Senaste kommentarerna i forumet

När det gäller dödslängtan i kombination med alkohol så vill jag skriva några ord till. Både till dig och till andra som läser det här och upplever liknande. Alkohol påverkar känslor på allra möjliga, ibland oberäkneliga sätt. Om man har självmordstankar så kan de förstärkas av alkoholen, samtidigt som normala spärrar släpper och mer rationella argument försvinner i bland alla känslor. Tyvärr är det många som skadar sig själva då de är berusade och som inte skulle gjort det om de varit nyktra, även om tankarna kan finnas där. Därför kan det vara extra viktigt att prata med någon om sina mörka tankar. Det kan kanske vara en hjälp att skriva av sig på ett forum som det här. Men det finns också mer anpassade tjänster som Nationella stödlinjen, Självmordsupplysningen eller Psykiatrin där du bor. Läs gärna mer under någon av länkarna här.

http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Sjalvmordstankar/
https://mind.se/var-hjalp/sjalvmordsupplysningen/

Alkohol kan erbjuda omedelbar lindring och är samtidigt en svekfull och opålitlig källa till vila eller ersättare för kärlek och livslust. Den vila eller lindring den erbjuder får man oftast betala igen med ganska mycket ränta.

Jag vet inte om jag förstår dig helt rätt LenaNyman. Det låter inte som om den hjälp du sökte gav det du ville ha eller behövde. Det är ofta så att man kan behöva göra flera försök, snacka med flera personer för att hitta något som passar.

/magnus

Det handlar ju inte om skrivartalang. Finns väl ingen anledning att tänka så utan syftet är ju i första hand att lära sig av andras erfarenheter och hålla motivationen uppe under den krävande provning som det faktiskt är. Hälsa gubben det från mig ;-) Och nej, du kan inte bara dricka ett par öl, osv. osv. Tycker att det som borde passa honom mycket väl att ta del av är mulleparets fantastiska erfarenheter. Han kanske kan förstå att han snart är där nu. Framme vid den dagen där mt. faktiskt inte hade något val än att lämna? Resan tillbaka och hur livet ser ut i dag borde faktiskt få den största tvivlare att bli lite avundsjuk och önska sig något liknande, eller hur? Hoppas för din skull, men var realist. You know your enemy...

//PP

Ring din kommun och be om hjälp,jag ska ta min första antabus idag ser fram mot den .Det bästa som finns är utvilade helger med mycket vettigt gjort,Fiske,,mm
Antabusen kommer ta bort min fjärrstyrda bil som alltid börja svänga mot grönaskylten när klockan börja närma sig 16.00.
Sen får man hjälp av proffs.
Det tog emot som fan att ringa fick ladda i flera veckor,men fan så skönt efteråt.
KÄMPA!!!

Tack för dina rader.Sant vännen att man kan välja om man vill leva med någon som dricker.
Får se om han tar till någon hjälp, annars står jag fast i mitt beslut.
Det där om att kunna dricka ett par öl, den gränsen är passerad sedan länge. Ändå tror han
att det kanske skulle gå. Känner heller inte för att vara med om några experiment angående detta.
Någonstans inom mig känner jag att det blir en bra sommar med små dippar då och då, men inte värre
än att vi kan klara av det, eller hur m-m.
Kram
Konstnären

Han vet ju om att jag är här inne titt som tätt. Han har även läst ett av dina och ett av Berras.
Mycket bra tyckte han. Han säger även att han är rädd för att gå in här och skriva, påstår att
han inte har någon skrivartalang. Sagt till honom att du kan bara skriva, jag är ny och försöker
bli nykter, kan någon stötta mig.Du kommer att få svar Gagarin. Sedan är du i gång.
Han är rädd säger han. Kanske att blotta sig själv. Rädd att erkänna, men vi har ju emellan oss två
aldrig förnekat att vi är alkoholister. Men steget hit kanske är långt just nu.
Jag har inte glömt hur jag mådde sist, och vet att det är nära inpå. Vet oxså att jag inte klarar
en period till. Tar tid att reparera sig mentalt och det får inte ske fler ggr.
Jaså gojan ska vara med i dansen. Ja, han lär väl hänga mig i hasorna oxså, kanske bara klamra sig fast
i lilltån.
Underbar dag till dig
Konstnären

