menar att ADHDn skulle vara ett av dessa, Men mer sömnproblem och sånt.

Först måste jag skratta lite åt ditt andra inlägg: "jag hittar inte redigeraknappen"...? Näe, för var i hela världen har den tagit vägen??? Åh, ibland blir man galen för mindre...!

Men - ja, den där ensamheten... Idag blev jag inbjuden på "jätte-kräftskiva" om ett tag - av en av mina vänner, mycket trevligt och jag kände mig glad! Och jag sprang idag på en vän som jag fullkomligt älskar, och hon sa "nu måste vi ses snart", ovh det hoppas jag att vi gör...
Annars så är det ju som sagt det där hemska med ensamheten - och det är så himla svårt att träffa "vuxen-vänner"- jag har träffat vänner genom framför allt studier, men på arbete, terminskurser osv så har ju alla redan sitt, och det är svårt att bli nära vänner...
Jag har ju inget missbruk som ställer till det för mig när jag hamnar i ledsen-träsket, och ibland kan jag rycka upp mig, men ibland måste man få vara ledsen...! Du är klok du Adde!! Du är så medveten, och har lärt dig så mycket som du verkar använda så klokt!

Relationer ja... när är jag redo tro?! Du är ju som sagt klok, bra av dig!!!
Jag har inte bråttom med att träffa någon, och Den Förbjudne Mannen var ju bara av en händelse - inget planerat och absolut inte meningen (eftersom jag då tänkte att jag ska leva själv hela livet för kärlek var uppenbarligen inte för mig, typ...) men nu har jag lärt mig att jag kan känna något, och att det inte är dödsdömt för mig med kärlek, en bra känsla!!

Så mysigt med din egen stuga!!! Ja, mitt härliga hem har tagit all min tid under lång tid, men nu har jag ingen ork till det, det får vänta... Det blir bara småpill ibland - sätta upp lite hyllor i ett skåp, sätta upp några krokar osv, men det tar ju tid ändå - klippa gräs, rensa rabatter osv, men det gör jag med lugn och det ger mig lycka.

När du skriver om alla Gullbranna-kramar så tror jag att jag skulle bryta ihop om jag fick så många kramar...
MEN - viktigast idag: jag har haft en väldigt bra dag med mina barn - storflickan har varit arg, men jag har känt mig i harmoni med vad vi gjort, hur jag varit, och innan hon somnade vände hon sig mot mig och sa "mamma, jag har haft en väldigt bra dag idag" - och mitt hjärta svämmade över av kärlek och lycka precis i den stunden!

Jag menar nog inte så mycket att jag skulle prata så mycket på Gullbranna, men att "öppna upp mig" för att acceptera att jag nog är mer medberoende än jag vill tro, öppen för att ta in att jag behöver jobba ännu mer med sinnesro, öppen för att ta in hur allt har påverkat mina barn, åh, det gör ont!
Tack Adde - för allt!!!! Du får mig att tänka, på ett bra sätt!!!
Kram!

Kära Apan,
Du har redan kommit en bit på väg! Den där goda känslan du inte finner just nu finns där inne någonstans inom dig precis som du nämnde.
Jag är säker på det. Ta en liten stund i taget.
När du väl har gjort några timmar på jobbet i morgon känns det bättre.
Sömnen blir inte heller speciellt mycket bättre av alkohol och adhd ihop antar jag?
Det kan räcka med Adhd. Får du 3 timmar så får du. Så är det, inget att göra åt.
Jag hoppas du mår bättre i morgon och jag tror på dig. Du är ju här nu och vi stöttar dig alla här inne!
Kram från
LillPer

Linnsan! Tack själv !!!

Dem brukar sakna självinsikt och jag tror på att ta hand om sig själv som man får lära sig som medberoende. Det är fruktansvärt sorgligt att stå bredvid någon aom beter sig som honom du beskriver. Men jag tycker du ska göra det som känna rätt för dig. I 3 år fick jag höra att jag skulle lämna mitt ex. Jag vägrade lyssna..... Jag vet att jag borde ha gjort det men jag var inte redo då. Jag tror man vet när man är redo för att gå vidare.... Då man gjort allt. Vänt på sitt inre så till den milda grad, utan förändring.

Mitt ex har aldrig någonsin kommit till mig med självinsikt ell sagt åt mig " förlåt för allt jag gjort mot dig" eller " vad kan jag göra för dig". Detta kommer jag aldrig få höra och det kallar jag " sjukdom"......

