Senaste kommentarerna i forumet

...så förvirrad jag är...

..ett avtryck.
Läst endel av allt hos dig.
Glöm aldrig: du är bra just för att du är du! Just den du är känner barnen och kärleken mellan er är tydlig och kompromisslös och kravlös. Den bara är!
Lita på det!

Tack för du finns!

Idag är stora gråtardagen för mig...men det blir bättre, måste bli bättre och vändpunkten är nu.
Du är värdefull för många och mig.
Kram

Tack snälla ni för de styrkande kommentarerna!
Har fiskat som en galning sen kl. 05.00, blivit 2 till. 4,5 + 3,9kg. Totalt 10 öringar.
Nu ösregnar det och spriten flödar. Håller mig till att röka fisk å dricka redbull...

Hej! Nu är jag tillbaka.
Insåg att jag slutade skriva tvärt och det är därför jag skriver nu. Typ 1 år senare.

Bättre sent än aldrig!

Jag har inte klarat att hålla mig nykter den här gången heller. Senaste glaset tidigt i gårkväll och nu sitter jag med darrande fingrar och försöker plita ner några rader. Ni är så många som är duktiga där ute men jag börjar tro att det är kört för mig. Varför kan inte jag visa mig själv och mina närmaste lite djävlar anamma och ta tag i mina allvarliga alkoholproblem. Jag skäms så fruktansvärt mycket och ångesten är bottenlös. Vet inte om min fru orkar stanna kvar mycket längre. Jag ska göra ett sista försök att sluta nu men jag klarar det inte själv. Jag behöver er hjälp men i mitt fall är det också så att jag måste tillbaka till AA. Nu måste jag kapitulera på riktigt inför djävulsdrogen A.
Jag orkar inte skriva mer just nu. Sköt om er/Tjalle

...bevisar man psykisk misshandel?
Hur kan någon tro på det när jag jobbat vidare?
Varför skulle det bevisas? För vem? För mig själv? Jag vet ju hur det varit och är utan de bevisen.
Ändrar behandlingen av mig och äktenskapet något för framtiden för reda i delningen?
Svaret är väl nej på allt det där...
Hoppas kvinnojouren hör av sig snart....

Önskar detta är en dröm...

...är en stor katastrof. Jag bör kanske låta anmälan gå igenom ändå???

Var inne i stan med familjen igår och strosade runt bland alla uteserveringar med en glass i handen. Ett enormt sug efter berusning infann sig. Skulle så gärna suttit där med ett gäng öl i kroppen. Tanken på att inte kunna göra det är nästintill outhärdlig och jag förhandlar med mig själv: "- om xx antal dagar. Då! Då kan jag tillåta mig att dricka." Jag har ju inte bestämt mig för ett livslångt uppehåll ännu utan nöjer mig med att nya beslut skall få växa fram under de tre månader som jag satt som målsättning.
Det blev ingen alkohol igår och idag är jag väldigt glad för det. Full av energi och träningslust ska även den här dagen få bli alkoholfri.
Förresten så har jag bara tjugo dagar kvar till mitt gamla rekord från 2010 då jag lyckades att vara vit i en månad -EXAKT! Kommer ihåg att jag nästan sprang till krogen efter jobbet på månadsdagen... Kommer inte ihåg så mycket av resten av kvällen.... Sunt? Näe!

Ha en bra dag vänner!

Boken som du läser Molly, finns den att låna på biblioteket?
Med vänlig hälsning Linnsan

Det finns ju flera kunniga och kloka personer här på forumet, som kan ge dig råd och kloka ord i hur du ska gå vidare med det här, men jag svarar i alla fall. Du har, som jag ser det, en jättejobbig situation. Du skrev att även barnbarnet fick se din pappa onykter. Är det ditt barn? Där skulle jag dra en omedelbar gräns, om det är ditt barn. Om du ska träffa din pappa, gör det bara om han tänker vara nykter. Är det så, att ölen åker fram...åk därifrån. Låter det tufft? Ja, men det är det också. Om din pappa väljer att dricka, då får han dricka ensam utan ditt sällskap. Sätt gränser. En alkoholist som aldrig får känna på att drickandet ger konsekvenser, ja han/hon fortsätter ju att dricka. Jag som medberoende tänker nämligen inte göra det enkelt o smidigt för den som väljer att dricka...och jag tror inte att din pappa kommer att tycka det är så kul att sitta ensam med sina öl, framför att få umgås med sin familj. Bli tuff mot honom. Ställ det ultimatumet: ölen eller mig. Och jag vet att det kan vara fruktansvärt jobbigt att stå emot, men om man ger efter, veknar och accepterar hans drickande, ja då kommer han sannorlikt att fortsätta dricka. Fortsätt att läsa andras inlägg här på forumet och hämta kraft därifrån!
Mvh

... Men det gör ont i mig när jag läser ditt inlägg!