Igår hade jag en dipp. Var nästan på väg att köpa vin. Nästan, men bara nästan. Gjorde ett allvarligt övervägande men tog mitt förnuft till fånga.
Har lite jobbproblem, en ny karriärväg som jag hoppats på, blev inte så, fick däremot ett annat erbjudande som jag inte är säker på om det är ett "tröstpris" (men vid lite nykter eftertanke är det nog inte det), och det är ett erbjudande som egentligen passar mig bättre. Men i det första läget blev jag besviken och förvirrad. Från att vara inställd åt ett håll, blev det ett helt annat... och tankarna går åt alla håll. Känns lite som ett vägskäl yrkesmässigt, som jag inte räknat med att hamna i just nu.

Reptilhjärnan reagerar direkt - köp hem vin, ta ett glas, tänk och fundera, ta ett glas till, och allt blir solklart... Nja, så hade det väl inte blivit. Det som skrämde mig var att tankarna blev så starka, att det kändes som ett vettigt alternativ helt plötsligt. Tiden som nykter kändes som att "ja ja, nu har jag hållit uppe i sju månader, nu får det vara bra..." Gjorde det dock inte. Stannade på stan och tog en kopp kaffe, och gick och shoppade nya kläder istället. Helt rationellt eller? Nja, men det kändes som ett bättre alternativ en en tur på bolaget. Helt klart är det här ett projekt som blir långvarigt, gäller att inte tappa fokus på varför det är så viktigt...

Ja, idag känns det bättre, efter en nykter natts sömn, och lite skrivande om för och emot, positivt och negativt... och det är nog inget tröstpris. Tacksam för att jag inte är bakis idag.
Ha en bra dag alla...
/m

Känner också så, när jag ser någon jag tror har problem, att det är skönt att jag tagit tag i mitt liv. Tänker att jag är lyckligt lottad som kunnat få stöd från maken, och härifrån. Att jag kunde göra förändringen innan det blev för sent och för svårt, och innan det fick sociala eller yrkesmässiga konsekvenser. Men det är ju såklart inget jag känner att jag lägger upp på twitter eller facebook, för vi är ju lite hemliga av oss... tror vi i alla fall, för jag tänker också att jag kan peka ut några i omgivningen som har problem och borde ta tag i dem. Men det säger jag ju inte, för vi är ju så hänsynsfulla, och jag vill ju inte avslöja att det takes one to know one... Ja, så svårt vi gör det för oss ibland. Mycket enklare om vi körde med mer öppna kort.

Bra Konstnären att du pratat med din man, och att han börjar fundera på allvar. Man kan inte tvinga någon att sluta dricka, men man kan välja om man vill leva med någon som dricker... Vet att det inte är så enkelt, att bara flytta, men någonstans måste man sätta sig själv och ens egna överlevnad först. Och den här sommaren blir ju annorlunda för många av oss, men förhoppningsvis annorlunda som i bättre.
Ha en bra dag båda,
kram m

vet inte om du berättat det innan men har din man tagit del av det du skrivit här inne? Du har säkert nämnt det innan, men jag har i så fall glömt.
Kanske vore det i så fall att han tar del av forumet och att det kan bli enklare för honom att förstå om han har andra historier från medberoende att relatera till? Ja, något kommer att hända det är ju verkligen sant. Frågan är om du är klar över vad du kommer att göra vid olika resultat. Är ju inte länge sedan sista rundan som fick dig att må så dåligt, så det kanske är lättare att tänka ut vägen du ska ta nu när allt går lite bättre? Härligt med sommar helt plötsligt. Tar mig en fridag idag, så jag kan avsluta några projekt hemma som blivit lite stående. Känner att jag får mer och mer energi och det är verkligen skönt.

