Senaste kommentarerna i forumet

Starkt gjort av dig att du gick dit. Precis som du har jag efter fyra dygn satt i gång något slags reparationsarbete. Städat och fejat,
tvättat bilen, planerat matinköp. Har kommit på så här i efterhand att det var mycket för att jag skulle kunna dricka igen, allt var rent
utom själen, så det var bara att lyfta första glaset. Kanske är det så att när man nu är en alkis har man en lägre stresströskel, tror det.
Måste tyvärr säga att jag inte blivit av med den ännu. Men jag kan sitta ner och läsa på kvällen nu eller titta på Tv.
Jag får liksom ta tag i mig själv och säga nu lugnar vi ner oss. Allt kan ju inte vara perfekt.
Tjalle, jag tycker verkligen du låter motiverad. Stämmer det där du skriver om apati och meningslöshet, men jag jobbar på att leva med det.
Antingen är jag jätteglad eller låg.
Du kommer att må bättre i morgon tror jag i alla fall.
Du är en kämpe Tjalle, jag bara känner det.
Konstnären

Hej på er alla,
Igår tog jag mig i kragen och besökte AA för första gången på länge. Det verkar fortfarande vara semestertider så vi var inte så många. En del bekanta ansikten dock och speciellt två stycken som jag känner stort förtroende för. En man och en kvinna i min ålder som har gedigen erfarenhet av vårt gemensamma problem. Första kvarten av mötet rann svetten och jag kände panikkänslor och ville bara gå där ifrån. Antar att det gamla flyktbeteendet sätter in. Vartefter mötet fortlöpte kändes allt mycket bättre och jag fick mig en hel del till livs.

Ibland kan AA-möten kännas lite för "inrutade" och det är irriterande stundtals att man inte antas kommentera andras delningar och det blir inga diskussioner direkt. Kan bli lite mycket ältande och man tycker man hört en och samma historia så många gånger. Men det är ändå något som kan liknas vid sinnesro efter mötet. Man tömmer kroppen på stress och efteråt känns det som hela kroppen är full av endorfiner, förmodligen också beroende på att en del av den tokångest man har släpper sitt grepp en aning.

Fick höra att det visserligen inte tar mer än drygt tre dygn för att det värsta ska släppa men för kropp och knopp tar det upp emot 6 månader innan allt har ställt om sig. Jag fick också rådet att låta allt ta sin tid. För mig har det alltid varit så att när de tre "reparationsdagarna" varit till ända har jag kastat mig in i diverse aktiviteter för att i någon mån kompensera mitt dåliga samvete gällande mig själv och mina anhöriga. Far fram som en tokdåre i trädgården, städar huset, tvättar bilen, städar i garaget, går ut och går en mil, etc, etc. Det är nog visserligen bra att man på sikt försöker hitta någonting som ersätter all den tid som man förut har spenderat drickandes men allt bör nog gå i lugn takt. Är det någonting som vi alkisar verkar tåla betydligt sämre än "normala" människor så är det stress. Den här gången ska jag anstränga mig för att ta allt i lugn takt. Unna mig en extra halvtimme att läsa tidningen, kanske tom vila någon timme extra och tänka på att inte stressa upp mig och min omgivning. Framför allt måste jag jobba med mitt tålamod. Den här utmaningen med alkoholen är ingenting man löser över en dag. Jag måste bli på det klara med att det kommer att ta lång, lång tid innan jag uppnår en stabil nykterhet.

Jag vill till 100% fortsätta mitt arbete mot ett nyktert liv. Samtidigt vet jag av tidigare erfarenhet att jag kan komma att få perioder av apati, nedstämdhet, känslor av att allt är meningslöst men jag måste ändå en gång för alla se om det finns någonting annat efteråt. Jag mår definitivt inte bra idag heller men det finns olika grader i helvetet och så länge jag är helt inställd på att förbli nykter vill jag kämpa på.
Sköt om er alla kämpar där ute/Tjalle

Tack...Ska försöka tänka så. :)

Cool nedtaggad kärleksfull attityd, kreativ och skapande är en bra kombo.
Jag är allt annat än cool just nu. Nerverna sitter utanpå ibland. Om jag fått springa ett långt pass i min kära skog så blir allt så mycket mer harmoniskt. Det är nog mitt enda verktyg för att må riktigt bra...! Men fy f-n vad hemskt jobbigt det låter, men det är sant. Planerar alltid framåt för att kunna träna och få ut min rastlöshet ur kroppen. Det kändes som en lätt käftsmäll att skriva det, det liksom gick upp för mig att så är det.
Så var det även med drickandet, planera nästa gång och längta efter det. Det vill jag aldrig mer.

Nä, nu måste jag gå och prestera lite, nertaggat alltså, inga stora grejer.

Kram
LP

Fenix, jag går vid din sida och följer dig här på forumet. Du kommer lyckas.

Jag tror ingen dricker för att vara elak eller förstöra någon annans liv. Jag tänkte precis som du förut.. Tog drickandet personligt.
Han dricker helt enkelt för att han har sjukdomen alkoholism eller alkoholmissbruk eller vad man nu vill kalla det. Förstår det orsakar stort lidande för dig! Se till att du får den hjälp som du behöver för att må bättre.

Hej PP! Hur har du det och hur går det för dig?

Du har så sjukt mycket att vinna. Jag är nygammal här, men känslan att sitta i vänners trädgård och dricka tonic utan gin och tjattra en hel kväll, prata rent med barnen och vakna 9 på söndagen full av energi är oslagbar. Testa!!!