Känner så starkt med dig och önskar att jag kunde göra något för dig!
Det behöver vara ditt egna beslut, men jag måste säga att jag tycker att du ska gå vidare med anmälan - polisen utreder och du behöver inte avgöra vad som är hans fel eller ditt fel, vem som orsakat vad - han har gjort tillräckligt! Även om du gör "fel" saker ibland så har han gjort saker som faktiskt inte är okej, oavsett vad du gjort innan eller efter!!! Och - det viktigaste är att stå upp för dig!! (Jag ångrar mig grymt mycket att jag inte stod upp för mig och lät min anmälan gå vidare när jag satt anonymt hos polisen och inte vågade fullfölja...)

Jag förstår att det känns fruktansvärt nu, men allt löser sig - på något sätt så löser det sig!!! Jag vet att det känns skräp att han kommer tjäna på bodelningen, och jag vet inte vad jag ska säga riktigt, men du behöver i alla fall inte ta mer av detta!
Ta hand om dig, stora, varma kramar till dig!!!

Hej

Sitter i vår lilla stuga i norr och mår bättre och bättre men sover fortfarande oroligt och är trött. Bröddegen står på jäsning, väntar på att familjen ska vakna. I dag kanske det blir ut och fiska.

Jonte undrar lite hur veckan gick för dig? Skönt m helg och vila.

Shit vad duktig du är!! Kanonbra jobbat! Håller med dig - rödsimmiga ögon, samtalsämnen som går i cirklar och inte har någon substans. Chocka dem med att fråga om de läst någon uppbyggande litteratur på sistone. Hi hi hi...

Håller med Konstnären. Kriga inte. Glid bara med. Fördelen med att vara nykter är ju att man kan hålla lite låg profil.

Är jäkligt avundsjuk på din öring!!! Jag älskar att fiska och har fått ställa in vår fiskeresa som skulle ha varit nästa vecka... :-( Lycko dig!!

Tack snälla du. Tredje sommaren, du har gjort något helt otroligt och jag har följt dig. Kan bara hålla med dig att ett nyktert liv
är hundra ggr bättre än ett liv i dimma. Ibland kommer tankarna på A till mig, men nu ärdom hanterbara. Ingen ångest ingen
oro, inga inköp, bara det kan få mig att hoppa högt.
Många kramar Konstnären

God morgon på dig, du har all anledning att vara stolt, skitbra. Det är precis det jag inte orkar med simmiga ögon och bara snack om
det förgångna. Det är då jag brukar avlägsna mig, men det kunde du ju inte. Vilken baddare 5,9 kg, jag älskar öring, jag äter den i fantasin
ihop med dig.
Vad skönt det måste kännas att gå upp tidigt och inte må dåligt. Försök att inte kriga dig igenom denna dag, bara flyt med fast på torra land.
Var stolt
Konstnären

...är jag ensam. Ofrivilligt men nödvändigt!

Polisanmälde idag men valt låta den ligga vilande eftersom dagens kulmen initierades av mig själv.