En månad till midsommar, ja idag ser jag det inte som något stort problem att den är på väg, men "vis av erfarenhet" vet jag ju att sinnesstämningen kan ändra ganska snabbt. Jag ser ändå fram mot det. Det får bli en tur runt stången och dansa "små gojorna" med dottern.

En fin dag till dig!

//PP

Hajade till över dina rader, att du inte vet vad du ger dig in på... nej, för mig gick det inte riktigt att föreställa mig hur det skulle bli. Bara att det var dags för något annat, och det är väl det som är det svåra med att ta beslutet om att ändra sina dryckesvanor. Vi vet inte hur det kommer att bli, men vi vet att det inte kan bli sämre än just nu... För mig har det bara blivit bättre!
Känner också igen det du skriver, Pimplarn77, har också tränat tidigare, med målbilden att när jag kommer hem ska jag hälla upp ett glas vin med gott samvete. Tränar mycket nu, med andra målbilder och det fungerar bättre, får jag säga :)Har varit nykter i drygt sju månader nu, och allt är bättre än när jag drack för mycket.

Lycka till och häng i!
/m

Vill hälsa dig välkommen jag oxså. Det går sakta framåt i början och mina tankar var
nästan ständigt hos A. Du har ju nu tagit tag i problemet och det är ju jättebra.
Ta en timme i taget, sedan en dag. Jag lovade ingen, men fick en riktig käftsmäll där
valet egentligen var enkelt. Men sen kom det tuffa arbetet att hålla sig på banan.
Nu har drygt 8 månader gått. Jag är inte rädd längre, innan var jag en ljuskygg person
på grund av A. Ångesten som du beskriver, stannade till slut konstant hos mig, det var som
den hade gjort det bekvämt hos mig. Kan lova dig att den är borta nu.
Bara skriv här om glädje, sorg eller vad faan som helst. Har hjälpt mig otroligt mycket.
Idag inget vin för mig
Hoppas du får en bra daag
Konstnären

Visst är det avundsjuka från dom där människorna. Iinnerst inne är dom avundsjuka på dig som tar tag
i problemet. Jag har upplevt samma sak. T.e.x. kom igen hur länge ska du hålla på med det där, du har
blivit så tråkig. I början tog jag illa vid mig, men nu skiter jag högaktningsfullt idet.
Detta är mitt nya liv sedan drygt 8 månader.
Gör på ditt vis
Må bra i dag
Konstnären

God morgon
Ja, människan är en underlig varelse, kan känna så oxså när jag ser en trasig människa.
Inte skadeglädje, men glädje att jag inte själv är där det var ju nära att jag bara lät mig falla.
Styrkan för mig i det nynyktra livet är att försöka se positivt på det mesta även det som egentligen
är dåligt. Då vänder jag och vrider på det så att det blir, kanske inte jättebra men det duger för
att gå vidare. Studerar ofta människor och tänker finns här någon som är som vi, säkert som amen i kyrkan.
En alkoholist känner alltid igen en annan alkoholist. Det är svårare att se en nykter alkoholit, i alla fall
i mina ögon. Lite prat om alkohol igår med mannen. Han tog upp ämnet och frågade, menar du verkligen att du
går om jag bara tar ett par öl. Tittade på honom, och sa du vet att du inte kan ta ett par öl då det fylls på
dagen efter. Men jag kanske kan det nu. Du gör som du vill, jag kan ju inte bestämma åt honom. Viljan måste finnas
till 100 procent eftersom jag vet. Men hela sommaren blev kommentaren. Mitt svar blev att det är min första nyktra
sommar på åratal det är även nytt för mig, men det kommer att gå. Sedan blev det tyst, tror något har satt i gång
i huvudet på honom. Bra eller dålig vad vetjag.
Ska bli 25 grader här idag och första jordgubbarna har kommit. Gott. Brukade lägga en gubbe i ett glas vitt vin.
Funderar var jag ska lägga den i nu, iskallt citronvatten.
Idag känner jag i kroppen att det blir en bra dag. Sånt kände jag inte som aktiv, allt var skit, allt gick emot mig.
Tack för att någon håller sin han över mig. Jag har en stor trygghet här inne bland likasinnade, värt guld.
Pelle jag börjar se kronjuvelen som falska pärlor.
Må bra idag vännen
Konstnären