Jag är helt enig med dig. Det borde vara en stor befrielse för alla inblandade. Men människor har en tendens att lätt glömma både det ena och det andra. Visst ska man ge alla en andra chans, förvisso inte typer som Breivik och liknande varelser, men de flesta förtjänar en andra chans om de visar bot och bättring. I detta fallet låter det som personen har fått sina chanser och till slut blev det bra med döden som utgång.
Personligen förundras jag alltid då människor förskönar och glömmer hur illa det egentligen var.
I vissa fall bra, i andra fall helt absurt.

Lev väl.
LillPer

sörjer sitt ex som har dött, förmodligen av en överdos. Jag fattar inget. Han har misshandlat henne flera gånger och en gång dömd för kvinnomisshandel. För mig är det en välgärning att han är borta medan hon sörjer ?! Jag vet ju att anhöriga har en stark förmåga att släta över och förminska det den beroende gör och speciellt svårt är det när våld, fysiskt eller psykist, förekommer. Jag har träffat så många i den situationen men har ändå ingen förståelse för den reaktionen. Jag anklagar inte eller ser ner på någon för det men jag klarar inte att ens försöka förstå. Tyvärr.

Medberoendet är starkare än beroendet.

Bekanta har tagit återfall och jag kan se i förtid och försöka varna men det är svårt. I det stadiet är det redan bestämt och öronen hör bara det de vill höra. En har inte lyckats bryta helt utan har blivit lite av en periodare. Den personen kan allt om de 12 stegen och vet precis hur man ska göra och vänder det till sin egen fördel. Alkoholen är listig, falsk och stark. Den dagen jag glömmer det är jag farligt ute.

Ta hand om er där ute !

Ja. Fick klart städningen och klämde i mig två rostade mackor med skagen med en skiva kallrökt lax på. Det satte fint. Iaf nått.
Nu är jag hungrig igen samt att jag måste upp och jobba i morgon vilket jag har sån ångest över nu.

Mest för att jag har svårt med sömnen på grund av adhdn och allt annat skit som snurrar i skallen. Så ska vara glad att jag får 3 timmars sömn.

Jag svarar där.

Hemma och har landat på soffan några minuter. Vad skönt att du röjt upp (läste din tråd i "förändra ditt drickande" att det städades) och fått i dig lite käk.
Tänker som så att om du känner att du tappat fotfästet, eller som du själv skriver "kört ner dig själv riktigt ordentligt" så mäktar du nog inte med några livs-omvälvande förändringar eller insatser just nu, utan sömn och näring och att skippa alkoholen - en dag i taget - är det primära och kanske precis det enda som behövs akut. Och lite skönt forumhäng förstås;-)
Vill du att jag hoppar över och skriver i din andra tråd på "förändra ditt drickande"? Tänkte om det blir lättare för dig att ha inläggen samlade där? Tycker du ska skriva och skriva i din tråd närhelst du behöver, det är en sådan befriande känsla att sätta ord på det man upplever och funderar på och ofta hittar man svaren i sina egna texter. Jag har haft obeskrivlig nytta av att kunna gå tillbaka i min tråd och läsa gamla inlägg, återkomma till tankar jag haft i svaga och starka stunder. Så fint att ha sin historia samlad.

Jag vet inte vad som hände där??? Och jag hittar inte redigeraknappen !!!

precis samma trassel med ensamheten. Ibland är den bara så jobbig att jag får gråtattacker och tycker rasande synd om mig själv men som alkis är det en väldigt farlig sysselsättning att halka ner i tyckasyndom-träsket. Återfallet ligger nära där. Jag är inte riktigt mogen att gå in i en relation men har provat sällskap några gånger. Den första visade sig ha alkoholproblem så det tog slut snabbt :-)) Innan det ens börjat :-))

Jag vet ju sen tidigare att jag får det jag är mogen för och vet att jag inte ska skynda på något. Jag försöker gå ut på sommarföreställningar av allehanda slag, gå och fika med en ensam kvinna som bor i närheten, har skapat en kontakt med en frånskild kvinna som kanske kan bli något men jag försöker inte skynda på något. Jag är, har alltid varit, fatalist...det som sker det sker och ofta är det en mening med det även om det kan vara djävligt svårt att se det när jag är mitt uppe i det.