Chauffören var min man. Jag fick ett totalt psykbryt pga pendlandet i situationen. Från topp till dal i samma minut. Han fick stanna bilen, jag spydde och vankade runt som en sjuk och tappade mig själv fullständigt. Satt mig bak i bilen och sa ingenting. Inte mycket förändrades förrän jag i tisdags hittade kondomer. Någon vi aldrig behövt använda. Jag packade ut prylarna han har i mitt hus i hans bil och fyllde i skilsmässopapper.
Han fick ultimatum och valde mig och oss. Jag köpte hans förklaring men han fortsätter vara otrevlig. Idag tog vi båda ledigt för umgås, det tog en timme sen såg han tillfället skrika han absolut inte vill göra något med mig. Jag gick ut i trädgården och fixar där. Han packar tillbaka saker jag packat ut. Han gör mat till sig. Jag fixar till båda och säger maten är klar men han fnyser och vill inte ha. Jag frågar vad han planerar göra. Svaret: det har jag inte med att göra. Jag pushar svar om framtid och menar han packar in sina saker igen men vill inte ha med mig att göra. Han flippar ut. Vill aldrig ha med mig att göra. Enkelt ordnat säger jag och printar skilsmässopapper för honom ensam att skriva under.
Sen tar hus i helvete. Han är otrevlig och jag tappar kontrollen. När han hånar ger jag tillbaka på samma sätt, med hån och fysisk putt. Han knuffar mig i strypgrepp, jag tapoar balansen och faller över soffbordet och ner i soffan. Bordet går sönder, blommor krossas. Han går direkt ut ur rummet, ser på mig, hånskrattar och går tillbaka till andra våning och firtsätter packa. Jag känner efter, inget skadat. Slår 112 men vet att de aldrig skulle hinna hit. Jag tappar kontrollen och far upp för trappan. Hotar som han gjort, han tar nytt struptag, garderobsdörren får jag med mig och sen hjälper jag honom packa ut sina grejer. Tänkte åka 24 mil för hämta mitt i lägenheten men sjönk ner i fåtöljen. Ser trasiga bordet och ringer polisen. De kommer hit och förhör. Jag känner jag har lika stor del i dagens händelser och vet inte om jag ska gå vidare eller inte.
Han har utnyttjat mig hela tidem och kommer nu vinna stort på skilsmässa eftersom den där bodelningen aldrig kom i skrift pga alkoholismen. Sitter i en rävsax och bara mår illa...

Har varit en bra dag med mycket sprit och fiske. (Jag har dock inte druckit en droppe!)
Ligger i sängen nu och skriver och hör på tragglet utanför.. 2 har däckat, första kl 10.00.
Det jobbiga med att inte dricka är att man varken orkar eller vill kasta sig in i sjukt dryga och onödiga diskussionsämne, typ 99% handlar om kn..la och gamla minnen som man talat om för varandra ungefär 25tusen gånger innan. Man ska berätta hur bra man tycker om varandra och hur sjuuuukt kul vi hade den gången vi gjorde dittan och dattan i fyllan. Till en viss nivå är det helt OK, men när allas ögon e högglansiga och samtalsämnena börjar krypa under skinnet på en så kan jag sakna att inte vara på samma nivå själv.. Aja.. Jag har iallafall fått nytt personbästa på öring idag!
5,9kg! E väl lite trött och bitter nu bara.
Ska upp kl 5.00, förmodligen ensam om dom inte sitter kvar vid elden fortfarande då.
Ytterligare en dag imorgon att kriga sig igenom, men nog är jag lite stolt ändå..
Stark inu, måtte känslan hålla i sig.

Jag stack ut nacken, fick ärliga svar. Det här forumet är fantastiskt!

Japp. Tyvärr måste jag hålla med Santorini. Jag tror att du lurar dig själv. Fråga dig själv: måste jag dricka? Måste man dricka? Går det inte att leva utan alkoholen? Klart som f-n man kan leva nykter. Längre dessutom...

Fundera noga på vad du som ansvarsfull 42-årig tvåbarnsmamma bäst bör göra. Vill du tillbaka till badkaret? Förlåt att jag är hård, men jag vill dig bara väl.

Innerligt vackert skrivet......

Och du har verkligen helt rätt i det du beskriver. Modigt av dig att lämna och att tänka på dig nu. Tror att det är det viktigaste; att ta hand om sig själv.

Läser just nu en bok " jaget och missbrukaren" / av Craig Nakken. Kan verkligen rekommendera den för att förstå missbruket och hur mycket som krävs för att bli tillfrisknad.

Att leva med en missbrukare är ett helvete; oavsett om han/ hon är alkoholist, arbetsnarkoman ell narkoman.... Allt som är överdrifter är missbruk. Jag har levt med en nykter alkoholist och många tror att det är lättare. Men i mitt fall bytte han missbruk och är precis likadan. Han förändras aldrig. I mitt fall tror jag han har beteende problem och detta beror inte på att han är alkoholist. Han behöver vakna och inse att han behöver se om sina känslor.

Jag har lärt mig att en tillfrisknad alkholist/ missbrukare har självinsiktboch som vill ta tag i sitt liv och som tar ansvar. Han förnekar inget, han slutar vara egoistisk och försöker ställa allt till rätta för det han utsatt sina anhöriga för.