Som du skriver Pimplarn77, är det viktigt att ta hjälp. Jag var inne som gäst här i flera månader, och det var jättenyttigt, men på ngt sätt känns det mer slutgiltigt att få skriva av sig, och ev få lite gensvar. Har även funderat på AA men steget känns lite för stort ännu

Starkt att ta kontakt för att få hjälp, som du skriver är bland det värsta , att vakna på morgonen och veta att nånting blev fel i går, men inte minnas vad det är man ska be om ursäkt för

Men samtidigt stark som vågade gå. Jag och min dotter bor fortfarande i den tillfälliga lägenheten, det är en vecka sen som jag/ vi gick och tankarna far runt i huvudet!
Ja har nog aldrig fått så många sms nu som under hela vår tid tillsammans.
Först var han spydig o dum när han skrev men nu har han ändrat sig och är så snäll så.
Min dotter har försökt prata med honom i telefon och talat om för honom precis hur hon känner. Hon gav honom ett ultimatum och det var att antingen fick han gå till läkarstation och ta antabus eller så mister han kontakten med henne.
Men han gav inte med sig så hon har varit ledsen arg besviken på honom!
Han tyckte vi kunde ge honom en chans till för han var helt säker nu att han kan sluta
Sa att han kunde blåsa i alkomätaren varje kväll kl 22:00!
Hör ni vad sjukt det låter?!! Vi ska vara nå slags poliser och hålla koll så han inte dricker!
Nej tack!! Han var även väldigt dum och skrek i telefonen till henne.
Min andra dotter har också pratat med honom för att hon blev så arg , men han var lika dum mot henne och skuldbelägger henne.
I går ville han att vi skulle komma hem och prata men dottern ville inte träffa honom så jag gick själv.
Nu talade han om att han gick med på antabus och har nu beställt tid hos läkaren nästa vecka!!
Alltså jag vet inte om jag vill tillbaka även om han slutar dricka. Han har förstört så mycket så bara för att han kanske blir nykter så kan inte känslorna komma tillbaka på en gång. Går jag tillbaka nu så är jag rädd att aldrig komma därifrån igen.
Är så villrådig!!

Det är nog många som vill ändra sina liv.men de är så svårt att ta hjälp ,man måste sänka garden, men så jävla skönt när man gjort det.och det stämmer det du säger att många blir avundsjuka och vill fånga in dig igen,hallå ta en bira.
Kämpa i smyg de tänker jag göra. jag berättar för dom jag litar på .
KÄMPA!
Ps nyss börjat kämpa själv

JmT bra jobbat kör träning och må bra... jag minns oftast inte sista tim på en rolig fest pga jag vill alltid ha lite roligare ,typ en sista grogg.
Har en då alltid varit duktig på sport typ löpning,Rökte, drack varje helg,samt onsdag och vid championsleag, mm mm . alltid en orsak att dricka som förstörde min träning.sprang 5km ofta för att belöna mig med 2öl och ett par cigg ,Sjukt