Jag håller på att skapa mig ett eget litet hem, en liten stuga som du har :-) och det äter så mycket tid så ett normalt liv är inte riktigt aktuellt just nu. Jag får en liten minisemester i 3 dagar när Gullbranna är då jag kan koppla av totalt vad som händer hemma och runt mig i det "vanliga" livet. Jag längtar dit !!! Och jag behöver det på olika sätt......ledigheten, hotellfrukost, kunskap och erfarenheter från andra och all denna kärlek från alla jag möter där och som fyller mig med sinnesro. Känslan jag inte kan beskriva när jag kommer dit på fredagen, köper en kaffe med kram, kaffe med kaka eller bara en kaffe (samma pris oavsett !!) i AA's tält och få vara med på lägerbålsmötet med sin starka känslofyllda aura som alla alkisar och anhöriga sprider.....!! Och alla dessa kramar från morgon till kväll ♥ Och att bara få vara jag i 3 hela dagar !!

Fundera och ta steget :-)) Det kan aldrig bli fel !

Kram ♥

Att "öppna upp sig" som du skriver kommer när du är mogen för det men det underlättar att lyssna på andra i "det riktiga livet". Jag pratar bara i undantagsfall på mötena för jag är så fylld av beundran över de som delar om sina livsöden som jag har så mycket att lära av, jag blir aldrig någonsin fullärd i missbrukets alla vindlingar.

Tack lillPer för ditt inlägg, det skumma är att det käns nästan jobbigare idag när frun tog vin till maten än under hela resan. Det e en lömsk jävel det där begäret, anledningen till att jag har det just nu är för att jag e skittrött och frun kräver avlastning här hemma efter att jag varit iväg. Jag vet ju att jag blir positivare och har lättare för att tackla detta efter ett par glas vin..
MEN, det kommer i kakan som bagaren sa.
Därför "surar" jag framför TVn framför ett svinbra naturprogram på SVT2 :-)
Det e väl naturligt att vara trött, så varför lura kroppen...

Härligt att läsa i denna levande, positiva tråd! Det är mycket starkt av dig Calleqwerty att åka på fiske o fylleläger med kompisarna och fokusera på fisket och nykterheten.
Kan tänka mig att några kände lite olust över att du inte hinkade som de andra, drog billiga skämt och fyllekramades. Inte att glömma hur goa gubbar alla är då spriten värmer innanför västen. Samma tugg varje gång. Öh, kommer ni ihåg den gången då vi.....Ja, typ 118 gånger har vi hört den förut. Men kör på, vi asgarvar ändå när poängen kommer precis som det vore första gången vi hörde det. Calle tro inte att jag försöker vara ironisk....Jag ÄR ironisk!
Det bådar gott för framtiden när du klarat en liknande helg utan en droppe?
Mycket imponerad av din fångst, det luktar Norrland lång väg? Är dom på hugget nu de stora trots värmen som är och har varit?

Grattis Calle och håll i så kommer du få många härliga stunder framöver utan alkohol.
Jag blev mycket berörd av din berättelse där du talade om för din fru om problemen du bär på. Så härligt att bli kramad och stöttad i sådan stund när man kanske räknat med det helt motsatta. Själv är jag inne på min 57:e dag och det är fortsatt mycket tankar runt alkoholen men jag känner mig stabil.
Precis som Konstnären nämner så önskar jag att tankarna så sakteliga ska tyna bort och självdö. Att det helt enkelt ska bli så naturligt att aldrig dricka så man inte ens funderar över det. Jag tror personligen att det tar väldigt lång tid och att man måste bearbeta det ordentligt innan man kommer vidare och blir riktigt grundtrygg i sitt beslut.
I vilket fall som helst så kommer jag på mig allt oftare att Oj, nu har det gått flera timmar utan minsta tanke på alkoholen och dess lömska begär. Då blir jag motiverad och förstår att till slut kommer vi klara det!
Kämpa på!

Kram från LillPer

Sorry Konstnären! Jag trodde jag skrev i CalleQ:s tråd men icke.
Nåväl, jag hoppas du mår fint och att dina rutiner du skrev om funkar. Jag har själv börjat med en del såna rutiner och kan bara säga att jag är ganska lik dig i morgonhumör och
funderingar runt hur vissa människor ser ut och luktar på sommaren.
Det är ju rena freakshowen ibland! Undrar hur man skulle gå klädd på vintern för att få samma effekt?
En tröst är väl att det finns alltid nåt att kolla på, förundras över och le åt.
Foppatofflor finns det nog aldrig läge att bära med högt huvud och säker blick?
Kanske då man hämtar morgontidningen innan solen gått upp?