Jag är där du befinner dig just nu, att lämna. Det gör fruktansvärt ont men det är det enda rätta. Så fortsätt din resa, var stolt och du är värd det bästa livet har att ge oss!!!

Jag skaffade en sponsor och deltog i ett 12-stegsprogram ( al-anon) och detta har varit min räddning, även om jag stundtals faller tillbaka i mitt medberoende. Det tror jag vi kommer få jobba m hela livet. Vi är nog födda med våra " medberoendebeteenden" tror jag. Men jag tror att även vi kan leva friska.

All styrka till dig!

/ Molly

Jodå..det är fortfarande slut mellan oss. Det har väl gått 2 veckor sen jag bröt, rakt av. Jag lever mitt liv, utan ont i magen, känna oro och bli väckt mitt i natten av hans telefonsamtal och sms. Fast ändå känns det inte riktigt bra...jag trodde nog i min enfald, att han skulle inse allvaret och att jag gjorde slut (den slutliga konsekvenshandlingen) skulle få honom att vilja ändra sig. Inte ett ljud har jag hört av honom, inte ens ett "jag saknar dig mitt hjärta" har kommit i ett sms. Jag har kontakt med hans syster, fortfarande. vi stöttar varandra. Igår gick jag ut en sväng på stan med en kompis. Vi satt på en uteservering och tog en varsin öl och pratade. Sen kom det två sms från honom mitt i natten...elakheterna och hoten haglade...jag blev inte rädd och ledsen den här gången, däremot så uppgiven. Hur länge ska han hålla på? Han har inte insett ett dugg, han dricker och har inte en tanke på att sluta, eller ändra på sitt beteende. Han är 37 år, och har supit sen han var 18...och siffran på hur många gånger han hamnat i fyllecell går inte längre att räkna! Hur mycket sprit/droger klarar en människokropp innan den ger upp? Han är snart 40, men beter sig som en egoistisk, bortskämd 18-åring! Och jag har tänkt många gånger, att det är nog där han är, mentalt. Jag trodde att jag hade släppt taget om denna kille för ca 2 veckor sen...fast det har jag nog inte gjort, eller hur? Känner sån vanmakt och uppgivenhet just nu...

frågar du. Mitt brutalt ärliga svar är ja, det tror jag. Har läst din blogg, trollnäsa, och minns dej från tidigare. Ju förr du slutar lura dej själv desto bättre. Du har samma alkoholistbeteende som jag och många andra. Vi kan fungera ett tag men sen barkar det av igen. Gör dej själv och din familj en stor tjänst och lägg ner det nu. Det går utmärkt bra att leva ett nyktert liv.
Med respekt och en önskan om ett bra liv för dej.

Jag har tänkt mycket under veckan...
Jag är kanske för arg, och jag ska jobba på det... Och jag vet att det kommer bli en jobbig tid framöver; med boendetvist, ny utredning hos soc, arga barn...
Men jag kämpar vidare...

Det gör så ont i hjärtat - mina älskade barn... Vill att de ska ha det bra, lugnt och tryggt.

Ge den tid!
Kram och puss

Ja det stämmer. Mkt välplanerat och helt lugnt och fint. Tänker mkt på mitt drickande och hur jag önskar att mitt liv med A ska se ut. Min dröm är att som igår. Restaurang på stan, min syster firar en grej, vi sitter ner och umgås. Hon bjuder alla på Prosecco. Jag dricker ett glas rött till min oxkind.
Jag vet EXAKT när jag kan dricka som en ansvarsfull 42-årig 2-barnsmamma och jag vet tyvärr också exakt när jag kommer att spåra ur.
Jag spårar ur då:
Jag får servera mig själv
Fri bar
Nån i sällskapet tokbjuder

Jag har alltså aldrig spårat ur efter en middag.
Borde jag lära mig att alltid vara den som tar bilen på 50-årsfester i typ bystuga när alkoholen flödar?
Tror ni jag lurar mig själv att jag "kan" dricka? Önsketänkande?
Skall jag vara brutal-ärlig så har jag suttit för många år sedan och sagt allt ovanstående.

Ändå är det bara 9 dagar sen jag våldgästade min granne och drack rosé så jag spydde i badkaret och sjukskrev mig pga bakfylla.
Är jag självbedrägligt eller redo för ett nytt sätt att se på alkohol? Ska sanningen fram så har jag egetligen heller ALDRIG varit så besluten än jag är idag att aldrig mer utsätta mig för EN vidrig bakfylla igen.