Tjo .mitt liv har nog alltid varit rätt hårt och fullfart.
Minns att farsan slog morsan och jag stod mitt i natten och skrek när jag kissa på toaletten medans mamma försökte lugna ner mig.
lekisåldern va de.De är typ allt jag minns från den åldern samt att man va tvungen att göra snygga siffror i en bok typ 6.5.9 minns att åttan va kul att skriva.
sen sparka morsan ut gubben och jag och mina syskon fick skapligt bra.Men fattigt va det hemma under tiden i lågstadiet,
Minns att jag var alltid tvungen att hävda mig mot rikemans barna för att passa in.Jag mobba för att inte bli mobbad.
Skriver lite om min uppväxt för att om nån känner som jag så är dom inte ensamma.
Ni som tycker att jag är för mycket ,sluta läs.
Farsan försvann i 10års åldern , han ringde typ 1gång varje år i fyllan ,Hej va gör du …Typ inget …Va gör Horan till din mamma då…Hallå så säger man inte va skysst nu pappa.
Sen kom min 16års dag och han ringde, samma sak,men då hota jag honom säg det en gång till och jag kommer över och nitar dig gubbjävel, hörde inget av honom på 4år.
han fortsatte att ringa 1 gång om året i fyllan men va len i truten.
Han inte trycka upp honom mot bastu väggen och fråga VARFÖR lämna du oss …..,även om du inte bor med våran mor. ...Han sket i oss 3st pojkar och en tjej.
Dom hitta honom död med en 75a i handen typ. minns inte om han blev pension eller 64,jag skiter i vilket.
Fan va sjukt hur kan man skita i sina barn …..
Jag känner att jag har tänjt på gränserna med barna med onykterhet, men har nästan alltid funnits där,pga att jag inte vill bli som far…
Har varit tränare ,förälder,mm

Som sagt fy fan va fort allt kan gå, jag drack precis som alla andra i början men jag tyckte om det lite mer än andra tror jag.Jag var oftast killen i centrum och skoja.
tills min nya kvinna sa… hallå du duger som du är…vi har haft djävligt kul ,rest gjort tokiga saker .mm men oftast i fyllan.
Sen blir jag ett monster ….vi har jättekul ..hmm men jag vill ha lite mer ,smyger i mig en grogg också när inte hon ser.
Kvällen är kärleksfull och diskussioner byts ,plötsligt får jag för mig att hon tycker inte alls som mig,då kommer min farsa fram idioten reptilhjärnan.
Jag är fan inge bättre än gubbjäveln .fan va många gånger jag sårat min älskade i fyllan,sen vaknar jag upp och försöker gosa och skämta och fattar inget,,,,,,
Hmmm suck du kan ju börja med en ursäkt .WHAT!!! va har hänt!!!!
Sen be om ursäkt för nåt man inte minns….WARNING WARNING inte bra nåt är fel……
Hur jävla dum känner man sig inte dan efter..idiot typ . förlåt.men ändring på gång.

Har nog varit socialt svag i hela min uppväxt ,de gick bra som barn med knytnävarna och skit på dig,, släng dig i väggen.
Men sen va man ju tvungen att växa upp och skaffa sig ett jobb i byggbranchen med massa äldre testroston stinna ungdomar .
De va under gymnasiet som man blev medveten typ om livet.Innan det va de bara en fest.
Tog min första fylla med boys i 12års åldern i cykelförådet i området där vi bodde,sen drog vi till parken
Har nog i många år försökt spela cool sen kom livet i fatt. ler.
Nikotin har också varit en del av mitt liv,Börja snusa i första klass ,, HALLÅ sjukt.
Har varit fri från snus i 2 år nu ciggaretter sen ett halv år,klart att jag druckit lite extra pga saknaden av nikko.
Men är jävligt stolt att jag inte har rökt eller snusat,
Nikotin mådde jag inte bra av ,,blev stressad och fick ont i huvudet av snus,.Rökning höll jag på att svimma första ciggen på morgon.WARNING !!!GIFT!!Men tror du man lyssna. nepp
tills man fick en överdos och blev dålig.
De är typ nu jag känner det för alkohol ..ett jävla gift…..

Ber om ursäkt för min stavning och punkt,komma,mm jag har så mycket att berätta att jag vet inte va jag ska börja riktigt.kör bara och hoppas att nån får nytta av det ,som jag har fått.
har ju lite erfarenhet av livet ,kanske kan hjälpa nån som känner igen sig.Hoppas nån vill läsa om en rännstensunge som idag har storfamilj och företag hus mm. men tycker att inget är värt….
men livrädd för att förlora allt.Därför tog jag mig i kragen efter 1års velande och sökte hjälp på kommunen och min husläkare ,
Ps har stort stöd av min sambo. Älskar henne Massor …

Hörs MVH PUCKO

Min första vita helg på ca 10 år var nu i helgen.
Rykte bara på axlarna på slutet av alla minnesluckor man haft.
Man förstår ofta inte själv hur dom i omgivningen som oftast inte är lika berusade som en själv uppfattar en.