Sköt om dig och kram från
LillPer

Härligt att läsa i denna levande, positiva tråd! Det är mycket starkt av dig Calleqwerty att åka på fiske o fylleläger med kompisarna och fokusera på fisket och nykterheten.
Kan tänka mig att några kände lite olust över att du inte hinkade som de andra, drog billiga skämt och fyllekramades. Inte att glömma hur goa gubbar alla är då spriten värmer innanför västen. Samma tugg varje gång. Öh, kommer ni ihåg den gången då vi.....Ja, typ 118 gånger har vi hört den förut. Men kör på, vi asgarvar ändå när poängen kommer precis som det vore första gången vi hörde det. Calle tro inte att jag försöker vara ironisk....Jag ÄR ironisk!
Det bådar gott för framtiden när du klarat en liknande helg utan en droppe?
Mycket imponerad av din fångst, det luktar Norrland lång väg? Är dom på hugget nu de stora trots värmen som är och har varit?

Grattis Calle och håll i så kommer du få många härliga stunder framöver utan alkohol.
Jag blev mycket berörd av din berättelse där du talade om för din fru om problemen du bär på. Så härligt att bli kramad och stöttad i sådan stund när man kanske räknat med det helt motsatta. Själv är jag inne på min 57:e dag och det är fortsatt mycket tankar runt alkoholen men jag känner mig stabil.
Precis som Konstnären nämner så önskar jag att tankarna så sakteliga ska tyna bort och självdö. Att det helt enkelt ska bli så naturligt att aldrig dricka så man inte ens funderar över det. Jag tror personligen att det tar väldigt lång tid och att man måste bearbeta det ordentligt innan man kommer vidare och blir riktigt grundtrygg i sitt beslut.
I vilket fall som helst så kommer jag på mig allt oftare att Oj, nu har det gått flera timmar utan minsta tanke på alkoholen och dess lömska begär. Då blir jag motiverad och förstår att till slut kommer vi klara det!
Kämpa på!

Kram från LillPer

Jaa du konstnären. Helvetet på jorden är på pricken. Allt eftersom man börjar "komma tillbaka" till verkligheten efter en dryckesperiod slår ångesten vilt från alla håll. Det enda man vill är att försvinna från denna jord, åtminstone få gå in i en lång, lång sömn och vakna upp till något bättre. Jag vet ju efter diger erfarenhet att det tar minst tre dygn för att över huvud taget komma på fötter men har förmågan att förtränga hur helvetiska dessa dygn är. Nu är snart dygn 2 till ända och förhoppningsvis får jag sova ett antal timmar i natt. Det har aldrig någonsin känts viktigare att ta tag i denna helveteskamp än nu. Innerst inne har jag nog aldrig insett att familjen kan försvinna från en dag till en annan. Jag vill inte riskera ett sådant scenario men vågar samtidigt inte ta något för givet. Jag inser att mitt förtroendekonto ligger på skyhögt minus och att det kommer att ta lång, lång tid att börja "betala av" på detta minus.

Min fru har fortfarande inte packat sina väskor och detta är jag evinnerligt tacksam för. Jag ska göra vad jag kan göra för att få min katastrofala situation på rätt köl igen. Jag antar att det kommer att bli en tuff resa men inget kan vara sämre än där jag är nu.

Hoppas att det går bra med din man, konstnären och tack för din mycket välbehövliga support. Jag hoppas vi kan följas åt under lång tid framöver. Du känns oerhört stark och det ger mig en stor tröst mitt i allt elände.

Lycka till också du, Fenix som ju också varit med ett tag.
Sköt om er/Tjalle

Det är lugn Muränan. Vi är ju här för goda råd, ärliga svar och uppmuntran. Jag har nu varit utan alkohol i tio dagar och märkte en oerhört positiv effekt igår när jag och frugan var ute och sprang. Kroppen känns redan nu bättre, pulsen lägre och jag kunde hålla ett mycket högre tempo. Jag har ett jobb som innebär en hel del fysisk träning och krav på en god fysik och vi brukar starta veckan med en gemensam löptur på måndagar. Ja, ni kan ju tänka er hur det känts efter att ha supit fre-lö och ibland till och med torsdag. Nu kan jag se fram emot att det går aningen lättare..
Idag har vi fått gäster, ett par som vi känt i säkert 25 år. Som tur är så är dom av typen som man inte behöver förklara sig inför. Det är skönt att det just nu räcker att kämpa mot lusten att dricka " i glada vänners lag ".
Blir alkoholfri öl. Har köpt hem tre olika sorter som jag ska njuta till den grillade maten.

Känns skönt att vara här.
Kul även att prata med dig igen.

Japp. Jag ska vara nykter i dag.
I morgon är morgondagen.

Jag är lite splittrad, vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag har fått i mig lite näring trots att jag inte är hungrig.

Stor kram på dig.