Fantastiskt bra att du kommit till denna insikt.
Känner också igen mig i din beskrivning av dig själv och din sociala situation.
Gratulerar till ditt beslut och välkommen hit!

/Incognito

nu varje dag på forumet, och börjar känna mig tillbaka. Önskar så att det äntligen blir ett avslut och känner hopp igen.
Stora kramar till er alla nya och gamla som kämpar och vill ha ett liv utan A!
Vi hörs,
Fenix

lista du gjort! Visst är det så, i våra ögonblick av
klarsyn finns inget positivt att hämta från våra drickande. En enda sak, och det är längtan efter att få dricka!
Det är då det blir svårt. Men det är ju bara i vår hjärna, när jag väl börjar dricka försvinner den goa känslan i ett nederlag och jag ångrar nästan direkt att jag började dricka, i dag igen.
Vi kämpar på,
Fenix

Åh jag min otekniska nöt! Nu lyckades jag posta inlägget två gångerhur jäkla svårt kan det vara?! Ursäkta!

Vet att minnet av din mors spritförråd plågar dig. Du har nämnt det tidigare. Vi alla här har saker som vi gjort på fyllan och bittert ångrar. Jag har massor... Särskilt två händelser där jag sårade andra djupt. Kan inte skriva om dem. Känns som om jag måste kräkas då av ångest, även att det var länge sedan. Jag var bara 18-19 då. Men vi måste sluta fred med oss själva. Det var inte den riktiga Konstnären som gjorde detta. Det var den sjuka och henne har du lämnat bakom dig. Jag tror någonstans att din mor ler i sin himmel över sin nyktra dotter. Kram

Det är absolut inte egoistiskt att ha en egen tråd! Det är en livlina. Dessutom så ger du en massa olika oegoistiska anledningar till att sluta med alkoholen, eller hur?
Jag känner igen mig i din beskrivning med familj, jobb och framgång. En skinande, putsad yta som riskerar att krackelera om vi inte tar tag i oss själva.
Det finns alltid massor av anledningar att sluta, ofta väldigt få att fortsätta. Valet borde vara lätt men det är det av någon oförklarlig anledning inte alltid.
Därför är forumet en väldigt skön plats att få stöd och hjälp från människor i samma situation. Vi är inte ensamma.
Än en gång, varmt välkommen hit önskar LillPer

Känner tyvärr igen mig alltför mycket... Men vi måste lära oss att good enough är mer än nog. Good enough. Imorgon kör vi nertaggat! Natti natti!

Izzy - jag vet så väl att när jag var mitt i separationen och tänkte att jag hade nått min botten, då blev det bara värre... Men det kommer en vändpunkt, bara håll ut!!! Det är sååå jobbigt när allt känns skräp, och så kommer det kännas ett bra tag - men det vänder, jag lovar dig!!!!
Jag fokuserade med hjälp av min samtalskontakt mycket på det som exet gjort mot mig (det är så lätt att bara minnas det fina och bra när man väl lämnar och sitter där ensam och galet osäker) och dessutom försökte jag ta mig ut på tvångspromenad varje dag. Och till slut vände det - det blir bättre!
Men låt det vara hemskt och jobbigt, gråt, skriv här, prata med vänner, samtalskontakt osv, härda ut - det kommer stärka dig!!!

Kramar!!!

LillPer, alla dessa kast hit och dit. Rädda är vi nog för vad vi vill egentligen, och då är ju ett litet rus perfekt för att slippa tänka på det. Kan det vara så?
Vi skjuter upp vår framtid hela tiden, jag har gjort det i 40 år!
ha de
Fenix

Håll dig nykter idag så börjar vi resan samtidigt. ;) Jag kände i helgen att jag orkar helt enkelt inte längre. För mig handlar det mest om ansvaret för min familj och om min fysiska hälsa som stadigt försämras av drickandet. Tror alla måste hitta sin anledning till att sluta.

Har tidigare varit utan alkohol i en månad som längst. De två, tre första veckorna var skit men sen kändes det bättre. Trots det så började jag igen efter en månad.

Men nu är jag redo att börja mitt nya liv. En dag i taget...

Vad tråkigt att höra! Jag har undrat hur du haft det.
Jag tror du måste försöka hitta kraft nu! En förändring måste till. Har du fått någon hjälp? Finns människor runt er som stöd? Ett hem där ni kan få ro kanske är en början?
De har livet framför sig dina barn och kan visst bli lyckliga. Jag tror framförallt att du måste hålla fokus på att göra dig själv lycklig. Mår du bra kommer de må bättre. Många av mina vänner har bara en fungerande förälder och det räcker för att ha ett bra liv som vuxen. Fortsätt skriv av dig!

Kram och styrka till dig!

Vad fint, kräv inte mer än så av dig själv. Du mår som du mår just idag. Pyton och trasig. Är själv lite sloken faktiskt...en sån dag. Sloken och lite semester-tjock men nykter.

Nä, visst blir det ju enklare om vi inte krånglar till det förstås...för oss som betraktare då (i detta fall är ju iofs jag andrahands-betraktare)...

Jag är med på det beslutet

Ja, tack...jag har iofs inte bestämt mig för om det blir fler besök, men har i alla fall fått en del nya infallsvinklar som jag ska fördjupa mig i på egen hand och tillsammans med de kontakter jag har på och utanför forumet. Kram tillbaka:-)

i detta fall kan också vara så enkel som att en langare har försvunnit, svårare behöver man inte göra det.

Och ja, hon är fortfarande aktiv.

i gänget kära vän :-)

Kram ♥