Alkoholist är ett starkt och parkbänksrelaterat ord och jag skulle aldrig kalla mig själv eller dig det.
Men vi kan bli och det skrämmer skiten ur mig.
Inne på min nionde vita dag och jag mår för ovanlighetens skull på en tisdag, skitbra.
Jag tar en dag i taget.

Börjat träna o tänkte köpa alkoholfri öl på bolaget i helgen.

Lycka till med din första vita helg.:-)

När man börjat läsa här kan man inte sluta.
Man känner igen sig själv i så många fall.
Tack Pellepennan för ditt stöd.
Suget var betydligt mindre idag, tisdagar är värsta dagen i veckan annars.

En dag i taget.

hittar du under Det vidare livet https://www.alkoholhjalpen.se/forum/det-vidare-livet/5747 dvs det är del 2. Jag tror du i något inlägg där hittar länk till del 1 som finns här på anhörigsidan - långt bak nånstans. Min man slutade dricka den dag jag lämnade men under mer än ett år var det en motvillig nykterhet som han dock "valde" själv i medvetenhet om att annars går jag. Ett återfall, då han drack sig berusad, för nu två år sen blev den definitiva vändpunkten då han kunde säga att han behöver hjälp. Idag har vi ett mycket bra liv. Jag har skrivit mycket och haft oerhörd hjälp av forumet. På din avslutande fråga kan jag svara att han slutade när jag lämnade. Inte förr. Dock var jag borta endast en (1) dag men jag hade bestämt mig och han såg det.
Lycka till / mt

Satan, hjälp mig nu! Det måste finnas folk med kunskap här inne om hur jag ska hantera det här.

Tack LenaNyman hoppas du finner ro och framtidstro på dessa sidor,jag har nog läst dom flesta , berra eller vad han hette har berört mig massor .som sagt det tog mig 1år att skriva här.
Det börja med att jag fick hjärtklappning på motorvägen och höll på att svimma,visste innerst inne att de va stress med röka samt dåligt leverne åkte till akuten på kvällen .svar:Stress….
Ok kändes skönt . forsatte dricka jobba mm, Jag har alltid gjort saker ordentligt de gäller drickat också.HAR nog inte haft en vit helg på 20år.alltid har de åkt in nån öl.
Mådde piss förra året vid den här tiden,alltså riktigt dåligt fundera på allt skit sånt man förhoppningsvis bara tänker tanken och går vidare för man har ansvar mot familjen.
Ringde läkarn för jag tänkte eftersom jag gör allt mer än alla andra så har jag väl ADHD .Läkarn första fråga var… hur mycket dricker du.. jag va ärlig och sa som de va.
Typ varje helg sen är de ju nå sport på tv på veckorna…..
Ok va säger du om antabus????
Hinner inte skriva mer just nu måste laga mat till alla .
ps i morgon tar jag första tabletten sen kommer jag få massa ny tid på helgerna att skriva om mitt liv som far till 3barn var av 1 flyttat hemifrån pga ålder,samt att jag varit onykter nästan varje helg sen jag fyllde 20
jag har några år kvar till 50.

Återkommer

Den här gången ska jag inte berätta för var och varannan att jag gör ett nytt försök. Förra gången spred det sig med vindens hastighet på golfklubben som jag har som mitt vuxendagis, att jag dels tyckte att jag drack för mkt , och nu skulle lägga av. Om jag tänker efter så är nog många om ej alkolister så dock högkonsumenter som väldigt många 40talister. Kompisarna visade ett stort intresse för mina ansträngningar , och viss beundran. När det sen sket sig, hälsade dom mig glatt välkomna tillbaka till ett normalt liv, och undrade om jag inte haft jäkligt tråkigt. Flera inledde dock samtal om sina egna försök att göra längre uppehåll , och jag kunde ana en längtan att lägga av.